Fördjupningsrapporter

Incitamentet för en sådan analys är vanligen att inomregionala skillnader noterats i rapporterna från olika nationella kvalitetsregister, eller att Västra Götalands resultat märkbart skulle skilja sig från riksgenomsnittet.

Rapporterna publiceras löpande, efter publiceringsdatum, i denna flik men finns också att finna i anlutning till respektive ämnesområde.


Skriven av
Publicerad 2016-04-08 Uppdaterad 2018-01-08

Asylsökandes vårdkonsumtion i Västra Götaland 2011-2016

Författare:

Anna Kjellström, Bo Palaszewski, Zina Cherigui, koncernavdelning data och analys, regional vårdanalys

Maria Telemo Taube, koncernavdelning data och analys, ledningsstöd

Gunnar Henning, koncernstab hälso- och sjukvård, avdelning kvalitetsstyrning, uppdrag och avtal

Henry Ascher, Enheten för socialmedicin och epidemiologi (EPSO), Sahlgrenska Akademin och FoU, Angereds Närsjukhus

Sammanfattning

Syftet med denna rapport är att ge en bild av asylsökandes sjukvård- och tandvårdskonsumtion i Västra Götaland under perioden 2011-2016 som underlag för planering av framtida hälso- och sjukvård i regionen.

Asylsökande står för en mycket liten del av den totala hälso- och sjukvårdskonsumtionen i Västra Götalandsregionen, drygt en procent år 2016.

Asylsökande erhåller mindre vård jämfört med övriga befolkningen, och vårdkonsumtionsmönstret skiljer sig åt. Vuxna asylsökande personer erhöll mindre primärvård med undantag år 2016 och mindre specialiserad vård, men fler akutmottagningsbesök och slutenvårdstillfällen jämfört med folkbokförda i Västra Götaland. Asylsökande barn erhöll mindre primärvård, fram till år  2016 men får generellt mer vård jämfört med folkbokförda barn i regionen. Särskilt stora skillnader ses inom den psykiatriska vården, där asylsökande barn både har fler öppenvårdskontakter och fler slutenvårdstillfällen jämfört med folkbokförda barn. Asylsökande får tandvård i samband med att akuta besvär uppkommer, samtidigt som man finner ett stort ackumulerat tandvårdsbehov. Asylsökande barn får i låg grad den förebyggande tandvård som de har rätt till.

Antalet asylsökande i Sverige ökade kraftigt hösten 2015. Under 2016 minskade antalet påtagligt. I januari 2017 fanns 18 000 asylsökande i Västra Götaland. Därtill finns ett okänt antal personer som vistas i Sverige utan tillstånd (papperslösa) och antalet förväntas öka som en följd av lagändringar. Den asylsökande populationen är mycket yngre än den folkbokförda. Majoriteten är pojkar och unga män, medan väldigt få asylsökande är över 65 år. Rapporten beskriver vårdkonsumtion i åldrarna 0-64 år.

En hälsoundersökning erbjuds alla asylsökande. Enligt fakturerade uppgifter genomgår ungefär hälften av alla asylsökande en sådan. Enhetlig registrering och uppföljning av hälsoundersökningar saknas dock i vårddatabasen varför uppgifterna är osäkra.

Trots att studier visar att stor andel av asylsökande lider av psykisk ohälsa, ser vi både lägre antal besök och färre diagnoser bland asylsökande vuxna inom psykiatrin jämfört med folkbokförda. Asylsökande barn har däremot fler psykiatriska kontakter och skillnaderna mellan asylsökande barn och vuxna liksom mellan asylsökande och folkbokförda vuxna har blivit mer uttalade över tid, till följd av minskat antal besök bland asylsökande. Posttraumatiskt stressyndrom är en diagnos som ses i betydligt högre utsträckning bland både asylsökande barn och vuxna. Asylsökandes vårdkontakter för posttraumatiskt stressyndrom sker framförallt inom specialiserad öppenvård.

Flera studier visar att diabetes typ 2 och hjärt-kärlsjukdom är vanligare bland vissa migrantgrupper. Besök och vårdtillfällen med dessa diagnoser är vanligare bland asylsökande jämfört med folkbokförda.

Asylsökande kvinnor föder fler barn och frekvensen kejsarsnitt är högre, vilket ger längre vårdtider.

Tuberkulos och virushepatit är betydligt vanligare bland asylsökande där behandlingen i vissa fall är långvarig.

Rapporten indikerar att det faktiska vårdbehovet bland asylsökande inte är tillfredsställt, vilket ökar risken för ett större och mer kostsamt framtida behov av sjukvård. Särskilt när det gäller psykiatrisk vård bland vuxna talar data för att det föreligger ett avsevärt vårdbehov som inte är tillfredsställt. Dessutom förväntas antalet personer som vistas i Sverige utan tillstånd (papperslösa) öka vilket kan leda till stora utmaningar, inte minst inom infektionsvård, förlossningsvård och i synnerhet barn- och vuxenpsykiatrin.

Ett flertal barriärer som försvårar asylsökandes tillgång till hälso- och sjukvård har identifierats. De mest framträdande barriärerna är konsekvenserna av att asylsökande endast har rätt till vård som inte kan anstå, brist på kvalificerade tolkar och brist på information. Rapporten avslutas med slutsatser och förslag.

Somatisk vård och hälsoutfall vid samtidig psykisk sjukdom

Författare

Jarl Torgerson, Anna Kjellström, Koncernavdelning Data och analys

Karin Overgaard, Avdelning Kvalitetsuppföljning, uppdrag och avtal, enheten för primärvård

Harriet Johnson Dimberg, Avdelning Kvalitetsuppföljning, uppdrag och avtal, enheten för specialistvård

Publiceringsdatum: 2016-02-29

Länk till rapporten:                                              

Somatisk vård och hälsoutfall vid samtidig psykisk sjukdom.pdf

Sammanfattning

Bland patienter med diabetes, hjärtinfarkt, hjärtsvikt och stroke har 1-3 % samtidigt allvarlig psykisk sjukdom (psykos/bipolär sjukdom). Patienter med både psykisk och somatisk sjukdom är oftare yngre och kvinnor och dessutom i högre grad drabbade av annan samsjuklighet t ex missbruk och depression/ångest.

I Västra Götaland, liksom i riket i övrigt, har patienter med psykos/bipolär sjukdom och samtidig somatisk sjukdom (diabetes, hjärtinfarkt, hjärtsvikt, stroke) en ökad dödlighet jämfört med psykiskt friska. De behandlas i lägre grad med relevanta läkemedel och konsumerar mer somatisk slutenvård än de psykiskt friska som drabbats av dessa somatiska sjukdomar.

Det är internationellt och nationellt väl känt att individer med allvarlig psykisk sjukdom har en livsstil som ökar risken för medicinska komplikationer. Dessa individer röker oftare, konsumerar mer alkohol, har sämre kostvanor och lägre grad av fysisk aktivitet än personer som inte lider av psykos/bipolär sjukdom.

Frågan om den somatiska överdödligheten, översjukligheten och den medicinska underbehandlingen vid samtidig allvarlig psykisk sjukdom är ett sjukvårdsproblem här och nu. Det handlar om att uppmärksamma denna svaga och drabbade patientgrupp. För det krävs ingen sofistikerad ny teknik eller betydande nyrekrytering av personal. Det viktiga är att uppmärksamma problemet och ställa tydliga krav på såväl psykiatri som somatik att ge också dessa patienter vård på lika villkor.

National Swedish data from The National Board of Health and Welfare show that patients with severe mental illness (psychosis, bipolar disorder) have an increased somatic mortality and morbidity (diabetes, myocardial infarction, stroke and cancer) as compared to the general population. They are also less likely to receive adequate medical treatment (pharmacological treatment, various interventions) for their somatic disorders.

The present report sets out to replicate these national data in region Västra Götaland, covering 17 % of the Swedish population living in western Sweden.

In Västra Götaland 1-3 % of patients with diabetes, myocardial infarction (MI), congestive heart failure (CHF) and stroke also suffer from severe mental illness. Patients with both somatic and psychiatric disorders are often female and younger and they also have other health problems e.g. depression, anxiety or addiction to a greater extent.

We find that in region Västra Götaland, as well as in the general Swedish population, patients with a combination of severe mental illness and somatic disease (diabetes, myocardial infarction, stroke and cancer) have an increased mortality as compared to individuals without severe mental illness.

As in Sweden in general they are less likely to receive adequate pharmacological treatment for the indicated somatic diseases. Furthermore, they have an increased risk of being admitted to in-patient hospital care for their somatic conditions.

Somatisk vård för personer med långvarig psykisk sjukdom

- Ett regionalt arbete för att upptäcka hinder och förutsättningar för tillgång till hälso- och sjukvård från patienters, närståendes och vårdgivares perspektiv.

I Västra Götaland, i alla HSN, liksom i riket i övrigt, har patienter med psykos/bipolär sjukdom och samtidig somatisk sjukdom (diabetes, hjärtinfarkt, hjärtsvikt, stroke) ökad dödlighet, lägre grad av behandling med relevanta läkemedel, högre konsumtion av somatisk slutenvård jämfört med psykiskt friska med samma sjukdomar. Överdödligheten, översjukligheten och den medicinska underbehandlingen vid samtidig allvarlig psykisk sjukdom är ett angeläget sjukvårdsproblem.

En intervjustudie med patienter, närstående och vårdpersonal har genomförts för att belysa 1) Vilka hinder som finns för tillgång till adekvat somatisk hälso- och sjukvård för patienter med samtidig psykisk sjukdom samt 2) Vad som skulle kunna skapa bättre förutsättningar för sådan vård. 

Studien pekar på skillnaden mellan hur vården är organiserad och patienternas behov. Kontinuitet och betydelsen av personer som kan länka mellan olika delar av hälso- och sjukvården liksom behovet av kunskapshöjande åtgärder för personalen lyfts fram. 

Länk till rapporten:

Slutrapport 170927 Somatisk och psykiatrisk sjukdom.pdf

Strokevården i Västra Götaland 2005-2013 - En fördjupningsanalys

Författare

Lars Rosengren, Sahlgrenska Universitetssjukhuset

Karin Fröjd, Koncernstab hälso- och sjukvård, Avdelning vårdens innehåll och kunskap, Enhet kunskapsbaserad vård

Bo Palaszewski, Koncernavdelning Data och Analys, regional vårdanalys

Publiceringsdatum: 151221

Länk till rapporten: Fördjupad_strokeanalys_20151228.pdf

Sammanfattning

Strokeinsjuknandena minskar i Västra Götaland på samma sätt som i Riket och bedöms bero på förbättrad primär- och sekundärprevention. Förekomsten i regionen varierar, men det finns ingen säker förklaring till variationen. Invandrartäta områden i Göteborg har tidigare haft högre förekomst än områden med låg andel invandrare. Dessa skillnader håller på att utjämnas.

Rökning är en riskfaktor för stroke. Andelen rökare av de som har drabbats av stroke minskar både bland män och kvinnor.

Strokeenhetsvård för patienter med misstänkt stroke är mycket högt prioriterat. Andelen patienter med stroke som har direktintagits på strokeenhet utan att först ha vårdats på annan vårdenhet har ökat från ca 70 till 80 procent. Direktintagning på strokeenhet i Västra Götalandsregionen når i snitt bara till måttlig målnivå i det nationella kvalitetsregistret för stroke, Riks-Stroke. Förklaringen till att patienter med stroke inte tas in direkt på strokeenhet i högre omfattning beror troligen i första hand på brist på strokevårdplatser, men en bristande kompetens eller bristande rutiner för att identifiera strokepatienter på akutmottagningarna kan också bidra. Ytterligare ansträngningar behöver göras för att öka andelen direktintag.

Larm för trombolys har ökat kraftigt och numera är det lika vanligt med larm för de äldre (över 80 år) som för de yngre. Ökningen har skett i hela regionen. Det larmas mer sällan för ensamboende, som inte har någon anhörig som kan larma. Det larmas oftare för män än för kvinnor vilket till del kan förklaras av att kvinnor mer ofta än män är ensamboende men detta är inte hela förklaringen utan skillnader kvarstår. Dessutom larmas det mer sällan för strokepatienter i områden med hög andel födda utanför Sverige.

Andelen patienter med hjärninfarkt som får reperfusionsbehandling har ökat under perioden, men VGR når inte upp till Riks-Strokes höga målnivå eller Socialstyrelsens måltal, bägge 15 procent. SkaS Skövde är det enda sjukhus i VGR som når den höga målnivån. Kvinnor får reperfusionsbehandling i något lägre utsträckning än män, vilket kan förklaras med kvinnors högre ålder samt att de bor ensamma i större utsträckning än män. Det senare kan bidra till att tid från symptomdebut till sjukhus blir för lång för att reperfundernade behandling ska kunna sättas in. En något högre andel av invånare med eftergymnasial utbildning fick reperfusionsbehandling än de med lägre utbildning. En förklaring till detta kan vara en större kunskap om stroke bland de med högre utbildning.

Det är viktigt att tiden till reperfusionsbehandling är så kort som möjligt. Mediantiden från ankomst till sjukhuset tills dessa att trombolysbehandling påbörjas i Västra Götaland för 2013 uppfyller de måltal som Riks-Stroke anger som hög målnivå samt även Socialstyrelsens måltal, dvs max 40 minuter. Denna tid har förkortats år från år. Sahlgrenska var bäst i Sverige 2013 med 23 minuter, men tre sjukhus i Västra Götalandsregionen når inte målnivån. Det är viktigt att se över rutinerna så att tiden till behandling fortsätter att minska.

Sekundärpreventionen har förbättrats. Andelen patienter med stroke som har blodtryckssänkande behandling vid utskrivning har stadigt ökat under perioden 2005-2013. De med kortare utbildning och de som bor i områden med stor andel födda utanför Sverige får oftare blodtryckssänkande behandling.

Andelen patienter i åldersgruppen 18-80 år med stroke och förmakflimmer som har blivit insatta på antikoagulantia har ökat. Även antikoagulantiabehandling för de som är äldre än 80 år har ökat. Kvinnor får antikoagulantia mer sällan än män, även efter att hänsyn tagits till ålder. Patienter med förgymnasial utbildning får antikoagulantia i mindre utsträckning än de med högre utbildning. Patienter med låg utbildning får antikoagulantiabehandling i lägre utsträckning än de med högre utbildning.

Män får blodfettsänkande behandling med statiner oftare än kvinnor. Patienter med inkomst på hög- och mellannivå med hjärninfarkt fick statinbehandling vid utskrivning i något högre utsträckning än de med låg inkomst.

Dödligheten 90 dagar efter stroke var något lägre för patienter med inkomst på mellan- och hög nivå, i övrigt fanns inga skillnader.

ADL-oberoende efter tre månader, för de som var oberoende innan insjuknandet, skiljer sig åt med avseende på inkomst på så sätt att de med inkomst på hög- och mellannivå har högst ADL-oberoende och de med låg inkomst har lägre grad av ADL-oberoende efter att justeringar gjorts för ålders-skillnader.

Diabetes hos barn i Västra Götaland 2010-2014 - En fördjupningsanalys

Författare:

Kristina Narbro och Bill Hesselmar, Koncernavdelning data och analys

Gun Forsander och Stig Attvall, Sahlgrenska Universitetssjukhuset

Publiceringsdatum: 2015-12-10

 Länk till rapporten: Fördjupningsanalys - Diabetes hos barn i Västra Götaland 2010 - 2014.pdf

Sammanfattning

Diabetessjukvården för barn i Sverige är mycket god, bland den bästa i världen. 2014 fanns fortfarande inomregionala skillnader i andelen barn som når mål för HbA1c, men resultaten för samtliga kliniker i Västra Götaland var på samma nivå som riksgenomsnittet eller bättre.

Nittiosju procent av barnen, och cirka 85 procent av föräldrarna var enligt 2013 års registrering födda i Sverige.
Flickor och pojkar hade 2013 lika god blodsockerkontroll.
Albumin i urin skall kontrolleras årligen. Drygt 70 % av barnen har kontrollerat albumin i urin 3-4 gånger under en fyraårsperiod.
Blodtryck skall kontrolleras varje år från 10 års ålder. Nästan 87 % av barnen har kontrollerat blodtryck 3-4 gånger under en fyraårsperiod.
Sköldkörtelfunktionen skall kontrolleras vid debut av sjukdomen, och därefter i glesare intervall, men minst vart annat till vart tredje år. Drygt 86 % av barnen har kontrollerat sköldkörtelfunktionen med TSH minst en gång under en treårsperiod.
Blodprov för glutenöverkänslighet skall kontrolleras vid diabetesdebut och därefter med två till tre års mellanrum. Cirka 87 % av barnen har tagit blodprov för glutenöverkänslighet minst en gång under en treårsperiod.
Ögonbottnar skall från 10 års ålder kontrolleras vart annat år. Nästan alla barn med diabetes, 10 år och äldre, hade genomgått ögonbottenundersökning minst 1 gång under en fyraårsperiod, och minst 70 % av barnen hade de senaste två åren gjort ögonbottenundersökning.
De inomregionala skillnaderna i andel barn som 2013 nådde god blodsockerkontroll var reella, dvs. de berodde inte på olikheter i patientpopulationer.

Hög andel barn med insulinpump, och frekventare kontroller av barn med sämre blodsockerkontroll, var två identifierade framgångsfaktorer för goda behandlingsresultat.

Förlossningar i Västra Götalandsregionen 2002-2013 - Fördjupningsrapport 2014

Fördjupningsrapporten belyser förlossningsvården vid Västra Götalandsregionens sjukhus 2002-2013 med fokus på fullgångna förstföderskor med barnet i huvudändläge som är en nyckelgrupp för förlossningsvården. En okomplicerad förlossning ger bra förutsättningar för kommande graviditeter.

Rapporten är deskriptiv, med ambition att hitta och försöka förklara inomregionala skillnader. Tanken är att rapporten kan vara en stimulans för fortsatt förbättringsarbete.

Publiceringsdatum: Januari 2015

Författare
Ulf Angerås, Hälso- och sjukvårdsavdelningen
Anna Kjellström, Hälso- och sjukvårdsavdelningen
Lars Ladfors, Sahlgrenska Universitetssjukhuset

Länk till rapporten: Förlossningar i VGR 2002-2013 Fördjupningsanalys.pdf

Sammanfattning

Regionens sjukhus ligger mycket bra till vid en internationell jämförelse. Vid en nationell jämförelse finns förbättringspotential för att komma i nivå med de bästa sjukhusen i landet.

Andelen induktioner har ökat mellan 2002-2013 och ökningen har bidragit till fler kejsarsnitt under perioden. Induktioner leder även till längre tid på förlossning, samt längre vårdtider totalt. Det är därför viktigt att se över processen kring induktioner, framförallt rutiner för beslut om inducerad förlossningsstart.

Andelen akuta kejsarsnitt har ökat något under perioden 2002-2013. Andelen planerade kejsarsnitt har varit konstant. Om man gör ett liknande förbättringsarbete som gjorts i Linköping som har landets lägsta kejsarsnittsfrekvens, finns förutsättningar för en sänkt kejsarsnittsfrekvens i regionen.

Frekvensen perinealbristningar har varit relativt stabil men ligger över de nivåer som kliniker i Norge och Finland rapporterat. Även här finns en tydlig förbättringspotential.

Andel mödrar med blödning >1000 ml har ökat under perioden.

Eftersom övervikt och fetma är ett ökande folkhälsoproblem bör man förbättra registreringen av mödrars vikt och längd på mödravårdscentralen. Ett aktivt arbete för att minska andelen mödrar med övervikt och fetma bör stimuleras.