Sammanfattning

Syftet med denna rapport är att kartlägga KOL-sjukvården i Västra Götaland. Två kohorter med nydiagnosticerade KOL-patienter som var 45 år eller äldre vid insjuknandet har studerats under vardera fyra år. Startår för kohorterna är 2012 (n=5 211) respektive 2013 (n=4 251). Uppgifterna har hämtats från Västra Götalandsregionens regionala vårddatabas, Statistiska Centralbyrån och Västfolket. I rapporten redovisas huvudsakligen vård för KOL (ICD-10 J44) eller någon av de diagnoskoder som anger en akut försämring av KOL-sjukdomen, en så kallad exacerbation (se metod för definition).

Knappt hälften av personerna har under hela fyraårsperioden enbart vårdats för sin KOL-sjukdom i primärvård och cirka 10 procent har enbart vårdats i specialiserad vård. Sammanlagt under hela den studerade perioden har KOL-sjukdomen föranlett 62 000 besök i öppen vård och 82 procent av dessa besök skedde vid en vårdcentral.

Första året besöker nästan hälften av patienterna en akutmottagning vid sjukhus och under de följande 3 åren är det varje år en tredjedel av personerna som söker vård på en akutmottagning. Hälften av dessa besök på akutmottagning leder till inskrivning i sluten vård (dvs. de leder till ett vårdtillfälle).

Under insjuknandeåret vårdas en fjärdedel av personerna någon gång i sluten vård för sin KOL-sjukdom och under de tre följande åren vårdas varje år cirka 15 procent av personerna i sluten vård. I genomsnitt vårdas dessa mellan 11 och 13 dagar per person och år, vilket sammantaget blir 71 000 vårddygn under de studerade åren.  

Enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer ska patienter med akut exacerbation ha uppföljande besök inom 6 veckor. Mellan 75 och 80 procent av personerna i denna studie har varit på något besök i öppen vård (dvs. oavsett vilken personalkategori som svarat för besöket) inom 6 veckor efter exacerbationsbesök på akutmottagning. Andelen som varit på något öppenvårdsbesök efter ett första vårdtillfälle i sluten vård med exacerbation är lägre, mellan 67 och 74 procent per år. Andelen som varit på läkarbesök är cirka 70 procent efter besök på akutmottagning och cirka 50 procent efter vårdtillfälle med exacerbation. Endast cirka 10 procent av personerna i studien har varit på sjukgymnastbesök inom 6 veckor efter en vårdkontakt med exacerbation.

Enligt de nationella riktlinjerna ska spirometri genomföras i samband med diagnos samt årligen de fem första åren och därefter årligen för rökande personer, men enligt registreringen av KVÅ-koder är det bara cirka 30 procent av personerna i denna studie som har genomgått spirometri.

Rökstopp och fysisk träning är de viktigaste åtgärderna vid KOL. Enligt KVÅ-registreringen har cirka 30 procent av personerna fått någon form av råd eller rådgivande samtal om tobaksbruk vilket skulle kunna motsvara andelen rökare i de två kohorterna. Däremot har knappt en av tio personer erhållit fysisk träning. KVÅ-registreringen tyder också på att väldigt få personer utretts med funktionstest eller 6 minuters gångtest.


Publicerad 2017-12-07 Uppdaterad 2018-04-12

Innehållsförteckning

A. Inledning

B. Metod

C. Resultat

  • Beskrivning av populationen
  • Vårdform
  • Öppen vård - totalt antal besök, besök på akutmottagning vid sjukhus
  • Sluten vård - andel vårdade i sluten vård, vårdtid
  • Uppföljning efter besök på akutmottagning eller vårdtillfälle
  • Vårdåtgärder

D. Diskussion

A. Inledning

Under 2017 initierade koncernavdelning data och analys, Koncernkontoret, Västra Götalandsregionen (VGR) en fördjupningsstudien om kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL). Syftet var initialt att kartlägga KOL-sjukvården i regionen, men studien har senare utvidgats till att även utgöra en baslinjemätning av KOL-sjukvården inför den omställning av sjukvården i VGR som påbörjats under 2018.  

Denna delrapport baseras på data från den regionala vårddatabasen Vega, Statistiska Centralbyrån och Västfolket. Två kohorter med nydiagnosticerade KOL-patienter, 45 år eller äldre vid insjuknandet, följs under vardera fyra år. Startår för kohorterna är år 2012 respektive år 2013.

B. Metod

Data har hämtats ur Västra Götalandsregionens vårddatabas Vega för samtliga individer som vid besök i öppen vård eller vårdtillfälle i sluten vård under perioden 2010-01-01 till 2013-12-31 har erhållit KOL (ICD-10 J44) som huvud- eller bidiagnos av någon vårdgivare i Västra Götaland.

För att studera nydiagnosticerade personer har därefter skapats två kohorter som var för sig följs med data ur Vega under fyra år:

Kohort 2012 består av samtiga personer, 45 år och äldre, som har något besök eller vårdtillfälle med KOL som huvud- eller bidiagnos under 2012, men inte under 2010 eller 2011. Kohorten följs åren 2012-2015.

Kohort 2013 består av samtliga personer, 45 år och äldre, som har något besök eller vårdtillfälle med KOL som huvud- eller bidiagnos under 2013 men inte 2010, 2011 eller 2012. Kohorten följs åren 2013-2016.

Indirekta kontakter, såsom till exempel telefonkontakt eller brev, ingår inte i definition av patienturvalet och inte heller i uppföljningen. All sluten vård hänförs till det år då utskrivningen skedde. Patientens ålder är åldern vid första vårdkontakten i Vega med KOL-diagnos.

I denna rapport redovisas huvudsakligen vård som erhållits i samband med KOL-sjukdomen eller vid en akut försämring av densamma (exacerbation). Exacerbation definieras i denna rapport som att någon av ICD-10 koderna J20, J21, J22, J40, J42, J44, J45 eller R06.0 angetts som huvud- eller bidiagnos vid besök i öppen vård eller vid utskrivning från sluten vård.

Uppgifter om utbildning har hämtats från Statistiska Centralbyrån (SCB). För kohort 2012 används uppgifter om utbildning för år 2012 och för kohort 2013 används uppgifter för år 2013. Utbildning redovisas i tre nivåer (Tabell 1).

Tabell 1. Utbildningsnivåer

Utb.nivå 1    Högst 2-årigt gymnasium
Utb.nivå 2  Gymnasium 3 år eller högst 2 års eftergymnasial utbildning
Utb.nivå 3  3 års eftergymnasial utbildning eller forskarutbildning

Uppgifter om avlidna har hämtats från Västfolket.

Statistiska jämförelser har gjorts med beräkning av 95-procentiga konfidensintervall, chi-två test och logistisk regression. P-värden < 0,05 anses statistiskt signifikanta.

C. Resultat

Beskrivning av populationen

I kohort 2012 ingår 5 211 personer (2 435 män, 2 776 kvinnor) och i kohort 2013 ingår 4 251 personer (1 959 män, 2 292 kvinnor). I båda kohorterna är det fler kvinnor än män och fler äldre än yngre (Tabell 2).

Tabell 2. Köns- och åldersfördelning (vid insjuknandet) för kohort 2012 och kohort 2013. Antal och (andel, %) personer.

  Män Kvinnor
45-64 år ≥ 65 år 45-64 år ≥ 65 år
Kohort 2012 835 (16,0%) 1 600 (30,7%) 951 (18,2%) 1 825 (35,0%)
Kohort 2013 616 (14,5%) 1 343 (31,6%) 763 (17,9%) 1 529 (36,0%)

I båda kohorterna är det cirka 70 procent som har högst 2 års gymnasieutbildning och det är en högre andel bland kvinnor jämfört med män. Äldre personer har lägre andel med 3-årigt gymnasium eller eftergymnasial utbildning om högst 2 år jämfört med yngre. Det är en högre andel, cirka 11 %, av de äldre som saknar uppgift om utbildning. Motsvarande siffra bland yngre är 4 % (Tabell 3a och 3b). Åttiofem procent av dem som saknar uppgift om utbildning är 65 år eller äldre.

Tabell 3a. Antal och (andel, %) personer i kohort 2012 med respektive utbildningsnivå 2012.

 

 Män

 Kvinnor

 45-64 år

  ≥ 65 år

Utb.nivå 1
1 620 (66,5%)
2 064 (74,4%)
1 292 (72,3%)
2 392 (69,8%)
Utb.nivå 2
 412 (16,9%)
  333 (12,0%)
 303 (17,0%)
  442 (12,9%)
Utb.nivå 3
 152 (6,2%)
 184 (6,6%)
 124 (6,9%)
  212 (6,2%)
Ingen uppgift
 251 (10,3%)
 195 (7,0%)
  67 (3,8%)
 379 (11,1%)

 Tabell 3b. Antal och andel (%) personer i kohort 2013 med respektive utbildningsnivå 2013.

 

 Män

 Kvinnor

 45-64 år

  ≥ 65 år

Utb.nivå 1
1 324 (67,6%)
1 647 (71,9%)
955 (69,3%)
2 016 (70,2%)
Utb.nivå 2
 329 (16,8%)
  309 (13,5%)
 257 (18,6%)
  381 (13,3%)
Utb.nivå 3
 139 (7,1%)
 147 (6,4%)
 113 (8,2%)
  173 (6,0%)
Ingen uppgift
 167 (8,5%)
 189 (8,2%)
  54 (3,9%)
 302 (10,5%)

 

Varje år har mellan 200 och 300 personer avlidit. Samtliga som avled under insjuknandeåret ingår i gruppen som saknar uppgift om utbildning. I tabell 4 redovisas antal personer som ingår i uppföljningen respektive år.

Tabell 4. Antal personer som ingår respektive år.

    Kohort 2012     Kohort 2013
   Män  Kvinnor  Totalt    Män  Kvinnor Totalt 
År 2012  2 435  2 776 5 211   År 2013  1 959  2 292  4 251
År 2013  2 260  2 645 4 905  År 2014  1 834  2 150  3 984
År 2014  2 088  2 498 4 586  År 2015  1 681  2 031  3 712
År 2015  1 965  2 383 4 348  År 2016  1 574  1 931  3 505

Vårdform

Var patienterna vårdats i samband med exacerbation under de fyra år som respektive kohort följts framgår av figur 1. Specialiserad vård kan vara både öppen eller sluten medan primärvård enbart är öppen vård. Knappt hälften av patienterna (46%) har vårdats enbart i primärvård. Cirka 10 procent har enbart vårdats i specialiserad vård och 44 procent har vårdats både i primärvård och specialiserad vård. Figuren visar kohort 2012 men det är samma fördelning i kohort 2013, (2013: 46,2% pv.vård, 10,0% spec.vård, 43,8% båda). Indelningen baseras på alla besök eller vårdtillfällen under de studerade fyra åren där exacerbation (för definition se metod) angetts som huvud- eller bidiagnos. 

Figur 1. Andel personer i kohort 2012 (n=5211) som under 2012-2015 vårdats för exacerbationsdiagnos enbart i primärvård, enbart i specialiserad vård eller i både primärvård och specialiserad vård.

I kohort 2012 är det något högre andel kvinnor än män som enbart vårdats i primärvård (48,2 % respektive 44,3%) och lägre andel kvinnor som enbart vårdats i specialiserad vård (8,2 % respektive 11,0 %). I kohort 2013 ses inga skillnader mellan könen. I båda kohorterna är det högre andel äldre (≥ 65 år) som enbart vårdats i specialiserad vård jämfört med yngre (45-64 år), (11 % respektive 7 %) och lägre andel äldre jämfört med yngre som enbart vårdats i primärvård (41 % respektive 56-57 %).

Vårdform i relation till utbildningsnivå redovisas i figur 2. I kohort 2012 är det lägre andel som vårdats i både primärvård och specialiserad vård i utbildningsnivå 3 (38 %) jämfört med utbildningsnivå 1 (46 %). I kohort 2013 är det högre andel som enbart vårdats i primärvård och lägre andel vårdade i primärvård och specialiserad vård i utbildningsnivå 2 jämfört med utbildningsnivå 1. 

Bland personer utan uppgift om utbildning är det en högre andel som enbart vårdats i specialiserad vård och lägre andel enbart vårdade i primärvård jämfört med dem som har uppgift om utbildning (visas ej i figur). En stor andel av personerna utan utbildningsuppgift avlider dock under första året.

Antal personer som ingår under respektive år och i vilken vårdform de vårdats för exacerbation redovisas i tabell 5. Under första året har samtliga antingen besökt öppen vård eller vårdats i sluten vård på sjukhus. Följande år är det mellan 60 och 65 procent varje år som vårdats för exacerbation.

Tabell 5. Antal personer under observation respektive år och antal  med besök i öppen vård, vårdtillfälle i sluten vård eller både besök och vårdtillfälle där exacerbation angetts som diagnos.

Öppen vård

Totalt antal besök

I figur 3 nedan redovisas andel personer som gjort något besök i öppen vård med exacerbationsdiagnos under respektive år samt genomsnittligt antal besök per person. I det interaktiva diagrammet går det att välja data uppdelat efter kön, ålder och utbildningsnivå.

Första året (dvs. insjuknandeåret) har 91 procent av patienterna i båda kohorterna minst ett besök medan andelen med besök de följande åren är cirka 60 procent. Under de två sista åren för kohort 2012 är det en något högre andel kvinnor jämfört med män som har besök i öppen vård. För kohort 2013 ses ingen skillnad mellan könen. 

Under insjuknandeåret är det i båda kohorterna en högre andel med besök i öppen vård i åldersgruppen 45-64 år jämfört med åldersgruppen 65 år och äldre, medan det under de följande åren är tvärtom. Bland personer utan uppgift om utbildning är det i båda kohorterna en lägre andel med besök insjuknandeåret (70-72 %) jämfört med personer med uppgift om utbildning (93%) (p<0,0001). Det är ingen skillnad mellan grupperna de följande åren, men antalet personer utan uppgift om utbildning är lågt under år 2-4 i båda kohorterna.

Antal besök per person, för de som haft något besök, är lägre under insjuknandeåret jämfört med de följande åren. I kohort 2012 har patienterna i genomsnitt 2,3 besök första året och 2,8 besök år 4. Motsvarande värden för kohort 2013 är 2,5 respektive 3,1 besök. 

Kvinnor i kohort 2012 har något fler besök per person än män under insjuknandeåret men för övriga år ses inga könsskillnader och det är inga könsskillnader i kohort 2013. I kohort 2012 ses ingen statistiskt säkerställd skillnad mellan yngre och äldre medan det i kohort 2013 är något fler besök per person bland äldre (3,2 besök/person) jämfört med yngre (2,6 besök/person) under det tredje året (år 2015). Det är ingen statistiskt säkerställd skillnad i antal besök per person mellan de olika utbildningsnivåerna, varken i kohort 2012 eller kohort 2013.

Sammanlagt har de två kohorterna gjort knappt 62 000 besök med exacerbationsdiagnos under de studerade åren (Tabell 6). Åttiotvå procent av besöken har skett vid vårdcentral.

Tabell 6. Totalt antal besök i öppen vård med exacerbation som huvud- eller bidiagnos. Sammanlagt antal besök för kohort 2012 (besök under år 2012-2015) och kohort 2013 (besök under år 2013-2016).

Besök på akutmottagning

Insjuknandeåret har 44 procent av patienterna, i båda kohorterna, någon gång besökt akutmottagning vid sjukhus (Figur 4). Under de följande tre åren har varje år cirka 33 procent i kohort 2012 och mellan 32 och 35 procent av patienterna i kohort 2013 besökt akutmottagning och i genomsnitt har dessa personer gjort 2 besök per person och år. 

Det är ingen skillnad mellan män och kvinnor men äldre har besökt akutmottagning i högre grad än yngre. Under insjuknandeåret är det i båda kohorterna cirka 48 procent i åldersgruppen 65 år och äldre som besökt akutmottagning mot cirka 35 procent i gruppen 45-64 år. Under de följande åren är det varje år, oavsett kohort, cirka 37 procent av de äldre som besökt akutmottagning medan andelen i den yngre åldersgruppen varierar mellan 26 och 30 procent i kohort 2012 och mellan 25 och 29 procent i kohort 2013 (visas ej i figur). 

Andelen som vid besöket fått diagnos exacerbation är dock låg, mellan 2 och 5 procent (Figur 4). Detta kan bero på att diagnoser vid "inskrivningsbesök" (det vill säga ett besök som lett till inskrivning i sluten vård) inte registrerats i någon större utsträckning före 2016.

De totala besökens fördelning i "inskrivningsbesök" och "ej inskrivningsbesök" visas i figur 5. Andelen inskrivningsbesök är under insjuknandeåret 59 procent i kohort 2012 och 57 procent i kohort 2013. De följande åren är andelen inskrivningsbesök något lägre, men fortfarande ledde minst hälften av besöken på akutmottagning till ett vårdtillfälle i sluten vård.

Figur 5. Besök på akutmottagning vid sjukhus. Fördelning mellan "inskrivningsbesök" och "ej inskrivningsbesök".

Sluten vård

Andel vårdade i sluten vård

Vård oavsett diagnos

Totalt, det vill säga oavsett vilken diagnos eller orsak som ledde till vårdtillfället vårdas, i båda kohorterna, 40 procent av patienterna i sluten vård under det första året. Under de efterföljande tre åren varierar andelen mellan 27 och 29 procent. 

Det är lägre andel kvinnor än män som vårdas i sluten vård de första två åren i kohort 2012 och under år två och tre i kohort 2013. Andelen är högre bland personer 65 år och äldre jämfört med personer i åldern 45-64 år under samtliga år i båda kohorterna (Figur 6).

Personer utan uppgift om utbildning vårdas i högre utsträckning i sluten vård under insjuknandeåret (76 % i kohort 2012 och 77 % i kohort 2013) jämfört med personer med uppgift om utbildning, (36 % i båda kohorterna). När hänsyn tas till eventuella skillnader i könsfördelning och ålder är sannolikheten drygt fyra gånger högre för slutenvård bland personer utan uppgift om utbildning jämfört med personer med utbildningsuppgift (OR 4,3, 95% KI 3,4-5,4 i kohort 2012, OR 4,6, 95% KI 3,6-6,0 i kohort 2013). Under de följande åren är det ingen signifikant skillnad mellan personer med och utan utbildningsuppgift.

Vård för exacerbation

En fjärdedel av patienterna vårdas under första året (insjuknandeåret) för exacerbationsdiagnos (Figur 6, valbart i det interaktiva diagrammet). Andelen vårdade med exacerbationsdiagnos är under de följande tre åren 13-15 procent i båda kohorterna.

Det är ingen statistiskt säkerställd skillnad mellan män och kvinnor. Det är en högre andel slutenvårdade för exacerbation bland äldre jämfört med yngre under samtliga år i kohort 2012. Även i kohort 2013 är det högre andel i gruppen 65 år och äldre men skillnaden är bara statistiskt säkerställd under år ett och tre (Figur 6).

Liksom för vårdtillfällen oavsett diagnos slutenvårdas personer utan uppgift om utbildning i högre utsträckning för exacerbation under insjuknandeåret jämfört med personer med uppgift om utbildning, (59 % respektive 22 %, i båda kohorterna). Vid justering för eventuella skillnader i könsfördelning och ålder är sannolikheten nästan fyra gånger högre för slutenvård bland personer utan uppgift om utbildning jämfört med personer med utbildningsuppgift (OR 3,8 95% KI 3,1-4,7 i kohort 2012, OR 3,8 95% KI 3,0-4,8 i kohort 2013). Under de följande åren är det ingen signifikant skillnad mellan personer med och utan utbildningsuppgift.

Vårdtid

Vård oavsett diagnos

I båda kohorterna har de personer som vårdats i sluten vård i genomsnitt vårdats mellan 14 och 15 dagar per år när alla vårdtillfällen oavsett diagnos ingår (Figur 7).

Det är ingen statistiskt säkerställd skillnad i genomsnittlig vårdtid mellan kvinnor och män. Det är heller ingen skillnad mellan äldre och yngre i kohort 2012. I kohort 2013 är det längre genomsnittlig vårdtid insjuknandeåret, men inte övriga år, bland äldre jämfört med yngre (Figur 7).

Vård för exacerbation

Genomsnittlig vårdtid per person och år, sammanlagt för vårdtillfällen med exacerbationsdiagnos, är mellan 11,1 och 13,1 dagar i kohort 2012 och mellan 11,2 och 12,8 dagar i kohort 2013 (Figur 7, valbart i det interaktiva diagrammet). Sammanlagt under de fyra åren har kohort 2012 vårdats under 39 000 vårddagar och kohort 2013 under 32 000 vårddagar. 

Det är inga skillnader mellan könen. Äldre har längre genomsnittlig vårdtid än yngre men skillnaderna är bara statistiskt säkerställda för år ett och tre i kohort 2012 och år ett, två och fyra i kohort 2013.

Med undantag för år 2016 i kohort 2013 är det ingen statistiskt säkerställd skillnad mellan de olika utbildningsnivåerna. Däremot är den genomsnittliga vårdtiden under insjuknandeåret längre bland personer utan uppgift om utbildning jämfört med samtliga tre utbildningsnivåer i kohort 2013 och längre än utbildningsnivå 1 och 2 i kohort 2012. Under de följande åren är det få slutenvårdade som saknar uppgift om utbildning och därmed en osäkerhet i värdena. 

Uppföljning efter besök på akutmottagning eller vårdtillfälle

Enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer ska patienter med akut exacerbation ha uppföljning hos lämplig yrkeskategori inom 6 veckor.  Enligt riktlinjerna ska sjukvården även erbjuda ledarstyrd konditions- och styrketräning i direkt anslutning till den akuta försämringen. Nedan visas andel patienter som varit på öppenvårdsbesök inom 6 veckor efter "ej inskrivningsbesök" med exacerbation på akutmottagning (Figur 8) respektive efter utskrivning från sluten vård där diagnosen var exacerbation (Figur 9).

Besök vid akutmottagning på sjukhus eller jourcentral har inte räknats som uppföljningsbesök. Patienter som avlidit inom 6 veckor efter besöket på akutmottagningen respektive utskrivningen från slutenvården ingår inte i uppföljningen. För kohort 2013 avser år 2016 enbart besök på akutmottagning till och med 18 november respektive vårdtillfällen som avslutats senast 18 november, eftersom data för 2017 inte är tillgängliga.

Uppföljning efter besök på akutmottagning

Vid första akutmottagningsbesöket för exacerbation under respektive år var mellan 75 och 81 procent i kohort 2012 och mellan 78 och 81 procent i kohort 2013 på något besök i öppen vård inom 6 veckor efter akutmottagningsbesöket.

Andelen med läkarbesök inom 6 veckor är cirka 70 procent i båda kohorterna med undantag för år 2014 i kohort 2012 då andelen endast är 59 procent. Mellan 5 och 12 procent i kohort 2012 och mellan 2 och 12 procent i kohort 2013 har sjukgymnastbesök inom 6 veckor efter besöket på akutmottagningen.  

Det är endast ett fåtal patienter som har mer än ett akutmottagningsbesök under respektive år, varför bara uppföljning efter första besöket redovisas i figur 8. Eftersom det är relativt få patienter med exacerbationsbesök på akutmottagning har ingen uppdelning gjorts efter kön, ålder eller utbildningsnivå.

Uppföljning efter vårdtillfälle

Andel personer med något besök i öppen vård (oavsett vilken personalkategori som svarat för besöket), läkarbesök eller sjukgymnastbesök inom 6 veckor från utskrivning visas i figur 9, för första och andra vårdtillfället under respektive år. I kohort 2012 varierar andelen som har något besök i öppen vård från 67 till 74 procent vid första vårdtillfället och från 69 till 74 procent vid andra vårdtillfället. I kohort 2013 är motsvarande siffror 69 till 73 procent vid första vårdtillfället och 71 till 79 procent vid andra vårdtillfället.

Drygt 50 procent, i båda kohorterna, har varit på läkarbesök inom 6 veckor från utskrivningen, både vid första och andra vårdtillfället. Andelen som besökt sjukgymnast inom 6 veckor efter vårdtillfället är under 10 procent i båda kohorterna, oavsett om det är första eller andra vårdtillfället under året.  

Det är ingen statistiskt säkerställd skillnad mellan män och kvinnor i andelen som varit på något besök i öppen vård inom 6 veckor, varken efter första eller andra vårdtillfället. Med undantag för första vårdtillfället år 2012 i kohort 2012, då 56 procent av kvinnorna och 44 procent av männen var på läkarbesök inom 6 veckor, är det inte heller någon statistiskt säkerställd skillnad mellan könen i andel som varit på läkarbesök.

Andel med något besök i öppen vård efter första vårdtillfället i kohort 2012 är mellan 7 och 13 procentenheter lägre bland personer 65 år och äldre jämfört med personer i åldern 45-64 år, men skillnaden är bara statistiskt säkerställd för år 2012 och år 2015. I kohort 2013 är det också lägre andel med besök bland de äldre men det är inga statistiskt säkerställda skillnader. Även för läkarbesök är det lägre andel bland äldre jämfört med yngre i kohort 2012 under år 2012 och år 2015, men det är inga statistiskt säkerställda skillnader i kohort 2013.

Personer med utbildningsnivå 3 i kohort 2012 har högre andel med läkarbesök jämfört med de andra utbildningsnivåerna under år 2012 och högre andel än utbildningsnivå 1 under år 2014. Dessutom har personer med utbildningsnivå 2 högre andel med läkarbesök jämfört med utbildningsnivå 1 under år 2015, men i övrigt ses inga skillnader mellan de olika utbildningsnivåerna.

Bland personer utan uppgift om utbildning har endast 33 procent haft något läkarbesök inom 6 veckor efter första vårdtillfället i kohort 2012 vilket är signifikant lägre jämfört med personer där det finns uppgift om utbildning. Även i kohort 2013 är det signifikant lägre andel uppföljda första året bland dem som saknar uppgift om utbildning jämfört med dem som har uppgift om utbildning. Övriga år är det få personer utan uppgift om utbildning som vårdats i sluten vård, varför jämförelser blir väldigt osäkra.

Figur 8. Andel personer med besök inom 6 veckor efter akutmottagningsbesök med exacerbation. Endast besök på akutmottagning som inte lett till inskrivning i sluten vård.

Figur 9. Andel personer med besök inom 6 veckor efter vårdtillfälle med exacerbation.

Vårdåtgärder

Klassifikation av vårdåtgärd (KVÅ) används för att beskriva åtgärder i såväl öppen som sluten vård. I figur 10 nedan redovisas registrering av vårdåtgärder som enligt de nationella riktlinjerna ska erbjudas KOL-patienter. Figuren visar andel personer i de båda kohorterna som någon gång under respektive 4-årsperiod har registrerats med respektive åtgärd, oberoende av vilken diagnos som angetts vid besöket eller vårdtillfället. De KVÅ-koder som använts för att definiera vårdåtgärderna anges under figur 10.

Spirometri har registrerats för 26 procent av personerna i kohort 2012 och för 32 procent i kohort 2013. Råd om tobak har registrerats för 30 procent i båda kohorterna. Trettiofyra procent av personerna i kohort 2012 och 37 procent i kohort 2013 har registrerade samtal om fysisk aktivitet.

Det är inga statistiskt säkerställda könsskillnader för dessa tre åtgärder, men det är en signifikant lägre andel bland äldre jämfört med yngre som erhållit vårdåtgärderna. Personer utan uppgift om utbildning har lägre andel med dessa tre vårdåtgärder jämfört med dem som har uppgift om utbildning. Däremot ses ingen skillnad mellan utbildningsgrupperna.

Funktionstest, det vill säga en bedömning av patientens tolerans för fysisk ansträngning och uthållighet, har i båda kohorterna registrerats för mindre än en procent av personerna och 6 minuters gångtest har registrerats för knappt 2 procent. Bedömning av ADL eller information om energisbesparande tekniker i det dagliga livet har registrerats för 6 procent av personerna i kohort 2012 och för knappt 8 procent i kohort 2013. Nutritionsbehandling, som ska erbjudas alla patienter som har ett body mass index (BMI) som är < 22 kg/m², har registrerats för cirka 3 procent i båda kohorterna. Fysisk träning har registrerats för cirka 8 procent och recept på fysisk aktivitet (FaR) har registrerats för 10 procent av personerna i kohort 2012 och för 13 procent i kohort 2013. Det är fler yngre personer jämfört med äldre som har erhållit FaR.

Patientutbildning har registrerats för cirka 20 procent av personerna i båda kohorterna, men åtgärdskoderna som använts skiljer inte på vilken sorts utbildning som getts. Utbildningen kan vara så kallad KOL-skola men det kan också till exempel vara utbildning i handhavande av hjälpmedel för andra sjukdomar än KOL. När enbart den patientutbildning ingår som registrerats vid ett besök eller vårdtillfälle där även diagnos för exacerbation registrerats sjunker andelen som erhållit patientutbildning till 3 procent i kohort 2012 och 5 procent i kohort 2013.

Åtgärdskoder: Spirometri AG051 AG052 AG053; Nutritionsbehandling DV051 DV025 DV053; Råd om tobak DV111 DV112 DV113 UX136; Samtal fysisk aktivitet DV131 DV132 DV133 UX138; FaR DV200 UV010; Fysisk träning QD016 QG003 QV012; Funktionstest PD009; ADL/energibesp. teknik PN000 PK003 QV002; Gångtest AV076; Patientutbildning GB002 UX401 GB009; Andningsträning QD012

D. Diskussion

I kartläggningen av KOL-sjukvården i Västra Götaland har denna delrapport fokuserat på regionala vårddata hämtade ur databasen Vega och två kohorter har skapats för att studera nyinsjuknade personer. Antagandet att personer som inte finns med i Vega under de föregående två respektive tre åren är nyinsjuknade kan ha medfört att personer som nyligen flyttat till Västra Götaland felaktigt definierats som nyinsjuknade. Samtliga individer i båda kohorterna har dock vårdats antingen i öppen eller sluten vård under det första årer vilket talar detta för att det är det året de fått sin diagnos. Om det trots det finns feldefinierade personer torde dessa vara relativt få.

Det är inga stora skillnader i vårdkonsumtion mellan de olika utbildningsgrupperna i studien vilket skulle kunna bero på att den största andelen av patienterna återfinns i utbildningsnivå 1. Utbildningsnivån bland KOL-patienterna i denna rapport skiljer sig också markant från utbildningsnivån i Sverige. Bland KOL-patienterna i åldern 45-64 år är det cirka 70 procent som har utbildningsnivå 1 (högst 2-årigt gymnasium) medan andelen i samma ålder i riket endast var 50-51 procent 2012-2013 (Källa SCB). Eftergymnasial utbildning om minst 3 år eller forskarutbildning hade 19 procent av befolkningen mot endast 6-7 procent av KOL-patienterna.

Personer utan uppgift om utbildning har under insjuknandeåret annorlunda vårdmönster jämfört med personer med uppgift om utbildning. En stor del av personerna utan utbildningsuppgift avled dock under insjuknandeåret, vilket troligen till stor del förklarar detta annorlunda vårdmönster.

Diagnossättning vid besök på akutmottagning som lett till inskrivning i sluten vård blev obligatoriskt först 2015 och inte förrän i slutet av året infördes rutinen fullt ut på regionens sjukhus. Det går därmed inte att uttala sig om hur vanligt det är att KOL-patienter besökt akutmottagning för exacerbation. Det är dock troligt att de flesta som vårdats i sluten vård med diagnos exacerbation kommit via akutmottagningen, vilket skulle betyda att KOL-patienterna i denna rapport åtminstone gjort 2000 besök per år vid regionens akutmottagningar.

I Socialstyrelsens nationella riktlinjer som utkom 2015, anges att patienter som vårdats för KOL med akut exacerbation bör ha ett uppföljande besök inom 6 veckor. Även om riktlinjerna endast strikt gällt för sista året i kohort 2013 (dvs. år 2016) har cirka 70 procent av patienterna med exacerbationsbesök vid akutmottagning varit på läkarbesök inom 6 veckor efter besöket på akutmottagningen. Däremot är det bara mellan 50 och 55 procent av patienterna som vårdats i sluten vård som varit på läkarbesök inom 6 veckor. Detta beror inte på bristande registrering av läkarbesök eftersom all vård som skett inom Västra Götaland finns med i Vega. Inte heller beror det på bristande diagnossättning eftersom alla läkarbesök inom 6 veckor har räknats in i uppföljningen oavsett vilken diagnos som åsatts besöket. Om den använda definitionen av exacerbation överskattar antalet vårdtillfällen som ska följas upp är däremot svårt att uttala sig om.

Enligt riktlinjerna ska spirometri genomföras i samband med diagnos samt årligen de första fem åren och därefter årligen för rökande personer. Det borde innebära att alla personer som ingår i denna rapport någon gång genomgått spirometri, men utifrån KVÅ-registreringen i Vega är det bara 26 procent i kohort 2012 och knappt 32 procent i kohort 2013. Huruvida detta beror på bristande registrering av vårdåtgärder eller om det återspeglar den faktiska vården är svårt att uttala sig om.

Rökstopp är den viktigaste åtgärden vid KOL och enligt KVÅ-registreringen har cirka 30 procent av patienterna fått antingen enkla råd om tobaksbruk, rådgivande samtal om tobaksbruk eller kvalificerat rådgivande samtal om tobaksbruk. Enligt uppgifter både i Luftvägsregistret och QregPv är det mellan 30 och 40 procent av patienterna som röker vilket relativt väl motsvarar den andel som fått tobaksråd.

Fysisk träning är en viktig åtgärd vid KOL, men knappt en av 10 personer har en KVÅ-kod som anger att de någon gång under fyraårs-perioden erhållit fysisk träning. Registreringen av vårdåtgärder tyder också på att det hittills endast är mycket få personer som utretts med gångtest eller funktionstest.

Patientutbildning med så kallad KOL-skola har hög prioritet i de nationella riktlinjerna. I denna studie har nästan 20 procent av patienterna genomgått någon form av patientutbildning, vilket kan innebära KOL-skola. Men de KVÅ-koder som använts skiljer inte mellan specifik utbildning för KOL och andra typer av patientutbildning, till exempel artrosskola, eftersom vårdåtgärderna tagits fram utan koppling till diagnos. Patientutbildning i samband med diagnosen exacerbation har registrerats för cirka 5 procent av patienterna, men det är antagligen en för låg siffra och sanningen ligger kanske någonstans mellan 5 och 20 procent.

Denna rapport utgör en nulägesbeskrivning över KOL-vården i Västra Götaland och är tänkt att användas som utgångsläge för att studera förändring över tid. För att detta ska vara möjligt är det viktigt med en korrekt registrering av alla vårdåtgärder och en tillförlitlig diagnosregistrering.