Sammanfattning

Urinblåsecancer är näst efter prostatacancer den vanligaste urologiska tumörformen. Cirka 2500 fall registreras årligen med en medianålder på kring 73 år och 75 procent är män. De senaste åren har cirka 500 nya fall registerats per år inom Västra Götalandsregionen. Cirka 75 procent av de nydiagnosticerade fallen har en mer ytlig tumör, som inte går in i blåsans muskulatur.

Det vanligaste symtomet för urinblåsecancer är synligt blod i urinen. Andra, mer ovanliga, symtom kan vara att det svider när man kissar och trängningar, det vill säga att det känns som om man är kissnödig fastän man precis har kissat.

Den vanligaste behandlingen mot urinblåsecancer är operation. Vid operation förs ett intrument in genom urinröret till urinblåsan där tumören tas bort. För de som har en muskelinvasiv sjukdom kan behandlingen innebära att urinblåsan behöver tas bort, eventuellt förgånget av cellgiftsbehandling, strålning eller enbart cellgiftsbehandling.

Indikatorerna nedan visar bland annat att:

  • 53 procent av de nyupptäckta fallen av urinblåsecancer diskuteras på multidisciplinär konferens (målnivå 100 procent).
  • Medianväntetiden från remiss till start av behandling är 100 dagar.
  • Västra Götalandsregionen har en högre relativ fem års överlevnad än riket i stort (77, 3 procent respektive 73,3 procent).

Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen diagnosår 2016 är 100 procent.


Multidisciplinär konferens

 

Källa: Nationellt kvalitetsregister för urinblåsecancer

Vilka år avses: Diagnosår 2011-2016

 

Täljare: Fall som diskuterats på multidisciplinär konferens

Nämnare: Registrerade patienter med T1 tumör eller muskelinvasiv urinblåsecancer (T2-T4) och som fått diagnos under tiden 2011-2016.

Vad visar indikatorn: Andel patienter med T1- eller muskelinvasiv sjukdom som diskuteras på multidiciplinär konferens (MDK).

MDK är ett globalt vedertaget arbetssätt som implementerats i cancervården i syfte att säkra jämlik bedömning av hög kvalitet, korta beslutsvägar och öka följsamheten till vårdprogram och behandlingsriktlinjer. MDK innebär en schemalagd, återkommande och strukturerad värdering av patienten utifrån diagnostiska och behandlingsrelaterade perspektiv. Genom samverkan mellan olika discipliner får patienten en behandlingsrekommendation baserad på flera experters synpunkter. Dessutom kan MDK användas för att identifiera patienter som kan behandlas inom kliniska studier. 

Närvarande vid MDK ska vara onkolog, urolog, radiolog, patolog samt kontaktsjuksköterska.

Målnivå: Målvärdet ligger på 100 procent.

Västra Götaland jämfört med riket: De senaste åren har andelen patienter som diskuterats på MDK ökat inom regionen men släpar fortfarande efter något jämfört med riket. 

Under 2016 diskuterades 53 procent av de nyupptäckta fallen under MDK och i hela riket var motsvarande siffra 71 procent. Både Västra Götalandsregionen och riket ligger under målnivån på 100 procent,

Skillnader inom regionen: Det har varierat något över de senaste åren, bland annat beroende på bristande resurser. Under dessa år, sköts behandlingsupplägget via äldre rutiner.

Sedan september 2014 finns regionala, videolänkade konferenser veckovis. 

Könsskillnader: För män genomförs MDK till 71 procent i riket jämfört med 51 procent inom Västra Götalandsregionen. Motsvarande siffror för kvinnor är 69 procent i riket jämfört med 56 procent inom regionen.

Väntetid från remiss till start av behandling

 

Vilka år avses: År för påbörjad behandling 2011-2016

Vad visar indikatorn: Tid från utfärdande av remiss till start av kurativt syftande behandling hos de med T2-T4 tumör. Median samt 25:e och 75:e percentil i antal dagar det vill säga dag då hälften, respektive 25 procent eller 75 procent av patienterna slutfört ledtiden. 

Urvalet består av alla registrerade patienter med muskelinvasiv urinblåsecancer (T2-T4) som påbörjat behandling 2011-2016. Fall då registrerad behandlingsstart ligger före remiss eller då väntetiden överstiger 365 dagar har uteslutits.

Målnivå: Sedan standardiserade vårdförlopp startades september 2015, finns målvärden från remiss till behandlingsstart i kurativt syfte. Målnivån från remissbeslut till start av cellgiftsbehandling är 34-37 dagar, för cystektomi 31-35 dagar och för strålning 37-41 dagar.

Västra Götaland jämfört med riket: Mediantiderna för alla tre behandlingar i Västra Götalandsregionen är 100 dagar, jämfört med 87 dagar i riket.

Anledningen till de långa väntetiderna vid besök på Onkologen och till start av onkologisk behandling är underbemanning både avseende läkare och sjuksköterskor. Sjuksköterskebristen leder till minskat antal vårdplatser på avdelningen och till minskat antal behandlingsplatser/behandlingstider på dagvården. 

Liknande skäl leder också till långa väntetider till strålbehandlingen där det råder brist på kompetent personal och strålbehandlingsapparater.

Dessa siffor grundar sig dock på ganska få patienter (främst för de onkologiska behandlingarna) och får tolkas med försiktighet. Tiderna har kortats de senaste två åren men de är fortfarande oacceptabelt långa både i riket och i regionen.

Skillnader inom regionen: Sedan standardiserade vårdförlopp infördes i september 2015 finns målvärden för kurativt syftande behandlingsstart räknat från remissbeslut till start av cellgiftsbehandling 34-37 dagar, cystektomi 31-35 dagar och strålning 37-41 dagar.

Könsskillnader: Västra Götalandsregionen jämfört med riket visar att det är något längre väntetid till behandling för kvinnor än för män.

Fem års relativ överlevnad

Vilka år avses: 1995-2014 (femårs-perioder)

Vad visar indikatorn: Relativ femårsöverlevnad vid urinblåsecancer, ålder vid diagnos 30-89 år (åldersstandardiserade värden). 

Målnivå: Saknas.

Västra Götaland jämfört med riket: Den relativa femårsöverlevnaden vid urinblåsecancer är högre i Västra Götalandsregionen än i riket i stort. Västra Götalandsregionen har en relativ femårsöverlevnad på 77,3 procent och riket 76,3 procent. 

Skillnader inom regionen: Data saknas.

Könsskillnader: Vid jämförelse avseende kvinnor i Västra Götalandsregionen och i riket är skillnaden 78,6 procent respektive 74,6 procent. Motsvarande siffra för män är 77,1 procent både i regionen och i riket.