Skriven av
Publicerad 2017-10-17 Uppdaterad 2018-01-30

Innehållsförteckning

 

 

A. Inledning och bakgrund

B. Metod

C. Resultat

  • Beskrivning av analyserad population
  • Spirometri
  • Strukturerad KOL-utbildning
  • Bedömning av hälsostatus med CAT
  • Exacerbationer
  • Läkemedelsbehandling
  • Rökning och hjälp att sluta röka
  • Dietistkontakt

D. Diskussion

A. Inledning och bakgrund

Fördjupningstudien om kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) är initierad av koncernavdelning Data och analys, Koncernkontoret, Västra Götalandsregionen (VGR). Syftet var att kartlägga KOL-sjukvården i VGR, särskilt hur diagnostik, behandling och uppföljning fungerar. Anledningen till att vi valde att göra en fördjupningsrapport om KOL-sjukvården var dels att Socialstyrelsen 2015 utkommit med nya riktlinjer för astma och KOL dels att vi i olika kvalitetsuppföljningar noterat de kvalitetsproblem som ofta förekommer då vården vid vissa sjukdomar spänner över flera vårdenheter och vårdnivåer.    

För att svara på de olika frågeställningarna har vi utgått från tre datakällor, Luftvägsregistret (LVR), VGRs vårddatabas (VEGA) och Statistiska Centralbyrån (SCB). Patientgrupperna är alla 45 år och äldre. 

Från Luftvägsregistret, vilket denna delrapport om KOL-LVR 2016 baseras på, har vi hämtat resultat för år 2016 (egentligen 151001-161231). Delrapporten redovisar KOL-sjukvården i VGR så som den fångas i Luftvägsregistret, med inomregionala skillnader och jämförelse mot riksgenomsnittet.

I delrapport KOL-VEGA följer vi tre kohorter med nydiagnosticerad KOL, med startår 2011, 2012 och 2013. Varje kohort följs under fyra år. Datakällor är VEGA (vårdddata) och SCB (utbildning).

Den tredje delrapporten, KOL-Rehab, beskriver hur rehabiliteringen i VGR fungerar för patienter med KOL. Datakälla är VEGA.

En syntes av resultaten från de tre delrapporterna presenteras i avsnittet KOL-sjukvården i VGR 2011-2016.

Under 2017 planeras dessutom en omställning av sjukvården i VGR, i syfte att förbättra kvalitet och effektivitet. Även kunskapsorganisationen för sjukvården skall reorganiseras, och som del i detta har KOL-sjukvården utsetts till pilotområde. Fördjupningsstudien om KOL-sjukvården i VGR har därför utvidgats till att även vara en baslinjemätning av KOL-sjukvården inför omställningen och inför reorganisationen av kunskapsorganisationen, där vi inför den framtida uppföljningen och utvärderingen även värderar de datakällor och indikatorer vi hade tillgång till och möjlighet att definiera då studien initierades i början av år 2017.

År 2015 publicerade Socialstyrelsen nya riktlinjer för KOL, där indikatorer och mål redovisas i tabell 1 och uppföljning och återbesök i tabell 2. Dessa riktlinjer är således ej tillämpbara på den vård som gavs 2016 och tidigare, utan skall ses som de mål sjukvården skall sträva efter. Men de visar också de så kallade gap som finns mellan dagens vård och framtida mål, gap som sjukvården behöver överbrygga genom ändrade rutiner och ökat resursutnyttjande. Det ställer krav inte bara på den enskilda vårdenheten utan också på ökat samarbete och kommunikation mellan olika vårdenheter.

I riktlinjerna framgår att spirometri skall användas vid diagnos, men också årligen till utvalda grupper. Patienterna skall erbjudas strukturerad utbildning om KOL, skriftliga behandlingsplaner skall finnas och hälsostatus skall vid återbesöken värderas med validerade skattningsskalor. I behandlingen riktas ökat fokus mot vikten av rökstopp och ökad fysisk aktivitet, den fysiska prestationsförmågan vid behov också skall värderas med 6-minuters gångtest. Socialstyrelsen betonar också vikten av interprofessionell samverkan och tvärprofessionella team i vården av patienter med KOL, där inte minst fysioterapeuter och dietister behöver få en ökad roll.

I riktlinjerna finns ockå noggrant reglerat hur ofta den regelbundna uppföljningen skall ske och vad som ska ingå i besöken. Inte minst ges tydliga riktlinjer om hur snart efter en exacerbation patienten skall erbjudas återbesök (Tabell 2). 

Tabell 2.

Uppföljning av vuxna med astma. Tabellen kopierad från Socialstyrelsens skrift Nationella riktlinjer for vård vid astma och KOL, 2015.

http://www.socialstyrelsen.se/nationellariktlinjer

B. Metodbeskrivning

Datauttag är gjort från Luftvägsregistret (LVR) baserat på år 2016. Eftersom många av uppgifterna avser en period om 15 månader är den reella tidsperioden 151001 till 161231. Vissa variabler, såsom exacerbation, avser en 12-månadersperiod och då avser tidsperioden kalenderåret 2016. I samtliga tabeller och texter anges om tidsperioden avser 12 eller 15 månader.

Alla resultat redovisas för åldersgruppen 45 år och äldre. För primärvården redovisas resultaten som medelvärde för respektive Hälso- och sjukvårdsnämndsområde (HSN) medan den specialiserade öppenvården redovisas för varje enhet.

Referensgrupperna Riket och VGR inkluderar såväl primärvård som specialiserad öppenvård, men inte sluten vård. I primärvården behandlas vanligtvis patienter med KOL stadium 1-2, medan majoriteten av patienterna med KOL stadium 3-4 behandlas i specialiserad öppenvård.

Statistiska jämförelser görs med beräkning av 95-procentiga konfidensintervall och med Chi-square test, där skillnader med p-värden < 0,05 anses som statistiskt signifikanta. 

C. Resultat

Beskrivning av den analyserade KOL-populationen

Datauttaget från Luftvägsregistret avser år 2016, men då registret vanligen rapporterar resultat för en femtonmånadersperiod redovisas i denna rapport de flesta resultat för perioden 151001 - 161231.

I Västra Götaland fanns under perioden (151001 - 161231) 8 033 patienter med KOL,45 år och äldre, registrerade i Luftvägsregistret där 7 257 av dessa haft ett registrerat besök under år 2016.

Täckningsgraden för Luftvägsregistret är inte känd, bland annat för att prevalensen av KOL inte är känd då det annses finns en betydande underdiagnostik. Däremot visar ett uttag från Västra Götalandsregionens vårddatabas (VEGA) att 25 128 patienter med KOL, 45 år och äldre, haft ett besök under år 2016 där diagnosen KOL registrerats. Femtiosex procent var kvinnor och 77 % var 65 år och äldre. Utifrån dessa siffror kan täckningsgraden för Luftvägsregistret år 2016 skattas till cirka 32 %, men att gruppen i LVR förefaller representativ om man ser till ålders- och könsfördelning (Tabell 3).

Även om täckningsgraden ur ett Västra Götalandsperspektiv kan tyckas representativ ur ett ålders- och könsperspektiv, så är den geografiska representativiteten inom Västra Götaland ojämn. I Östra HSN var få vårdcentraler representerade, ej heller något av sjukhusen. Även vid NU-sjukvården och vid Södra Älvsborgs sjukhus (SÄS) var år 2016 relativt få patienter med KOL registrerade.

Av de drygt 8 000 registrerade patienterna finner man att samsjuklighet är vanligt. Cirka 12 % har samtidig astma och 30-40 % har även andra sjukdomar såsom α1-anti-trypsinbrist, benskörhet, depression/ångest, diabetes, hjärtinfarkt, hypertoni och sömnapné.

Samsjuklighet påverkar inte bara patienten, det ställer också ökade krav på vården. Patienten kan på grund av de olika sjukdomarna behöva kontakt med flera olika vårdgivare, vilket innebär att vården måste samordnas för att kunna fungera på ett för patienten bra och effektivt sätt.  

Spirometri

Diagnosen KOL baseras på graden av icke reversibel luftvägsobstruktion, vilket innebär att spirometri med reversibilitetstest måste göras i samband med diagnos. Socialstyrelsen rekommenderar också att spirometri görs årligen om patienten röker, och årligen upp till de första fem åren efter diagnos för att hitta patienter med snabb försämring (rapid decliners). Därtill ingår spirometri som en parameter vid stadieindelning av KOL, vilket betyder att lungfunktionen behöver följas över tid. Utöver dessa generella rekommendationer kan man förvänta att spirometri även behöver göras då patienterna upplever en försämring med ökad andfåddhet, eller för att kontrollera status efter en allvarligare exacerbation. Även om Socialstyrelsen rekommenderar att spirometri med reversibilitetstest skall göras för minst 95 % av patienterna vid diagnos, är det svårt att ange någon exakt siffra för hur stor andel av patienterna som årligen bör göra spirometri eftersom vi i Luftvägsregistret inte kan särskilja de spirometriundersökningar som gjorts i samband med diagnos, eller de som görs de första fem åren för att hitta patienterna med snabb försämring, från övriga undersökningar. Men andelen måste vara klart högre än andelen rökare, och sannolikt enligt ovanstående resonemang borde man kunna förvänta att upp mot 75 % av patientpopulationen med diagnosticerad KOL bör genomgå spirometri årligen om Socialstyrelsens rekommendationer skall uppfyllas.

I figur 1 visas andel patienter med KOL som under perioden 151001-161231 genomfört spirometri. Svarsfrekvensen är mycket hög, för i princip alla registrerade patienter finns uppgift om utförd spirometri.

Öppnas det interaktiva diagrammet kan kan man även välja att se resultat för åldersgrupperna 45-64 år, 65 år och äldre, kvinnor och män.

Ifall man utgår från andelen KOL-patienter som röker får man en lägsta-nivå för andelen spirometri årligen. I Göteborg HSN röker 38,6% av patienterna (Tabell 7), men andelen utförda spirometrier under perioden 151001-161231 var endast cirka 25 % (Figur 1) och vid hälften av vårdcentralerna i Göteborg HSN gjordes spirometri på färre än 20 % av patienterna (Figur 2). Endast i Norra HSN var andelen utförda spirometrier i nivå med eller strax över andelen patienter med KOL som röker. Andelen utförda spirometrier under 15-månadersperioden varierar dock stort mellan de olika vårdcentralerna, oavsett i vilket HSN de är lokaliserade (Figur 2). Det finns vårdcentraler inom varje HSN som gjort spirometri på alla eller nästan alla patienter med KOL, men också många vårdcentraler som sällan gjort sådana undersökningar. I Norra HSN har hälften av vårdcentralerna gjort spirometri på färre än 60 % av patienterna, i Södra HSN på färre än 8 % av patienterna, i Västra HSN på färre än 40 %, och i Östra HSN på färre än 50 % av patienterna. Andelen utförda spirometrier i primärvården i Västra Götaland är klart lägre än riksgenomsnittet (Figur 1). Däremot sågs ingen statistiskt säker könsskillnad i andel utföra spirometrier, varken i VGR eller i Riket.

I den specialiserade öppenvården vårdas vanligen patienter med svårare KOL, det vill säga stadium 3 och 4. Vid dessa enheter görs spirometri på i stort sett samtliga patienter, vilket betyder att de sannolikt uppfyller Socialstyrelsens rekommendationer och målnivå även om vi inte klart kan avgränsa undersökningar som gjorts i diagnostiskt syfte, eller som uppföljning av de två riskgrupperna för snabbare försämring, från andra årliga kontroller. 

Figur 2.

Visar hur stor andel av patienterna, på respektive vårdcentral, som gjort spirometri under perioden 151001-161231. Varje ring representerar en vårdcentral i respektive nämndområde och linjen medianvärdet. I Göteborg HSN hade t ex. en VC gjort spirometri på samtliga patienter, medan hälften av vårdcentralerna i Göteborg HSN gjort spirometri på mindre än 19,6 % av patienterna.

Strukturerad KOL-utbildning

En god vård innebär som regel alltid att patienten är delaktig. För att kunna vara delaktig måste man som patient vara välinformerad och ha god kunskap om sin sjukdom, den behandling som rekommenderas och de läkemedel och hjälpmedel som används. Socialstyrelsen rekommenderar att minst 80 % av patienterna med KOL skall ha genomgått strukturerad utbildning där dessa delar ingår. Utbildningen kan ske individuellt eller i grupp. I Luftvägsregistret finns möjlighet att registrera om utbildning genomförts senaste fem åren. Svarsfrekvensen är dock mycket låg vilket kan bero på svårigheter att korrekt avgränsa vad som menas med strukturerad utbildning och den information/utbildning som vanligen ges i samband med diagnos och planerade kontroller. 

Endast tre enheter för specialiserad öppenvård (Tabell 4) har en svarsfrekvens (minst 60 %) som skulle tillåta analys av andelen som genomgått utbildning, men även för dessa måste resultaten tolkas med stor försiktighet då olika kliniker uppfattar strukturerad utbildning olika. Vissa tolkar ”strukturerad utbildning” som att patienten skall ha genomgått en så kallad KOL-skola, medan andra att det även kan röra sig om en enklare utbildning som förstås innefattar de olika delarna. I en senare uppdatering av Luftvägsregistret har frågan ändrats så att båda alternativen går att välja, en förändring som sannolikt kommer att öka svarsfrekvensen och förbättra uppföljningsmöjligheterna.

 

Bedömning av hälsostatus med CAT

CAT (COPD Assessment Test) är ett frågeformulär för bedömning av hälsostatus vid KOL. Hur sjukdomen påverkar hälsan och möjligheterna att fungera i vardagen värderas med åtta frågor som alla graderas från 0 till 5. Vid totalsumma under 10 anses påverkan på hälsostatus vara låg, vilket är det som eftersträvas.

Socialstyrelsen rekommenderar att minst 95 % av patienterna skall bedömas med CAT. I Luftvägsregistret registreras om CAT använts, och andel med totalsumma < 10. Svarsfrekvensen är mycket hög, uppgift om CAT finns för i princip alla registrerade patienter.

I figur 3 visas hur CAT använts under perioden 151001-161231 i Västra Götaland och riket. Tre av de specialiserade öppenvårdsmottagningarna använder CAT i mycket hög grad, där andelen når eller nästan når Socialstyrelsens rekommenderade målnivå. Vid NU-Trollhättan användes också CAT i relativt hög grad även om det var relativt långt kvar till rekommenderad målnivå. Vid primärvårdsmottagningarna i de olika HSN-områdena användes däremot CAT i låg grad. Användning av CAT för bedömning av hälsostatus vid KOL är klart lägre i VGR jämfört med Riket. Någon könsskillnad sågs inte, varken i Riket eller VGR.

Bedömning av hälsostatus med CAT skiljer stort mellan olika vårdcentraler (figur 4). I några av HSN-områdena finns vårdcentraler som gjort hälsobedömning med CAT på alla eller nästan alla patienter. Högst användning av CAT ses i Västra HSN där hälften av vårdcentralerna använt CAT på minst 1/3 av patienterna.

Figur 4.

Visar hur ofta hälsobedömning gjorts med CAT, perioden 151001-161231. Varje ring representerar en vårdcentral i respektive nämndområde och linjen medianvärdet. I Göteborg HSN hade t ex. en VC hälsobedömt samtliga patienter med CAT, medan hälften av vårdcentralerna i Göteborg HSN använt CAT för mindre än 8,8 % av patienterna.

Exacerbation senaste året

En exacerbation är definitionsmässigt en försämring, men hur en försämring skall definieras kan variera i olika studier och i olika rekommendationer. Luftvägsregistret definierar en exacerbation enligt följande: ”Exacerbation innebär en akut försämring av astma- eller KOL-sjukdomen utöver den normala dygnsvariationen, som kräver en förändring i behandlingen. Symtom kan vara ökad dyspné, ökad hosta, ökad sputa eller purulens.”

I tabell 5 visas andelen patienter med KOL som haft minst en exacerbation senaste 12-månadersperioden. Svarsfrekvensen är dock mycket låg för vårdcentralerna i respektive HSN-område, endast resultaten för de specialiserade öppenvårdsmottagningarna går att värdera. Av patienter med svårare grad av KOL, som behandlas på specialiserade öppenvårdsmottagningar, har cirka 50-60 % haft minst en exacerbation senaste året. Enda undantaget är NU-Trollhättan där andelen är cirka 25 %.

Läkemedelsbehandling vid KOL

Behandlingen av KOL innefattar alltid rökstopp och fysisk träning, medan eventuell läkemedelsbehandling baseras på hälsostatus och lungfunktion enligt nedan: 

  • Låg påverkan på hälsostatus (CAT < 10) och lungfunktion med FEV1 ≥ 50 % rekommenderas kortverkande luftrörsvidgande vid behov.
  • Låg påverkan på hälsostatus (CAT < 10) och lungfunktion med FEV1 < 50 % rekommenderas långverkande luftrörsvidgande läkemedel dagligen.
  • Hög påverkan på hälsostatus (CAT ≥ 10) och lungfunktion med FEV1 ≥ 50 % rekommenderas långverkande luftrörsvidgande läkemedel dagligen.
  • Hög påverkan på hälsostatus (CAT ≥ 10) och lungfunktion med FEV1 < 50 % rekommenderas långverkande luftrörsvidgande läkemedel dagligen alternativt kombinationspreparat med inhalationssteroid.

I tabell 6 redovisas andelen patienter med läkemedelsbehandling vid KOL. Svarsfrekvensen är hög vid tre av fyra specialiserade öppenvårdsmottagningar, och här är också andelen som har läkemedel mot KOL hög. Vid SÄS-Borås och för primärvården går andelen med läkemedel ej att bedöma då svarsfrekvensen på frågan om läkemedel är mindre än 60 %.

Rökning vid KOL och hjälp att sluta

Rökstopp är en av de viktigaste behandlingsåtgärderna vid KOL. Uppgifter om aktuell rökning rapporteras i Luftvägsregistret, och svarsfrekvensen är hög varför uppgifterna går att tolka.

Trots att rökstopp är en av de allra viktigaste åtgärderna vid KOL är det fortfarande 30-40 % som röker (tabell 7), och det är genomgående en låg andel som erbjudits hjälp att sluta röka. I såväl Riket som VGR är det cirka tre procentenheter fler kvinnor än män som röker.

Dietistkontakt

Patienter med KOL och undervikt (BMI < 22 Kg/m2) bör enligt Socialstyrelsen erbjudas nutritionsbehandling, vilket vanligtvis ges av dietist. Totalt har cirka 20-25 % av patienter med KOL i öppenvård ett BMI < 22 Kg/m2. Motsvarande siffra för patienter i sluten vård är 33 %. I tabell 8 redovisas andelen som haft dietistkontakt, men då svarsfrekvensen är låg är uppgifterna svåra att tolka.

Ifall man ser till andelen som haft dietistkontakt, baserat på totala antalet registrerade, blir andelen så låg som cirka 2 %. Eftersom cirka 20-25 % av patienter med KOL i öppenvård har ett BMI < 22, borde andelen som träffat dietist (eller fått motsvarande hjälp) vara cirka 20 % och inte 2 %.

 Vid specialistmottagningarna vid Angereds Närsjukhus och KOL-centrum Göteborg har en betydligt högre andel träffat dietist, även om det också för dessa enheter är svårt att uttala sig om alla som behöver får sådan hjälp då svarsfrekvensen är låg.

Diskussion

Synpunkter och kommentarer om studien och Luftvägsregistret

I kartläggningen av KOL-sjukvården i Västra Götalandsregionen (VGR) var syftet med denna delrapport att se hur väl Luftvägsregistret fångar KOL-sjukvården, och hur data från registret skulle kunna användas för att följa och kvalitetsäkra KOL-sjukvården i VGR. Rapporten baseras på registerdata för perioden 151001-161231, vilket är ett problem då registret är relativt nytt med en snabbt ökande anslutningsgrad där antalet registrerade patienter med KOL ökar med cirka 20 % per år.

Även om täckningsgraden uppskattas till drygt trettio procent den aktuella tidsperioden så förefaller represntativiteten ändå vara god utifrån ålders- och könsfördelning vid jämförelse med data från VGRs vårddatabas VEGA. Det är därför vår uppfattning att de indikatorer i Luftvägsregistret som har en hög svarsfrekvens om minst 60 % kan tolkas och användas för uppföljning och värdering av KOL-sjukvården i VGR.

Det finns ytterligare aspekter på täckningsgraden. Den var för den aktuella perioden inte bara generellt låg utan också geografiskt ojämn inom VGR. Ett av de större sjukhus hade inga patienter registrerade i specialiserad öppenvård och för två av de andra stora sjukhusen var antalet registrerade patienter lågt. Detsamma gäller patienter i primärvård, inom vissa geografiska områden var få vårdcentraler anslutna. Men med den snabbt ökande anslutningsgraden bör även dessa problem inom kort försvinna.

Den låga anslutningsgraden, och den ojämna geografiska fördelningen, innebär trots allt att uppgifterna bör tolkas med försiktighet, särskilt deras generaliserbarhet. De stämmer sannolikt väl för de enheter som är anslutna, men vi kan inte säkert säga att de medelvärden som redovisas också beskriver KOL-sjukvården i VGR. Ifall anslutningsgraden enbart är en faktor av tid, där vårdcentraler och specialiserad mottagningar slumpmässigt ansluter efter hand och i takt med att de tekniska lösningarna blir tillgängliga, så bör det inte påverka generaliserbarheten. Är det däremot så att det är de mest KOL-inriktade mottagningarna som först anslutit så kan man misstänka att de resultat vi ser snarast är bättre än förväntat för VGR.

Täckningsgrad och anslutningsgrad avser Luftvägsregistret som helhet, hur många patienter med KOL, och hur många behandlande enheter, som är registrerade respektive anslutna. En annan fråga är svarsfrekvensen för de olika frågorna i registret. Vissa frågor, som till exempel frågonrna om spirometri och hälsobedömning med skattningsformuläret CAT, har hög svarsfrekvens. Resultaten går således bra att bedömma och de kan anses som tillförlitliga. Andra frågor kan ha mycket låg svarsfrekvens, antingen på grund av att de som frågan om strukturerad KOL-utbildning varit otydligt formulerad/definierad, eller att rapporterande enheter inte konsekvent besvarat frågan oavsett om svaret varit ja eller nej. Även dessa problem bör minska. Luftvägsregistret har gjort betydande förändringar under 2017 så att frågor är tydligare och att svarsalternativen i hög grad följer Socialstyrelsens nya rekommendationer.

Sammantaget är det vår bedömning att resultaten från studien i flera viktiga delar kan tjäna som en basal kartläggning av KOL-sjukvården i Västra Götaland, samt att den utveckling och ökande anslutningsgrad som Luftvägsregistret genomgår kommer tillåta fortsatt uppföljning och kvalitetskontroll av KOL-sjukvården.   

Synpunkter och kommentarer om redovisade resultat

Ser man till Socialstyrelsens rekommendationer från 2015 är det få av de redovisade indikatorerna som går att bedömma då svarsfrekvensen varierar. Genomförda spirometrier, hälsobedömning med CAT, andel rökare och andel rökare som erbjudits rökavvänjning går att bedömma medan övriga frågor endast kan värderas för enskilda enheter eller inte alls.

Socialstyrelsens riktlinjer säger att spirometri skall användas i diagnostiken av KOL, årligen därefter de första fem åren och fortsatt årligen för patienter som fortsätter att röka. Vi kan ur registerdata inte se om de genomförda spirometrierna gjorts exakt på dessa indikationer, men vi kan ändå se att resultatet för VGR är sämre än riksgenomsnittet och att det finns en mycket stor spridning mellan olika vårdcentraler i hur ofta spirometri används. För primärvården kan man konstatera att det för många vårdcentraler fortfarande är långt kvar innan man når de nya målnivåer som Socialstyrelsen rekommenderar. Inom den specialiserade öppenvården görs däremot spirometri på nästan alla patienter varför dessa enheter redan når eller nästan når de nya målnivåerna.

Vi de planerade kontrollerna skall hälsotatus bedömmas med validerade skattningsskalor såsom CAT. Användningen av CAT är som för spirometri, resultatet för VGR är sämre än riket, det används redan i hög grad inom den specialiserade men sällan inom primärvården. I primärvården är det också mycket stor spridning mellan olika vårdcentraler, vissa använder ofta CAT, andra knappt alls.

Trots att tobaksrökning varit orsaken till KOL-sjudomen för de flesta av patienterna, är det fortfarande 30-40 % som svarar att de röker. Rökstopp är för dessa patienter att största vikt, i annat fall fortskrider obönhörligen sjukdomen. Trots detta är det enligt registerdata endast några få procent av rökarna som erbjudits hjälp att sluta röka. Något bättre ser det ut inom den specialiserade öppanvärden där uppemot 30 % av rökarna erbjudits hjälp att sluta röka. Siffran är svår att förstå och tolka. Man vill tro att det är någon form av regristeringsbias men frågan är trots allt besvarad i två steg, att patienten röker och att hjälp till rökstopp inte erbjudits. Tolkas frågan fel, att patienter som inte vill sluta röka inte "erbjudits hjälp" för detta trots att de blivit tillfrågade?

De övriga fyra frågorna/indikatorerna går egentligen inte att värdera. Möjligen vågar man anta att fler patienter borde få en strukturerad KOL-utbildning och betydligt fler med låg BMI borde få träffa en dietist.

Utöver de direkt KOL-relaterade indikatorerna visar undersökningen att samsjulklighet är vanligt, inte bara att astma också förekommer hos KOL-patienter, utan att patienter med KOL också har andra sjukdomar som kan kräva vård och frekventa vårdkontakter. Vikten av interprofessionella team och samarbete mellan olika vårdenheter är därför av stor vikt ifall vården skall bli bra.

Sammanfattningsvis behövs betydande insatser de kommande åren inom framförallt primärvården om KOL-sjukvården i Västra Götaland skall nå de nya mål som Socialstyrelsen rekommenderar.