Sammanfattning

Vid behandling av sjukdom är det viktigt att rätt diagnos registreras. En registrerad diagnos är en kvalitetsfaktor som innebär att behandlande läkare gjort en sammanfattande bedömning av sjukhistoria och undersökningsfynd där diagnosen vanligen baserats på fastställda kriterier. En korrekt ställd diagnos innebär oftast att sjukdomen liksom prognosen kan beskrivas. Diagnosen är också ett viktigt underlag för den fortsatta behandlingen.

Inom Habilitering och hälsa har det tidigare inte varit självklart att diagnos skall registreras vid alla öppenvårdsbesök till läkare. Men rutinerna har på senare tid ändrats och idag registreras diagnos vid cirka 85 % av alla läkarbesök, även om en viss spridning ses inom Västra Götalandsregionen (VGR).

Det är i huvudsak vid läkarbesök och vid sluten sjukvård som diagnos registreras. Vid besök till andra personalkategorier inom Hälsa och habilitering registreras aldrig eller nästan aldrig diagnos. Även om det oftast är läkare som ställer diagnos kan även andra yrkeskategorier ställa diagnos inom ramen för sin yrkeskompetens.              

Vid cerebral pares (CP) är rörelseförmågan påverkad. CP beror på att hjärnan skadats innan födelsen eller någon gång under de första två levnadsåren. Epilepsi, utvecklingsstörning samt syn- och hörselnedsättning kan förekomma vid CP, men de flesta har bara försämrad rörelseförmåga. Av 400 födda barn drabbas cirka ett barn av CP. Genom noggrann uppföljning och behandling kan flera senkomplikationer förebyggas, bland annat kan risken för ledstelhet (kontraktur) minskas.

Uppföljningsprogrammet för CP (CPUP) rekommenderar att barn med CP regelbundet skall bedömas av fysioterapeut (sjukgymnast). Av de yngre barnen skall minst 90 procent bedömas årligen, medan intervallen kan vara något glesare för tonåringar med lindrig rörelsepåverkan.

En försämring över tid har till synes skett för såväl andel undersökta barn som andel barn med god sträckförmåga i knäled. Förändringen över tid beror inte på att vården försämrats utan den förklaras sannolikt av att andelen äldre barn ökat. Äldre barn undersöks inte lika ofta som de yngre och de har också i högre grad kontraktur med nedsatt rörlighet i knäleden. 

I såväl Västra Götaland som riket undersöks nästan alla barn 0-5 år av fysioterapeut och nästan alla har god sträckförmåga i knäled. 


Publicerad 2018-05-03 Uppdaterad 2018-05-04

Diagnossättning inom Habilitering och hälsa, barn 0-17 år

Källa: Vårddatabasen VEGA

Vilket år avses: 2017

Vad visar indikatorn: Vid såväl öppenvårdsbesök som vid vård på sjukhus och motsvarande vårdenheter (vårdtillfälle, VTF) skall den diagnos som föranlett besöket eller vårdtillfället anges, liksom vid behov relevanta bidiagnoser. Vid vårdtillfällen där patienten är inskriven på sjukhus har som regel alltid diagnos angivits men det har tidigare inom Habilitering och hälsa inte varit rutin att alltid ange diagnos vid öppenvårdsbesök till läkare. Rutinerna har dock ändrats så att diagnos allt oftare anges vid läkarbesök inom Habilitering och hälsa men det är fortfarande ovanligt vid besök hos andra personalkategorier. Figur 1 visar andelen diagnossatta besök och vårdtillfällen inom Habilitering och hälsa, uppdelat per personalkategori. Figur 2 visar andelen diagnossatta läkarbesök och vårdtillfällen per behandlande enhet och Hälso- och sjukvårdsnämnd (HSN) i Västra Götaland.     

Registrering av diagnos vid habilitering och hälsa

Figur 1, diagnossättning per personalkategori: Vid öppenvårdsbesök till läkare inom Habilitering och hälsa registreras diagnos vid cirka 85 % av alla besök. Vid besök till övriga personalkategorier sker aldrig eller nästan aldrig registrering av diagnos.  

Figur 2, skillnader inom VGR: Vid 85 % av alla läkarbesök vid Habilitering och hälsa registreras diagnos. Viss variation ses mellan de olika öppenvårdsmottagningarna, där andelen når 98 % vid BUH-Borås och 80 % vid BUH-Skövde. Skillnaden är statistiskt säker och andelen vid BUH-Skövde är också lägre än genomsnittet i VGR. Vid Knoppaliden i Skövde är patienterna inskrivna i slutenvård vilket innebär att alla patienter diagnosregistreras. 

Könsskillnader: På VGR-nivå inga statistiskt säkra skillnader i andel diagnossatta besök och vårdtillfällen.

Andel barn med cerebral pares som bedömts av sjukgymnast

Källa: Nationellt kvalitetsregister för barn med CP (CPUP)

Vilket år avses: Tidsserie, 2010 - 2017.

Täljare: Antal barn (0-17 år) med cerebral pares, registrerade i CPUP, som respektive år bedömts av fysioterapeut.

Nämnare: Antal barn (0-17 år) med cerebral pares, registrerade i CPUP respektive år.

Vad visar indikatorn: Cerebral pares (CP) är en hjärnskada som uppkommer under de första två levnadsåren, där cirka 1 av 400 födda barn drabbas. Genom noggrann uppföljning och behandling kan flera senkomplikationer reduceras, till exempel att förebygga ledstelhet (kontraktur) i knäled. CPUP är ett uppföljningsprogram för cerebral pares, där målet är att minst 90 % av de yngre barnen skall bedömas av fysioterapeut varje år. Indikatorn mäter andelen barn med cerebral pares som respektive år undersökts av fysioterapeut. Resultaten redovisas för åldersgrupperna 0-17 år, 0-5 år, 6-10 år och 11-17 år.

Västra Götalandsregionen jämfört med riket: I såväl riket som Västra Götaland har andelen undersökta barn varit cirka 90 % fram till år 2015 (Figur 3). Från år 2015 har andelen undersökta barn minskat med 4 % i riket och 5 % i VGR. Förändringen kan bero på att ålderssammansättningen förändrats med ökad andel äldre barn (år 2010 var cirka 15 % av barnen 11-17 år, år 2017 har andelen ökat till cirka 38 %). I den yngsta åldersgruppen (0-5 år) är andelen undersökta barn nästan 100 %. I de äldre åldersgrupperna är något färre barn undersökta, cirka 90 % i åldersgruppen 6-10 år och cirka 80 % i gruppen 11-17 år. Andelen undersökta barn, oavsett åldersgrupp, är i princip på samma nivå i VGR som riket.

Skillnader inom regionen: Redovisas bara på regionnivå.

Könsskillnader: Inga statistiskt säkra skillnader i VGR eller riket. Jämförelsen avser år 2017 och åldersgruppen 0-17 år.

Andel barn med cerebral pares som har god sträckförmåga i knäled

Källa: Nationellt kvalitetsregister för barn med CP (CPUP)

Vilket år avses: Tidsserie, 2010 - 2017.

Täljare: Antal barn (0-17 år) med cerebral pares, registrerade i CPUP, som har god sträckförmåga i knäled. 

Nämnare: Antal barn (0-17 år) med cerebral pares, registrerade i CPUP respektive år.

Vad visar indikatorn: Ledrörlighet bedöms vid den årliga kontrollen, där god rörlighet i en led innebär att den motoriska förmågan inte skall påverkas. Indikatorn mäter andelen barn med CP som har god rörlighet i knäled. Genom ett aktivt förebyggande arbete är målet att minst 90 % av barnen skall ha god ledrörlighet. Resultaten redovisas för åldersgrupperna 0-17 år, 0-5 år, 6-10 år och 11-17 år.

Västra Götaland jämfört med riket: I såväl riket som Västra Götaland har andelen barn med god sträckförmåga i knäleden minskat, från 93-94 % år 2010 till 86-87 % år 2017 (Figur 4). Försämringen är dock inte reell då samma trend inte ses för respektive åldersgrupp. Den betingas i stället av att andelen äldre barn ökat över tid. År 2010 var ca 15 % av de registrerade barnen i åldrarna 11-17 år. År 2017 har andelen ökat till cirka 38 %. Den förändrade ålderssammansättningen har stor påverkan på resultatet då nästan alla barn 0-5 år har god sträckförmåga i knäled medan motsvarande siffra för åldersgruppen 11-17 år är knappt 80 %.

Skillnader inom regionen: Redovisas bara på regionnivå.

Könsskillnader: Inga statistiskt säkra skillnader i VGR eller riket. Jämförelsen avser år 2017 och åldersgruppen 0-17 år.

Sammanställning av resultat för senaste mätperioden