Verksamhetsanalysen uppdateras ej efter 2020. Avsnitten som beskriver olika delar av hälso- och sjukvården uppdateras och publiceras på Statistik- och analysportalen:

https://www.vgregion.se/statistik-analysportalen/

Sammanfattning

Förmaksflimmer är den vanligaste hjärtrytmrubbningen och innebär en snabb och oregelbunden aktivering av hjärtats förmak som leder till en oregelbunden och ofta snabb hjärtrytm. Vid förmaksflimmer ökar risken för ischemisk stroke vilket kan förebyggas med blodförtunnande behandling (antikoagulantia). Om sådan behandling ska ges eller inte avgörs genom en riskbedömning där man tar hänsyn till andra sjukdomar, ålder och kön.

Det innebär att inte alla patienter med förmaksflimmer ska ges behandling med antikoagulantia. Samtliga sjukhus når regionala måltalet och skillnader mellan sjukhusen är små. Det förekommer att kvinnor ges blodförtunnande behandling i något större utsträckning än män.


Publicerad 2017-06-07 Uppdaterad 2018-05-02

Förmaksflimmer

Patienter med förmaksflimmer som får antikoagulantia

Källa: VEGA och Digitalis. Redovisas per geografisk enhet som vårdar patienter med förmaksflimmer.

Vilka år avses: Tidsserie, 2011 till 2016.

Kommenterar: Mäts halvårsvis. Första besök eller vårdtillfälle under mätperioden används.

Täljare: Antal patienter med förmaksflimmer som hämtat ut antikoagulantia (ATC-grupp B01AA03, B01AE07, B01AF01, B01AF02, B01AF03) inom 6 månader från besök eller utskriftsdatum vid vårdtillfälle.

Nämnare: Samtliga patienter där förmaksflimmer (ICD10-kod I48) registrerats som huvuddiagnos vid besök eller vårdtillfälle på sjukhuset.

Vad visar indikatorn: Andel patienter med förmaksflimmer som får antikoagulantia.

Förmaksflimmer är den vanligaste hjärtrytmrubbningen och innebär en snabb och oregelbunden aktivering av hjärtats förmak som leder till en oregelbunden och ofta snabb hjärtrytm. Vid förmaksflimmer ökar risken för ischemisk stroke vilket kan förebyggas med blodförtunnande behandling (antikoagulantia). Om sådan behandling ska ges eller inte avgörs genom en riskbedömning där andra sjukdomar, ålder och kön ingår. Skalan sträcker sig från 0 till 9, där 0 innebär lägst risk. Det innebär att inte alla patienter med förmaksflimmer ska ges behandling med antikoagulantia. Samtliga sjukhus når regionala måltalet och skillnader mellan sjukhusen är små.

Målnivå: Regionalt måltal, 66 % eller mer.

Skillnader inom regionen: Baserat på resultat från år 2016 når alla sjukhus i regionen måltalet och skillnaderna är små mellan sjukhusen.

Könsskillnader: I de fall där det finns skillnad mellan män och kvinnor har kvinnor i högre grad behandling med antikoagulantia. En förklaring till det kan vara att kvinnligt kön stärker indikationen för behandling.