Sammanfattning

Hos personer 50 år och äldre är benskörhet en vanlig orsak till frakturer, särskilt vid vissa typer av frakturer och frakturer som uppkommer efter relativt lindrigt trauma.

Med läkemedelsbehandling mot benskörhet kan ytterligare frakturer förebyggas. Även om andelen behandlade ökat i Västra Götalandsregionen (VGR) finns sannolikt en generell underbehandling.

I tidigare års Verksamhetsanalys har vi bara kunnat redovisa perorala läkemedel, medan det i årets data även finns med uppgifter för de läkemedel som ges som injektion. Resultaten visar då en behandlingsnivå i VGR som är klart högre än tidigare redovisad. Det går dock inte att jämföra resultaten mot riket då dessa uppgifter inte finns framtagna för riket. Det är även svårt att göra direkta jämförelser inom regionen då kvaliteten på registreringen av parenterala läkemedel givna på vårdenhet varierar. Uppdaterade data från Vega och Digitalis kommer att publiceras hösten 2019.

Under perioden 2005 till 2013 har antalet återfrakturer inom 3 år efter benskörhetsfraktur ökat i riket. I VGR har antalet ökat fram till och med år 2011 för att de sedan minska betydligt. Vid senaste mättillfället har VGR ett betydligt lägre antal återfrakturer jämfört med riket.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan)


Publicerad 2017-06-07 Uppdaterad 2019-12-12

Läkemedel mot benskörhet efter benskörhetsrelaterad fraktur

Källa: Vega och Digitalis

Vilket år avses: Tidsserie 2013-2018

Täljare: Antal personer 50 år och äldre som vårdats i eller besökt specialiserad vård för någon av nedanstående frakturer och som hämtat ut läkemedel mot benskörhet (ATC-kod M05BA, MO5BB, M05BX04) någon gång inom 12 månader efter besöket/vårdtillfället eller som har fått behandling med subkutant läkemedel eller infusion givet i samband med besök/vårdtillfälle där benskörhetsdiagnos eller frakturdiagnos registrerats (ICD-10 koder M80-M82, M85.9, KVÅ-koder DT016, DT021 respektive ATC-kod M05B08, M05BX04).

Nämnare: Antal personer 50 år och äldre som vårdats inom slutenvården eller besökt specialiserad öppenvård för någon av nedanstående frakturer som huvuddiagnos. I analysen exkluderas personer som avlidit under perioden från vårdtillfället fram till slutet av observationsperioden.

Aktuella diagnoskoder (ICD-10): S321-S328, S525, S526, S422, S423, S22, S720-S724, S821

Benskörhetsdiagnos vid parenterala läkemedel på vårdenhet: ICD-10 M80-M82, M85.9

Vad visar indikatorn:

Västra Götalandsregionen jämfört med riket: Värdet för riket finns inte tillgängligt.

Skillnader inom regionen:

Könsskillnader:

Källa: Vega och Digitalis

Vilket år avses: Tidsserie 2013-2018

Täljare: Antal kvinnor 50 år och äldre som vårdats i eller besökt specialiserad vård för någon av nedanstående frakturer och som hämtat ut hormonella läkemedel mot benskörhet (ATC-kod H05AA, G03XC exklusive lokalt verkande beredningsformer) någon gång inom 12 månader efter besöket/vårdtillfället.

Nämnare: Antal kvinnor 50 år och äldre som vårdats inom slutenvården eller besökt specialiserad öppenvård för någon av nedanstående frakturer som huvuddiagnos. I analysen exkluderas personer som avlidit under perioden från vårdtillfället fram till slutet av observationsperioden.

Aktuella diagnoskoder (ICD-10): S321-S328, S525, S526, S422, S423, S22, S720-S724, S821

Vad visar indikatorn: 

Västra Götalandsregionen jämfört med riket: Värdet för riket finns inte tillgängligt.

Skillnader inom regionen: 

 

Återfraktur inom tre år efter benskörhetsfraktur

Källa: Patientregistret, Socialstyrelsen

Vilket år avses: Tidsserie 2005 - 2014

Vad visar indikatorn: Antal nya benskörhetsfrakturer inom tre år per 100 000 levnadsår efter en första benskörhetsfraktur. Indikatorn avser personer 50 år eller äldre där såväl förstagångsfrakturen som återfrakturen behandlats i öppen eller sluten specialiserad vård. Frakturer som behandlats i primärvården ingår inte. Värdena är åldersstandardiserade. Året anger tid för första frakturen.

Vid benskörhetsfraktur är det viktigt med åtgärder för att försöka förebygga nya frakturer. Åtgärderna kan vara läkemedelsbehandling, fallprevention och ökad fysisk aktivitet.

I de nationella riktlinjerna för rörelseorganens sjukdomar har Socialstyrelsen angett som målnivå att andelen återfrakturer ska minska med 20 procent vilket skulle innebära som mest cirka 6 000 återfrakturer i riket år 2018. 

Västra Götalandsregionen jämfört med riket: Antalet återfrakturer har ökat i riket från cirka 7 300 per 100 000 levnadsår år 2005 till knappt 9 200 år 2013. I VGR har antalet ökat från cirka 7 900 år 2005 till cirka 9 400 år 2011 för att därefter sjunka. Under 2013 var det i VGR cirka 7 500 återfrakturer per 100 000 levnadsår. Sedan 2007 har antalet återfrakturer varit lägre i VGR jämfört med riket med undantag för år 2011. Skillnaden är dock inte statistiskt säkerställd för åren 2010 och 2012.

Könsskillnader: Under hela mätperioden har kvinnor högre antal återfrakturer jämfört med män i riket. Även i VGR har kvinnor fler återfrakturer än män under samtliga år men skillnaden är inte statistiskt säkerställd för åren 2005 och 2007.

Sammanfattning av resultat för senaste mätperioden - jämförelse mot riksgenomsnittet

I tabellen nedan visas senast tillgängligt värde för antal återfrakturer inom 3 år. Det mörkblå värdet visar att VGR är signifikant bättre än genomsnittet i riket.