Sammanfattning

I Västra Götalandsregionen finns fem patientnämnder direkt underställda regionfullmäktige; norra patientnämnden, patientnämnden Göteborg, södra patientnämnden, västra patientnämnden och östra patientnämnden. Varje patientnämnd tar emot klagomål på vårdgivare inom sitt geografiska område, oavsett patientens bostadsort. Patientnämndernas uppdrag omfattar all offentligt finansierad hälso- och sjukvård i Västra Götalandsregionen samt den kommunala hälso- och sjukvården genom överenskommelser med samtliga 49 kommuner i länet.

Uppdraget för patientnämnderna regleras i lag (2017:372) om stöd vid klagomål mot hälso- och sjukvården.

Patientnämnderna tog emot sammanlagt 4 923 klagomål under 2018. Totala antalet klagomål ökade jämfört med föregående år med 75 stycken, vilket motsvarar 1,5 procent. Patientnämnden Göteborg ökade mest följt av en marginell ökning i  norra patientnämnden, i övriga nämnder minskade klagomålen något.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan).


Publicerad 2017-06-07 Uppdaterad 2019-06-05

Om patientnämnderna

Patientnämnderna hjälper patienter och närstående med problem som har uppstått i kontakten med vården. Patientnämndernas oberoende ställning gentemot vården bidrar till förtroende från patienter. I det enskilda patientärendet kan kontakter tas med vården, om patienten ger sitt medgivande. Vården får därigenom information om händelser, kan ge förklaringar samt vidta åtgärder som bedöms som nödvändiga för att förhindra upprepande.

Det är patientnämndernas kansli som patienter och närstående kontaktar för att få hjälp och stöd i samband med klagomål mot vården. Utredarna registrerar ärenden utifrån anmälarens berättelse gällande verksamhetsområde, huvudproblem, delproblem, ålder och kön. Antalet ärenden anmälda av närstående utgjorde 28 % av alla inkomna ärenden.

Utifrån inkomna synpunkter och klagomål ska patientnämnderna bidra till kvalitetsutveckling och hög patientsäkerhet i hälso- och sjukvården. Patientnämnderna återför uppmärksammad problematik på generell nivå till vårdens utförare, beställare, övriga berörda nämnder och styrelser samt till Inspektionen för vård och omsorg (IVO).

Vårdgivarna använder patientnämndernas underlag till verksamhetsutveckling och Inspektionen för vård och omsorg använder uppgifter för sin tillsynsplanering.

Patientnämndernas uppgift är också att rekrytera, utbilda och förordna stödpersoner till de patienter som vårdas enligt lag om psykiatrisk tvångsvård, lag om rättspsykiatrisk vård eller smittskyddslagen.

1. Antal patientklagomål totalt och per patientnämnd

Totala antalet inkomna patientärenden har minskat två år i följd, men 2018 noteras en liten ökning. Av anmälda ärenden till patientnämnderna 2018 gällde cirka 60 procent kvinnor och 40 procent män.

Den största åldersgruppen är personer i åldern 50-59 år som utgör 15 procent av samtliga klagomål. Största ökningen noteras i åldersgruppen 70-79 år som nu uppgår till 12 procent. Se diag. 1

Ärenden inkommer huvudsakligen via telefonkontakt (66 procent). Under de fasta telefontiderna besvarade patientnämndernas kansli 6 175 inkommande samtal, men alla samtal resulterade inte i ett registrerat ärende. Många samtal kan gälla upplysningar, en del av myndighetens serviceskyldighet. Det noteras ett ökat antal ärenden som inkommit skriftligt, främst via brev och 1177 vårdguidens e-tjänster.

2. Antal patientklagomål utifrån verksamhetsområde

Cirka 60 % av samtliga klagomål avser sjukhus och 30 % avser primärvård. Klagomål på sjukhusvård har ökat något sedan föregående år, medan klagomål mot tandvården har fortsatt att minska.

Gällande sjukhusvården ökar klagomål på psykiatri, och uppgår 2018 till 23 % av ärendena. Största antalet klagomål på psykiatrisk vård finns inom SU och NU-sjukvården.

Klagomålen mot kommunal hälso- och sjukvård är relativt få och avser främst problem inom vård och behandling samt omvårdnad. Se diag. 2

3. Antal patientklagomål utifrån huvudproblem

Patientnämnderna kategoriserar klagomålen utifrån huvudproblem och delproblem. De tio vanligaste delproblemen som registrerats under 2018 redovisas i tabellen.

En kontinuerlig ökning noteras avseende klagomål på huvudproblem vårdansvar. Det kan exempelvis handla om vårdövergångar mellan primärvård och specialistvård där patienter upplever att vårdansvaret blir otydligt.

Patienter upplever kommunikativa brister i flera vårdrelaterade situationer. Det kan handla om att information till patienter uteblir, är felaktig eller otillräcklig. Patienter och närstående känner sig också i viss mån dåligt bemötta och inte lyssnade till, vilket upplevs leda till bland annat försenade diagnoser, behandlingar samt behov av att söka vård oftare.

Patientnämnderna noterade en ökning 2018 av klagomål gällande problemområde ekonomi som rör patientavgifter och läkemedelskostnader. En stor del av dessa klagomål rör patienter som är papperslösa, det brister i kunskap om regelverket för den patientgruppen. Se diag. 3

De tio vanligaste delproblem som registrerats under 2018 redovisas i tabell nedan. 

4. Vårdens svarstider

I och med den nya lagen 2018 har förväntningarna på vården ökat. Exempelvis skriver man i förarbetena att max fyra veckor är en rimlig tid för att patienten ska få svar. Mellan 2017 och 2018 kan man se en liten minskning av de riktigt långa svarstiderna. Drygt hälften av de enskilda ärendena har besvarats inom fyra veckor.

Generellt klarar sjukhusen en mindre andel inom fyra veckor. Undantag är SU som besvarat 51 % av sina klagomål inom fyra veckor.

6. Stödpersonsverksamhet

Patientnämndernas uppgift är också att rekrytera, utbilda och förordna stödpersoner till de patienter som vårdas enligt lag om psykiatrisk tvångsvård (LPT), lag om rättspsykiatrisk vård (LRV) eller smittskyddslagen (SmL). En stödperson fungerar som medmänniska för en tvångsvårdad patient och har en oberoende ställning till vården.

Antalet förordnanden av stödperson har ökat kontinuerligt mellan 2008-2018 och uppgick 2018 till totalt 85 st. Två tredjedelar är män, ca 60 % vårdas enligt Lagen om rättspsykiatrisk vård, och 40 % enligt Lagen om psykiatrisk tvångsvård. Se diag. 5