Sammanfattning

Hos personer 50 år och äldre är benskörhet en vanlig orsak till frakturer, särskilt vid vissa typer av frakturer och frakturer som uppkommer efter relativt lindrigt trauma, så kallade fragilitetsfrakturer. Skandinaviska kvinnor och män har den högsta kända risken för fraktur i höft och kotor. Livstidsrisken för en vuxen kvinna i Sverige att få en osteoporosfraktur är 50 procent och för män 25 procent. Förekomsten av osteoporos är starkt åldersberoende och ökar från 2 - 3 procent i 50-årsåldern till 50 procent i 80-årsåldern.

Osteoporos och fragilitetsfrakturer har blivit en av de stora folksjukdomarna i Sverige och dessutom till skillnad från andra folksjukdomar, som till exempel högt blodtryck, är osteoporos gravt underdiagnostiserat och underbehandlat. 

Enligt nationella riktlinjer rekommenderas att för utredning och behandling av osteoporos att WHO:s frakturriskkalkylator, FRAX, används. FRAX beräknar 10-års risken för osteoporosfraktur. FRAX över 30 procent ger mycket hög prioritet för utredning och behandling. Akutsjukhusen rekommenderas att införa särskilda vårdrutiner, så kallade frakturkedjor, för utredning och behandling av äldre frakturpatienter. Diagnosen osteoporos ställs genom bentäthetsmätning i höft och ländrygg.

Läkemedelsbehandling vid osteoporos indelas i de som stimulerar bennybildning och de som hämmar bennedbrytning samt läkemedel som tillgodoser mineralisering och som ges som komplement till de tidigare. Med läkemedelsbehandling mot benskörhet kan ytterligare frakturer förebyggas. Även om andelen behandlade ökat i Västra Götalandsregionen (VGR) finns sannolikt en generell underbehandling. 

I tidigare års Verksamhetsanalys har vi bara kunnat redovisa perorala läkemedel, det vill säga det som ges som tabletter (bisfosfonater). På senare år har allt fler patienter fått andra läkemedel som ges parenteralt, det vill säga som injektion. Även om det finns en viss osäkerhet i datafångsten finns nu även uppgifter för de läkemedel som ges som injektion. Resultaten visar då en behandlingsnivå i VGR som är klart högre än tidigare redovisad. Det går dock inte att jämföra resultaten mot riket då dessa uppgifter inte finns framtagna för riket. Det är även svårt att göra direkta jämförelser inom regionen då kvaliteten på registreringen av parenterala läkemedel givna på vårdenheterna varierar. 

Under perioden 2005 till 2014 har antalet återfrakturer inom 3 år efter benskörhetsfraktur ökat i riket. I VGR har antalet ökat fram till och med år 2011 för att sedan minska. Vid de senaste mättillfällena har VGR ett lägre antal återfrakturer jämfört med riket.

 

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan). 


Publicerad 2017-06-07 Uppdaterad 2020-06-01

Läkemedel mot benskörhet efter benskörhetsdiagnos

Källa: Vega och Digitalis

Vilket år avses: Tidsserie 2013 - 2019

Indikatorn visar andelen patienter som vårdats på sjukhus eller besökt specialiserad vård i samband med diagnosen benskörhet och som fått behandling med läkemedel som antingen ges i samband med vården eller hämtat ut läkemedel mot benskörhet inom 12 månader.

Täljare: Antal personer 50 år och äldre som vårdats i eller besökt specialiserad vård för någon av nedanstående benskörhetsdiagnoser och som hämtat ut läkemedel mot benskörhet (ATC-kod H05AA02, M05BA, MO5BB, M05BX04) någon gång inom 12 månader efter besöket/vårdtillfället eller som har fått behandling med subkutant läkemedel eller infusion givet i samband med besök/vårdtillfälle där benskörhetsdiagnos registrerats (ICD-10 koder M80-M82, M85.9, KVÅ-koder DT016, DT021 respektive ATC-kod M05B08, M05BX04).

Nämnare: Antal personer 50 år och äldre som vårdats inom slutenvården eller besökt specialiserad öppenvård för någon av nedanstående benskörhetsdiagnoser som huvuddiagnos. I analysen exkluderas personer som avlidit under perioden från vårdtillfället fram till slutet av observationsperioden.

Aktuella diagnoskoder (ICD-10): M80-M82, M85.9

Benskörhetsdiagnos vid parenterala läkemedel på vårdenhet: ICD-10 M80-M82, M85.9

Vad visar indikatorn: Andel patienter med benskörhetsdiagnos som behandlas med läkemedel mot benskörhet. Observera att utfallet för 2019 bör tolkas med försiktighet, då de som haft sin första händelse 2019 ännu inte haft 12 månader på sig att börja behandlingen.

Västra Götalandsregionen jämfört med riket: Värdet för riket finns inte tillgängligt.

Skillnader inom regionen: Det är stor skillnad inom regionen. Patienter som behandlas vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset får i högre grad behandling mot benskörhet, efter en benskörhetsdiagnos. Det är ingen skillnad mellan andelen patienter som behandlas vid NU-sjukvården, Södra Älvsborgs sjukhus, Skaraborgs sjukhus eller Alingsås lasarett. Vid dessa sjukhus är i genomsnitt andelen som behandlas cirka 35 procent lägre än vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset. 

Könsskillnader: Det finns ingen säker könsskillnad mellan män och kvinnor.

Återfraktur inom tre år efter benskörhetsfraktur

Källa: Patientregistret, Socialstyrelsen

Vilket år avses: Tidsserie 2005 - 2015

Vad visar indikatorn: Antal nya benskörhetsfrakturer inom tre år per 100 000 levnadsår efter en första benskörhetsfraktur. Indikatorn avser personer 50 år eller äldre där såväl förstagångsfrakturen som återfrakturen behandlats i öppen eller sluten specialiserad vård. Frakturer som behandlats i primärvården ingår inte. Värdena är åldersstandardiserade. Året anger tid för första frakturen.

Vid benskörhetsfraktur är det viktigt med åtgärder för att försöka förebygga nya frakturer. Åtgärderna kan vara läkemedelsbehandling, fallprevention och ökad fysisk aktivitet.

I de nationella riktlinjerna för rörelseorganens sjukdomar har Socialstyrelsen angett som målnivå att andelen återfrakturer ska minska med 20 procent vilket skulle innebära som mest cirka 6 000 återfrakturer i riket år 2018. 

Västra Götalandsregionen jämfört med riket: Antalet återfrakturer har ökat i riket från cirka 7 300 per 100 000 levnadsår år 2005 till knappt 9 200 år 2013. Under 2014 sjönk antalet till 8 600 i riket. I VGR har antalet ökat från cirka 7 900 år 2005 till cirka 9 400 år 2011 för att därefter sjunka. Under 2013 var det i VGR cirka 7 500 återfrakturer per 100 000 levnadsår, under 2014 ökade antalet något till 7 900. Sedan 2007 har antalet återfrakturer varit lägre i VGR jämfört med riket med undantag för år 2011. Skillnaden är statistiskt säkerställd för de senaste mätperioderna.

Könsskillnader: Under hela mätperioden har kvinnor högre antal återfrakturer jämfört med män i riket. Skillnaden är statistiskt säkerställd.