Verksamhetsanalysen uppdateras ej efter 2020. Avsnitten som beskriver olika delar av hälso- och sjukvården uppdateras och publiceras på Statistik- och analysportalen:

https://www.vgregion.se/statistik-analysportalen/

Regional förteckning över kvalitetsindikatorer med måltal

En regional förteckning över kvalitetsindikatorer för hälso- och sjukvård med måltal tas årligen fram av koncernkontoret i samarbete med sektorsråd och representanter från förvaltningarna. Syftet med regionala indikatorer och måltal är att skapa förutsättningar för att sjukhusen inom Västra Götalandsregionen följs upp på likartat sätt samt att stimulera till systematiskt kvalitetsarbete. För 2017 har 66 indikatorer, plus 6 utvecklingsindikatorer för hälsofrämjande och förebyggande hälso- och sjukvård tagits fram.

Förteckningen har fastställts av Hälso- och sjukvårdsstyrelsen 2016-06-16, §107. Dessa indikatorer markeras i Verksamhetsanalysen som ”av Västra Götalandsregionen utvald indikator”. För vissa av dessa indikatorer finns även kvartalsvisa utfall i Kvartalen.

Regional förteckning över kvalitetsindikatorer med måltal_2017.pdf

Fördjupningsstudien om kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) är initierad av koncernavdelning Data och analys, Koncernkontoret, Västra Götalandsregionen (VGR). Syftet var att kartlägga KOL-sjukvården i VGR, särskilt hur diagnostik, behandling och uppföljning fungerar. Anledningen till att vi valde att göra en fördjupningsrapport om KOL-sjukvården var dels att Socialstyrelsen 2015 utkommit med nya riktlinjer för astma och KOL dels att vi i olika kvalitetsuppföljningar noterat de kvalitetsproblem som ofta förekommer då vården vid vissa sjukdomar spänner över flera vårdenheter och vårdnivåer.

Under 2018 påbörjas dessutom en omställning av sjukvården i VGR, i syfte att förbättra kvalitet och effektivitet. Även kunskapsorganisationen för sjukvården skall reorganiseras, och som del i detta har KOL-sjukvården utsetts till pilotområde. Fördjupningsstudien om KOL-sjukvården i VGR har därför utvidgats till att även vara en baslinjemätning av KOL-sjukvården inför omställningen och inför reorganisationen av kunskapsorganisationen, där vi inför den framtida uppföljningen och utvärderingen även värderar de datakällor och indikatorer vi hade tillgång till och möjlighet att definiera då studien initierades i början av år 2017.

För att svara på de olika frågeställningarna har vi utgått från fyra datakällor, Luftvägsregistret (LVR), Västra Götalandsregionens vårddatabas (Vega), Statistiska Centralbyrån (SCB) och Västfolket. Studien omfattar personer 45 år och äldre.

Resultatet presenteras i två delrapporter:

KOL-Luftvägsregistret 2016 redovisar KOL-sjukvården i VGR så som den fångas i Luftvägsregistret, med inomregionala skillnader och jämförelse mot riksgenomsnittet.

KOL-Regionala vårddata följer två kohorter med nydiagnosticerad KOL, med startår 2012 och 2013. Varje kohort följs under fyra år. Datakällor är Vega (vårddata), SCB (utbildning) och Västfolket.

Utöver dessa rapporter pågår ett uppdrag att utreda och analysera rehabiliteringsinsatser för personer med astma/KOL & hjärtsjukdom i Västra Götalandsregionen (Dnr HS 2017-00448). Uppdraget ska vara slutfört 2018-06-30 .

Sammanfattning

Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) är en vanlig sjukdom, oftast orsakad av tobaksrökning. Exakt hur vanlig den är i befolkningen vet man inte säkert då många sannolikt inte är diagnosticerade. Däremot har vi uppgift om hur många som sökt vård för KOL, det vill säga besök eller vårdtillfälle där KOL-diagnos finns registrerad. I Västra Götaland var det 25 128 personer, 45 år och äldre med KOL-diagnos, som under 2016 haft kontakt med sjukvården. Cirka 32 procent av dessa fanns också registrerade i Luftvägsregistret, ett relativt nytt nationellt kvalitetsregister för astma och KOL. Trots att Luftvägsregistret år 2016 endast inkluderade drygt 30 procent av KOL-patienterna i VGR förefaller urvalet att vara representativt då såväl åldersfördelning som könsfördelning är densamma som i vårddatabasen VEGA med 25 128 registrerade patienter. Andelen patienter med KOL som fortfarande röker var också på samma nivå som i primärvårdsdatabasen QregPV. Det är därför vår bedömning att Luftvägsregistret redan 2016 i flera avseenden speglade KOL-sjukvården i VGR, åtminstone för de frågor där svarsfrekvensen var hög. Eftersom Luftvägsregistret är den enda datakälla som mäter effekten av de behandlings- och uppföljningsriktlinjer som Socialstyrelsen rekommenderat i rapporten Vård vid astma och KOL 2015, är det viktigt att anslutningsgraden till Luftvägsregistret fortsätter öka i samma snabba takt som hittills.

I denna rapport har vi valt att studera år 2016 och utfallet för indikatorerna spirometri, strukturerad utbildning, bedömning av hälsostatus med frågeformuläret CAT, exacerbationer, läkemedelsbehandling, rökning och dietistkontakt. 

Lungfunktionsmätning med spirometri skall göras vid diagnos och därefter årligen för vissa patientgrupper. Inom den specialiserade öppenvården görs spirometri vid nästan alla besök medan andelen är betydligt lägre inom primärvården. Den låga andelen i primärvården år 2016 kan dock berott på tekniska problem med den automatiska dataöverföringen. I de allra senaste uppgifterna från Luftvägsregistret närmar sig andelen den förväntade varför dessa problem verkar vara lösta.

Hälsobedömning med CAT är viktigt i en strukturerad uppföljning. Inom VGR är det vissa enheter som använder CAT vid i princip samtliga besök medan andra enheter knappt börjat. Användningen av CAT ökar dock snabbt både i VGR och riket. Sedan 2016 var enligt Luftvägsregistret andelen dubblerad i januari 2018.

Nästan 40 procent av patienterna med KOL röker fortfarande, en siffra som är förvånansvärt hög. Särskilt när man ser till hur få som enligt registerdata erbjuds hjälp att sluta röka. Troligen har de alla någon gång erbjudits hjälp att sluta röka men erbjudandet behöver sannolikt upprepas.  

Bedömning av uppgifterna om strukturerad utbildning, exacerbationer, läkemedelsbehandling och dietistkontakt är svårtolkade då svarsfrekvensen ofta är låg. Uppgifterna går endast att bedöma för de behandlingsenheter som har hög svarsfrekvens på respektive fråga. Stora förändringar har dock gjorts i Luftvägsregistret i syfte att underlätta registreringen men det är ännu för tidigt att värdera utfallet av dessa.

Sammanfattning

Syftet med denna rapport är att kartlägga KOL-sjukvården i Västra Götaland. Två kohorter med nydiagnosticerade KOL-patienter som var 45 år eller äldre vid insjuknandet har studerats under vardera fyra år. Startår för kohorterna är 2012 (n=5 211) respektive 2013 (n=4 251). Uppgifterna har hämtats från Västra Götalandsregionens regionala vårddatabas, Statistiska Centralbyrån och Västfolket. I rapporten redovisas huvudsakligen vård för KOL (ICD-10 J44) eller någon av de diagnoskoder som anger en akut försämring av KOL-sjukdomen, en så kallad exacerbation (se metod för definition).

Knappt hälften av personerna har under hela fyraårsperioden enbart vårdats för sin KOL-sjukdom i primärvård och cirka 10 procent har enbart vårdats i specialiserad vård. Sammanlagt under hela den studerade perioden har KOL-sjukdomen föranlett 62 000 besök i öppen vård och 82 procent av dessa besök skedde vid en vårdcentral.

Första året besöker nästan hälften av patienterna en akutmottagning vid sjukhus och under de följande 3 åren är det varje år en tredjedel av personerna som söker vård på en akutmottagning. Hälften av dessa besök på akutmottagning leder till inskrivning i sluten vård (dvs. de leder till ett vårdtillfälle).

Under insjuknandeåret vårdas en fjärdedel av personerna någon gång i sluten vård för sin KOL-sjukdom och under de tre följande åren vårdas varje år cirka 15 procent av personerna i sluten vård. I genomsnitt vårdas dessa mellan 11 och 13 dagar per person och år, vilket sammantaget blir 71 000 vårddygn under de studerade åren.  

Enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer ska patienter med akut exacerbation ha uppföljande besök inom 6 veckor. Mellan 75 och 80 procent av personerna i denna studie har varit på något besök i öppen vård (dvs. oavsett vilken personalkategori som svarat för besöket) inom 6 veckor efter exacerbationsbesök på akutmottagning. Andelen som varit på något öppenvårdsbesök efter ett första vårdtillfälle i sluten vård med exacerbation är lägre, mellan 67 och 74 procent per år. Andelen som varit på läkarbesök är cirka 70 procent efter besök på akutmottagning och cirka 50 procent efter vårdtillfälle med exacerbation. Endast cirka 10 procent av personerna i studien har varit på sjukgymnastbesök inom 6 veckor efter en vårdkontakt med exacerbation.

Enligt de nationella riktlinjerna ska spirometri genomföras i samband med diagnos samt årligen de fem första åren och därefter årligen för rökande personer, men enligt registreringen av KVÅ-koder är det bara cirka 30 procent av personerna i denna studie som har genomgått spirometri.

Rökstopp och fysisk träning är de viktigaste åtgärderna vid KOL. Enligt KVÅ-registreringen har cirka 30 procent av personerna fått någon form av råd eller rådgivande samtal om tobaksbruk vilket skulle kunna motsvara andelen rökare i de två kohorterna. Däremot har knappt en av tio personer erhållit fysisk träning. KVÅ-registreringen tyder också på att väldigt få personer utretts med funktionstest eller 6 minuters gångtest.

En regional förteckning över kvalitetsindikatorer för hälso- och sjukvård med måltal tas årligen fram av koncernkontoret i samarbete med sektorsråd och representanter från förvaltningarna. Syftet med regionala indikatorer och måltal är att skapa förutsättningar för att sjukhusen inom Västra Götalandsregionen följs upp på likartat sätt samt att stimulera till systematiskt kvalitetsarbete. För 2019 har 102 indikatorer tagits fram.

Förteckningen har fastställts av Hälso- och sjukvårdsstyrelsen 2018-10-24. Dessa indikatorer markeras i Verksamhetsanalysen som ”av Västra Götalandsregionen utvald indikator”. För vissa av dessa indikatorer finns även kvartalsvisa utfall i Kvartalen

Regional förteckning över kvalitetsindikatorer med måltal 2019

Sammanfattning

Västra Götalandsregionen är ett av de landsting som använder mest lugnande medel i landet. En handlingsplan för att minska användningen av bensodiazepiner och bensodiazepinliknande medel har implementerats och ser ut att ha fått effekt.

 

 

Även förskrivningen av sömnläkemedel är fortsatt hög i regionen jämfört med riksgenomsnittet. Andelen zopiklon, som är det rekommenderade förstahandsvalet bland sömnläkemedel ökar dock, vilket är positivt.

Västra Götalandsregionen följer med riktade analyser upp användningen av opioider, men det finns i nuläget inte någon regional indikator för att beskriva området.

 

 

 

Sammanfattning

 

I många delar är vården av typ 2-diabetes god i Västra Götaland, andelen med god blodsockerkontroll är bättre än i riket och allt fler patienter får bättre blodtrycksbehandling och bättre hjälp med förhöjda blodfetter. Men på flera områden har resultaten försämrats senaste åren och det finns klara inomregionala skillnader i Västra Götaland.

Drygt hälften av alla patienter med typ 2-diabetes i Västra Götaland har god blodsockerkontroll. Även om andelen med god blodsockerkontroll fortfarande är något högre i Västra Götaland än i riket så har resultatet försämrats de senaste två till tre åren. Dessutom finns en viss inomregional skillnad där två hälso- och sjukvårdsnämndsområden (HSN-områden) har bättre resultat än riket och ett sämre. När det gäller andelen patienter med dålig blodsockerkontroll, så ses ingen skillnad jämfört med riket.

 

Vid diabetes är det viktigt att minska risken för hjärt- kärlkomplikationer varför förhöjt blodtryck och förhöjda blodfetter skall behandlas. I Västra Götaland är det fler som har välbehandlat blodtryck jämfört med riket men det finns inomregionala skillnader och varken Västra Götaland eller riket når Socialstyrelsens rekommenderade mål. Samma förhållande ses för behandling av blodfetter, resultaten blir allt bättre men det finns skillnader inom Västra Götaland där resultaten är bättre än riket i vissa HSN-områden och sämre i andra. 

De små blodkärlen kan skadas vid diabetes vilket kan drabba blodcirkulationen i ögon, njurar, underben och fötter. Med regelbundna kontroller kan problem upptäckas i tid och åtgärdas. Vid typ 2-diabetes rekommenderas därför ögonbottenfotografering vart tredje år samt årliga kontroller av fötter och äggvita i urinen. I Västra Götaland har andelen kontrollerade minskat något över tid. Andelen kontrollerade i Västra Götaland är lägre i de flesta HSN jämfört med riket och varken Västra Götaland eller riket når Socialstyrelsens mål för ögonbottenfotografering respektive fotundersökning.  

Sammanfattning

Diabetessjukvården är generellt god i Sverige. Sedan 2012 har behandlingen av blodtryck och förhöjda blodfetter blivit allt bättre, och andelen patienter som genomgått ögonbottenfotografering och fotundersökning har ökat. Andelen patienter med god (HbA1c < 52 mmol/mol) respektive medelgod blodsockerkontroll (HbA1c < 71 mmol/mol) har varit relativt stabil på cirka 52 procent respektive 89 procent. I Västra Götaland är resultaten snarast bättre, fler patienter har god och medelgod blodsockerkontroll, och fler har bra blodtryckskontroll. Behandlingen av förhöjda blodfetter är lika god i Västra Götaland som i riket, men vi kan bli bättre på ögonbottenfotograferingar och på fotundersökningar.

Att jämföra sig mot riksgenomsnittet är tveksamt, då det i sig inte är ett mål för behandlingen - ofta vill man nå än längre. Men jämförelsen kan ändå tjäna som måttstock då klara och väldefinierade målnivåer inte alltid finns.

Behandlingen av typ 2-diabetes i de olika stadsdelarna i Göteborg är i stort som i riket eller bättre, men där finns skillnader. Till exempel är andelen som når måluppfyllnad för god blodsockerkontroll bättre eller på jämförbar nivå med riket i nästan alla 10 stadsdelarna. Detsamma gäller behandling av förhöjda blodfetter. Andelen som når mål för blodfetter är bättre eller på jämförbar nivå med riket i 8 stadsdelar. Däremot kan tre av tio stadsdelar bli bättre på fotundersökningar, och fem av tio behöver göra fler ögonbottenfotograferingar för att kunna mäta sig med riksgenomsnittet.

 

Sammanfattning

Diabetes är den näst vanligaste kroniska sjukdomen hos barn och ungdomar (0-17 år). Typ 1-diabetes (insulinberoende diabetes) är den helt dominerande gruppen. I Sverige är cirka 7000 barn och ungdomar drabbade, varav drygt 1200 i Västra Götaland.

Behandlingen med insulin är livslång. För att undvika framtida komplikationer är det viktigt att bland annat blodsockernivån inte är för hög. Genom allt bättre behandlingsmetoder och uppföljningsrutiner har blodsockernivåerna successivt förbättrats. Målet är att så många barn och ungdomar som möjligt skall ha ett långtidsvärde för blodsocker (HbA1c) som är mindre än 57 mmol/mol, och att så få som möjligt skall ha värden som är över 70 mmol/mol.

Till avsnittet finns också en fördjupningsanalys av diabetesvården för barn i Västra Götaland 2010 - 2014, publicerad 151210. En sammanfattning av analysen visas längst ner på sidan medan den kompletta rapporten nås via den vidhängande länken.

För allt fler barn med typ 1-diabetes har blodsockerkontrollen förbättrats. I såväl riket som Västra Götalandsregionen (VGR) är det 55-60 procent som har god blodsockerkontroll (HbA1c < 57 mmol/mol) och cirka 90 procent med medelgod blodsockerkontroll (HbA1c < 70 mmol/mol). Resultaten för de olika klinikerna i VGR är också goda. Fem av sex kliniker i VGR redovisar år 2017 resultat för HbA1c < 57 mmol/mol som är är bättre eller på samma nivå som riket, endast en klinik hade något lägre andel. Dessutom når eller tangerar samtliga kliniker i VGR målet för medelgod blodsockerkontroll (HbA1c < 70 mmol/mol).

I åtgärderna för att förebygga och behandla eventuella diabeteskomplikationer ingår också att minst 80 procent av barnen från 10 års ålder skall genomgå ögonbottenfotografering respektive år eller de två föregående åren, samt att blodtryck och äggvita (albumin) i urin kontrolleras en gång årligen. I VGR klarar två kliniker målet för blodtryckskontroll, fem kliniker klarar målet för ögonbottenfotografering men ingen klinik når ännu målet för kontroll av albumin i urin.

Sammanfattning

Hepatit C är ett blodburet virus där den vanligaste smittvägen är injektion av droger. Hepatit C-infektion kan läka ut av sig själv men ger oftast en livslång kronisk infektion. Hepatit C-virus orsakar en inflammation i levern och om man får en kronisk infektion kan inflammationen efter flera år leda till skrumplever och levercancer. Det finns inget vaccin men väl en botande behandling.

Incidensen av Hepatit C var 16,5 fall per 100 000 invånare år 2017. Det innebär att det rapporterades totalt 1 666 fall av Hepatit C i Sverige, varav 239 fall rapporterades i Västra Götaland. Av de totalt rapporterade fallen var 70 procent kroniska infektioner medan 10 procent var akuta. För resterande saknades information om typ av infektion. Cirka en fjärdedel av fallen uppger annat land än Sverige som smittland, varav de allra flesta var symtomfria bärare eller personer med kronisk infektion. Många har fått infektionen före ankomst till Sverige och upptäcks i samband med hälsoundersökningar som erbjuds migranter.

Injektion av droger är fortsatt den vanligaste smittvägen för infektion av Hepatit C i Sverige. Dock har antalet Hepatit C-fall 

bland personer som injicerar droger successivt minskat över tid och 2017 var antalet rapporterade fall i gruppen det lägsta på 10 år. En viktig åtgärd för att minska smittspridningen i denna grupp är mottagningar med möjlighet till sprututbyte.

Diagnosen kronisk hepatit C kräver påvisande av HCV-RNA i serum samt en sjukdomsduration som överstiger 6 månader (anamnestiskt eller genom påvisat förhöjda ALAT-värden). Samtliga patienter med kronisk hepatit C erbjuds numera behandling oberoende av fibrosstadium men de som utvecklat avancerad sjukdom prioriteras. Direktverkande antivirala substanser (DAAs) är nu standard som behandling för alla genotyper och har helt ersatt IFN-baserad behandling eftersom biverkningarna är påtagligt färre. 

Andelen patienter i Västra Götaland som helhet når inte målet 2017, det vill säga 92 procent av patienterna är virusfria efter avslutad behandling. Inom regionen är det endast Sahlgrenska Universitetssjukhuset som når uppsatt mål.

Nationell satsning för kortare väntetider i cancervården

Regeringen och SKL är överens om att under 2015–2018 genomföra en nationell satsning på att korta väntetiderna och minska de regionala skillnaderna i cancervården. I december träffas en överenskommelse som styr arbetets inriktning under det kommande året.

morfar med barn i fårhage

Överenskommelsen för 2018 omfattar totalt 447,5 miljoner kronor. 391 miljoner av dessa utgör stimulansmedel till landstingen, fördelat i relation till befolkningsmängden i länet. Den viktigaste insatsen är att fortsätta införandet av det gemensamma systemet med standardiserade vårdförlopp. 

Överenskommelse 2018 om kortare väntetider i cancervården (pdf)

Standardiserade vårdförlopp

Bild på flödet välgrundad misstanke till start av behandling

De standardiserade vårdförloppen ska förkorta tiden mellan välgrundad misstanke om cancer till start av första behandling. De beskriver vilka utredningar och första behandlingar som ska göras inom en viss cancerdiagnos, samt vilka tidsgränser som gäller dels för hela förloppet, dels för de olika utredningsstegen. Tidsgränserna ska enbart omfatta medicinskt motiverad tid och varierar mellan diagnoser och behandlingar.

Nationellt och regionalt stöd för införandet

RCC och SKL ger nationellt och regionalt stöd till landstingen i arbetet med att utveckla systemet med standardiserade vårdförlopp. En nationell projektgrupp för att samordna RCCs stöd har tillsatts, med två representanter från varje RCC.

Regionala cancercentrums projektgrupp för kortare väntetider


Regionalt innehåll


Införande av standardiserade vårdförlopp i Västra sjukvårdsregionen

Läs mer om införandet av standardiserade vårdförlopp i Västra sjukvårdsregionen här. 

Källa: cancercentrum.se

Sammanfattning

Syftet med denna rapport är att ge ett underlag för bedömning av framtida behov av hälso- och sjukvård inklusive tandvård på kort respektive lång sikt för invånare med flyktingbakgrund, som fått uppehållstillstånd i Sverige.

I rapporten följer vi utvecklingen av vårdkonsumtion totalt och för ett urval av diagnoser bland personer folkbokförda i Västra Götaland med respektive utan flyktingbakgrund. Två olika studiepopulationer används, tvärsnitt 2014 respektive longitudinell kohort där populationen följs under åtta år. Resultaten för tvärsnittspopulationen är justerade för ålder och kön. Resultaten är även justerade för inkomst och utbildning men kommenteras endast om det ändrar mönstret.

År 2014 fanns 49 810 invånare med flyktingbakgrund i åldrarna 0 - 69 år i Västra Götaland som kommunmottagits 1997 eller senare. Generellt är detta en heterogen grupp. Den är i jämförelse med gruppen invånare utan flyktingbakgrund yngre och en något större andel är män. Invånare med flyktingbakgrund har i högre grad förgymnasial utbildning som högsta utbildningsnivå och betydligt lägre inkomst jämfört med invånare utan flyktingbakgrund.

I en tidigare rapport om ”Asylsökandes hälso- och sjukvårdskonsumtion i Västra Götaland” visade vi att asylsökande generellt erhåller mindre vård jämfört med övrig befolkning, och att asylsökande med stor sannolikhet inte får den vård de behöver.

I denna rapport finner vi att invånare med flyktingbakgrund som var bosatta i Västra Götaland år 2014 generellt har högre sjukvårdskonsumtion inom somatisk vård, jämfört med övriga invånare, vilket sannolikt förklaras av en högre andel med somatiska diagnoser i gruppen.

När det gäller ensamkommande barn har dessa en högre psykiatrisk vårdkonsumtion än barn utan flyktingbakgrund. Vuxna med flyktingbakgrund har däremot en lägre psykiatrisk vårdkonsumtion jämfört med personer utan flyktingbakgrund trots att de har en högre risk för psykiatriska diagnoser såsom PTSD. Det finns flera tänkbara förklaringar, till exempel barriärer i vården som i högre grad drabbar denna grupp.  

Bland ensamkommande barn var risken att få en PTSD-diagnos 29 gånger högre än bland barn utan flyktingbakgrund. Sömnstörningar var sju gånger vanligare och depression tre gånger vanligare. Även om det inte rör sig om ett stort antal barn, så tillhör de en utsatt grupp som är i stort behov av psykiatrisk vård och stöd.

Barn i familj med flyktingbakgrund hade inte lika hög risk att få psykiatriska diagnoser. Risken för PTSD var 1,7 gånger högre, medan risken för depression och ångest var 60 procent lägre än bland barn utan flyktingbakgrund, något som skulle kunna vara en effekt av underdiagnostik och därmed utebliven behandling. Bland vuxna med flyktingbakgrund var risken för PTSD sju gånger högre än bland vuxna utan flyktingbakgrund och risken för sömnstörningar 1,4 gånger högre.

Den totala andelen barn med flyktingbakgrund med någon av diagnoserna PTSD, stresstillstånd, depression och ångest förändrades inte nämnvärt över tid, till skillnad från övriga barn i befolkningen där andelen ökade över tid. Bland vuxna med flyktingbakgrund var andelen av dessa diagnoser högre än bland övrig befolkning men ökade över tid i samma takt i båda grupperna.

Den högre sjukvårdskonsumtionen av somatisk vård som ses hos vuxna med flyktingbakgrund förklaras sannolikt av den ökade risken för somatiska diagnoser. Risken att få diagnoserna fetma, diabetes, kranskärlssjukdom eller hjärtinfarkt var dubbelt så hög bland invånare med flyktingbakgrund jämfört med övriga. Samma överrisker gäller för symtomdiagnoserna mag-tarmbesvär och kronisk smärta samt muskuloskeletala symtom, vilket delvis även skulle kunna vara kopplat till obehandlad psykisk ohälsa. I gruppen med flyktingbakgrund ökar också andelen med dessa sjukdomar snabbare efter antal år i landet jämfört med invånare utan flyktingbakgrund, särskilt i gruppen 30 - 49 år. I åldern 30 - 49 år hade cirka sju procent av invånare med flyktingbakgrund en diabetesdiagnos efter åtta år i landet jämfört med tre procent i övriga befolkningen.

Förvånande nog finner vi inte någon överrepresentation av diagnosen KOL bland invånare med flyktingbakgrund, trots att rökning förekommer hos en högre andel. En förklaring kan vara åldersstrukturen där färre är 60 – 69 år i gruppen med flyktingbakgrund, men vi kan inte utesluta en högre grad av underdiagnostik bland invånare med flyktingbakgrund.

Infektionsdiagnoser såsom hepatit B, HIV och tuberkulos är påtagligt överrepresenterat bland både vuxna och barn med flyktingbakgrund, liksom uppgiften om förekomst av resistens mot betalaktamantibiotika. Antalet berörda individer är dock relativt få.

Barn och unga med flyktingbakgrund har en högre förekomst av karies och får oftare tänder utdragna än barn utan flyktingbakgrund.

Resultaten om hälsa och vårdbehov i denna rapport baseras på invånarnas vårdkonsumtion. Forskning talar för att det finns ett otillfredsställt behov av hälso- och sjukvård och tandvård bland nyanlända. Flyktingbakgrund är av betydelse för människors hälsa somatiskt och fysiskt under lång tid, dock vet vi inte om det är samma faktorer över tid som påverkar hälsan. Riskfaktorerna kan vara varierande: somatiska, psykologiska, socioekonomiska och existentiella och kanske också skiftar över tid varför insatserna också måste anpassas efter detta. Tidiga insatser är viktiga men utmaningarna i samband med migration finns under lång tid och kan påverka hälsan även senare.

Hälso- och sjukvården behöver anpassas till individens förutsättningar för att förbättra individens möjligheter att ta till sig, förstå och kunna tillämpa hälsoinformation från det svenska hälso- och sjukvårdssystemet. Det är därför viktigt att göra information lättillgänglig på olika sätt, till exempel anpassad på olika språk. Ekonomiska hinder att söka vård, liksom bristande tillit till och förtroende för vården kan också utgöra barriärer. Andra exempel på barriärer inom vården är tillgång till och kvaliteten på tolkning, tillgänglighet inom olika verksamheter såsom psykiatrin, men även kunskapsnivån avseende migrationsrelaterad ohälsa hos hälso- och sjukvårdspersonal.

Sammantaget understryker rapportens resultat att invånare med flyktingbakgrund utgör en hälsomässigt sårbar grupp både vad gäller psykisk och fysisk hälsa. Tidiga hälsofrämjande insatser och psykiatriska behandlingsinsatser är av stor vikt för att minska riskerna för senare somatisk och psykiatrisk sjuklighet. En möjlig väg skulle kunna vara att komplettera befintliga hälsoundersökningar för asylsökande med en uppföljande hälsogenomgång i samband med kommunplacering med fokus på levnadsvanor men även för att kunna fånga in sena effekter av hälsorisker före och under liksom även efter flykten.

Sammanfattning

För andra gången publicerar koncernavdelning data och analys, rapporten ”Sjukvård i Västra Götalandsregionen – med fokus på sjukhusbaserad vård – resultat från Verksamhetsanalys 2018 med förbättringsförslag”. Föregående rapport publicerades i januari 2018.

Rapporten är beställd av hälso- och sjukvårdsstyrelsen och syftet är att göra en kvalitetsgranskning av sjukvården i Västra Götalandsregionen och hur kvalitetsutfallet förhåller sig vid en jämförelse mot riksgenomsnittet samt till de rekommenderade regionala målnivåerna. I rapporten listas rekommendationer till förbättringar, dels på övergripande regional nivå och dels för varje förvaltning. De rekommendationer som lyfts baseras på avvikelser men också på den kunskap om verksamheterna som inhämtas i samband med regionens kvalitets-controlling.

Uppföljning av rekommendationerna sker två gånger årligen.

Årets rapport bygger i huvudsak på de resultat som redovisas i Verksamhetsanalys 2018, Kvartalen fram till andra kvartalet 2018 och controlling-rapporterna under 2018. Tyngdpunkten är mot den sjukhusbaserade vården. Nytt för i år är att resultaten också innefattar indikatorer som gäller cancer.

Resultaten avser i huvudsak år 2017 fram till andra kvartalet 2018.

De föreslagna förbättringsområdena har valts då inget eller få sjukhus i VGR når rekommenderade mål, eller där resultaten uppvisar en stor spridning inom VGR.  

Länk till rapporten

 

 

 

 

Viktiga förbättringsområden inom Västra Götalandsregionen

  • Följsamheten till STRAMAs riktlinjer behöver öka
  • Kvalitetsutfallet inom psykisk hälsa behöver förbättras och täckningsgraden i berörda register öka
  • Tillgängligheten inom SVF för flertalet cancersjukdomar behöver förbättras
  • Andel kranskärlsröntgen inom 72 timmar vid mindre hjärtinfarkt behöver öka för de flesta förvaltningar och spridningen i måluppfyllnad minska
  • Operation av höftfraktur inom 24 timmar – fortfarande når inte alla förvaltningar målet – vilket behöver åtgärdas
  • Strokesjukvård vid NU-sjukvården behöver förbättras – gäller särskilt andel strokepatienter som får initial vård vid strokeenhet och andel strokepatienter som behandlas med reperfusion

Ökad användning av penicillinpreparat vid behandling med intravenösa antibiotika har valts då vi vill stimulera sjukhusen i Västra Götalandsregionen att arbeta för att nå de rekommenderade målen, ett arbete som är viktigt för att minska risken att bakterier utvecklar resistens mot livsviktiga antibiotika.

För flera medicinska områden inom VGR ses oönskade skillnader i utfall mellan sjukhus och behandlade enheter, vilket behöver åtgärdas. Förbättringsarbete för att minska spridningen behöver utgå från de enskilda sjukhusförvaltningarna men ibland också tas om hand på en övergripande VGR-nivå. Ett tydligt exempel är tillgängligheten inom cancersjukvården, där flertalet ”flaskhalsar” identifierats som behöver åtgärdas på regional nivå.

Långt ifrån all den verksamhet som pågår vid sjukhusförvaltningarna omfattas i denna rapport och kvalitetsgranskning. Det finns alltid områden som kan förbättras utöver det som framkommer här. Det kan också finnas kvalitetsbrister och avvikelser som ur medicinsk synvinkel är mer betydelsefulla att åtgärda än de vi lyfter fram.

Sammanfattning

Nationella vårdgarantin

Vårdgarantin är en lagstadgad rättighet som innebär att en patient ska få vård inom en viss tid. Till specialiserad vård ska tid för besök ges inom 90 dagar från remiss. Operation/åtgärd ska erbjudas inom 90 dagar från det att beslut om åtgärd fattas.

Västra Götalandsregionen hade under ett antal år en negativ utveckling avseende tillgänglighet, och vid mitten av 2016 nåddes den hittills högsta nivån av antal väntande till besök.  Cirka 26 000 människor hade då väntat längre än vårdgarantins 90 dagar. Sedan dess har utvecklingen vänt och såväl 2017 som 2018 minskade antalet väntande till besök.

Motsvarande analys är svår att göra avseende utvecklingen inom behandling. Majoriteten av sjukhusen i Västra Götalandsregionen har bytt operationsplaneringssystem under denna tid, vilket gör att jämförbara data inte finns tillgängligt. På aggregerad nivå förefaller antalet väntande till operation/åtgärd inte ha förändrats nämnvärt.    

Utvecklingen inom tillgängligheten har flera förklaringar. En viktig faktor är sjukhusens utökade samarbete för att optimera användningen regionens gemensamma resurser, t.ex. i användandet av operationskapacitet. En annan betydande faktor är de beslut som såväl politisk ledning som tjänstpersonledning fattat om riktade insatser i syfte att förbättra tillgängligheten. 

Ovanstående beskrivning gäller Västra Götalandsregionens utveckling som helhet. Observera att det finns variationer i utfall såväl mellan sjukhusen som inom respektive sjukhus.

Observera! 
p.g.a. problem med datafångst i samband med uppgradering av patientadministativt system på Salgrenska Unisersitetssjukhuset redovisas inga resultat för Första besök 2019-04. (gäller såväl denna förvaltning som VGR-totalt)

Observera!
p.g.a. problem med datafångst i samband med byte av operationsplaneringsystem redovisas för "operation/åtgärd" för Sahlgrenska Universitetssjukhuset 2018-04 - 2019-01 värden från 2018-03 

För mer information on den Nationella Vårdgarantin:

http://www.vantetider.se/veta-mer/vardgaranti/

Särskild satsning, Barn- och ungdomspsykiatri (BUP)

Andelen patienter som väntat längre än 30 dagar på första besök till BUP, på fördjupad utredning inom Barn- och ungdomspsykiatrin eller på behandling, är fortsatt hög. Störst ter sig problemet vara på åtgärdssidan, där VGR december 2018 visar en måluppfyllelse på 10 % till fördjupad utredning och på 31 % till behandling BUP.

Gemensamt för dessa tre vårdutbud är att över den redovisade tidsperioden (2014-01 – 2019-03), har det skett en stor ökning av det totala antalet väntande patienter. Denna ökning har hanterats till viss del, dock inte fullt ut, vilket återspeglas i den sjunkande måluppfyllelsen.
 

 

 

 

 

 

  

 

För mer information om Särskild satsning, Barn- och ungdomspsykiatri:
http://www.vantetider.se/veta-mer/Barn-och-unga-med-psykisk-ohalsa

 

 

 

Sammanfattning

Nationella vårdgarantin - Primärvård
Mätningar i primärvården sker vid två tillfällen per år, två veckor under våren och två veckor under hösten.

Läkarbesök inom 7 dagar:
Vid den senaste mätningen hösten 2018 uppvisade vårdcentralerna i Västra götaland en måluppfyllelse av 92%.
Resultatet för riket var under samma period 89%.

Telefontillgänglighet:
Vid den senaste mätningen hösten 2018 uppvisade vårdcentralerna i Västra götaland en måluppfyllelse av 88%.
Resultatet för riket var under samma period 88%.

 

För mer information om den Nationella Vårdgarantin:
http://www.vantetider.se/veta-mer/vardgaranti/

Sjukvårdsrådgivningen (1177)
Efter att under 2015 - 2016 visat sämre resultat än riket både vad gäller andel besvarade samtal till sjukvårdsrådgivningen och medelväntetiden för besvarade samtal, har Västra Götalandsregionen 2017-2018  haft resultat mycket nära rikets nivå.

 

 

 

 

Sammanfattning

Ledtider på akutmottagning

När patienten söker en akutmottagning i regionen, göras en s.k. triage där det tas en kort anamnes samtidigt som man mäter t.ex. blodtryck och puls. Systemet ger en prioriteringsnivå och en rekommendation om övervakningsnivå innan patienten träffar läkare. Man kan även få råd om egenvård, eller en hänvisning till primärvården.

Det finns i nuläget 5 olika prioriteringsgrader enligt systemet RETTS:

RÖD             TTL 0 min
ORANGE     TTL < 20 min
GUL              TTL < 120 min
GRÖN          TTL < 240 min
BLÅ              TTL ej definierat

Analysen visar att de mest akuta (röda) patienterna har kortast ledtider, vilket visar att akuterna sköter sitt uppdrag gällande att ta hand om de svårast sjuka.

Exempel på faktorer som påverkar tillgängligheten vid en akutmottagning;

  • Inflödet – dvs. antalet patienter som söker vård vid akutmottagningarna
  • Akutmottagningens bemanning (antal och personalmix), arbetssätt samt tillgång till lab./röntgen
  • Utflödet – dvs. (a) hur det fungerar för patienter som är färdiga på akutmottagningen och t ex väntar på färdtjänst/sjuktransport och (b) de patienter som behöver slutenvård, som finns kvar på akutmottagningen i väntan på vårdplats (c) patienter i slutenvården som är utskrivningsklara och kvarstannar i väntan på kommunala insatser

Akutmottagningarnas besöksvolym har på VGR-nivå inte rört sig nämnvärt under här redovisad tidsperiod, 2013–2018.

Inte heller ledtiderna har på VGR-nivå har rört sig nämnvärt under samma tidsperiod.
Undantag från detta mönster ses för enskilda mottagningar och mätetal, där man bl.a. ser att gruppen som skrivs hem från akuten har en ökad måluppfyllelse 2016–2018. Tänkbara orsakar till detta är fokus på utveckling av arbetssätt och införandet av fasta läkare, s.k. akutläkare. Samtidigt har tiden för inskrivning i slutenvård ökat, främst till följd av bristande tillgänglighet till slutenvårdsplatser, vilket bidrar till att TVT total inte förbättras.


Observera!
P.g.a. problem med datafångst i samband med uppgradering av patientadministrativt system på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, har ingen uppdatering av denna förvaltnings resultat skett april-19, maj-19.

Detta innebär att ingen redovisning av resultat för VGR-totalt kan ske dessa månader.

Så snart problemet är åtgärdat så kommer resultat för dessa månader att redovisas.

Sammanfattning

Koloskopiundersökningar
Andelen patienter som har väntat längre än 90 dagar på koloskopiundersökning har under den senaste tiden ökat. Detta på grund av en ökning av det totala antalet väntande patienter. Den kö som normalt byggs upp under sommarmånaderna har efter sommaren 2016 fortsatt påverkan.

Observera!
p.g.a. problem med datafångst i samband med byte av operationsplaneringsystem redovisas för "koloskopiundersökningar" för Sahlgrenska Universitetssjukhuset 2018-04 - 2019-01 värden från 2018-03 

Neuropsykiatriska utredningar – Vuxna
Ökad följsamhet till gällande registreringsrutiner ligger till grund för den kraftiga förändring vi kan se i resultaten för de neuropsykiatriska utredningarna för vuxna patienter (2017-01). Detta försvårar möjligheterna att uttyda vilket håll resultaten faktiskt rör sig. Huruvida vi ser en faktisk förändring av väntetiderna får tiden utvisa.

Regional vårdgaranti cancer
Måluppfyllelsegraden är även fortsatt god på en regional nivå.
Enskilda förvaltningar uppvisar dock ett sjunkande resultat, men då med en ökande volym av antal väntande patienter totalt.  

Sammanfattning

Astma är en vanlig kronisk sjukdom som drabbar cirka 10 procent av befolkningen. Under förskoleåren är astma vanligare hos pojkar men från tonårsperioden är astma vanligare hos kvinnor. Svårare former av astma är också vanligare hos kvinnor än män.

Även om det idag finns effektiva läkemedel mot astma krävs för en framgångsrik behandling att patienten har god kunskap och kännedom om sjukdomen, om egenvård och riskfaktorer samt om de läkemedel som används. Patienter med underhållsbehandling mot astma skall följas med regelbundna kontroller, minst en gång årligen beroende på om astman är välkontrollerad eller ej. Vid kontrollerna skall hälsostatus bedömas med validerade frågeformulär, till exempel Astma Kontroll Test (AKT), rökstatus skall kontrolleras liksom inhalationsteknik, eventuella försämringsepisoder (exacerbationer) och fysisk aktivitet. Likaså skall den skriftliga behandlingsplanen gås igenom. Lungfunktionen kontrolleras med spirometri en gång årligen vid okontrollerad astma och minst vart tredje år vid kontrollerad astma. Patienter som röker bör erbjudas hjälp att sluta röka.

Luftvägsregistret är ett nationellt kvalitetsregister för astma och KOL. Registret gör det möjligt att följa behandlingen och behandlingseffekten för barn och vuxna med astma, där syftet är att behandlingen inte bara skall ha hög kvalitet utan även att den är lika god för alla patienter oavsett ålder, kön eller bostadsort.    

Enligt Socialstyrelsens riktlinjer från 2015 skall AKT användas vid bedömning av hälsostatus, det vill säga för bedömning av astmakontroll. I såväl riket som Västra Götaland används ännu inte AKT i den utsträckning som rekommenderas, endast 1 av 3 har i riket bedömts med AKT och siffran är ännu lägre i Västra Götaland även om stora regionala skillnader finns. Av de som ändå bedömts med AKT har cirka 2 av 3 välkontrollerad astma.

Uppgift om spirometri finns för nästan alla patienter vid de specialiserade lungmottagningarna och för cirka 1 av 3 inom primärvården. Detta stämmer väl med Socialstyrelsens rekommendationer, att spirometri skall kontrolleras årligen vid svårare eller okontrollerad astma, och minst vart tredje år vid kontrollerad astma.

Strukturerad astmautbildning är en viktig del i behandlingen, men uppgift om genomgången utbildning är generellt låg även om undantag finns för vissa av de specialiserade lungmottagningarna. I riket finns uppgift om att endast 1 av 3 genomgått sådan utbildning senaste 5 åren. I Västra Götaland endast 1 av 10.

Uppgift om tobaksrökning registreras dock i hög grad, uppgift finns för minst 3 av 4 patienter. Dessvärre är det fortfarande alltför många av patienterna med astma som röker, särskilt i den yngre åldersgruppen.

Värdering av svårare försämringar (exacerbationer) senaste året skall göras vid de planerade kontrollerna. Så görs vid de specialiserade mottagningarna lungmottagningarna men i övrigt saknas i hög grad uppgift om exacerbation.      

Sammanfattning

Uppföljning av kronisk obstruktiv lungsjukdom publiceras våren 2019

Våren 2018 publicerade data och analys en fördjupningsrapport avseende KOL. Se länk.

Sammanfattning

Högt blodtryck (hypertoni) är vanligt i befolkningen och ca en tredjedel av Sveriges befolkning över 45 år har besökt primärvård för hypertoni. Hypertoni anses vara en av de viktigaste orsakerna till sjuklighet och död hos såväl kvinnor som män. Om patienten dessutom har andra riskfaktorer såsom rökning, höga blodfetter eller diabetes, ökar risken för hjärt-kärlkomplikationer ytterligare.

Hypertoni definieras som blodtryck ≥140/ 90 mm Hg.

Patientens sammanlagda risk att insjukna i hjärt-kärlsjukdom, baserad på blodtrycksnivå och övriga riskfaktorer, avgör om vilken typ av behandling som rekommenderas. Livsstilåtgärder, framförallt rökstopp, är den viktigaste basbehandlingen.

Behandlingsmålet är ett blodtryck <140/90 mm Hg. Vid samtidig diabetes är målblodtrycket lägre.

Ytterligare information om diagnosticering och behandlingsrekommendation finns i de regionala medicinska riktlinjerna som uppdaterades senast 2017.

Behandlingen av högt blodtryck sker framförallt i primärvården. Medicinska reultat för hypertonipatienter vid samtliga vårdcentraler i Västra Götaland redovisas i kvalitetsregistret QregPV.

Idag når bara hälften av patienterna med högt blodtryck (utan diabetes och kranskärlssjukdom) i Västra Götaland behandlingsmålet <140/90 mm Hg. Det är dock stor spridning mellan de olika vårdcentralerna i hur stor andel som når behandlingsmålet, från 29 % till 73% (februari 2018).

Endast var sjätte patient (16 %) når målvärdena för både blodtryck, LDL-kolesterol samt är icke-rökare (februari 2018). Det stora patientantalet gör att även små behandlingsvinster kan ge betydande effekter på den samlade sjukdomsbördan i kardiovaskulär sjukdom.

I Munin redovisas en samlad bild av patienter med hypertonidiagnos, både de med och utan komplikationer som diabetes och kranskärlssjukdom.

Sammanfattning

Med kranskärlssjukdom menas vanligen förträngning av hjärtats blodkärl på grund av åderförkalkning. Det är vanligt att sjukdomen först visar sig genom en akut hjärtinfarkt – det har uppstått en blodpropp i hjärtats kranskärl. Varje år inträffar ca 4 400 sådana vårdtillfällen i Västra Götalandsregionen. Kranskärlssjukdom kan också yttra sig i form av angina kärlkramp (angina pectoris) eller hjärtsvikt. Patienter med kranskärlssjukdom har hög risk att återinsjukna i hjärtinfarkt eller avlida av hjärtsjukdomen om inte förbyggande behandling ges. Risken för stroke och andra cirkulationsrubbningar är också kraftigt förhöjd.

Livsstilsåtgärder såsom rökstopp, bättre kost, ökad motion och viktreduktion är grunden för all behandling vid kranskärlssjukdom, liksom behandling av högt blodtryck och blodfettsrubbningar.

Resultatdata för patienter med kranskärlssjukdom vid samtliga vårdcentraler i Västra Götaland redovisas i kvalitetsregistret QregPV.

Även om patienter med akut hjärtinfarkt sköts i den specialiserade vården så sker den långsiktiga kontrollen i primärvård. Drygt 40 000 individer med kranskärlssjukdom (hjärtinfarkt, kärlkramp eller åderförkalkning i hjärtats kranskärl) omhändertas i primärvården i Västra Götaland.

Behandlingsmålet är ett blodtryck <140/90 mm Hg. I februari 2018 nådde 62 % av patienterna i Västra Götaland detta mål. Det är dock stor variation mellan olika vårdcentraler.

Behandlingen av höga blodfetter bör anpassas efter patientens individuella risk. Individer med kranskärlssjukdom bedöms generellt ha mycket hög risk för återinsjuknande och bör därför sträva efter ett behandlingsmål för LDL-kolesterol <1,8 mmol/l. Endast 19 % av patienterna med kranskärlssjukdom i Västra Götaland nådde detta mål i februari 2018.

Sammanfattning

Högt blodtryck (hypertoni) är vanligt i befolkningen och ca en tredjedel av Sveriges befolkning över 45 år har besökt primärvård för hypertoni. Hypertoni anses vara en av de viktigaste orsakerna till sjuklighet och död hos såväl kvinnor som män. Om patienten dessutom har andra riskfaktorer såsom rökning, höga blodfetter eller diabetes, ökar risken för hjärt-kärlkomplikationer ytterligare.

Hypertoni definieras som blodtryck ≥140/ 90 mm Hg.

Patientens sammanlagda risk att insjukna i hjärt-kärlsjukdom, baserad på blodtrycksnivå och övriga riskfaktorer, avgör om vilken typ av behandling som rekommenderas. Livsstilåtgärder, framförallt rökstopp, är den viktigaste basbehandlingen.

Behandlingsmålet är ett blodtryck <140/90 mm Hg. Vid samtidig diabetes är målblodtrycket lägre.

Ytterligare information om diagnosticering och behandlingsrekommendation finns i de regionala medicinska riktlinjerna som uppdaterades senast 2017.

Behandlingen av högt blodtryck sker framförallt i primärvården. Medicinska reultat för hypertonipatienter vid samtliga vårdcentraler i Västra Götaland redovisas i kvalitetsregistret QregPV.

Idag når bara hälften av patienterna med högt blodtryck (utan diabetes och kranskärlssjukdom) i Västra Götaland behandlingsmålet <140/90 mm Hg. Det är dock stor spridning mellan de olika vårdcentralerna i hur stor andel som når behandlingsmålet, från 29 % till 73% (februari 2018).

Endast var sjätte patient (16 %) når målvärdena för både blodtryck, LDL-kolesterol samt är icke-rökare (februari 2018). Det stora patientantalet gör att även små behandlingsvinster kan ge betydande effekter på den samlade sjukdomsbördan i kardiovaskulär sjukdom.

I Munin redovisas en samlad bild av patienter med hypertonidiagnos, både de med och utan komplikationer som diabetes och kranskärlssjukdom.

Sammanfattning

Med kranskärlssjukdom menas vanligen förträngning av hjärtats blodkärl på grund av åderförkalkning. Det är vanligt att sjukdomen först visar sig genom en akut hjärtinfarkt – det har uppstått en blodpropp i hjärtats kranskärl. Varje år inträffar ca 4 400 sådana vårdtillfällen i Västra Götalandsregionen. Kranskärlssjukdom kan också yttra sig i form av angina kärlkramp (angina pectoris) eller hjärtsvikt. Patienter med kranskärlssjukdom har hög risk att återinsjukna i hjärtinfarkt eller avlida av hjärtsjukdomen om inte förbyggande behandling ges. Risken för stroke och andra cirkulationsrubbningar är också kraftigt förhöjd.

Livsstilsåtgärder såsom rökstopp, bättre kost, ökad motion och viktreduktion är grunden för all behandling vid kranskärlssjukdom, liksom behandling av högt blodtryck och blodfettsrubbningar.

Resultatdata för patienter med kranskärlssjukdom vid samtliga vårdcentraler i Västra Götaland redovisas i kvalitetsregistret QregPV.

Även om patienter med akut hjärtinfarkt sköts i den specialiserade vården så sker den långsiktiga kontrollen i primärvård. Drygt 40 000 individer med kranskärlssjukdom (hjärtinfarkt, kärlkramp eller åderförkalkning i hjärtats kranskärl) omhändertas i primärvården i Västra Götaland.

Behandlingsmålet är ett blodtryck <140/90 mm Hg. I februari 2018 nådde 62 % av patienterna i Västra Götaland detta mål. Det är dock stor variation mellan olika vårdcentraler.

Behandlingen av höga blodfetter bör anpassas efter patientens individuella risk. Individer med kranskärlssjukdom bedöms generellt ha mycket hög risk för återinsjuknande och bör därför sträva efter ett behandlingsmål för LDL-kolesterol <1,8 mmol/l. Endast 19 % av patienterna med kranskärlssjukdom i Västra Götaland nådde detta mål i februari 2018.

Sammanfattning

Astma är en av de vanligaste kroniska sjukdomarna hos barn, en sjukdom som drabbar cirka 5-6 % av barnen i tidig skolålder och cirka 8-10 % av tonåringarna. 

Man brukar tala om två typer av astma hos barn; förkylningsastma och äkta astma. Förkylningsastma debuterar oftast under första levnadsåret. Barnen har bara besvär vid förkylningar. De är inte allergiska och besvären växer bort under förskoleåren.

Äkta astma kan debutera när som helst under livet och är den helt dominerande typen av astma hos skolbarn och tonåringar. Nästan alla med äkta astma har allergi eller annan allergisk sjukdom såsom hösnuva eller eksem.

Vid lindrig astma är besvären episodiska d.v.s. besvären förekommer bara vid exempelvis förkylning och ansträngning. Vid svårare astma är besvären mer kontinuerliga och ett flertal faktorer såsom förkylning, ansträngning, kall luft, rök och allergenexponering kan ge ökade andningsbesvär. Målet för all astmabehandling är att barnen skall vara besvärsfria, kunna leka och idrotta som andra barn och ha en bevarad lungfunktion.  

I takt med att allt fler sjukhus, barnmottagningar och vårdcentraler ansluter sig till Luftvägsregistret, ett nationellt kvalitetsregister för personer med astma eller KOL, börjar det bli möjligt att göra såväl nationella som regionala jämförelser av kvaliteten inom astma- respektive KOL-sjukvården.

I Västra Götaland var år 2017 många av vårdcentralerna anslutna. Bland de specialiserade mottagningarna för barn och ungdomar var endast BUM Gamlestaden, Allergi- och lungmottagningen vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus (DSBUS) och SÄS barnallergimottagning anslutna.

Vid de specialiserade barn- och ungdomsmottagningarna var som regel svarsfrekvensen på viktiga frågor om astmakontroll och lungfunktion mycket hög, och de hade också genomgående goda resultat för andelen barn med god astmakontroll (AKT > 19) och andelen barn med normal lungfunktion (FEV1 minst 80 % av förväntat).

För Västra Götaland som helhet, liksom för primärvården, är svarsfrekvensen för de olika frågorna så låg att några egentliga slutsatser på områdesnivå inte kan göras. Dock kan konstateras att för de få patienter inom primärvården där uppgift om AKT och spirometri finns, är resultaten för primärvården inte skilt från de specialiserade mottagningarna.

Sammanfattning

Sammanfattning

Vårdrelaterade infektioner (VRI) är ett stort problem för drabbade patienter, men också för sjukvården. Betydande insatser har gjorts genom åren för att minska antalet vårdrelaterade infektioner, där de positiva effekterna av dessa åtgärder har utvärderats med korttidsmätningar två gånger per år (punktprevalensmätningar). För att komma ännu längre i arbetet med att minska de vårdrelaterade infektionerna har regionen 2014/2015 infört det så kallade Infektionsverktyget som på enhetsnivå registrerar alla nya vårdrelaterade infektioner som behandlas med antibiotika (incidensmätning).

Resultat från de första åren med Infektionsverktyget visar att regionen nått det uppsatta målet om högst 6 procent av vårdtillfällen förenade med förekomst av en vårdrelaterad infektion. Målet har inför 2018 sänkts till 5,5 procent och gäller regionen som helhet, inte nödvändigtvis de enskilda sjukhusen eller enskilda kliniker eftersom de har olika patientgrupper och olika uppdrag.

   

Sammanfattning

Med begreppet hjärntumör avses primära hjärntumörer, det vill säga tumörer som har sitt ursprung i hjärnvävnaden. Metastaser till hjärnan från cancer i andra organ omfattas alltså inte.

Det finns många olika sorters hjärntumörer, vilka skiljer sig åt både till växtsätt och prognos. Tumörens läge i hjärnan är avgörande för vilka symtom tumören ger upphov till och har också ofta stor betydelse för vilken behandling som är lämplig.

Årets rapport baserar sig på statistik från det nationella hjärntumörregistret 2012-2017 och redovisar ledtider för gruppen primära högmaligna hjärntumörer, vilka är de mest snabbväxande hjärntumörerna som kräver mest skyndsam utredning och behandling.

Från 1 januari 2018 har det nationella hjärntumörregistret ersatts med det nationella CNS-tumörregistret, som möjliggör mer kontinuerlig registrering över tid och dessutom inkluderar ryggmärgstumörer. I framtida verksamhetsrapporter kommer det därför vara möjligt att ta fram mer detaljerad statistik över fler diagnosgrupper inom området.  

Indikatorerna nedan visar bland annat:

  • Andel patienter med primär högmalign hjärntumör som genomgått operation högst 14 dagar efter diagnosdatum enligt MR (magnetröntgen).
  • Andel patienter med högmalign hjärntumör som genomgått operation och där fullständigt PAD-svar (patologisk-anatomisk diagnos) är färdigt högst 14 dagar efter operationsdatum.

PAD är den undersökning av den bortopererade tumörvävnaden som görs av en patolog efter operationen. PAD-svaret ger information om tumörtyp och gradering vilket är centralt för att avgöra lämplig fortsatt behandlingsstrategi. PAD genomförs på Sahlgrenska Universitetssjukhuset för samtliga patienter som opereras för hjärntumör i Västra Götalandsregionen.

Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen diagnosår 2017 är 89.6 procent.

Sammanfattning

Omfattningen av antibiotikaresistens varierar kraftigt mellan olika länder på grund av stora skillnader i antibiotikaanvändning och hygienrutiner. Även i Sverige ökar andelen resistenta bakterier vid våra vanligaste infektioner. En internationell rörlighet av varor, livsmedel och människor bidrar till en allt snabbare spridning av resistenta bakterier.

Flera faktorer påverkar utvecklingen:

  • Det resistensförebyggande arbetet (rationell antibiotikaanvändning och minskad smittspridning).
  • Uppkomst och spridning av nya typer av resistenta bakterier.
  • Utveckling av nya behandlingsalternativ för infektioner, särskilt nya antibiotika och vacciner.
  • Utvecklingen i samhället beträffande hälsa, resande, migration, handel och livsmedelsproduktion.

I Sverige är antibiotikaförbrukningen inom såväl human som veterinärmedicinen jämförelsevis låg, och Västra Götaland har minskat antalet antibiotikarecept med 25 % sedan 2012. Från att ha varit ett av de tre mest högförskrivande landstingen tillhör Västra Götalandsregionen numera de 11 landsting med lägst förskrivning i landet. Under 2017 minskade antalet antibiotikarecept i Västra Götaland med ytterligare 2 % jämfört med 2016.

 

 

Variationen är dock stor mellan olika kommuner vilket kräver fortsatta insatser.

I december 2017 var det fyra kommuner som låg under målet 250 recept/1000 invånare och år; Dals-Ed, Essunga, Lidköping och Grästorps kommun. Antalet recept per invånare var vid detta tillfälle lägst i Grästorps kommun (221 recept/1000 invånare och år) och högst i Öckerö kommun (348 recept/1000 invånare och år).

Regionens sjukhus fortsätter att minska sin användning av resistensdrivande medel, men den totala användningen av antibiotika till inneliggande patienter ökar.              

Kungälvs sjukhus minskar dramatiskt sin användning av cefalosporiner liksom SkaS. Västra Götalandsregionen tillhör de landsting i landet som använder minst av de resistensdrivande antibiotikaklasserna cefalosporiner och kinoloner.

Mer information om Stramas nationella och regionala arbete mot antibiotikaresistens finns att tillgå på strama.se samt vgregion.se/strama

 

 

 

Sammanfattning

Sammanfattning

Hur påverkas vårdkonsumtion och vårdpersonal till följd av att befolkningen ökar? I december 2017 publicerade koncernavdelning data och analys en rapport om hur antal vårdbesök och vårdtillfällen respektive antal nettoårsarbetare inom hälso- och sjukvården förväntas förändras fram till år 2025 i Västra Götaland och per hälso- och sjukvårdsnämndområde baserat på hur folkmängden ökar.

Antalet vårdbesök och vårdtillfällen förväntas öka mellan 9 procent och 12 procent, och antal nettoårsarbetare med 8 procent fram till år 2025 om allt annat hålls konstant.

Det finns givetvis en mängd andra faktorer som har betydelse för framtida vårdkonsumtion, t.ex. hälsan i befolkningen, ökad medellivslängd där sjukligheten kanske förlängs eller möjligen komprimeras, utbudsförändringar, effektiviseringar inom hälso- och sjukvården, medicinteknisk utveckling och förväntningar på hälso- och sjukvården. Och hur vårdpersonalen kommer att se ut hänger intimt samman med bl.a. utbildningsval, genomströmning och förväntningar på arbetsmarknaden.

En viktig påverkansfaktor är den omställning av hälso- och sjukvården som pågår i Västra Götalandsregionen. Rapporten kan ses som ett underlag för att prognostisera framtida vårdkonsumtion och personal.

Sammanfattning

Syftet med denna rapport är att ge en bild av asylsökandes sjukvård- och tandvårdskonsumtion i Västra Götaland under perioden 2011-2016 som underlag för planering av framtida hälso- och sjukvård i regionen.

Asylsökande står för en mycket liten del av den totala hälso- och sjukvårdskonsumtionen i Västra Götalandsregionen, drygt en procent år 2016.

Asylsökande erhåller mindre vård jämfört med övriga befolkningen, och vårdkonsumtionsmönstret skiljer sig åt. Vuxna asylsökande personer erhöll mindre primärvård med undantag år 2016 och mindre specialiserad vård, men fler akutmottagningsbesök och slutenvårdstillfällen jämfört med folkbokförda i Västra Götaland. Asylsökande barn erhöll mindre primärvård, fram till år  2016 men får generellt mer vård jämfört med folkbokförda barn i regionen. Särskilt stora skillnader ses inom den psykiatriska vården, där asylsökande barn både har fler öppenvårdskontakter och fler slutenvårdstillfällen jämfört med folkbokförda barn. Asylsökande får tandvård i samband med att akuta besvär uppkommer, samtidigt som man finner ett stort ackumulerat tandvårdsbehov. Asylsökande barn får i låg grad den förebyggande tandvård som de har rätt till.

Antalet asylsökande i Sverige ökade kraftigt hösten 2015. Under 2016 minskade antalet påtagligt. I januari 2017 fanns 18 000 asylsökande i Västra Götaland. Därtill finns ett okänt antal personer som vistas i Sverige utan tillstånd (papperslösa) och antalet förväntas öka som en följd av lagändringar. Den asylsökande populationen är mycket yngre än den folkbokförda. Majoriteten är pojkar och unga män, medan väldigt få asylsökande är över 65 år. Rapporten beskriver vårdkonsumtion i åldrarna 0-64 år.

En hälsoundersökning erbjuds alla asylsökande. Enligt fakturerade uppgifter genomgår ungefär hälften av alla asylsökande en sådan. Enhetlig registrering och uppföljning av hälsoundersökningar saknas dock i vårddatabasen varför uppgifterna är osäkra.

Trots att studier visar att stor andel av asylsökande lider av psykisk ohälsa, ser vi både lägre antal besök och färre diagnoser bland asylsökande vuxna inom psykiatrin jämfört med folkbokförda. Asylsökande barn har däremot fler psykiatriska kontakter och skillnaderna mellan asylsökande barn och vuxna liksom mellan asylsökande och folkbokförda vuxna har blivit mer uttalade över tid, till följd av minskat antal besök bland asylsökande. Posttraumatiskt stressyndrom är en diagnos som ses i betydligt högre utsträckning bland både asylsökande barn och vuxna. Asylsökandes vårdkontakter för posttraumatiskt stressyndrom sker framförallt inom specialiserad öppenvård.

Flera studier visar att diabetes typ 2 och hjärt-kärlsjukdom är vanligare bland vissa migrantgrupper. Besök och vårdtillfällen med dessa diagnoser är vanligare bland asylsökande jämfört med folkbokförda.

Asylsökande kvinnor föder fler barn och frekvensen kejsarsnitt är högre, vilket ger längre vårdtider.

Tuberkulos och virushepatit är betydligt vanligare bland asylsökande där behandlingen i vissa fall är långvarig.

Rapporten indikerar att det faktiska vårdbehovet bland asylsökande inte är tillfredsställt, vilket ökar risken för ett större och mer kostsamt framtida behov av sjukvård. Särskilt när det gäller psykiatrisk vård bland vuxna talar data för att det föreligger ett avsevärt vårdbehov som inte är tillfredsställt. Dessutom förväntas antalet personer som vistas i Sverige utan tillstånd (papperslösa) öka vilket kan leda till stora utmaningar, inte minst inom infektionsvård, förlossningsvård och i synnerhet barn- och vuxenpsykiatrin.

Ett flertal barriärer som försvårar asylsökandes tillgång till hälso- och sjukvård har identifierats. De mest framträdande barriärerna är konsekvenserna av att asylsökande endast har rätt till vård som inte kan anstå, brist på kvalificerade tolkar och brist på information. Rapporten avslutas med slutsatser och förslag.

Sammanfattning

Bland patienter med diabetes, hjärtinfarkt, hjärtsvikt och stroke har 1-3 % samtidigt allvarlig psykisk sjukdom (psykos/bipolär sjukdom). Patienter med både psykisk och somatisk sjukdom är dessutom i högre grad drabbade av annan samsjuklighet t ex missbruk och depression/ångest.

I Västra Götaland, liksom i riket i övrigt, har patienter med psykos/bipolär sjukdom och samtidig somatisk sjukdom (diabetes, hjärtinfarkt, hjärtsvikt, stroke) en ökad dödlighet jämfört med psykiskt friska. De behandlas i lägre grad med relevanta läkemedel och konsumerar mer somatisk slutenvård än de psykiskt friska som drabbats av dessa somatiska sjukdomar.

Det är internationellt och nationellt väl känt att individer med allvarlig psykisk sjukdom har en livsstil som ökar risken för medicinska komplikationer. Dessa individer röker oftare, konsumerar mer alkohol, har sämre kostvanor och lägre grad av fysisk aktivitet än personer som inte lider av psykos/bipolär sjukdom.

Frågan om den somatiska överdödligheten, översjukligheten och den medicinska underbehandlingen vid samtidig allvarlig psykisk sjukdom är ett sjukvårdsproblem här och nu. Det handlar om att uppmärksamma denna svaga och drabbade patientgrupp. För det krävs ingen sofistikerad ny teknik eller betydande nyrekrytering av personal. Det viktiga är att uppmärksamma problemet och ställa tydliga krav på såväl psykiatri som somatik att ge också dessa patienter vård på lika villkor.

Koncernavdelning data och analys har medverkat i två fördjupade rapporter om personer med allvarlig psykisk sjukdom och samtidig somatisk sjuklighet. Den ena är en deskriptiv sammanställning som beskriver somatisk vård och hälsoutfall för personer med samtidig psykisk sjukdom. Den andra är en kvalitativ studie som beskriver vilka hinder som kan finnas och vilka förutsättningar som behövs för att personer med somatisk ohälsa vid samtidig psykisk sjukdom ska få adekvat somatisk hälos- och sjukvård.

Strokeinsjuknandena minskar i Västra Götaland på samma sätt som i Riket och bedöms bero på förbättrad primär- och sekundärprevention. Förekomsten i regionen varierar, men det finns ingen säker förklaring till variationen. Invandrartäta områden i Göteborg har tidigare haft högre förekomst än områden med låg andel invandrare. Dessa skillnader håller på att utjämnas.

Rökning är en riskfaktor för stroke. Andelen rökare av de som har drabbats av stroke minskar både bland män och kvinnor.

Strokeenhetsvård för patienter med misstänkt stroke är mycket högt prioriterat. Andelen patienter med stroke som har direktintagits på strokeenhet utan att först ha vårdats på annan vårdenhet har ökat från ca 70 till 80 procent. Direktintagning på strokeenhet i Västra Götalandsregionen når i snitt bara till måttlig målnivå i det nationella kvalitetsregistret för stroke, Riks-Stroke. Förklaringen till att patienter med stroke inte tas in direkt på strokeenhet i högre omfattning beror troligen i första hand på brist på strokevårdplatser, men en bristande kompetens eller bristande rutiner för att identifiera strokepatienter på akutmottagningarna kan också bidra. Ytterligare ansträngningar behöver göras för att öka andelen direktintag.

Larm för trombolys har ökat kraftigt och numera är det lika vanligt med larm för de äldre (över 80 år) som för de yngre. Ökningen har skett i hela regionen. Det larmas mer sällan för ensamboende, som inte har någon anhörig som kan larma. Det larmas oftare för män än för kvinnor vilket till del kan förklaras av att kvinnor mer ofta än män är ensamboende men detta är inte hela förklaringen utan skillnader kvarstår. Dessutom larmas det mer sällan för strokepatienter i områden med hög andel födda utanför Sverige.

Andelen patienter med hjärninfarkt som får reperfusionsbehandling har ökat under perioden, men VGR når inte upp till Riks-Strokes höga målnivå eller Socialstyrelsens måltal, bägge 15 procent. SkaS Skövde är det enda sjukhus i VGR som når den höga målnivån. Kvinnor får reperfusionsbehandling i något lägre utsträckning än män, vilket kan förklaras med kvinnors högre ålder samt att de bor ensamma i större utsträckning än män. Det senare kan bidra till att tid från symptomdebut till sjukhus blir för lång för att reperfundernade behandling ska kunna sättas in. En något högre andel av invånare med eftergymnasial utbildning fick reperfusionsbehandling än de med lägre utbildning. En förklaring till detta kan vara en större kunskap om stroke bland de med högre utbildning.

Det är viktigt att tiden till reperfusionsbehandling är så kort som möjligt. Mediantiden från ankomst till sjukhuset tills dessa att trombolysbehandling påbörjas i Västra Götaland för 2013 uppfyller de måltal som Riks-Stroke anger som hög målnivå samt även Socialstyrelsens måltal, dvs max 40 minuter. Denna tid har förkortats år från år. Sahlgrenska var bäst i Sverige 2013 med 23 minuter, men tre sjukhus i Västra Götalandsregionen når inte målnivån. Det är viktigt att se över rutinerna så att tiden till behandling fortsätter att minska.

Sekundärpreventionen har förbättrats. Andelen patienter med stroke som har blodtryckssänkande behandling vid utskrivning har stadigt ökat under perioden 2005-2013. De med kortare utbildning och de som bor i områden med stor andel födda utanför Sverige får oftare blodtryckssänkande behandling.

Andelen patienter i åldersgruppen 18-80 år med stroke och förmakflimmer som har blivit insatta på antikoagulantia har ökat. Även antikoagulantiabehandling för de som är äldre än 80 år har ökat. Kvinnor får antikoagulantia mer sällan än män, även efter att hänsyn tagits till ålder. Patienter med förgymnasial utbildning får antikoagulantia i mindre utsträckning än de med högre utbildning. Patienter med låg utbildning får antikoagulantiabehandling i lägre utsträckning än de med högre utbildning.

Män får blodfettsänkande behandling med statiner oftare än kvinnor. Patienter med inkomst på hög- och mellannivå med hjärninfarkt fick statinbehandling vid utskrivning i något högre utsträckning än de med låg inkomst.

Dödligheten 90 dagar efter stroke var något lägre för patienter med inkomst på mellan- och hög nivå, i övrigt fanns inga skillnader.

ADL-oberoende efter tre månader, för de som var oberoende innan insjuknandet, skiljer sig åt med avseende på inkomst på så sätt att de med inkomst på hög- och mellannivå har högst ADL-oberoende och de med låg inkomst har lägre grad av ADL-oberoende efter att justeringar gjorts för ålders-skillnader.

 

Sammanfattning

Diabetessjukvården för barn i Sverige är mycket god, bland den bästa i världen. 2014 fanns fortfarande inomregionala skillnader i andelen barn som når mål för HbA1c, men resultaten för samtliga kliniker i Västra Götaland var på samma nivå som riksgenomsnittet eller bättre.

Nittiosju procent av barnen, och cirka 85 procent av föräldrarna var enligt 2013 års registrering födda i Sverige.
Flickor och pojkar hade 2013 lika god blodsockerkontroll.
Albumin i urin skall kontrolleras årligen. Drygt 70 % av barnen har kontrollerat albumin i urin 3-4 gånger under en fyraårsperiod.
Blodtryck skall kontrolleras varje år från 10 års ålder. Nästan 87 % av barnen har kontrollerat blodtryck 3-4 gånger under en fyraårsperiod.
Sköldkörtelfunktionen skall kontrolleras vid debut av sjukdomen, och därefter i glesare intervall, men minst vart annat till vart tredje år. Drygt 86 % av barnen har kontrollerat sköldkörtelfunktionen med TSH minst en gång under en treårsperiod.
Blodprov för glutenöverkänslighet skall kontrolleras vid diabetesdebut och därefter med två till tre års mellanrum. Cirka 87 % av barnen har tagit blodprov för glutenöverkänslighet minst en gång under en treårsperiod.
Ögonbottnar skall från 10 års ålder kontrolleras vart annat år. Nästan alla barn med diabetes, 10 år och äldre, hade genomgått ögonbottenundersökning minst 1 gång under en fyraårsperiod, och minst 70 % av barnen hade de senaste två åren gjort ögonbottenundersökning.
De inomregionala skillnaderna i andel barn som 2013 nådde god blodsockerkontroll var reella, dvs. de berodde inte på olikheter i patientpopulationer.

Hög andel barn med insulinpump, och frekventare kontroller av barn med sämre blodsockerkontroll, var två identifierade framgångsfaktorer för goda behandlingsresultat.

Regionens sjukhus ligger mycket bra till vid en internationell jämförelse. Vid en nationell jämförelse finns förbättringspotential för att komma i nivå med de bästa sjukhusen i landet.

Andelen induktioner har ökat mellan 2002-2013 och ökningen har bidragit till fler kejsarsnitt under perioden. Induktioner leder även till längre tid på förlossning, samt längre vårdtider totalt. Det är därför viktigt att se över processen kring induktioner, framförallt rutiner för beslut om inducerad förlossningsstart.

Andelen akuta kejsarsnitt har ökat något under perioden 2002-2013. Andelen planerade kejsarsnitt har varit konstant. Om man gör ett liknande förbättringsarbete som gjorts i Linköping som har landets lägsta kejsarsnittsfrekvens, finns förutsättningar för en sänkt kejsarsnittsfrekvens i regionen.

 

Frekvensen perinealbristningar har varit relativt stabil men ligger över de nivåer som kliniker i Norge och Finland rapporterat. Även här finns en tydlig förbättringspotential.

Andel mödrar med blödning >1000 ml har ökat under perioden.

Eftersom övervikt och fetma är ett ökande folkhälsoproblem bör man förbättra registreringen av mödrars vikt och längd på mödravårdscentralen. Ett aktivt arbete för att minska andelen mödrar med övervikt och fetma bör stimuleras.

Sammanfattning

HIV-infektion och aids orsakas av humant immunbristvirus (HIV). Viruset isolerades första gången 1983. HIV kan överföras sexuellt vid oskyddade samlag. HIV kan också spridas via orena injektionsverktyg, via blodtransfusion och vid transplantation av vävnader och organ. Smittöverföring från mor till barn kan ske under graviditet och vid förlossningen. Obehandlat leder HIV till det dödliga sjukdomstillståndet acquried immune deficiency syndrome (aids). Idag är behandlingen mot HIV så effektiv att den sänker virusnivån till praktiskt taget noll. Med omätbara virusnivåer och användning av kondom är smittrisken minimal vid sexuella kontakter. Med behandling skall HIV-virus (virus-RNA) enligt de nationella riktlinjerna inte kunna påvisas hos minst 95 procent av patienterna.

Incidensen av fall med HIV-infektion var år 2017 4,3 (434 fall i Sverige, varav cirka 50 fall i Västra Götaland) fall per 100 000 invånare. Incidensen har varit stabil de senaste åren. Det är fler män än kvinnor som smittas. De flesta smittas utomlands och via heterosexuell kontakt.

 

År 2017 når inte riktigt Västra Götalandsregionen eller riket målnivån även om skillnaden är liten. Ingen av sjukhusen i Västra Götaland når målnivån 95 procent.   

Sammanfattning

Primärvårdsmätningen 2015 genomfördes vid samtliga vårdcentraler i Västra Götaland där totalt 49507 enkäter skickades ut och antalet inkomna svar var 20012 vilket innebär en svarsfrekvens om 40,4 %. Genomsnittlig svarsfrekvens i riket var 41,2 %. Kvinnor och äldre personer besvarade i högre grad enkäten jämfört med män och yngre.  

Andelen positiva svar per dimension var mellan 2 och 5 procentenheter lägre i Västra Götaland jämfört med genomsnittet i riket, men det finns inga uppgifter huruvida skillnaderna är statistiskt säkerställda.

Bemötandet inom primärvården i Västra Götaland upplevdes som mycket gott. Däremot var man mindre nöjd med kontinuitet och koordinering. Män upplevde i högre grad än kvinnor att deras behov blivit tillgodosedda. Äldre personer var mer nöjda än yngre och minst nöjda var patienter i åldern 18-29 år.

Uppdatering med data för 2016 och 2017 sker hösten 2018.

Sammanfattning

Nationella vårdgarantin - Primärvård
Mätningar i primärvården sker vid två tillfällen per år, två veckor under våren och två veckor under hösten.

Läkarbesök inom 7 dagar:
Vid den senaste mätningen hösten 2018 uppvisade vårdcentralerna i Västra götaland en måluppfyllelse av 92%.
Resultatet för riket var under samma period 89%.

Telefontillgänglighet:
Vid den senaste mätningen hösten 2018 uppvisade vårdcentralerna i Västra götaland en måluppfyllelse av 88%.
Resultatet för riket var under samma period 88%.

 

För mer information om den Nationella Vårdgarantin:
http://www.vantetider.se/veta-mer/vardgaranti/

Sjukvårdsrådgivningen (1177)
Efter att under 2015 - 2016 visat sämre resultat än riket både vad gäller andel besvarade samtal till sjukvårdsrådgivningen och medelväntetiden för besvarade samtal, har Västra Götalandsregionen 2017-2018  haft resultat mycket nära rikets nivå.

 

 

 

 

Sammanfattning

Sedan början av 2000-talet har Västra Götalandsregionen, tillsammans med övriga regioner och landsting i Sverige, frågat befolkningen om dess uppfattning, förväntningar och erfarenheter av hälso- och sjukvården i en nationell intevjustudie. Undersökningen genomfördes under samordning av SKL, Sverigens Kommuner och Landsting och gick under benämningen Vårdbarometern.

Efter 2015 års mätningar gjordes undersökningen om. Vårdbarometern bytte skepnad till Hälso- och sjukvårdbarometern och såväl metodologiska som innehållsmässiga förändringar genomfördes i syfte att öka representativiteten och svarsbenägenheten. Mot bakgrund av denna förändring ska jämförelser innan 2016 göras med stor försiktighet. 

2017 samlades drygt 41 100 svar in från svenska medborgare i åldern 18 år. Knappt 7600 av dessa var hemmahörande i Västra Götaland.

Resultatet från 2017 års undersökning visar att 82 procent av invånare i Västra Götaland upplever att de har tillgång till den vård de behöver. Det är en marginell ökning jämfört med föregående mätår, men samtidigt något lägre än riks-genomsnittet.

Befolkningen i Västra Götaland har vidare något lägre förtroende för hälso- och sjukvård i stort än befolkningen i övriga riket och anser i lägre grad att väntetider till besök och behandling på sjukhusen är rimliga. Detta mönster har observerats under flera år. De senaste åren pekar mätningarna mot ett något försvagat förtroende även för vårdcentralerna i regionen samt att befolkningen i lägre grad anser att väntetider till desamma är rimliga. 

Förtroendet för 1177 ökar såväl i regionen som i Sverige generellt. Befolkningen i Västra Götaland har ett något större förtroendekapital än riks-genomsnittet både om vi ser till 1177 via telefon eller 1177 via webben. Däremot ligger förtroendet för 1177 Vårdguidens e-tjänster något lägre om vi jämför med riket i övrigt.

Drygt 70 procent av befolkningen i Västra Götaland anser att det är bra att koncentrera operationer till enskilda sjukhus, trots att det eventuellt kan innebära längre restider. Detta ligger i linje med riksgenomsnittet i landet, men andelen skiljer sig åt inom regionen med som mest 9 procentenheter.

Resultaten från Hälso- och sjukvårdsbarometern skiljer sig genomgående i olika demografiska grupper, där ålder, födelseland och självskattat hälsotillstånd tenderar att ha störst betydelse. Ett mönster som är att betrakta som nationellt snarare än specifikt för Västra Götaland.

Sammanfattning

Varje år blir cirka 35 000 äldre så sjuka av sina läkemedel att de måste få sjukhusvård. Enligt en rapport sammanställd av Socialstyrelsen 2014 går det att förebygga runt 60 procent av sjukhusinläggningarna.

Socialstyrelsen har sammanställt en lista över läkemedel med hög risk för biverkningar hos äldre. Preparaten bör endast användas om det finns särskilda skäl för det. Det ska vidare finnas en välgrundad och aktuell orsak (indikation) för att använda läkemedlet och läkaren ska ha bedömt att den förväntade nyttan med läkemedlet står i rimlig proportion till riskerna. Behandlingen bör också följas upp och omprövas regelbundet med täta intervaller.

 

 

 

Antalet äldre med olämpliga läkemedel i Västra Götaland har minskat kontinuerligt, men är fortsatt högt jämfört med övriga landsting.

Andelen zopiklon av den totala användningen av sömnmedel hos äldre ligger på samma nivå som 2017. Utvecklingen har under de senaste åren varit god i den mån att "rätt" sömnläkemedel används, samt att den totala användningen av sömnmedel i regionen har minskat.

 

 

 

Sammanfattning

Ledtider på akutmottagning

När patienten söker en akutmottagning i regionen, göras en s.k. triage där det tas en kort anamnes samtidigt som man mäter t.ex. blodtryck och puls. Systemet ger en prioriteringsnivå och en rekommendation om övervakningsnivå innan patienten träffar läkare. Man kan även få råd om egenvård, eller en hänvisning till primärvården.

Det finns i nuläget 5 olika prioriteringsgrader enligt systemet RETTS:

RÖD             TTL 0 min
ORANGE     TTL < 20 min
GUL              TTL < 120 min
GRÖN          TTL < 240 min
BLÅ              TTL ej definierat

Analysen visar att de mest akuta (röda) patienterna har kortast ledtider, vilket visar att akuterna sköter sitt uppdrag gällande att ta hand om de svårast sjuka.

Exempel på faktorer som påverkar tillgängligheten vid en akutmottagning;

  • Inflödet – dvs. antalet patienter som söker vård vid akutmottagningarna
  • Akutmottagningens bemanning (antal och personalmix), arbetssätt samt tillgång till lab./röntgen
  • Utflödet – dvs. (a) hur det fungerar för patienter som är färdiga på akutmottagningen och t ex väntar på färdtjänst/sjuktransport och (b) de patienter som behöver slutenvård, som finns kvar på akutmottagningen i väntan på vårdplats (c) patienter i slutenvården som är utskrivningsklara och kvarstannar i väntan på kommunala insatser

Akutmottagningarnas besöksvolym har på VGR-nivå inte rört sig nämnvärt under här redovisad tidsperiod, 2013–2018.

Inte heller ledtiderna har på VGR-nivå har rört sig nämnvärt under samma tidsperiod.
Undantag från detta mönster ses för enskilda mottagningar och mätetal, där man bl.a. ser att gruppen som skrivs hem från akuten har en ökad måluppfyllelse 2016–2018. Tänkbara orsakar till detta är fokus på utveckling av arbetssätt och införandet av fasta läkare, s.k. akutläkare. Samtidigt har tiden för inskrivning i slutenvård ökat, främst till följd av bristande tillgänglighet till slutenvårdsplatser, vilket bidrar till att TVT total inte förbättras.


Observera!
P.g.a. problem med datafångst i samband med uppgradering av patientadministrativt system på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, har ingen uppdatering av denna förvaltnings resultat skett april-19, maj-19.

Detta innebär att ingen redovisning av resultat för VGR-totalt kan ske dessa månader.

Så snart problemet är åtgärdat så kommer resultat för dessa månader att redovisas.

Sammanfattning

Ambulanssjukvården i Västra Götalandsregionen (VGR) är organiserad i fem sjukhusförvaltningar; Kungälvs sjukhus, Skaraborgs sjukhus (SkaS), NU-sjukvården, Sahlgrenska Universitetssjukhuset (SU) samt Södra Älvsborgs sjukhus (SÄS). Ambulansverksamheten består dels av att bedöma, initiera behandling samt vid behov transportera patienter till sjukhus, dels av att i ökande grad slutvårda patienten på plats eller att hjälpa till med att etablera kontakt med till exempel primärvård. Ambulansuppdragen delas in efter hur akut patientens tillstånd är. Prio 1 är uppdrag med högsta prioritet där patient bedöms ha akuta livshotande symptom. Prio 2 är uppdrag med hög prioritet där patient bedöms ha akuta men ej livshotande symptom. Prio 3 innebär att det finns ett vårdbehov, men att det är av mindre akut karaktär. Vid behov av liggande transport men där det inte finns något behov av medicinsk övervakning eller behandling, tilldelas prio 4. Transport av patienter bedömda som prio 4 genomförs av fordon som inte definieras som ambulans, t.ex. sjuktransportbil eller sittande sjukresa. Uppdrag bedömda som prio 1–3 utförs alltid med ambulans.

SOS Alarm Sverige AB har genom avtal med staten uppdraget att svara på nödnumret 112. Samtal till 112 som berör hälso- och sjukvård överlämnas till prioriteringsfunktionen. Prioriteringsfunktionen drivs från maj 2018 delvis i egen regi i VGR. Prioriteringsfunktionen bedömer behovet av ambulanssjukvård eller annan vårdnivå och hur akut tillståndet är samt behovet av typ av transport. Därefter återgår ärendet till SOS Alarm AB som dirigerar ambulanssjukvårdens resurser enligt gällande avtal. Dirigering av liggande sjuktransporter är samordnad med prioriteringsfunktionen.

Antalet uppdrag för ambulanssjukvården är ökande. Varken VGR som helhet eller de enskilda ambulansförvaltningarna når de uppsatta målen för väntetid vid prio 1 uppdrag eller punktlighet vid förbeställda sjuktransporter.

Nytt för 2016 är att statistik presenteras per hälso- och sjukvårdsnämnd, inte enbart per sjukhusförvaltning. Det finns en skillnad mellan sjukhusförvaltningarnas och hälso- och sjukvårdsnämndernas upptagningsområde. Månadsuppdelad statistik på nämndnivå finns inte tillgänglig före 2016.

Diagrammen nedan visar andel prio 1 som når patienten inom 20 minuter, väntetid för prio 1 och prio 2, punktlighet för förbeställda sjuktransporter, samt antal uppdrag per prioriteringskategori (prio 1-4) per sjukhusförvaltning och hälso- och sjukvårdsnämnd.

 

 

Sammanfattning

Bröstmjölk är bra för barnen och bröstmjölk kan minska risken för infektioner. WHO rekommenderar amning de första sex månaderna, men rekommendationerna om vid vilken ålder annan mat ska introduceras är under diskussion. 

Andelen barn som ammas, antingen helt eller delvis, har sjunkit något över tid bland yngre barn såväl i Västra Götaland som i riket medan andelen ammade vid 9 och 12 månaders ålder ökat. Andelen ammade barn upp till och med 4 månaders ålder är i stort sett lika i Västra Götaland och i riket medan andelen ammade vid 6 - 12 månaders ålder är något lägre i Västra Götaland.   

Amningsfrekvensen i de olika hälso- och sjukvårdsnämndsområdena i Västra Götaland varierar. Högst andel ammade barn finns i Göteborgs hälso- och sjukvårdsnämndsområde och lägst andel i Östra Hälso- och sjukvårdsnämndsområdet.

I Göteborgs stad är andelen ammade barn upp till och med 4 månaders ålder under hela perioden i nivå med eller högre än genomsnittet i Västra Götaland i alla stadsdelar utom Angered.

Alla barn i Sverige erbjuds kostnadsfri vaccinering mot difteri, stelkramp, polio, kikhosta, haemophilus influenzae typ B (HiB), pneumokocker, mässling, påssjuka och röda hund. Dessutom erbjuds BCG-vaccin (Bacille Calmette-Guérin) till barn som löper ökad risk att utsättas för tuberkulos.

Vaccinationstäckningen är god. Andelen barn i Västra Götaland som vid 2 års ålder fått tre vaccindoser mot difteri, stelkramp, polio, kikhosta, HiB och pneumokocker och en vaccindos mot mässling, påssjuka och röda hund (MPR) är i nivå med riksgenomsnittet 2012 - 2014. BCG-vaccination vid ökad tuberkulosrisk var i början av perioden något lägre i Västra Götaland men är 2014 i nivå med rikssnittet.

Vaccinationstäckningen i de olika hälso- och sjukvårdsnämndsområdena är i stort sett i nivå med riksgenomsnittet medan andelen riskbarn som får BGC-vaccination varierar. Södra och Norra HSN har under hela perioden haft hög andel BCG-vaccinerade riskbarn.

Inom Göteborgs stad är vaccinationstäckningen för de allmänna vaccinationerna likaledes hög med undantag av Västra Hisingen där andelen vaccinerade senaste året är lägre än genomsnittet i Västra Götaland. Däremot är det stor variation i frekvensen av BCG-vaccination bland barn med ökad risk för tuberkulossmitta.

Tobaksrök i hemmiljön under spädbarnstiden kan leda till att barnen oftare drabbas av luftvägsinfektioner. Andelen barn som stadigvarande bor tillsammans med någon person som röker dagligen är cirka 11 procent 2015. Det finns en inomregional variation där andelen exponerade barn ökat de senaste åren i Norra HSN medan den minskat i övriga hälso- och sjukvårdsnämndsområden. 

Inom Göteborgs stad har andelen barn som exponeras för tobaksrök i hemmiljön minskat i samtliga stadsdelar under den studerade tidsperioden men det är trots det drygt en femtedel av barnen födda 2015 i Angered
och Östra Göteborg som exponeras.

Avsnittet uppdateras höst 2018.

Sammanfattning

Astma är en av de vanligaste kroniska sjukdomarna hos barn, en sjukdom som drabbar cirka 5-6 % av barnen i tidig skolålder och cirka 8-10 % av tonåringarna. 

Man brukar tala om två typer av astma hos barn; förkylningsastma och äkta astma. Förkylningsastma debuterar oftast under första levnadsåret. Barnen har bara besvär vid förkylningar. De är inte allergiska och besvären växer bort under förskoleåren.

Äkta astma kan debutera när som helst under livet och är den helt dominerande typen av astma hos skolbarn och tonåringar. Nästan alla med äkta astma har allergi eller annan allergisk sjukdom såsom hösnuva eller eksem.

Vid lindrig astma är besvären episodiska d.v.s. besvären förekommer bara vid exempelvis förkylning och ansträngning. Vid svårare astma är besvären mer kontinuerliga och ett flertal faktorer såsom förkylning, ansträngning, kall luft, rök och allergenexponering kan ge ökade andningsbesvär. Målet för all astmabehandling är att barnen skall vara besvärsfria, kunna leka och idrotta som andra barn och ha en bevarad lungfunktion.  

I takt med att allt fler sjukhus, barnmottagningar och vårdcentraler ansluter sig till Luftvägsregistret, ett nationellt kvalitetsregister för personer med astma eller KOL, börjar det bli möjligt att göra såväl nationella som regionala jämförelser av kvaliteten inom astma- respektive KOL-sjukvården.

I Västra Götaland var år 2017 många av vårdcentralerna anslutna. Bland de specialiserade mottagningarna för barn och ungdomar var endast BUM Gamlestaden, Allergi- och lungmottagningen vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus (DSBUS) och SÄS barnallergimottagning anslutna.

Vid de specialiserade barn- och ungdomsmottagningarna var som regel svarsfrekvensen på viktiga frågor om astmakontroll och lungfunktion mycket hög, och de hade också genomgående goda resultat för andelen barn med god astmakontroll (AKT > 19) och andelen barn med normal lungfunktion (FEV1 minst 80 % av förväntat).

För Västra Götaland som helhet, liksom för primärvården, är svarsfrekvensen för de olika frågorna så låg att några egentliga slutsatser på områdesnivå inte kan göras. Dock kan konstateras att för de få patienter inom primärvården där uppgift om AKT och spirometri finns, är resultaten för primärvården inte skilt från de specialiserade mottagningarna.

Sammanfattning

Vid behandling av sjukdom är det viktigt att rätt diagnos registreras. En registrerad diagnos är en kvalitetsfaktor som innebär att behandlande läkare gjort en sammanfattande bedömning av sjukhistoria och undersökningsfynd där diagnosen vanligen baserats på fastställda kriterier. En korrekt ställd diagnos innebär oftast att sjukdomen liksom prognosen kan beskrivas. Diagnosen är också ett viktigt underlag för den fortsatta behandlingen.

Inom Habilitering och hälsa har det tidigare inte varit självklart att diagnos skall registreras vid alla öppenvårdsbesök till läkare. Men rutinerna har på senare tid ändrats och idag registreras diagnos vid cirka 85 % av alla läkarbesök, även om en viss spridning ses inom Västra Götalandsregionen (VGR).

Det är i huvudsak vid läkarbesök och vid sluten sjukvård som diagnos registreras. Vid besök till andra personalkategorier inom Hälsa och habilitering registreras aldrig eller nästan aldrig diagnos. Även om det oftast är läkare som ställer diagnos kan även andra yrkeskategorier ställa diagnos inom ramen för sin yrkeskompetens.              

Vid cerebral pares (CP) är rörelseförmågan påverkad. CP beror på att hjärnan skadats innan födelsen eller någon gång under de första två levnadsåren. Epilepsi, utvecklingsstörning samt syn- och hörselnedsättning kan förekomma vid CP, men de flesta har bara försämrad rörelseförmåga. Av 400 födda barn drabbas cirka ett barn av CP. Genom noggrann uppföljning och behandling kan flera senkomplikationer förebyggas, bland annat kan risken för ledstelhet (kontraktur) minskas.

Uppföljningsprogrammet för CP (CPUP) rekommenderar att barn med CP regelbundet skall bedömas av fysioterapeut (sjukgymnast). Av de yngre barnen skall minst 90 procent bedömas årligen, medan intervallen kan vara något glesare för tonåringar med lindrig rörelsepåverkan.

En försämring över tid har till synes skett för såväl andel undersökta barn som andel barn med god sträckförmåga i knäled. Förändringen över tid beror inte på att vården försämrats utan den förklaras sannolikt av att andelen äldre barn ökat. Äldre barn undersöks inte lika ofta som de yngre och de har också i högre grad kontraktur med nedsatt rörlighet i knäleden. 

I såväl Västra Götaland som riket undersöks nästan alla barn 0-5 år av fysioterapeut och nästan alla har god sträckförmåga i knäled. 

Sammanfattning

Diabetes är den näst vanligaste kroniska sjukdomen hos barn och ungdomar (0-17 år). Typ 1-diabetes (insulinberoende diabetes) är den helt dominerande gruppen. I Sverige är cirka 7000 barn och ungdomar drabbade, varav drygt 1200 i Västra Götaland.

Behandlingen med insulin är livslång. För att undvika framtida komplikationer är det viktigt att bland annat blodsockernivån inte är för hög. Genom allt bättre behandlingsmetoder och uppföljningsrutiner har blodsockernivåerna successivt förbättrats. Målet är att så många barn och ungdomar som möjligt skall ha ett långtidsvärde för blodsocker (HbA1c) som är mindre än 57 mmol/mol, och att så få som möjligt skall ha värden som är över 70 mmol/mol.

Till avsnittet finns också en fördjupningsanalys av diabetesvården för barn i Västra Götaland 2010 - 2014, publicerad 151210. En sammanfattning av analysen visas längst ner på sidan medan den kompletta rapporten nås via den vidhängande länken.

För allt fler barn med typ 1-diabetes har blodsockerkontrollen förbättrats. I såväl riket som Västra Götalandsregionen (VGR) är det 55-60 procent som har god blodsockerkontroll (HbA1c < 57 mmol/mol) och cirka 90 procent med medelgod blodsockerkontroll (HbA1c < 70 mmol/mol). Resultaten för de olika klinikerna i VGR är också goda. Fem av sex kliniker i VGR redovisar år 2017 resultat för HbA1c < 57 mmol/mol som är är bättre eller på samma nivå som riket, endast en klinik hade något lägre andel. Dessutom når eller tangerar samtliga kliniker i VGR målet för medelgod blodsockerkontroll (HbA1c < 70 mmol/mol).

I åtgärderna för att förebygga och behandla eventuella diabeteskomplikationer ingår också att minst 80 procent av barnen från 10 års ålder skall genomgå ögonbottenfotografering respektive år eller de två föregående åren, samt att blodtryck och äggvita (albumin) i urin kontrolleras en gång årligen. I VGR klarar två kliniker målet för blodtryckskontroll, fem kliniker klarar målet för ögonbottenfotografering men ingen klinik når ännu målet för kontroll av albumin i urin.

Sammanfattning

Nyfödda barn kan behöva vårdas på nyföddhetsavdelning (neonatalavdelning) om de är sjuka eller för tidigt födda. I Svenskt neonatalt kvalitetsregister (SNQ) fanns år 2017 drygt 3500 barn registrerade, födda före vecka 37, varav cirka 680 i Västra Götaland. Av dessa var i riket drygt 300 barn mycket för tidigt födda (graviditetsvecka 22-27). I Västra Götaland var motsvarande siffra 46 barn.

Vården av mycket förtidigt födda barn är komplicerad då barnen behöver hjälp med allt från att hålla normal kroppstemperatur till att kunna nutriera sig, och de behöver oftast hjälp med andning och syresättning. Därtill måste behandlingen vara ytterst skonsam då mycket förtidigt födda barn är sköra, deras blodkärl och organsystemen är omogna varför de lätt kan skadas. Barnen är som regel också mycket infektionskänsliga. Genom att mäta eventuella skador eller komplikationer som uppkommit hos de mycket förtidigt födda barnen får man ett mått på kvaliteten på den behandling som givits under tiden på nyföddhetsavdelningen. Sådana mått är till exempel andelen mycket förtidigt födda barn som får blödningar i hjärnan (IVH), lungsjukdomen bronkopulmonell dysplasi (BPD) eller ögonsjukdomen retinopati (ROP). Ett annat generellt mått på kvalitet och patientsäkerhet är att mäta andelen barn som får vårdrelaterade infektioner (VRI).

Nyfödda barn behöver nära kontakt med föräldrarna och möjligheterna till sådan kontakt begränsas ofta vid svår sjukdom eller då barnen är mycket förtidigt födda. Trots sjukdom och för tidig födsel försöker man på nyföddhetsavdelningar så snart det går skapa förutsättningar för att kontakten mellan barn och föräldrar skall bli så normal som möjligt och att barnen i den mån det går lär sig amma. Ett mått på hur väl man lyckats i detta är hur stor andel av barnen som ammas helt eller delvis vid utskrivning från sjukhuset.

Andel barn födda före vecka 37 som ammas vid utskrivning från nyföddhetsavdelning (neonatalavdelning) är generellt hög i såväl Västra Götaland som övriga riket (cirka 72 %), men andelen varierar stort beroende på i vilken vecka barnet var fött. Åttio procent av barnen födda i gestationsvecka 32-36 ammas helt eller delvis vid utskrivning från neonatalavdelning, jämfört med cirka 30 % av barnen födda före vecka 25.

Vården av de mycket förtidigt födda barnen (födda i vecka 22-27) visar samma kvalitet i Västra Götaland som i övriga riket, mätt som andel barn med blödning i hjärnan (cirka 10 %), som andel med lungsjukdomen BPD (cirka 70 %) och som andel med ögonsjukdomen ROP grad 3 eller högre (cirka 25 %). För samtliga tre komplicerande tillstånd är andelen som drabbas högre i åldersgruppen födda vecka 22-24 jämfört med åldersgruppen födda vecka 25-27. 

Andelen nyfödda barn med vårdrelaterade infektioner är generellt låg i Sverige, och andelen har minskat något sedan 2014. Antalet vårdrelaterade infektioner vid nyföddhetsavdelningarna i Västra Götaland skiljer sig år 2017 inte från övriga riket.

Sammanfattning

Efter sjukhusvistelse för akut sjukdom, oavsett vilken, räknar man vid utskrivningen med att patienternas tillstånd är så stabilt och välbehandlat, och uppföljningen så välplanerad att de inte oplanerat närmaste dagarna skall behöva återinskrivas för samma sjukdom. Ej heller att de skall behöva återinskrivas för någon virusinfektion eller annan infektion som de smittats av, eller drabbats av, under vårdtiden. Andelen som trots allt återinskrivs bör vara låg, men inte alltför låg då det skulle leda till orimlig överbehandling av många patienter. Inom vuxensjukvården finns inom vissa områden riktvärden för acceptabel återinskrivningsfrekvens. Några sådana riktnivåer finns inte för barnsjukvården.

Sektorsrådet för barnsjukvård i Västra Götalandsregionen (VGR) vill därför prova att införa sådana riktvärden för två vanliga sjukdomstillstånd hos barn under 6 års ålder; ett om maximalt 5 procents oplanerad återinskrivning inom 7 dagar efter sjukhusvård för gastroenterit (magsjuka), och ett om maximalt 3 procent efter sjukhusvård för astma och obstruktiva andningsbesvär.

Resultaten visar att oplanerad återinskrivning efter sjukhusvård för gastroenterit minskat så att frekvensen de senaste åren stabiliserats runt 4 procent. VGR når således rekommenderat mål om högst 5 procent oplanerat återinskrivna efter sjukhusvård för gastroenterit. Vissa inomregionala skillnader finns men tolkning av sjukhusspecifika resultat för enstaka år skall göras med försiktighet på grund av slumpvariation.

För astma och obstruktiva andningsbesvär ses inte någon sådan förbättring över tid. VGR når inte heller rekommenderat mål om högst 3 procent, vilket de senaste två åren framförallt beror på en hög återinskrivningsfrekvens vid SU.       

Sammanfattning

Övervikt och fetma är inte sällan psykosocialt belastande för individen och på sikt finns ökad risk för sjukdomar såsom hjärt- kärlsjukdom, typ 2-diabetes och ledbesvär. Hos vuxna används ofta graderingen övervikt vid Body Mass Index (BMI) 25, fetma vid BMI 30 och svår fetma vid BMI 35. Behandlingen av barn med övervikt och fetma sker vid barnmottagningar och barnkliniker, där resultatet av behandlingen följs upp i det nationella kvalitetsregistret BORIS (Barn Obesitas Register i Sverige). Behandlingsresultaten för Västra Götaland skiljer sig sannolikt inte från riksgenomsnittet även om någon direkt jämförelse inte kunnat göras.        

Inom Västra Götaland ses vissa skillnader i behandlingseffekt, där vissa enheter ser ut att lyckas bättre än andra. Enkla jämförelser av behandlingsresultaten är dock svåra att göra då flera faktorer såsom kön, ålder och grad av fetma kan påverka resultaten. En statistisk analys, som tar hänsyn till sådana faktorer visar att en behandlande enhet har bättre behandlingsresultat jämfört med genomsnittet i Västra Götaland medan resultaten för övriga enheter inte säkert skiljer sig från genomsnittet.

Avsnittet uppdateras våren 2019.

Varje år diagnosticeras nästan 12 000 människor med en cancersjukdom i Västra sjukvårdsregionen. Ungefär 60 procent av dem som fått diagnosen botas, många lever med en kronisk cancersjukdom och dör av andra orsaker än cancer. Just nu lever fler än 80 000 människor som en gång har fått en cancerdiagnos. Ännu fler är närstående till en person som får eller fått diagnosen och de påverkas också av sjukdomen på flera olika sätt.

Antalet personer som får diagnosen har ökat de senaste tjugo åren med i genomsnitt cirka 2 procent per år. Detta är delvis en effekt av att medellivslängden ökar, då risken för att få en cancersjukdom ökar med stigande ålder. Andra orsaker kan vara en mer aktiv diagnostik. Hälso- och sjukvårdens ansvar för cancervård är brett och i regionen pågår utvecklingsarbete kring prevention inklusive screening, tidig upptäckt, sammanhållna patientprocesser för utredning och behandling, patientmedverkan, rehabilitering, psykosocialt stöd och palliativ vård. Förväntningarna på detta arbete är stort, färre människor ska insjukna och dö i cancer, de som överlever ska påverkas mindre av sjukdom och behandling och de och deras närstående ska få en bättre livskvalitet.

Personer med cancer får i många fall sin utredning, behandling, eftervård och rehabilitering vid olika enheter och vid olika sjukhus. Vårdens resultat är beroende av allas insatser och den goda cancersjukvården är ett gemensamt ansvar.

Cancer är inte EN sjukdom, den har olika karaktär och förlopp i olika organ och även inom ett organ finns det olika grader av hur elak tumören är. Cancer uppstår när celldelningen sker på ett okontrollerat sätt. För att beskriva hur tumören vuxit och spridit sig (stadium) finns ett internationellt system (TNM) där;

- T (tumör) beskriver tumörens storlek och hur långt den spridit sig lokalt,

- N (nodes) beskriver om det finns spridning till lymfkörtlar och

- M (metastasis) beskriver om det finns spridning till andra organ såsom lever eller lunga.

Sjukvårdens strävan är att hitta tumören i så tidigt stadium som möjligt motsvarande T0-1, N0, M0, eftersom detta ökar möjligheterna att personen blir botad och bieffekter av behandlingen så små som möjligt. Screeningprogrammet för livmoderhalscancer syftar främst till att påvisa och ta bort förstadier till cancer (prevention). Detta program har i Västra sjukvårdsregionen varit mycket framgångsrikt och vi har nu en lägre incidens an livmoderhalscancer än riket i övrigt. När det gäller mammografisk hälsokontroll handlar det främst om att hitta cancer så tidigt som möjligt. Även för detta program görs insatser för att höja deltagandet. Regionalt cancercentrum väst (RCC Väst) fick 2017 i uppdrag av hälso- och sjukvårdsdirektören att utreda organisatoriska och ekonomiska förutsättningar för organiserad PSA-provtagning i Västra Götalandsregionen (VGR) för senare beslut i Hälso- och sjukvårdsstyrelsen. Insatser görs också för att stärka regionens resurser för koloskopier för att det ska bli möjligt att medverka i det nationella programmet för screening för kolorektalcancer sannolikt med start 2019. Det pågår också arbete för att stödja primärvårdens möjligheter att hitta cancer tidigt och för att förtydliga var ansvarsgränsen går mellan primärvård och sjukhusvård vid utredning av cancer.

Eftersom cancer egentligen är många olika sjukdomar och upptäcks i olika stadier blir antalet insjuknade för vissa beräkningar litet vilket gör uppgifterna mindre säkra rent statistiskt. Men de variationer som finns mellan sjukhus och över tid bör ändå stimulera till kvalitetsdriven verksamhetsutveckling. För att ge verksamheter och processteam ännu bättre möjlighet till detta ger de nationella kvalitetsregistren nu de kliniska verksamheterna ökade möjligheter att följa resultat för olika indikatorer över tid. Cancerstudier i Sverige är ett nationellt register över pågående kliniska studier inom cancervården i syfte att öka antalet patienter som behandlas i kliniska studier.

Generellt ligger regionens cancervård väl i nivå med den i riket. Det finns i årets rapport data att glädjas över. Fler patienter med misstänkt cancer utreds med PET/DT vilket gör att behandlingen kan planeras på ett mer ändamålsenligt och patientsäkert sätt. De vanligaste behandlingsmetoderna vid cancer (kirurgi, strålbehandling och cytostatikabehandling) erbjuds allt fler patienter och blir allt mera effektiva. Immunterapi fortsätter att bli en etablerad behandlingsform vid flera olika cancersjukdomar. Minskade väntetider ses redan för några processer till en del sannolikt beroende på ett successivt införande av standardiserade vårdförlopp sedan 2015. Det finns också data som visar att regionen inte lever upp till jämlik vård utifrån ett geografiskt perspektiv, delvis kan det bero på skillnader i bemanning exempelvis på diagnostiksidan men det finns skäl för sjukhusen att se över flöden och kompetenser.

Verksamhetsanalysen redovisar inte hur antalet patienter fördelar sig mellan olika sjukhus. Regionen har i ett nationellt perspektiv kommit långt med ändamålsenlig arbetsfördelning mellan sjukhusen. För några cancersjukdomar finns det ett fortsatt behov av att diskutera hur invånarna ska garanteras jämlik vård både vad gäller utredning, behandling och eftervård. Både regionalt och nationellt pågår koncentrering av ovanliga och komplicerade åtgärder med botande syfte vid ett antal cancer-diagnoser för att garantera kvaliteten på vården. 

Den regionala utvecklingsplanen: En ännu bättre cancervård är på Västra sjukvårdsregionens gemensamma agenda för prioriterade frågor i cancervården från 2015 och framåt. Implementeringen av denna är föremål för statistisk analys med den så kallade ”Concept Mapping” metoden i ett samarbetsprojekt mellan, RCC Väst, Chalmers Tekniska Högskola och University of Cincinatti, Ohio, USA. För det viktiga arbete som utförs av olika patientprocessteam vid sjukhusen, i primärvården och i den kommunala hälso- och sjukvården är Regionalt cancercentrum väst ett stöd för utveckling av den goda cancersjukvården. Patient- och närståenderådet är ett fristående råd knutet till Regionalt cancercentrum väst. Patient- och närståenderådet arbetar för att patienters och närståendes perspektiv ska genomsyra förbättringsarbeten och för att stärka patientens ställning i cancervården.

Sammanfattning

Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor. Varje år insjuknar drygt 8 000 kvinnor i Sverige.

Resultaten i bröstcancervården har tydligt förbättrats under de senaste decennierna och den relativa 5-årsöverlevnaden är nu 90 procent. Orsaken är främst de förbättringar som genomförts i alla delar av processen; den tidiga diagnostiken som utvecklats genom screening och hög tillgänglighet, den kirurgiska behandlingen som blivit all mer specialiserad och den onkologiska behandlingen i form av hormonell behandling, cytostatika och strålbehandling.

Starka framgångsfaktorer har också varit en multidisciplinär samverkan, implementering av forskningsresultat i vårdprogram och väl utvecklade kvalitetsregister.

Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen diagnosår 2017 är 98.8 procent.

Sammanfattning

Hudcancer är den vanligaste tumörsjukdomen.

I Sverige diagnostiseras över 60 000 personer varje år. Drygt 4 000 nya fall av melanom upptäcks, drygt 7 000 får skivepitelcancer, och resten är basalcellscancer, den vanligaste hudcancertypen.

Antalet tumörer ökar generellt med fem, sex procent årligen. Bland äldre är ökningstakten ännu snabbare.

För patienter i riket med melanom är den relativa femårsöverlevnaden 94 procent hos kvinnor och 90 procent hos män, i Västra Götaland är relativ femårsöverlevnad 95 respektive 91 procent.

Information till befolkningen om melanom och förbättrade sol- och solarievanor bör kunna bryta sjukdomsökningen.

Indikatorerna nedan visar bland annat:

  • Andel patienter med hudmelanom som genomgått primär operation senast 7 dagar från första besök.
  • Andel patienter primärt opererade för hudmelanom där PAD-svar (patologisk-anatomisk diagnos) finns senast 14 dagar efter datum för operation. 
  • Den relativa femårsöverlevnaden för malignt melanom är 93 procent.

PAD är den undersökning av den bortopererade tumörvävnaden som görs av en patolog efter operationen. PAD-svaret ger information om tumörtyp och gradering vilket är centralt för att avgöra lämplig fortsatt behandlingsstrategi.

Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen diagnosår 2017 är 100 procent.

Sammanfattning

Antalet fall av huvud- och halscancer ökar. Under 2017 fick cirka 1 500 personer diagnosen i Sverige. De flesta är över 65 år. Huvud-halscancer är vanligare bland män än bland kvinnor, men fördelningen varierar beroende på var tumören är lokaliserad.

Huvud- och halscancer är ett samlingsbegrepp för tumörer i läpp, munhåla, svalg, struphuvud, näsa, bihålor, spottkörtlar samt lymfkörtelmetastas på halsen med okänd primärtumör. Varje diagnosgrupp är i sin tur indelade i undergrupper som skiljer sig åt både vad gäller tillväxt, risk för spridning, prognos och behandling. De tre vanligaste grupperna är cancer i munhåla, mellansvalg och struphuvud.

Huvud- och halscancer kan behandlas med kirurgi, strålning eller cytostatika. Patienter med tumör som upptäcks tidigt behandlas oftast med operation eller strålbehandling. Patienter med en cancer i ett mer avancerat skede får oftast en kombinationsbehandling vilket ökar risken för bestående problem, exempelvis med sväljning och muntorrhet.

Indikatorerna nedan visar bland annat:

  • Andel patienter med diagnosticerad cancer i huvud-halsregionen som fått sitt första läkarbesök inom högst 5 dagar från remissankomst är cirka 57 procent inom Västra Götaland (målnivå ≥ 80 procent).
  • Andel patienter där behandlingsbeslut fattats inom högst 18 dagar efter första besök vid öron-näsa-hals-klinik är cirka 45 procent inom Västra Götaland (målnivå ≥ 80 procent).

  • Den relativa femårsöverlevnaden låg på 67 procent (målnivå 70 procent).

Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen diagnosår 2017 är 98 procent. På grund av eftersläp av registreringar har täckningsgraden under tidigare år stigit till 100 procent. Det beräknas även årets täckningsgrad göra.

Sammanfattning

I Sverige drabbas årligen cirka 4 000 personer av lungcancer. Incidensen har de senaste decennierna minskat och planat ut bland män, medan den ökat bland kvinnor under en längre tidsperiod. I dag får lika många kvinnor som män lungcancer. Hälften av patienterna är 69 år eller äldre, och färre än fem procent är under 50 år vid diagnos.

Den totala treårsöverlevnaden för lungcancer är 23 procent. Omkring 3 600 personer dör varje år i lungcancer som är den cancerformen som tar flest liv i Sverige och i resten av världen.

Lungcancer delas in i olika vävnadstyper. De vanligaste är adenocarcinom (ca 45 procent), skivepitelcancer (ca 25 procent), storcellig cancer (5-10 procent) och småcellig cancer (ca 15 procent). Adenocarcinom, skivepitelcancer och storcellig cancer grupperas ofta tillsammans under beteckningen icke-småcellig cancer. Utvecklingen av läkemedel med specifika effekter vid olika tumörtyper gör dock att en detaljerad vävnadstypning blivit allt viktigare, vilket också ställer krav på provtagning från tumören. De vanligaste provtagningsteknikerna är bronkoskopi, ev med stöd av EBUS (ultraljudsledd provtagning), och nålbiopsier genom bröstväggen med ledning av datortomografi. Utredningen omfattar också en noggrann stadieindelning, och vid planerad operation undersökning av patientens hjärt- och lungfunktion.

Behandlingen vid lungcancer innefattar operation vid tidigare stadier (stadium I-II), strålbehandling vid lokalt avancerad sjukdom (stadium III), och läkemedelsbehandling vid spridd sjukdom (stadium IV). Operation och strålbehandling kombineras ofta med läkemedelsbehandling, och har vid stadium I-III en potentiellt botande effekt. Återfall efter behandling är dock vanligt, vilket sammantaget med att flertalet patienter redan vid diagnos har spridd sjukdom förklarar de låga överlevnadstalen vid lungcancer 

Nya läkemedelsprinciper med så kallade målriktad terapi som blockerar tillväxtsignaler till tumörceller (EGFR- och ALK-hämmare) eller hämmar blodkärlsförsörjningen till tumören (VEGF-hämmare) har medfört betydande förbättring av behandlingen hos vissa grupper av patienter med icke-småcellig cancer. Med så kallade molekylärpatologiska analyser av tumörvävnad kan man också testa vilka patienter som har störst sannolikhet för nytta av dessa läkemedel. Nyligen har immunterapi med PD-1- och PD-L1-hämmare tillkommit i behandlingsarsenalen. Denna behandlingsprincip går ut på att aktivera kroppens eget tumörspecifika immunförsvar, vilket i flera studier visat bättre effekter än konventionella cytostatika.

Över åren ses en långsam förbättring av resultaten och överlevnaden efter diagnos stiger successivt. Detta kan delvis förklaras av bättre diagnostik. Så har till exempel tillgången till positron-emissionstomografi (PET) medfört en betydligt bättre precision i stadieindelningen än tidigare, och fler patienter erbjuds rätt behandling. Mycket av utvecklingen ligger dock på behandlingssidan. Strålbehandlingstekniken har under de senaste decennierna genomgått en stark utveckling, vilket tillsammans med bättre läkemedel medfört att fler patienter med lokalt avancerad sjukdom kan leva längre. 

De stora framgångarna vid lungcancer kommer dock inte förrän vi kan identifiera sjukdomen i ett tidigare skede av förloppet, medan botande behandling fortfarande kan erbjudas, eller helst förebygga sjukdomen helt. Screening av lungcancer har i många studier misslyckats med att minska dödligheten i sjukdomen. I en större amerikansk studie som publicerades 2011 såg man dock för första gången att screening med lågdosdatortomografi minskade dödligheten i lungcancer med ca 20 procent i relativa tal i en högriskgrupp. Screening har ännu inte införts som rutin utanför USA, och i Europa inväntas resultaten av pågående liknade studier.

Den största riskfaktorn för lungcancer är tobaksrökning. Sedan det nationella lungcancerregistret infördes 2002 har andelen rökare och före detta rökare legat stadigt kring 90 procent av alla nyinsjuknade patienter. Rökning bedöms vara den dominerande orsaken i minst 80 procent av fallen. Även om det finns andra bidragande orsaker (radonexponering, allmänna luftföroreningar, asbest) skulle ingen enskild åtgärd på sikt ha så dramatisk effekt på insjuknandet i lungcancer som ett generellt rökstopp.

Indikatorerna nedan visar bland annat:

  • Andel patienter med lungcancer där datum för behandlingsstart är senast 44 dagar efter utfärdande av remiss till utredande klinik.
  • Andel patienter med lungcancer som startat behandling med läkemedel senast 40 dagar efter utfärdande av remiss till utredande klinik.
  • Den relativa treårsöverlevnaden är 21 procent (målnivå 24 procent).

Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen diagnosår 2017 är 94 procent.

På grund av eftersläp av registreringar har täckningsgraden under tidigare år, gått upp till 100 procent. Det beräknas även årets täckningsgrad göra.

Sammanfattning

Tjocktarmscancer är tillsammans med ändtarmscancer en av de vanligaste cancerformerna i Sverige. Cancertumörer som sitter i de nedersta 15 centimetrarna av tarmen kallas ändtarmscancer. Tumörer i andra delar av tjocktarmen kallas för tjocktarmscancer. Det finns också en ovanlig typ av cancer i nedersta delen av ändtarmen som kallas analcancer eller cancer i ändtarmsöppningen.

Varje år drabbas cirka 4 100 personer av tjocktarmscancer. De flesta av dem som insjuknar, 75 procent, är över 65 år och omkring fem procent är under 50 års ålder. Tjocktarmscancer är lika vanligt hos män som hos kvinnor.

Dagens behandlingsmetoder har ökat möjligheterna att bli botad. Symtomen visar sig ofta tidigt och de flesta har stora chanser att bli botade ifall man snabbt kontaktar vården.

Den vanligaste behandlingen är att operera bort tumören genom ett snitt i magen. Man kan också behöva komplettera behandling med cellhämmande läkemedel, cytostatika.

Sedan maj 2016 görs utredning och undersökningar enligt ett standardiserat vårdförlopp som är ett sätt att organisera utredningen så att den går så snabbt som möjligt. Syftet är också att ge en mer jämlik och patientfokuserad vård över hela landet. 

Femårsöverlevnaden har förbättrats under de senaste decennierna. För patienter diagnostiserade med tjocktarmscancer 2005 - 2009 var femårsöverlevnaden 61 procent för män och 65 procent för kvinnor.

Indikatorerna nedan visar bland annat:

  • Andel patienter med tjocktarmscancer som genomgått en komplett stadieindelning.
  • Andel patienter med tjocktarmscancer som startat behandling senast 28 dagar efter datum för diagnos.
  • Den relativa femårsöverlevnaden är 66 procent (målnivå 67 procent).

Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen diagnosår 2017 är 89 procent.

Sammanfattning

Ändtarmscancer är tillsammans med tjocktarmscancer en av de vanligaste cancerformerna i Sverige. Cancertumörer som sitter i de nedersta 15 centimetrarna av tarmen kallas ändtarmscancer. Tumörer i andra delar av tjocktarmen kallas för tjocktarmscancer. Det finns också en ovanlig typ av cancer i nedersta delen av ändtarmen som kallas analcancer eller cancer i ändtarmsöppningen.

Varje år drabbas cirka 2 100 personer av ändtarmscancer. De flesta av dem som insjuknar, 75 procent, är över 65 år och omkring fem procent är under 50 års ålder. Ändtarmscancer är något vanligare hos män än hos kvinnor.

Dagens behandlingsmetoder har ökat möjligheterna att bli botad. Symtomen visar sig ofta tidigt och de flesta har stora chanser att bli botade ifall de snabbt kontaktar vården.

Den vanligaste behandlingen vid ändtarmscancer är att operera bort tumören och skarva ihop ändtarmen med tjocktarmen. Ofta ges strålbehandling före operationen och ibland får man cellhämmande läkemedel, cytostatika.

Ibland är det nödvändigt att göra en stomioperation, som resulterar i att tarmen mynnar ut i ett hål på magen där avföringen samlas i en stomipåse. 

Sedan maj 2016 görs utredning och undersökningar enligt ett standardiserat vårdförlopp som är ett sätt att organisera utredningen så att den går så snabbt som möjligt. Syftet är också att ge en mer jämlik och patientfokuserad vård över hela landet.

Femårsöverlevnaden har förbättrats under de senaste decennierna. För patienter diagnostiserade med ändtarmscancer 2005 - 2009 var femårsöverlevnaden 61 procent för män och 64 procent för kvinnor.

Behandlingen av ändtarmscancer har koncentrerats till fyra av regionens sju sjukhus sedan 2015. 

Indikatorerna nedan visar bland annat:

  • Andel patienter med ändtarmscancer som genomgått en komplett stadieindelning.
  • Andel patienter med ändtarmscancer som startat behandling senast 28 dagar efter datum för diagnos.
  • Den relativa femårsöverlevnaden ligger på 65 procent både i Västra Götalandsregionen och i riket (målnivå 67 procent).

Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen diagnosår 2017 är 90 procent.

Sammanfattning

Varje år får cirka 700 kvinnor äggstockscancer (ovarialcancer) i Sverige. Antalet fall har minskat betydligt de senaste tio åren. Det beror troligen på att fler kvinnor som kommer upp i 60-årsåldern har använt p-piller, vilket ger en skyddseffekt. När man refererar till kvinnor med äggstockscancer så innefattar det oftast även kvinnor med äggledarcancer (tubarcancer) och bukhinnecancer (peritoneal cancer). Vanligtvis benämns alla dessa tre diagnoser av praktiska skäl som äggstockscancer.

Sedan 2011 har Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Västra Götalandsregionen ett regionalt ansvar för omhändertagandet av kvinnor med avancerade stadier av äggstockscancer.

De första symtomen på äggstockscancer är ofta vaga, till exempel svullen mage och diffusa magbesvär som illamående, aptitlöshet, värk, tyngdkänsla eller sura uppstötningar. Man kan också uppleva ett ökat tryck mot ändtarmen, eller att man behöver kissa ofta.

Eftersom äggstockarna ligger fritt i bukhålan kan en tumör växa sig ganska stor innan den ger kännbara symtom. Därför upptäcks sjukdomen ofta i ett sent skede. Många kan dock leva länge med cancer och med god livskvalitet. 

Sjukdomen behandlas oftast med kirurgi och efterföljande cytostatika. Andelen kvinnor i Sverige som överlever minst fem år är cirka 50 procent.

De flesta som får äggstockscancer är runt 60–70 år. Orsakerna till sjukdomen är oklara, men antalet ägglossningar har betydelse. Tillstånd som innebär att ägglossningen hämmas, till exempel graviditet, amning och användning av kombinerade p-piller, minskar risken att insjukna.

Indikatorerna nedan visar bland annat att:

  • Andel patienter opererade för äggstockscancer som uppnått tumörfrihet efter primäroperation.
  • Andel patienter opererade för äggstockscancer som startat cellgiftsbehandling senast 28 dagar efter datum för primäroperation.
  • Den relativa femårsöverlevnaden i riket har förbättrats sedan Sahlgrenska Universitetssjukhuset fick regionalt ansvar för omhändertagandet av de avancerade stadierna.

Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen diagnosår 2017 är 100 procent.

Sammanfattning

Lymfom, eller lymfkörtelcancer, är ett samlingsnamn på en rad cancersjukdomar som uppstår i celler som tillhör lymfsystemet, vilket är en del av immunförsvaret. Lymfsystemet samverkar med benmärgen. Ibland uppstår lymfom primärt i andra organ. Det finns över 60 olika typer av lymfom. De olika lymfomen skiljer sig åt och behandlas på olika sätt. 

I Sverige diagnostiseras nästan 2000 personer med någon typ av lymfom varje år. Sjukdomen är något vanligare hos män än hos kvinnor. Även ungdomar och unga vuxna kan få sjukdomen, men den är vanligast hos personer över 60 år.

Behandlingen av lymfom har utvecklats och allt fler personer kan botas eller bli långvarigt fria från sin sjukdom. Det krävs som regel ett kirurgiskt ingrepp med vävnadsprov för att ställa rätt lymfomdiagnos, men behandlingen är medicinsk, eventuellt kompletterad med strålbehandling. Aggressiva lymfom, Hodgkins lymfom och vissa mer ovanliga former är botbara och behandlas direkt vid diagnos, övriga lymfom behandlas vid symtom eller organpåverkan.

De läkemedel som används är olika sorters cellgifter, antikroppar mot lymfomcellerna, immunmodulerande läkemedel samt på senare år läkemedel mot specifika delar av lymfomcellernas ämnesomsättning. I utvalda fall genomförs, vid återfall, stamcellstransplantation med egna (autologa) eller givares (allogena) stamceller. Det finns också ökande kunskap om hur biverkningar kan motverkas, liksom om rehabiliteringsinsatser och närståendestöd, inte minst när barn är anhöriga.

Prognosen för patienter som får lymfom förbättras kontinuerligt, men det återstår många utmaningar. I dagsläget finns det fastställda nationella vårdprogram för kronisk lymfatisk leukemi (KLL), aggressiva B-cellslymfom, mantelcellslymfom, Follikulärt lymfom, Hodgkins lymfom, T-cellslymfom samt Waldenströms makroglobulinemi. Det finns standardiserat vårdförlopp för maligna lymfom och KLL. Omkring 500 personer i Sverige insjuknar årligen i aggressiva lymfom. Huvuddelen av dessa lymfom är av typen diffust storcelligt B-cellslymfom, medan andra undergrupper är mer ovanliga.

Obehandlade har dessa sjukdomar i allmänhet ett snabbt förlopp. Med dagens behandling – som oftast har botande syfte – är prognosen i många fall god. Nya läkemedel kan framöver förbättra behandlingsresultaten ytterligare. Läs mer i det nationella vårdprogrammet.                                  

Indikatorerna nedan visar bland annat:

  • Andel patienter med behandlingskrävande malignt lymfom som startat läkemedelsbehandling högst 18 dagar efter remissbeslut.
  • Andel patienter med malignt lymfom som diagnosticerats med kirurgisk biopsi.

Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen diagnosår 2017 är 78.3 procent. 

Sammanfattning

I Sverige får cirka 1 000 personer njurcancer varje år, vilket innebär att det är den tionde vanligaste cancerformen. Sjukdomen är vanligare hos män än hos kvinnor. 

Ungefär 15 procent av patienterna har spridd njurcancer vid diagnos, så kallade metastaser. Ytterligare ungefär 20 procent av patienterna diagnosticeras med metastaser vid uppföljning. Medianåldern vid diagnos av njurcancer är cirka 65 år. 

Fyrtio procent av patienterna med njurcancer har symtom, till exempel blod i urinen. Resten av all njurcancer upptäcks som bifynd vid utredning av andra åkommor.

 

På senare år har utvecklingen av medicinsk behandling med så kallad målriktad behandling avsevärt förbättrat överlevnaden för patienter med metastaser.

Indikatorerna nedan visar bland annat:

  • Andel patienter med njurcancer som genomgått primär operation senast 6 veckor efter utfärdande av remiss.
  • Andel patienter med njurcancer som genomgått primär operation senast 28 dagar efter datum för behandlingsbeslut.
  • Den relativa femårsöverlevnaden är 65 procent för patienter utan metastaser.

Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen diagnosår 2017 är 99 procent.

 

Sammanfattning

Urinblåsecancer är näst efter prostatacancer den vanligaste urologiska tumörformen. Cirka 2 800 fall registreras årligen med en medianålder omkring 73 år och 75 procent är män. De senaste åren har cirka 470 nya fall registrerats per år inom Västra Götalandsregionen. Cirka 75 procent av de nydiagnosticerade fallen har en mer ytlig tumör som inte går in i blåsans muskulatur.

Det vanligaste symtomet för urinblåsecancer är synligt blod i urinen. Andra mer ovanliga symtom kan vara att det svider när man kissar samt trängningar, det vill säga att det känns som om man är kissnödig fastän man precis har kissat.

Den vanligaste behandlingen mot urinblåsecancer är operation. Vid operation förs ett instrument in genom urinröret till urinblåsan där tumören tas bort genom hyvling, s.k. transuretral resektion. För en del av fallen kompletteras behandlingen med blåssköljningar, s.k. intravesikal behandling. För de som visar sig ha en muskelinvasiv sjukdom (tumör som växer in i urinblåseväggens muskelskikt) kan behandlingen innebära att hela urinblåsan behöver tas bort, eventuellt förgånget av cellgiftsbehandling eller enbart cellgiftsbehandling.

Indikatorerna nedan visar bland annat:

  • Andel patienter med blåscancer stadium T1 (tumören växer ner i kärl- och bindvävsskiktet under slemhinnan) och som fått behandling med kompletterande blåssköljningar.
  • Andel patienter med blåscancer som genomgått hyvling av tumören högst 12 dagar efter utfärdande av remiss.
  • Västra Götalandsregionen har en relativ högre femårsöverlevnad än riket i stort (77.3 procent respektive 73.3 procent).

Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen diagnosår 2017 är 97.5 procent.

Sammanfattning

I Sverige diagnostiseras cirka 10 000 män varje år med prostatacancer. Sjukdomen drabbar framför allt äldre män – cirka hälften är över 70 år och sjukdomen är mycket ovanlig före 50 års ålder.

Risken att avlida av prostatacancer är starkt beroende på cancerns utbredning och hur aggressiv den är. Den relativa 5-årsöverlevnaden är drygt 90 procent.

Prostatacancer indelas i lågriskcancer (27 procent), intermediärriskcancer (34 procent), högriskcancer (19 procent) och metastaserad cancer (18 procent). 

PSA-testning minskar dödligheten i prostatacancer men leder till att vissa män behandlas i onödan, med minskad livskvalitet som följd. 

PSA står för prostataspecifikt antigen. Det är ett protein som tillverkas i prostatakörteln. PSA finns vanligen i små mängder i blodet och det är det värdet som mäts genom PSA-provet.

Aktiv monitorering innebär att man följer män med lågrisktumörer för att senare behandla de män vars cancer tillväxer. Denna behandling tillämpas allt mer och är standard vid mycket lågrisktumörer.

Fyra nya läkemedel med effekt på kastrationsresistent prostatacancer har blivit tillgängliga sedan 2014.

Multidisciplinär konferens (MDK) för män med högriskprostatacancer har införts i hela landet.

Indikatorerna nedan visar bland annat:

  • Andel patienter med prostatacancer som fått PAD-besked  om cancerdiagnos senast 11 dagar efter datum för utförd prostatabiopsi. PAD: patologisk-anatomisk diagnos, den diagnos som patolog ger efter mikroskopisk undersökning av vävnadsprov.
  • Andel patienter med prostatacancer yngre än 75 år med mycket låg risk som får aktiv monitorering. 
  • Andel patienter med prostatacancer yngre än 81 år med hög risk som diskuterats på multidisciplinär konferens (MDK).
  • Andel patienter med prostatacancer som har en namngiven kontaktsjuksköterska.

Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen diagnosår 2017 är 100 procent.

Sammanfattning

Diabetesvården i Västra Götaland är mycket god, ofta är resultaten klart bättre än riksgenomsnittet.

God blodsockerkontroll är mycket viktigt i behandlingen av diabetes. Andelen patienter med god blodsockerkontroll är högre i Västra Götaland än i riket, och nästan alla sjukhus i regionen når mål för god blodsockerkontroll. De flesta sjukhus når också målet att minska andelen patienter med dåligt kontrollerad diabetes, även om vissa regionala skillnader finns. Flera sjukhus har till och med resultat som är betydligt bättre än rekommenderade mål för blodsockerkontroll.

Behandling av förhöjda blodfetter och förhöjt blodtryck är viktiga delar i förebyggandet av hjärt-kärlsjukdom och andra komplikationer till diabetessjukdomen. Även här är resultaten för Västra Götaland goda, ofta bättre eller på ungefär samma nivå som riket även om varken Västra Götaland eller riket ännu når målet för god blodtryckskontroll.

Vid diabetes finns risk för så kallade diabeteskomplikationer, där känsel och cirkulation i framförallt fötterna påverkas. I ögonbottnarna kan blodkärl skadas med risk för synnedsättning och blindhet. Njurarna kan ta skada med njursvikt som följd. För att kunna hitta tidiga tecken på sådana komplikationer rekommenderas att patientens fötter undersöks årligen, att äggvita (albumin) i urinen kontrolleras årligen som screening för njurskada och att ögonbottnarna undersöks med ögonbottenfotografering vart annat år. Även om det finns inomregionala skillnader i hur ofta dessa kontroller görs, är resultaten för Västra Götaland relativt goda jämfört med riksgenomsnitten. Ögonundersökningar och kontroll av albumin i urin görs i högre grad i Västra Götaland än i riket, medan antalet fotundersökningar skulle behöva öka. Ögonundersökningar och fotundersökningar skulle också behöva öka generellt, i såväl Västra Götaland som i riket, om Socialstyrelsens rekommenderade målnivåer skall kunna nås.  

SVEUS är en nationell samverkan för värdebaserad ersättning och uppföljning i hälso- och sjukvården. SVEUS-rapporten om diabetesvård når ni via denna länk. SVEUS Värdebaserad uppföljning av diabetesvård 2015-06.pdf   

Sammanfattning

Diabetessjukvården är generellt god i Sverige. Sedan 2012 har behandlingen av blodtryck och förhöjda blodfetter blivit allt bättre, och andelen patienter som genomgått ögonbottenfotografering och fotundersökning har ökat. Andelen patienter med god (HbA1c < 52 mmol/mol) respektive medelgod blodsockerkontroll (HbA1c < 71 mmol/mol) har varit relativt stabil på cirka 52 procent respektive 89 procent. I Västra Götaland är resultaten snarast bättre, fler patienter har god och medelgod blodsockerkontroll, och fler har bra blodtryckskontroll. Behandlingen av förhöjda blodfetter är lika god i Västra Götaland som i riket, men vi kan bli bättre på ögonbottenfotograferingar och på fotundersökningar.

Att jämföra sig mot riksgenomsnittet är tveksamt, då det i sig inte är ett mål för behandlingen - ofta vill man nå än längre. Men jämförelsen kan ändå tjäna som måttstock då klara och väldefinierade målnivåer inte alltid finns.

Behandlingen av typ 2-diabetes i de olika stadsdelarna i Göteborg är i stort som i riket eller bättre, men där finns skillnader. Till exempel är andelen som når måluppfyllnad för god blodsockerkontroll bättre eller på jämförbar nivå med riket i nästan alla 10 stadsdelarna. Detsamma gäller behandling av förhöjda blodfetter. Andelen som når mål för blodfetter är bättre eller på jämförbar nivå med riket i 8 stadsdelar. Däremot kan tre av tio stadsdelar bli bättre på fotundersökningar, och fem av tio behöver göra fler ögonbottenfotograferingar för att kunna mäta sig med riksgenomsnittet.

 

Sammanfattning

 

I många delar är vården av typ 2-diabetes god i Västra Götaland, andelen med god blodsockerkontroll är bättre än i riket och allt fler patienter får bättre blodtrycksbehandling och bättre hjälp med förhöjda blodfetter. Men på flera områden har resultaten försämrats senaste åren och det finns klara inomregionala skillnader i Västra Götaland.

Drygt hälften av alla patienter med typ 2-diabetes i Västra Götaland har god blodsockerkontroll. Även om andelen med god blodsockerkontroll fortfarande är något högre i Västra Götaland än i riket så har resultatet försämrats de senaste två till tre åren. Dessutom finns en viss inomregional skillnad där två hälso- och sjukvårdsnämndsområden (HSN-områden) har bättre resultat än riket och ett sämre. När det gäller andelen patienter med dålig blodsockerkontroll, så ses ingen skillnad jämfört med riket.

 

Vid diabetes är det viktigt att minska risken för hjärt- kärlkomplikationer varför förhöjt blodtryck och förhöjda blodfetter skall behandlas. I Västra Götaland är det fler som har välbehandlat blodtryck jämfört med riket men det finns inomregionala skillnader och varken Västra Götaland eller riket når Socialstyrelsens rekommenderade mål. Samma förhållande ses för behandling av blodfetter, resultaten blir allt bättre men det finns skillnader inom Västra Götaland där resultaten är bättre än riket i vissa HSN-områden och sämre i andra. 

De små blodkärlen kan skadas vid diabetes vilket kan drabba blodcirkulationen i ögon, njurar, underben och fötter. Med regelbundna kontroller kan problem upptäckas i tid och åtgärdas. Vid typ 2-diabetes rekommenderas därför ögonbottenfotografering vart tredje år samt årliga kontroller av fötter och äggvita i urinen. I Västra Götaland har andelen kontrollerade minskat något över tid. Andelen kontrollerade i Västra Götaland är lägre i de flesta HSN jämfört med riket och varken Västra Götaland eller riket når Socialstyrelsens mål för ögonbottenfotografering respektive fotundersökning.  

Sammanfattning

Förlossningsvården i Västra Götalandsregionen (VGR) är generellt god, resultaten är vanligtvis bättre eller på samma nivå som riksgenomsnittet, och skillnaderna mellan de olika förlossningsenheterna är oftast små. Statistik från Medicinska Födelseregistret redovisas för perioden 2004-2016.

Rökning under graviditet ökar riskerna för barnet. Andel kvinnor med tobaksbruk i graviditetsvecka 30-32 har minskat från 4,3 procent till 2,6 procent mellan 2004 och 2016. Andelen är vanligare bland yngre kvinnor. Andelen gravida med tobaksbruk är lägst bland kvinnor som föder barn på SU och statistiskt säkerställt lägre än i riket. Vid övriga förlossningskliniker i regionen är andelen statistiskt signifikant högre än i riket.

Bland förstföderskor är allvarligare bristningar i bäckenbotten (grad III och IV) låg, mindre än 4 procent, vilket är någon procentenhet lägre än i riket. Skillnaderna inom regionen är små, men SU har statistiskt säkerställda lägre åldersstandardiserade värden än riket år 2016. Regionalt måltal är mindre än fem procent.

 

.

Andelen kejsarsnitt bland förstföderskor med spontan värkstart har varit relativt konstant under perioden 2004-2016, motsvarande cirka 8 procent i såväl Västra Götalandsregionen som i riket. Högst andel ses hos mödrar över 35 år. Andelen ökar med stigande ålder. Hög andel kejsarsnitt ses också vid igångsatt (inducerad) förlossning, där andelen hos förstföderskor når drygt 25 procent. Då antalet inducerade förlossningar har dubblerats  under perioden 2004 – 2016, både i VGR och i riket, har också antalet kejsarsnitt ökat. Det är därför viktigt att se över processen kring induktioner, framförallt rutiner för beslut om när man ska sätta igång en förlossning.

Apgar är ett standardiserat poängsystem för bedömning av nyfödda barns vitalitet, till exempel om barnet är påverkat till följd av syrebrist under förlossningen. Bedömningen görs vid 1, 5 och 10 minuter ålder, där barnet maximalt kan få 10 poäng vid varje mättillfälle. Låg Apgar–poäng brukar definieras som en poängsumma mindre än 7 vid fem minuter. I såväl riket som Västra Götalandsregionen är det få barn som har låg Apgar, drygt en procent, och andelen är statistiskt signifikant lägre i VGR år 2016.

Uppgifter om förlossningar redovisas även i Sveus analysportal analysis.ivbar.com

Sammanfattning

Framfall av livmodern eller slidan (genital prolaps) kan ge betydande besvär, där den kirurgiska behandlingen kan variera från enklare ingrepp till mer komplicerad operation. I allt högre grad genomförs behandlingen i dagkirurgi, medan mer komplicerade operationer görs i slutenvården.

Enligt patientenkäter är resultaten för sjukhusen i Västra Götaland i stort på samma nivå som riksgenomsnittet, även om det finns en viss inomregional variation. Ett år efter operationen rapporterar knappt 70 procent av kvinnorna att de inte längre har några framfallssymtom.

Sammanfattning

Varje år görs i Sverige cirka 12 000 operationer där gallblåsan tas bort (kolecystektomi). Orsaken är oftast besvär av gallstenar. Det en fördel om operationen kan göras med teknik som innebär ett så begränsat ingrepp som möjligt (miniinvasiv teknik) och i såväl Västra Götaland som riket opereras nästan alla patienter med sådan teknik oavsett om det rör sig om en akut eller planerad operation.

Tidigare gavs ofta antibiotika vid planerade operationer där gallblåsan avlägsnades, men enligt nyare rekommendationer bör förebyggande antibiotika bara ges till utvalda patienter. Användandet av förebyggande antibiotika vid planerad gallkirurgi är dock fortfarande högt i Västra Götaland, högre än det planerade målet om högst 12 procent och det finns klara inomregionala skillnader. 

Vid planerade operationer där gallblåsan avlägsnas är komplikationsfrekvensen låg (drygt 3 %) i såväl Västra Götaland som i riket. Inget av sjukhusen har en komplikationsfrekvens som säkert skiljer sig från riksgenomsnittet. Vid akuta operationer är som förväntat komplikationsfrekvensen något högre och det finns inomregionala skillnader som inte är obetydliga. 

Sammanfattning

Hysterektomi innebär borttagande av livmodern. Vanligen görs det till följd av en godartad (benign) orsak som till exempel muskelknuta (myom), framfall eller rikliga blödningar i samband med menstruation. Hysterektomi kan också göras vid cancer, förlossning eller vid skada.

Operationen gjordes tidigare med så kallat buksnitt vilket innebär att buken öppnas så att livmodern kan kommas åt. På senare år har man i ökad grad använt skonsammare operationsmetoder med så kallad minimalinvasiv teknik där operationen görs via slidan eller med titthålskirurgi. Dessa operationstekniker innebär kortare vårdtider, mindre behov av smärtstillande samt att patienten snabbare kan återgå till normala aktiviteter. I Västra Götaland (VGR) opereras cirka 66 procent av kvinnorna med sådan teknik, vilket är något fler än riksgenomsnittet. Viss variation finns dock inom VGR, där andelen varierar från 50 till 80 procent.

Komplikationer efter hysterektomi är ovanliga. Cirka två procent av opererade kvinnor i såväl riket som Västra Götaland har haft oönskade händelser inom 28 dagar efter operationen och cirka 64 procent av kvinnorna uppger att de två månader efter operationen är komplikationsfria och utan oväntade besvär. 

Sammanfattning

Många kvinnor drabbas av urinläckage (urininkontinens) vid till exempel ansträngning. I många fall kan problemet avhjälpas kirurgiskt och varje år opereras i Sverige cirka 3500 kvinnor för urininkontinens. I Västra Götaland görs drygt 600 sådana operationer per år. Hög ålder (> 75 år), kraftig övervikt (BMI > 35) och tidigare inkontinens- eller framfallsoperation är faktorer som kan försämra behandlingsresultatet.

Kvaliteten på åtgärden följs noggrant med enkät till opererade patienter två månader respektive ett år efter operationen. Efter två månader anger cirka 70 % av kvinnorna i såväl Västra Götaland som i riket att de är komplikationsfria och utan oväntade besvär. Ett år efter operationen svarar två av tre kvinnor att de är kontinenta, det vill säga att de har urinläckage mer sällan än en gång per månad. Resultaten i Västra Götaland följer riksgenomsnittet även om det finns vissa inomregionala skillnader.

Sammanfattning

Kirurgiska ingrepp på blodkärlen är komplicerade och inte helt riskfria då operationen syftar till att reparera ett skadat eller tilltäppt blodkärl. Resultaten från tre sådana operationstyper redovisas. Operation av symtomgivande förträngning av halspulsådern bör helst göras inom 14 dagar för att ha god förebyggande effekt på stroke. I såväl Västra Götaland som riket opereras mer än 85 procent av patienterna inom 14 dagar.

En sjuklig vidgning av kroppspulsådern (aortaaneurysm) är ett allvarligt tillstånd då risken för död är hög om kroppspulsådern brister. Vid planerade operationer av vidgad kroppspulsåder är dock dödligheten låg inom 90 dagar efter ingreppet, knappt två procent såväl i Västra Götaland som riket.

Vid kärlförträngning i benen syftar operationen till att återställa blodcirkulationen. Andelen som avlider eller behöver amputeras ovan fotled inom 30 dagar är mått på hur väl ingreppet lyckats. Resultaten i såväl Västra Götaland som riket är goda såtillvida att endast cirka fyra procent avlider eller behöver amputeras.  

Sammanfattning

I Sverige görs cirka 16 000 ljumskbråcksoperationer per år, varav cirka 2 200 i Västra Götaland. Drygt 10 procent av operationerna görs på kvinnor. Som mått på kvaliteten anges andel ljumskbråck som omopereras inom fem år. Få omoperationer behöver göras och det regionala målet är högst 3 procent omopererade inom fem år. Västra Götalandsregionen (VGR) har de senaste två tidsperioderna nått målet. Fyra av de redovisade sjukhusen når dock inte målet senaste perioden.

Operation i dagkirurgi är effektivt ur resurssynpunkt varför operationer bör göras i dagkirurgi om det är medicinskt lämpligt. Västra Götalandsregionen har som mål att minst 80 procent av ljumskbråckoperationerna skall utföras i dagkirurgi och VGR når målet även om det finns vissa inomregionala skillnader.

Sammanfattning

Fetma (obesitas) kan medföra psykosociala problem och annan sjuklighet såsom diabetes, hjärt-kärlsjukdom och ledbesvär. Kirurgisk behandling kan erbjudas till patienter med kraftig övervikt där annan behandling inte varit tillräckligt framgångsrik. Målet med behandlingen är att förbättra patientens hälsotillstånd, att viktminskningen ska ge ökad livskvalitet, minskad samsjuklighet och minskad risk för förtida död. Vid Västra Götalandsregionens egna sjukhus (VGR) opereras cirka 600-700 patienter per år. Medelåldern är drygt 40 år och tre av fyra är kvinnor.

Den kirurgiska behandlingen utvärderas i denna sammanställning genom att presentera hur stor andel av de opererade patienterna som följs upp efter ett respektive två år, samt hur stor andel av patientens övervikt som försvunnit ett respektive två år efter operationen.

Andel patienter uppföljda ett år efter den kirurgiska behandlingen är god, cirka 90 procent i VGR och 85-90 procent i riket. Däremot är andelen uppföljda efter två år klart lägre, endast cirka 65-70 procent av patienterna har varit på en planerad 2-årskontroll. Uppföljningsfrekvensen för patienter opererade vid VGRs egna sjukhus är generellt något bättre än i riket vid ett år men vid två år har ett par sjukhus lägre andel uppföljda jämfört med riket.

Ungefär 80 procent av patienternas övervikt har försvunnit efter operationen. Resultaten för Västra Götaland är vid 1-årsuppföljningen något sämre än riksgenomsnittet men två år efter operationen har skillnaden jämnats ut så att resultatet för VGR och för de enskilda sjukhusen i VGR är på samma nivå som i riket.

Cirka 60 procent av de patienter i riket som vid tiden för operationen hade diabetesdiagnos har inte längre diabetes ett år efter obesitaskirurgin.

Sammanfattning

Dödligheten i hjärtinfarkt och ischemisk hjärtsjukdom har varit sjunkande under flera år, men är fortfarande betydande. Resultaten för Västra Götalandsregionen (VGR) skiljer sig dock inte från riket i stort. 

Vid hjärtinfarkt leder en blodpropp i de centrala kranskärlen snabbt till skada på hjärtmuskeln. Ju snabbare cirkulationen kan återupprättas genom reperfusion, desto mindre blir den bestående skadan på hjärtat. Reperfusion görs oftast med ballongvidgning, men kan även göras med blodproppslösande läkemedel eller bypass-kirurgi.

I såväl VGR som riket når man målet för andelen patienter som behöver sådan behandling, även om varken riket eller VGR alltid lyckas ge behandlingen inom utsatt tid.

Andelen patienter med hjärtinfarkt utan ST-höjning som kranskärlsröntgas inom 72 timmar är lägre i VGR än i riket, därtill finns det inom regionala skillnader.

Behandlingsmålen nås för flera andra viktiga utrednings- och behandlingssteg vid hjärtinfarkt. Däremot finns ytterligare områden där såväl riket som VGR skulle behöva nå något längre för att förebygga ny hjärtinfarkt och fortskridande hjärt- kärlsjukdom. Det gäller till exempel kontroll av blodtryck och blodfetter, samt rökstopp och fysisk träning.

Rapporteringen från SÄS-Borås är osäker på grund av tekniska problem med dataöverföringen till Swedeheart för perioden 2010-2014. Därför visas endast resultat för 2015, och för en del indikatorer för 2016, och framåt för SÄS-Borås. Se tidigare verksamhetsanalyser för rapportering gällande perioden före 2015.

Sammanfattning

Hjärtsvikt är en vanlig sjukdom, speciellt hos äldre och innebär att hjärtats pumpfunktion är otillräcklig. Hjärtsvikt med nedsatt systolisk funktion behandlas bland annat med läkemedel, där basbehandlingen består av så kallade RAAS-hämmare i kombination med betablockerare. Bra inställd basbehandling minskar risken för sjukhusinläggningar, hjärtinfarkt och tidig död hos hjärtsviktspatienter.

Regionala måltal saknas men enligt nationella riktlinjer bör målnivå på landstingsnivå vara 65 % eller mer, vilket alla sjukhus i VGR uppnår men med viss regional skillnad.

Sammanfattning

Förmaksflimmer är den vanligaste hjärtrytmrubbningen och innebär en snabb och oregelbunden aktivering av hjärtats förmak som leder till en oregelbunden och ofta snabb hjärtrytm. Vid förmaksflimmer ökar risken för ischemisk stroke vilket kan förebyggas med blodförtunnande behandling (antikoagulantia). Om sådan behandling ska ges eller inte avgörs genom en riskbedömning där man tar hänsyn till andra sjukdomar, ålder och kön.

Det innebär att inte alla patienter med förmaksflimmer ska ges behandling med antikoagulantia. Samtliga sjukhus når regionala måltalet och skillnader mellan sjukhusen är små. Det förekommer att kvinnor ges blodförtunnande behandling i något större utsträckning än män.

Sammanfattning

Kvaliteten och belastningen på en intensivvårdsavdelning (IVA) kan mätas på flera sätt, där riskjusterad dödlighet (Standardized Mortality Ratio, SMR) är en sådan kvalitetsindikator, medan oplanerad återinskrivning inom 72 timmar i första hand speglar belastningen på avdelningen.

Riskjusterad dödlighet inom 30 dagar är ett internationellt jämförelsemått där dödligheten på en intensivvårdsavdelning jämförs med en för avdelningen i ett internationellt perspektiv förväntad dödlighet, där man också tagit hänsyn till patientens ålder och komplicerande sjukdomar. Intensivvårdsavdelningarna i Västra Götalandsregionen (VGR) och i riket har generellt sett en dödlighet som är klart lägre än förväntat, vilket således är ett gott betyg. Under tidsperioden 2010 till 2016 var SMR marginellt högre i VGR jämfört med riket, men flertalet intensivvårdsavdelningar följer i stort riksgenomsnittet även om viss variation ses inom regionen.

Oplanerad återinskrivning till samma intensivvårdsavdelning inom 72 timmar är mått som till viss del speglar belastningen på intensivvårdsavdelningen. Svenska intensivvårdsregistret anger som mål att den oplanerade återinskrivningsfrekvensen skall vara lägre än 3 procent och de flesta intensivvårdsavdelningar i Västra Götaland klarar 3-procentsgränsen. 

Sammanfattning

Möjligheterna till aktiv medicinsk behandling vid stroke har ökat betydligt senaste decenniet, så även behandlingsmöjligheterna mot de vanligaste riskfaktorerna som till exempel hypertoni, förmaksflimmer och diabetes. Särskilt betydelsefullt de senaste åren har introduktionen av mekanisk propputdragning (trombektomi) som komplement till propplösande behandling (trombolys) varit. Varannan individ som insjuknat med stroke som orsakats av stopp (ocklusion) i ett större centralt kärl kan genom kompletterande mekanisk propputdragning bli oberoende och väsentligen leva ett fortsatt liv utan stöd från samhället. Trombektomi är ett högspecialiserat ingrepp som bara kan utföras på Sahlgrenska sjukhuset. Merparten av alla stroke (90 %) är dock inte så allvarliga att de kan eller bör behandlas med trombektomi. Kvalitetsindikatorn ”Reperfusion” (behandling med syfte att återetablera hjärnans cirkulation) är ett sammantaget mått för bägge behandlingsmetoderna, d.v.s. den andel strokepatienter som behandlats med trombolys och/eller trombektomi. Denna indikator visar att andelen reperfusion i Västra Götalandsregionen (VGR) ökar kontinuerligt. Särskilt positiv är utvecklingen av andelen trombektomier där regionen är ledande nationellt.

Det kom nya Nationella riktlinjer för vård vid stroke från Socialstyrelsen under 2018. En del målnivåer har justerats i enlighet med vetenskaplig evidens och utfall. Till exempel har målnivån för reperfusion ökat till  ≥20 % jämfört med tidigare ≥15 %. Den högre målnivån på ≥20 %börjar gälla 2019.

I föreliggande verksamhetsanalys som rör utfallet fram t.o.m. 2017 jämför vi nivåerna för indikatorerna både med tidigare målnivåer och de som är aktuella 2018.

I regel presterar VGR på ungefär samma nivå som riket. Dock är resultaten för direktinläggning vid stroke, behandling med antikoagulerande (blodförtunnande) läkemedel vid stroke och förmaksflimmer, samt ADL-beroende vid 3 månader bättre i VGR.

VGR var tidigare sämre än riket på behandling med antikoagulantia vid stroke och förmaksflimmer, men efter flera riktade satsningar och kvalitetsarbete passerar regionen nu sedan flera år riksgenomsnittet med god marginal.

Flera av de rapporterade indikatorerna faller ut sämre för enskilda sjukhus. Det kan vara betingat av resursbrist eller suboptimal organisation. Lokalt kvalitetsarbete är en förutsättning för bättre resultat.

 

Sammanfattning

Läkemedelsbehandlingen av Multipel Skleros (MS) har dramatiskt förändrats de senaste cirka femton åren i och med introduktionen av effektiva sjukdomsmodifierande läkemedel, så kallade bromsmediciner som bromsar upp sjukdomsförloppet. Sjukdomsmodifierande läkemedel används vid skovvis förlöpande MS. 

I såväl Västra Götaland som i riket får merparten av patienterna med skovvis förlöpande MS behandling sjukdomsmodifierande läkemedel. Man uppskattar att cirka 70 procent av alla MS-patienter med skovvis förlöpande sjukdom och sjukdomsduration om högst 15 år (RR15-patienter) behandlas med sjukdomsmodifierande läkemedel. Andelen är något högre i Västra Götaland jämfört med riket. Av RR15-patienter i Västra Götalandsregionen (VGR), registrerade i MS-registret, behandlas nästan 90 procent av patienterna. Andelen är på samma nivå vid samtliga större sjukhus i VGR. 

När njurarna slutar fungera kan blodet inte renas från slaggprodukter och kroppen kan inte reglera vätske- och saltballansen. Grav njursvikt kan behandlas med dialys eller transplantation. Dialys kan ske genom att blodet renas (hemodialys) eller med bukdialys (peritonealdialys) där vätska leds in i bukhålan så att blodet kan renas via bukhinnan.

Vid dialys är det viktigt att blodreningen är tillräcklig. Genom att mäta dialysdosen, blodreningen, kan man säkerställa att behandlingseffekten är korrekt. Dialys sker ofta på sjukhus men såväl bloddialys som bukdialys kan i många fall också ske i hemmet. För patienten kan det innebära många fördelar om dialysen sker i hemmet, såväl praktiska som medicinska. 

I Västra Götaland följs dialysvården med tre indikatorer vilka samtliga har fastställda regionala måltal. Minst åttiotvå procent av patienterna skall nå behandlingsmål för dialysdos, minst sextiosju procent skall ha så kallad kärlaccess med arteriovenös fistel eller graft och minst trettio procent av patienterna skall få dialys i hemmet. Varken Västra Götaland eller merparten av de behandlande enheterna i regionen når målet för behandlingsdos. Västra Götaland når inte målet för kärlaccess. Däremot nås målen för  dialys i hemmet, även om inomregionala skillnader ses. 

Sammanfattning

Hos personer 50 år och äldre är benskörhet en vanlig orsak till frakturer, särskilt vid vissa typer av frakturer och frakturer som uppkommer efter relativt lindrigt trauma.

Med läkemedelsbehandling mot benskörhet kan ytterligare frakturer förebyggas. Även om andelen behandlade ökat i Västra Götalandsregionen (VGR) finns sannolikt en generell underbehandling.

I tidigare års Verksamhetsanalys har vi bara kunnat redovisa perorala läkemedel, medan det i årets data även finns med uppgifter för de läkemedel som ges som injektion. Resultaten visar då en behandlingsnivå i VGR som är klart högre än tidigare redovisad. Det går dock inte att jämföra resultaten mot riket då dessa uppgifter inte finns framtagna för riket. Det är även svårt att göra direkta jämförelser inom regionen då kvaliteten på registreringen av parenterala läkemedel givna på vårdenhet varierar.

Under perioden 2005 till 2013 har antalet återfrakturer inom 3 år efter benskörhetsfraktur ökat i riket. I VGR har antalet ökat fram till och med år 2011 för att de sedan minska betydligt. Vid senaste mättillfället har VGR ett betydligt lägre antal återfrakturer jämfört med riket.

Sammanfattning

En akut höftfraktur bör opereras inom 24 timmar. Dröjer tiden till operation ökar risken för komplikationer. Inom Västra Götalandsregionen (VGR) finns därför ett regionalt måltal som anger att minst 75 procent av patienterna ska vara opererade inom 24 timmar. Måltalet nås inte av något sjukhus under 2017.

Andelen patienter som är åter till ursprungligt boende 4 månader efter operation av höftfraktur är något högre i VGR än i riket.  

Vid brott på lårbenshalsen används oftast protes. Andelen protesopererade är något högre i VGR jämfört med riket. 

Sammanfattning

I Sverige görs cirka 16 000 höftprotesoperationer per år där hela höftleden byts ut. Ett mått på kvaliteten är sannolikheten att en patient har kvar det inopererade höftimplantatet (inte revideras) vid 10 år efter operation. Revision innebär att en eller flera delar av protesen byts ut eller att hela protesen tas bort. Implantatatöverlevnaden har varit i stort sett konstant de senaste 5 åren såväl i riket som i Västra Götalandsregionen (VGR).

Reoperation innefattar alla kirurgiska ingrepp som direkt kan relateras till höftprotesen, det vill säga allt från mindre ingrepp som sårrevision till utbyte av protesdelar eller att hela protesen tas bort. Andelen reopererade inom 2 år är framförallt ett mått på tidiga komplikationer. VGR som helhet är i nivå med genomsnittet i riket men alla sjukhus når inte det regionala målet om högst 2 procent reopererade.

Patienternas tillfredsställelse med operationsresultatet mäts med en enkät ett år efter total höftprotesoperation. Andelen nöjda patienter har sjunkit senaste året och var 2016 cirka 82 procent i riket. VGR som helhet är i nivå med riksgenomsnittet men det finns viss inomregional variation.

Protesoperation vid artros ska utföras om patienten har svåra besvär och andra åtgärder inte haft effekt. Personer som genomgår höftprotesoperation bör före operationen ha deltagit i artrosskola. Andelen patienter som genomgått artrosskola har ökat successivt både i riket och i VGR och var vid senaste mätningen drygt 48 procent i VGR och knappt 44 procent i riket.

Antalet patienter som opereras med halvprotes har ökat på senare år eftersom många patienter som drabbats av höftfraktur protesopereras och då framförallt med halvprotes. Implantatöverlevnaden beräknas efter ett år eftersom detta är en grupp patienter med stor sjuklighet och hög risk för komplikationer. Implantatöverlevnaden vid halvprotes är runt 97 procent såväl i riket som i VGR.

Sammanfattning

Knäprotesoperationer görs vanligtvis på grund av förslitning i knälederna. Protesen brukar hålla länge, ytterst få behöver omopereras inom en 10-årsperiod. Risken för omoperation är inte högre i Västra Götalandsregionen (VGR) än i riket, men det finns en viss variation inom regionen.

SVEUS är en nationell samverkan för värdebaserad ersättning och uppföljning i hälso- och sjukvården. SVEUS-rapporten "Värdebaserad uppföljning av vården för planerad kirurgi vid ledsjukdom" når du via denna länk.

Sammanfattning

Behandling av reumatoid artrit (RA) med biologiska läkemedel har fått ett stort genomslag då behandlingen inte bara lindrar symtomen utan den påverkar också sjukdomsförloppet så att funktionsförmågan i betydligt högre grad bevaras.

Användandet av dessa läkemedel har därför ökat i såväl Västra Götalandsregionen (VGR) som i riket. Även om en kraftig ökning skett så är användningen i VGR något lägre än i riket. Drygt 60 procent av patienterna, såväl i VGR som i riket, blir förbättrade efter start av biologisk behandling och skattar sin hälsa som tillfredsställande efter insatt behandling.

Sammanfattning

Förträngningar i kotpelaren (spinal stenos) och diskbråck kan orsaka bensmärta genom att nerverna kläms. Vid svåra besvär, eller då besvären efter ett diskbråck inte går över, kan operation bli aktuellt. Andelarna patienter som rapporterar smärtfrihet eller betydande förbättring efter sådana operationer är lika stora i Västra Götalandsregionen (VGR) som i riket.

SVEUS är en nationell samverkan för värdebaserad ersättning och uppföljning i hälso- och sjukvården. SVEUS-rapporten "Värdebaserad uppföljning av kirurgisk behandling vid diskbråck och spinal stenos" når du via denna Länk.

Sammanfattning

Bipolära syndrom/sjukdomar, även kallad manodepressivitet, innebär riktigt snabba och kraftiga humörväxlingar, liksom depressiva perioder varvade med maniska perioder. Ett mål med behandlingen är att förebygga nya skov, där behandlingsmålet är att högst 40 procent av patienterna ska få nytt skov inom en 12-månadersperiod. Andelen patienter i Västra Götalandsregionen (VGR) som återfaller i skov är i stort jämförbar med riksgenomsnittet, dock är det långt kvar tills rekommenderad målnivå nås. 

Vid svårare depressioner är elektrokonvulsiv terapi (ECT) en effektiv behandlingsform. I vissa fall är den direkt livräddande. Vid slutenvårdad svår depression rekommenderas enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer att minst 40 procent av patienterna ska behandlas med ECT.

Andelen som återfaller i skov i VGR är i stort sett jämförbar med riksgenomsnittet, och relativt oförändrat resultat från föregående år. En regional medicinsk riktlinje kommer att implementeras hösten 2018 för att säkerställa en mer jämlik vård.

I VGR utförs ca 5000 ECT-behandlingar per år. För att utvärdera behandlingsresultat och eventuella biverkningar av ECT, rekommenderas systematiskt användning av standardiserade skattningar före och efter behandlingsserie. Målet är att minst 60 procent av patienterna som får ECT ska ha utvärderats med MADRS/MADRS-S. Varken riket eller VGR når målet trots att användningen av detta förordade skattningsinstrument ökat, framförallt i regionen.

Hälsorelaterad livskvalité representerar de dimensioner av livskvalité som direkt påverkar en individs hälsa; fysiska, psykiska och sociala aspekter såväl som generellt välbefinnande. EQ5D är ett standardiserat instrument för att mäta hälsorelaterad livskvalitet, och där patienter själva kan skatta sin hälsa. Skalan mäter fem olika dimensioner av livskvalité; rörlighet, egenvård, vardagliga aktiviteter, smärta och oro. För närvarande finns inget måltal för denna indikator.

Sammanfattning

Psykossjukdomar är ett samlingsbegrepp för tillstånd med psykotiska symtom där schizofreni är den största enskilda diagnosgruppen. Schizofreni innebär en förändrad verklighetsuppfattning, nedsatt social och kognitiv förmåga, till följd därav ofta en försämrad funktionsförmåga. I Västra Götalandsregionen (VGR) finns runt 4 500 patienter med schizofreni. Vanligen används begreppet psykossjukdomar för att beteckna dels schizofreni, men även andra tillstånd som schizo-affektivt syndrom, kroniska vanföreställningssyndrom, akuta och övergående psykotiska syndrom samt ospecificerad icke-organisk psykossjukdomar. Det totala antalet patienter med psykossjukdom är således fler när alla aktuella diagnoser räknas in.

Läkemedlen är en viktig del av behandlingen, men måste kombineras med andra insatser såsom olika psykosociala åtgärder (familjeinterventioner, psykologisk behandling och arbetslivsinriktad rehabilitering), likväl som fokus på ökad samverkan mellan hälso- och sjukvården (psykiatrin) och socialtjänsten.

För psykossjukdom rapporteras andelen kvinnor och män som haft läkemedelsgenomgång med läkare senaste 12 månaderna. Nationell rekommenderad målnivå är 60 procent, vilket uppnås med råge både i riket och i VGR (88,7%), och är nu nära att nå det regionala målet om 90 procent.

Sammanfattning

Rättspsykiatrisk vård kan ges i sluten eller öppen form för de patienter som av domstol överlämnats till rättspsykiatrisk vård pga. en allvarlig psykisk störning och särskilda vårdbehov. Rättspsykiatrisk vård kan ges med eller utan beslut om särskild utskrivningsprövning. Vårdinsatserna går ut på att patienten ska klara ett liv ute i samhället utan att återinsjukna i psykisk ohälsa, missbruk och/eller brottslighet.

Kvalitetsregistret RättspsyK har fyra måltal, och två av dessa redovisas här. Dels andelen patienter med Body Mass Index (BMI) över 30 som ska vara mindre än 37 procent, och dels andelen patienter som återfaller i brottslig gärning under pågående vård som ska vara mindre än 10 procent.

I riket har 45 procent ett BMI ≥ 30 och i Västra Götalandsregionen (VGR) är andelen något lägre, 40 procent år 2017. Den svagt sjunkande trenden sedan 2012 är bruten i VGR, och ett flertal förbättringsarbeten är initierade.

Måltalet för återfall i brottslig gärning under vårdtiden, har inte fullt ut uppnåtts varken i riket (10 procent) eller i VGR (10 procent).

Sammanfattning

Socialstyrelsen konstaterade 2011 i fyra rapporter att personer med psykisk sjukdom tenderar att underdiagnostiseras, underbehandlas och att de inte får lika god somatisk vård som övriga patienter i befolkningen. Detta resulterar i en förkortad medellivslängd på 15–20 år och ett stort lidande. Även patienter med lätt till måttligpsykisk ohälsa och kontakt med primärvården har förkortad medellivslängd.

Indikatorn undvikbar somatisk slutenvård ska belysa omhändertagandet vid vissa specificerade sjukdomstillstånd, som hjärt- och kärlsjukdom, typ 2-diabetes, astma m.fl.  Den högre andelen undvikbar somatisk slutenvård för personer med psykisk ohälsa kan exempelvis bero på att sjukdomen upptäcks sent i förloppet, att behandlingen inte alls sker eller tar längre tid, eller att patienterna hade behövt mer information och stöd för att kunna följa den givna ordinationen.

Målgruppen har dessutom en ökad förekomst av livsstilsriskfaktorer (rökning, låg fysisk aktivitet). Personer med en allvarlig psykisk störning kan också ha svårt att sköta viss behandling i somatisk öppen vård, vilket kan resultera i att patienten vårdas inneliggande. En studie har genomförts med en induktiv kvalitativ forskningsdesign i regionen, för att kartlägga organisatoriska samt individuella förutsättningar och hinder för tillgång till somatisk hälso- och sjukvård för personer med psykisk sjukdom; från patienters, närståendes och vårdgivares perspektiv. Resultat har publicerats.

Jämfört med föregående år noteras ett positivt utfall, sannolikt pga. ett förbättrat arbetssätt när det gäller att både diagnosticera och behandla somatisk sjukdom hos personer med långvarig psykiatrisk ohälsa (exempelvis bipolär, schizofreni, depression- och ångestsyndrom).

Sammanfattning

Ätstörningar har multifaktoriell bakgrund som oftast drabbar yngre personer, men som inte är ovanliga även i högre ålder. Ätstörningarna indelas i tre huvudkategorier: Anorexia nervosa (AN), Bulimia nervosa (BN) och hetsätningsstörning (HS). Utöver dessa diagnoser finns ytterligare ätstörningar, under samlingsnamnet ”andra specificerade ätstörningar eller
födorelaterade syndrom”. Ätstörningar kännetecknas av patologisk fixering vid mat, vikt och kroppsuppfattning. Självkänslan är överdrivet påverkad av kroppsvikt och form samt kan medföra allvarliga somatiska och psykiatriska komplikationer. Viktigt för god prognos är tidig upptäckt och behandling

Ett av de vanligaste utfallsmåtten i behandlingsstudier om ätstörningar är remission, vilket innebär att de diagnostiska kriterierna för ätstörningar inte längre uppfylls.

Västra Götalandregionen (VGR) har valt målnivå om att minst 65 procent av patienterna ska ha blivit av med anorektisk undervikt vid ettårsuppföljningen alternativt behandlingsavslut. 

I riket var 91 procent av patienterna i remission efter 1 år eller vid behandlingsavslut. Motsvarande siffra för Västra Götalandsregionen var drygt 84,6 procent, där skillnaden mot riksgenomsnittet inte är statistiskt säkert.

Sammanfattning

ADHD (attention deficit hyperactivity disorder) är ett tillstånd som karakteriseras av stora och varaktiga uppmärksamhetsproblem och/eller impulsivitet och överaktivitet. Detta påverkar vardagsfungerandet i så hög grad att det medför en funktionsnedsättning.

Det är också mycket vanligt att såväl barn och ungdomar som vuxna med adhd har andra psykiatriska problem samtidigt, t ex hos barn utagerande beteendeproblem såsom trotssyndrom (ODD – Oppositional Defiant Disorder) eller uppförandestörning (CD – Conduct Disorder) och hos vuxna ångest och depression.

Vid behandlingsuppföljning av säkerställd ADHD används olika skattningsskalor (barn-SNAP, CGI, SGAS och vuxna-CGI, ASRS, GAF) för att systematiskt kunna utvärdera symtom och behandlingseffekter.

Enligt kvalitetsregistret BUSA är det för Västra Götalandsregionens del 87 procent av barnen (i riket 81%) och 59 procent av de vuxna (i riket 70%) som följs upp med ovannämnda systematiska metoder. 

Sammanfattning

Vid grå starr (katarakt) blir ögats lins grumlig och synen försämras. Behandlingen är kirurgisk, det vill säga den grumliga linsen byts ut. I Västra Götaland görs cirka 19 000 operationer av grå starr (katarakt) per år.

Innan operationen görs en mätning av ögat samt en beräkning av vilken styrka på lins (planerad refraktion) som skall väljas vid operationen för att patienten skall få den önskade refraktionen (= ögats brytningskraft, glasögonbehovet). Efter operationen görs en synundersökning där man ser hur resultatet blev (slutlig refraktion). Det är önskvärt att skillnaden mellan planerad och slutlig refraktion skall vara så liten som möjligt, det vill säga att man lyckats nå det postoperativa glasögonbehovet man planerat för. Oftast väljer man som patient att vara glasögonfri antingen på långt eller på nära håll. Ett kvalitetsmått är att mäta för hur stor andel av patienterna man lyckats nå den planerade refraktionen.

Vilken nytta patienten haft av operationen är ett annat kvalitetsmått. Det utvärderas med en enkät som skickas ut till ett urval av de opererade patienterna tre månader efter operationen.

I såväl Västra Götaland som riket har mer än 90 procent en liten skillnad mellan planerad och slutlig refraktion, det vill säga för nio av tio patienter lyckas man nå det resultat man önskat. Västra Götaland når således också den av Västra Götalandsregionen fastställda målnivån om minst 90 procent. Inom Västra Götaland är skillnaderna mellan de olika opererande enheterna vanligen små, endast en opererande enhet når ej det av Västra Götalandsregionen fastställda målet. 

Drygt 90 procent av patienter utan annan ögonsjukdom anser att synen blivit bättre efter kataraktoperationen, det vill säga de tycker att de har lättare att utföra dagliga aktiviteter.

Några skillnader i resultat mellan män och kvinnor ses ej. Ej heller ses några skillnader mellan yngre (18-79 år) och äldre (80+) patienter.

Sammanfattning

Makuladegeneration innebär förändringar i gula fläcken som leder till synnedsättning. Vid den allvarligare formen, våt makuladegeneration, är injektioner av biologiska läkemedel i ögat en effektiv behandling som i hög grad leder till bevarad eller rent av förbättrad syn.

Resultaten för Västra Götalandsregionen (VGR) visar att synen förbättrats på cirka 40 procent av de behandlade ögonen. Under åren 2010 till 2016 kunde jämförelse mot riket göras och under den perioden var resultatet för VGR enstaka procentenheter sämre än i riket även om skillnaderna för respektive år aldrig nådde statistisk säkerhet.

Inom VGR redovisas resultat för fyra behandlande enheter, NU-Uddevalla, SkaS-Skövde, SÄS-Borås och SU-Göteborg. Det är ingen statistiskt säker skillnad mellan de tre enheter där vi har data för hela tidsperioden 2010 till 2016.

Resultaten för SU-Göteborg är dock osäkra eftersom enheten nyligen ånyo börjat registrera patienter i makularegistret. Resultatet för SU-Göteborg skall därför tolkas försiktigt då det ännu baseras på få individer.  

Tandvården i Västra Götaland

Enhet Tandvård arbetar med övergripande tandvårdsfrågor i Västra Götaland och ansvarar för strategi och långsiktiga frågor. I uppdraget ingår att teckna avtal och överenskommelser med vårdgivarna inom den fria tandvården för barn, ungdomar och unga vuxna, samt överenskommelser angående områdesansvar, specialisttandvård och uppsökande verksamhet med munhälsobedömning. Enheten administrerar även Särskilt tandvårdsstöd för personer i vissa utsatta grupper som behöver tandvård till samma kostnad som för övrig hälso- och sjukvård.

Offentliga och privata vårdgivare konkurrerar och kompletterar varandra på en i huvudsak fri marknad. Det gör det svårt att ge en samlad och entydig bild av tandvården – och därmed svårt att bedöma dels invånarnas behov och dels behov för morgondagens tandvårdsutbud.

Tandvårdsstöd i Sverige och i Västra Götaland

Det finns flera ersättningssystem för tandvård i Sverige och finansieringen kommer från skilda håll:

Fri tandvård för barn och unga 3-23 år enligt tandvårdslagen finansieras av landstingen.

Fri tandvård för unga vuxna 23-24 år skrivna i Västra Götaland samfinansieras av VGR och Försäkringskassans ATB.

Vuxentandvård subventioneras av statliga tandvårdsstöd via Försäkringskassan – allmänt och särskilt tandvårdsbidrag (ATB, STB) samt ett högkostnadsskydd. Alla vuxna som är folkbokföra i Sverige och anslutna till Försäkringskassan har rätt till dessa tandvårdsstöd.

NFS-tandvård för personer i vissa utsatta grupper (Särskilt tandvårdsstöd) samt § 2-tandvård (käkkirurgi Vårdgaranti – i samband med sjukvårdens behov av käkkirurgiska åtgärder) administreras av landstingen och finansieras genom generella statsbidrag och med samma patientavgifter som för övrig hälso- och sjukvård – samma högkostnadsskydd gäller.

Figur 1. Tandvårdsstöden i Sverige och i Västra Götaland

All information om tandvården i Västra Götaland

  • För vårdgivare – Se vgregion.se/tandvard
  • För patienter – 1177.se > välj Västra Götalandsregionen > Fakta och råd > Tänder tema. Där finns även länkar till info på 28 språk.
  • Samverkan mellan kommun och VGR – Se Vårdsamverkan

Fri tandvård för barn och ungdomar samt unga vuxna 2017

Enhet tandvård har hand om alla avtal och överenskommelser med vårdgivarna inom den fria tandvården för barn och ungdomar (3-19 år) samt unga vuxna (20-24 år). Avtalen för de två åldersgrupperna är separerade, och på grund av den tidigare nationella åldersgränsen för fri tandvård gäller avtal med mera angående unga vuxna i Västra Götaland tillsvidare åldrarna 20-24 år.

Åldersgränsen för den fria tandvården i Sverige höjdes med två år till 21 år från och med 2017. I Västra Götaland är tandvården fri till och med det år patienten fyller 24 år.

För åldersgruppen 22-24 år ska vårdgivaren som har avtal med VGR kunna ta del av patientens allmänna tandvårdsbidrag på 300 kronor per år. Om bidraget tagits ut av vårdgivare utan avtal med VGR eller om patienten inte är inskriven hos Försäkringskassan kan patienten debiteras motsvarande belopp.

För behandling av asylsökande krävs från och med 2017 att vårdgivaren har ett särskilt vårdavtal, se Privata vårdgivare – asyltandvård

De barn och ungdomar som har rätt till fri och fullständig tandvård ska vi kunna erbjuda en god och säker tandvård på lika villkor. De kallas regelbundet till allmäntandvården av de vårdgivare där de är listade. Patientansvarig tandläkare ser till att patienten får tandvård efter behov inom en behandlingsperiod. Inom den fria tandvården får 2-3 procent av patienterna också vård inom specialisttandvården efter remiss från allmäntandvård eller från hälso- och sjukvården.

Sammanfattning

Tandhälsoläget är gott för barn, ungdomar och unga vuxna (3-24 år) i Västra Götaland, men varierar mellan nämndområden och inom kommuner och stadsdelar. Generellt är det fortsatt sjunkande kariesfrekvens även i mer utsatta mråden – men inte för exempelvis 6-åringar. I helhet överensstämmer hälsoläget väl med övriga Sverige.

WHO:s tandhälsomål jämfört med tandhälsan i Västra Götaland:

*  Alla 6-åringar – andelen barn med kariesskadade tänder ska vara högst 20 procent år 2020.
VGR når inte målet år 2017 då andelen 6-åringar med kariesskadade tänder är 24,9 procent, en försämring jämfört med 2016.

     (WHO: Världshälsoorganisationen)

*  Alla 12-åringar – det genomsnittliga antalet skadade tänder inte ska överstiga 1,5 år 2020.
VGR har nått målet sedan många år.

*  12-åringar – tredjedelen med sämst tandhälsa (SiC-index) ska i genomsnitt ha färre än 3 skadade tänder (SiC: Significant Caries Index). VGR når målet perioden 2016/2017 i alla kommuner och stadsdelar i Västra Götaland – med undantag för stadsdelarna Angered och Östra Göteborg.

*  19-åringar – en förbättring noteras i alla områden förutom i Södra HSN.

*  Unga vuxna 20-24 år – fortfarande är det fler äldre individer som diagnostiserats med en ny och djup kariesskadad mellanrumsyta jämfört med yngre individer.

Sammanfattning

Särskilt tandvårdsstöd är en individuell rättighet som finansieras med statsbidrag och administreras via landsting och regioner. Stödet har tre delar:

  • N-tandvård och uppsökande verksamhet med munhälsobedömning
  • F-tandvård – vid vissa sjukdomar eller funktionsnedsättning 
  • S-tandvård – som led i sjukdomsbehandling under begränsad tid

Patienten betalar för sin tandvård enligt det nationella högkostnadsskyddet för öppna hälso- och sjukvården – och får samma högkostnadsskydd och frikort.

Unga vuxna som är skrivna i Västra Götaland samt personer som fyllt 85 år betalar ingen patientavgift.

Sammanfattning

I förra årets verksamhetsanalys publicerades utdrag ur en fördjupningsrapport om Asylsökandes vård- och tandvårdskonsumtion i Västra Götaland 2011-2016. Rapporten visar bland annat att asylsökande får tandvård först i samband med akuta besvär, då man finner ett stort ackumulerat tandvårdsbehov. Under 2017 ses en utveckling där asylsökande barn i ökande grad får den förebyggande tandvård som de har rätt till. Tandvård för asylsökande barn och unga 0-17 år

Lägesrapporter från 2016 angående tandvård till asylsökande med flera finns på Vårdgivarwebben – vgregion.se/tandvard sidan Asylsökande med flera, De beskriver hur flyktingmottagningen efter sommaren 2015 påverkade tandvården i Västra Götaland.

Underlag:

  • Folktandvården Västra Götaland
  • Migrationsverket
  • Koncernkontoret Västra Götalandsregionen

Texten är sammanställd av Enhet Tandvård. Vid frågor kontakta: gunnar.henning@vgregion.se

Nationell Patientenkät (NPE) är en årligen återkommande mätning av patientupplevd kvalitet inom hälso- och sjukvården som samordnas av Sveriges Kommuner och landsting (SKL). Resultaten används för att utveckla och förbättra vården utifrån ett patientperspektiv. Nationell Patientenkät har funnits sedan 2009.

Från och med januari 2015 har Nationell Patientenkät skiftat fokus och mäter patientupplevelse istället för som tidigare patienttillfredsställelse. Nationell Patientenkät består nu av två delar där del 1 baseras på postala enkätundersökningar vartannat år avseende patienternas upplevelse om primärvård samt specialiserad somatisk och psykiatrisk sjukvård. Del 2 består av behovs- och målgruppsanpassade enkäter som till exempel digitala enkäter, webb-enkäter, väntrumsenkäter i pappersform och SMS-enkäter. Del 1 är obligatorisk för samtliga landsting och regioner i landet medan medverkandet i del 2 är frivilligt. Från och med 2015 är det nytt upplägg och ny metod för de obligatoriska mätningarna (del 1) vilket innebär att jämförelse med tidigare år inte är möjlig.

Det övergripande målet med Nationell Patientenkät är att ge deltagande verksamheter ett underlag till förbättringsarbete men resultaten kan även användas till öppna jämförelser. Det är på lokal nivå man ser de flesta kvalitetsförbättringarna. Några exempel är möjligheten till webb-bokning inom primärvården i Västra Götalandsregionen (VGR), som tillkommit som ett direkt resultat av patienternas efterfrågan. Frölunda Specialistsjukhus och Kungälvs sjukhus har samlat in handlingsplaner från alla sina mottagningar med konkreta förbättringsförslag kopplat till NPE-resultaten.

Frågorna i Nationell Patientenkät belyser patientens upplevelser och består av ett antal påståenden till vilka patienten ställer sig positiv, neutral eller negativ.

Resultatet redovisas i form av positiva svar på sju dimensioner där varje dimension består av flera frågor vars svar viktas ihop. De sju dimensionerna är:

Respekt och bemötande belyser vårdens förmåga att bemöta patientens individuella behov och förutsättningar.

Tillgänglighet belyser tillgänglighet avseende närhet och kontaktvägar och personalens tillgänglighet för patienten och dess anhöriga.

Delaktighet och involvering belyser patientens involvering och delaktighet i vården och besluten och om behandlaren tar hänsyn till patientens önskemål.

Information och kunskap belyser hur väl vården förmår informera och kommunicera om väntetider, ge svar på frågor och informera om behandlingen.

Emotionellt stöd belyser personalens lyhördhet för patientens oro, ångest, smärta etcetera och om personalen är tillgänglig och stöttande i detta.

Kontinuitet och koordinering belyser hur väl vården samordnas internt och externt och patientens önskemål om kontinuitet.

Helhetsintryck belyser helhetsaspekten, upplevd effektivitet och utfall, omhändertagande och trygghet.

Utöver att besvara de fasta frågor som ställts kan patienterna lämna ytterligare kommentarer och synpunkter. Detta tillför undersökningen ytterligare en dimension och ger verksamheterna ett större underlag att använda sig av i sitt utvecklingsarbete

Mer information om Nationell Patientenkät finns via denna länk:

Nationell patientenkät

Avsnittet uppdateras höst 2018

Sammanfattning

Mätningen belyser patientens upplevelse av den specialiserade sjukhusvården inom somatik. Den är uppdelad i två delar, öppen- och slutenvård.

Det är det senaste besöket i öppenvården eller vårdtillfället i sluten-vården som svaren på frågorna ska belysa. Mätningen genomförs i alla landsting och regioner vartannat år (jämna år). Region Gotland deltog inte i årets mätning.

Deltagandet för de offentliga sjukhusen i regionen är obligatoriskt medan det för de privata vårdgivarna är frivilligt.

Alla åldrar omfattas av mätningen men till patienter under 15 år skickas en vårdnadshavarenkät ut.

Nedanstående urval och resultat avser endast de offentliga sjukhusen. Privata vårdgivare ingår i totalen för Västra Götaland och riket.

Öppenvårdsmätning 2016 i Västra Götaland genomfördes på samtliga offentliga sjukhus samt följande privata vårdgivare; Capio Lundby sjukhus, Orthocenter, Spine Center, Aleris Specialistvård Axesshuset, HandCenter Göteborg specialistmottagning och Capio Medocular Göteborg.

Det totala antalet utskickade enkäter i Västra Götaland var
42 558 och antalet inkomna svar var 20 189, vilket gav en svarsfrekvens på 47 %. I riket var andelen på samma nivå. Äldre patienter besvarade enkäten i högre utsträckning än yngre.

Dimensionen Helhetsintryck fick den högsta andelen positiva svar i mätningen. Delaktighet och involvering upplevdes mindre bra och fick lägst andel positiva svar. 

Slutenvårdsmätning 2016 i Västra Götaland genomfördes vid samtliga offentliga sjukhus samt följande privata vårdgivare; Capio Lundby sjukhus, Orthocenter och Spine Center.

Antal utskickade enkäter var 19 159 och antalet inkomna svar var 9954 i Västra Götaland, vilket gav en svarsfrekvens på 52 %. I riket var andelen något lägre, 50 %. Svarsfrekvensen var något högre bland män än bland kvinnor. Äldre personer besvarade enkäten i högre utsträckning än yngre. 

Andelen positiva svar per dimension i Västra Götaland låg på liknande nivå som i riket.

Av de svarande i Västra Götaland hade 88 % en positiv upplevelse av den specialiserade slutenvården avseende dimensionen Helhetsintryck. Tillgängligheten upplevdes också vara god.

Minst positiva var de svarande med möjligheten till Delaktighet och involvering i sin egen vård där endast 72 % gav ett positivt svar.

Män var mer nöjda med den vård de fick än kvinnor oavsett dimension eller åldersgrupp, förutom gällande åldern 0-17 år. Av de svarande hade kvinnor högre andel positiva svar i sex av sju dimensioner jämfört med män i samma åldersgrupp.

Resultat för år 2017 uppdateras under hösten 2018.

 

Sammanfattning

Primärvårdsmätningen 2015 genomfördes vid samtliga vårdcentraler i Västra Götaland där totalt 49507 enkäter skickades ut och antalet inkomna svar var 20012 vilket innebär en svarsfrekvens om 40,4 %. Genomsnittlig svarsfrekvens i riket var 41,2 %. Kvinnor och äldre personer besvarade i högre grad enkäten jämfört med män och yngre.  

Andelen positiva svar per dimension var mellan 2 och 5 procentenheter lägre i Västra Götaland jämfört med genomsnittet i riket, men det finns inga uppgifter huruvida skillnaderna är statistiskt säkerställda.

Bemötandet inom primärvården i Västra Götaland upplevdes som mycket gott. Däremot var man mindre nöjd med kontinuitet och koordinering. Män upplevde i högre grad än kvinnor att deras behov blivit tillgodosedda. Äldre personer var mer nöjda än yngre och minst nöjda var patienter i åldern 18-29 år.

Uppdatering med data för 2016 och 2017 sker hösten 2018.

Sammanfattning

I Västra Götalandsregionen finns fem patientnämnder direkt underställda regionfullmäktige; norra patientnämnden, patientnämnden Göteborg, södra patientnämnden, västra patientnämnden och östra patientnämnden. Varje patientnämnd tar emot klagomål på vårdgivare inom sitt geografiska område, oavsett patientens bostadsort. Patientnämndernas uppdrag omfattar all offentligt finansierad hälso- och sjukvård i Västra Götalandsregionen samt den kommunala hälso- och sjukvården genom överenskommelser med samtliga 49 kommuner i länet.

Uppdraget för patientnämnderna regleras i lag (1998:1656) om patientnämndsverksamhet. Från 2018 gäller lag (2017:372) om stöd vid klagomål mot hälso- och sjukvården.

Patientnämnderna tog sammanlagt emot 4 847 klagomål under 2017. Totala antalet klagomål minskade med 382 stycken, vilket motsvarar 7 procent. Inom östra patientnämnden minskade ärendena mest följt av patientnämnden Göteborg och norra patientnämnden. Södra och västra patientnämndernas ärendemängd ökade däremot något.

Sammanfattning

Palliativ vård, det vill säga lindrande vård, används vid svår sjukdom där botande eller bromsande behandling inte längre är meningsfull. En övergång från botande eller bromsande behandling till palliativ vård är ett ställningstagande som syftar till att patient och anhöriga skall kunna påverka vården i livets slutskede, och att sjukvården skall kunna planera så att man på bästa sätt skall kunna hjälpa patienten. Dessa frågor kommuniceras med patienten vid brytpunktsamtal. Sådana brytpunktsamtal finns registrerade för drygt 50 procent av patienterna i riket och Västra Götaland, när alla typer av vårdenheter är inräknade. Räknas enbart de sjukhusbaserade enheterna i Västra Götaland är andelen något lägre. Inom regionen finns också skillnader i andelen patienter som haft brytpunktsamtal.          

Patienter som är stillaliggande eller stillasittande löper ökad risk för trycksår. Alla vårdenheter som vårdar patienter med risk för trycksår ska ha rutiner för hur sådana skall förebyggas. Enligt SKLs mätningar har också andelen patienter i såväl riket som Västra Götaland med trycksår minskat från cirka 17 procent år 2011 till drygt 13 procent våren 2016. 

Längst ner på denna sida finns en länk till SKL-rapporten om trycksår. 

Sammanfattning

Västra Götaland är ett av landets största län både sett sett till yta och till antalet invånare. Här bor idag nästan 1,7 miljoner invånare. Befolkningen är emellertid ojämnt spridd över regionen. En tredjedel av regionens befolkning är centrerade till Göteborgs stad, två tredjedelar till Göteborgsområdet (Göteborgs stad med kranskommuner). 

Länet har haft en kraftig befolkningsökning de senaste årtiondena och prognosen visar på en fortsatt befolkningstillväxt de kommande decennierna. Ökningen av antalet invånare i regionen beror bl.a. på positiva flytt- och födelsenetton; fler flyttar hit än lämnar och fler föds än dör. 

En åldrande befolkning

Invånarna i Västra Götaland blir allt äldre. Nästan en femtedel (19,3 procent) är idag (2017) 65 år eller äldre. 5 procent är äldre än 80 år. Befolkningsprognosen visar dessutom att andelen äldre kommer att fortsätta öka. Invånare 80 år eller äldre beräknas t.ex. öka med 60 procent 2035, jämfört med idag. Motsvarande 50.000 personer.

Åldersstrukturen skiljer sig emellertid mycket åt mellan regionens kommuner. Göteborg har den yngsta befolkningen sett till medelålder (38,0 år), medan Sotenäs är den kommun med högst medelålder (50,1 år). I Härryda kommun utgör barn (0-17 år) mer än en fjärdedel av populationen (26,1 procent). Motsvarande andel i Sotenäs är 14,6 procent.

En rörlig befolkning

Västra Götaland präglas av att det är fler som flyttar till länet än som flyttar därifrån. Detta är ytterligare en viktig förklaring till befolkningsökningen i regionen. 2017 låg flyttöverskottet på drygt 14.000. En stor del av inflyttning sker i form av invandring, dvs. inflyttning från utlandet och denna förväntas fortsätta öka framgent. Det sker också många flyttningar inom regionen, dvs. över kommungränser inom Västra Götalands län.

En betydande del av den kraftiga befolkningsökningen och invandringen de senare åren beror på ökade flyktingströmmar till vårt land. Fram till 2025 beräknas inga kommuner i Västra Götaland att minska i befolkningsantal, vilket framförallt beror på en förväntad stor inflyttning från utlandet.

Sammanfattning

Sämre hälsa och livskvalitet är starkt assicierat med kort utbildning, låga inkomster och svag anknytning till arbetsmarknaden och/eller till samhället i stort. I detta avsnitt belyser vi några faktorer som direkt eller indirekt är kopplat till detta; utbildningsnivå, förvärvsarbetande samt utländsk bakgrund.

Västra Götaland följer generellt sett den sociodemografiska utvecklingen i landet i stort, men samtidigt är skillnaderna inom regionen markanta i de flesta avseenden. Andelen utrikesfödda varierar t.ex. bland länets kommuner och Göteborgs stadsdelar med mellan 5 och 25 procent. 

Utbildningsnivån har ökat succesivt under de senaste decennierna, men andelen med eftergymnasial utbildning är betydligt högre i HSN Göteborg än i de övriga hälso- och sjukvårdsnämndsområdena.

På samma sätt har andelen förvärvsarbetande i Västra Götaland ökat det senaste två decennierna (bland 18-64 åringar), men även i detta avseende är skillnaderna inom regionen stora. Några av kommunerna i Göteborgsområdet är bland de kommuner i Sverige som har lägst arbetslöshet, medan det är betydligt tuffare läge i vissa andra kommuner. Skillnaderna är dessutom stora även inom flera kommuner - inte minst Göteborgs kommun. 

Fördjupningsrapporter

Incitamentet för en sådan analys är vanligen att inomregionala skillnader noterats i rapporterna från olika nationella kvalitetsregister, eller att Västra Götalands resultat märkbart skulle skilja sig från riksgenomsnittet.

Rapporterna publiceras löpande, efter publiceringsdatum, i denna flik men finns också att finna i anlutning till respektive ämnesområde.

Sammanfattning

Koncernavdelning data och analys har uppdrag att utgöra analysstöd i omställningen av hälso- och sjukvården. Avdelningen arbetar på uppdrag av de fyra delprojekten. Läs mer om omställningen på projektets hemsida: Omställningen av hälso- och sjukvården

På denna sida publiceras de rapporter som data och analys har tagit fram i arbetet.

Avdelningen har även i uppdrag att definiera uppföljningsindikatorer för att värdera om utveckling sker i riktning mot de mål som angivits för omställningsarbetet. En rapport med indikatorer och baslinjemätning publiceras höst 2018, se nedan.

Rapporter från Socialstyrelsen och Öppna jämförelser, publicerade under 2017.

Vissa rapporter och underlag presenteras också i särskilda sammanställningar och bildserier där vi presenterar resultaten ur ett Västra Götalandsperspektiv. I dessa sammanställningar jämförs alltid resultat för Västra Götaland mot riksgenomsnitten.

Benchmarking

Här listas benchmarkingrapporter om hälso- och sjukvård, framtagna av Västra Götalandsregionen. De fullständiga rapporterna nås via vidhängande länkar.

Sveus – Nationell samverkan för värdebaserad ersättning och uppföljning i hälso- och sjukvården

Sveus är ett samarbete för vidareutveckling av hälso- och sjukvårdens styrsystem i syfte att skapa bättre möjligheter för vårdgivare och landsting/regioner att följa upp och analysera den vård som bedrivs. Samarbetet innefattar fler än 50 organisationer inklusive berörda specialitetsföreningar, kvalitetsregister, patientföreningar, landsting/regioner, universitet, Försäkringskassan och Socialdepartementet. Nedan listas publicerade Sveus-rapporter, där de fullständiga rapporterna nås via vidhängande länkar.

Mer att läsa om Sveus-projektet finns på www.sveus.se

Sammanfattning

Vårdproduktionen i regionen redovisas nedan för åren 2016 och 2017 per sjukhus/förvaltning, primärvårdsförvaltning respektive privat vård. Produktionsstatistik har hämtats från den regionala vårddatabasen Vega.

 

Vidare redovisas för sjukhusen genomsnittligt antal disponibla vårdplats.

Den specialiserade vården inom primärvårdsorganisationen ingår i primärvården.

 

 

 

 

Sammanfattning

I detta avsnitt beskrivs dels andel av befolkningen som sökt vård, dels antal besök eller vårdtillfällen per invånare bland folkbokförda i Västra Götaland.

År 2017 hade 78 procent av befolkningen i Västra Götaland besökt hälso- och sjukvård (primärvård, specialiserad vård) eller varit inskriven på sjukhus. 71 procent av befolkningen hade besökt primärvård, 47 procent hade besökt specialiserad öppenvård och knappt nio procent hade vårdats i slutenvård.

Kvinnor hade i högre grad besökt vården än män (83 procent jämfört med 73 procent), och mönstret sågs för samtliga vårdformer. Bland de yngsta (0-6 år) och de äldsta (80 år eller äldre) hade 100 procent av befolkningen besökt vården, framförallt primärvården. Lägst andel som besökt vården fanns bland åldrarna 7-17 år respektive 25-44 år där cirka 70 procent hade besökt vården. 

Det fanns inga stora skillnader mellan nämndområden i andel av befolkningen som besökt hälso- och sjukvård, men det fanns skillnader per vårdform.

Befolkningen gjorde i snitt 6,1 besök och/eller vårdtillfällen per invånare år 2017, vilket motsvarade 10,1 miljoner besök och 218 000 vårdtillfällen. Kvinnor hade klart högre vårdkonsumtion än män oavsett vårdform, med undantag för äldre personer och förskolebarn.

Vårdkonsumtionen ökade mellan 2005 och 2011 och framförallt inom primärvård. Efter 2011 har antalet läkarbesök inom primärvård minskat i samtliga åldersgrupper och både bland kvinnor och män. Efter år 2014 ökade antalet besök till fysioterapeut till följd av införandet av vårdval rehab. Men en kontinuerlig ökning ses även för arbetsterapeut- och psykologbesök.

Det finns en variation i vårdkonsumtion mellan nämndområden. Norra nämndområdet har haft högst vårdkonsumtion i länet under perioden 2005-2017, till följd av högre primärvårdskonsumtion och slutenvårdskonsumtion. Lägst konsumtion sågs i Göteborg och Östra nämndområdet år 2017. Östra har färre besök till primärvårdsläkare än övriga områden, medan Göteborg har färre primärvårdsbesök till övrig personal utöver läkare.

De inomregionala skillnader som ses både i andel av befolkningen som sökt vård respektive i vårdkonsumtion kan ha flera förklaringar. Ålderssammansättning, vårdbehov, sökmönster, efterfrågan, vårdutbud, tillgänglighet är exempel på faktorer som kan påverka vårdkonsumtionen.

I december 2017 publicerades en rapport som beskriver hur vårdkonsumtionen förväntas förändras fram till år 2025 till följd av att folkmängden ökar. Länk till rapporten finns längst ned på sidan.

Sammanfattning

I de jämförelser som redovisas nationellt avseende resursförbrukning har Västra Götalandsregionen låga kostnader per invånare även när hänsyn tas till de strukturella skillnader som finns mellan rikets landsting och regioner. Speciellt är kostnaderna låga inom specialiserad somatisk vård.

Genomsnittskostnaden för invånarnas konsumtion av somatisk vård är i nivå med riksgenomsnittet vilket tyder på en något lägre konsumtion av somatisk vård. En jämförelse mellan sjukhusen i VGR visar på relativt stora skillnader i produktivitet, både för all vård inom ett sjukhus och för specifika diagnoser.

Uppdatering med data för 2017 sker vintern 2018.

Sammanfattning

Antal anställningar inom Hälso- och sjukvården i Västra Götalandsregionen var i december 2017 46 815, vilket är 1 389 fler än föregående år. Det är främst antal tillsvidareanställda som ökat. 

Ökningen är störst till antal inom sjukhusen men andelsmässigt störst inom Primärvård.

Sammanfattning

Kostnaderna för sjukresor 2017 uppgår till 325 miljoner kronor (mnkr) vilket är en ökning med 23 miljoner kronor jämfört med föregående år. Kostnaderna för sjukresetaxi inklusive Västtrafiks administrativa kostnader uppgår till 277 mnkr och har ökat med 26 miljoner kronor. Kostnaderna för övriga färdsätt egen bil, kollektivtrafik och logi har minskat med 1 miljon kronor.

Antal sjukresor för perioden är 1 144 836 detta är en minskning med 12 802. Det är i huvudsak sjukresa med egen bil som har minskat med 20 909 resor. Sjukresetaxi har ökat med 5 505 resor.

En översyn av regelverket för Sjukresor har genomförts och eventuella beslut kommer att ske under våren 2018 med införande 2019. Regelverket kommer att styras mot mer miljövänliga och trafiksäkra resor till vården.

Sektion Sjukresor har utvecklat ett webbaserat verktyg där vården kan utfärda intyg för sjukresetaxi. Behörigheten för att utfärda intyget sker via SITS-kortet, vårdgivaren utfärdar intyget och informationen överförs till Beställningscentralen och till sjukresesystemet I-trip.  Detta underlättar för patienten som inte längre behöver skicka in sitt intyg till Sjukresekontoren.  Implementeringen kommer att ske under 2018.

Sammanfattning

Sedan början av 2000-talet har Västra Götalandsregionen, tillsammans med övriga regioner och landsting i Sverige, frågat befolkningen om dess uppfattning, förväntningar och erfarenheter av hälso- och sjukvården i en nationell intevjustudie. Undersökningen genomfördes under samordning av SKL, Sverigens Kommuner och Landsting och gick under benämningen Vårdbarometern.

Efter 2015 års mätningar gjordes undersökningen om. Vårdbarometern bytte skepnad till Hälso- och sjukvårdbarometern och såväl metodologiska som innehållsmässiga förändringar genomfördes i syfte att öka representativiteten och svarsbenägenheten. Mot bakgrund av denna förändring ska jämförelser innan 2016 göras med stor försiktighet. 

2017 samlades drygt 41 100 svar in från svenska medborgare i åldern 18 år. Knappt 7600 av dessa var hemmahörande i Västra Götaland.

Resultatet från 2017 års undersökning visar att 82 procent av invånare i Västra Götaland upplever att de har tillgång till den vård de behöver. Det är en marginell ökning jämfört med föregående mätår, men samtidigt något lägre än riks-genomsnittet.

Befolkningen i Västra Götaland har vidare något lägre förtroende för hälso- och sjukvård i stort än befolkningen i övriga riket och anser i lägre grad att väntetider till besök och behandling på sjukhusen är rimliga. Detta mönster har observerats under flera år. De senaste åren pekar mätningarna mot ett något försvagat förtroende även för vårdcentralerna i regionen samt att befolkningen i lägre grad anser att väntetider till desamma är rimliga. 

Förtroendet för 1177 ökar såväl i regionen som i Sverige generellt. Befolkningen i Västra Götaland har ett något större förtroendekapital än riks-genomsnittet både om vi ser till 1177 via telefon eller 1177 via webben. Däremot ligger förtroendet för 1177 Vårdguidens e-tjänster något lägre om vi jämför med riket i övrigt.

Drygt 70 procent av befolkningen i Västra Götaland anser att det är bra att koncentrera operationer till enskilda sjukhus, trots att det eventuellt kan innebära längre restider. Detta ligger i linje med riksgenomsnittet i landet, men andelen skiljer sig åt inom regionen med som mest 9 procentenheter.

Resultaten från Hälso- och sjukvårdsbarometern skiljer sig genomgående i olika demografiska grupper, där ålder, födelseland och självskattat hälsotillstånd tenderar att ha störst betydelse. Ett mönster som är att betrakta som nationellt snarare än specifikt för Västra Götaland.

Hud- och könssjukdomar följs för närvarande inte upp i Verksamhetsanalys

Sällsynta sjukdomar följs för närvarande inte upp i Verksamhetsanalys

Sammanfattning

 

Ungefär 12 % av Västra Götalandsregionens totala kostnader för hälso- och sjukvård utgörs av läkemedel. Regionens läkemedelskostnader uppgick under 2016 till drygt 4 miljarder kronor, vilket var en ökning med 7,4 % jämfört med föregående år.

I Västra Götalandsregionen bedrivs ett aktivt arbete för att uppnå hög kvalitet och effektivitet i läkemedelsanvändningen.

Läkemedelskommittén föreslår i princip samma fokusområden för 2017 som föregående år. Överst på listan står ”Öka användningen av biosimilarer”.

Antalet äldre med olämpliga läkemedel har minskat kontinuerligt, men är fortsatt högt jämfört med övriga landsting.

Västra Götalandsregionen är också ett av de landsting som använder mest lugnande medel i landet. En handlingsplan för att minska användningen av bensodiazepiner och bensodiazepinliknande medel har implementerats och ser ut att ha fått effekt.

 

 

 

Även förskrivningen av sömnläkemedel är fortsatt hög i regionen jämfört med riksgenomsnittet. Andelen zopiklon, som är det rekommenderade förstahandsvalet bland sömnläkemedel, ökar dock, vilket är positivt.

Andelen patienter med förmaksflimmer som behandlas med blodförtunnande läkemedel har ökat stadigt de senaste åren, och under 2016 nådde regionen Socialstyrelsens behandlingsmål för männen.

Förskrivningen av antibiotika på recept har fortsatt att minska i regionen under 2016, om än i långsammare takt än tidigare och minskningen inom primärvården är inte lika påtaglig som tidigare.

Andelen cefalosporiner och piperacillin/tazobactam av intravenösa antibiotika på sjukhuskliniker fortsätter att minska särskilt på två sjukhus, vilket är i linje med rekommendationerna från Strama - Samverkan mot antibiotikaresistens.

 

 

 

Sammanfattning

Västra Götalandsregionen är ett av de landsting som använder mest lugnande medel i landet. En handlingsplan för att minska användningen av bensodiazepiner och bensodiazepinliknande medel har implementerats och ser ut att ha fått effekt.

 

 

Även förskrivningen av sömnläkemedel är fortsatt hög i regionen jämfört med riksgenomsnittet. Andelen zopiklon, som är det rekommenderade förstahandsvalet bland sömnläkemedel ökar dock, vilket är positivt.

Västra Götalandsregionen följer med riktade analyser upp användningen av opioider, men det finns i nuläget inte någon regional indikator för att beskriva området.

 

 

 

Sammanfattning

Varje år blir cirka 35 000 äldre så sjuka av sina läkemedel att de måste få sjukhusvård. Enligt en rapport sammanställd av Socialstyrelsen 2014 går det att förebygga runt 60 procent av sjukhusinläggningarna.

Socialstyrelsen har sammanställt en lista över läkemedel med hög risk för biverkningar hos äldre. Preparaten bör endast användas om det finns särskilda skäl för det. Det ska vidare finnas en välgrundad och aktuell orsak (indikation) för att använda läkemedlet och läkaren ska ha bedömt att den förväntade nyttan med läkemedlet står i rimlig proportion till riskerna. Behandlingen bör också följas upp och omprövas regelbundet med täta intervaller.

 

 

 

Antalet äldre med olämpliga läkemedel i Västra Götaland har minskat kontinuerligt, men är fortsatt högt jämfört med övriga landsting.

Andelen zopiklon av den totala användningen av sömnmedel hos äldre ligger på samma nivå som 2017. Utvecklingen har under de senaste åren varit god i den mån att "rätt" sömnläkemedel används, samt att den totala användningen av sömnmedel i regionen har minskat.

 

 

 

Sammanfattning

Omfattningen av antibiotikaresistens varierar kraftigt mellan olika länder på grund av stora skillnader i antibiotikaanvändning och hygienrutiner. Även i Sverige ökar andelen resistenta bakterier vid våra vanligaste infektioner. En internationell rörlighet av varor, livsmedel och människor bidrar till en allt snabbare spridning av resistenta bakterier.

Flera faktorer påverkar utvecklingen:

  • Det resistensförebyggande arbetet (rationell antibiotikaanvändning och minskad smittspridning).
  • Uppkomst och spridning av nya typer av resistenta bakterier.
  • Utveckling av nya behandlingsalternativ för infektioner, särskilt nya antibiotika och vacciner.
  • Utvecklingen i samhället beträffande hälsa, resande, migration, handel och livsmedelsproduktion.

I Sverige är antibiotikaförbrukningen inom såväl human som veterinärmedicinen jämförelsevis låg, och Västra Götaland har minskat antalet antibiotikarecept med 25 % sedan 2012. Från att ha varit ett av de tre mest högförskrivande landstingen tillhör Västra Götalandsregionen numera de 11 landsting med lägst förskrivning i landet. Under 2017 minskade antalet antibiotikarecept i Västra Götaland med ytterligare 2 % jämfört med 2016.

 

 

Variationen är dock stor mellan olika kommuner vilket kräver fortsatta insatser.

I december 2017 var det fyra kommuner som låg under målet 250 recept/1000 invånare och år; Dals-Ed, Essunga, Lidköping och Grästorps kommun. Antalet recept per invånare var vid detta tillfälle lägst i Grästorps kommun (221 recept/1000 invånare och år) och högst i Öckerö kommun (348 recept/1000 invånare och år).

Regionens sjukhus fortsätter att minska sin användning av resistensdrivande medel, men den totala användningen av antibiotika till inneliggande patienter ökar.              

Kungälvs sjukhus minskar dramatiskt sin användning av cefalosporiner liksom SkaS. Västra Götalandsregionen tillhör de landsting i landet som använder minst av de resistensdrivande antibiotikaklasserna cefalosporiner och kinoloner.

Mer information om Stramas nationella och regionala arbete mot antibiotikaresistens finns att tillgå på strama.se samt vgregion.se/strama

 

 

 

Sammanfattning

Överbeläggningar - Somatik
Inom den somatiska vården har Västra Götalandsregionen, undantaget två mätningar under redovisad mätperiod (2013-01 - 2019-02), uppvisat ett högre antal överbeläggningar per 100 disponibla vårdplatser än Riket. 

Överbeläggningar - Psykiatri
Resultaten inom Psykiatrin är svårtolkade. Variation i antalet Disponibla vårdplatser kan vara en bidragande orsak och beror möjligen på bemanningsproblematik .
Efter att under en period (2015-02 - 2016-01), redovisat färre överbeläggningar per 100 disponibla vårdplatser än Riket, ligger Västra Götalandsregionens resultat återigen i nivå med Rikets

Utlokaliseringar - Somatik
Under perioden 2013-01 - 2018-08 redovisar Västra Götalandsregionen resultat i nivå med riket bortsett från enskila mätningar

Utskrivningsklara
(p.g.a. problem med datafångst pausad uppdatering)

Den 1 januari 2018 trädde lagen om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård i kraft. Syftet är att skapa en trygg, säker och smidig övergång från slutenvård till öppen vård och omsorg. Utifrån lagstiftningen har fullmäktige i VGR och de 49 kommunerna beslutat om en överenskommelse med målet att stärka den enskildes rätt till en trygg och effektiv utskrivning, stärka samordningen mellan huvudmän och verksamheter, minska antalet utskrivningsklara dagar - men också att arbetet ska vara tillitsskapande och utgå ifrån den enskildes behov.

En jämförelse mellan 2016 mot 2018 visar på minskning i antalet dagar som patienter ligger kvar på akutsjukhusen som utskrivningsklara med en kraftig minskning efter beslutet om överenskommelse i september 2018.




 

 

 

 

Sammanfattning

Vårdrelaterade infektioner (VRI) är ett stort problem för drabbade patienter, men också för sjukvården. Betydande insatser har gjorts genom åren för att minska antalet vårdrelaterade infektioner, där de positiva effekterna av dessa åtgärder har utvärderats med korttidsmätningar två gånger per år (punktprevalensmätningar). För att komma ännu längre i arbetet med att minska de vårdrelaterade infektionerna har regionen 2014/2015 infört det så kallade Infektionsverktyget som på enhetsnivå registrerar alla nya vårdrelaterade infektioner som behandlas med antibiotika (incidensmätning).

Resultat från de första åren med Infektionsverktyget visar att regionen nått det uppsatta målet om högst 6 procent av vårdtillfällen förenade med förekomst av en vårdrelaterad infektion. Målet har inför 2018 sänkts till 5,5 procent och gäller regionen som helhet, inte nödvändigtvis de enskilda sjukhusen eller enskilda kliniker eftersom de har olika patientgrupper och olika uppdrag.

   

Sammanfattning

Trycksår orsakar stort lidande för patienten och är i de flesta fall undvikbara. Oavsett var i vårdkedjan vården äger rum ska det finnas rutiner för att snabbt identifiera patienter som är i riskzonen för att utveckla trycksår. Det är viktigt att använda effektiva omvårdnadsåtgärder och att de förebyggande åtgärderna fortsätter i hela vårdkedjan så länge risken för trycksår finns kvar.

Inom VGR arbetar sjukhusförvaltningarna intensivt med flera olika insatser för att minska uppkomsten av trycksår och förebygga trycksår. Förekomst av trycksår följs årligen upp via en punktprevalensmätning (PPM) under vecka 10. Mätningen ger en ögonblicksbild och är i första hand till för att utgöra ett underlag för det lokala förbättringsarbetet.

Förekomst av trycksår kategori 2–4 inom vuxen somatisk slutenvård ska understiga 5% enligt VGR:s regionala målvärde, mätt med årlig PPM. Målet gäller regionen som helhet, inte nödvändigtvis de enskilda sjukhusen. Andel patienter med trycksår kategori 2–4 inom vuxen somatisk slutenvård var 2017 7,6% och 2018 8% inom VGR. Trots aktiva insatser minskar inte förekomsten av trycksår i önskad takt. De angivna siffrorna är endast ett mått på förekomst av trycksår och anger inte i vilken omfattning trycksår uppkommer i slutenvården. Ett incidensmått för uppkomst av trycksår i den somatiska slutenvården har tagits fram och enhetlig dokumentation av detta mått är möjlig. Resultat från förvaltningarna kommer att kunna redovisas senare i år.

Sammanfattning

Omfattningen av antibiotikaresistens varierar kraftigt mellan olika länder på grund av stora skillnader i antibiotikaanvändning och hygienrutiner. Även i Sverige ökar andelen resistenta bakterier vid våra vanligaste infektioner. En internationell rörlighet av varor, livsmedel och människor bidrar till en allt snabbare spridning av resistenta bakterier.

Flera faktorer påverkar utvecklingen:

  • Det resistensförebyggande arbetet (rationell antibiotikaanvändning och minskad smittspridning).
  • Uppkomst och spridning av nya typer av resistenta bakterier.
  • Utveckling av nya behandlingsalternativ för infektioner, särskilt nya antibiotika och vacciner.
  • Utvecklingen i samhället beträffande hälsa, resande, migration, handel och livsmedelsproduktion.

I Sverige är antibiotikaförbrukningen inom såväl human som veterinärmedicinen jämförelsevis låg, och Västra Götaland har minskat antalet antibiotikarecept med 25 % sedan 2012. Från att ha varit ett av de tre mest högförskrivande landstingen tillhör Västra Götalandsregionen numera de 11 landsting med lägst förskrivning i landet. Under 2017 minskade antalet antibiotikarecept i Västra Götaland med ytterligare 2 % jämfört med 2016.

 

 

Variationen är dock stor mellan olika kommuner vilket kräver fortsatta insatser.

I december 2017 var det fyra kommuner som låg under målet 250 recept/1000 invånare och år; Dals-Ed, Essunga, Lidköping och Grästorps kommun. Antalet recept per invånare var vid detta tillfälle lägst i Grästorps kommun (221 recept/1000 invånare och år) och högst i Öckerö kommun (348 recept/1000 invånare och år).

Regionens sjukhus fortsätter att minska sin användning av resistensdrivande medel, men den totala användningen av antibiotika till inneliggande patienter ökar.              

Kungälvs sjukhus minskar dramatiskt sin användning av cefalosporiner liksom SkaS. Västra Götalandsregionen tillhör de landsting i landet som använder minst av de resistensdrivande antibiotikaklasserna cefalosporiner och kinoloner.

Mer information om Stramas nationella och regionala arbete mot antibiotikaresistens finns att tillgå på strama.se samt vgregion.se/strama

 

 

 

Sammanfattning

Patientsäkerhet handlar ytterst om skydd mot vårdskada. En vårdskada är när en patient drabbas av en skada som hade kunnat undvikas om adekvata åtgärder hade vidtagits. Inga vårdskador kan därför anses acceptabla och arbetet för en gemensam och stark patientsäkerhetskultur samt för att minska vårdskador måste prioriteras på alla nivåer.

Det politiskt övergripande målet är att minska förekomsten av vårdskador och vårdrelaterade infektioner. Som grund för arbetet 2017 ligger Patientsäkerhetsplan 2017 (Appendix C) med mål och aktiviteter. Uppföljningen görs i denna patientsäkerhetsberättelse (Appendix B).

I september 2017 kom SKL-rapporten Skador i vården, 2013-2016, på nationell, regional och landstingsnivå baserad på närmare 65 000 granskade vårdtillfällen med metoden markörbaserad journalgranskning (MJG) under åren 2013 – 2016. I januari 2018 kom SKL-rapporten Skador i vården 2013 – första halvåret 2017 på nationell nivå, vilken omfattade även första halvåret 2017 på nationell nivå, baserat på drygt 70 000 vårdtillfällen på akutsjukhus under perioden. Av rapporterna framkommer att andelen vårdtillfällen med skador har ökat mellan 2015 och första halvåret 2017. Även andelen vårdskador ökade något under samma period men den skillnaden var inte statistiskt signifikant. Andel vårdtillfällen där patienter var utlokaliserade ökade mellan 2015 och 2016, men har under första halvåret 2017 inte ökat ytterligare. Frekvensen vårdskador var enligt senaste rapporten 75 procent högre hos utlokaliserade patienter, varför utlokaliseringar bör undvikas alternativt ske på ett sätt som minimerar riskerna för patienterna. Kostnaden för den extra vårdtid på sjukhus som beror på vårdskador beräknas till ungefär 9 miljarder årligen.

En sammanställning och analys av vårdskadeutvecklingen i Västra Götalandsregionen 2013-2016 (MJG) visar att andelen vårdtillfällen med vårdskador tyvärr fortsatt öka från 2013 (6,2%) till 2016 (9,0%). Mer än hälften av skadorna har relation till omvårdnad, som exempelvis vårdrelaterade infektioner, trycksår och blåsöverfyllnad. Andelen allvarliga vårdskador har under perioden varit relativt oförändrad.

Utöver en ökande trend vad gäller vårdskador inom somatisk slutenvård ses en fortsatt utmaning vad gäller vårdplatser, beläggningsgrad samt överbeläggningar. Medelbeläggningsgraden inom somatisk slutenvård för vuxna var fortsatt hög sommaren 2017 (98%) jämförbar med sommaren 2016 (99%) vilket ökar risken för vårdskador påtagligt. En djupare analys återfinns i rapporten Vårdplatssituationen och patientsäkerheten i Västra Götalandsregionen sommaren 2017.

En veckorapport gällande vårdplatssituation och beläggningsgrad, samt överbeläggningar och utskrivningsklara distribueras till förvaltningarna sedan hösten 2016, då vårdplats- och beläggningsproblematiken finns i olika grad året om. Svårigheter att rekrytera och behålla kompetenser är en starkt bidragande faktor och det finns ett nära samband mellan arbetsmiljö och patientsäkerhet. Den höga beläggningsgraden är sannolikt bidragande till ökningen av vårdskador och åtgärder mot detta bör ses som ett prioriterat område för att stärka skyddet mot vårdskada.

Samverkan mellan olika aktörer som sjukhus, primärvård och kommuner har fortsatt stärkts. Även samverkan med patienter och närstående är under ständigt utveckling vilket bland annat införandet av personcentrerad vård i flera förvaltningar speglar. Patienter och närstående är i högre omfattning delaktiga i utveckling av vårdprocesserna och i utredningen av oönskade händelser.

Patientsäkerhetsarbetet och dess resultat följs upp genom flera system för egenkontroll, där markörbaserad journalgranskning och Infektionsverktyget är väl etablerade. Den systematiska användningen av avvikelsehanteringssystemet MedControlPRO och utredning med händelseanalyser, där metodstödet Nitha används i de flesta förvaltningarna, gör att brister i sjukvårdens processer kan identifieras och åtgärdas. MedControlPRO som system möter upp till de krav som ställs i de nya författningar kring patientsäkerhetsarbete och klagomål som trätt i kraft under 2017 och 1 januari 2018. Genom att lägga in händelseanalyserna i Nitha kunskapsbank bidrar men till att sprida erfarenheterna som tillgängliggörs för alla som arbetar i vården.

Glädjande är att antalet klagomål som kommer via andra instanser inte ökat utan ser ut att minska, vilket talar för att verksamheterna har blivit bättre på att själva direkt bemöta patienterna när de har synpunkter.

Arbetet med att ta vara på de misstag som sker har intensifierats, vilket återspeglas i den påtagliga ökningen av antalet Lex Maria-anmälningar, där bland annat klagomålen bidrar påtagligt. Den ökade tydligheten i organisationen på alla nivåer kring patientsäkerhetsarbetet stärker det lokala, regionala och nationella lärandet.

Det finns ett starkt samband mellan arbetsmiljö och patientsäkerhetskultur liksom personalsäkerhet och patientsäkerhet går hand i hand. Under 2017 har för första gången medarbetarenkäten och patientsäkerhetskulturmätningen samordnats för att underlätta ett mera integrerat förbättringsarbete. Gröna Korset med dagliga styrning har fått fortsatt spridning och patientsäkerhetsronder och patientsäkerhetsdialoger är exempel på andra insatser för att stärka patientsäkerhetskulturen. En ökad medvetenhet om riskerna för vårdskador bidrar också till ökad inrapportering i avvikelserapporteringssystemet, till gagn för det gemensamma lärandet.

Infektionsverktyget i kombination med rekvisitionsdata används nu för att följa antibiotikaordinationer inom slutenvården. Inom sjukhusvården ökar totalanvändningen av antibiotika i relation till vårddygn men den minskar något i relation till invånarantalet. Användning av resistensdrivande antibiotika minskar vid såväl urinvägsinfektion som lunginflammation och är påtagligt låg jämfört med övriga landet. Antibiotikaronder genomförs nu på de fyra större sjukhusen med mycket gott mottagande. Fortsatta insatser har gjorts i implementering av behandlingsriktlinjer, med bl.a. utbildningsinsatser för såväl läkare som sjuksköterskor särskilt om urinvägsinfektioner, samt de vanligaste infektionerna i öppenvård. Inom primärvården sker reflekterande möten med falldiskussioner samt reflektion över antibiotikaförskrivning på invid- och enhetsnivå. Varje enhet sammanfattar sina slutsatser om enhetens följsamhet till behandlingsriktlinjerna i en årlig självdeklaration. Dessa utgör ett viktigt underlag för det fortsatta arbetet att förbättra följsamheten inom primärvården. Riktade insatser har gjorts på enheter med påtagligt dålig följsamhet. Antibiotika på recept fortsätter att minska, om än marginellt under 2017.

Regionens övergripande mål 2017 att incidensen vårdrelaterade infektioner på sjukhusförvaltningarna mätt med Infektionsverktyget ska understiga 6% uppnåddes, med en incidens i somatisk vård på 5,6%. Sannolikt är detta en underskattning, då viss osäkerhet råder om kvaliteten i data då ingen validering av registreringskvalitet genomförts sedan 2015. En regional interaktiv webbutbildning för att höja registreringskvaliteten publicerades på Lärplattformen i juli 2017, obligatorisk för alla läkare på sjukhusförvaltningarna. I början av 2018 har 181/5624 läkare genomgått utbildningen. Effekten på registreringskvalitet kan utvärderas genom validering när majoriteten läkare gått utbildningen. Rapporter med data från Infektionsverktyget har distribuerats kvartalsvis till sjukhusen som stöd i den lokala användningen i förbättringsarbetet. Följsamhetsmätningar till basala hygienrutiner och klädregler är integrerade i det fortlöpande patientsäkerhetsarbetet i verksamheterna på alla sjukhus. För första gången kan i år en regionövergripande sammanställning av spridning av multiresistenta bakterier (MRSA, VRE, ESBL-carba) och smittspårningsåtgärder på sjukhusen redovisas. Totalt 84 smittspårningar av varierande omfattning men utan sekundärfall har gjorts runt patienter med multiresistenta bakterier. På SU har 6 smittspårningar identifierat totalt 11 sekundärfall, dvs smittspridning i vården. Flera sjukhus rapporterar liksom tidigare år vårdrelaterade utbrott av influensa och vinterkräksjuka. Omfattande smittspårningsåtgärder med anledning av ett mässlingsutbrott i Göteborgsområdet i december har identifierat flera fall av smittspridning i vården från patienter med mässling till personal och till andra patienter men ingen smittspridning från personal till patient.

Andelen patienter med förekomst av trycksår kategori 2-4 ökar inom regionen enligt de senaste årens punktprevalensmätningar (PPM).

De flesta sjukhusförvaltningarna har ökat antalet rapporterade fallhändelser i MedControlPRO mellan 2015 och 2017. SU har under året producerat en regiongemensam webbutbildning på Lärplattformen som har fått stor spridning inom förvaltningarna, i syfte att öka den generella och specifika kunskapen om fall och fallprevention.

Undernäring är ett nytt regiongemensamt insatsområde för 2017. Det finns ett stort engagemang och en utvecklingspotential för området undernäring. Screening och riskbedömningar avseende undernäring har ökat i antal under året.

Sammanfattningsvis görs många insatser för att minska vårdskador och öka patientsäkerheten. Ett ökat fokus på att skapa förutsättningar för ett lärande system krävs dock för att bryta trenden med ökad andel vårdskador. Sambanden till kompetensförsörjning, beläggningsgrad och vårdplatssituation samt arbetsmiljö behöver beaktas för att skapa förutsättningar för ett framgångsrikt förbättringsarbete.

Länk till den fullständiga rapporten: Patientsäkerhetsberrätelse för 2017

Vi har valt att redovisa tre separata avsnitt: Trycksår, Antibiotika samt Vårdrelaterade infektioner.

Sammanfattning

Behovet av hälso- och sjukvård i en region bestäms i hög grad av befolkningens struktur, sammansättning och förutsättningar. Det handlar om faktorer på olika nivåer - både direkta och indirekta. 

Länets demografiska och strukturella sammansättning är av central betydelse både sett till förutsättningarna att bedriva hälso- och sjukvård och hur behovet av denna vård ser ut bland dess invånare. Hälsa bestäms till stor del av invånarnas skilda livsvillkor och dess genetiska bagage. Samhällsutvecklingen avgör dels sjukvårdens resursbehov givet ambitionen att ge vård på lika villkor, dels av förutsättningarna att finansiera detta resursbehov med i huvudsak skattepengar - en grundpelare för svensk hälso- och sjukvård.

För att bättre kunna förstå utvecklingen av hälso- och sjukvården i Västra Götaland ges i Befolkningskapitlen en övergripande bild av några av de demografiska och strukturella faktorer som direkt eller indirekt påverkar denna. På en övergripande nivå handlar det framförallt om att befolkningen i länet blir allt fler samt att vi blir allt äldre, vilket i sin tur bl.a. beror på en ökad inflyttning, en större invandring, ökade födelseantal, högre utbildning och ökad sysselsättningsgrad.

Befolkningens hälsa och ohälsa kan mätas på många olika sätt på en övergripande nivå för att visa på skillnader inom olika regioner och grupper. Medellivslängd, självskattad hälsa och ohälsotal är några övergripande mått som används, inte sällan i kombination med varandra.

Västra Götaland följer utveckling i riket generellt sett till medellivslängden både sett till olika demografiska grupper och utvecklingen över tid. Däremot ligger regionen över riksgenomsnittet sett till ohälsotalet, samtidigt som det råder stora skillnader sett till befolkningen i Västra Götalands olika geografiska områden.

Sammanfattning

Ambulanssjukvården i Västra Götalandsregionen (VGR) är organiserad i fem sjukhusförvaltningar; Kungälvs sjukhus, Skaraborgs sjukhus (SkaS), NU-sjukvården, Sahlgrenska Universitetssjukhuset (SU) samt Södra Älvsborgs sjukhus (SÄS). Ambulansverksamheten består dels av att bedöma, initiera behandling samt vid behov transportera patienter till sjukhus, dels av att i ökande grad slutvårda patienten på plats eller att hjälpa till med att etablera kontakt med till exempel primärvård. Ambulansuppdragen delas in efter hur akut patientens tillstånd är. Prio 1 är uppdrag med högsta prioritet där patient bedöms ha akuta livshotande symptom. Prio 2 är uppdrag med hög prioritet där patient bedöms ha akuta men ej livshotande symptom. Prio 3 innebär att det finns ett vårdbehov, men att det är av mindre akut karaktär. Vid behov av liggande transport men där det inte finns något behov av medicinsk övervakning eller behandling, tilldelas prio 4. Transport av patienter bedömda som prio 4 genomförs av fordon som inte definieras som ambulans, t.ex. sjuktransportbil eller sittande sjukresa. Uppdrag bedömda som prio 1–3 utförs alltid med ambulans.

SOS Alarm Sverige AB har genom avtal med staten uppdraget att svara på nödnumret 112. Samtal till 112 som berör hälso- och sjukvård överlämnas till prioriteringsfunktionen. Prioriteringsfunktionen drivs från maj 2018 delvis i egen regi i VGR. Prioriteringsfunktionen bedömer behovet av ambulanssjukvård eller annan vårdnivå och hur akut tillståndet är samt behovet av typ av transport. Därefter återgår ärendet till SOS Alarm AB som dirigerar ambulanssjukvårdens resurser enligt gällande avtal. Dirigering av liggande sjuktransporter är samordnad med prioriteringsfunktionen.

Antalet uppdrag för ambulanssjukvården är ökande. Varken VGR som helhet eller de enskilda ambulansförvaltningarna når de uppsatta målen för väntetid vid prio 1 uppdrag eller punktlighet vid förbeställda sjuktransporter.

Nytt för 2016 är att statistik presenteras per hälso- och sjukvårdsnämnd, inte enbart per sjukhusförvaltning. Det finns en skillnad mellan sjukhusförvaltningarnas och hälso- och sjukvårdsnämndernas upptagningsområde. Månadsuppdelad statistik på nämndnivå finns inte tillgänglig före 2016.

Diagrammen nedan visar andel prio 1 som når patienten inom 20 minuter, väntetid för prio 1 och prio 2, punktlighet för förbeställda sjuktransporter, samt antal uppdrag per prioriteringskategori (prio 1-4) per sjukhusförvaltning och hälso- och sjukvårdsnämnd.

 

 

Öron- näsa- och halssjukdomar följs för närvarande inte upp i Verksamhetsanalys

Sammanfattning

Sedan början av 2000-talet har Västra Götalandsregionen, tillsammans med övriga regioner och landsting i Sverige, frågat befolkningen om dess uppfattning, förväntningar och erfarenheter av hälso- och sjukvården i en nationell intervjustudie. Undersökningen genomfördes under samordning av SKL, Sveriges Kommuner och Landsting och gick under benämningen Vårdbarometern.

Efter 2015 års mätningar gjordes undersökningen om. Vårdbarometern bytte skepnad till Hälso- och sjukvårdbarometern och såväl metodologiska som innehållsmässiga förändringar genomfördes i syfte att öka representativiteten och svarsbenägenheten. Mot bakgrund av denna förändring ska jämförelser innan 2016 göras med stor försiktighet. 

2017 samlades drygt 41 000 svar in från svenska medborgare i åldern 18 år. Knappt 7 540 av dessa var hemmahörande i Västra Götaland.

Resultatet från 2018 års undersökning visar att 79 procent av invånare i Västra Götaland upplever att de har tillgång till den vård de behöver. Det är en minskning jämfört med föregående mätår, och signifikant lägre än riksgenomsnittet.

Befolkningen i Västra Götaland har vidare något lägre förtroende för hälso- och sjukvård i stort än befolkningen i övriga riket och anser i lägre grad att väntetider till besök och behandling på sjukhusen är rimliga. Detta mönster har observerats under flera år. De senaste åren pekar mätningarna mot ett något försvagat förtroende även för vårdcentralerna i regionen samt att befolkningen i lägre grad anser att väntetider till desamma är rimliga. 

Förtroendet för 1177 ökar såväl i regionen som i Sverige generellt. Befolkningen i Västra Götaland har ett något större förtroendekapital än riks-genomsnittet både om vi ser till 1177 via telefon eller 1177 via webben. Däremot ligger förtroendet för 1177 Vårdguidens e-tjänster något lägre om vi jämför med riket i övrigt och hamnar på samma nivå som övriga landet avseende förtroendet för digitala vårdtjänster (20 procent). 

17 procent av dem som fått läkemedel utskrivet på recept de senaste 12 månaderna, har minst någon gång under denna period avstått från att hämta ut medicinen. Den främsta angivna osaken var att de ansåg att de hade medicin så att det räckte eller att de inte trodde att medicinen skulle hjälpa.

Resultaten från Hälso- och sjukvårdsbarometern skiljer sig genomgående i olika demografiska grupper, där ålder, födelseland och självskattat hälsotillstånd tenderar att ha störst betydelse. Ett mönster som är att betrakta som nationellt snarare än specifikt för Västra Götaland.

Här presenteras material som ger en överblick över innehållet i Verksamhetsanalysen.

Här presenteras material från Verksamhetsanalysen som visats för hälso- och sjukvårdsnämnderna i Västra Götalandsregionen.

  • Länk till en powerpointpresentation om Verksamhetsanalysen 2018 med ett urval av resultat, vilka föredrogs vid Göteborgs hälso- och sjukvårdsnämndens sammanträde 4 oktober 2018. VA 2018 HSN Göteborg 181004.pdf
  • Länk till en powerpointpresentation om Verksamhetsanalysen 2018 med ett urval av resultat, vilka föredrogs vid Norra hälso- och sjukvårdsnämndens sammanträde 18 oktober 2018. VA 2018 HSN Norra 181018.pdf
  • Länk till en powerpointpresentation om Verksamhetsanalysen 2018 med ett urval av resultat, vilka föredrogs vid Östra hälso- och sjukvårdsnämndens sammanträde 26 oktober 2018. VA 2018 HSN Östra 181026.pdf
  • Länk till en powerpointpresentation om Verksamhetsanalysen 2018 med ett urval av resultat, vilka föredrogs vid Västra hälso- och sjukvårdsnämndens sammanträde 22 november 2018.  VA 2018 HSN Västra 181122.pdf
  • Länk till en powerpointpresentation om Verksamhetsanalysen 2018 med ett urval av resultat, vilka föredrogs vid Södra hälso- och sjukvårdsnämndens sammanträde 22 november 2018.  VA 2018 HSN Södra 181122.pdf

 

Titel

Aktuell statistik och analys om hälso- och sjukvården - webinarium

 

Beskrivning

Vill du veta mer om hur olika delar av hälso- och sjukvården i Västra Götalandsregionen står sig i förhållande till riket? Eller hur resultaten har utvecklats över tid? Gå då in på Verksamhetsanalysens hemsida. Där finns aktuell statistik och analys om hälso- och sjukvården i Västra Götaland, till exempel medicinsk kvalitet, patientsäkerhet, tillgänglighet, patientens syn på sjukvården. Med hjälp av interaktiva diagram kan man göra jämförelser mellan sjukhus eller geografiska områden, kön och åldersgrupper.

Resultaten för Västra Götalandsregionen för drygt 200 medicinska kvalitetsindikatorer jämförs med riket och mellan sjukhusen samt sammanfattas i övergripande matriser

De medicinska kvalitetsavsnitten presenteras sedan 2018 utifrån de nationella programområdena för kunskapsstyrning.

Webbinarium

Välkommen att anmäla dig till webinarium den 30 september klockan 09:00-10:00 med Maria Taube och Bo Palaszewski för att få en guidning i verktyget samt höra om resultat där Västra Götalandsregionen utmärker sig och de områden som kräver insatser.

Länk till anmälan

 Verksamhetsanalysen nås på http://analys.vgregion.se/

Syftet med ”Vårdbehov i Västra Götaland” är att öka hälso- och sjukvårdens möjligheter att bidra till förbättrad folkhälsa i Västra Götaland, med särskild uppmärksamhet på grupper i befolkningen med sämre hälsa eller som löper större risk att drabbas av ohälsa samt på patientgrupper som befaras ha ojämlik tillgång till vård i olika delar av Västra Götaland.

Målet är att Vårdbehov i Västra Götaland ska kunna användas som underlag för beställningsarbetet av hälso- och sjukvård samt för utvecklingen av hälso- och sjukvården i Västra Götalandsregionen. Målgruppen är hälso- och sjukvårdsnämndpolitiker och processansvariga i första hand, men även övriga politiker och tjänstemän i Västra Götalandsregionen.

Behov beskrivs ofta som ett gap mellan ett aktuellt tillstånd och ett önskvärt tillstånd. En väsentlig faktor att ta hänsyn till är att det finns många faktorer utöver hälso- och sjukvårdsinsatser som påverkar hälsan i befolkningen och det goda livet. Till de viktigaste hör sysselsättning, arbetsförhållanden, utbildning, andra socioekonomiska faktorer och infrastruktur.

Vårdbehov redovisas för varje hälso- och sjukvårdsnämnd (HSN) separat, och är en sammanställning av redan framtagna underlag. Sammanställningen utgår från respektive nämnds perspektiv. De underlag som använts är Verksamhetsanalys som publicerades maj 2017 och fördjupade rapporter inom ramen för Verksamhetsanalys, samt Hälsoläget. I vissa fall kompletteras med uppgifter från Kvartalen, Munin, Psykiatrikompassen.

Sammanställningarna ska ses som en kunskapsbank och ett komplement till övriga underlag i första delprocessen "samla fakta" i behovsanalysarbetet. Nästa delprocess är att utifrån ett hälso- och sjukvårdsnämndsperspektiv identifiera, prioritera och ta fram förslag på områden och åtgärder. Sista delprocessen är politisk handling. Se processkarta nedan.

Sammanställningarna publiceras på denna sida. Senaste sammanställning publicerades i oktober 2017. Under hösten 2018 kommer resultat baserade på Verksamhetsanalysen 2018 publiceras här, i form av de powerpointpresentationer som presenteras på respektive hälso- och sjukvårdsnämnds sammanträden under hösten.

Syftet med ”Vårdbehov i Västra Götaland” är att öka hälso- och sjukvårdens möjligheter att bidra till förbättrad folkhälsa i Västra Götaland, med särskild uppmärksamhet på grupper i befolkningen med sämre hälsa eller som löper större risk att drabbas av ohälsa samt på patientgrupper som befaras ha ojämlik tillgång till vård i olika delar av Västra Götaland.

Målet är att Vårdbehov i Västra Götaland ska kunna användas som underlag för beställningsarbetet av hälso- och sjukvård samt för utvecklingen av hälso- och sjukvården i Västra Götalandsregionen. Målgruppen är hälso- och sjukvårdsnämndpolitiker och processansvariga i första hand, men även övriga politiker och tjänstemän i Västra Götalandsregionen.

Behov beskrivs ofta som ett gap mellan ett aktuellt tillstånd och ett önskvärt tillstånd. En väsentlig faktor att ta hänsyn till är att det finns många faktorer utöver hälso- och sjukvårdsinsatser som påverkar hälsan i befolkningen och det goda livet. Till de viktigaste hör sysselsättning, arbetsförhållanden, utbildning, andra socioekonomiska faktorer och infrastruktur.

Vårdbehov redovisas för varje hälso- och sjukvårdsnämnd separat, och är en sammanställning av redan framtagna underlag. Sammanställningen utgår från respektive nämnds perspektiv. De underlag som använts är Verksamhetsanalys som publicerades juni 2016 och fördjupade rapporter inom ramen för Verksamhetsanalys, samt Hälsoläget. I vissa fall kompletteras med uppgifter från Kvartalen, Munin, Psykiatrikompassen. Utöver detta sammanställs respektive nämnds prioriterade områden, i de fall underlag finns framtagna.

Sammanställningarna ska ses som en kunskapsbank och och ett komplement till övriga underlag i första delprocessen "samla fakta" i behovsanalysarbetet. Nästa delprocess är att utifrån ett hälso- och sjukvårdsnämndsperspektiv identifiera, prioritera och ta fram förslag på områden och åtgärder. Sista delprocessen är politisk handling.

Sammanställningarna publiceras som powerpointpresentationer januari 2017 på verksamhetsanalysens hemsida under rubriken Vårdbehov.

http://analys.vgregion.se/2017/vardbehov-i-vastra-gotaland/

 

Koncernavdelning data och analys publicerar den fjortonde upplagan av Verksamhetsanalysen. Huvuddelen av alla medicinska resultat för tidsserier till och med 2017 publiceras 7 juni 2018, medan övrig information liksom rapporter publiceras löpande under året.

Verksamhetsanalysen beskriver olika delar av sjukvården i Västra Götaland, medicinsk kvalitet, patientsäkerhet, tillgänglighet, ambulanssjukvård, patientens och befolkningens syn på sjukvården, samt vårdkonsumtion, vårdproduktion, hälso- och sjukvårdspersonal, kostnader och resurser. Befolkningen i Västra Götaland beskrivs i eget avsnitt utifrån ålder, kön, geografi, socio-demografi, samt befolkningsprognos.

I de medicinska kvalitetsavsnitten redovisas resultaten för hundratals olika kvalitetsindikatorer, oftast uppdelade på sjukhus eller geografiska områden, kön och åldersgrupper. Målet är att resultaten skall innefatta senaste kalenderåret och att tidsserierna skall sträcka sig minst fem år bakåt i tiden. De medicinska kvalitetsindikatorerna är uppdelade efter de nationella programområdena inom kunskapsstyrningen, för de områden där det finns tillgång till indikatorer. Vissa avsnitt kan publiceras på flera ställen, ex nära vård, akutvården och patientsäkerhet.

Utöver verksamhetsanalysen sammanställs resultaten för sjukhusindikatorerna årligen i en rapport, som också innehåller förslag till förbättringsområden för så väl de enskilda förvaltningarna men också på övergripande nivå. Rapporten nås via knapp till vänster om menyknappen.

I verksamhetsanalysen publiceras också våra egna fördjupningsrapporter, faktaunderlag till Vårdbehovsanalyserna, rapporter från Öppna jämförelser, SVEUS- och benchmarkingrapporter. 

Avsnitten i Verksamhetsanalysen inleds alltid med en sammanfattning. Indikatorerna redovisas sedan i form av interaktiva diagram. Under diagrammet beskrivs i text indikatorn och en analys av utfallet.

 

Interaktiviteten öppnas genom att klicka uppe i högra hörnet på diagrammet. Med hjälp av knappar över diagrammet går det sedan att välja och filtrera informationen och vad som visas. På de öppnade diagrammen finns också knappar för att spara diagrammet som bild utifrån de val man gjort, och man kan fälla ner en tabell som visar underlaget till diagrammet. Tabellen kan exporteras till en Excel-fil. Den web-baserade verksamhetsanalysen fungerar i vanlig dator, på surfplatta och i smartphone.

Koncernavdelning data och analys rapporterar också medicinska resultat i Kvartalen, Munin och Hugin. I Analysportalen nås dessa liksom alla övriga statistikverktyg och rapporter från Koncernavdelning data och analys.

Verksamhetsanalysen publiceras årsvis i juni, men uppdatering sker fortlöpande under året i takt med att data blir tillgänglig. Preliminära publiceringstider för de olika områdena är:

  • Medicinska resultat och de flesta övriga sammanställningar uppdateras i början av juni, med eftersläpning för vissa avsnitt
  • Tillgängligheten uppdateras månadsvis
  • Befolkning i slutet av juni
  • Vårdbehov - faktaunderlag, hösten
  • De olika rapporterna publiceras fortlöpande

 

Marie Röllgårdh, avdelningschef, koncernavdelning data och analys

 

Sammanfattning

Behovet av hälso- och sjukvård i en region bestäms i hög grad av befolkningens struktur, sammansättning och förutsättningar. Det handlar om faktorer på olika nivåer - både direkta, så som befolkningsstorlek och ålder, och indirekta i form av t.ex. dess utbildningsnivå och ekonomi.  

I Västra Götaland bor drygt 1,67 miljoner invånare. Länet har haft en kraftig befolkningsökning de senaste årtiondena och prognosen visar på en fortsatt befolkningstillväxt de kommande decennierna. Ökningen av antalet invånare i regionen beror bl.a. på positiva flytt- och födelsenetton; fler flyttar hit än lämnar och fler föds än dör. Samtidigt blir invånarna allt äldre. Nästan en femtedel (19 procent) av invånarna i Västra Götaland är idag 65 år eller äldre. Befolkningsprognosen visar dessutom att andelen äldre kommer att fortsätta öka. Invånare 80 år eller äldre beräknas t.ex. öka med 65 procent 2035, jämfört med idag.

Västra Götaland är ett av landets största län sett till yta och befolkningen är ojämnt spridd över regionen. Det finns stora geografiska och sociala skillnader. En tredjedel av regionens befolkning är exempelvis centrerade till Göteborgs stad, två tredjedelar till Storgöteborg (Göteborgs stad med kranskommuner). 

Andelen 65 år eller äldre varierar mellan 11 och 34 procent bland länets kommuner och Göteborgs stadsdelar och andelen utrikesfödda varierar mellan 5 och 25 procent. Några av kommunerna i Göteborgsområdet är vidare bland de kommuner i Sverige som har lägst arbetslöshet, medan det är betydligt tuffare läge i vissa andra kommuner som t.ex. Trollhättan, Åmål, Gullspång och Bengtsfors. Skillnaderna är desstuom stora även inom kommuner. I Göteborg förvärvsarbetar t.ex. över 80 procent av invånarna i stadsdelsnämndsområdet Örgryte-Härlanda medan motsvarande andel i Angered är under 60 procent. 

Avsnittet kommer att uppdateras med data för år 2017 i slutet av augusti 2018.