Sammanfattning

Lymfom, eller lymfkörtelcancer, är ett samlingsnamn på en rad cancersjukdomar som uppstår i celler som tillhör lymfsystemet, som är en del av immunförsvaret. Det finns över 60 olika typer av lymfom. De skiljer sig åt och behandlas på olika sätt.

I Sverige diagnostiseras nästan 2000 personer med någon typ av lymfom varje år. Sjukdomen är något vanligare hos män än hos kvinnor. Även ungdomar och unga vuxna kan få sjukdomen, men den är vanligast hos personer över 60 år. Av nydiagnosticerade fall är 90 procent non-Hodgkin-lymfom (NHL) och 10 procent Hodgkins lymfom (HL). Av NHL är över 90 procent B-cellslymfom och mindre än 10 procent T-cellslymfom.  Cirka en tredjedel av B-cellslymfomen är aggressiva, vilket motsvarar drygt 500 fall per år. Resten av B-cellslymfomen är opåverkbara (indolenta) och inkluderar follikulära lymfom, KLL/SLL, marginalzonslymfom (MZL), mantelcellslymfom (MCL), hårcellsleukemi (HCL) och mb Waldenström (WM).

Botbara lymfom är aggressiva T- och B-cellslymfom samt Hodgkins lymfom (HL) och vissa marginalzonslymfom (MZL). 

Aggressiva lymfom uppvisar obehandlade ett snabbt sjukdomsförlopp med dödlig utgång, Hodgkins lymfom och MZL ger oftare ett lugnare sjukdomsförlopp. 

40 procent av alla nydiagnostiserade lymfom är botbara och behandlas snarast möjligt när diagnosen är ställd. Icke botbara eller kroniska lymfom behandlas vid symtomgivande sjukdom enligt allmänt accepterade kriterier. Exempelvis vid trycksymptom, smärta eller andra besvär.

Behandlingen av lymfom har utvecklats och allt fler personer kan botas eller bli långvarigt fria från sin sjukdom. Bättre läkemedel och intensivare behandlingar används. Dessutom har kunskapen om hur biverkningar kan motverkas ökat. Det finns i dagsläget nationellt godkända vårdprogram för aggressiva B-cellslymfom, mantelcellslymfom och kronisk lymfatisk leukemi. Uppdateringar av vårdprogram/riktlinjer för follikulära lymfom, Hodgkins lymfom, T-cellslymfom samt standardiserat vårdförlopp för lymfom och kronisk lymfatisk leukemi har varit ute på remissrundor under 2016. 

Indikatorn nedan visar bland annat att:

  • Medianväntetiden från remiss till start av behandling är 16 dagar (målnivå saknas).

Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen diagnosår 2015 är 94 procent.

Data i diagrammen presenteras per hälso- och sjukvårdsnämnd samt för Västra Götalandsregionen och riket. 

Karta över hälso- och sjukvårdsnämnderna samt befolkningsstatistik


Väntetid från remiss till start av behandling

Vilka år avses: År för påbörjad behandling 2012-2015

Vad visar indikatorn: Indikatorn visar tid från remiss till behandlingsstart. Median samt 25:e och 75:e percentil i antal dagar, det vill säga den dag då hälften, respektive 25 procent eller 75 procent av patienterna slutfört ledtiden. Data avser åren före införandet av standardiserat vårdförlopp (SVF) för maligna lymfom, vilket infördes 4/4 2016.

Den valda diagnosen är diffust storcelligt B-cellslymfom (DLBCL) som är det vanligaste maligna lymfomet. Det är ett aggressivt men botbart lymfom, som behandlas snarast möjligt när diagnosen väl är ställd.

Urvalet består av registrerade patienter med diffusa storcelliga B-cellslymfom som påbörjat behandling 2012-2015. Fall då registrerad behandlingsstart ligger före remiss eller då väntetiden överstiger 365 dagar har uteslutits.

Det vanliga vid DLBCL är att patienten har generella symtom av sin sjukdom. Sådana patienter har utretts skyndsamt och startat behandling utan dröjsmål även före SVF. En relativt stor andel av patienterna har dock en mer lokaliserad sjukdom, inte alltid med tydliga symtom, vilket kan vara en del av förklaringen till att mediantiderna är långa. 

Målnivå: Det finns inga målnivåer för de redovisade variablerna. Efter införandet av SVF ska 80% av patienterna startat sin behandling inom 22 dagar. För perioden 2012-2015 saknas data på andelen som uppfyller aktuella kriterier för SVF lymfom då de inte införts än.

Västra Götaland jämfört med riket: Mediantiderna som redovisas är betydligt längre än vad som måste bli fallet om SVF-kriteriet ska kunna uppfyllas. Med reservation för att antalet observationer inte redovisas verkar det inte vara några signifikanta skillnader mellan regionen och riket. Inte heller ser man någon säker trend till förbättring genom åren.

Skillnader inom regionen: På grund av små tal per HSN-område är statistiskt säker analys av skillnader inte möjlig. Det som tydligt framkommer är en stor spridning med stor skillnad mellan de snabbast och långsammast handlagda fjärdedelarna av befolkningen. Detta är ett allvarligt fynd vid en potentiellt botbar lymfomsjukdom och borde leda till ytterligare undersökningar om vad som betingar de längsta ledtiderna. 

Könsskillnader: Data saknas.