I Sverige drabbas årligen cirka 4 000 personer av lungcancer. Andelen män som insjuknar i lungcancer har de senaste decennierna minskat, medan den ökat bland kvinnor under en längre tidsperiod. I dag är det lika många kvinnor som män som får lungcancer. Hälften av patienterna är 69 år eller äldre, färre än fem procent är under 50 år vid diagnos, och endast 0,6 procent är under 40 år vid diagnos.

Den totala femårsöverlevnaden för lungcancer är ca 20 procent (män 17 procent, kvinnor 24 procent). Omkring 3 600 personer dör varje år i lungcancer som är den cancerformen som tar flest liv i Sverige och i resten av världen.

Den största riskfaktorn för lungcancer är tobaksrökning. Sedan det nationella lungcancerregistret infördes 2002 har andelen rökare och före detta rökare legat stadigt kring eller strax under 90 procent av alla nyinsjuknade patienter. Rökning bedöms vara den dominerande orsaken i minst 80 procent av fallen. Även om det finns andra bidragande orsaker (radonexponering, allmänna luftföroreningar, asbest), och en del fall uppträder utan någon påvisbar yttre orsak, skulle ingen enskild åtgärd på sikt ha så dramatisk effekt på insjuknandet i lungcancer som ett generellt rökstopp.

Lungcancer delas in i olika vävnadstyper. De vanligaste är adenocarcinom (ca 45 procent), skivepitelcancer (ca 25 procent), storcellig cancer (5-10 procent) och småcellig cancer (ca 15 procent). Adenocarcinom, skivepitelcancer och storcellig cancer grupperas ofta tillsammans under beteckningen icke-småcellig cancer. Utvecklingen av läkemedel med specifika effekter vid olika tumörtyper gör dock att en detaljerad vävnadstypning blivit allt viktigare, vilket också ställer krav på provtagning från tumören. De vanligaste provtagningsteknikerna är bronkoskopi, eventuellt med stöd av EBUS (ultraljudsledd provtagning), och nålbiopsier genom bröstväggen med ledning av datortomografi. Utredningen omfattar också en noggrann stadieindelning; och vid planerad operation, undersökning av patientens hjärt- och lungfunktion.

Behandlingen vid lungcancer innefattar operation vid tidigare stadier (stadium I-II), strålbehandling vid lokalt avancerad sjukdom (stadium III), och läkemedelsbehandling vid spridd sjukdom (stadium IV). Operation och strålbehandling kombineras ofta med läkemedelsbehandling, och har vid stadium I-III en potentiellt botande effekt. Återfall efter behandling är dock vanligt; vilket, sammantaget med att flertalet patienter redan vid diagnos har spridd sjukdom, förklarar de låga överlevnadstalen vid lungcancer 

Nya läkemedelsprinciper med så kallad målriktad terapi som blockerar tillväxtsignaler till tumörceller (EGFR- och ALK-hämmare) eller hämmar blodkärlsförsörjningen till tumören (VEGF-hämmare) har medfört betydande förbättring av behandlingen hos vissa grupper av patienter med icke-småcellig cancer.

Med så kallade molekylärpatologiska analyser av tumörvävnad kan man också testa vilka patienter som har störst sannolikhet för nytta av dessa läkemedel. Nyligen har immunterapi med PD-1- och PD-L1-hämmare tillkommit i behandlingsarsenalen. Denna behandlingsprincip går ut på att aktivera kroppens eget tumörspecifika immunförsvar, vilket i flera studier visat bättre effekter än konventionella cytostatika.

Över åren ses en långsam förbättring av resultaten och överlevnaden efter diagnos stiger successivt. Detta kan delvis förklaras av bättre diagnostik. Så har till exempel tillgången till positron-emissionstomografi (PET) medfört en betydligt bättre precision i stadieindelningen än tidigare; och fler patienter erbjuds rätt behandling. Mycket av utvecklingen ligger dock på behandlingssidan. Strålbehandlingstekniken har under de senaste decennierna genomgått en stark utveckling, vilket tillsammans med bättre läkemedel medfört att fler patienter med lokalt avancerad sjukdom kan leva längre. 

De stora framgångarna vid lungcancer kommer dock inte förrän vi kan identifiera sjukdomen i ett tidigare skede av förloppet, medan botande behandling fortfarande kan erbjudas, eller helst förebygga sjukdomen helt. Screening av lungcancer har i många tidiga studier misslyckats med att minska dödligheten i sjukdomen. I en större amerikansk studie som publicerades 2011 såg man dock för första gången att screening med lågdosdatortomografi minskade dödligheten i lungcancer med ca 20 procent i relativa tal i en högriskgrupp. I en nyligen publicerad europeisk studie redovisades på samma sätt en minska dödlighet i lungcancer med 25 procent hos män i en högriskgrupp som genomgick screening med lågdosdatortomografi. Överlevnadsvinsten hos kvinnor var möjligen ännu större, men ej statistiskt säkerställd. Screening har ännu inte införts som rutin utanför USA. Förberedelser för en utredning om lungcancerscreening i Sverige har initierats.

Redovisade data i verksamhetsanalysen bygger till en del på analyser av data i det nationella lungcancerregistret. Täckningsgraden i registret (grundanmälan) mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen har under många år varit närmare 100%, och var vid analystillfället 98,1 procent för diagnosår 2019.

Verksamhetsanalysen som följer omfattar en rad kvalitetsindikatorer, där källa, målnivåer och uppfyllelse anges i kommenterande text.