Innehållsförteckning

A. Inledning och bakgrund

B. Metod

C. Resultat

• Beskrivning av analyserad population
• Spirometri
• Strukturerad KOL-utbildning
• Bedömning av hälsostatus med CAT
• Exacerbationer
• Läkemedelsbehandling
• Rökning och hjälp att sluta röka
• Dietistkontakt

D. Diskussion

Fördjupningstudien om kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) är initierad av koncernavdelning Data och analys, Koncernkontoret, Västra Götalandsregionen (VGR). Syftet var att kartlägga KOL-sjukvården i VGR, särskilt hur diagnostik, behandling och uppföljning fungerar. Anledningen till att vi valde att göra en fördjupningsrapport om KOL-sjukvården var dels att Socialstyrelsen 2015 utkommit med nya riktlinjer för astma och KOL dels att vi i olika kvalitetsuppföljningar noterat de kvalitetsproblem som ofta förekommer då vården vid vissa sjukdomar spänner över flera vårdenheter och vårdnivåer.    

För att svara på de olika frågeställningarna har vi utgått från tre datakällor, Luftvägsregistret (LVR), VGRs vårddatabas (VEGA) och Statistiska Centralbyrån (SCB). Patientgrupperna är alla 45 år och äldre. 

Från Luftvägsregistret, vilket denna delrapport om KOL-Luftvägsregistret 2016 baseras på, har vi hämtat resultat för år 2016 (egentligen 151001-161231). Delrapporten redovisar KOL-sjukvården i VGR så som den fångas i Luftvägsregistret, med inomregionala skillnader och jämförelse mot riksgenomsnittet.

I delrapport KOL-Regionala vårddata följer vi två kohorter med nydiagnosticerad KOL, med startår 2012 och 2013. Varje kohort följs under fyra år. Datakällor är Vega (vårdddata), SCB (utbildning) och Västfolket.

Under 2017 planeras dessutom en omställning av sjukvården i VGR, i syfte att förbättra kvalitet och effektivitet. Även kunskapsorganisationen för sjukvården skall reorganiseras, och som del i detta har KOL-sjukvården utsetts till pilotområde. Fördjupningsstudien om KOL-sjukvården i VGR har därför utvidgats till att även vara en baslinjemätning av KOL-sjukvården inför omställningen och inför reorganisationen av kunskapsorganisationen, där vi inför den framtida uppföljningen och utvärderingen även värderar de datakällor och indikatorer vi hade tillgång till och möjlighet att definiera då studien initierades i början av år 2017.

År 2015 publicerade Socialstyrelsen nya riktlinjer för KOL, där indikatorer och mål redovisas i tabell 1 och uppföljning och återbesök i tabell 2. Dessa riktlinjer är således ej tillämpbara på den vård som gavs 2016 och tidigare, utan skall ses som de mål sjukvården skall sträva efter. Men de visar också de så kallade gap som finns mellan dagens vård och framtida mål, gap som sjukvården behöver överbrygga genom ändrade rutiner och ökat resursutnyttjande. Det ställer krav inte bara på den enskilda vårdenheten utan också på ökat samarbete och kommunikation mellan olika vårdenheter.

I riktlinjerna framgår att spirometri skall användas vid diagnos, men också årligen till utvalda grupper. Patienterna skall erbjudas strukturerad utbildning om KOL, skriftliga behandlingsplaner skall finnas och hälsostatus skall vid återbesöken värderas med validerade skattningsskalor. I behandlingen riktas ökat fokus mot vikten av rökstopp och ökad fysisk aktivitet, den fysiska prestationsförmågan skall också vid behov värderas med 6-minuters gångtest. Socialstyrelsen betonar också vikten av interprofessionell samverkan och tvärprofessionella team i vården av patienter med KOL, där inte minst fysioterapeuter och dietister behöver få en ökad roll.

I riktlinjerna finns också noggrant reglerat hur ofta den regelbundna uppföljningen skall ske och vad som ska ingå i besöken. Inte minst ges tydliga riktlinjer om hur snart efter en exacerbation patienten skall erbjudas återbesök (Tabell 2). 

Datauttag är gjort från Luftvägsregistret (LVR) baserat på år 2016. Eftersom många av uppgifterna avser en period om 15 månader är den reella tidsperioden 151001 till 161231. Vissa variabler, såsom exacerbation, avser en 12-månadersperiod och då avser tidsperioden kalenderåret 2016. I samtliga tabeller och texter anges om tidsperioden avser 12 eller 15 månader.

Alla resultat redovisas för åldersgruppen 45 år och äldre. För primärvården redovisas resultaten aggregerade för respektive Hälso- och sjukvårdsnämndsområde (HSN) medan den specialiserade öppenvården redovisas för varje enhet.

Referensgrupperna Riket och VGR inkluderar såväl primärvård som specialiserad öppenvård, men inte sluten vård. I primärvården behandlas vanligtvis patienter med KOL stadium 1-2, medan majoriteten av patienterna med KOL stadium 3-4 behandlas i specialiserad öppenvård.

Osäkerhet i skattningarna illustreras med hjälp av 95-procentiga konfidensintervall och jämförelser görs med hjälp av Chi-2-test där p-värden < 0,05 anses som statistiskt signifikanta. 

Datauttaget från Luftvägsregistret avser år 2016, men då registret vanligen rapporterar resultat för en femtonmånadersperiod redovisas i denna rapport de flesta resultat för perioden 151001 - 161231.

I Västra Götaland fanns under perioden (151001 - 161231) 8 033 patienter med KOL,45 år och äldre, registrerade i Luftvägsregistret där 7 257 av dessa haft ett registrerat besök under år 2016.

Täckningsgraden för Luftvägsregistret är inte känd, bland annat för att prevalensen av KOL inte är känd då det anses finnas en betydande underdiagnostik. Däremot visar ett uttag från Västra Götalandsregionens vårddatabas (VEGA) att 25 128 patienter med KOL, 45 år och äldre, haft ett besök eller vårdtillfälle under år 2016 där diagnosen KOL registrerats. Femtiosex procent var kvinnor och 77 % var 65 år och äldre. Utifrån dessa siffror kan täckningsgraden för Luftvägsregistret år 2016 skattas till cirka 32 %, men att gruppen i LVR förefaller representativ om man ser till ålders- och könsfördelning (Tabell 3).

Även om täckningsgraden ur ett Västra Götalandsperspektiv kan tyckas representativ ur ett ålders- och könsperspektiv, så är den geografiska representativiteten inom Västra Götaland ojämn. I Östra HSN var få vårdcentraler representerade, ej heller något av sjukhusen. Även vid NU-sjukvården och vid Södra Älvsborgs sjukhus (SÄS) var år 2016 relativt få patienter med KOL registrerade.

Av de drygt 8 000 registrerade patienterna finner man att samsjuklighet är vanligt. Trettio-fyrtio procent har även andra sjukdomar såsom hjärt/kärlsjukdom, depression/ångest, diabetes, benskörhet, sömnapné eller α1-anti-trypsinbrist. Cirka 12 % har också astmadiagnos.

Samsjuklighet påverkar inte bara patienten, det ställer också ökade krav på vården. Patienten kan på grund av de olika sjukdomarna behöva kontakt med flera olika vårdgivare, vilket innebär att vården måste samordnas för att kunna fungera på ett för patienten bra och effektivt sätt.  

Diagnosen KOL baseras på graden av icke reversibel luftvägsobstruktion, vilket innebär att spirometri med reversibilitetstest måste göras i samband med diagnos. Socialstyrelsen rekommenderar också att spirometri görs årligen om patienten röker, och årligen upp till de första fem åren efter diagnos för att hitta patienter med snabb försämring (rapid decliners). Därtill ingår spirometri som en parameter vid stadieindelning av KOL, vilket betyder att lungfunktionen behöver följas över tid. Utöver dessa generella rekommendationer kan man förvänta att spirometri även behöver göras då patienterna upplever en försämring med ökad andfåddhet, eller för att kontrollera status efter en allvarligare exacerbation. Även om Socialstyrelsen rekommenderar att spirometri med reversibilitetstest skall göras för minst 95 % av patienterna vid diagnos, är det svårt att ange någon exakt siffra för hur stor andel av patienterna som årligen bör göra spirometri eftersom vi i Luftvägsregistret inte kan särskilja de spirometriundersökningar som gjorts i samband med diagnos, eller de som görs de första fem åren för att hitta patienterna med snabb försämring, från övriga undersökningar. Rimligen borde dock uppgift om spirometri finnas för alla patienter, oavsett om undersökningen gjorts eller ej.

I figur 1 visas andel patienter med KOL där uppgift fanns om spirometri. Öppnas det interaktiva diagrammet kan man även välja att se resultat för åldersgrupperna 45-64 år, 65 år och äldre, kvinnor och män.

I VGR fanns för perioden 151001-161231 uppgift om spirometri hos ca 35 % jämfört med 55 % i riket, där andelen inom primärvården var klart lägre än i riket (Figur 1). Inom primärvården var också spridningen mycket stor, vid vissa vårdcentraler fanns uppgift om spirometri för nästan samtliga patienter, vid andra hos ett fåtal (Figur 2). 

I den specialiserade öppenvården fanns uppgift om spirometri för nästan samtliga patienter (Figur 1).

Ingen statistiskt säker könsskillnad sågs, varken i VGR eller i Riket.

Andel med uppgift om spirometri är i princip synonymt med andel som genomfört spirometri då mer än 98 % av de med uppgift om spirometri också genomfört undersökningen.

En god vård innebär som regel alltid att patienten är delaktig. För att kunna vara delaktig måste man som patient vara välinformerad och ha god kunskap om sin sjukdom, den behandling som rekommenderas och de läkemedel och hjälpmedel som används. Socialstyrelsen rekommenderar att minst 80 % av patienterna med KOL skall ha genomgått strukturerad utbildning där dessa delar ingår. Utbildningen kan ske individuellt eller i grupp. I Luftvägsregistret finns möjlighet att registrera om utbildning genomförts senaste fem åren. Svarsfrekvensen är dock mycket låg vilket kan bero på svårigheter att korrekt avgränsa vad som menas med strukturerad utbildning och den information/utbildning som vanligen ges i samband med diagnos och planerade kontroller. 

Endast tre enheter för specialiserad öppenvård (Tabell 4) har en svarsfrekvens som skulle tillåta analys av andelen som genomgått utbildning, men även för dessa måste resultaten tolkas med stor försiktighet då olika kliniker uppfattar strukturerad utbildning olika. Vissa tolkar ”strukturerad utbildning” som att patienten skall ha genomgått en så kallad KOL-skola, medan andra att det även kan röra sig om en enklare utbildning som förstås innefattar de olika delarna (sjukdomskunskap, egenvård, riskfaktorer, läkemedelsbehandling och inhalationsteknik). I en senare uppdatering av Luftvägsregistret har frågan ändrats så att båda alternativen går att välja, en förändring som sannolikt kommer att öka svarsfrekvensen och förbättra uppföljningsmöjligheterna.

CAT (COPD Assessment Test) är ett frågeformulär för bedömning av hälsostatus vid KOL. Hur sjukdomen påverkar hälsan och möjligheterna att fungera i vardagen värderas med åtta frågor som alla graderas från 0 till 5. Vid totalsumma under 10 anses påverkan på hälsostatus vara låg, vilket är det som eftersträvas.

Socialstyrelsen rekommenderar att minst 95 % av patienterna skall bedömas med CAT. I Luftvägsregistret registreras om CAT använts, och andel med totalsumma < 10. Svarsfrekvensen är mycket hög, uppgift om CAT finns för i princip alla registrerade patienter.

I figur 3 visas hur CAT använts under perioden 151001-161231 i Västra Götaland och riket. Tre av de specialiserade öppenvårdsmottagningarna använder CAT i mycket hög grad, där andelen når eller nästan når Socialstyrelsens rekommenderade målnivå. Vid NU-Trollhättan användes också CAT i relativt hög grad även om det var relativt långt kvar till rekommenderad målnivå. Vid primärvårdsmottagningarna i de olika HSN-områdena användes däremot CAT i låg grad. Användning av CAT för bedömning av hälsostatus vid KOL är klart lägre i VGR jämfört med Riket. Någon könsskillnad sågs inte, varken i Riket eller VGR.

Bedömning av hälsostatus med CAT skiljer stort mellan olika vårdcentraler (figur 4). I några av HSN-områdena finns vårdcentraler som gjort hälsobedömning med CAT på alla eller nästan alla patienter, medan det vid andra vårdcentraler används mer sällan.

En exacerbation är definitionsmässigt en försämring, men hur en försämring skall definieras kan variera i olika studier och i olika rekommendationer. Luftvägsregistret definierar en exacerbation enligt följande: ”Exacerbation innebär en akut försämring av astma- eller KOL-sjukdomen utöver den normala dygnsvariationen, som kräver en förändring i behandlingen. Symtom kan vara ökad dyspné, ökad hosta, ökad sputa eller purulens.”

I tabell 5 visas andelen patienter med KOL som haft minst en exacerbation senaste 12-månadersperioden. Svarsfrekvensen är dock mycket låg för vårdcentralerna i respektive HSN-område, endast resultaten för de specialiserade öppenvårdsmottagningarna går att värdera. Av patienter med svårare grad av KOL, som behandlas på specialiserade öppenvårdsmottagningar, har cirka 50-60 % haft minst en exacerbation senaste året. Enda undantaget är NU-Trollhättan där andelen är cirka 25 %.

Behandlingen av KOL innefattar alltid rökstopp och fysisk träning, medan eventuell läkemedelsbehandling baseras på hälsostatus och lungfunktion enligt nedan: 

• Låg påverkan på hälsostatus (CAT < 10) och lungfunktion med FEV1 ≥ 50 % rekommenderas kortverkande luftrörsvidgande vid behov.
• Låg påverkan på hälsostatus (CAT < 10) och lungfunktion med FEV1 < 50 % rekommenderas långverkande luftrörsvidgande läkemedel dagligen.
• Hög påverkan på hälsostatus (CAT ≥ 10) och lungfunktion med FEV1 ≥ 50 % rekommenderas långverkande luftrörsvidgande läkemedel dagligen.
• Hög påverkan på hälsostatus (CAT ≥ 10) och lungfunktion med FEV1 < 50 % rekommenderas långverkande luftrörsvidgande läkemedel dagligen alternativt kombinationspreparat med inhalationssteroid.

I tabell 6 redovisas andelen patienter med läkemedelsbehandling vid KOL. Svarsfrekvensen är hög vid tre av fyra specialiserade öppenvårdsmottagningar, och här är också andelen som har läkemedel mot KOL hög. Vid SÄS-Borås och för primärvården är det svårt att bedöma andelen med läkemedel då svarsfrekvensen på frågan om läkemedel är låg.

Rökstopp är en av de viktigaste behandlingsåtgärderna vid KOL. Uppgifter om aktuell rökning rapporteras i Luftvägsregistret och svarsfrekvensen är genomgående hög.

Trots att rökstopp är en av de allra viktigaste åtgärderna vid KOL är det fortfarande 30-40 % som röker (tabell 7), och det är genomgående en låg andel som erbjudits hjälp att sluta röka. I såväl Riket som VGR är det cirka tre procentenheter fler kvinnor än män som röker.

Patienter med KOL och undervikt (BMI < 22 Kg/m2) bör enligt Socialstyrelsen erbjudas nutritionsbehandling, vilket vanligtvis ges av dietist. Totalt har cirka 20-25 % av patienter med KOL i öppenvård ett BMI < 22 Kg/m2. Motsvarande siffra för patienter i sluten vård är 33 %. I tabell 8 redovisas andelen som haft dietistkontakt, men då svarsfrekvensen är låg är uppgifterna svåra att tolka.

Ifall man ser till andelen som haft dietistkontakt, baserat på totala antalet registrerade, blir andelen så låg som cirka 2 %. Eftersom cirka 20-25 % av patienter med KOL i öppenvård har ett BMI < 22, borde andelen som träffat dietist (eller fått motsvarande hjälp) vara cirka 20 % och inte 2 %.

Vid specialistmottagningarna vid Angereds Närsjukhus och KOL-centrum Göteborg har en betydligt högre andel träffat dietist. Svarsfrekvensen är dock svår att tolka då frågan om dietist vid manuell inmatning blir synlig först om man fyllt i att BMI är mindre än 22. För specialistmottagningarna skulle det kunna vara så att svarsfrekvensen grovt speglar andelen patienter med BMI < 22, och att andelstalet för dietistkontakt korrekt anger de som faktiskt träffat dietist. 

Synpunkter och kommentarer om studien och Luftvägsregistret

I kartläggningen av KOL-sjukvården i Västra Götalandsregionen (VGR) var syftet med denna delrapport att se hur väl Luftvägsregistret fångar KOL-sjukvården, och hur data från registret skulle kunna användas för att följa och kvalitetssäkra KOL-sjukvården i VGR. Rapporten baseras på registerdata för perioden 151001-161231, vilket är ett problem då registret är relativt nytt med en snabbt ökande anslutningsgrad där antalet registrerade patienter med KOL ökar med cirka 20 % per år. Även svarsfrekvensen och tillförlitligheten i direktöverföring av data för de olika frågorna ökar snabbt. Svarsfrekvensen för frågan om spirometri (vilket motsvarar uppgift om genomförd undersökning) har till exempel ökat från 25 procent 2014 till 56 procent vid kontroll i januari 2018, vilket således närmar sig de 63 procent som anges för primärvården i QregPV.  

Täckningsgraden för den aktuella perioden uppskattas till 30-40 procent då vi jämför mot registerdata från vårdddatasen VEGA (25 100 patienter), och då vi jämför mot primärvårdsdata från QregPV för år 2016 (22 800 patienter). Trots den låga täckningsgraden förefaller representativiteten vara god. I Luftvägsregistret var 77 procent 65 år och äldre, det vill säga samma andel som i VEGA och 2 procentenheter högre än primärvårdsdata från QregPV. Könsfördelningen är i princip densamma i samtliga tre datakällor, 53-57 procent är kvinnor. I såväl Luftvägsregistret som i QregPV är 36-37 procent rökare. Det är därför vår uppfattning att de indikatorer i Luftvägsregistret som har en hög svarsfrekvens kan tolkas och användas för uppföljning och värdering av KOL-sjukvården i VGR, och att tillförlitligheten snabbt ökar i takt med den allt bättre täckningsgraden och den allt bättre svarsfrekvensen för olika frågor.

Det finns ytterligare aspekter på täckningsgraden. Den var för den aktuella perioden inte bara generellt låg utan också geografiskt ojämn inom VGR. Ett av de större sjukhusen hade inga patienter registrerade i specialiserad öppenvård och för två av de andra stora sjukhusen var antalet registrerade patienter lågt. Detsamma gäller patienter i primärvård, inom vissa geografiska områden var få vårdcentraler anslutna. Men med den snabbt ökande anslutningsgraden bör även dessa problem inom kort försvinna.

Den låga anslutningsgraden, och den ojämna geografiska fördelningen, innebär trots allt att uppgifterna bör tolkas med försiktighet, särskilt deras generaliserbarhet. De stämmer sannolikt väl för de enheter som är anslutna, men vi kan inte säkert säga att de medelvärden som redovisas också beskriver KOL-sjukvården i VGR. Ifall anslutningsgraden enbart är en faktor av tid, där vårdcentraler och specialiserade mottagningar slumpmässigt ansluter efter hand och i takt med att de tekniska lösningarna blir tillgängliga, så bör det inte påverka generaliserbarheten. Är det däremot så att det är de mest KOL-inriktade mottagningarna som först anslutit så kan man misstänka att de resultat vi ser snarast är bättre än förväntat för VGR.

Täckningsgrad och anslutningsgrad avser Luftvägsregistret som helhet, hur många patienter med KOL, och hur många behandlande enheter, som är registrerade respektive anslutna. En annan fråga är svarsfrekvensen för de olika frågorna i registret. Vissa frågor har hög svarsfrekvens, särskilt vid enskilda enheter, varför deras resultat går bra att bedöma och de kan anses som tillförlitliga. Andra frågor kan ha mycket låg svarsfrekvens, antingen på grund av att de som frågan om strukturerad KOL-utbildning varit otydligt formulerade/definierade, att direktöverföring av data inte fungerat optimalt eller att rapporterande enheter inte konsekvent besvarat frågan oavsett om svaret varit ja eller nej. Även dessa problem bör minska. Luftvägsregistret har gjort betydande förändringar under 2017 så att frågor är tydligare och att svarsalternativen i hög grad följer Socialstyrelsens nya rekommendationer.

Sammantaget är det vår bedömning att resultaten från studien i flera viktiga delar kan tjäna som en del i en basal kartläggning av KOL-sjukvården i Västra Götaland, samt att den utveckling och ökande anslutningsgrad som Luftvägsregistret genomgår kommer tillåta fortsatt uppföljning och kvalitetskontroll av KOL-sjukvården.   

Synpunkter och kommentarer om redovisade resultat

Ser man till Socialstyrelsens rekommendationer från 2015 är det få av de redovisade indikatorerna som genomgående kan bedömas då svarsfrekvensen varierar.

Genomförda spirometrier, hälsobedömning med CAT, andel rökare och andel rökare som erbjudits rökavvänjning har oftast hög svarsfrekvens medan övriga frågor endast kan värderas för enskilda enheter eller inte alls.

Socialstyrelsens riktlinjer säger att spirometri skall användas i diagnostiken av KOL, årligen därefter de första fem åren och fortsatt årligen för patienter som fortsätter att röka. Hur stor andel av patienterna som skall genomföra spirometri varje år är således svårt att säga, men minst cirka 40 procent vilket motsvarar andelen rökare. Troligen borde andelen på VGR-nivå nå 60-80 procent om samtliga kriterier ovan skall beaktas. Enligt QregPV var andelen 63 procent 2016 och den nivån ses också i de senaste uppgifterna från Luftvägsregistret. Även om medelvärdet är av intresse så är kanske spridningen inom VGR av ännu större vikt, då stora skillnader innebär att vården inte är jämlik. Orsaken till de stora skillnader i uppgift om spirometri som sågs för primärvården i VGR kan vi dock inte med säkerhet uttala oss om. De kan bero skillnader i hur ofta spirometri görs, men direktöverföring av data från primärvården har tidigare varit ett problem varför även tidigare tekniska problem kan ha betydelse. Inom den specialiserade öppenvården, där man använder manuell inmatning av data, görs däremot spirometri på nästan alla patienter varför dessa enheter redan når eller nästan når de nya målnivåerna.

Vid de planerade kontrollerna skall hälsotatus bedömas med validerade skattningsskalor såsom CAT. Användningen av CAT är för VGR sämre än i riket. Det används redan i hög grad inom den specialiserade vården men enligt Luftvägsregistret sällan inom primärvården. I primärvården är det också mycket stor spridning mellan olika vårdcentraler, vissa använder ofta CAT, andra knappt alls. När det gäller CAT har vi dock inga andra källor att jämföra emot, vi kan således inte säga något om tillförlitligheten i den data som rapporteras från primärvården, om den speglar verkligheten eller om tekniska problem med dataöverföring påverkat resultatet. 

Trots att tobaksrökning varit orsaken till KOL-sjudomen för de flesta av patienterna, är det fortfarande 30-40 % som svarar att de röker, där andelen i Luftvägsregistret stämmer väl med resultatet i QregPv. Rökstopp är för dessa patienter att största vikt, i annat fall fortskrider obönhörligen sjukdomen. Trots detta är det enligt registerdata endast en liten andel av rökarna som erbjudits hjälp att sluta röka. Något bättre ser det ut inom den specialiserade öppenvården där uppemot 30 % av rökarna erbjudits hjälp att sluta röka. Siffran är svår att förstå och tolka. Man vill tro att det är någon form av registreringsbias men frågan är trots allt besvarad i två steg, att patienten röker och att hjälp till rökstopp inte erbjudits. Kanske är det så att personer som en gång tackat nej till hjälp att sluta röka inte erbjuds detta vid varje besök eftersom man "redan vet svaret"? 

De övriga fyra frågorna/indikatorerna går egentligen inte att värdera. Möjligen vågar man anta att fler patienter borde få en strukturerad KOL-utbildning och betydligt fler med låg BMI borde få träffa en dietist.

Utöver de direkt KOL-relaterade indikatorerna visar undersökningen att samsjuklighet är vanligt, inte bara att astma också förekommer hos KOL-patienter, utan att patienter med KOL också har andra sjukdomar som kan kräva vård och frekventa vårdkontakter. Interprofessionella team och samarbete mellan olika vårdenheter är därför av stor vikt ifall vården skall bli bra.

En av de viktigaste slutsatserna av undersökningen är att rapporteringen till Luftvägsregistret måste förbättras om KOL-sjukvården skall kunna följas och utvärderas på ett korrekt och tillförlitligt sätt. Det finns visserligen andra datakällor som kan användas som komplement, men de värderar inte de behandlingsrekommendationer som sjukvården enligt Socialstyrelsen skall följa. Luftvägsregistrets uppgifter om användandet av CAT och uppgift om rökning kan redan nu användas och tolkas med hög säkerhet, särskilt de aktuella resultaten från 2018. Uppgift om spirometri kan ännu inte tolkas på VGR-övergripande nivå eftersom svarsfrekvensen varierar, däremot kan resultaten tolkas för alla de enheter som har hög svarsfrekvens. För de övriga indikatorerna är det fortfarande oklart hur tillförlitliga uppgifterna är och i vilken utsträckning det senaste årets uppdatering av Luftvägsregistret kommer att minska problemen med låg svarsfrekvens för vissa frågor.