Lymfom, eller lymfkörtelcancer, är ett samlingsnamn på en rad cancersjukdomar som uppstår i celler som tillhör lymfsystemet, vilket är en del av immunförsvaret. Lymfsystemet samverkar med benmärgen. Ibland uppstår lymfom primärt i andra organ. Det finns över 60 olika typer av lymfom. De olika lymfomen skiljer sig åt och behandlas på olika sätt. 

I Sverige diagnostiseras drygt 2 000 personer med någon typ av lymfom varje år. Sjukdomen är något vanligare hos män än hos kvinnor. Även ungdomar och unga vuxna kan få sjukdomen, men den är vanligast hos personer över 60 år.

Behandlingen av lymfom har utvecklats och allt fler personer kan botas eller bli långvarigt fria från sin sjukdom. Det krävs som regel ett kirurgiskt ingrepp med vävnadsprov för att ställa rätt lymfomdiagnos, men behandlingen är medicinsk, eventuellt kompletterad med strålbehandling. Aggressiva lymfom, Hodgkins lymfom och vissa mer ovanliga former är botbara och behandlas direkt vid diagnos, övriga lymfom behandlas vid symtom eller organpåverkan.

De läkemedel som används är olika sorters cellgifter, antikroppar mot lymfomcellerna, immunmodulerande läkemedel samt på senare år läkemedel mot specifika delar av lymfomcellernas ämnesomsättning. I utvalda fall genomförs, vid återfall, stamcellstransplantation med egna (autologa) eller givares (allogena) stamceller. Det finns också ökande kunskap om hur biverkningar kan motverkas, liksom om rehabiliteringsinsatser och närståendestöd, inte minst när barn är anhöriga.

Prognosen för patienter som får lymfom förbättras kontinuerligt, men det återstår många utmaningar. I dagsläget finns det fastställda nationella vårdprogram för kronisk lymfatisk leukemi (KLL), aggressiva B-cellslymfom, mantelcellslymfom, indolenta B-cellslymfom och hårcellsleukemi, Hodgkins lymfom, T-cellslymfom, hudlymfom samt Waldenströms makroglobulinemi. Det finns även standardiserat vårdförlopp för maligna lymfom och KLL. Omkring 500 personer i Sverige insjuknar årligen i aggressiva lymfom. Huvuddelen av dessa lymfom är av typen diffust storcelligt B-cellslymfom, medan andra undergrupper är mer ovanliga. Obehandlade har dessa sjukdomar i allmänhet ett snabbt förlopp. Med dagens behandling – som oftast har botande syfte – är prognosen i många fall god. Nya läkemedel kan framöver förbättra behandlingsresultaten ytterligare. Läs mer i det nationella vårdprogrammet.                                                  

Indikatorerna nedan visar bland annat:

• Andel patienter med behandlingskrävande malignt lymfom som startat läkemedelsbehandling högst 18 dagar efter remissbeslut.
• Andel patienter med malignt lymfom som diagnosticerats med kirurgisk biopsi.

Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen diagnosår 2019 är 75,1 procent. 

Indikatorn: ”Andel patienter med behandlingskrävande malignt lymfom som startat läkemedelsbehandling senast 18 dagar efter remissbeslut” redovisas inte för 2019 på grund av eftersläpande registrering av data.

Fördjupningsstudien om kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) är initierad av koncernavdelning Data och analys, Koncernkontoret, Västra Götalandsregionen (VGR). Syftet var att kartlägga KOL-sjukvården i VGR, särskilt hur diagnostik, behandling och uppföljning fungerar. Anledningen till att vi valde att göra en fördjupningsrapport om KOL-sjukvården var dels att Socialstyrelsen 2015 utkommit med nya riktlinjer för astma och KOL dels att vi i olika kvalitetsuppföljningar noterat de kvalitetsproblem som ofta förekommer då vården vid vissa sjukdomar spänner över flera vårdenheter och vårdnivåer.

Under 2018 påbörjas dessutom en omställning av sjukvården i VGR, i syfte att förbättra kvalitet och effektivitet. Även kunskapsorganisationen för sjukvården skall reorganiseras, och som del i detta har KOL-sjukvården utsetts till pilotområde. Fördjupningsstudien om KOL-sjukvården i VGR har därför utvidgats till att även vara en baslinjemätning av KOL-sjukvården inför omställningen och inför reorganisationen av kunskapsorganisationen, där vi inför den framtida uppföljningen och utvärderingen även värderar de datakällor och indikatorer vi hade tillgång till och möjlighet att definiera då studien initierades i början av år 2017.

För att svara på de olika frågeställningarna har vi utgått från fyra datakällor, Luftvägsregistret (LVR), Västra Götalandsregionens vårddatabas (Vega), Statistiska Centralbyrån (SCB) och Västfolket. Studien omfattar personer 45 år och äldre.

Resultatet presenteras i två delrapporter:

KOL-Luftvägsregistret 2016 redovisar KOL-sjukvården i VGR så som den fångas i Luftvägsregistret, med inomregionala skillnader och jämförelse mot riksgenomsnittet.

KOL-Regionala vårddata följer två kohorter med nydiagnosticerad KOL, med startår 2012 och 2013. Varje kohort följs under fyra år. Datakällor är Vega (vårddata), SCB (utbildning) och Västfolket.

Utöver dessa rapporter pågår ett uppdrag att utreda och analysera rehabiliteringsinsatser för personer med astma/KOL & hjärtsjukdom i Västra Götalandsregionen (Dnr HS 2017-00448). Uppdraget ska vara slutfört 2018-06-30 .

Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) är en vanlig sjukdom, oftast orsakad av tobaksrökning. Exakt hur vanlig den är i befolkningen vet man inte säkert då många sannolikt inte är diagnosticerade. Däremot har vi uppgift om hur många som sökt vård för KOL, det vill säga besök eller vårdtillfälle där KOL-diagnos finns registrerad. I Västra Götaland var det 25 128 personer, 45 år och äldre med KOL-diagnos, som under 2016 haft kontakt med sjukvården. Cirka 32 procent av dessa fanns också registrerade i Luftvägsregistret, ett relativt nytt nationellt kvalitetsregister för astma och KOL. Trots att Luftvägsregistret år 2016 endast inkluderade drygt 30 procent av KOL-patienterna i VGR förefaller urvalet att vara representativt då såväl åldersfördelning som könsfördelning är densamma som i vårddatabasen VEGA med 25 128 registrerade patienter. Andelen patienter med KOL som fortfarande röker var också på samma nivå som i primärvårdsdatabasen QregPV. Det är därför vår bedömning att Luftvägsregistret redan 2016 i flera avseenden speglade KOL-sjukvården i VGR, åtminstone för de frågor där svarsfrekvensen var hög. Eftersom Luftvägsregistret är den enda datakälla som mäter effekten av de behandlings- och uppföljningsriktlinjer som Socialstyrelsen rekommenderat i rapporten Vård vid astma och KOL 2015, är det viktigt att anslutningsgraden till Luftvägsregistret fortsätter öka i samma snabba takt som hittills.

I denna rapport har vi valt att studera år 2016 och utfallet för indikatorerna spirometri, strukturerad utbildning, bedömning av hälsostatus med frågeformuläret CAT, exacerbationer, läkemedelsbehandling, rökning och dietistkontakt. 

Lungfunktionsmätning med spirometri skall göras vid diagnos och därefter årligen för vissa patientgrupper. Inom den specialiserade öppenvården görs spirometri vid nästan alla besök medan andelen är betydligt lägre inom primärvården. Den låga andelen i primärvården år 2016 kan dock berott på tekniska problem med den automatiska dataöverföringen. I de allra senaste uppgifterna från Luftvägsregistret närmar sig andelen den förväntade varför dessa problem verkar vara lösta.

Hälsobedömning med CAT är viktigt i en strukturerad uppföljning. Inom VGR är det vissa enheter som använder CAT vid i princip samtliga besök medan andra enheter knappt börjat. Användningen av CAT ökar dock snabbt både i VGR och riket. Sedan 2016 var enligt Luftvägsregistret andelen dubblerad i januari 2018.

Nästan 40 procent av patienterna med KOL röker fortfarande, en siffra som är förvånansvärt hög. Särskilt när man ser till hur få som enligt registerdata erbjuds hjälp att sluta röka. Troligen har de alla någon gång erbjudits hjälp att sluta röka men erbjudandet behöver sannolikt upprepas.  

Bedömning av uppgifterna om strukturerad utbildning, exacerbationer, läkemedelsbehandling och dietistkontakt är svårtolkade då svarsfrekvensen ofta är låg. Uppgifterna går endast att bedöma för de behandlingsenheter som har hög svarsfrekvens på respektive fråga. Stora förändringar har dock gjorts i Luftvägsregistret i syfte att underlätta registreringen men det är ännu för tidigt att värdera utfallet av dessa.

Syftet med denna rapport är att kartlägga KOL-sjukvården i Västra Götaland. Två kohorter med nydiagnosticerade KOL-patienter som var 45 år eller äldre vid insjuknandet har studerats under vardera fyra år. Startår för kohorterna är 2012 (n=5 211) respektive 2013 (n=4 251). Uppgifterna har hämtats från Västra Götalandsregionens regionala vårddatabas, Statistiska Centralbyrån och Västfolket. I rapporten redovisas huvudsakligen vård för KOL (ICD-10 J44) eller någon av de diagnoskoder som anger en akut försämring av KOL-sjukdomen, en så kallad exacerbation (se metod för definition).

Knappt hälften av personerna har under hela fyraårsperioden enbart vårdats för sin KOL-sjukdom i primärvård och cirka 10 procent har enbart vårdats i specialiserad vård. Sammanlagt under hela den studerade perioden har KOL-sjukdomen föranlett 62 000 besök i öppen vård och 82 procent av dessa besök skedde vid en vårdcentral.

Första året besöker nästan hälften av patienterna en akutmottagning vid sjukhus och under de följande 3 åren är det varje år en tredjedel av personerna som söker vård på en akutmottagning. Hälften av dessa besök på akutmottagning leder till inskrivning i sluten vård (dvs. de leder till ett vårdtillfälle).

Under insjuknandeåret vårdas en fjärdedel av personerna någon gång i sluten vård för sin KOL-sjukdom och under de tre följande åren vårdas varje år cirka 15 procent av personerna i sluten vård. I genomsnitt vårdas dessa mellan 11 och 13 dagar per person och år, vilket sammantaget blir 71 000 vårddygn under de studerade åren.  

Enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer ska patienter med akut exacerbation ha uppföljande besök inom 6 veckor. Mellan 75 och 80 procent av personerna i denna studie har varit på något besök i öppen vård (dvs. oavsett vilken personalkategori som svarat för besöket) inom 6 veckor efter exacerbationsbesök på akutmottagning. Andelen som varit på något öppenvårdsbesök efter ett första vårdtillfälle i sluten vård med exacerbation är lägre, mellan 67 och 74 procent per år. Andelen som varit på läkarbesök är cirka 70 procent efter besök på akutmottagning och cirka 50 procent efter vårdtillfälle med exacerbation. Endast cirka 10 procent av personerna i studien har varit på sjukgymnastbesök inom 6 veckor efter en vårdkontakt med exacerbation.

Enligt de nationella riktlinjerna ska spirometri genomföras i samband med diagnos samt årligen de fem första åren och därefter årligen för rökande personer, men enligt registreringen av KVÅ-koder är det bara cirka 30 procent av personerna i denna studie som har genomgått spirometri.

Rökstopp och fysisk träning är de viktigaste åtgärderna vid KOL. Enligt KVÅ-registreringen har cirka 30 procent av personerna fått någon form av råd eller rådgivande samtal om tobaksbruk vilket skulle kunna motsvara andelen rökare i de två kohorterna. Däremot har knappt en av tio personer erhållit fysisk träning. KVÅ-registreringen tyder också på att väldigt få personer utretts med funktionstest eller 6 minuters gångtest.

Cytogenetiska högriskfaktorer talar om att just denna myelompatienten har högre risk än andra att återfalla i sjukdomen och lägre överlevnad totalt, vilket man kunnat fastställa i studier av patienters myelomöverlevnad. Dessa faktorer kontrolleras med FISH-analys (Fluorescent in situ hybridization) vid diagnos och mäter typ och andel av typiska kromosomfel på myelomcellen.

Innan 2016 fanns det inga specifika behandlingsriktlinjer för dessa patienter i Sverige. Därför det inte heller någon etablerad rutin om att ta FISH vid diagnos.

Efter att man i det nationella vårdprogrammet för myelom 2016 och den regionala riktlinjen 2017 införde ändrade behandlingsriktlinjer för myelompatienter med cytogenetisk högrisk har vi i Västra Götalandsregionen fått ökade medel genom ordnat införande att utföra FISH vilket återspeglas i att vi nu har ökat andelen FISH-analys vid diagnos hos patienter med behandlingskrävande myelom från 31 procent av patienterna 2014 till 63 procent 2019. Målet sattes initialt till 50 procent.

Täckningsgrad mot Cancerregistret diagnosår 2019 för Västra sjukvårdsregionen är 81,9 procent och 81,6 procent för Västra Götalandsregionen.

Ingen täckningsgradberäkning eftersom indikatorn hämtas från SVF-INCA

Livmoderkroppscancer, som också kallas endometriecancer eller corpuscancer är den vanligaste gynekologiska tumörformen i Sverige med ungefär 1400 fall årligen. Den utgår från livmoderkroppens slemhinna. Det är en cancerform med förhållandevis god prognos då den vanligtvis upptäcks innan den är spridd, eftersom den ger tidiga symtom i form av blödningar hos kvinnor som passerat klimakteriet. Livmoderkroppscancer drabbar till stor del äldre kvinnor med många samtidiga sjukdomar. All behandling behöver därför utgå ifrån vad patienten bedöms klara av. Fetma är en stark riskfaktor och kan orsaka livmoderkroppscancer även hos yngre kvinnor.

Primärbehandling vid endometriecancer är nästan uteslutande kirurgi. Den bör utföras av van gynekologisk tumörkirurg. Ingreppet bör i första hand utföras laparoskopiskt och innefatta  borttagning av livmodern, båda äggstockar och äggledare samt bedömning av lymfkörtlar i buken.

De flesta patienter med livmoderkroppscancer är färdigbehandlade efter kirurgin, men patienter med spridd sjukdom och/eller högriskhistologi erbjuds postoperativ behandling som vanligtvis består av cytostatika och vid lymfkörtelspridning tillägg av strålbehandling.

Täckningsgrad mot Cancerregistret diagnosår 2019 för Västra sjukvårsregionen är 99,2 procent och 99,1 procent för Västra Götalandsregionen.  

Framfall i underlivet (genital prolaps) kan ge betydande besvär. Det kan vara framväggen, bakväggen eller vaginaltoppen med eller utan livmodertapp/livmoder som buktar i eller utanför slidan. Framfall kan behandlas konservativt (ringbehandling) eller opereras. I allt högre grad genomförs behandlingen i dagkirurgi, medan mer komplicerade operationer görs i slutenvården. Andelen framfallsopererade i dagkirurgi har succesivt ökat både i riket och i Västra Götaland och 2019 är vi i stort på samma nivå som riket.

En Framfallsoperation kan vara olika svår, från ett enkelt dagkirurgiskt ingrepp till en mer komplicerad operation. Några kliniker specialiserar sig på fast track-kirurgi och gör endast relativt enkla operationer, medan andra kliniker fungerar som remisskliniker för de mera komplexa fallen. Vid jämförelse mellan olika kliniker är det nödvändigt att ta hänsyn till dessa skillnader i patientsammansättning.

För mer rättvisande jämförande redovisningar har GynOp utvecklat en svensk standardpatient prolaps. Standardpatienten är en frisk, högst 80 år gammal kvinna som inte tidigare opererats för framfall. Patienter där man samtidigt utför mera komplicerade operationer i slidtoppen eller andra operationer utesluts. En standardpatient förväntas ha samma resultat efter operationen, oberoende av klinik, län eller region. 2019 frångick man att studera endast denna grupp, då man inte sett att resultatet (på stor population) skiljt sig åt.

Enligt patientenkäter är resultaten för sjukhusen i Västra Götaland i stort på samma nivå som riksgenomsnittet, även om det finns en viss inomregional variation. Ett år efter operationen rapporterar cirka 70 procent av kvinnorna att de inte längre har några framfallssymtom.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenten (se nedan). 

Primärvårdsmätningen 2019 genomfördes vid samtliga vårdcentraler i Västra Götaland där totalt 42 792 enkäter skickades ut och antalet inkomna svar var 16 800 vilket innebar en svarsfrekvens om 39,3 %. Den genomsnittliga svarsfrekvensen i landet var 39,1 % vilket innebär att Västra Götaland ligger lite över riket. Enkäterna besvarades av personer i åldern 15 år eller äldre som varit på läkarbesök i primärvården under september 2019. Undersökningen innefattas också av en vårdnadhavarenkät som går ut till vårdnadshavare för barn under 15 år, där dessa individer anses vara för unga för att kunna besvara enkäten själva. Dessa svar redovisas inte i sammanställningen. 

Kvinnor och äldre besvarade enkäten i högre grad än män och yngre personer även om det i årets mätning börjar bli ett större deltagande även i de yngre åldrarna. I 2019 års mätning var svarsfrekvensen betydligt högre än tidigare års mätningar. 

Patientens upplevelse av vårdens förmåga till att ge ett bra bemötande inom primärvården i Västra Götaland upplevs som mycket gott. Respekt och bemötande är därmed den dimension patienterna ger högsta positiva svaret, följd av dimensionen Tillgänglighet. 

Däremot var man mindre nöjd med dimensionen Kontinuitet och koordinering och Information och kunskap. Liknande trend ses i Riket. (Se interaktivt diagram)

Män upplevde i högre grad än kvinnor att deras vårdbehov blivit tillgodosedda, trots att kvinnorna står för den högsta vårdkonsumtionen. I diagram 1 visas indexerat medelvärde per dimension och nämnd uppdelat per kön. I år presenteras även varje dimension uppdelad per HSN med tillhörande vårdcentraler och medelvärde för 2018 och 2019, samt medianvärde för respektive HSN. 

I diagram 1-7 visas medelvärde för respektive dimension per hälso- och sjukvårdsnämnd och vårdcentral, samt medelvärde för 2018 och 2019.

För mer information se: 
https://patientenkat.se/sv/resultat/Primärvård/2019
Resultat Primärvårdsmätning 2019 i stödstrukturen för Nationell Patientenkät. 

Nationella vårdgarantin - Primärvård
Mätningar i primärvården sker vid två tillfällen per år, två veckor under våren och två veckor under hösten. Vårdgarantin som gäller inom primärvården har förstärkts från den 1 januari 2019. Förstärkningen innebär att patienter som kontaktar primärvården för ett nytt eller försämrat hälsoproblem har rätt till en medicinsk bedömning inom tre dagar. Bedömningen ska göras av en läkare eller annan legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal inom primärvården.

Kontakt med primärvården samma dag
Samma dag som man söker hjälp för ett hälsoproblem ska man få kontakt med primärvården, till exempel vårdcentralen eller sjukvårdsrådgivningen. Det kan ske via telefon eller genom besök.

Medicinsk bedömning i primärvården inom tre dagar
Få en medicinsk bedömning av legitimerad personal inom tre dagar. Mätningar saknas för 2019 men under januari till april 2020 får cirka 95 procent en medicinsk bedömning inom tre dagar i Västra Götaland jämfört med cirka 80 procent i alla regioner.

Telefontillgänglighet:
Alla som ringer ska få kontakt med vårdcentralen för rådgivning och/eller tidsbokning samma dag enligt den nationella vårdgarantin. Vid den senaste mätningen våren 2020 uppvisade vårdcentralerna i Västra Götaland en måluppfyllelse av 95 procent.
Resultatet för riket var under samma period 93 procent.

För mer information om den Nationella Vårdgarantin:
http://www.vantetider.se/veta-mer/vardgaranti/

Sjukvårdsrådgivningen (1177)
Västra Götalandsregionen har sedan 2017 haft resultat mycket nära rikets nivå. Under 2019 har andelen ökat såväl i riket som i Västra Götaland.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenter (se nedan). 

Primärvårdsmätningen 2019 genomfördes vid samtliga vårdcentraler i Västra Götaland där totalt 42 792 enkäter skickades ut och antalet inkomna svar var 16 800 vilket innebar en svarsfrekvens om 39,3 %. Den genomsnittliga svarsfrekvensen i landet var 39,1 % vilket innebär att Västra Götaland ligger lite över riket. Enkäterna besvarades av personer i åldern 15 år eller äldre som varit på läkarbesök i primärvården under september 2019. Undersökningen innefattas också av en vårdnadhavarenkät som går ut till vårdnadshavare för barn under 15 år, där dessa individer anses vara för unga för att kunna besvara enkäten själva. Dessa svar redovisas inte i sammanställningen. 

Kvinnor och äldre besvarade enkäten i högre grad än män och yngre personer även om det i årets mätning börjar bli ett större deltagande även i de yngre åldrarna. I 2019 års mätning var svarsfrekvensen betydligt högre än tidigare års mätningar. 

Patientens upplevelse av vårdens förmåga till att ge ett bra bemötande inom primärvården i Västra Götaland upplevs som mycket gott. Respekt och bemötande är därmed den dimension patienterna ger högsta positiva svaret, följd av dimensionen Tillgänglighet. 

Däremot var man mindre nöjd med dimensionen Kontinuitet och koordinering och Information och kunskap. Liknande trend ses i Riket. (Se interaktivt diagram)

Män upplevde i högre grad än kvinnor att deras vårdbehov blivit tillgodosedda, trots att kvinnorna står för den högsta vårdkonsumtionen. I diagram 1 visas indexerat medelvärde per dimension och nämnd uppdelat per kön. I år presenteras även varje dimension uppdelad per HSN med tillhörande vårdcentraler och medelvärde för 2018 och 2019, samt medianvärde för respektive HSN. 

I diagram 1-7 visas medelvärde för respektive dimension per hälso- och sjukvårdsnämnd och vårdcentral, samt medelvärde för 2018 och 2019.

För mer information se: 
https://patientenkat.se/sv/resultat/Primärvård/2019
Resultat Primärvårdsmätning 2019 i stödstrukturen för Nationell Patientenkät. 

Sedan början av 2000-talet har Västra Götalandsregionen, tillsammans med övriga regioner och landsting i Sverige, frågat befolkningen om dess uppfattning, förväntningar och erfarenheter av hälso- och sjukvården i en nationell intervjustudie. Undersökningen genomfördes under samordning av SKR, Sveriges Kommuner och Regioner (tidigare Sveriges Kommuner och Landsting) och gick under benämningen Vårdbarometern.

Efter 2015 års mätning gjordes undersökningen om. Vårdbarometern bytte skepnad till Hälso- och sjukvårdbarometern och såväl metodologiska som innehållsmässiga förändringar genomfördes i syfte att öka representativiteten och svarsbenägenheten. Mot bakgrund av denna förändring ska jämförelser innan 2016 göras med stor försiktighet. 

2019 samlades drygt 42 000 svar in från svenska medborgare i åldern 18 år och äldre. Knappt 7 540 av dessa var hemmahörande i Västra Götaland.

Resultatet från 2019 års undersökning visar att 83 procent av invånarna i Västra Götaland upplever att de har tillgång till den vård de behöver. Det är en ökning jämfört med föregående mätår, men resultatet hamnar fortsatt signifikant under riksgenomsnittet.

Befolkningen i Västra Götaland har vidare något lägre förtroende för hälso- och sjukvård i stort än befolkningen i övriga riket och anser i lägre grad att väntetider till besök och behandling på sjukhusen är rimliga. Detta mönster har observerats under flera år. De senaste åren har mätningarna pekat mot ett något försvagat förtroende även för vårdcentralerna i regionen samt att befolkningen i lägre grad anser att väntetider till desamma är rimliga. Någon signifikant minskning i befolkningens förtroende för vårdcentraler ses inte i 2019 års resultat jämfört med föregående års mätning. När det kommer till väntetider till besök och behandling på sjukhus och vårdcentraler, visar årets resultat på en signifikant förbättring.

Utvecklingen för förtroendet för 1177 ser något annorlunda ut mellan de olika plattformarna, men är generellt god och i nivå med föregående års resultat. För 1177 via webben ses en långsiktig positiv trend såväl i regionen som i Sverige generellt. Befolkningen i Västra Götaland hamnar i nivå med riks-genomsnittet både om vi ser till förtroende för 1177 via telefon och 1177 via webben. Däremot ligger förtroendet för 1177 Vårdguidens e-tjänster signifikant lägre om vi jämför med riket i övrigt och hamnar på samma nivå som övriga landet avseende förtroendet för digitala vårdbesök (20 procent). 

Resultaten från Hälso- och sjukvårdsbarometern skiljer sig genomgående i olika demografiska grupper, där ålder, födelseland och självskattat hälsotillstånd tenderar att ha störst betydelse. Ett mönster som är att betrakta som nationellt snarare än specifikt för Västra Götaland.

Ambulansverksamheten i Västra Götalandsregionen (VGR) är organiserad i fem sjukhusförvaltningar; Sjukhusen i Väster (SiV), Skaraborgs sjukhus (SkaS), NU-sjukvården, Sahlgrenska Universitetssjukhuset (SU) samt Södra Älvsborgs sjukhus (SÄS). Förutom ambulanssjukvård ingår även liggande sjuktransport i verksamheten. Ambulanshelikoptern är en regional resurs, organisatoriskt förlagd till Sjukhusen i Väster.

Ambulanssjukvårdens uppgifter är flera och består av att på plats bedöma, vårda och behandla patienten samt vid behov transportera patienter till rätt vårdnivå, alternativt att hänvisa till annan vårdnivå eller färdigvårda på plats hos patienten.

Ambulansuppdragen delas in efter prioritet (prio) som värderas utifrån patientens tillstånd:

• Prio 1 är uppdrag med högsta prioritet där patienten bedöms ha akuta och livshotande symtom.
• Prio 2 är uppdrag med hög prioritet där patienten bedöms ha akuta men ej livshotande symtom.
• Prio 3 innebär att patienten har ett vårdbehov, men att det är av mindre akut karaktär.

I de fall där patienten inte har ett vårdbehov under transporten kan uppdragen utföras av liggande sjuktransport, prio 4, alternativt kan hänvisning ske till sittande sjukresa.

SOS Alarm Sverige AB (SOS) har genom avtal med staten uppdraget att svara på nödnumret 112. Från april 2019 drivs prioriteringsfunktionen inom Västra Götalandsregionen dygnet runt av Sjukvårdens Larmcentral (SvLc) som tillhör Regionhälsan. SvLc tar emot medicinska nödsamtal som inkommer via 112. SvLc svarar även för vårdens beställning av ambulans- och liggande sjuktransport samt dirigerar liggande sjuktransport och ambulanshelikoptern i VGR (HEMS-koordination).

Fördelen med att driva verksamheten i egen regi är att bedömningarna görs med hög medicinsk kompetens vilket innebär en större möjlighet att tillgodose rätt vårdnivå direkt och med rätt resurs. 

Utifrån SvLc:s prioritering och bedömt behov av ambulans har VGR avtal med SOS om dirigering av delar av ambulanssjukvårdens resurser.

Redovisning av verksamheten sker månadsvis. Fram till 2018 redovisades utfallet årsvis. För prio 1 har det från år 2017 skett en förändring av mätintervallet. Tidigare räknades intervallet från noll minuter till och med minut 20. Sedan 2017 mäts intervallet från noll minuter till och med minut 19, det vill säga, 19 minuter och 59 sekunder. Förändringen gjordes för att kunna jämföra utfallet i VGR med utfallet nationellt.

Statistik presenteras per sjukhusförvaltning och hälso- och sjukvårdsnämnd. Det finns vissa skillnader mellan sjukhusförvaltningarnas och hälso- och sjukvårdsnämndernas upptagningsområde.

Diagrammen nedan visar andel prio 1 som når patienten inom 20 minuter, väntetid för prio 1 och prio 2 samt antal uppdrag per prioriteringskategori (prio 1 - 4) per sjukhusförvaltning och hälso- och sjukvårdsnämnd.

Länk till avsnittet Ambulansssjukvården i verksamhetsanalys 2018

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan). 

Ledtider på akutmottagning

När patienten söker en akutmottagning i regionen, göras en s.k. triage där det tas en kort anamnes samtidigt som man mäter t.ex. blodtryck och puls. Systemet ger en prioriteringsnivå och en rekommendation om övervakningsnivå innan patienten träffar läkare. Man kan även få råd om egenvård, eller en hänvisning till primärvården. 

Det finns i nuläget 5 olika prioriteringsgrader enligt systemet RETTS: 

RÖD           TTL 0 min 
ORANGE    TTL < 20 min 
GUL            TTL < 120 min 
GRÖN        TTL < 240 min 
BLÅ            TTL ej definierat 

Analysen visar att de mest akuta (röda) patienterna har kortast ledtider, vilket visar att akuterna sköter sitt uppdrag gällande att ta hand om de svårast sjuka. 

Exempel på faktorer som påverkar tillgängligheten vid en akutmottagning; 

• Inflödet – dvs. antalet patienter som söker vård vid akutmottagningarna 
• Akutmottagningens bemanning (antal och personalmix), arbetssätt samt tillgång till lab./röntgen 
• Utflödet – dvs. (a) hur det fungerar för patienter som är färdiga på akutmottagningen och t ex väntar på färdtjänst/sjuktransport och (b) de patienter som behöver slutenvård, som finns kvar på akutmottagningen i väntan på vårdplats (c) patienter i slutenvården som är utskrivningsklara och kvarstannar i väntan på kommunala insatser 
• Tillgång till annan vårdnivå, t.ex. jourcentral eller närakut

Akutmottagningarnas besöksvolym har på VGR-nivå inte rört sig nämnvärt under tidsperioden, 2013–2019. Däremot har SARS-CoV-2 – pandemin lätt till betydligt lägre inflöde vid alla akutmottagningar i perioden mars/april 2020.

Samtliga ledtider har på VGR-nivå förbättrats under samma tidsperiod. Förutom lägre inflöde kan man tänka sig att det beror på ändrade arbetssätt där man fokuserat på hög beslutskompetens tidigt i det akuta flödet, ett ökat antal hänvisningar till egenvård eller digitala vårdmöten samt starkt mobil närvård.

Utmaningen framledes blir att se vad vi kan ta med oss från arbetet under pandemin, speciellt med fokus på att hjälpa patienterna söka till rätt vårdnivå.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenten (se nedan). 

IBD är en kronisk inflammatorisk tarmsjukdom, bestående av Crohns sjukdom (Crohn’s disease, CD), Ulcerös Kolit (Ulcerative colitis, UC) och den mindre vanliga formen IBD-U (unclassified IBD). Till vardags används förkortningen IBD som kommer av engelskans ”inflammatory bowel disease”. Vid IBD blir tarmarna inflammerade i perioder, och man säger att sjukdomen går i skov. Sjukdomarna drabbar framför allt yngre personer och den vanligaste insjuknande åldern är mellan 15-40 år. IBD drabbar kvinnor och män i lika hög utsträckning.

I Sverige beräknas 75 - 80 000 personer ha IBD, varav ungefär 13 - 14 000 personer i Västra Götaland. För att kunna ge rätt omhändertagande och medicinering behöver man ha kunskap om graden av inflammation i tarmen, vilket bland annat sker genom att mäta en inflammationsmarkör i avföringen och skatta patientens symtom och livskvalitet.

Symtom

IBD ger i första hand, symptom från mag-tarmkanalen. Vid UC är de vanligaste symtomen diarré med blod och slem i avföringen. Andra symptom är smärta, feber och avmagring, som man ser vid svåra skov som kräver inneliggande vård. De vanligaste symtomen vid CD är buksmärta och diarré, men i vissa fall även blodtillblandad avföringen. Det finns en risk att mild och tidig CD betraktas som funktionella mag-tarmsjukdom om inte inflammationen ger stegrade laboratorieprover. Vid CD är hela tarmväggen påverkad, men vid UC är det främst slemhinnan som är inflammerad. Fistelbildning, s.k. blindgångar ses vid CD, framför allt kring ändtarmsmynningen men kan även sträcka sig från tarm till andra organ ex. urinblåsa och vagina. Vid både CD och UC förekommer symtom utanför tarmen, så kallade extraintestinala symtom, exempelvis från leder, hud, ögon och gallvägar.

Diagnostik

Diagnostiken av IBD baseras på anamnes (samtal med patienten), biomarkörer för att mäta inflammation i blod (CRP) och avföring (fekalt calprotectin), koloskopi med biopsier från tarmen för att makroskopiskt och mikroskopiskt bedöma inflammationen i tarmen samt vid CD även radiologisk utredning med magnetröntgen eller skiktröntgen. För att följa (monitorera) sjukdomsförlopp och behandlingssvar vid IBD använder man sig av biomarkörer, endoskopi och röntgen.

Behandling

Behandlingen vid IBD varierar utifrån sjukdomens utbredning, och svårighetsgrad. Behandlingen av de två huvudtyperna, CD och UC är likvärdig, men skiljer sig något åt. Vid CD kräver sjukdomens karaktär - stenoserande och fistulerande - särskilda terapeutiska överväganden. Läkemedel för behandling av IBD utgjordes fram till slutet av 1990-talet av kortison, 5-ASA-preparat och immunosuppressiva läkemedel (azathioprin, metotrexat). Efter introduktionen av biologiska läkemedel kring år 2000 i form av TNF-hämmaren infliximab, har utvecklingen gått snabbt och nu har finns en rad nya biologiska läkemedel och JAK-hämmare i behandlingsarsenalen. Dessutom har läkemedelsmonitorering med bestämning av läkemedelskoncentrationer effektiviserat behandlingen. Fortfarande utgör kirurgi en viktig del av behandlingen och en relativt hög andel patienter opereras, framför allt vid CD.

SWIBREG

Svenska kvalitetsregistret för inflammatorisk tarmsjukdom (IBD), SWIBREG har som målsättning att optimera vården för patienter med Crohns sjukdom (CD), ulcerös kolit (UC) och blandformen IBD-U (IBD-unclassified). För närvarande är 50 780 (200311) patienter med IBD registrerade i SWIBREG. Täckningsgraden är något svårvärderad och varierar med geografisk region, men också med sjukdomsintensitet, eftersom registret sista åren fokuserat på registrering av patienter med biologiska läkemedel/JAK hämmare.

Evidensbaserad utredning, behandling och uppföljning, jämlik vård samt ökad kunskap om IBD sjukdomarna är anledningar till att alla patienter med IBD registreras i (SWIBREG).

Till SWIBREG är det kopplat digital monitorering och för tillfället finns det två möjligheter, 1177 och och IBD Home. Båda systemen möjliggör för patienter att digitalt rapportera aktiviteten i den inflammatoriska tarmsjukdomen till registret.

På 1177 ligger SWIBREG’s patientformulär, som innehåller frågor om symtom och livskvalitet (PROM, patients reported outcome measures).

IBD Home är den andra e-tjänsten som underlättar vardagen för personer som lever med IBD. Förutom att rapportera symtom och livskvalitet via SWIBREG´s patientformulär (se ovan), mäter patienten inflammationsgraden i avföringen (fekalt calprotectin) via ett självtest. Med hjälp av den digitala tekniken överför patienten mätresultat och skattning av symtom och livskvalitet via en app i mobiltelefonen till kvalitetsregistret SWIBREG. På detta sätt kan vårdpersonalen på mag-tarmmottagningen följa patientens tillstånd på distans och kalla patienten till besök om det finns behov.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan). 

Diabetessjukvården för barn i Sverige är mycket god, bland den bästa i världen. 2014 fanns fortfarande inomregionala skillnader i andelen barn som når mål för HbA1c, men resultaten för samtliga kliniker i Västra Götaland var på samma nivå som riksgenomsnittet eller bättre.

Hög andel barn med insulinpump, och frekventare kontroller av barn med sämre blodsockerkontroll, var två identifierade framgångsfaktorer för goda behandlingsresultat.

Hur påverkas vårdkonsumtion och vårdpersonal till följd av att befolkningen ökar? I december 2017 publicerade koncernavdelning data och analys en rapport om hur antal vårdbesök och vårdtillfällen respektive antal nettoårsarbetare inom hälso- och sjukvården förväntas förändras fram till år 2025 i Västra Götaland och per hälso- och sjukvårdsnämndområde baserat på hur folkmängden ökar.

Antalet vårdbesök och vårdtillfällen förväntas öka mellan 9 procent och 12 procent, och antal nettoårsarbetare med 8 procent fram till år 2025 om allt annat hålls konstant.

Det finns givetvis en mängd andra faktorer som har betydelse för framtida vårdkonsumtion, t.ex. hälsan i befolkningen, ökad medellivslängd där sjukligheten kanske förlängs eller möjligen komprimeras, utbudsförändringar, effektiviseringar inom hälso- och sjukvården, medicinteknisk utveckling och förväntningar på hälso- och sjukvården. Och hur vårdpersonalen kommer att se ut hänger intimt samman med bl.a. utbildningsval, genomströmning och förväntningar på arbetsmarknaden.

En viktig påverkansfaktor är den omställning av hälso- och sjukvården som pågår i Västra Götalandsregionen. Rapporten kan ses som ett underlag för att prognostisera framtida vårdkonsumtion och personal.

Bland patienter med diabetes, hjärtinfarkt, hjärtsvikt och stroke har 1-3 % samtidigt allvarlig psykisk sjukdom (psykos/bipolär sjukdom). Patienter med både psykisk och somatisk sjukdom är dessutom i högre grad drabbade av annan samsjuklighet t ex missbruk och depression/ångest.

I Västra Götaland, liksom i riket i övrigt, har patienter med psykos/bipolär sjukdom och samtidig somatisk sjukdom (diabetes, hjärtinfarkt, hjärtsvikt, stroke) en ökad dödlighet jämfört med psykiskt friska. De behandlas i lägre grad med relevanta läkemedel och konsumerar mer somatisk slutenvård än de psykiskt friska som drabbats av dessa somatiska sjukdomar.

Det är internationellt och nationellt väl känt att individer med allvarlig psykisk sjukdom har en livsstil som ökar risken för medicinska komplikationer. Dessa individer röker oftare, konsumerar mer alkohol, har sämre kostvanor och lägre grad av fysisk aktivitet än personer som inte lider av psykos/bipolär sjukdom.

Frågan om den somatiska överdödligheten, översjukligheten och den medicinska underbehandlingen vid samtidig allvarlig psykisk sjukdom är ett sjukvårdsproblem här och nu. Det handlar om att uppmärksamma denna svaga och drabbade patientgrupp. För det krävs ingen sofistikerad ny teknik eller betydande nyrekrytering av personal. Det viktiga är att uppmärksamma problemet och ställa tydliga krav på såväl psykiatri som somatik att ge också dessa patienter vård på lika villkor.

Koncernavdelning data och analys har medverkat i två fördjupade rapporter om personer med allvarlig psykisk sjukdom och samtidig somatisk sjuklighet. Den ena är en deskriptiv sammanställning som beskriver somatisk vård och hälsoutfall för personer med samtidig psykisk sjukdom. Den andra är en kvalitativ studie som beskriver vilka hinder som kan finnas och vilka förutsättningar som behövs för att personer med somatisk ohälsa vid samtidig psykisk sjukdom ska få adekvat somatisk hälos- och sjukvård.

Syftet med denna rapport är att ge en bild av asylsökandes sjukvård- och tandvårdskonsumtion i Västra Götaland under perioden 2011-2016 som underlag för planering av framtida hälso- och sjukvård i regionen.

Asylsökande står för en mycket liten del av den totala hälso- och sjukvårdskonsumtionen i Västra Götalandsregionen, drygt en procent år 2016.

Asylsökande erhåller mindre vård jämfört med övriga befolkningen, och vårdkonsumtionsmönstret skiljer sig åt. Vuxna asylsökande personer erhöll mindre primärvård med undantag år 2016 och mindre specialiserad vård, men fler akutmottagningsbesök och slutenvårdstillfällen jämfört med folkbokförda i Västra Götaland. Asylsökande barn erhöll mindre primärvård, fram till år  2016 men får generellt mer vård jämfört med folkbokförda barn i regionen. Särskilt stora skillnader ses inom den psykiatriska vården, där asylsökande barn både har fler öppenvårdskontakter och fler slutenvårdstillfällen jämfört med folkbokförda barn. Asylsökande får tandvård i samband med att akuta besvär uppkommer, samtidigt som man finner ett stort ackumulerat tandvårdsbehov. Asylsökande barn får i låg grad den förebyggande tandvård som de har rätt till.

Antalet asylsökande i Sverige ökade kraftigt hösten 2015. Under 2016 minskade antalet påtagligt. I januari 2017 fanns 18 000 asylsökande i Västra Götaland. Därtill finns ett okänt antal personer som vistas i Sverige utan tillstånd (papperslösa) och antalet förväntas öka som en följd av lagändringar. Den asylsökande populationen är mycket yngre än den folkbokförda. Majoriteten är pojkar och unga män, medan väldigt få asylsökande är över 65 år. Rapporten beskriver vårdkonsumtion i åldrarna 0-64 år.

En hälsoundersökning erbjuds alla asylsökande. Enligt fakturerade uppgifter genomgår ungefär hälften av alla asylsökande en sådan. Enhetlig registrering och uppföljning av hälsoundersökningar saknas dock i vårddatabasen varför uppgifterna är osäkra.

Trots att studier visar att stor andel av asylsökande lider av psykisk ohälsa, ser vi både lägre antal besök och färre diagnoser bland asylsökande vuxna inom psykiatrin jämfört med folkbokförda. Asylsökande barn har däremot fler psykiatriska kontakter och skillnaderna mellan asylsökande barn och vuxna liksom mellan asylsökande och folkbokförda vuxna har blivit mer uttalade över tid, till följd av minskat antal besök bland asylsökande. Posttraumatiskt stressyndrom är en diagnos som ses i betydligt högre utsträckning bland både asylsökande barn och vuxna. Asylsökandes vårdkontakter för posttraumatiskt stressyndrom sker framförallt inom specialiserad öppenvård.

Flera studier visar att diabetes typ 2 och hjärt-kärlsjukdom är vanligare bland vissa migrantgrupper. Besök och vårdtillfällen med dessa diagnoser är vanligare bland asylsökande jämfört med folkbokförda.

Asylsökande kvinnor föder fler barn och frekvensen kejsarsnitt är högre, vilket ger längre vårdtider.

Tuberkulos och virushepatit är betydligt vanligare bland asylsökande där behandlingen i vissa fall är långvarig.

Rapporten indikerar att det faktiska vårdbehovet bland asylsökande inte är tillfredsställt, vilket ökar risken för ett större och mer kostsamt framtida behov av sjukvård. Särskilt när det gäller psykiatrisk vård bland vuxna talar data för att det föreligger ett avsevärt vårdbehov som inte är tillfredsställt. Dessutom förväntas antalet personer som vistas i Sverige utan tillstånd (papperslösa) öka vilket kan leda till stora utmaningar, inte minst inom infektionsvård, förlossningsvård och i synnerhet barn- och vuxenpsykiatrin.

Ett flertal barriärer som försvårar asylsökandes tillgång till hälso- och sjukvård har identifierats. De mest framträdande barriärerna är konsekvenserna av att asylsökande endast har rätt till vård som inte kan anstå, brist på kvalificerade tolkar och brist på information. Rapporten avslutas med slutsatser och förslag.

Syftet med denna rapport är att ge ett underlag för bedömning av framtida behov av hälso- och sjukvård inklusive tandvård på kort respektive lång sikt för invånare med flyktingbakgrund, som fått uppehållstillstånd i Sverige.

I rapporten följer vi utvecklingen av vårdkonsumtion totalt och för ett urval av diagnoser bland personer folkbokförda i Västra Götaland med respektive utan flyktingbakgrund. Två olika studiepopulationer används, tvärsnitt 2014 respektive longitudinell kohort där populationen följs under åtta år. Resultaten för tvärsnittspopulationen är justerade för ålder och kön. Resultaten är även justerade för inkomst och utbildning men kommenteras endast om det ändrar mönstret.

År 2014 fanns 49 810 invånare med flyktingbakgrund i åldrarna 0 - 69 år i Västra Götaland som kommunmottagits 1997 eller senare. Generellt är detta en heterogen grupp. Den är i jämförelse med gruppen invånare utan flyktingbakgrund yngre och en något större andel är män. Invånare med flyktingbakgrund har i högre grad förgymnasial utbildning som högsta utbildningsnivå och betydligt lägre inkomst jämfört med invånare utan flyktingbakgrund.

I en tidigare rapport om ”Asylsökandes hälso- och sjukvårdskonsumtion i Västra Götaland” visade vi att asylsökande generellt erhåller mindre vård jämfört med övrig befolkning, och att asylsökande med stor sannolikhet inte får den vård de behöver.

I denna rapport finner vi att invånare med flyktingbakgrund som var bosatta i Västra Götaland år 2014 generellt har högre sjukvårdskonsumtion inom somatisk vård, jämfört med övriga invånare, vilket sannolikt förklaras av en högre andel med somatiska diagnoser i gruppen.

När det gäller ensamkommande barn har dessa en högre psykiatrisk vårdkonsumtion än barn utan flyktingbakgrund. Vuxna med flyktingbakgrund har däremot en lägre psykiatrisk vårdkonsumtion jämfört med personer utan flyktingbakgrund trots att de har en högre risk för psykiatriska diagnoser såsom PTSD. Det finns flera tänkbara förklaringar, till exempel barriärer i vården som i högre grad drabbar denna grupp.  

Bland ensamkommande barn var risken att få en PTSD-diagnos 29 gånger högre än bland barn utan flyktingbakgrund. Sömnstörningar var sju gånger vanligare och depression tre gånger vanligare. Även om det inte rör sig om ett stort antal barn, så tillhör de en utsatt grupp som är i stort behov av psykiatrisk vård och stöd.

Barn i familj med flyktingbakgrund hade inte lika hög risk att få psykiatriska diagnoser. Risken för PTSD var 1,7 gånger högre, medan risken för depression och ångest var 60 procent lägre än bland barn utan flyktingbakgrund, något som skulle kunna vara en effekt av underdiagnostik och därmed utebliven behandling. Bland vuxna med flyktingbakgrund var risken för PTSD sju gånger högre än bland vuxna utan flyktingbakgrund och risken för sömnstörningar 1,4 gånger högre.

Den totala andelen barn med flyktingbakgrund med någon av diagnoserna PTSD, stresstillstånd, depression och ångest förändrades inte nämnvärt över tid, till skillnad från övriga barn i befolkningen där andelen ökade över tid. Bland vuxna med flyktingbakgrund var andelen av dessa diagnoser högre än bland övrig befolkning men ökade över tid i samma takt i båda grupperna.

Den högre sjukvårdskonsumtionen av somatisk vård som ses hos vuxna med flyktingbakgrund förklaras sannolikt av den ökade risken för somatiska diagnoser. Risken att få diagnoserna fetma, diabetes, kranskärlssjukdom eller hjärtinfarkt var dubbelt så hög bland invånare med flyktingbakgrund jämfört med övriga. Samma överrisker gäller för symtomdiagnoserna mag-tarmbesvär och kronisk smärta samt muskuloskeletala symtom, vilket delvis även skulle kunna vara kopplat till obehandlad psykisk ohälsa. I gruppen med flyktingbakgrund ökar också andelen med dessa sjukdomar snabbare efter antal år i landet jämfört med invånare utan flyktingbakgrund, särskilt i gruppen 30 - 49 år. I åldern 30 - 49 år hade cirka sju procent av invånare med flyktingbakgrund en diabetesdiagnos efter åtta år i landet jämfört med tre procent i övriga befolkningen.

Förvånande nog finner vi inte någon överrepresentation av diagnosen KOL bland invånare med flyktingbakgrund, trots att rökning förekommer hos en högre andel. En förklaring kan vara åldersstrukturen där färre är 60 – 69 år i gruppen med flyktingbakgrund, men vi kan inte utesluta en högre grad av underdiagnostik bland invånare med flyktingbakgrund.

Infektionsdiagnoser såsom hepatit B, HIV och tuberkulos är påtagligt överrepresenterat bland både vuxna och barn med flyktingbakgrund, liksom uppgiften om förekomst av resistens mot betalaktamantibiotika. Antalet berörda individer är dock relativt få.

Barn och unga med flyktingbakgrund har en högre förekomst av karies och får oftare tänder utdragna än barn utan flyktingbakgrund.

Resultaten om hälsa och vårdbehov i denna rapport baseras på invånarnas vårdkonsumtion. Forskning talar för att det finns ett otillfredsställt behov av hälso- och sjukvård och tandvård bland nyanlända. Flyktingbakgrund är av betydelse för människors hälsa somatiskt och fysiskt under lång tid, dock vet vi inte om det är samma faktorer över tid som påverkar hälsan. Riskfaktorerna kan vara varierande: somatiska, psykologiska, socioekonomiska och existentiella och kanske också skiftar över tid varför insatserna också måste anpassas efter detta. Tidiga insatser är viktiga men utmaningarna i samband med migration finns under lång tid och kan påverka hälsan även senare.

Hälso- och sjukvården behöver anpassas till individens förutsättningar för att förbättra individens möjligheter att ta till sig, förstå och kunna tillämpa hälsoinformation från det svenska hälso- och sjukvårdssystemet. Det är därför viktigt att göra information lättillgänglig på olika sätt, till exempel anpassad på olika språk. Ekonomiska hinder att söka vård, liksom bristande tillit till och förtroende för vården kan också utgöra barriärer. Andra exempel på barriärer inom vården är tillgång till och kvaliteten på tolkning, tillgänglighet inom olika verksamheter såsom psykiatrin, men även kunskapsnivån avseende migrationsrelaterad ohälsa hos hälso- och sjukvårdspersonal.

Sammantaget understryker rapportens resultat att invånare med flyktingbakgrund utgör en hälsomässigt sårbar grupp både vad gäller psykisk och fysisk hälsa. Tidiga hälsofrämjande insatser och psykiatriska behandlingsinsatser är av stor vikt för att minska riskerna för senare somatisk och psykiatrisk sjuklighet. En möjlig väg skulle kunna vara att komplettera befintliga hälsoundersökningar för asylsökande med en uppföljande hälsogenomgång i samband med kommunplacering med fokus på levnadsvanor men även för att kunna fånga in sena effekter av hälsorisker före och under liksom även efter flykten.

Strokeinsjuknandena minskar i Västra Götaland på samma sätt som i Riket och bedöms bero på förbättrad primär- och sekundärprevention. Förekomsten i regionen varierar, men det finns ingen säker förklaring till variationen. Invandrartäta områden i Göteborg har tidigare haft högre förekomst än områden med låg andel invandrare. Dessa skillnader håller på att utjämnas.

Rökning är en riskfaktor för stroke. Andelen rökare av de som har drabbats av stroke minskar både bland män och kvinnor.

Strokeenhetsvård för patienter med misstänkt stroke är mycket högt prioriterat. Andelen patienter med stroke som har direktintagits på strokeenhet utan att först ha vårdats på annan vårdenhet har ökat från ca 70 till 80 procent. Direktintagning på strokeenhet i Västra Götalandsregionen når i snitt bara till måttlig målnivå i det nationella kvalitetsregistret för stroke, Riks-Stroke. Förklaringen till att patienter med stroke inte tas in direkt på strokeenhet i högre omfattning beror troligen i första hand på brist på strokevårdplatser, men en bristande kompetens eller bristande rutiner för att identifiera strokepatienter på akutmottagningarna kan också bidra. Ytterligare ansträngningar behöver göras för att öka andelen direktintag.

Larm för trombolys har ökat kraftigt och numera är det lika vanligt med larm för de äldre (över 80 år) som för de yngre. Ökningen har skett i hela regionen. Det larmas mer sällan för ensamboende, som inte har någon anhörig som kan larma. Det larmas oftare för män än för kvinnor vilket till del kan förklaras av att kvinnor mer ofta än män är ensamboende men detta är inte hela förklaringen utan skillnader kvarstår. Dessutom larmas det mer sällan för strokepatienter i områden med hög andel födda utanför Sverige.

Andelen patienter med hjärninfarkt som får reperfusionsbehandling har ökat under perioden, men VGR når inte upp till Riks-Strokes höga målnivå eller Socialstyrelsens måltal, bägge 15 procent. SkaS Skövde är det enda sjukhus i VGR som når den höga målnivån. Kvinnor får reperfusionsbehandling i något lägre utsträckning än män, vilket kan förklaras med kvinnors högre ålder samt att de bor ensamma i större utsträckning än män. Det senare kan bidra till att tid från symptomdebut till sjukhus blir för lång för att reperfundernade behandling ska kunna sättas in. En något högre andel av invånare med eftergymnasial utbildning fick reperfusionsbehandling än de med lägre utbildning. En förklaring till detta kan vara en större kunskap om stroke bland de med högre utbildning.

Det är viktigt att tiden till reperfusionsbehandling är så kort som möjligt. Mediantiden från ankomst till sjukhuset tills dessa att trombolysbehandling påbörjas i Västra Götaland för 2013 uppfyller de måltal som Riks-Stroke anger som hög målnivå samt även Socialstyrelsens måltal, dvs max 40 minuter. Denna tid har förkortats år från år. Sahlgrenska var bäst i Sverige 2013 med 23 minuter, men tre sjukhus i Västra Götalandsregionen når inte målnivån. Det är viktigt att se över rutinerna så att tiden till behandling fortsätter att minska.

Sekundärpreventionen har förbättrats. Andelen patienter med stroke som har blodtryckssänkande behandling vid utskrivning har stadigt ökat under perioden 2005-2013. De med kortare utbildning och de som bor i områden med stor andel födda utanför Sverige får oftare blodtryckssänkande behandling.

Andelen patienter i åldersgruppen 18-80 år med stroke och förmakflimmer som har blivit insatta på antikoagulantia har ökat. Även antikoagulantiabehandling för de som är äldre än 80 år har ökat. Kvinnor får antikoagulantia mer sällan än män, även efter att hänsyn tagits till ålder. Patienter med förgymnasial utbildning får antikoagulantia i mindre utsträckning än de med högre utbildning. Patienter med låg utbildning får antikoagulantiabehandling i lägre utsträckning än de med högre utbildning.

Män får blodfettsänkande behandling med statiner oftare än kvinnor. Patienter med inkomst på hög- och mellannivå med hjärninfarkt fick statinbehandling vid utskrivning i något högre utsträckning än de med låg inkomst.

Dödligheten 90 dagar efter stroke var något lägre för patienter med inkomst på mellan- och hög nivå, i övrigt fanns inga skillnader.

ADL-oberoende efter tre månader, för de som var oberoende innan insjuknandet, skiljer sig åt med avseende på inkomst på så sätt att de med inkomst på hög- och mellannivå har högst ADL-oberoende och de med låg inkomst har lägre grad av ADL-oberoende efter att justeringar gjorts för ålders-skillnader.

Regionens sjukhus ligger mycket bra till vid en internationell jämförelse. Vid en nationell jämförelse finns förbättringspotential för att komma i nivå med de bästa sjukhusen i landet.

Andelen induktioner har ökat mellan 2002-2013 och ökningen har bidragit till fler kejsarsnitt under perioden. Induktioner leder även till längre tid på förlossning, samt längre vårdtider totalt. Det är därför viktigt att se över processen kring induktioner, framförallt rutiner för beslut om inducerad förlossningsstart.

Andelen akuta kejsarsnitt har ökat något under perioden 2002-2013. Andelen planerade kejsarsnitt har varit konstant. Om man gör ett liknande förbättringsarbete som gjorts i Linköping som har landets lägsta kejsarsnittsfrekvens, finns förutsättningar för en sänkt kejsarsnittsfrekvens i regionen.

Frekvensen perinealbristningar har varit relativt stabil men ligger över de nivåer som kliniker i Norge och Finland rapporterat. Även här finns en tydlig förbättringspotential.

Andel mödrar med blödning >1000 ml har ökat under perioden.

Eftersom övervikt och fetma är ett ökande folkhälsoproblem bör man förbättra registreringen av mödrars vikt och längd på mödravårdscentralen. Ett aktivt arbete för att minska andelen mödrar med övervikt och fetma bör stimuleras.

Syftetmeddenna rapport är att ge ett underlag för bedömning av framtida behov av hälso- och sjukvård inklusive tandvård på kort respektive lång sikt för invånare med flyktingbakgrund, som fått uppehållstillstånd i Sverige.

Irapporten följer vi utvecklingen av vårdkonsumtion totalt och för ett urval av diagnoser bland personer folkbokförda i Västra Götaland med respektive utan flyktingbakgrund. Två olika studiepopulationer används, tvärsnitt 2014 respektive longitudinell kohort där populationen följs under åtta år. Resultaten för tvärsnittspopulationen är justerade för ålder och kön. Resultaten är även justerade för inkomst och utbildning men kommenteras endast om det ändrar mönstret.

År 2014 fanns 49 810 invånare med flyktingbakgrund i åldrarna 0 - 69 år i Västra Götaland som kommunmottagits 1997 eller senare. Generellt är detta en heterogen grupp. Den är i jämförelse med gruppen invånare utan flyktingbakgrund yngre och en något större andel är män. Invånare med flyktingbakgrund har i högre grad förgymnasial utbildning som högsta utbildningsnivå och betydligt lägre inkomst jämfört med invånare utan flyktingbakgrund.

I en tidigare rapport om ”Asylsökandes hälso- och sjukvårdskonsumtion i Västra Götaland” visade vi att asylsökande generellt erhåller mindre vård jämfört med övrig befolkning, och att asylsökande med stor sannolikhet inte får den vård de behöver.

I denna rapport finner vi att invånare med flyktingbakgrund som var bosatta i Västra Götaland år 2014 generellt har högre sjukvårdskonsumtion inom somatisk vård, jämfört med övriga invånare, vilket sannolikt förklaras av en högre andel med somatiska diagnoser i gruppen.

När det gäller ensamkommande barn har dessa en högre psykiatrisk vårdkonsumtion än barn utan flyktingbakgrund. Vuxna med flyktingbakgrund har däremot en lägre psykiatrisk vårdkonsumtion jämfört med personer utan flyktingbakgrund trots att de har en högre risk för psykiatriska diagnoser såsom PTSD. Det finns flera tänkbara förklaringar, till exempel barriärer i vården som i högre grad drabbar denna grupp.  

Bland ensamkommande barn var risken att få en PTSD-diagnos 29 gånger högre än bland barn utan flyktingbakgrund. Sömnstörningar var sju gånger vanligare och depression tre gånger vanligare. Även om det inte rör sig om ett stort antal barn, så tillhör de en utsatt grupp som är i stort behov av psykiatrisk vård och stöd.

Barn i familj med flyktingbakgrund hade inte lika hög risk att få psykiatriska diagnoser. Risken för PTSD var 1,7 gånger högre, medan risken för depression och ångest var 60 procent lägre än bland barn utan flyktingbakgrund, något som skulle kunna vara en effekt av underdiagnostik och därmed utebliven behandling. Bland vuxna med flyktingbakgrund var risken för PTSD sju gånger högre än bland vuxna utan flyktingbakgrund och risken för sömnstörningar 1,4 gånger högre.

Den totala andelen barn med flyktingbakgrund med någon av diagnoserna PTSD, stresstillstånd, depression och ångest förändrades inte nämnvärt över tid, till skillnad från övriga barn i befolkningen där andelen ökade över tid. Bland vuxna med flyktingbakgrund var andelen av dessa diagnoser högre än bland övrig befolkning men ökade över tid i samma takt i båda grupperna.

Den högre sjukvårdskonsumtionen av somatisk vård som ses hos vuxna med flyktingbakgrund förklaras sannolikt av den ökade risken för somatiska diagnoser. Risken att få diagnoserna fetma, diabetes, kranskärlssjukdom eller hjärtinfarkt var dubbelt så hög bland invånare med flyktingbakgrund jämfört med övriga. Samma överrisker gäller för symtomdiagnoserna mag-tarmbesvär och kronisk smärta samt muskuloskeletala symtom, vilket delvis även skulle kunna vara kopplat till obehandlad psykisk ohälsa. I gruppen med flyktingbakgrund ökar också andelen med dessa sjukdomar snabbare efter antal år i landet jämfört med invånare utan flyktingbakgrund, särskilt i gruppen 30 - 49 år. I åldern 30 - 49 år hade cirka sju procent av invånare med flyktingbakgrund en diabetesdiagnos efter åtta år i landet jämfört med tre procent i övriga befolkningen.

Förvånande nog finner vi inte någon överrepresentation av diagnosen KOL bland invånare med flyktingbakgrund, trots att rökning förekommer hos en högre andel. En förklaring kan vara åldersstrukturen där färre är 60 – 69 år i gruppen med flyktingbakgrund, men vi kan inte utesluta en högre grad av underdiagnostik bland invånare med flyktingbakgrund.

Infektionsdiagnoser såsom hepatit B, HIV och tuberkulos är påtagligt överrepresenterat bland både vuxna och barn med flyktingbakgrund, liksom uppgiften om förekomst av resistens mot betalaktamantibiotika. Antalet berörda individer är dock relativt få.

Barn och unga med flyktingbakgrund har en högre förekomst av karies och får oftare tänder utdragna än barn utan flyktingbakgrund.

Resultaten om hälsa och vårdbehov i denna rapport baseras på invånarnas vårdkonsumtion. Forskning talar för att det finns ett otillfredsställt behov av hälso- och sjukvård och tandvård bland nyanlända. Flyktingbakgrund är av betydelse för människors hälsa somatiskt och fysiskt under lång tid, dock vet vi inte om det är samma faktorer över tid som påverkar hälsan. Riskfaktorerna kan vara varierande: somatiska, psykologiska, socioekonomiska och existentiella och kanske också skiftar över tid varför insatserna också måste anpassas efter detta. Tidiga insatser är viktiga men utmaningarna i samband med migration finns under lång tid och kan påverka hälsan även senare.

Hälso- och sjukvården behöver anpassas till individens förutsättningar för att förbättra individens möjligheter att ta till sig, förstå och kunna tillämpa hälsoinformation från det svenska hälso- och sjukvårdssystemet. Det är därför viktigt att göra information lättillgänglig på olika sätt, till exempel anpassad på olika språk. Ekonomiska hinder att söka vård, liksom bristande tillit till och förtroende för vården kan också utgöra barriärer. Andra exempel på barriärer inom vården är tillgång till och kvaliteten på tolkning, tillgänglighet inom olika verksamheter såsom psykiatrin, men även kunskapsnivån avseende migrationsrelaterad ohälsa hos hälso- och sjukvårdspersonal.

Sammantaget understryker rapportens resultat att invånare med flyktingbakgrund utgör en hälsomässigt sårbar grupp både vad gäller psykisk och fysisk hälsa. Tidiga hälsofrämjande insatser och psykiatriska behandlingsinsatser är av stor vikt för att minska riskerna för senare somatisk och psykiatrisk sjuklighet. En möjlig väg skulle kunna vara att komplettera befintliga hälsoundersökningar för asylsökande med en uppföljande hälsogenomgång i samband med kommunplacering med fokus på levnadsvanor men även för att kunna fånga in sena effekter av hälsorisker före och under liksom även efter flykten.

Rehabenheter inom Vårdval rehab ska erbjuda rehabilitering på primärvårdsnivå i enlighet med de krav som anges i hälso- och sjukvårdslagen. Rehabenheternas uppdrag omfattar planerad och oplanerad rehabilitering i öppenvård på mottagning och i hemmet med insatser från arbetsterapeuter, fysioterapeut och vid tilläggsuppdrag neurovårdteam även logoped. Vid behov ska rehabenheterna samverka med andra vårdaktörer för multiprofessionella insatser.

Rehabenheten ska följa nationella och regionala riktlinjer, vård- och behandlingsprogram. Enheterna ska särskilt uppmärksamma insatser som föregåtts av annan medicinsk behandling i syfte att främja en samordnad vårdprocess, bland annat patienter som kommer direkt från slutenvården. Indikatorerna om rehab vid KOL och stroke har valts för att de visar på behov av samverkan mellan vårdcentraler och rehabenheter, samt för att rehab vid dessa sjukdomar starkt rekommenderas i nationella riktlinjer.

Rådgivande samtal och FaR viktiga delar av rehabenheternas behandlingen av exempelvis kroniska sjukdomar, smärta och inaktivitet. En indikator redovisar andelen patienter som har fått rådgivande samtal och FaR vid rehabenhet.

Uppföljning och implementering av PrimärvårdsKvalitet syftar till att stödja enhetens kvalitetsdrivna verksamhetsutveckling och systematiskt förbättringsarbete för att förbättra enhetens resultat och öka patientnyttan. Uppföljningen ger också möjlighet till regionala och nationella jämförelser.

Kontinuitet är en viktig kvalitet i vården. God kontinuitet i primärvården värderas högt av både patienter och personal. Flera internationella studier visar att god läkarkontinuitet har positiva effekter på sjukvårdskonsumtion, sjukdomsbehandling, patienttillfredsställelse, minskad läkemedelsförbrukning, sjukskrivningar och vidareremitteringar.

I verksamhetsanalysen redovisas kontinuitet vid läkarbesök för patienter med vanliga kroniska sjukdomar: hjärtsvikt, kranskärlssjukdom, hypertoni, TIA/stroke, KOL, diabetes, demens, förmaksflimmer, depression, ångest, astma, artros, hypertoni, schizofreni, reumatoid artrit, psoriasis, MS, osteoporos, parkinson, fetma, alkoholberoende, samt bensår.

Nationella vårdgarantin

Vårdgarantin är en lagstadgad rättighet som innebär att en patient ska få vård inom en viss tid. Till specialiserad vård ska tid för besök ges inom 90 dagar från remiss. Operation/åtgärd ska erbjudas inom 90 dagar från det att beslut om åtgärd fattas.

Västra Götalandsregionen hade under ett antal år en negativ utveckling avseende tillgänglighet, och vid mitten av 2016 nåddes den hittills högsta nivån av antal väntande till besök.  Cirka 26 000 människor hade då väntat längre än vårdgarantins 90 dagar. Sedan dess har utvecklingen vänt och såväl 2017 som 2018 minskade antalet väntande till besök för att under 2019 stå still.

Motsvarande analys är svår att göra avseende utvecklingen inom behandling. Majoriteten av sjukhusen i Västra Götalandsregionen har bytt operationsplaneringssystem under denna tid, vilket gör att jämförbara data inte finns tillgängligt. På aggregerad nivå förefaller antalet väntande till operation/åtgärd ha minskat, framför allt under 2019. 

Utvecklingen inom tillgängligheten har flera förklaringar. En viktig faktor är sjukhusens utökade samarbete för att optimera användningen regionens gemensamma resurser, till exempel i användandet av operationskapacitet. En annan betydande faktor är upphandling av vård inom flera områden med låg tillgänglighet.

Ovanstående beskrivning gäller Västra Götalandsregionens utveckling som helhet. Observera att det finns variationer i utfall såväl mellan sjukhusen som inom respektive sjukhus.

Observera! 
På grund av problem med datafångst i samband med uppgradering av patientadministrativt system på Sahlgrenska Universitetssjukhuset redovisas  för denna förvaltning april-Augusti-19 väntande till första besök per mars-19.

Observera!
På grund av problem med datafångst i samband med byte av operationsplaneringsystem redovisas för "operation/åtgärd" för Sahlgrenska Universitetssjukhuset april-18 - juni-18 värden från mars-18

För mer information om den Nationella Vårdgarantin:

http://www.vantetider.se/veta-mer/vardgaranti/

Särskild satsning, Barn- och ungdomspsykiatri (BUP)

Texten uppdateras inom kort 

För mer information om Särskild satsning, Barn- och ungdomspsykiatri:
Barn- och ungdomspsykiatri (BUP) | Väntetider i vården | SKR (vantetider.se)

 Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan). 

Nationella vårdgarantin - Primärvård
Mätningar i primärvården sker vid två tillfällen per år, två veckor under våren och två veckor under hösten. Vårdgarantin som gäller inom primärvården har förstärkts från den 1 januari 2019. Förstärkningen innebär att patienter som kontaktar primärvården för ett nytt eller försämrat hälsoproblem har rätt till en medicinsk bedömning inom tre dagar. Bedömningen ska göras av en läkare eller annan legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal inom primärvården.

Kontakt med primärvården samma dag
Samma dag som man söker hjälp för ett hälsoproblem ska man få kontakt med primärvården, till exempel vårdcentralen eller sjukvårdsrådgivningen. Det kan ske via telefon eller genom besök.

Medicinsk bedömning i primärvården inom tre dagar
Få en medicinsk bedömning av legitimerad personal inom tre dagar. Mätningar saknas för 2019 men under januari till april 2020 får cirka 95 procent en medicinsk bedömning inom tre dagar i Västra Götaland jämfört med cirka 80 procent i alla regioner.

Telefontillgänglighet:
Alla som ringer ska få kontakt med vårdcentralen för rådgivning och/eller tidsbokning samma dag enligt den nationella vårdgarantin. Vid den senaste mätningen våren 2020 uppvisade vårdcentralerna i Västra Götaland en måluppfyllelse av 95 procent.
Resultatet för riket var under samma period 93 procent.

För mer information om den Nationella Vårdgarantin:
http://www.vantetider.se/veta-mer/vardgaranti/

Sjukvårdsrådgivningen (1177)
Västra Götalandsregionen har sedan 2017 haft resultat mycket nära rikets nivå. Under 2019 har andelen ökat såväl i riket som i Västra Götaland.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenter (se nedan). 

Ledtider på akutmottagning

När patienten söker en akutmottagning i regionen, göras en s.k. triage där det tas en kort anamnes samtidigt som man mäter t.ex. blodtryck och puls. Systemet ger en prioriteringsnivå och en rekommendation om övervakningsnivå innan patienten träffar läkare. Man kan även få råd om egenvård, eller en hänvisning till primärvården. 

Det finns i nuläget 5 olika prioriteringsgrader enligt systemet RETTS: 

RÖD           TTL 0 min 
ORANGE    TTL < 20 min 
GUL            TTL < 120 min 
GRÖN        TTL < 240 min 
BLÅ            TTL ej definierat 

Analysen visar att de mest akuta (röda) patienterna har kortast ledtider, vilket visar att akuterna sköter sitt uppdrag gällande att ta hand om de svårast sjuka. 

Exempel på faktorer som påverkar tillgängligheten vid en akutmottagning; 

• Inflödet – dvs. antalet patienter som söker vård vid akutmottagningarna 
• Akutmottagningens bemanning (antal och personalmix), arbetssätt samt tillgång till lab./röntgen 
• Utflödet – dvs. (a) hur det fungerar för patienter som är färdiga på akutmottagningen och t ex väntar på färdtjänst/sjuktransport och (b) de patienter som behöver slutenvård, som finns kvar på akutmottagningen i väntan på vårdplats (c) patienter i slutenvården som är utskrivningsklara och kvarstannar i väntan på kommunala insatser 
• Tillgång till annan vårdnivå, t.ex. jourcentral eller närakut

Akutmottagningarnas besöksvolym har på VGR-nivå inte rört sig nämnvärt under tidsperioden, 2013–2019. Däremot har SARS-CoV-2 – pandemin lätt till betydligt lägre inflöde vid alla akutmottagningar i perioden mars/april 2020.

Samtliga ledtider har på VGR-nivå förbättrats under samma tidsperiod. Förutom lägre inflöde kan man tänka sig att det beror på ändrade arbetssätt där man fokuserat på hög beslutskompetens tidigt i det akuta flödet, ett ökat antal hänvisningar till egenvård eller digitala vårdmöten samt starkt mobil närvård.

Utmaningen framledes blir att se vad vi kan ta med oss från arbetet under pandemin, speciellt med fokus på att hjälpa patienterna söka till rätt vårdnivå.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenten (se nedan). 

Koloskopiundersökningar
Koloskopiundersökning är en undersökning av tjocktarmen som görs vid misstanke om cancer eller inflammatorisk tarmsjukdom. 100 procent av patienterna ska vänta kortare än 91 dagar på koloskopiundersökningar. Målsättningen uppnås inte och i stället minskar andelen patienter som har väntat kortare än 91 dagar på koloskopiundersökning från runt 80 procent år 2014 till cirka 70 procent 2019.

Observera!

På grund av problem med datafångst i samband med byte av operationsplaneringsystem redovisas för "koloskopiundersökningar" för Sahlgrenska Universitetssjukhuset 2018-04 - 2019-01 värden från 2018-03.

Neuropsykiatriska utredningar – Vuxna
100 procent av vuxna patienterna ska vänta kortare än 91 dagar på neuropsykiatrisk utredning. Ökad följsamhet till gällande registreringsrutiner ligger till grund för den kraftiga förändring vi kan se i resultaten för de neuropsykiatriska utredningarna för vuxna patienter (2017-01). Målsättningen uppnås inte, i stället ses en minskning av andelen väntande <91 dagar från drygt 40 procent år 2015 till under 30 procent 2019.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenter (se nedan).

Nyfödda barn kan behöva vårdas på nyföddhetsavdelning (neonatalavdelning) om de är sjuka eller för tidigt födda. I Svenskt neonatalt kvalitetsregister (SNQ) registreras barn som vårdats på nyföddhetsavdelning.

Vården av mycket för tidigt födda barn är komplicerad då barnen behöver hjälp med allt från att hålla normal kroppstemperatur till att kunna nutriera sig, och de behöver oftast hjälp med andning och syresättning. Därtill måste behandlingen vara ytterst skonsam då mycket för tidigt födda barn är sköra, deras blodkärl och organsystemen är omogna varför de lätt kan skadas. Barnen är som regel också mycket infektionskänsliga. Genom att mäta eventuella skador eller komplikationer som uppkommit hos de mycket för tidigt födda barnen får man ett mått på kvaliteten på den behandling som givits under tiden på nyföddhetsavdelningen. Sådana mått är till exempel andelen mycket för tidigt födda barn som får blödningar i hjärnan (IVH), lungsjukdomen bronkopulmonell dysplasi (BPD) eller ögonsjukdomen retinopati (ROP). Ett annat generellt mått på kvalitet och patientsäkerhet är att mäta andelen barn som får vårdrelaterade infektioner (VRI).

Nyfödda barn behöver nära kontakt med föräldrarna och möjligheterna till sådan kontakt begränsas ofta vid svår sjukdom eller då barnen är mycket för tidigt födda. Trots sjukdom och för tidig födsel försöker man på nyföddhetsavdelningar så snart det går skapa förutsättningar för att kontakten mellan barn och föräldrar skall bli så normal som möjligt och att barnen i den mån det går lär sig amma. Ett mått på hur väl man lyckats i detta är hur stor andel av barnen som ammas helt eller delvis vid utskrivning från sjukhuset.

Andel barn födda före vecka 37 som ammas vid utskrivning från nyföddhetsavdelning (neonatalavdelning) är generellt hög i såväl Västra Götaland som övriga riket men andelen varierar stort beroende på i vilken vecka barnet var fött. Åttio procent av barnen födda i gestationsvecka 32-36 ammas helt eller delvis vid utskrivning från neonatalavdelning, jämfört med cirka 30 till 40 procent av barnen födda före vecka 25.

Vården av de mycket för tidigt födda barnen (födda i vecka 22-27) visar samma kvalitet i Västra Götaland som i övriga riket, mätt som andel barn med blödning i hjärnan, som andel med lungsjukdomen BPD och som andel med ögonsjukdomen ROP grad 3 eller högre. För samtliga tre komplicerande tillstånd är andelen som drabbas högre i åldersgruppen födda vecka 22-24 jämfört med åldersgruppen födda vecka 25-27. 

Andelen nyfödda barn med vårdrelaterade infektioner är generellt låg i Sverige, och andelen har minskat sedan 2014. Antalet vårdrelaterade infektioner vid nyföddhetsavdelningarna i Västra Götaland skiljer sig år 2018 inte från övriga riket.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan). 

Bröstmjölk är bra för barnen och bröstmjölk kan minska risken för infektioner. WHO rekommenderar amning de första sex månaderna, men rekommendationerna om vid vilken ålder annan mat ska introduceras är under diskussion. 

Andelen barn som ammas, antingen helt eller delvis, har sjunkit något över tid bland yngre barn såväl i Västra Götaland som i riket medan andelen ammade vid 9 och 12 månaders ålder ökat. Andelen ammade barn upp till och med 4 månaders ålder är i stort sett lika i Västra Götaland och i riket medan andelen ammade vid 6 - 12 månaders ålder är något lägre i Västra Götaland.   

Amningsfrekvensen i de olika hälso- och sjukvårdsnämndsområdena i Västra Götaland varierar. Högst andel ammade barn finns i Göteborgs hälso- och sjukvårdsnämndsområde och lägst andel i Östra Hälso- och sjukvårdsnämndsområdet.

I Göteborgs stad är andelen ammade barn upp till och med 4 månaders ålder under hela perioden i nivå med eller högre än genomsnittet i Västra Götaland i alla stadsdelar utom Angered.

Alla barn i Sverige erbjuds kostnadsfri vaccinering mot difteri, stelkramp, polio, kikhosta, haemophilus influenzae typ B (HiB), pneumokocker, mässling, påssjuka och röda hund. Dessutom erbjuds BCG-vaccin (Bacille Calmette-Guérin) till barn som löper ökad risk att utsättas för tuberkulos.

Vaccinationstäckningen är god. Andelen barn i Västra Götaland som vid 2 års ålder fått tre vaccindoser mot difteri, stelkramp, polio, kikhosta, HiB och pneumokocker och en vaccindos mot mässling, påssjuka och röda hund (MPR) är i nivå med riksgenomsnittet 2012 - 2014. BCG-vaccination vid ökad tuberkulosrisk var i början av perioden något lägre i Västra Götaland men är 2014 i nivå med rikssnittet.

Vaccinationstäckningen i de olika hälso- och sjukvårdsnämndsområdena är i stort sett i nivå med riksgenomsnittet medan andelen riskbarn som får BGC-vaccination varierar. Södra och Norra HSN har under hela perioden haft hög andel BCG-vaccinerade riskbarn.

Inom Göteborgs stad är vaccinationstäckningen för de allmänna vaccinationerna likaledes hög med undantag av Västra Hisingen där andelen vaccinerade senaste året är lägre än genomsnittet i Västra Götaland. Däremot är det stor variation i frekvensen av BCG-vaccination bland barn med ökad risk för tuberkulossmitta.

Tobaksrök i hemmiljön under spädbarnstiden kan leda till att barnen oftare drabbas av luftvägsinfektioner. Andelen barn som stadigvarande bor tillsammans med någon person som röker dagligen är cirka 11 procent 2015. Det finns en inomregional variation där andelen exponerade barn ökat de senaste åren i Norra HSN medan den minskat i övriga hälso- och sjukvårdsnämndsområden. 

Inom Göteborgs stad har andelen barn som exponeras för tobaksrök i hemmiljön minskat i samtliga stadsdelar under den studerade tidsperioden men det är trots det drygt en femtedel av barnen födda 2015 i Angered
och Östra Göteborg som exponeras.

Avsnittet uppdateras med aktuella uppgifter  höst 2019.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan). 

Astma är en av de vanligaste kroniska sjukdomarna hos barn, en sjukdom som drabbar cirka 5-6 procent av barnen i tidig skolålder och cirka 8-10 procent av tonåringarna. 

Man brukar tala om två typer av astma hos barn; förkylningsastma och äkta astma. Förkylningsastma debuterar oftast under första levnadsåret. Barnen har bara besvär vid förkylningar. De är inte allergiska och besvären växer oftast bort under förskoleåren.

Äkta astma kan debutera när som helst under livet och är den helt dominerande typen av astma hos skolbarn och tonåringar. Nästan alla med äkta astma har allergi eller annan allergisk sjukdom såsom hösnuva eller eksem.

Vid lindrig astma är besvären episodiska d.v.s. besvären förekommer bara vid exempelvis förkylning och ansträngning. Vid svårare astma är besvären mer kontinuerliga och ett flertal faktorer såsom förkylning, ansträngning, kall luft, rök och allergenexponering kan ge ökade andningsbesvär. Målet för all astmabehandling är att barnen skall vara besvärsfria, kunna leka och idrotta som andra barn och ha en bevarad lungfunktion.  

I takt med att allt fler sjukhus, barnmottagningar och vårdcentraler ansluter sig till Luftvägsregistret, ett nationellt kvalitetsregister för personer med astma eller KOL, börjar det bli möjligt att göra såväl nationella som regionala jämförelser av kvaliteten inom astma- respektive KOL-sjukvården.

I Verksamhetsanalysen redovisas kvaliteten på astmabehandlingen för primärvården på respektive Hälso- och sjukvårdsområde (HSN) i Västra Götaland och inte på Vårdcentralsnivå. Hur barnen med astma mår ger analyserna dock liten vägledning om då få vårdcentraler använt självskattningsformuläret ”Astma Kontroll Test” (AKT) och då uppgift om såväl rökning som astmaförsämring (exacerbation) ofta saknas. Positivt är dock att nästan alla fått så kallad astmautbildning senaste 5 åren och hos de barn där man mätt lungfunktion har nästan 80 procent en normal lungfunktion.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan).

Astma är en av de vanligaste kroniska sjukdomarna hos barn, en sjukdom som drabbar cirka 5 - 6 % av barnen i tidig skolålder och cirka 8 - 10 % av tonåringarna. 

Man brukar tala om två typer av astma hos barn; förkylningsastma och äkta astma. Förkylningsastma debuterar oftast under första levnadsåret. Barnen har bara besvär vid förkylningar. De är inte allergiska och besvären växer oftast bort under förskoleåren.

Äkta astma kan debutera när som helst under livet och är den helt dominerande typen av astma hos skolbarn och tonåringar. Nästan alla med äkta astma har allergi eller annan allergisk sjukdom såsom hösnuva eller eksem.

Vid lindrig astma är besvären episodiska d.v.s. besvären förekommer bara vid exempelvis förkylning och ansträngning. Vid svårare astma är besvären mer kontinuerliga och ett flertal faktorer såsom förkylning, ansträngning, kall luft, rök och allergenexponering kan ge ökade andningsbesvär. Målet för all astmabehandling är att barnen skall vara besvärsfria, kunna leka och idrotta som andra barn och ha en bevarad lungfunktion.  

I takt med att allt fler sjukhus, barnmottagningar och vårdcentraler ansluter sig till Luftvägsregistret, ett nationellt kvalitetsregister för personer med astma eller KOL, börjar det bli möjligt att göra såväl nationella som regionala jämförelser av kvaliteten inom astma- respektive KOL-sjukvården.

I Västra Götaland finns år 2019 flera specialiserade mottagningar för barn och ungdomar som är anslutna till Luftvägsregistret.

Generellt har kvaliteten på astmabehandlingen varit god eller mycket god i Västra Götalandsregionen (VGR). Tidigare har 90 % av barn 4 år och äldre vid besök för astma blivit kontrollerade med självskattningsformuläret AKT. Under 2019 sjunker den andelen till 60 %. Nästan 80 % barn 6 år och äldre har senaste 15 månaderna kontrollerat lungfunktionen med spirometri. Föregående år var den siffran nästan 100 procent. Knappt 80 % av barn med astma i VGR har god astmakontroll enligt AKT. Motsvarande siffra i riket är 75 %. Däremot är andelen barn med normal lungfunktion några procentenheter sämre i VGR jämfört med riket, vilket kan bero på en viss spridning mellan de olika mottagningarna i VGR.

För att astmabehandlingen skall bli framgångsrik krävs att barn och föräldrar vet vad astma är, vilka behandlingsmål som skall nås och hur behandlingen skall gå till. Utbildning om astma och astmabehandling är därför en mycket viktig del i behandlingen, där såväl riket som VGR med god marginal når Socialstyrelsens rekommenderade mål. Andra viktiga faktorer som påverkar astmabehandlingen och prognosen på sikt är att motverka såväl passiv som aktiv rökning, och att tillse att behandlingen är så god att barnet slipper allvarliga astmaförsämringar (exacerbationer). När det gäller att fråga ungdomar och föräldrar om rökning och om de haft allvarliga astmaförsämringar senaste året, har resultatet för VGR klart försämrats det senaste året.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan).

Diabetes är den näst vanligaste kroniska sjukdomen hos barn och ungdomar (0–17 år). Typ 1-diabetes (insulinberoende diabetes) är den helt dominerande gruppen. I Sverige är cirka 7000 barn och ungdomar drabbade, varav drygt 1200 i Västra Götaland.

Behandlingen med insulin är livslång. För att undvika framtida komplikationer är det viktigt att bland annat blodsockernivån inte är för hög. Genom allt bättre behandlingsmetoder och uppföljningsrutiner har blodsockernivåerna successivt förbättrats. Målet är att så många barn och ungdomar som möjligt skall ha ett långtidsvärde för blodsocker (HbA1c) som är ≤ 48 mmol/mol, och att så få som möjligt skall ha värden som är över 70 mmol/mol.

För allt fler barn med typ 1-diabetes har blodsockerkontrollen förbättrats. I Västra Götaland är det större andel som har god blodsockerkontroll än i riket.

I åtgärderna för att förebygga och behandla eventuella diabeteskomplikationer ingår också att minst 80 procent av barnen från 10 års ålder skall genomgå ögonbottenfotografering respektive år eller de två föregående åren, samt att blodtryck och äggvita (albumin) i urin kontrolleras en gång årligen. VGR är signifikant bättre än riket på att ögonbottenfotografera, samt kontrollera blodtryck och albumin i urin.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan).

Övervikt och fetma är inte sällan psykosocialt belastande för individen och på sikt finns ökad risk för sjukdomar såsom hjärt- kärlsjukdom, typ 2-diabetes och ledbesvär. Behandlingen av barn med övervikt och fetma sker vid barnmottagningar och barnkliniker, där resultatet av behandlingen följs upp i det nationella kvalitetsregistret BORIS (Barn Obesitas Register i Sverige). Behandlingsresultaten för Västra Götaland skiljer sig inte från riksgenomsnittet.   

Måttet som används för att följa upp viktnedgång är BMI SDS, ett mått som tar hänsyn till barnets vikt och längd och normala utveckling. BMI SDS ”0” är det BMI SDS som ett barn med medelvikt har, medan BMI SDS 2,3 är den ungefärliga gränsen för fetma.     

År 2018 behandlades drygt 800 barn i Västra Götaland för övervikt, fetma eller svår fetma. Andelen flickor var 47 % och genomsnittsåldern vid behandlingsstart knappt 10 år. Vid behandlingsstart hade 112 barn övervikt, 464 fetma och 245 svår fetma. I genomsnitt minskade vikten med 0,1 BMI SDS i Västra Götaland. För riket var motsvarande resultat 0,14 år 2018.

Inom Västra Götaland ses skillnader i behandlingseffekt, där vissa enheter ser ut att lyckas bättre än andra. Enkla jämförelser av behandlingsresultaten är dock svåra att göra då flera faktorer såsom kön, ålder och grad av fetma kan påverka resultaten. Resultaten för enheterna varierar därtill från år till år. 

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan).

Vid behandling av sjukdom är det viktigt att rätt diagnos registreras. En registrerad diagnos är en kvalitetsfaktor som innebär att behandlande läkare gjort en sammanfattande bedömning av sjukhistoria och undersökningsfynd där diagnosen vanligen baserats på fastställda kriterier. En korrekt ställd diagnos innebär oftast att sjukdomen liksom prognosen kan beskrivas. Diagnosen är också ett viktigt underlag för den fortsatta behandlingen.

Inom Habilitering och hälsa har det tidigare inte varit självklart att diagnos skall registreras vid alla öppenvårdsbesök till läkare. Men rutinerna har på senare tid ändrats och idag registreras diagnos vid cirka 87 procent av alla läkarbesök, även om en viss spridning ses inom Västra Götalandsregionen (VGR).

Det är i huvudsak vid läkarbesök och vid sluten sjukvård som diagnos registreras. Vid besök till andra personalkategorier inom habilitering och hälsa registreras aldrig eller nästan aldrig diagnos. Även om det oftast är läkare som ställer diagnos kan även andra yrkeskategorier ställa diagnos inom ramen för sin yrkeskompetens.              

Vid cerebral pares (CP) är rörelseförmågan påverkad. CP beror på att hjärnan skadats innan födelsen eller någon gång under de första två levnadsåren. Epilepsi, utvecklingsstörning samt syn- och hörselnedsättning kan förekomma vid CP, men de flesta har bara försämrad rörelseförmåga. Av 400 födda barn drabbas cirka ett barn av CP. Genom noggrann uppföljning och behandling kan flera senkomplikationer förebyggas, bland annat kan risken för ledstelhet (kontraktur) minskas.

Uppföljningsprogrammet för CP (CPUP) rekommenderar att barn med CP regelbundet skall bedömas av fysioterapeut (sjukgymnast). Av de yngre barnen skall minst 90 procent bedömas årligen, medan intervallen kan vara något glesare för tonåringar med lindrig rörelsepåverkan.

En försämring över tid har till synes skett för såväl andel undersökta barn som andel barn med god sträckförmåga i knäled. Förändringen över tid beror inte på att vården försämrats utan den förklaras sannolikt av att andelen äldre barn ökat. Äldre barn undersöks inte lika ofta som de yngre och de har också i högre grad kontraktur med nedsatt rörlighet i knäleden. 

I såväl Västra Götaland som riket undersöks nästan alla barn 0-5 år av fysioterapeut och nästan alla har god sträckförmåga i knäled.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (nedan). 

Efter sjukhusvistelse för akut sjukdom, oavsett vilken, räknar man vid utskrivningen med att patienternas tillstånd är så stabilt och välbehandlat, och uppföljningen så välplanerad att patienterna inte oplanerat närmaste dagarna skall behöva återinskrivas för samma sjukdom. Ej heller att de skall behöva återinskrivas för någon virusinfektion eller annan infektion som de smittats av, eller drabbats av, under vårdtiden. Andelen som trots allt återinskrivs bör vara låg, men inte alltför låg då det skulle leda till orimlig överbehandling av många patienter. Inom vuxensjukvården finns inom vissa områden riktvärden för acceptabel återinskrivningsfrekvens. Några sådana riktnivåer finns inte för barnsjukvården.

Sektorsrådet för barnsjukvård i Västra Götalandsregionen (VGR) vill därför prova att införa sådana riktvärden för två vanliga sjukdomstillstånd hos barn under 6 års ålder; ett om maximalt 5 procents oplanerad återinskrivning inom 7 dagar efter sjukhusvård för gastroenterit (magsjuka), och ett om maximalt 3 procent efter sjukhusvård för astma och obstruktiva andningsbesvär.

Resultaten visar att VGR når de regionala målen för oplanerad återinskrivning efter sjukhusvård av barn 0 – 6 år som varit inskrivna för gastroenterit respektive obstruktiva andningsbesvär. Inomregionala skillnader mellan sjukhusen, liksom tolkning av sjukhusspecifika resultat för enstaka år, skall göras med försiktighet på grund av slumpvariation då antalet återinskrivna per år är lågt. Vissa trender kan dock anas där man åtminstone för SÄS och SkaS ser positiva förändringar över tid med minskad återinskrivning av barn som vårdats för obstruktiva andningsbesvär.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan)

Tandvården i Västra Götaland

Under koncernstab Beställning och produktionsstyrning av hälso- och sjukvård ligger sedan årsskiftet Tandvårdssamordning Koncernkontoret som arbetar med övergripande tandvårdsfrågor i Västra Götaland och ansvarar delvis för strategi och långsiktiga frågor. I uppdraget ingår att teckna avtal och överenskommelser med vårdgivarna inom den fria tandvården för barn, ungdomar och unga vuxna. Vidare ingår också att teckna överenskommelser angående områdesansvar, specialisttandvård och uppsökande verksamhet med munhälsobedömning. Tandvårdssamordning Koncernkontoret administrerar även Särskilt tandvårdsstöd för personer i vissa utsatta grupper som behöver tandvård till samma kostnad som för övrig hälso- och sjukvård.

Offentliga och privata vårdgivare konkurrerar och kompletterar varandra på en i huvudsak fri marknad.

Tandvårdsstöd i Sverige och i Västra Götalandsregionen

Det finns flera ersättningssystem för tandvård i Sverige och finansieringen kommer från skilda håll:

- Fri tandvård för barn och unga 3-23 år enligt tandvårdslagen finansieras av regionen.

- Fri tandvård för unga vuxna 24 år skrivna i Västra Götaland samfinansieras av regionen och Försäkringskassan genom det allmänna tandvårdsbidraget (ATB).

- Vuxentandvård subventioneras av statliga tandvårdsstöd via Försäkringskassan – allmänt och särskilt tandvårdsbidrag (ATB, STB) samt ett högkostnadsskydd. Alla vuxna som är folkbokföra i Sverige och anslutna till Försäkringskassan har rätt till dessa tandvårdsstöd.

- NFS-tandvård för personer i vissa utsatta grupper (Särskilt tandvårdsstöd) samt § 2-tandvård (käkkirurgi Vårdgaranti – i samband med sjukvårdens behov av käkkirurgiska åtgärder) administreras och finansieras av regionen. Samma patientavgifter samt högkostnadsskydd gäller som för övrig hälso- och sjukvård.

Figur 1. Tandvårdsstöden i Sverige och i Västra Götaland

Mer information om tandvården i Västra Götalandsregionen

• För vårdgivare – se vgregion.se/tandvard
• För patienter – 1177.se > välj Västra Götalandsregionen > Fakta och råd > Tänder tema. Där finns även länkar till info på 28 språk.
• Samverkan mellan kommun och VGR – se Vårdsamverkan.se – Tandvårdsintyg och uppsökande verksamhet 

Tandhälsoläget är gott för barn, ungdomar och unga vuxna (3-24 år) i Västra Götalandsregionen men varierar mellan nämndområden och inom kommuner och stadsdelar. Generellt är det fortsatt sjunkande kariesfrekvens även i mer utsatta områden – men inte för exempelvis 6-åringar. I helhet överensstämmer hälsoläget väl med övriga Sverige.

Världshälsoorganisationens (WHO) tandhälsomål jämfört med tandhälsan i Västra Götaland:

*  Alla 6-åringar – andelen barn med kariesskadade tänder ska vara högst 20 procent år 2020.
VGR når inte målet år 2019 då andelen 6-åringar med kariesskadade tänder är 25,6 procent, oförändrat jämfört med 2018

*  Alla 12-åringar – det genomsnittliga antalet skadade tänder ska inte överstiga 1,5 år 2020.
VGR har nått målet sedan många år.

*  12-åringar – tredjedelen med sämst tandhälsa (SiC-index) ska i genomsnitt ha färre än 3 skadade tänder (SiC: Significant Caries Index). VGR når målet perioden 2018/2019 i alla kommuner och stadsdelar i Västra Götaland – med undantag för stadsdelarna Angered.

*  19-åringar – Ses i stort oförändrat i förhållande till föregående år med mindre förbättring.

*  Unga vuxna 20–24 år – fortfarande är det fler äldre individer som diagnostiserats med en ny och djup kariesskadad mellanrumsyta jämfört med yngre individer.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan). 

Särskilt tandvårdsstöd är en individuell rättighet som finansieras med statsbidrag och administreras via landsting och regioner. Stödet har tre delar:

• N-tandvård och uppsökande verksamhet med munhälsobedömning
• F-tandvård – vid vissa sjukdomar eller funktionsnedsättning 
• S-tandvård – som led i sjukdomsbehandling under begränsad tid

Patienten betalar för sin tandvård enligt det nationella högkostnadsskyddet för öppna hälso- och sjukvården – och får samma högkostnadsskydd och frikort. Unga vuxna som är skrivna i Västra Götaland samt personer som fyllt 85 år betalar ingen patientavgift.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan). 

Nationell Patientenkät (NPE) är en årligen återkommande mätning av patientupplevd kvalitet inom hälso- och sjukvården som samordnas av Sveriges Kommuner och landsting (SKL). Resultaten används för att utveckla och förbättra vården utifrån ett patientperspektiv. Nationell Patientenkät har funnits sedan 2009.

Från och med januari 2015 har Nationell Patientenkät skiftat fokus och mäter patientupplevelse istället för som tidigare patienttillfredsställelse. Nationell Patientenkät består nu av två delar där del 1 baseras på postala enkätundersökningar vartannat år avseende patienternas upplevelse om primärvård samt specialiserad somatisk och psykiatrisk sjukvård. Del 2 består av behovs- och målgruppsanpassade enkäter som till exempel digitala enkäter, webb-enkäter, väntrumsenkäter i pappersform och SMS-enkäter. Del 1 är obligatorisk för samtliga landsting och regioner i landet medan medverkandet i del 2 är frivilligt. Från och med 2015 är det nytt upplägg och ny metod för de obligatoriska mätningarna (del 1) vilket innebär att jämförelse med tidigare år inte är möjlig.

Det övergripande målet med Nationell Patientenkät är att ge deltagande verksamheter ett underlag till förbättringsarbete men resultaten kan även användas till öppna jämförelser. Det är på lokal nivå man ser de flesta kvalitetsförbättringarna. Några exempel är möjligheten till webb-bokning inom primärvården i Västra Götalandsregionen (VGR), som tillkommit som ett direkt resultat av patienternas efterfrågan. Frölunda Specialistsjukhus och Kungälvs sjukhus har samlat in handlingsplaner från alla sina mottagningar med konkreta förbättringsförslag kopplat till NPE-resultaten.

Frågorna i Nationell Patientenkät belyser patientens upplevelser och består av ett antal påståenden till vilka patienten ställer sig positiv, neutral eller negativ.

Resultatet redovisas i form av positiva svar på sju dimensioner där varje dimension består av flera frågor vars svar viktas ihop. De sju dimensionerna är:

Respekt och bemötande belyser vårdens förmåga att bemöta patientens individuella behov och förutsättningar.

Tillgänglighet belyser tillgänglighet avseende närhet och kontaktvägar och personalens tillgänglighet för patienten och dess anhöriga.

Delaktighet och involvering belyser patientens involvering och delaktighet i vården och besluten och om behandlaren tar hänsyn till patientens önskemål.

Information och kunskap belyser hur väl vården förmår informera och kommunicera om väntetider, ge svar på frågor och informera om behandlingen.

Emotionellt stöd belyser personalens lyhördhet för patientens oro, ångest, smärta etcetera och om personalen är tillgänglig och stöttande i detta.

Kontinuitet och koordinering belyser hur väl vården samordnas internt och externt och patientens önskemål om kontinuitet.

Helhetsintryck belyser helhetsaspekten, upplevd effektivitet och utfall, omhändertagande och trygghet.

Utöver att besvara de fasta frågor som ställts kan patienterna lämna ytterligare kommentarer och synpunkter. Detta tillför undersökningen ytterligare en dimension och ger verksamheterna ett större underlag att använda sig av i sitt utvecklingsarbete

Mer information om Nationell Patientenkät finns via denna länk:

Nationell patientenkät

Mätningen belyser patientens upplevelse av den specialiserade sjukhusvården inom somatik. Den är uppdelad i två delar, öppen- och slutenvård.

Det är det senaste besöket i öppenvården eller vårdtillfället i sluten-vården som svaren på frågorna ska belysa. Mätningen genomförs i alla regioner vartannat år (jämna år).

Alla åldrar omfattas av mätningen men till patienter under 15 år skickas en vårdnadshavarenkät ut.

Nedanstående urval och resultat avser endast de offentliga sjukhusen. Privata vårdgivare ingår i totalen för Västra Götaland och riket.

Öppenvårdsmätningen 2018 i Västra Götaland genomfördes på samtliga offentliga sjukhus samt följande privata vårdgivare; Capio Lundby Närsjukhus, Aleris Specialistvård Axesshuset, Capio Medocular Ögon Göteborg, Capio Scanloc Ögon Göteborg, GHP Orthocenter Göteborg AB, GHP Spine Center Rehab AB, Nötkärnans Gynekologi och Mödravård AB, Urologkliniken vid Carlanderska.

Det totala antalet utskickade enkäter i Västra Götaland var 48 586 stycken och antalet inkomna svar var 21 762, vilket gav en svarsfrekvens på 44,8 % . I riket var det totala antalet utskickade enkäter 237 253 stycken, antal inkomna svar var 102 675. Svarsfrekvensen i Riket låg på 43,3 %. Äldre patienter besvarade enkäten i högre utsträckning än yngre.

För mer information se Resultat för somatisk öppenvård i stödstrukturen för patientenkäten

I de jämförelser som redovisas nationellt avseende resursförbrukning har Västra Götalandsregionen låga kostnader per invånare även när hänsyn tas till de strukturella skillnader som finns mellan rikets landsting och regioner. Speciellt är kostnaderna låga inom specialiserad somatisk vård.

En jämförelse mellan sjukhusen i VGR visar på relativt stora skillnader i produktivitet, både för all vård inom ett sjukhus och för specifika diagnoser.

I Sverige får cirka 1 200 personer njurcancer varje år, vilket innebär att det är den tionde vanligaste cancerformen. Sjukdomen är vanligare hos män än hos kvinnor. 

Ungefär 15 procent av patienterna har spridd njurcancer vid diagnos, så kallade metastaser. Ytterligare ungefär 20 procent av patienterna diagnosticeras med metastaser vid uppföljning. Medianåldern vid diagnos av njurcancer är 68 år. 

Trettiofem procent av patienterna med njurcancer har symtom, till exempel blod i urinen. Resten av all njurcancer upptäcks som bifynd vid utredning av andra åkommor.

På senare år har utvecklingen av medicinsk behandling med så kallad målriktad behandling och även immunterapi avsevärt förbättrat överlevnaden för patienter med metastaser.

Sedan april 2017 görs utredning och undersökningar enligt ett standardiserat vårdförlopp som är ett sätt att organisera utredningen så att den går så snabbt som möjligt. Syftet är också att ge en mer jämlik och patientfokuserad vård över hela landet.

I Västra Götaland opererades under 2019, 139 patienter med njurcancer. Operationerna utfördes vid Norra Älvsborgs Länssjukhus (NÄL) i Uddevalla, Södra Älvsborgs sjukhus (SÄS) i Borås, Skaraborgs Sjukhus (SkaS) i Skövde och vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset (SU-Sahlgrenska) i Göteborg.

Indikatorerna nedan visar bland annat:

• Andel patienter med njurcancer som genomgått primär operation senast 28 dagar efter utfärdande av remiss
• Andel patienter med njurcancer som genomgått primär operation senast 14 dagar efter datum för behandlingsbeslut.
• Den relativa femårsöverlevnaden är 72 procent för patienter utan metastaser.

Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen är 100 procent. Diagnosår 2019.

Urinblåsecancer är näst efter prostatacancer den vanligaste urologiska tumörformen. Cirka 3 100 fall registreras årligen med en medianålder omkring 74 år och 75 procent av de som drabbas är män. Under år 2019 har 546 nya fall registrerats per år inom Västra Götalandsregionen (inkluderat all cancer i urinvägarna). Cirka 75 procent av de nydiagnostiserade fallen har en mer ytlig tumör som inte går in i blåsans muskulatur.

Det vanligaste symtomet för cancer i urinblåsan är synligt blod i urinen. Andra mer ovanliga symtom kan vara att det svider när man kissar samt trängningar, det vill säga att det känns som om man är kissnödig fastän man precis har kissat.

Den vanligaste behandlingen mot urinblåsecancer är operation. Vid operation förs ett instrument in genom urinröret till urinblåsan där tumören tas bort genom hyvling, s.k. transuretral resektion. För en del av fallen kompletteras behandlingen med blåssköljningar, s.k. intravesikal behandling. För de som visar sig ha en muskelinvasiv sjukdom (tumör som växer in i urinblåseväggens muskelskikt) kan behandlingen innebära att hela urinblåsan behöver tas bort, eventuellt förgånget av cellgiftsbehandling eller enbart cellgiftsbehandling.

Indikatorerna nedan visar bland annat:

• Andel patienter med blåscancer stadium T1 (tumören växer ner i kärl- och bindvävsskiktet under slemhinnan) och som fått behandling med kompletterande blåssköljningar.
• Andel patienter med blåscancer som genomgått hyvling av tumören senast 13 dagar efter utfärdande av remiss.
• Västra Götalandsregionen har en högre relativ femårsöverlevnad än riket i stort (70,3 procent respektive 67,5 procent), dock är skillnaden ej statistiskt signifikant.

Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen diagnosår 2019 är 100 procent.

I Sverige diagnostiseras drygt 10 000 män varje år med prostatacancer. Sjukdomen drabbar framför allt äldre män – cirka hälften är över 70 år och sjukdomen är mycket ovanlig före 50 års ålder.

Numera upptäcks prostatacancer vanligen i ett tidigt, botbart skede, efter att mannen lämnar ett PSA-prov (ett blodprov). Behandling av tidigt upptäckt prostatacancer minskar dödligheten i sjukdomen, men PSA-prov leder också till att många män behandlas i onödan för en liten cancer som inte skulle ha gjort dem sjuka. Denna överdiagnostik och överbehandling minskar männens livskvalitet. Magnetkamera introduceras nu som ett centralt verktyg i prostatacancerdiagnostiken för att minska överdiagnostiken, av små betydelselösa cancerhärdar i prostatan, efter PSA-provtagning.

Västra Götalandsregionen påbörjade i september 2020 ett projekt med målsättning att på sikt erbjuda organiserad prostatacancertestning till alla män i regionen mellan 50 och 74 års ålder. Syftet är dels att se till att alla män får god information om såväl möjliga fördelar som möjliga negativa följder av PSA-testning, dels att använda tillgängliga sjukvårdsresurser på ett mer effektivt sätt.

Män med tidigt upptäckt prostatacancer kan botas med antingen kirurgi eller strålbehandling, men en betydande andel behöver ingen behandling alls – åtminstone inte till att börja med. De följs istället med regelbundna kontroller så att en eventuell allvarlig cancer kan upptäckas och behandlas i ett tidigt stadium.

Behandlingsmetoderna för män med spridd, obotlig prostatacancer har förbättrats påtagligt de fem senaste åren, vilket har lett till att överlevnaden ökat. Flera nya läkemedel har introducerats. Avancerad behandling ges numera tidigare i sjukdomsförloppet för spridd prostatacancer. Tidigare insatt behandling har visats förlänga livet mer än om samma behandling påbörjas i ett senare skede.

De indikatorerna som redovisas i detalj nedan är:

• Andel män som fått besked om prostatacancerdiagnos senast 11 dagar från utförd prostatabiopsi.

• Andel män 75 år eller yngre med den mest beskedliga formen av prostatacancer (mycket låg risk) som påbörjar aktiv monitorering.

• Andel patienter yngre än 81 år med nydiagnostiserad lokaliserad högrisk prostatacancer som diskuterats på multidisciplinär konferens (MDK).

Täckningsgraden för rapportering till Nationella prostatacancerregistret (NPCR) jämfört med cancerregistret var i Västra Götalandsregionen 100 procent för diagnosår 2019.

Med begreppet hjärntumör avses primära hjärntumörer, det vill säga tumörer som har sitt ursprung i hjärnvävnaden. Metastaser till hjärnan från cancer i andra organ omfattas alltså inte.

Det finns många olika sorters hjärntumörer, vilka skiljer sig åt både till växtsätt och prognos. Tumörens läge i hjärnan är avgörande för vilka symtom tumören ger upphov till och har också ofta stor betydelse för vilken behandling som är lämplig.

Årets rapport baserar sig på statistik från Informationsnätverket för cancersjukvårds kvalitetsregistersystem för standardiserade vårdförlopp, SVF-INCA. I rapporten redovisas ledtider för gruppen primära högmaligna hjärntumörer. Dessa är de mest snabbväxande hjärntumörerna som också generellt kräver mest skyndsam utredning och behandling.

Indikatorn nedan visar:

Andel patienter med misstänkt högmalign hjärntumör som opererats senast 14 dagar efter magnetkameraundersökning (även kallad magnetröntgen, MR).

Ingen täckningsgradberäkning eftersom indikatorn hämtas från SVF-INCA

Varje år diagnosticeras drygt 12 000 människor med en cancersjukdom i Västra sjukvårdsregionen. Ungefär 65 procent av dem som fått diagnosen botas, många lever med en kronisk cancersjukdom och dör av andra orsaker än cancer. Just nu lever nästan 110 000 människor som en gång har fått en cancerdiagnos. Ännu fler är närstående till en person som får eller fått diagnosen och de påverkas också av sjukdomen på flera olika sätt.

Antalet personer som får diagnosen har de senaste tjugo åren ökat med i genomsnitt knappt 2 procent per år. Detta är delvis en effekt av att medellivslängden ökar, då risken för att få en cancersjukdom ökar med stigande ålder. Andra orsaker kan vara en mer aktiv diagnostik och en ökande befolkning. Hälso- och sjukvårdens ansvar för cancervård är brett och i regionen pågår utvecklingsarbete kring prevention inklusive screening, tidig upptäckt, sammanhållna patientprocesser för utredning och behandling, patientmedverkan, rehabilitering, psykosocialt stöd och palliativ vård. Förväntningarna på detta arbete är stort. Färre människor ska insjukna och dö i cancer och de som överlever ska påverkas mindre av sjukdom och behandling och de och deras närstående ska få en bättre livskvalitet.

Personer med cancer får i många fall sin utredning, behandling, eftervård och rehabilitering vid olika enheter och vid olika sjukhus. Vårdens resultat är beroende av allas insatser och den goda cancersjukvården är ett gemensamt ansvar.

Cancer är inte EN sjukdom, den har olika karaktär och förlopp i olika organ och även inom ett organ finns det olika grader av hur elak tumören är. Cancer uppstår när celldelningen sker på ett okontrollerat sätt. För att beskriva hur tumören vuxit och spridit sig (stadium) finns ett internationellt system (TNM) där:

• T (tumör) beskriver tumörens storlek och hur långt den spridit sig lokalt
• N (nodes) beskriver om det finns spridning till lymfkörtlar
• M (metastasis) beskriver om det finns spridning till andra organ såsom lever eller lunga

Sjukvårdens strävan är att hitta tumören i så tidigt stadium som möjligt eftersom detta ökar möjligheterna att personen blir botad och bieffekter av behandlingen så små som möjligt. Screeningprogrammet för livmoderhalscancer syftar främst till att påvisa och ta bort förstadier till cancer (prevention). Detta program har i Västra sjukvårdsregionen varit mycket framgångsrikt och vi har nu en lägre incidens av livmoderhalscancer än riket i övrigt. När det gäller mammografisk hälsokontroll handlar det främst om att hitta bröstcancer så tidigt som möjligt. Även inom detta program görs insatser för att höja deltagandet. Regionalt cancercentrum väst (RCC Väst) fick 2017 i uppdrag av hälso- och sjukvårdsdirektören att utreda organisatoriska och ekonomiska förutsättningar för organiserad prostatacancertestning (OPT) i Västra Götalandsregionen (VGR) för senare beslut i Hälso- och sjukvårdsstyrelsen. Detta pilotprojekt startade i VGR i början av september 2020 och kommer att utvärderas efter tre år för ställningstagande till ett fullskaligt program för OPT. Insatser görs också för att stärka regionens resurser för koloskopier, för att det ska bli möjligt att medverka i det nationella programmet för tarmcancerscreening, förhoppningsvis med start under början av 2020-talet. Det pågår också arbete för att stödja primärvårdens möjligheter att hitta cancer tidigt genom bland annat olika former av kunskapsstöd och för att förtydliga var ansvarsgränsen går mellan primärvård och sjukhusvård vid utredning av cancer.

Eftersom cancer egentligen är många olika sjukdomar och upptäcks i olika stadier blir antalet insjuknade i vissa beräkningar litet vilket gör uppgifterna mindre säkra rent statistiskt. Men de variationer som finns mellan sjukhus och över tid bör ändå stimulera till kvalitetsdriven verksamhetsutveckling bland annat genom de årliga dialogturnéerna som genomförs av regionala processägare och deras stödfunktioner inom de olika enheterna vid RCC Väst. För att ge verksamheter och processteam ännu bättre möjlighet till detta ger de nationella kvalitetsregistren nu de kliniska verksamheterna ökade möjligheter att följa resultat för olika indikatorer över tid. Cancerstudier i Sverige är ett nationellt register över pågående kliniska studier inom cancervården i syfte att öka antalet patienter som behandlas i kliniska studier.

Generellt ligger regionens cancervård väl i nivå med den i riket även om tillgängligheten väsentligt kan förbättras. Det finns i årets rapport data att glädjas över. Fler patienter med misstänkt cancer utreds med PET/DT vilket gör att behandlingen kan planeras på ett mer ändamålsenligt och patientsäkert sätt. De vanligaste behandlingsmetoderna vid cancer (kirurgi, strålbehandling inklusive protonterapi och cytostatikabehandling) erbjuds allt fler patienter och blir allt mera effektiva. Immunterapi fortsätter att bli en etablerad behandlingsform vid flera olika cancersjukdomar. Ofördelaktiga väntetider ses dock för flera cancervårdsprocesser trots det successiva införande av standardiserade vårdförlopp sedan 2015. Intensiva insatser pågår dock för att vända denna trend bland annat genom införandet av olika centrumbildningar för exempelvis prostata- och bröstcancer. Det finns också data som visar att regionen inte lever upp till jämlik vård utifrån ett geografiskt perspektiv, delvis kan det bero på skillnader i bemanning exempelvis på diagnostiksidan men det finns skäl för sjukhusen att se över flöden och kompetenser. Även inom detta område pågår arbete för en tryggare, mer patientsäker och jämlik cancervård genom ett ökande antal multidisciplinära terapikonferenser.

Regionen har i ett nationellt perspektiv kommit långt med ändamålsenlig arbetsfördelning mellan sjukhusen. För några cancersjukdomar finns det ett fortsatt behov av att diskutera hur invånarna ska garanteras jämlik vård både vad gäller utredning, behandling och eftervård. Både regionalt och nationellt pågår arbetsfördelning av ovanliga och komplicerade åtgärder för att garantera kvaliteten på vården.

Den regionala utvecklingsplanen: En ännu bättre cancervård är på Västra sjukvårdsregionens gemensamma agenda för prioriterade frågor i cancervården från 2015 och framåt. Implementeringen av denna var föremål för statistisk analys med den så kallade ”Concept Mapping” metoden i ett samarbetsprojekt mellan, RCC Väst, Chalmers Tekniska Högskola och University of Cincinatti, Ohio, USA. Detta arbete publicerades i den vetenskapliga tidskriften International Journal of Quality Health Care 2019. Arbete med uppdatering av en ny sjukvårdsregional cancerstrategi kommer att starta under 2020 och kommer att bygga på en regionalisering av RCC:s gemensamma inriktning fös svensk cancervård år 2020–2022: Vägen framåt.

Under 2020 har det vid RCC Väst utförts gedigna utredningar för förbättringar inom cancervården framför allt inom cancerrehabilitering, medicinsk onkologisk behandling och tidig diagnostik av malignt melanom. Informationsmaterial i form av filmer har producerats om strålbehandling, cellgiftsbehandling och cancer under graviditet. RCC Väst har också deltagit i ett forskningsprojekt, Digi-Do, som är ett digitalt interaktivt verktyg som hjälper cancerpatienter att hålla sig välinformerade, stärkta och delaktiga i planeringen av sin cancerbehandling.

För det viktiga arbete som utförs av olika patientprocessteam vid sjukhusen, i primärvården och i den kommunala hälso- och sjukvården är Regionalt cancercentrum väst ett stöd för utveckling av den goda cancersjukvården. Patient- och närståenderådet är ett fristående råd knutet till Regionalt cancercentrum väst. Patient- och närståenderådet arbetar för att patienters och närståendes perspektiv ska genomsyra förbättringsarbeten och stärka patientens ställning i cancervården samt att se patienter som viktiga medskapare inom framtidens personcentrerade cancervård med högsta möjliga kvalitet.

Covid-19 pandemin under 2020 ledde till att många cancerbehandlande verksamheter snabbt ställde om till ändrade arbetssätt och behandlingar. Screeningverksamheten påverkades också av pandemin, framför allt för livmoderhalscancer. Sjukhusen noterade inom flera verksamheter färre antal remisser med misstanke om cancer från primärvården. Många patienter avbokade tider för screening, utredningar och undvek att söka sjukvård sannolikt p g a risken för smitta. Det kan dock finnas upp emot 700 personer i Västra Götaland som går med oupptäckt cancer på grund av covid-19-pandemin. Antalet remisser har under hösten 2020 ökat och är nu ungefär lika många som under förra året vid den här tiden. Trots covid-19 pandemin kan det sammanfattningsvis konstateras att cancervården trots allt påverkats i relativt begränsad omfattning men det finns ett uppdämt vårdbehov som är viktigt att kartlägga och effektivt åtgärda.

Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor. Varje år insjuknar drygt 8 000 kvinnor i Sverige.

Resultaten inom bröstcancervården har tydligt förbättrats under de senaste decennierna och den relativa femårsöverlevnaden är nu nästan 90 procent. Detta förklaras av de förbättringar som genomförts i samtliga delar av processen; den tidiga diagnostiken med screening med hög tillgänglighet, den kirurgiska behandlingen som blivit allt mer specialiserad och den onkologiska tilläggsbehandlingen i form av antihormonell behandling, cellgifter, antikroppar och strålbehandling.

Starka framgångsfaktorer har också varit en multidisciplinär samverkan, implementering av forskningsresultat i vårdprogram och väl utvecklade kvalitetsregister.

Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen diagnosår 2019 är 99,7 procent.

Hudcancer är den vanligaste tumörsjukdomen i Sverige, drygt 60 000 fall diagnostiseras per år. Basalcellscancer är den vanligaste formen och skivepitelcancer den näst vanligaste.

I Sverige upptäcks årligen drygt 4 000 fall av maligna melanom (melanom) i huden och cirka 4 000 förstadier (in situ melanom) till sjukdomen. En liten andel av patienterna har melanom med okänd primärtumör eller melanom lokaliserade till slemhinnorna eller ögat. Varje år avlider över 500 patienter av melanom i Sverige.

Patienter med melanom handläggs initialt ofta inom öppenvården. Uppföljning vid lokaliserad sjukdom, större kirurgi liksom utredning och behandling av avancerad sjukdom sker inom specialistsjukvården, vanligtvis vid de större sjukhusen.

Tidig upptäckt och kirurgiskt borttagande av melanom är fortfarande avgörande för prognosen. Vid misstanke eller stark (välgrundad) misstanke om melanom ska utredning ske med operation för att säkerställa diagnos, teledermatoskopisk konsultation eller remiss till hudspecialist.

Den relativa femårsöverlevnaden vid malignt melanom är 93 procent i riket och 94 procent i Västra Götaland.

Information till befolkningen om melanom och förebyggande sol- och solarievanor är viktigt för att minska sjukdomsutvecklingen.

Indikatorerna nedan visar bland annat:

• Andel patienter med hudmelanom som genomgått primär operation senast 7 dagar från första besök.
• Andel patienter primärt opererade för hudmelanom där PAD-svar (patologisk-anatomisk diagnos) finns senast 14 dagar efter datum för operation. 
• Relativ femårsöverlevnad vid malignt melanom.

PAD är den undersökning av den bortopererade tumörvävnaden som görs av en patolog efter operationen. PAD-svaret ger information om tumörtyp och gradering vilket är centralt för att avgöra lämplig fortsatt behandlingsstrategi.

Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen är 100 procent. Diagnosår 2019.

Antalet fall av huvud- och halscancer ökar. Under 2019 fick cirka 1 600 personer diagnosen i Sverige. Den genomsnittliga åldern vid diagnos är 65 år. Huvud-halscancer är vanligare bland män än bland kvinnor, men fördelningen varierar beroende på var tumören är lokaliserad.

Huvud- och halscancer är ett samlingsbegrepp för tumörer i läpp, munhåla, svalg, struphuvud, näsa, bihålor, spottkörtlar samt lymfkörtelmetastas på halsen med okänd primärtumör. Varje diagnosgrupp är i sin tur indelade i undergrupper som skiljer sig åt både vad gäller tillväxt, risk för spridning, prognos och behandling. De tre vanligaste grupperna är cancer i munhåla, mellansvalg och struphuvud. Tumör i mellansvalget, det vill säga tumör i halsmandlar och tungbas är den diagnosgrupp som ökar snabbast.

Huvud- och halscancer kan behandlas med kirurgi, strålning eller cellgifter (cytostatika). Patienter med tumör som upptäcks tidigt behandlas oftast med operation eller strålbehandling medan patienter med en cancer i ett mer avancerat skede oftast får en kombinationsbehandling. Det är ganska vanligt med bestående problem efter avslutad behandling, framför allt efter en kombinationsbehandling, som exempelvis problem med att svälja och muntorrhet.

Indikatorerna nedan för 2019 visar bland annat:

• Andel patienter där behandlingsbeslut fattats inom högst 18 dagar efter första besök vid öron-näsa-hals-klinik är cirka 34 procent inom Västra Götaland (målnivå ≥ 80 procent).
• Andel patienter som påbörjat strålbehandling inom 20 dagar efter den multidisciplinära tumörronden då de fick besked om rekommenderad behandling (målnivå ≥ 80 procent).
• Den relativa femårsöverlevnaden (2013–2017) var nästan 71 procent (målnivå 70 procent) inom Västra Götaland.

Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen är 100 procent. Diagnosår 2019.

I Sverige drabbas årligen cirka 4 000 personer av lungcancer. Andelen män som insjuknar i lungcancer har de senaste decennierna minskat, medan den ökat bland kvinnor under en längre tidsperiod. I dag är det lika många kvinnor som män som får lungcancer. Hälften av patienterna är 69 år eller äldre, färre än fem procent är under 50 år vid diagnos, och endast 0,6 procent är under 40 år vid diagnos.

Den totala femårsöverlevnaden för lungcancer är ca 20 procent (män 17 procent, kvinnor 24 procent). Omkring 3 600 personer dör varje år i lungcancer som är den cancerformen som tar flest liv i Sverige och i resten av världen.

Den största riskfaktorn för lungcancer är tobaksrökning. Sedan det nationella lungcancerregistret infördes 2002 har andelen rökare och före detta rökare legat stadigt kring eller strax under 90 procent av alla nyinsjuknade patienter. Rökning bedöms vara den dominerande orsaken i minst 80 procent av fallen. Även om det finns andra bidragande orsaker (radonexponering, allmänna luftföroreningar, asbest), och en del fall uppträder utan någon påvisbar yttre orsak, skulle ingen enskild åtgärd på sikt ha så dramatisk effekt på insjuknandet i lungcancer som ett generellt rökstopp.

Lungcancer delas in i olika vävnadstyper. De vanligaste är adenocarcinom (ca 45 procent), skivepitelcancer (ca 25 procent), storcellig cancer (5-10 procent) och småcellig cancer (ca 15 procent). Adenocarcinom, skivepitelcancer och storcellig cancer grupperas ofta tillsammans under beteckningen icke-småcellig cancer. Utvecklingen av läkemedel med specifika effekter vid olika tumörtyper gör dock att en detaljerad vävnadstypning blivit allt viktigare, vilket också ställer krav på provtagning från tumören. De vanligaste provtagningsteknikerna är bronkoskopi, eventuellt med stöd av EBUS (ultraljudsledd provtagning), och nålbiopsier genom bröstväggen med ledning av datortomografi. Utredningen omfattar också en noggrann stadieindelning; och vid planerad operation, undersökning av patientens hjärt- och lungfunktion.

Behandlingen vid lungcancer innefattar operation vid tidigare stadier (stadium I-II), strålbehandling vid lokalt avancerad sjukdom (stadium III), och läkemedelsbehandling vid spridd sjukdom (stadium IV). Operation och strålbehandling kombineras ofta med läkemedelsbehandling, och har vid stadium I-III en potentiellt botande effekt. Återfall efter behandling är dock vanligt; vilket, sammantaget med att flertalet patienter redan vid diagnos har spridd sjukdom, förklarar de låga överlevnadstalen vid lungcancer 

Nya läkemedelsprinciper med så kallad målriktad terapi som blockerar tillväxtsignaler till tumörceller (EGFR- och ALK-hämmare) eller hämmar blodkärlsförsörjningen till tumören (VEGF-hämmare) har medfört betydande förbättring av behandlingen hos vissa grupper av patienter med icke-småcellig cancer.

Med så kallade molekylärpatologiska analyser av tumörvävnad kan man också testa vilka patienter som har störst sannolikhet för nytta av dessa läkemedel. Nyligen har immunterapi med PD-1- och PD-L1-hämmare tillkommit i behandlingsarsenalen. Denna behandlingsprincip går ut på att aktivera kroppens eget tumörspecifika immunförsvar, vilket i flera studier visat bättre effekter än konventionella cytostatika.

Över åren ses en långsam förbättring av resultaten och överlevnaden efter diagnos stiger successivt. Detta kan delvis förklaras av bättre diagnostik. Så har till exempel tillgången till positron-emissionstomografi (PET) medfört en betydligt bättre precision i stadieindelningen än tidigare; och fler patienter erbjuds rätt behandling. Mycket av utvecklingen ligger dock på behandlingssidan. Strålbehandlingstekniken har under de senaste decennierna genomgått en stark utveckling, vilket tillsammans med bättre läkemedel medfört att fler patienter med lokalt avancerad sjukdom kan leva längre. 

De stora framgångarna vid lungcancer kommer dock inte förrän vi kan identifiera sjukdomen i ett tidigare skede av förloppet, medan botande behandling fortfarande kan erbjudas, eller helst förebygga sjukdomen helt. Screening av lungcancer har i många tidiga studier misslyckats med att minska dödligheten i sjukdomen. I en större amerikansk studie som publicerades 2011 såg man dock för första gången att screening med lågdosdatortomografi minskade dödligheten i lungcancer med ca 20 procent i relativa tal i en högriskgrupp. I en nyligen publicerad europeisk studie redovisades på samma sätt en minska dödlighet i lungcancer med 25 procent hos män i en högriskgrupp som genomgick screening med lågdosdatortomografi. Överlevnadsvinsten hos kvinnor var möjligen ännu större, men ej statistiskt säkerställd. Screening har ännu inte införts som rutin utanför USA. Förberedelser för en utredning om lungcancerscreening i Sverige har initierats.

Redovisade data i verksamhetsanalysen bygger till en del på analyser av data i det nationella lungcancerregistret. Täckningsgraden i registret (grundanmälan) mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen har under många år varit närmare 100%, och var vid analystillfället 98,1 procent för diagnosår 2019.

Verksamhetsanalysen som följer omfattar en rad kvalitetsindikatorer, där källa, målnivåer och uppfyllelse anges i kommenterande text.

Tjocktarmscancer

Tjock- och ändtarmscancer är en av de vanligaste cancerformerna i Sverige. Ändtarmscancer är benämningen på tumörer som sitter i de nedersta 15 centimetrarna av tarmen, medan tjocktarmscancer sitter högre upp.

Varje år drabbas cirka 4 300 personer av tjocktarmscancer. De flesta av dem som insjuknar, knappt 80 procent, är över 65 år och fem procent är under 50 år. Tjocktarmscancer är lika vanligt hos män som hos kvinnor.

Dagens behandlingsmetoder har ökat möjligheterna att bli botad. Symtomen visar sig ofta tidigt och de flesta har stora chanser att bli botade om de snabbt kommer i kontakt med vården.

Den vanligaste behandlingen är att operera bort tumören genom ett snitt i magen. Det kan också behövas kompletterande behandling med cellhämmande läkemedel, cytostatika.

Sedan maj 2016 utreds misstänkt tjocktarmscancer enligt ett standardiserat vårdförlopp, som syftar till att snabba på utredningen och minska tiden mellan diagnos och behandling samt att göra vården mer jämlik och patientfokuserad över hela landet. 

Femårsöverlevnaden vid tjocktarmscancer har förbättrats under de senaste decennierna. För patienter diagnostiserade 2013 – 2017 var femårsöverlevnaden 66 procent totalt sett. Överlevnaden är stadiumberoende och patienter som diagnosticeras och behandlas innan tumören hunnit tillväxa och sprida sig har en betydligt högre överlevnad.

Indikatorerna nedan visar:

• Andel patienter som genomgått koloskopi inom 11 dagar efter remissbeslut.
• Andel patienter som startat behandling senast 28 dagar efter diagnosdatum.
• Den relativa femårsöverlevnaden för tjocktarms- respektive ändtarmscancer.

Ändtarmscancer

Tjock- och ändtarmscancer är en av de vanligaste cancerformerna i Sverige. Ändtarmscancer är benämningen på tumörer som sitter i de nedersta 15 centimetrarna av tarmen, medan tjocktarmscancer sitter högre upp.

Varje år drabbas cirka 2 200 personer av ändtarmscancer. De flesta av dem som insjuknar, 70 procent, är över 65 år och omkring fem procent är under 50 år. Ändtarmscancer är något vanligare hos män än hos kvinnor.

Dagens behandlingsmetoder har ökat möjligheterna att bli botad. Symtomen visar sig ofta tidigt och de flesta har stora chanser att bli botade ifall de snabbt kommer i kontakt vården.

Den vanligaste behandlingen vid ändtarmscancer är att operera bort tumören och skarva ihop kvarvarande del av ändtarmen med tjocktarmen. Ofta ges strålbehandling före operationen och ibland även cellhämmande läkemedel, cytostatika.

I vissa fall är det nödvändigt att göra en stomioperation, som resulterar i att tarmen mynnar ut i ett hål på magen där avföringen samlas i en stomipåse. 

Sedan maj 2016 utreds misstänkt ändtarmscancer enligt ett standardiserat vårdförlopp, som syftar till att snabba på utredningen och minska tiden mellan diagnos och behandling samt att göra vården mer jämlik och patientfokuserad över hela landet. 

Femårsöverlevnaden har förbättrats under de senaste decennierna. För patienter diagnostiserade med ändtarmscancer 2013–2017 var femårsöverlevnaden 68 procent totalt sett. Överlevnaden är stadiumberoende och patienter som diagnosticeras och behandlas innan tumören hunnit tillväxa och sprida sig har en betydligt högre överlevnad.

Behandlingen av ändtarmscancer har koncentrerats till fyra av Västra Götalandsregionens sju sjukhus sedan 2015: Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Östra, Norra Älvsborgs sjukhus, Skaraborgs sjukhus och Södra Älvsborgs Sjukhus.

Indikatorerna nedan visar:

• Andel patienter som genomgått koloskopi inom 11 dagar efter remissbeslut.
• Andel patienter som startat behandling senast 28 dagar efter diagnosdatum.
• Den relativa femårsöverlevnaden för tjock- respektive ändtarmscancer

Täckningsgrad mot cancerregistret för diagnosår 2019, Region Väst (avser Svenska kolorektalcancerregistret, inte SVF-INCA): Tjocktarm = 99,7 procent. Ändtarm = 100 procent.

Varje år får cirka 700 kvinnor äggstockscancer (ovarialcancer) i Sverige. Antalet fall har minskat betydligt de senaste tio åren. Det beror troligen på att fler kvinnor som kommer upp i 60-årsåldern har använt p-piller, vilket ger en skyddseffekt. När man refererar till kvinnor med äggstockscancer så innefattar det oftast även kvinnor med äggledarcancer (tubarcancer) och bukhinnecancer (peritoneal cancer). Vanligtvis benämns alla dessa tre diagnoser av praktiska skäl som äggstockscancer.

Sedan 2011 har Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Västra Götalandsregionen ett regionalt ansvar för omhändertagandet av kvinnor med avancerade stadier av äggstockscancer.

De första symtomen på äggstockscancer är ofta vaga, till exempel svullen mage och diffusa magbesvär som illamående, aptitlöshet, värk, tyngdkänsla eller sura uppstötningar. Man kan också uppleva ett ökat tryck mot ändtarmen, eller att man behöver kissa ofta.

Eftersom äggstockarna ligger fritt i bukhålan kan en tumör växa sig ganska stor innan den ger kännbara symtom. Därför upptäcks sjukdomen ofta i ett sent skede. Många kan dock leva länge med cancer och med god livskvalitet. 

Sjukdomen behandlas oftast med kirurgi och efterföljande cytostatika. Andelen kvinnor i Sverige som överlever minst fem år är cirka 50 procent.

De flesta som får äggstockscancer är runt 60–70 år. Orsakerna till sjukdomen är oklara, men antalet ägglossningar har betydelse. Tillstånd som innebär att ägglossningen hämmas, till exempel graviditet, amning och användning av kombinerade p-piller, minskar risken att insjukna.

Indikatorerna nedan visar bland annat:

• Andel patienter opererade för äggstockscancer som uppnått tumörfrihet efter primäroperation.
• Andel patienter opererade för äggstockscancer som startat cellgiftsbehandling senast 28 dagar efter datum för primäroperation.

Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen diagnosår 2019 är 98,4 procent.

Depression är bland de vanligaste formerna av psykisk ohälsa och drabbar ungefär var tredje kvinna och var fjärde man någon gång i livet. Gränsen mellan nedstämdhet och depression är flytande, men vid depression har personen flera och varaktiga symtom, och funktionsförmågan och livskvaliteten är nedsatt.

Bipolära syndrom/sjukdomar, även kallad manodepressivitet, innebär riktigt snabba och kraftiga humörväxlingar, liksom depressiva perioder varvade med maniska perioder. Behandlingsmålet är att högst 40 procent av patienterna ska få nytt skov inom en 12-månadersperiod. Andelen patienter i Västra Götalandsregionen (VGR) som återfaller i affektivt skov är något signifikant högre, än riksgenomsnittet.

Vid svårare depressioner är elektrokonvulsiv terapi (ECT) en effektiv behandlingsform. I vissa fall är den direkt livräddande. ECT utförs inom alla sjukhusförvaltningar i VGR dvs KS, NU-sjukvården, SkaS, SU (tre utbudspunkter) och SÄS. 

Vid svår till mycket svår depression rekommenderas enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer att minst 40 procent av patienterna ska behandlas med ECT. Nationell målnivå uppnås i riket (41,2 procent). I VGR är resultatet bättre än föregående år, 35,2 procent, men det är en bit kvar till rekommenderad målnivå.

I VGR utförs ca 5000 ECT per år. För att utvärdera behandlingsresultat och eventuella biverkningar av ECT, rekommenderas systematiskt användning av standardiserade skattningar före och efter behandlingsserie dvs MADRS/MADRS-S och EQ5D.

Målet är att av patienterna som får ECT ska minst 60 procent ha utvärderats med MADRS/MADRS-S och över 40 procent ska ha utvärderats med EQ5D.
Lokalt kvalitetsarbete är en förutsättning för bättre resultat och VGR når båda målen med råge, men användningen av EQ-5D varierar stort inom regionen. Det kan vara betingat av resursbrist eller suboptimal organisation.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan). 

Psykossjukdomar är ett samlingsbegrepp för tillstånd med psykotiska symtom där schizofreni är den största enskilda diagnosgruppen. Schizofreni innebär en förändrad verklighetsuppfattning, nedsatt social och kognitiv förmåga, till följd därav ofta en försämrad funktionsförmåga. I Västra Götalandsregionen (VGR) finns runt 4 500 patienter med schizofreni. Vanligen används begreppet psykossjukdomar för att beteckna dels schizofreni, men även andra tillstånd som schizo-affektivt syndrom, kroniska vanföreställningssyndrom, akuta och övergående psykotiska syndrom samt ospecificerad icke-organiska psykossjukdomar. Det totala antalet patienter med psykossjukdom är således fler när alla aktuella diagnoser räknas in.

Antipsykotiska läkemedel är en viktig del av behandlingen, men måste kombineras med andra insatser såsom olika psykosociala åtgärder (familjeinterventioner, psykologisk behandling och arbetslivsinriktad rehabilitering), likväl som fokus på ökad samverkan mellan hälso- och sjukvården (psykiatrin) och socialtjänsten.

Val av läkemedel ska utgå från patientens symtom och svårighetsgrad, samt från biverkningsmönster. Det finns god evidens för att klozapin har bra effekt mot såväl positiva, negativa som kognitiva symtom vid schizofreni, och ska användas vid terapirefraktär schizofreni dvs till patienter som inte svarat adekvat på annan antipsykotisk behandling. Klozapin bedöms också minska risken för suicidalt beteende och möjligen även för samtidigt missbruk.

För psykossjukdom rapporteras här andelen kvinnor och män med diagnostiserad schizofreni som behandlas med läkemedlet Klozapin i VGR. Effekten av de nationella riktlinjerna kan ses i utfallet

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan). 

ADHD (attention deficit hyperactivity disorder) är ett tillstånd som karakteriseras av stora och varaktiga uppmärksamhetsproblem och/eller impulsivitet och överaktivitet. Detta påverkar vardagsfungerandet i så hög grad att det medför en funktionsnedsättning.

Det är också mycket vanligt att såväl barn och ungdomar som vuxna med adhd har andra psykiatriska problem samtidigt, t ex hos barn utagerande beteendeproblem såsom trotssyndrom (ODD – Oppositional Defiant Disorder) eller uppförandestörning (CD – Conduct Disorder) och hos vuxna ångest och depression.

Vid behandlingsuppföljning av säkerställd ADHD används olika skattningsskalor (barn-SNAP, CGI, SGAS och vuxna-CGI, ASRS, GAF) för att systematiskt kunna utvärdera symtom och behandlingseffekter.

Enligt kvalitetsregistret BUSA är det för Västra Götalandsregionens del 87 procent av barnen (i riket 81%) och 59 procent av de vuxna (i riket 70%) som följs upp med ovannämnda systematiska metoder. 

Ätstörningar har multifaktoriell bakgrund som oftast drabbar yngre personer, men som inte är ovanliga även i högre ålder. Ätstörningarna indelas i tre huvudkategorier: Anorexia nervosa (AN), Bulimia nervosa (BN) och hetsätningsstörning (HS). Utöver dessa diagnoser finns ytterligare ätstörningar, under samlingsnamnet ”andra specificerade ätstörningar eller
födorelaterade syndrom”. Ätstörningar kännetecknas av patologisk fixering vid mat, vikt och kroppsuppfattning. Självkänslan är överdrivet påverkad av kroppsvikt och form samt kan medföra allvarliga somatiska och psykiatriska komplikationer. Viktigt för god prognos är tidig upptäckt och behandling

Ett av de vanligaste utfallsmåtten i behandlingsstudier om ätstörningar är remission, vilket innebär att de diagnostiska kriterierna för ätstörningar inte längre uppfylls.

Västra Götalandregionen (VGR) har valt målnivå om att minst 65 procent av patienterna ska ha blivit av med anorektisk undervikt vid ettårsuppföljningen alternativt behandlingsavslut. 

I riket var 91 procent av patienterna i remission efter 1 år eller vid behandlingsavslut. Motsvarande siffra för Västra Götalandsregionen var drygt 84,6 procent, där skillnaden mot riksgenomsnittet inte är statistiskt säkert.

För en person med självskadebeteende brukar detta beteende vara ett sätt att försöka hantera svåra känslor. Det kan handla om ångest, stress, förtvivlan eller tomhet. Att skära sig eller rispa sig med ett vasst föremål kan då vara ett sätt att avleda den svåra känslan eller att med andra sätt skada sig, till exempel med slag, missbruk av alkohol eller andra droger. Beteendet finns hos både kvinnor och män, men tycks vara något vanligare hos unga kvinnor. Självskadebeteende debuterar oftast i de yngre tonåren med en ökning fram till ung vuxen ålder för att sedan avta. När det gäller riskfaktorer för sådant beteende är forskningen ännu otillräcklig, men tidigare självskadebeteende, vissa personlighetssyndrom och en egen upplevelse av hopplöshet bedöms som starkast. Självskadebeteende utgör ett diagnoskriterium i emotionellt instabilt personlighetssyndrom, därför har denna indikator valts i VGR.
 

Men självskadebeteendet kan även utgöra en del av symtombilden vid till exempel depression, ångestproblematik, ätstörningar, personlighetssyndrom, bipolär sjukdom, ADHD, dissociation, posttraumatisk stress, autismspektrumstörning eller missbruk.

Inom regionen har det varit en stor utbildningssatsning på tre psykoterapeutiska metoder som har vetenskapligt stöd för behandling av självskadebeteende dvs dialektisk beteendeterapi (DBT), mentaliseringsbaserad terapi (MBT och emotion regulation group therapy (ERGT).

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan). 

Socialstyrelsen konstaterade 2011 i fyra rapporter att personer med psykisk sjukdom tenderar att underdiagnostiseras, underbehandlas och att de inte får lika god somatisk vård som övriga patienter i befolkningen. Detta resulterar i en förkortad medellivslängd på 15–20 år och ett stort lidande. Även patienter med lätt till måttligpsykisk ohälsa och kontakt med primärvården har förkortad medellivslängd.

Indikatorn undvikbar somatisk slutenvård ska belysa omhändertagandet vid vissa specificerade sjukdomstillstånd, som hjärt- och kärlsjukdom, typ 2-diabetes, astma m.fl.  Den högre andelen undvikbar somatisk slutenvård för personer med psykisk ohälsa kan exempelvis bero på att sjukdomen upptäcks sent i förloppet, att behandlingen inte alls sker eller tar längre tid, eller att patienterna hade behövt mer information och stöd för att kunna följa den givna ordinationen.

Målgruppen har dessutom en ökad förekomst av livsstilsriskfaktorer (rökning, låg fysisk aktivitet). Personer med en allvarlig psykisk störning kan också ha svårt att sköta viss behandling i somatisk öppen vård, vilket kan resultera i att patienten vårdas inneliggande. En studie har genomförts med en induktiv kvalitativ forskningsdesign i regionen, för att kartlägga organisatoriska samt individuella förutsättningar och hinder för tillgång till somatisk hälso- och sjukvård för personer med psykisk sjukdom; från patienters, närståendes och vårdgivares perspektiv. Resultat har publicerats.

Jämfört med föregående år noteras ett positivt utfall, sannolikt pga. ett förbättrat arbetssätt när det gäller att både diagnosticera och behandla somatisk sjukdom hos personer med långvarig psykiatrisk ohälsa (exempelvis bipolär, schizofreni, depression- och ångestsyndrom).

 Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenten (se nedan). 

Rättspsykiatrisk vård kan ges i sluten eller öppen form för de patienter som av domstol överlämnats till rättspsykiatrisk vård pga. en allvarlig psykisk störning och särskilda vårdbehov. Rättspsykiatrisk vård kan ges med eller utan beslut om särskild utskrivningsprövning. Vårdinsatserna går ut på att patienten ska klara ett liv ute i samhället utan att återinsjukna i psykisk ohälsa, missbruk och/eller brottslighet.

Kvalitetsregistret RättspsyK har fyra måltal, och två av dessa redovisas här.
Dels andelen patienter med Body Mass Index (BMI) över 30 som ska vara mindre än 37 procent, och dels andelen patienter som återfaller i brottslig gärning under pågående sluten- och/eller öppenvård som ska vara mindre än 10 procent.

Fetma (BMI lika med eller över 30) är vanligt förekommande bland patienter som vårdas inom rättspsykiatrisk vård. I riket har 43,4 procent ett BMI ≥ 30 och i Västra Götalandsregionen (VGR) noteras en betydligt lägre andel 33,7 procent, sannolikt ett resultat av ett flertal förbättringsarbeten initierade inom rättspsykiatrin, framförallt inom Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Måltalet för återfall i brottslig gärning vid rättspsykiatrisk slutenvård har inte uppnåtts 2019, varken på nationell nivå (10,6 procent), eller i VGR (11,7 procent).

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan). 

I Regionfullmäktiges mål står att läsa att ”Den medicinska kvaliteten ska öka och den organisatoriska effektiviteten förbättras” med fokus på att samtliga verksamheter inom hälso- och sjukvården ska prestera bättre än genomsnittet i nationella jämförelser”. Med utgångspunkt i denna målbild jämförs i Verksamhetsanalysen (VA) värdena för de medicinska indikatorerna i Västra Götalandsregionen (VGR) med riksgenomsnittet. Jämförelsen på Västra Götalandsnivå är viktig, men VGR är dock en så stor del av riket så att vi ofta får värden som är nära riksgenomsnittet. Värdena blir därmed är svåra att använda för att motivera satsningar på kvalitetsutveckling inom olika medicinska verksamhetsområden. Inom VGR kan kvaliteten variera mycket och kan vara tecken på ojämlik vård trots att vi på regional nivå ligger vid riksgenomsnittet. Därför är det viktigt att jämföra den medicinska kvaliteten mellan de olika sjukhusen och skillnader mellan sjukhusen rapporteras i VA.

I VA redovisas indikatorer från olika nationella kvalitetsregister, samt regionala data från primärvårdsregistret (QregPV) och regionala läkemedels- och vårddata. Merparten av indikatorerna omfattar kvaliteten i sjukhusvården. Indikatorerna redovisas i tidsserier om minst fem år för att kunna avläsa förändringar. Vid en jämförelse testas om resultatet för en specifik indikator med statistisk säkerhet skiljer sig från riksgenomsnittet om det finns nationella data. Dessutom redovisas eventuella skillnader mellan män och kvinnor. För vissa indikatorer finns en beslutad nationell målnivå, det vill säga hur stor andel som ska ha uppnått önskade värden.

De medicinska kvalitetsindikatorerna redovisas i kapitel som motsvarar de nationella och regionala programområdena. Några programområden har ännu inga fastställda regionala medicinska kvalitetsindikatorer. Nya kapitel kommer att inkluderas allteftersom nya regionala medicinska kvalitetsindikatorer fast ställs och när nya programområden etableras.

I rapporten ”Sjukvård i Västra Götalandsregionen – Med fokus på sjukhusbaserad vård” redovisas de regionala medicinska kvalitetsindikatorerna uppdelat per förvaltning, dels hur utfallet förhåller sig till riksgenomsnittet och dels hur utfallet förhåller sig till målvärdet. Rapporten innehåller förslag till åtgärdsplan både på regional nivå och för varje förvaltning. Ny rapport kommer att publiceras under september/oktober 2020. En motsvarande Primärvårdsrapport med regionala medicinska kvalitetsindikatorer för vårdval vårdcentral och vårdval rehab publicerades hösten 2019 och en ny utvidgad primärvårdsrapport kommer att publiceras i november 2020.

Diagrammen i de medicinska avsnitten i VA visar för varje indikator hur kvaliteten utvecklats över tid. Ifall det finns rekommenderade mål som bör uppnås, är dessa antingen inlagda i diagrammen eller kommenterade i texten. Varje diagram ger därför en bild av hur kvaliteten för just den indikatorn utvecklats över tid och hur den är jämfört med övriga sjukhus i VGR och med riksgenomsnittet. Flera ämnesavsnitt avslutas med en matris som sammanfattar de olika indikatorerna för en viss sjukdom eller ett visst tillstånd.

Vid tolkning av resultaten är det viktigt att tänka på att jämförelsen har brister. Det är en rent statistisk eller numerär jämförelse. En skillnad mot riket kan vara statistiskt säkerställd, eller rankas högre, men det innebär inte att den behöver vara kliniskt relevant. Jämförelsen ger heller ingen vägledning om ifall resultatet som sådant är bra eller dåligt, endast om det skiljer sig från riksgenomsnittet. Täckningsgraden i vissa kvalitetsregister är låg, varför det är svårt att dra några säkra slutsatser för patientgruppen. Det finns också områden inom vården där vi saknar information om den medicinska kvaliteten, vi mäter helt enkelt inte.

Flera områden inom medicinsk kvalitet som visar förbättrade resultat i årets Verksamhetsanalys men också flera områden som kräver insatser

Diabetessjukvården vid sjukhusen och primärvården i Västra Götalandsregionen håller fortsatt hög kvalitet 2019. Diabetesvården av barn och unga förbättras varje år och alla indikatorer för diabetes är signifikant bättre än riket. Diabetesvården av vuxna förbättras och är signifikant bättre än riket för sex av åtta indikatorer vid diabetes typ 1 och för fem av åtta indikatorer vid diabetes typ 2.

Fortsatta förbättringar ses inom strokesjukvården i såväl Västra Götaland som i riket. Av de tio indikatorer där jämförelser görs med riket i Verksamhetsanalysen är VGR bättre i fem fall och i övriga likvärdig. Andelen patienter som får propplösande behandling ökar kontinuerligt liksom andelen patienter med förmaksflimmer som får blodtunnande mediciner efter stroke.

Positiva trender ses inom hjärtsjukvården där andelen patienter som får kranskärlsröntgen vid mindre hjärtinfarkt inom målsatt tid, ökar och ligger nu på nästan samma nivå som riket. Samtliga förvaltningar har under 2019 förbättrat sina resultat.

Behandlingen av både högt blodtryck och kranskärlssjukdom i primärvården fortsätter att förbättras år från år.

Läkemedelskostnaderna i Västra Götalandsregionen har ökat jämfört med föregående år både för sjukhusen och inom vårdval vårdcentral. Sjukhusen står för 74 procent av de totala läkemedelskostnaderna. Introduktion av nya läkemedel samt införande av nya behandlingsriktlinjer och vårdprogram sker till stor del inom specialistvård på sjukhus, vilket är kostnadsdrivande.

Förskrivningen av antibiotika till invånare i Västra Götaland har minskat med 4 % senaste 12-månadersperioden fram till och med mars 2020 jämfört med samma period året innan. VGR ligger nu på 268 antibiotikarecept/1000 invånare och år och det är bara sex regioner i landet som skriver färre recept till sina invånare. Variationen är dock stor mellan olika kommuner, vilket kräver fortsatta insatser.

Verksamhetsanalysen pekar också på brister i vården. Det handlar bland annat om att behandlingar och åtgärder inte görs inom rekommenderad tid eller att samarbetet mellan sjukhus inte fungerar optimalt inom Västra Götaland.

Som ett exempel kan nämnas att andelen patienter med höftfraktur som opereras inom 24 timmar. Även om resultatet har förbättrats under 2019 och målet nås av flera  sjukhus är det fortfarande sjukhus i VGR som inte opererar 75 procent av patienterna inom 24 timmar.

Verksamhetsanalysen redovisar också resultatet från Hälso- och sjukvårdsbarometern 2019. Befolkningen i Västra Götaland har något lägre förtroende för hälso- och sjukvård i stort än befolkningen i övriga riket och anser i lägre grad att väntetider till besök och behandling på sjukhusen är rimliga. Detta mönster har observerats under flera år. När det kommer till väntetider till besök och behandling på sjukhus och vårdcentraler, visar årets resultat på en signifikant förbättring. Förtroendet för 1177 via webben ses en långsiktig positiv trend såväl i regionen som i Sverige generellt.

VA 2020 publiceras den 8/6. Kort information ges i juni till Hälso- och sjukvårdsstyrelsen samt koncernledning för Hälso- och sjukvård.

Verksamhetsanalysen Kontaktpersoner: Bo Palaszewski, bo.palaszewski@vgregion.se

Maria Taube, maria.taube@vgregion.se

Koncernavdelning data och analys

Denna rapport är en sammanställning av resultaten för den medicinska kvaliteten som presenteras i avsnittet Medicinsk kvalitet i Verksamhetsanalys 2019 och det utfall för år 2018 som visas i Kvartalen. Analyserna fokuserar på resultaten från sjukhusförvaltningarna i Västra Götalandsregionen. Resultaten presenteras först på övergripande nivå för Västra Götalandsregionen, därefter följer resultaten för varje enskild sjukhusförvaltning. De föreslagna förbättringsområdena som presenteras i faktarutan Viktiga förbättringsåtgärder i Västra Götalandsregionen här till höger, har valts då få eller inga av sjukhusen i Västra Götalandsregionen når rekommenderade måltal och/eller då resultaten uppvisar stor spridning inom regionen. Användningen av penicillinpreparat i förhållande till övriga antibiotika har lyfts fram som ett viktigt område att förbättra. Syftet är att stimulera sjukhusen i Västra Götalandsregionen att arbeta för att nå de rekommenderade målen, ett arbete som är viktigt för att minska risken att bakterier utvecklar resistens mot antibiotika. För flera medicinska områden inom Västra Götalandsregionen ses oönskade skillnader i utfall mellan sjukhus och behandlade enheter, vilket behöver åtgärdas. Förbättringsarbeten för att minska spridningen behöver utgå från de enskilda sjukhusförvaltningarna men ibland också tas om hand på en övergripande regional nivå. Ett tydligt exempel är tillgängligheten inom cancersjukvården, där flertalet ”flaskhalsar” identifierats som behöver åtgärdas på regional nivå.

Långt ifrån all den verksamhet som pågår vid sjukhusförvaltningarna omfattas av denna kvalitetsgranskning och rapport. Det finns alltid områden som kan förbättras utöver det som framkommer här. Det kan också finnas kvalitetsbrister och avvikelser som ur medicinsk synvinkel är mer betydelsefulla att åtgärda än de vi lyfter fram. Samtliga förbättringsåtgärder utvecklas i avsnittet Förbättringsområden för Västra Götalandsregionen på sidan 18.

Viktiga förbättringsåtgärder i Västra Götalandsregionen:

• Följsamheten till riktlinjerna för STRAMA behöver öka

• Kvalitetsutfallet inom psykisk hälsa behöver förbättras och täckningsgraden i berörda register öka

• Tillgängligheten inom SVF (standardiserade vårdförlopp) för flertalet cancersjukdomar behöver förbättras

• Operation av höftfraktur inom 24 timmar –fortfarande når inte alla

Länk till rapporten: Sjukhusrapporten i Västra Götalandsregionen 2019

Vård av kroniska sjukdomar är ett av vårdcentralernas största uppdrag och då ingår att arbeta med sjukdomsförebyggande insatser, tidig upptäckt, evidensbaserad behandling och uppföljning. Rehabiliteringsenheterna har också ett viktigt uppdrag i arbetet med sjukdomsförebyggandeoch rehabiliterande insatser vid kronisk sjukdom.

I denna rapport redovisas nio av vårdval vårdcentrals medicinska kvalitetsindikatorer och omfattar tre av de vanligaste kroniska sjukdomarna, samt läkemedel till äldre. Det hade varit önskvärt att redovisa indikatorer för flera kroniska sjukdomar t.ex. astma, KOL och psykisk ohälsa, indikatorer för sjukdomsförebyggande insatser, samt rehabiliteringsenheternas indikatorer, men på grund av bristande datakvalitet redovisas dessa inte.

Resultat och förbättringsområden

Diabetes

Målen för diabetesbehandlingen är låga blodsockernivåer d.v.s. HbA1c lägre än 52 mmol/l, låga blodfetter d.v.s.  LDL-kolesterol mindre än 2,5 mmol/l och blodtryck mindre än eller lika med 140/85 mm Hg. I genomsnitt uppnås målet för HbA1c av 56,1 procent av de listade individerna inom sjukdomsgruppen, målet för låga blodfetter nås av 56,3 procent och blodtrycksmålet nås av 57,2 procent Detta är i nivå med, eller något bättre än, riket. Spridningen av andelen patienter som uppnår målen är stor om man jämför de olika vårdcentralerna och många vårdcentraler behöver förbättra kvaliteten på sin diabetesvård. Trendanalysen visar att det sker en viss ökning av andel listade individer som uppnår målen för blodsockernivåer och blodfetter, men inte för blodtrycket.

Hypertoni

Målen för hypertonibehandling är att ha ett blodtryck på mindre än 140/90 mm Hg och låga blodfetter d.v.s. LDL-kolesterol mindre än 2,5 mmol/liter. I genomsnitt uppnås blodtrycksmålet av 66,3 procent av de listade individerna på vårdcentralerna och målet för blodfetter av 33,1 procent. Spridningen av andelen patienter som uppnår målen är stor mellan vårdcentralerna och många vårdcentraler behöver förbättra kvaliteten på hypertonivården. Trendanalys visar ingen förändring av andelen patienter som uppnår målblodtrycket.

Kranskärlssjukdom

Målen för behandling av kranskärlssjukdom är att blodtrycket är lägre än 140/90 mm Hg samt låga blodfetter d.v.s. LDL-kolesterol 1,8 mmol/ liter eller lägre. I genomsnitt uppnås blodtrycksmålet av 75,8 procent av de listade individerna i sjukdomsgruppen och målet för låga blodfetter nås av 26,7 procent. Spridningen av andelen patienter som når målen är stor mellan vårdcentraler och många vårdcentraler behöver förbättra kvaliteten på vården av patienter med kranskärlssjukdom. Trendanalys visar att andelen som når målen för blodtryck ligger stabilt på en hög nivå.

Läkemedel till äldre

Enligt Krav-och kvalitetsboken ska fördjupad läkemedelsgenomgång och översyn av patientens läkemedelsbehandling genomföras, för patienter som är 75 år och äldre, minst en gång per år för att säkerställa god kvalitet i äldres läkemedelsterapi. Vid läkemedelsgenomgången är det särskilt viktigt att ta ställning till utsättning av läkemedel som är olämpliga för äldre. Andelen äldre som har fått fördjupad läkemedelsgenomgång är i snitt 53,7 procent och förskrivningen av olämpliga läkemedel är 15,6 procent. Trendanalysen visar ökad andel läkemedelsgenomgångar, men dessa behöver öka. Förskrivningen av olämpliga läkemedel är oförändrad och behöver minskas ytterligare.

Bra registrering är en förutsättning för att kunna göra tillförlitliga kvalitetsuppföljningar. Primärvården måste bli mycket bättre på att systematiskt registrera framför allt sjukdomsförebyggande åtgärder, fördjupad läkemedelsgenomgång och åtgärder på rehabiliteringsmottagningar.

Länk till rapporten: Primärvård i Västra Götaland 2019

En regional förteckning över kvalitetsindikatorer för hälso- och sjukvård med måltal tas årligen fram av koncernkontoret i samarbete med de regionala programområdena, regionala processteam och representanter från förvaltningarna. Syftet med regionala indikatorer och måltal är att skapa förutsättningar för att sjukhusen inom Västra Götalandsregionen följs upp på likartat sätt samt att stimulera till systematiskt kvalitetsarbete.

För 2020 har 102 indikatorer inkluderande indikatorer för cancer tagits fram.

Förteckningen har fastställts av Hälso- och sjukvårdsstyrelsen 2019-10-16. Dessa indikatorer markeras i Verksamhetsanalysen som ”av Västra Götalandsregionen utvald indikator”. För vissa av dessa indikatorer finns även kvartalsvisa utfall i Kvartalen.

Länk indikatorförteckning

En regional förteckning över kvalitetsindikatorer för hälso- och sjukvård med måltal tas årligen fram av koncernkontoret i samarbete med de regionala programområdena, regionala processteam och representanter från förvaltningarna. Syftet med regionala indikatorer och måltal är att skapa förutsättningar för att sjukhusen inom Västra Götalandsregionen följs upp på likartat sätt samt att stimulera till systematiskt kvalitetsarbete. För 2019 har 102 indikatorer inkluderande indikatorer för cancer tagits fram.

Förteckningen har fastställts av Hälso- och sjukvårdsstyrelsen 2018-10-24. Dessa indikatorer markeras i Verksamhetsanalysen som ”av Västra Götalandsregionen utvald indikator”. För vissa av dessa indikatorer finns även kvartalsvisa utfall i Kvartalen

Länk till indikatorförteckning:

HS 2018-00062-8 Indikatorer med måltal.pdf

I många delar är vården av typ 2-diabetes god i Västra Götaland, andelen med god diabetesvård är bättre eller i nivå med riket förutom avseende andelen fotundersökta som är lägre än riket. HSN-Norra är det område med flest indikatorer som är signifikant bättre än riket.

Andelen med god blodsockerkontroll sjönk under 2014–2016 men har förbättrats därefter. Andelen med dålig blodsockerkontroll fortsätter att sjunka. Blodtrycks- och blodfettsbehandlingen förbättras. En högre andel patienter ögonbotten- och fotundersöks och kontrolleras för äggvita i urin.

Drygt hälften av alla patienter med typ 2-diabetes i Västra Götaland har god blodsockerkontroll och är något högre i Västra Götaland än i riket. Inomregionalt varierar andelen med god blodsockerkontroll mellan 56,5 till 59,7 procent. När det gäller andelen patienter med dålig blodsockerkontroll, så ses ingen signifikant skillnad jämfört med riket. Andelen varierar inom regionen från 7,8 till 9,9 procent, men Socialstyrelsens mål om högst 10 procent uppnås i alla nämndområden.

Vid diabetes är det viktigt att minska risken för hjärt-kärlkomplikationer varför förhöjt blodtryck och förhöjda blodfetter skall behandlas. I Västra Götaland är det fler som har välbehandlat blodtryck jämfört med riket, men varken Västra Götaland eller riket når Socialstyrelsens rekommenderade mål. Inomregionalt skiljer sig andelen med systoliskt blodtryck <150 mm Hg från 84,0 till 87,6 procent. Andelen med blodtryck <140/85 varierar inomregionalt mellan 54,0 till 64,9 procent. HSN-Östra når nästan upp till rekommenderade målet på 65 procent. Behandlingen av blodfetter är i Västra Götaland i nivå med riket. Inom regionen varierar andelen som uppnår målet mellan 56,5 till 64,6 procent. 

De små blodkärlen kan skadas vid diabetes vilket kan drabba blodcirkulationen i ögon, njurar, underben och fötter. Med regelbundna kontroller kan problem upptäckas i tid och åtgärdas. Vid typ 2-diabetes rekommenderas därför ögonbottenfotografering vart tredje år samt årliga kontroller av fötter och äggvita i urinen. I Västra Götaland är andelen ögonbottenfotograferade i nivå med riket, men varierar inomregionalt mellan 72,0 till 81,0 procent.

Andelen fotundersökta är signifikant lägre i Västra Götaland jämfört med riket och varierar mellan 73,0 och 84,0 procent. Varken Västra Götaland eller riket når Socialstyrelsens mål för ögonbottenfotografering respektive fotundersökning. Undersökning av njurarna görs signifikant oftare i Västra Götaland jämfört med riket och varierar mellan 80,0 till 84,0 procent.  

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan). 

Diabetessjukvården är generellt god i Sverige. Sedan 2012 har behandlingen av höga blodsockernivåer, blodtryck och förhöjda blodfetter blivit allt bättre, och andelen patienter som genomgått ögonbottenfotografering och fotundersökning har ökat.  I Västra Götaland är resultaten snarast bättre än riket. Större andel patienter med typ-2 diabetes i Västra Götaland har god blodsockerkontroll, god blodtryckskontroll liksom högre andel som har blivit ögonbottenundersökta och som har undersökts för albumin i urin. Andelen med god behandling mot förhöjda blodfetter är lika med riket. Däremot är andelen som har fotundersökts det senaste året signifikant lägre än riket

Behandlingen av typ 2-diabetes i de olika stadsdelarna i Göteborg är i stort som i riket eller bättre förutom avseende ögonbotten-och fotundersökning. Till exempel är andelen som når måluppfyllnad för god blodsockerkontroll bättre eller på jämförbar nivå med riket i alla tio stadsdelar. Andelen som når mål för blodfetter är bättre eller på jämförbar nivå med riket i sju stadsdelar. Undersökning av albumin i urinen är högre än i riket för nio av tio stadsdelar. Skillnaderna mellan stadsdelarna har minskat för de flesta indikatorer. Göteborg Västra är den stadsdel som oftast uppnår signifikant bättre värden än riket.

 Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan). 

Varje år blir cirka 35 000 äldre så sjuka av sina läkemedel att de måste få sjukhusvård. Enligt en rapport sammanställd av Socialstyrelsen 2014 går det att förebygga runt 60 procent av sjukhusinläggningarna.

Socialstyrelsen har sammanställt en lista över läkemedel med hög risk för biverkningar för äldre. Preparaten bör endast användas om det finns särskilda skäl för det. Det ska vidare finnas en välgrundad och aktuell orsak (indikation) för att använda läkemedlet och läkaren ska ha bedömt att den förväntade nyttan med läkemedlet står i rimlig proportion till riskerna. Behandlingen bör också följas upp och omprövas regelbundet med täta intervaller.

Antalet äldre med olämpliga läkemedel i Västra Götaland har minskat kontinuerligt, men är fortsatt högt jämfört med övriga regioner enligt data som redovisas i Vården i siffror.

Enligt Socialstyrelsens Indikatorer för god läkemedelsterapi hos äldre är zopiklon det mest lämpliga sömnmedlet för äldre, p.g.a. dess relativt korta halveringstid, förutsatt att det inte finns någon bakomliggande orsak till sömnbesvären som gör att det krävs en annan behandling.

Andelen zopiklon av den totala användningen av sömnmedel hos äldre låg 2019 på samma nivå som 2018. Utvecklingen har under de senaste åren varit god i den mån att "rätt" sömnläkemedel används, samt att den totala användningen av sömnmedel i regionen har minskat.

Vårdgivare ska erbjuda individer som är 75 år eller äldre och som är ordinerade minst fem läkemedel en enkel eller fördjupad läkemedelgenomgång där patientens aktuella läkemedelsbehandling gås igenom. I VGR har andelen med registrerade läkemedelgenomgångar senaste åren legat på cirka 54 %.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan).

Sammanfattning

Med kranskärlssjukdom menas vanligen förträngning av hjärtats blodkärl på grund av åderförkalkning. Det är vanligt att sjukdomen först visar sig genom en akut hjärtinfarkt – det har uppstått en blodpropp i hjärtats kranskärl. Varje år inträffar ca 4 400 sådana vårdtillfällen i Västra Götalandsregionen. Kranskärlssjukdom kan också yttra sig i form av angina pectoris (kärlkramp) eller hjärtsvikt. Patienter med kranskärlssjukdom har hög risk att återinsjukna i hjärtinfarkt eller avlida av hjärtsjukdomen om inte förbyggande behandling ges. Risken för stroke och andra cirkulationsrubbningar är också kraftigt förhöjd.

Livsstilsåtgärder såsom rökstopp, bättre kost, ökad motion och viktreduktion är grunden för all behandling vid kranskärlssjukdom, liksom behandling av högt blodtryck och blodfettsrubbningar.

Resultatdata för patienter med kranskärlssjukdom vid samtliga vårdcentraler i Västra Götaland redovisas i kvalitetsregistret QregPV.

Även om patienter med akut hjärtinfarkt sköts i den specialiserade vården så sker den långsiktiga kontrollen i primärvård. Drygt 48 000 individer med kranskärlssjukdom (hjärtinfarkt, angina pectoris eller åderförkalkning i hjärtats kranskärl) omhändertas i primärvården i Västra Götaland.

Behandlingsmålet är ett blodtryck <140/90 mm Hg. I maj 2020 nådde 64 % av patienterna i Västra Götaland detta mål. Det är dock stor variation mellan olika vårdcentraler, från 33 % till 80 %.

Behandlingen av höga blodfetter bör anpassas efter patientens individuella risk. Individer med kranskärlssjukdom bedöms generellt ha mycket hög risk för återinsjuknande och bör därför sträva efter ett behandlingsmål för LDL-kolesterol <1,8 mmol/l. Endast 24 % av patienterna med kranskärlssjukdom i Västra Götaland nådde detta mål i maj 2020.

Sammanfattning

Högt blodtryck (hypertoni) är vanligt i befolkningen och ca en tredjedel av Sveriges befolkning över 45 år har besökt primärvård för hypertoni. Hypertoni anses vara en av de viktigaste orsakerna till sjuklighet och död hos såväl kvinnor som män. Om patienten dessutom har andra riskfaktorer såsom rökning, höga blodfetter eller diabetes, ökar risken för hjärt-kärlkomplikationer ytterligare.

Hypertoni definieras som blodtryck ≥140/ 90 mm Hg.

Patientens sammanlagda risk att insjukna i hjärt-kärlsjukdom, baserad på blodtrycksnivå och övriga riskfaktorer, avgör om vilken typ av behandling som rekommenderas. Livsstilåtgärder, framförallt rökstopp, är den viktigaste basbehandlingen.

Behandlingsmålet är ett blodtryck <140/90 mm Hg. Vid samtidig diabetes är målblodtrycket lägre.

Ytterligare information om diagnosticering och behandlingsrekommendation finns i de regionala medicinska riktlinjerna som uppdaterades senast 2020.

Behandlingen av högt blodtryck sker framförallt i primärvården. Medicinska resultat för hypertonipatienter vid samtliga vårdcentraler i Västra Götaland redovisas i kvalitetsregistret QregPV.

Idag når bara hälften av patienterna med högt blodtryck (utan diabetes och kranskärlssjukdom) i Västra Götaland behandlingsmålet <140/90 mm Hg. Det är dock stor spridning mellan de olika vårdcentralerna i hur stor andel som når behandlingsmålet, från 30 % till 73% (maj 2020).

Endast var femte patient (19 %) når målvärdena för både blodtryck, LDL-kolesterol samt är icke-rökare (maj 2020). Det stora patientantalet gör att även små behandlingsvinster kan ge betydande effekter på den samlade sjukdomsbördan i kardiovaskulär sjukdom.

I Munin redovisas en samlad bild av patienter med hypertonidiagnos, både de med och utan komplikationer som diabetes och kranskärlssjukdom.

Kvaliteten och belastningen på en intensivvårdsavdelning (IVA) kan mätas på flera sätt, där riskjusterad dödlighet (Standardized Mortality Ratio, SMR) är en sådan kvalitetsindikator, medan oplanerad återinskrivning inom 72 timmar i första hand speglar belastningen på avdelningen.

Riskjusterad dödlighet inom 30 dagar är ett internationellt jämförelsemått där dödligheten på en intensivvårdsavdelning jämförs med en för avdelningen i ett internationellt perspektiv förväntad dödlighet, där man också tagit hänsyn till patientens ålder och komplicerande sjukdomar. Intensivvårdsavdelningarna i Västra Götalandsregionen (VGR) och i riket har generellt sett en dödlighet som är klart lägre än förväntat, vilket således är ett gott betyg. Under hela tidsperioden 2012 fram till 2019 har SMR legat marginellt högre i VGR jämfört med riket. Perioden därefter, det vill säga januari 2020 fram till mitten av maj, ligger SMR i VGR lägre än riket och vad det betyder är för tidigt att säga .De flesta intensivvårdsavdelningar följer i stort riksgenomsnittet även om det finns en viss variation inom regionen.

Oplanerad återinskrivning till samma intensivvårdsavdelning inom 72 timmar är mått som till viss del speglar belastningen på intensivvårdsavdelningen. Svenska intensivvårdsregistret anger som mål att den oplanerade återinskrivningsfrekvensen skall vara lägre än 3 procent och de flesta intensivvårdsavdelningar i Västra Götaland klarar 3-procentsgränsen. Undantaget är första delen av 2020, där flera intensivvårdsavdelningar i VGR har en högre andel återinstrivningar till intensivvården.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenten (se nedan).

Hepatit C är ett blodburet virus där den vanligaste smittvägen är injektion av droger. Hepatit C-infektion kan läka ut av sig själv men ger oftast en livslång kronisk infektion. Hepatit C-virus orsakar en inflammation i levern och om man får en kronisk infektion kan inflammationen efter flera år leda till skrumplever och levercancer. Det finns inget vaccin men väl en botande behandling.

Incidensen av hepatit C var 14 fall per 100 000 invånare år 2019. Det innebär att det rapporterades totalt 1 397 fall av hepatit C i Sverige, vilket är en minskning jämfört med året innan. Av de totalt rapporterade fallen var 64 procent kroniska infektioner medan 11 procent var akuta. För resterande saknades information om typ av infektion. Cirka en fjärdedel av fallen uppger annat land än Sverige som smittland, varav de allra flesta var symtomfria bärare eller personer med kronisk infektion. En del har fått infektionen före ankomst till Sverige och upptäcks ibland i samband med de hälsoundersökningar som erbjuds asylsökande.

Injektion av droger är fortsatt den vanligaste smittvägen för infektion av hepatit C i Sverige. Dock har antalet hepatit C-fall bland personer som 

injicerar droger successivt minskat över tid och 2017 var antalet rapporterade fall i gruppen det lägsta på 10 år. En viktig åtgärd för att minska smittspridningen i denna grupp är mottagningar med möjlighet till sprututbyte.

Diagnosen kronisk hepatit C kräver påvisande av HCV-RNA i serum samt en sjukdomsduration som överstiger 6 månader (anamnestiskt eller genom påvisat förhöjda ALAT-värden). Samtliga patienter med kronisk hepatit C erbjuds numera behandling oberoende av fibrosstadium men de som utvecklat avancerad sjukdom prioriteras. Direktverkande antivirala substanser (DAAs) är nu standard som behandling för alla genotyper och har helt ersatt IFN-baserad behandling eftersom biverkningarna är påtagligt färre. 

Varken riket eller Västra Götaland som helhet når målet, det vill säga minst 92 procent av patienterna är virusfria efter avslutad behandling. Andelen patienter som når virusfrihet efter avslutad behandling har sjunkit under 2019. Anledningen är sannolikt påverkan av pandemin, då verksamheterna avstått från att kalla patienter för kontroll. 

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan). 

Antibiotikaresistens har på senare år utvecklats till ett snabbt växande globalt folkhälsoproblem.

Omfattningen av antibiotikaresistens varierar kraftigt mellan olika länder på grund av stora skillnader i antibiotikaanvändning och hygienrutiner. Även i Sverige ökar andelen resistenta bakterier vid våra vanligaste infektioner. En internationell rörlighet av varor, livsmedel och människor bidrar till en allt snabbare spridning av resistenta bakterier.

Flera faktorer påverkar utvecklingen:

• Det resistensförebyggande arbetet (rationell antibiotikaanvändning och minskad smittspridning).
• Uppkomst och spridning av nya typer av resistenta bakterier.
• Utveckling av nya behandlingsalternativ för infektioner, särskilt nya antibiotika och vacciner.
• Utvecklingen i samhället beträffande hälsa, resande, migration, handel och livsmedelsproduktion.

I Sverige är antibiotikaförbrukningen inom såväl human som veterinärmedicinen jämförelsevis låg, och Västra Götaland har minskat antalet antibiotikarecept med 30 % sedan 2012. Från att ha varit ett av de tre mest högförskrivande regionerna tillhör Västra Götalandsregionen numera de 7 regioner med lägst förskrivning i landet. Under 2019 minskade antalet antibiotikarecept i Västra Götaland med 7 procentenheter jämfört med 2018.

Variationen är dock stor mellan olika kommuner vilket kräver fortsatta insatser.

I december 2019 var det tre kommuner som uppnått målet under 250 recept/1000 invånare och år; Herrljunga, Lidköping och Grästorps kommun. Antalet recept per invånare var vid detta tillfälle lägst i Grästorps kommun (219 recept/1000 invånare och år) och högst i Åmåls kommun (344 recept/1000 invånare och år).

Regionens sjukhus fortsätter att minska sin användning av resistensdrivande medel, men den totala användningen av antibiotika till inneliggande patienter ökar.          

Kungälvs sjukhus minskar sin användning av cefalosporiner liksom SkaS och Alingsås. Västra Götalandsregionen tillhör de landsting i landet som använder minst av de resistensdrivande antibiotikaklasserna cefalosporiner och kinoloner.

Mer information om Stramas nationella och regionala arbete mot antibiotikaresistens finns att tillgå på strama.se samt vgregion.se/strama

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenten (se nedan).

HIV-infektion och aids orsakas av humant immunbristvirus (HIV). Viruset isolerades första gången 1983. HIV kan överföras sexuellt vid oskyddade samlag. HIV kan också spridas via orena injektionsverktyg, via blodtransfusion och vid transplantation av vävnader och organ. Smittöverföring från mor till barn kan ske under graviditet och vid förlossningen. Obehandlat leder HIV till det dödliga sjukdomstillståndet acquried immune deficiency syndrome (aids). En välbehandlad hivinfektion är inte en dödlig sjukdom utan en kronisk sjukdom. Idag är läkemedelsbehandlingen mot HIV så effektiv att den sänker virusnivån till praktiskt taget noll. Med omätbara virusnivåer och användning av kondom är smittrisken minimal vid sexuella kontakter. Med behandling skall HIV-virus (virus-RNA) enligt de nationella riktlinjerna inte kunna påvisas hos minst 95 procent av patienterna.

Incidensen av fall med HIV-infektion var år 2017 4,3 fall per 100 000 invånare (434 fall i Sverige, varav cirka 50 fall i Västra Götaland). Incidensen har varit stabil de senaste åren. Det är fler män än kvinnor som smittas. De flesta smittas utomlands och via heterosexuell kontakt.

År 2019 nådde varken Västra Götalandsregionen eller riket målnivån om att minst 95 procent av patienterna skall ha god viruskontroll. Målnivån nåddes av NU-Trollhättan och SkaS Skövde.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan). 

Vårdrelaterade infektioner (VRI) är ett stort problem för drabbade patienter, men också för sjukvården. Betydande insatser har gjorts genom åren för att minska antalet vårdrelaterade infektioner, där de positiva effekterna av dessa åtgärder har utvärderats med korttidsmätningar två gånger per år (punktprevalensmätningar). För att komma ännu längre i arbetet med att minska de vårdrelaterade infektionerna har regionen 2014/2015 infört det så kallade Infektionsverktyget som på enhetsnivå registrerar alla nya vårdrelaterade infektioner som behandlas med antibiotika (incidensmätning).

Resultat från de första åren med Infektionsverktyget visar att regionen nått det uppsatta målet om högst 5,5 procent av vårdtillfällen förenade med förekomst av en vårdrelaterad infektion. Målet sänktes inför 2019 sänkts till 5 procent och gäller regionen som helhet, inte nödvändigtvis de enskilda sjukhusen eller enskilda kliniker eftersom de har olika patientgrupper och olika uppdrag. Målet 2020 är oförändrat

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan). 

Diabetesvården i Västra Götaland är mycket god, ofta är resultaten klart bättre än riksgenomsnittet. Diabetesenheterna på Frölunda specialistsjukhus och på SU-Mölndal har signifikant bättre värden än riket för alla indikatorer som redovisas.

Blodsockerkontrollen och blodfettsbehandling har klart förbättrats sedan 2012, men andelen med god blodtrycksbehandling har varit oförändrad. Ögonbottenundersökning ökar något, fotundersökning minskade först för att åter öka de senaste åren. Däremot visar andelen som undersöks för albumin i urinen att minska.

God blodsockerkontroll är mycket viktigt i behandlingen av diabetes. Andelen patienter med god blodsockerkontroll är högre i Västra Götaland än i riket, och nästan alla sjukhus i regionen når mål för god blodsockerkontroll och fortsätter att förbättras. De flesta sjukhus når också målet att minska andelen patienter med dåligt kontrollerad diabetes, även om vissa regionala skillnader finns. Flera sjukhus har till och med resultat som är betydligt bättre än rekommenderade mål för blodsockerkontroll.

Behandling av förhöjda blodfetter och förhöjt blodtryck är viktiga delar i förebyggandet av hjärt-kärlsjukdom och andra komplikationer till diabetessjukdomen. Även här är resultaten för Västra Götaland goda, ofta bättre eller på ungefär samma nivå som riket, även om varken Västra Götaland eller riket ännu når målet för god blodtryckskontroll. 

Vid diabetes finns risk för så kallade diabeteskomplikationer, där känsel och cirkulation i framförallt fötterna påverkas. I ögonbottnarna kan blodkärl skadas med risk för synnedsättning och blindhet. Njurarna kan ta skada med njursvikt som följd. För att kunna hitta tidiga tecken på sådana komplikationer rekommenderas att patientens fötter undersöks årligen, att äggvita (albumin) i urinen kontrolleras årligen som screening för njurskada och att ögonbottnarna undersöks med ögonbottenfotografering vart annat år. Även om det finns inomregionala skillnader i hur ofta dessa kontroller görs, är resultaten för Västra Götaland relativt goda jämfört med riksgenomsnitten. Ögonundersökningar och kontroll av albumin i urin görs i högre grad i Västra Götaland än i riket. Ögonundersökningar, kontroll av albuminuri och fotundersökningar skulle trots det behöva öka generellt, i såväl Västra Götaland som i riket, om Socialstyrelsens rekommenderade målnivåer skall kunna nås. 

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan). 

Diabetessjukvården är generellt god i Sverige. Sedan 2012 har behandlingen av höga blodsockernivåer, blodtryck och förhöjda blodfetter blivit allt bättre, och andelen patienter som genomgått ögonbottenfotografering och fotundersökning har ökat.  I Västra Götaland är resultaten snarast bättre än riket. Större andel patienter med typ-2 diabetes i Västra Götaland har god blodsockerkontroll, god blodtryckskontroll liksom högre andel som har blivit ögonbottenundersökta och som har undersökts för albumin i urin. Andelen med god behandling mot förhöjda blodfetter är lika med riket. Däremot är andelen som har fotundersökts det senaste året signifikant lägre än riket

Behandlingen av typ 2-diabetes i de olika stadsdelarna i Göteborg är i stort som i riket eller bättre förutom avseende ögonbotten-och fotundersökning. Till exempel är andelen som når måluppfyllnad för god blodsockerkontroll bättre eller på jämförbar nivå med riket i alla tio stadsdelar. Andelen som når mål för blodfetter är bättre eller på jämförbar nivå med riket i sju stadsdelar. Undersökning av albumin i urinen är högre än i riket för nio av tio stadsdelar. Skillnaderna mellan stadsdelarna har minskat för de flesta indikatorer. Göteborg Västra är den stadsdel som oftast uppnår signifikant bättre värden än riket.

 Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan). 

I många delar är vården av typ 2-diabetes god i Västra Götaland, andelen med god diabetesvård är bättre eller i nivå med riket förutom avseende andelen fotundersökta som är lägre än riket. HSN-Norra är det område med flest indikatorer som är signifikant bättre än riket.

Andelen med god blodsockerkontroll sjönk under 2014–2016 men har förbättrats därefter. Andelen med dålig blodsockerkontroll fortsätter att sjunka. Blodtrycks- och blodfettsbehandlingen förbättras. En högre andel patienter ögonbotten- och fotundersöks och kontrolleras för äggvita i urin.

Drygt hälften av alla patienter med typ 2-diabetes i Västra Götaland har god blodsockerkontroll och är något högre i Västra Götaland än i riket. Inomregionalt varierar andelen med god blodsockerkontroll mellan 56,5 till 59,7 procent. När det gäller andelen patienter med dålig blodsockerkontroll, så ses ingen signifikant skillnad jämfört med riket. Andelen varierar inom regionen från 7,8 till 9,9 procent, men Socialstyrelsens mål om högst 10 procent uppnås i alla nämndområden.

Vid diabetes är det viktigt att minska risken för hjärt-kärlkomplikationer varför förhöjt blodtryck och förhöjda blodfetter skall behandlas. I Västra Götaland är det fler som har välbehandlat blodtryck jämfört med riket, men varken Västra Götaland eller riket når Socialstyrelsens rekommenderade mål. Inomregionalt skiljer sig andelen med systoliskt blodtryck <150 mm Hg från 84,0 till 87,6 procent. Andelen med blodtryck <140/85 varierar inomregionalt mellan 54,0 till 64,9 procent. HSN-Östra når nästan upp till rekommenderade målet på 65 procent. Behandlingen av blodfetter är i Västra Götaland i nivå med riket. Inom regionen varierar andelen som uppnår målet mellan 56,5 till 64,6 procent. 

De små blodkärlen kan skadas vid diabetes vilket kan drabba blodcirkulationen i ögon, njurar, underben och fötter. Med regelbundna kontroller kan problem upptäckas i tid och åtgärdas. Vid typ 2-diabetes rekommenderas därför ögonbottenfotografering vart tredje år samt årliga kontroller av fötter och äggvita i urinen. I Västra Götaland är andelen ögonbottenfotograferade i nivå med riket, men varierar inomregionalt mellan 72,0 till 81,0 procent.

Andelen fotundersökta är signifikant lägre i Västra Götaland jämfört med riket och varierar mellan 73,0 och 84,0 procent. Varken Västra Götaland eller riket når Socialstyrelsens mål för ögonbottenfotografering respektive fotundersökning. Undersökning av njurarna görs signifikant oftare i Västra Götaland jämfört med riket och varierar mellan 80,0 till 84,0 procent.  

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan). 

Diabetes är den näst vanligaste kroniska sjukdomen hos barn och ungdomar (0–17 år). Typ 1-diabetes (insulinberoende diabetes) är den helt dominerande gruppen. I Sverige är cirka 7000 barn och ungdomar drabbade, varav drygt 1200 i Västra Götaland.

Behandlingen med insulin är livslång. För att undvika framtida komplikationer är det viktigt att bland annat blodsockernivån inte är för hög. Genom allt bättre behandlingsmetoder och uppföljningsrutiner har blodsockernivåerna successivt förbättrats. Målet är att så många barn och ungdomar som möjligt skall ha ett långtidsvärde för blodsocker (HbA1c) som är ≤ 48 mmol/mol, och att så få som möjligt skall ha värden som är över 70 mmol/mol.

För allt fler barn med typ 1-diabetes har blodsockerkontrollen förbättrats. I Västra Götaland är det större andel som har god blodsockerkontroll än i riket.

I åtgärderna för att förebygga och behandla eventuella diabeteskomplikationer ingår också att minst 80 procent av barnen från 10 års ålder skall genomgå ögonbottenfotografering respektive år eller de två föregående åren, samt att blodtryck och äggvita (albumin) i urin kontrolleras en gång årligen. VGR är signifikant bättre än riket på att ögonbottenfotografera, samt kontrollera blodtryck och albumin i urin.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan).

Fetma (obesitas) kan medföra diabetes, hjärt-kärlsjukdom och ledbesvär, samt psykosociala problem. Kirurgisk behandling kan erbjudas till patienter med kraftig övervikt där annan behandling inte varit tillräckligt framgångsrik. Målet med behandlingen är att förbättra patientens hälsotillstånd, att viktminskningen ska ge ökad livskvalitet, minskad samsjuklighet och minskad risk för förtida död. Vid Västra Götalandsregionens egna sjukhus (VGR) opereras cirka 600-700 patienter per år. Medelåldern är drygt 40 år och tre av fyra är kvinnor.

Den kirurgiska behandlingen utvärderas i denna sammanställning genom att presentera hur stor andel av de opererade patienterna som följs upp efter ett respektive två år, samt hur stor andel av patientens övervikt som försvunnit ett respektive två år efter operationen.
Andel patienter uppföljda ett år efter den kirurgiska behandlingen är god, drygt 85 procent i VGR och knappt 85 procent i riket. Däremot är andelen uppföljda efter två år klart lägre, endast drygt 48 procent av patienterna har varit på en planerad 2-årskontroll i VGR jämfört med cirka 63 procent i riket.

Uppföljningsfrekvensen för patienter opererade vid VGRs egna sjukhus är generellt något bättre än i riket vid ett år men vid två år har ett par sjukhus lägre andel uppföljda jämfört med riket.

Ungefär 80 procent av patienternas övervikt har försvunnit efter operationen. Resultaten för Västra Götaland är vid 1- och 2-årsuppföljningen något sämre än riksgenomsnittet.

Cirka 60 procent av de patienter i riket som vid tiden för operationen hade diabetesdiagnos har inte längre diabetes ett år efter obesitaskirurgin, jämfört med ca 50 procent i VGR.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan). 

Hos personer 50 år och äldre är benskörhet en vanlig orsak till frakturer, särskilt vid vissa typer av frakturer och frakturer som uppkommer efter relativt lindrigt trauma, så kallade fragilitetsfrakturer. Skandinaviska kvinnor och män har den högsta kända risken för fraktur i höft och kotor. Livstidsrisken för en vuxen kvinna i Sverige att få en osteoporosfraktur är 50 procent och för män 25 procent. Förekomsten av osteoporos är starkt åldersberoende och ökar från 2 - 3 procent i 50-årsåldern till 50 procent i 80-årsåldern.

Osteoporos och fragilitetsfrakturer har blivit en av de stora folksjukdomarna i Sverige och dessutom till skillnad från andra folksjukdomar, som till exempel högt blodtryck, är osteoporos gravt underdiagnostiserat och underbehandlat. 

Enligt nationella riktlinjer rekommenderas att för utredning och behandling av osteoporos att WHO:s frakturriskkalkylator, FRAX, används. FRAX beräknar 10-års risken för osteoporosfraktur. FRAX över 30 procent ger mycket hög prioritet för utredning och behandling. Akutsjukhusen rekommenderas att införa särskilda vårdrutiner, så kallade frakturkedjor, för utredning och behandling av äldre frakturpatienter. Diagnosen osteoporos ställs genom bentäthetsmätning i höft och ländrygg.

Läkemedelsbehandling vid osteoporos indelas i de som stimulerar bennybildning och de som hämmar bennedbrytning samt läkemedel som tillgodoser mineralisering och som ges som komplement till de tidigare. Med läkemedelsbehandling mot benskörhet kan ytterligare frakturer förebyggas. Även om andelen behandlade ökat i Västra Götalandsregionen (VGR) finns sannolikt en generell underbehandling. 

I tidigare års Verksamhetsanalys har vi bara kunnat redovisa perorala läkemedel, det vill säga det som ges som tabletter (bisfosfonater). På senare år har allt fler patienter fått andra läkemedel som ges parenteralt, det vill säga som injektion. Även om det finns en viss osäkerhet i datafångsten finns nu även uppgifter för de läkemedel som ges som injektion. Resultaten visar då en behandlingsnivå i VGR som är klart högre än tidigare redovisad. Det går dock inte att jämföra resultaten mot riket då dessa uppgifter inte finns framtagna för riket. Det är även svårt att göra direkta jämförelser inom regionen då kvaliteten på registreringen av parenterala läkemedel givna på vårdenheterna varierar. 

Under perioden 2005 till 2014 har antalet återfrakturer inom 3 år efter benskörhetsfraktur ökat i riket. I VGR har antalet ökat fram till och med år 2011 för att sedan minska. Vid de senaste mättillfällena har VGR ett lägre antal återfrakturer jämfört med riket.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan). 

Årligen registreras i Sverige drygt 25 000 fall av stroke och sjukdomen är den tredje vanligaste dödsorsaken och vanligaste orsaken till neurologisk funktionsnedsättning hos vuxna. Blodpropp i något av hjärnans kärl som orsakar hjärninfarkt (ischemisk stroke) utgör ca 85 procent av alla strokefall. Stroke orsakad av hjärnblödning utgör ca 15 procent av alla strokefall.

Västra Götalandsregionen (VGR) ger god vård till patienter som drabbats av stroke och transitorisk ischemisk attack (TIA) i jämförelse med riket som helhet. Av de tio indikatorer där jämförelser görs med riket i denna rapport är resultatet för VGR bättre i fyra fall och för övriga indikatorer likvärdig. Under senare år har det framförallt skett en positiv utveckling gällande direktinläggning på strokeenhet efter såväl stroke som TIA. Direktinläggning på strokeenhet utan att först läggas in på annan avdelning har hög prioritet i Socialstyrelsens riktlinjer. Strokeenhetsvården innebär att betydligt fler patienter lämnar vården med endast minimala handikapp och kan leva vidare med god livskvalitet utan att vara beroende av särskilt stöd från samhället.

Ett annat område med mycket positiv utveckling är reperfusion efter stroke där stopp i kärlen avlägsnas med propplösande behandling (trombolys) och i allvarligare fall med mekanisk propputdragning (trombektomi). VGR har under mätperioden ökat andelen reperfusionsbehandlingar med 10 procent och ligger nu i nivå med riket. I denna rapport framgår dock inte hur stor andel reperfusioner som gjorts med trombektomi. I VGR (Sahlgrenska) behandlades nära 8 procent av alla ischemiska stroke 2018 med trombektomi, dvs någon procentenhet bättre än Södra sjukvårdsregionen (Lund) och Stockholms sjukvårdsregion (Karolinska Solna). Övriga sjukvårdsregioner (Norra, Uppsala-Örebro och Sydöstra) har betydligt sämre siffror.

Den typen av stroke som ska handläggas med trombektomi är mycket allvarlig med hög andel handikapp om ingen behandling kan ges. Den kraftiga ökningen av trombektomier i regionen är därför en enorm framgång eftersom varannan patient där trombektomi ges kan leva ett självständigt liv. Sedan metoden blev evidensbelagd i en rad randomiserade studier som publicerades 2014 - 2015, har antalet trombektomier i VGR ökat från 80 till 274 år 2018, varav nära 240 var bosatta i Västra Götaland. Det innebär i praktiken att mycket färre patienter behöver särskilt boende eller annat stöd från samhället och hälsoekonomiskt motsvarade detta en minskad samhällskostnad om 100 miljoner kr för 2018.

Men det är inte bara antal behandlingar som är avgörande. Kort tid till behandling är den viktigaste parametern för bra utfall vid reperfusion. I VGR har tiderna till inledd behandling under många år varit kortare än i riket. Sedan förra året har tiden till behandling minskat ytterligare, från 33 till 27 minuter. Tid är särskilt avgörande för trombektomi; en timmas fördröjning halverar effekten av behandlingen. Eftersom trombektomi bara kan göras på universitetssjukhus där det finns tillräcklig patientvolym och expertkunnande, innebär detta en inbyggd geografiskt betingad ojämlikhet. Utvecklingsarbete pågår för att förkorta tiden till behandling för de som inte bor i Sahlgrenskas närområde.

Strokesjukvården har senaste åren haft en positiv utveckling med minskande belastning till följd av förbättrad primär och sekundärprofylax och sannolikt också förbättrade livsstilsfaktorer. Det totala antalet strokeinsjuknanden per år i VGR har minskat med 17,5 procent (dvs 750 insjuknanden) sedan 2012 och ligger 2018 på knappt 3500. Samhällsekonomiskt motsvarar 750 färre insjuknanden en minskad kostnad om 600 miljoner kr. På riksnivå är motsvarande minskning 14,9 procent. Det är framför allt bland återinsjuknanden i stroke som minskningen är stor. Från att ha utgjort en fjärdedel av all stroke, till att utgöra en femtedel. Generellt har ett ökat användande av antikoagulantia vid förmaksflimmer varit en starkt bidragande faktor till denna minskning. Avseende insättande av antikoagulantia efter stroke och förmaksflimmer har VGR efter flera riktade satsningar och genom kvalitetsarbete blivit mycket bättre och andelen patienter som behandlas är högre än angivet målvärde.

Ett annat exempel på område där VGR utmärker sig positivt är test av förmåga att svälja efter strokeinsjuknande. Stroke innebär en betydande risk för att svälja fel och därmed fara för aspiration med andningsstopp eller allvarlig lunginflammation. Vid sväljproblematik måste patientens nutrition anpassas t ex genom sondmatning eller flytande kost.

Även om VGR ligger bra till i en nationell jämförelse finns det variationer mellan regionens olika sjukhus. Ser man till de individuella sjukhusen i regionen har flera sjukhus resultat som är signifikant bättre än den nationella nivån, medan en del sjukhus har resultat som är i nivå med riksgenomsnittet och ett sjukhus uppvisar enstaka resultat som är signifikant sämre än riksnivån. I dessa fall kan det vara betingat av resursbrist eller suboptimal organisation. Lokalt kvalitetsarbete är generellt en förutsättning för bättre resultat men är särskilt angeläget i dessa fall. Regionala strokerådet arbetar kontinuerligt med att förbättra kvalitén inom strokevården och har flera årliga regionala möten och återkommande översyner (triangelrevisioner) av verksamheten på regionens sjukhus.

 Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan). 

Multipel skleros (MS) är en kronisk inflammatorisk sjukdom i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen), där inflammationen demyeliniserar nervtrådarna så att nervimpulser inte fortleds på normalt sätt. I Sverige finns cirka 20 000 personer med MS och cirka 10 per 100 000 invånare insjuknar i MS varje år. Vanligast är att man insjuknar i 20-45 års åldern och kvinnor drabbas drygt dubbelt så ofta som män. Läkemedelsbehandlingen av Multipel Skleros (MS) har dramatiskt förändrats de senaste cirka femton åren i och med introduktionen av effektiva sjukdomsmodifierande läkemedel, så kallade bromsmediciner som bromsar upp sjukdomsförloppet. 

I såväl Västra Götaland som i riket får merparten av patienterna med skovvis förlöpande MS behandling med sjukdomsmodifierande läkemedel. Man uppskattar att cirka 70 procent av alla MS-patienter med skovvis förlöpande sjukdom och sjukdomsduration om högst 15 år (RR15-patienter) behandlas med sjukdomsmodifierande läkemedel. Andelen är något högre i Västra Götaland jämfört med riket. Av RR15-patienter i Västra Götalandsregionen (VGR), registrerade i MS-registret, behandlas nästan 90 procent av patienterna. Andelen är på samma nivå vid samtliga större sjukhus i VGR. 

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan). 

Vid grå starr (katarakt) blir ögats lins grumlig och synen försämras. Behandlingen är kirurgisk, det vill säga där den grumliga linsen byts ut. I Västra Götaland görs cirka 19 000 operationer av grå starr (katarakt) per år.

Innan operationen görs en mätning av ögat samt en beräkning av vilken styrka på linsen (planerad refraktion) som skall väljas vid operationen för att patienten skall få den önskade refraktionen (= ögats brytningskraft, glasögonbehovet). Efter operationen görs en synundersökning där man ser hur resultatet blev (slutlig refraktion). Det är önskvärt att skillnaden mellan planerad och slutlig refraktion skall vara så liten som möjligt, det vill säga att man lyckats nå det postoperativa glasögonbehovet man planerat för. Oftast väljer man som patient att vara glasögonfri antingen på långt eller på nära håll. Ett kvalitetsmått är att mäta för hur stor andel av patienterna man lyckats nå den planerade refraktionen.

Vilken nytta patienten haft av operationen är ett annat kvalitetsmått. Det utvärderas med en enkät som skickas ut till ett urval av de opererade patienterna tre månader efter operationen.

I såväl Västra Götaland som riket har mer än 90 procent en liten skillnad mellan planerad och slutlig refraktion, det vill säga för nio av tio patienter lyckas man nå det resultat man önskat. Västra Götaland når således också den av Västra Götalandsregionen fastställda målnivån om minst 90 procent. Inom Västra Götaland är skillnaderna mellan de olika opererande enheterna vanligen små, endast en opererande enhet når ej det av Västra Götalandsregionen fastställda målet. 

Drygt 90 procent av patienter utan annan ögonsjukdom anser att synen blivit bättre efter kataraktoperationen, det vill säga de tycker att de har lättare att utföra dagliga aktiviteter.

Några skillnader i resultat mellan män och kvinnor ses ej. Ej heller ses några skillnader mellan yngre (18-79 år) och äldre (80+) patienter. För SÄS-Borås saknas uppgifter för år 2018 på grund av problem med journalsystemen. SkaS Skövde saknar uppgifter för 2019 då de ej deltog i uppföljningen.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan). 

Makuladegeneration innebär förändringar i gula fläcken som leder till synnedsättning. Vid den allvarligare formen, våt makuladegeneration, är injektioner av biologiska läkemedel i ögat en effektiv behandling som i hög grad leder till bevarad eller rent av förbättrad syn.

Resultaten för Västra Götalandsregionen (VGR) visar att synen förbättrats på cirka 40 procent av de behandlade ögonen. Under åren 2010 till 2017 kunde jämförelse mot riket göras och under den perioden var resultatet för VGR enstaka procentenheter sämre än i riket även om skillnaderna för respektive år aldrig nådde statistisk säkerhet.

Inom VGR redovisas resultat för fyra behandlande enheter, NU-Uddevalla, SkaS-Skövde, SÄS-Borås och SU-Göteborg. Det är ingen statistiskt säker skillnad mellan de tre enheter där vi har data för hela tidsperioden 2010 till 2017.

Resultaten för SU-Göteborg är dock osäkra eftersom enheten nyligen ånyo börjat registrera patienter i makularegistret. Resultatet för SU-Göteborg skall därför tolkas försiktigt då det ännu baseras på få individer.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenten (se nedan).   

Astma är en vanlig kronisk sjukdom som drabbar cirka 10 procent av befolkningen. Under förskoleåren är astma vanligare hos pojkar men från tonårsperioden är astma vanligare hos kvinnor. Svårare former av astma är också vanligare hos kvinnor än män.

Även om det idag finns effektiva läkemedel mot astma krävs för en framgångsrik behandling att patienten har god kunskap och kännedom om sjukdomen, om egenvård och riskfaktorer samt om de läkemedel som används. Patienter med underhållsbehandling mot astma skall följas med regelbundna kontroller, minst en gång årligen beroende på om astman är välkontrollerad eller ej. Vid kontrollerna skall hälsostatus bedömas med validerade frågeformulär, till exempel Astma Kontroll Test (AKT), rökstatus skall kontrolleras liksom inhalationsteknik, eventuella försämringsepisoder (exacerbationer) och fysisk aktivitet. Likaså skall den skriftliga behandlingsplanen gås igenom. Lungfunktionen kontrolleras med spirometri en gång årligen vid okontrollerad astma och minst vart tredje år vid kontrollerad astma. Patienter som röker bör erbjudas hjälp att sluta röka.

Luftvägsregistret är ett nationellt kvalitetsregister för astma och KOL. Registret gör det möjligt att följa behandlingen och behandlingseffekten för barn och vuxna med astma, där syftet är att behandlingen inte bara skall ha hög kvalitet utan även att den är lika god för alla patienter oavsett ålder, kön eller bostadsort. 

Enligt Socialstyrelsens riktlinjer från 2015 skall AKT användas vid bedömning av hälsostatus. I såväl riket som i Västra Götalandsregionen (VGR) används ännu inte AKT i den utsträckning som rekommenderas, endast 1 av 3 har i riket bedömts med AKT och siffran är ännu lägre i VGR. Av de som ändå bedömts med AKT har cirka 60 procent välkontrollerad astma.

Uppgift om spirometri finns för 52 procent av patienterna i riket och för 44 procent i VGR. Det är svårt att ge en exakt nivå på hur många som borde gjort en spirometri senaste året men andelen borde vara minst lika hög i VGR som i riket.

Strukturerad astmautbildning är en viktig del i behandlingen och uppgift om genomgången utbildning har de senaste åren ökat till att nå 93 - 98 procent år 2019, vilket är mycket bra.

Uppgift om tobaksrökning registreras i hög grad även om varken riket eller VGR når Socialstyrelsens mål. Dessvärre är det fortfarande alltför många av patienterna med astma som röker, särskilt i den yngre åldersgruppen och bland kvinnor.

Värdering av svårare försämringar (exacerbationer) senaste året skall göras vid de planerade kontrollerna. Så görs dessvärre inte, varken i riket eller VGR.      

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan). 

Astma är en vanlig kronisk sjukdom som drabbar cirka 10 procent av befolkningen. Under förskoleåren är astma vanligare hos pojkar men från tonårsperioden är astma vanligare hos kvinnor. Svårare former av astma är också vanligare hos kvinnor än män.

Även om det idag finns effektiva läkemedel mot astma krävs för en framgångsrik behandling att patienten har god kunskap och kännedom om sjukdomen, om egenvård och riskfaktorer samt om de läkemedel som används. Patienter med underhållsbehandling mot astma skall följas med regelbundna kontroller, minst en gång årligen beroende på om astman är välkontrollerad eller ej. Vid kontrollerna skall hälsostatus bedömas med validerade frågeformulär, till exempel Astma Kontroll Test (AKT), rökstatus skall kontrolleras liksom inhalationsteknik, eventuella försämringsepisoder (exacerbationer) och fysisk aktivitet. Likaså skall den skriftliga behandlingsplanen gås igenom. Lungfunktionen kontrolleras med spirometri en gång årligen vid okontrollerad astma och minst vart tredje år vid kontrollerad astma. Patienter som röker bör erbjudas hjälp att sluta röka.

Luftvägsregistret är ett nationellt kvalitetsregister för astma och KOL. Registret gör det möjligt att följa behandlingen och behandlingseffekten för barn och vuxna med astma, där syftet är att behandlingen inte bara skall ha hög kvalitet utan även att den är lika god för alla patienter oavsett ålder, kön eller bostadsort. 

Enligt Socialstyrelsens riktlinjer från 2015 skall AKT användas vid bedömning av hälsostatus, det vill säga för bedömning av astmakontroll. I såväl riket som Västra Götaland används ännu inte AKT i den utsträckning som rekommenderas även om en klar ökning ses över tid, särskilt i riket där andelen når 68 procent år 2019. Den höga användningen av AKT hos den yngre åldersgruppen (18-29) speglar sannolikt också en förbättring över tid då 90 procent av de yngre bedömts med AKT. Av de som bedömts med AKT har drygt 55 procent välkontrollerad astma med AKT 20 poäng eller mer. Siffrorna för Västra Götalandsregionen (VGR) är mer svårtolkade eftersom de baseras på få sjukhus med olika patientsammansättning.

Uppgift om spirometri finns för nästan alla patienter vid de specialiserade lungmottagningarna. Detta stämmer väl med Socialstyrelsens rekommendationer, att spirometri skall kontrolleras årligen vid svårare eller okontrollerad astma, och minst vart tredje år vid kontrollerad astma.

Strukturerad astmautbildning är en viktig del i behandlingen och såväl riket som två av klinikerna i VGR redovisar siffror som visar att nästan alla patienter fått sådan utbildning de senaste fem åren.

Uppgift om tobaksrökning registreras i hög grad, uppgift finns för minst 95 procent av patienterna. Dessvärre är det fortfarande alltför många av patienterna med astma som röker, särskilt i åldersgruppen 45-64 år.

Värdering av svårare försämringar (exacerbationer) senaste året skall göras vid de planerade kontrollerna. Så görs vid två specialiserade lungmottagningar i VGR, annars inte i tillräcklig grad.      

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan). 

Astma är en av de vanligaste kroniska sjukdomarna hos barn, en sjukdom som drabbar cirka 5-6 procent av barnen i tidig skolålder och cirka 8-10 procent av tonåringarna. 

Man brukar tala om två typer av astma hos barn; förkylningsastma och äkta astma. Förkylningsastma debuterar oftast under första levnadsåret. Barnen har bara besvär vid förkylningar. De är inte allergiska och besvären växer oftast bort under förskoleåren.

Äkta astma kan debutera när som helst under livet och är den helt dominerande typen av astma hos skolbarn och tonåringar. Nästan alla med äkta astma har allergi eller annan allergisk sjukdom såsom hösnuva eller eksem.

Vid lindrig astma är besvären episodiska d.v.s. besvären förekommer bara vid exempelvis förkylning och ansträngning. Vid svårare astma är besvären mer kontinuerliga och ett flertal faktorer såsom förkylning, ansträngning, kall luft, rök och allergenexponering kan ge ökade andningsbesvär. Målet för all astmabehandling är att barnen skall vara besvärsfria, kunna leka och idrotta som andra barn och ha en bevarad lungfunktion.  

I takt med att allt fler sjukhus, barnmottagningar och vårdcentraler ansluter sig till Luftvägsregistret, ett nationellt kvalitetsregister för personer med astma eller KOL, börjar det bli möjligt att göra såväl nationella som regionala jämförelser av kvaliteten inom astma- respektive KOL-sjukvården.

I Verksamhetsanalysen redovisas kvaliteten på astmabehandlingen för primärvården på respektive Hälso- och sjukvårdsområde (HSN) i Västra Götaland och inte på Vårdcentralsnivå. Hur barnen med astma mår ger analyserna dock liten vägledning om då få vårdcentraler använt självskattningsformuläret ”Astma Kontroll Test” (AKT) och då uppgift om såväl rökning som astmaförsämring (exacerbation) ofta saknas. Positivt är dock att nästan alla fått så kallad astmautbildning senaste 5 åren och hos de barn där man mätt lungfunktion har nästan 80 procent en normal lungfunktion.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan).

Astma är en av de vanligaste kroniska sjukdomarna hos barn, en sjukdom som drabbar cirka 5 - 6 % av barnen i tidig skolålder och cirka 8 - 10 % av tonåringarna. 

Man brukar tala om två typer av astma hos barn; förkylningsastma och äkta astma. Förkylningsastma debuterar oftast under första levnadsåret. Barnen har bara besvär vid förkylningar. De är inte allergiska och besvären växer oftast bort under förskoleåren.

Äkta astma kan debutera när som helst under livet och är den helt dominerande typen av astma hos skolbarn och tonåringar. Nästan alla med äkta astma har allergi eller annan allergisk sjukdom såsom hösnuva eller eksem.

Vid lindrig astma är besvären episodiska d.v.s. besvären förekommer bara vid exempelvis förkylning och ansträngning. Vid svårare astma är besvären mer kontinuerliga och ett flertal faktorer såsom förkylning, ansträngning, kall luft, rök och allergenexponering kan ge ökade andningsbesvär. Målet för all astmabehandling är att barnen skall vara besvärsfria, kunna leka och idrotta som andra barn och ha en bevarad lungfunktion.  

I takt med att allt fler sjukhus, barnmottagningar och vårdcentraler ansluter sig till Luftvägsregistret, ett nationellt kvalitetsregister för personer med astma eller KOL, börjar det bli möjligt att göra såväl nationella som regionala jämförelser av kvaliteten inom astma- respektive KOL-sjukvården.

I Västra Götaland finns år 2019 flera specialiserade mottagningar för barn och ungdomar som är anslutna till Luftvägsregistret.

Generellt har kvaliteten på astmabehandlingen varit god eller mycket god i Västra Götalandsregionen (VGR). Tidigare har 90 % av barn 4 år och äldre vid besök för astma blivit kontrollerade med självskattningsformuläret AKT. Under 2019 sjunker den andelen till 60 %. Nästan 80 % barn 6 år och äldre har senaste 15 månaderna kontrollerat lungfunktionen med spirometri. Föregående år var den siffran nästan 100 procent. Knappt 80 % av barn med astma i VGR har god astmakontroll enligt AKT. Motsvarande siffra i riket är 75 %. Däremot är andelen barn med normal lungfunktion några procentenheter sämre i VGR jämfört med riket, vilket kan bero på en viss spridning mellan de olika mottagningarna i VGR.

För att astmabehandlingen skall bli framgångsrik krävs att barn och föräldrar vet vad astma är, vilka behandlingsmål som skall nås och hur behandlingen skall gå till. Utbildning om astma och astmabehandling är därför en mycket viktig del i behandlingen, där såväl riket som VGR med god marginal når Socialstyrelsens rekommenderade mål. Andra viktiga faktorer som påverkar astmabehandlingen och prognosen på sikt är att motverka såväl passiv som aktiv rökning, och att tillse att behandlingen är så god att barnet slipper allvarliga astmaförsämringar (exacerbationer). När det gäller att fråga ungdomar och föräldrar om rökning och om de haft allvarliga astmaförsämringar senaste året, har resultatet för VGR klart försämrats det senaste året.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan).

KOL står för ”Kroniskt Obstruktiv Lungsjukdom”, på engelska COPD ”Chronic Obstructive Pulmonary Disease”. KOL innebär ett tillstånd med kronisk luftvägsobstruktion som inte normaliseras trots optimal behandling.

I Sverige har över en halv miljon människor KOL. Omkring nio fall av tio orsakas av rökning. Miljöfaktorer som till exempel en längre tids exponering för stora mängder damm och rökgaser, kan också öka risken att få KOL. Det finns en viss ärftlighet för KOL. Den viktigaste ärftliga riskfaktorn är brist på proteinet alfa 1-antitrypsin som förekommer hos ungefär 1/2000 personer i Sverige. Cirka 2 procent av patienterna med KOL har brist på alfa 1-antitrypsin.

Risken för att utveckla KOL stiger med ökande ålder. KOL är ovanligt före 40-års ålder. Sjukdomen går inte att bota, men går att lindra med läkemedel och förändrad livsstil.

Symtom på KOL

Sjukdomen KOL fortskrider långsamt och i många fall märker inte individen att den håller på att bli sjuk. Parallellt med att lungskadorna fortskrider, minskar lungkapaciteten och patienten upplever detta som andnöd och nedsatt kondition. Vanliga tidiga symtom är pip i bröstet, upprepade episoder av hosta med segt slem som är svårt att hosta upp.

Andra symtom kan vara långvariga eller återkommande förkylningar och täta luftvägsinfektioner.

I samband med luftvägsinfektioner får KOL-patienterna ofta olika grader av försämringsperioder, så kallade exacerbationer.

I senare stadier av KOL ses avmagring, muskelsvaghet, benskörhet och det finns risk för komplicerande tillstånd så som lunginflammation och hjärtsvikt.

Diagnos

KOL-diagnosen baseras på förekomst av symtom typiska för KOL och en anamnes på en skadlig exponering, oftast rökning. Diagnosen konfirmeras genom mätning av lungfunktionen med hjälp av spirometri. Spirometrin visar en obstruktiv lungfunktionsnedsättning med eller utan reduktion av funktionell andningsvolym (vital kapacitet, VC) som kvarstår efter inhalation av bronkdilaterande läkemedel. En spirometri krävs för att kunna ställa diagnosen KOL. I Västra Götaland har samtliga patienter med KOL som redovisas i avsnittet genomgått spirometri.

Behandling

Rökstopp är det absolut viktigaste för att förhindra fortsatt progress av sjukdomen. Patienter med KOL ska alltid uppmuntras till rökstopp vid varje konsultation och erbjudas hjälp till rökstopp. En annan viktig behandling av KOL-patienter är fysisk rehabilitering. Fysisk aktivitet leder till andnöd och andra obehag, vilket gör att patienterna oftast är fysiskt inaktiva. I övrigt ges läkemedelsbehandling som bland annat syftar till att vidga luftrören och förebygga exacerbationer.

Luftvägsregistret

Luftvägsregistret är ett nationellt kvalitetsregister för astma och KOL. Registret gör det möjligt att följa behandlingen och behandlingseffekten för barn och vuxna med KOL och astma, där syftet är att behandlingen inte bara skall ha hög kvalitet utan även att den är lika god för alla patienter oavsett ålder, kön eller bostadsort. I Luftvägsregistret finns totalt 280 000 unika patienter. Täckningsgraden varierar mellan olika enheter och resultatet ska tolkas med försiktighet.

CAT – Test för bedömning av KOL

COPD Assesment Test (CAT) är ett validerat livskvalitetstest för personer med KOL. Testet har tagits fram för att kunna bedöma i vilken utsträckning KOL-sjukdomen påverkar patientens välbefinnande och dagliga liv. I Västra Götaland och i riket upplever endast 10 procent av KOL-patienterna att sjukdomen har låg påverkan på livskvaliteten.

Våren 2018 publicerade data och analys en fördjupningsrapport avseende KOL. Se länk. 

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan).

KOL står för ”Kroniskt Obstruktiv Lungsjukdom”, på engelska COPD ”Chronic Obstructive Pulmonary Disease”. KOL innebär ett tillstånd med kronisk luftvägsobstruktion som inte normaliseras trots optimal behandling.

I Sverige har över en halv miljon människor KOL. Omkring nio fall av tio orsakas av rökning. Miljöfaktorer som till exempel en längre tids exponering för stora mängder damm och rökgaser, kan också öka risken att få KOL. Det finns en viss ärftlighet för KOL. Den viktigaste ärftliga riskfaktorn är brist på proteinet alfa 1-antitrypsin som förekommer hos ungefär 1/2000 personer i Sverige. Cirka 2 procent av patienterna med KOL har brist på alfa 1-antitrypsin.

Risken för att utveckla KOL stiger med ökande ålder. KOL är ovanligt före 40-års ålder. Sjukdomen går inte att bota, men går att lindra med läkemedel och förändrad livsstil.

Symtom på KOL

Sjukdomen KOL fortskrider långsamt och i många fall märker inte individen att den håller på att bli sjuk. Parallellt med att lungskadorna fortskrider, minskar lungkapaciteten och patienten upplever detta som andnöd och nedsatt kondition. Vanliga tidiga symtom är pip i bröstet, upprepade episoder av hosta med segt slem som är svårt att hosta upp.

Andra symtom kan vara långvariga eller återkommande förkylningar och täta luftvägsinfektioner.

I samband med luftvägsinfektioner får KOL-patienterna ofta olika grader av försämringsperioder, så kallade exacerbationer.

I senare stadier av KOL ses avmagring, muskelsvaghet, benskörhet och det finns risk för komplicerande tillstånd så som lunginflammation och hjärtsvikt.

Diagnos

KOL-diagnosen baseras på förekomst av symtom typiska för KOL och en anamnes på en skadlig exponering, oftast rökning. Diagnosen konfirmeras genom mätning av lungfunktionen med hjälp av spirometri. Spirometrin visar en obstruktiv lungfunktionsnedsättning med eller utan reduktion av funktionell andningsvolym (vital kapacitet, VC) som kvarstår efter inhalation av bronkdilaterande läkemedel. En spirometri krävs för att kunna ställa diagnosen KOL. I Västra Götaland har samtliga patienter med KOL som redovisas i avsnittet genomgått spirometri.

Behandling

Rökstopp är det absolut viktigaste för att förhindra fortsatt progress av sjukdomen. Patienter med KOL ska alltid uppmuntras till rökstopp vid varje konsultation och erbjudas hjälp till rökstopp. En annan viktig behandling av KOL-patienter är fysisk rehabilitering. Fysisk aktivitet leder till andnöd och andra obehag, vilket gör att patienterna oftast är fysiskt inaktiva. I övrigt ges läkemedelsbehandling som bland annat syftar till att vidga luftrören och förebygga exacerbationer.

Luftvägsregistret

Luftvägsregistret är ett nationellt kvalitetsregister för astma och KOL. Registret gör det möjligt att följa behandlingen och behandlingseffekten för barn och vuxna med KOL och astma, där syftet är att behandlingen inte bara skall ha hög kvalitet utan även att den är lika god för alla patienter oavsett ålder, kön eller bostadsort. I Luftvägsregistret finns totalt 280 000 unika patienter. Täckningsgraden varierar mellan olika enheter och resultatet ska tolkas med försiktighet.

CAT – Test för bedömning av KOL

COPD Assesment Test (CAT) är ett validerat livskvalitetstest för personer med KOL. Testet har tagits fram för att kunna bedöma i vilken utsträckning KOL-sjukdomen påverkar patientens välbefinnande och dagliga liv. I Västra Götaland och i riket upplever endast 10 procent av KOL-patienterna att sjukdomen har låg påverkan på livskvaliteten.

Våren 2018 publicerade data och analys en fördjupningsrapport avseende KOL. Se länk. 

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan).

Sammanfattning

Högt blodtryck (hypertoni) är vanligt i befolkningen och ca en tredjedel av Sveriges befolkning över 45 år har besökt primärvård för hypertoni. Hypertoni anses vara en av de viktigaste orsakerna till sjuklighet och död hos såväl kvinnor som män. Om patienten dessutom har andra riskfaktorer såsom rökning, höga blodfetter eller diabetes, ökar risken för hjärt-kärlkomplikationer ytterligare.

Hypertoni definieras som blodtryck ≥140/ 90 mm Hg.

Patientens sammanlagda risk att insjukna i hjärt-kärlsjukdom, baserad på blodtrycksnivå och övriga riskfaktorer, avgör om vilken typ av behandling som rekommenderas. Livsstilåtgärder, framförallt rökstopp, är den viktigaste basbehandlingen.

Behandlingsmålet är ett blodtryck <140/90 mm Hg. Vid samtidig diabetes är målblodtrycket lägre.

Ytterligare information om diagnosticering och behandlingsrekommendation finns i de regionala medicinska riktlinjerna som uppdaterades senast 2020.

Behandlingen av högt blodtryck sker framförallt i primärvården. Medicinska resultat för hypertonipatienter vid samtliga vårdcentraler i Västra Götaland redovisas i kvalitetsregistret QregPV.

Idag når bara hälften av patienterna med högt blodtryck (utan diabetes och kranskärlssjukdom) i Västra Götaland behandlingsmålet <140/90 mm Hg. Det är dock stor spridning mellan de olika vårdcentralerna i hur stor andel som når behandlingsmålet, från 30 % till 73% (maj 2020).

Endast var femte patient (19 %) når målvärdena för både blodtryck, LDL-kolesterol samt är icke-rökare (maj 2020). Det stora patientantalet gör att även små behandlingsvinster kan ge betydande effekter på den samlade sjukdomsbördan i kardiovaskulär sjukdom.

I Munin redovisas en samlad bild av patienter med hypertonidiagnos, både de med och utan komplikationer som diabetes och kranskärlssjukdom.

Sammanfattning

Med kranskärlssjukdom menas vanligen förträngning av hjärtats blodkärl på grund av åderförkalkning. Det är vanligt att sjukdomen först visar sig genom en akut hjärtinfarkt – det har uppstått en blodpropp i hjärtats kranskärl. Varje år inträffar ca 4 400 sådana vårdtillfällen i Västra Götalandsregionen. Kranskärlssjukdom kan också yttra sig i form av angina pectoris (kärlkramp) eller hjärtsvikt. Patienter med kranskärlssjukdom har hög risk att återinsjukna i hjärtinfarkt eller avlida av hjärtsjukdomen om inte förbyggande behandling ges. Risken för stroke och andra cirkulationsrubbningar är också kraftigt förhöjd.

Livsstilsåtgärder såsom rökstopp, bättre kost, ökad motion och viktreduktion är grunden för all behandling vid kranskärlssjukdom, liksom behandling av högt blodtryck och blodfettsrubbningar.

Resultatdata för patienter med kranskärlssjukdom vid samtliga vårdcentraler i Västra Götaland redovisas i kvalitetsregistret QregPV.

Även om patienter med akut hjärtinfarkt sköts i den specialiserade vården så sker den långsiktiga kontrollen i primärvård. Drygt 48 000 individer med kranskärlssjukdom (hjärtinfarkt, angina pectoris eller åderförkalkning i hjärtats kranskärl) omhändertas i primärvården i Västra Götaland.

Behandlingsmålet är ett blodtryck <140/90 mm Hg. I maj 2020 nådde 64 % av patienterna i Västra Götaland detta mål. Det är dock stor variation mellan olika vårdcentraler, från 33 % till 80 %.

Behandlingen av höga blodfetter bör anpassas efter patientens individuella risk. Individer med kranskärlssjukdom bedöms generellt ha mycket hög risk för återinsjuknande och bör därför sträva efter ett behandlingsmål för LDL-kolesterol <1,8 mmol/l. Endast 24 % av patienterna med kranskärlssjukdom i Västra Götaland nådde detta mål i maj 2020.

Dödligheten i hjärtinfarkt och ischemisk hjärtsjukdom har varit sjunkande under flera år, men är fortfarande betydande. Resultaten för Västra Götalandsregionen (VGR) skiljer sig dock inte från riket i stort. 

År 2018 fick knappt 25 000 personer i Sverige en akut hjärtinfarkt och cirka 5 800 personer dog med hjärtinfarkt som underliggande eller bidragande orsak. Hjärtinfarkt är vanligare hos män.

Vid hjärtinfarkt leder en blodpropp i de centrala kranskärlen snabbt till skada på hjärtmuskeln. Ju snabbare cirkulationen kan återupprättas genom att återställa cirkulationen (reperfusion), desto mindre blir den bestående skadan på hjärtat. Reperfusion görs oftast med ballongvidgning, men kan även göras med bypass-kirurgi samt med blodproppslösande behandling, även om sådan behandling numer är mindre vanligt.

I avsnittet redovisas dels indikatorer som gäller för alla typer av hjärtinfarkt och dels indikatorer som är specifika för antingen ST-höjningsinfarkt (stor hjärtinfarkt, STEMI) eller icke ST-höjningsinfarkt (mindre hjärtinfarkt, NSTEMI). Vid större hjärtinfarkt är det mer bråttom. Där bör cirkulationen i hjärtat återställas inom 90 minuter, annars riskerar man att hjärtmuskelceller dör, vilket kan leda till hjärtsvikt. Vid icke ST-höjningsinfarkt är det inte lika bråttom. Där bör rerperfusion helst göras inom första dygnet, men absolut senast inom tre dygn. Uppsatta målvärden gäller för patienter som är under 80 år.

I såväl VGR som riket får en hög andel av patienter som är under 80 år reperfusionsbehandling. Varken riket eller VGR lyckas ge behandlingen inom utsatt tid, till alla patienter.

Andelen patienter med hjärtinfarkt utan ST-höjning som kranskärlsröntgas inom 72 timmar är något lägre i VGR än i riket. De senaste åren har andelen som behandling inom tidsgränsen ökat, betydligt och når nästan målet som är 85 % (VGR 83,4 %).

Sekundärprevention är en viktig del i ett strukturerat eftervårdsprogram. Målet är att med multifaktoriell intervention, genom farmakologisk behandling och modifiering av patientens riskfaktorer och livsstil minimera risken för återinsjuknande efter en akut kranskärlssjukdom. Behandlingsmålen nås för flera andra viktiga utrednings- och behandlingssteg vid hjärtinfarkt. Däremot finns ytterligare områden där såväl riket som VGR skulle behöva nå något längre för att förebygga ny hjärtinfarkt och fortskridande hjärt- och kärlsjukdom. Det gäller till exempel kontroll av blodtryck och blodfetter, samt rökstopp och fysisk träning. När det gäller fysisk aktivitet, är den indikatorn mycket svårvärderad då den enbart mäter patienter som genomför träning enligt ett speciellt program inom specialiserad hjärtrehabilitering. Från och med 2018 görs beräkningen av dessa kvalitetsindikatorer på åldersgruppen   0 – 79 år, till skillnad från tidigare år då beräkningen gjordes på åldersgruppen 0 – 74 år. Den nya definitionen är applicerad även på data från tidigare år, vilket medför att utfallet från föregående år ändrats.

Rapporteringen från SÄS-Borås är osäker på grund av tekniska problem med dataöverföringen till Swedeheart för perioden 2010 - 2014. Därför visas endast resultat för 2015, och för en del indikatorer för 2016, och framåt för SÄS-Borås. Se tidigare verksamhetsanalyser för rapportering gällande perioden före 2015.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan)

Förmaksflimmer är den vanligaste hjärtrytmrubbningen och innebär en snabb och oregelbunden aktivering av hjärtats förmak som leder till en oregelbunden och ofta snabb hjärtrytm. Två till fyra procent av befolkningen över 60 år har förmaksflimmer. Bakomliggande orsaker till förmaksflimmer kan vara reumatisk hjärtsjukdom med klaffel, högt blodtryck, kranskärlssjukdom eller hjärt- muskelsjukdom. Andra orsaker kan vara förhöjd ämnesomsättning eller överkonsumtion av alkohol. Hos många av dem som drabbas av förmaksflimmer kan man dock inte fastställa någon bakomliggande orsak, utan de har förmaksflimmer som enda hjärtåkomma.

Behandlingen vid förmaksflimmer syftar framför allt till att återställa hjärtats rytm till normal sinusrytm och när inte det är möjligt, bromsa hastigheten till normal frekvens.

Vid förmaksflimmer föreligger det en ökad risk att drabbas av blodpropp. Det beror på att förmaken inte sammandrar sig med samma kraft som i normala fall. Blodproppar kan då bildas i förmaken och eventuellt spridas till andra delar av kroppen och leda till stroke.

Risken för stroke kan förebyggas med blodförtunnande behandling (antikoagulantia). Om sådan behandling ska ges eller inte avgörs genom en riskbedömning där man tar hänsyn till andra sjukdomar, ålder och kön. Det innebär att inte alla patienter med förmaksflimmer ska ges behandling med antikoagulantia.

Sedan 2011 har andelen patienter som får behandling med antikoagulantia ökat från cirka 60 procent till 80 procent. Skillnaden mellan sjukhusen är små. I Västra Götalandsregionen är andelen kvinnor som behandlas med antikoagulantia vid förmaksflimmer är högre än andelen män.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan). 

Kronisk hjärtsvikt är ett vanligt tillstånd, med tilltagande incidens och prevalens i högre åldrar. Orsaken står att finna i någon form av skada eller sjukdom i hjärtat. Frekvensen i befolkningen beräknas till cirka 2 procent och hos personer över 80 år 10 procent. 

Hjärtsvikt innebär att hjärtats pumpfunktion är otillräcklig. Hjärtsvikt är ett allvarligt tillstånd med dålig prognos. Överlevnaden har förbättrats men kan förbättras ytterliga om patienten får rätt behandling. Plötslig död är en vanlig dödsorsak. Hjärtsvikt kan debutera akut (akut hjärtsvikt), men lika ofta ha ett långsamt smygande förlopp. Registerstudier visar att påfallande många patienter inte utreds adekvat eller får behandling enligt etablerad rekommendation.

Ischemisk hjärtsjukdom, med eller utan bakomliggande hjärtinfarkt, är den i särklass vanligaste orsaken till hjärtsvikt (orsak till 50 - 75 procent av all hjärtsvikt). Alla hjärtsjukdomar kan orsaka hjärtsvikt, till exempel förmaksflimmer. En annan vanlig orsak till hjärtsvikt är högt blodtryck. 

Hjärtsvikt kan även påverkas av sjukdomar och tillstånd utanför hjärtat. Toxiner, läkemedel och gifter kan ibland ge upphov till hjärtsvikt. Det är vanligt att patienter med hjärtsvikt har andra komplicerande sjukdomar.

Förutom att behandla bakomliggande orsak till hjärtsvikt behandlas patienterna med en kombination av läkemedel, där basbehandlingen består av så kallade RAAS-hämmare i kombination med betablockerare. Bra inställd basbehandling minskar risken för sjukhusinläggningar, hjärtinfarkt och tidig död hos hjärtsviktspatienter. Regionala måltal saknas men enligt nationella riktlinjer bör målnivå på landstingsnivå vara 65 procent eller mer. Inget sjukhus i regionen når 65 procent. Kungälvs sjukhus når nästan målet med drygt 64 procent.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan). 

Kärlkirurgi omfattar sjukdomar och skador i kroppens alla artärer (pulsådror) och vener, utom de i hjärta och hjärna. Kärlkirurgi omfattar allt från planerade, mindre ingrepp till akuta operationer vid livshotande tillstånd.

Det största områdena är ingrepp för cirkulationsstörningar i benen, både arteriella (som har med pulsådror att göra) och venösa (som har med de blodådror som för blodet tillbaka till hjärtat att göra). Andra stora områden inom kärlkirurgin är förträngningar i halspulsådern och bråck på kroppspulsådern.

Gemensamt för de arteriella sjukdomarna är att de i princip har samma orsak; åderförkalkning. De största riskfaktorerna för att utveckla åderförkalkning är rökning, högt blodtryck, höga blodfetter och diabetes. Ålder och ärftlighet har också betydelse. Det här sammantaget riskerar att starta en inflammatorisk process som kan skada kärlväggarna, ge förträngningar och/eller försvagningar. Det är samma mekanismer som i hjärtats och hjärnans kärl leder till hjärtinfarkt och stroke.

För alla patienter som är aktuella för arteriell kärlkirurgi gäller förutom kirurgi förebyggande behandling mot följder av åderförkalkningssjukdomen. I detta ingår rökstopp, ökad fysisk aktivitet och diskussion om alkohol- och kostvanor. Det är också mycket viktigt att sätta in bästa medicinska behandling vilket innebär blodplättshämmande, blodfettsänkande och, då det behövs, blodtryckssänkande medel och bra diabeteskontroll. Detta minskar risken för hjärtinfarkt och stroke och även risken för alltför tidig död i dessa sjukdomar.

Kirurgiska ingrepp på blodkärlen är komplicerade och inte helt riskfria då operationen syftar till att reparera ett skadat eller tilltäppt blodkärl. Resultaten från två kärlkirurgiska operationstyper redovisas i detta avsnitt. 

Förträngning av halspulsådern kan ge symtom i form av transitorisk ischemisk attack (TIA). Cirka en femtedel av all TIA orsakas av förträngning av halspulsådern, när små blodproppar släpps iväg upp till hjärnan. En sådan förträngning bör opereras skyndsamt för att undvika en allvarligare stroke.

Operationen av förträngningen av halspulsådern bör göras inom 14 dagar för att ha god förebyggande effekt på stroke. I Västra Götaland opereras dessa patienter vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset och vid Södra Älvsborgs sjukhus. I såväl Västra Götaland som i riket opereras cirka 80 procent av patienterna inom 14 dagar.

En sjuklig vidgning av kroppspulsådern (aortaaneurysm) är ett allvarligt tillstånd då risken för död är hög om kroppspulsådern brister. Normalt mäter den stora kroppspulsådern (aorta) i buken omkring 2 cm i diameter. En försvagning i kärlväggen (som har ungefär samma orsaker som de andra kärlsjukdomarna) kan leda till att aorta vidgas. När kärlet mäter 3 cm eller mer i diameter så kallar man det för ett aortaaneurysm, vilket i sig är ofarligt så länge det inte är så stort. Aortaanerymen växer dock med i genomsnitt ett par millimeter per år och når det 5 - 5,5 cm i diameter så rekommenderas kirurgisk behandling för att undvika en framtida ruptur.

Vid planerade operationer av aortaaneurysm är dödligheten låg inom 90 dagar efter ingreppet, två procent såväl i Västra Götaland som riket. Drygt 400 patienter opereras per treårsperiod i Västra Götaland. Operationerna sker vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Södra Älvsborgs sjukhus, Norra Älvsborgs läns sjukhus och Skaraborgs sjukhus.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan).

Höftfrakturer ökar från medelåldern exponentiellt med stigande ålder och relationen kvinnor/män är 3/1.  Den höga andelen kvinnor förklaras både av en högre medellivslängd hos kvinnor och av kvinnors ökade tendens till osteoporos. Höftfrakturer hos patienter som är yngre än 50 år är sällsynta och utgör bara 2 procent av alla höftfrakturer i Sverige. Antalet höftfrakturer har ökat avsevärt i antal under de senaste decennierna, såväl i Skandinavien som i andra delar av västvärlden. Nu drabbas årligen omkring 18 000 svenska kvinnor och män av höftfraktur. Denna ökning kommer att fortsätta, framför allt beroende på ett ökat antal äldre i befolkningen, men även till viss del på en ökad risk för frakturer speciellt hos de äldre över 80 års ålder. Livstidsrisken för en kvinna att få höftfraktur har beräknats till 20 procent, och bland de kvinnor som når 90 års ålder har nästan varannan haft höftfraktur.

En akut höftfraktur bör opereras inom 24 - 36 timmar. Dröjer tiden till operation ökar risken för komplikationer. Att vänta på operation är ansträngande för patienten både fysiskt och psykiskt och vårdtiden förlängs ofta. Väntetid till operation är därför ett viktigt mått på hälso- och sjukvårdens resurser och prioriteringar. Inom Västra Götalandsregionen (VGR) finns därför ett regionalt måltal som anger att minst 75 procent av patienterna ska vara opererade inom 24 timmar. Måltalet nås 2019 av Alingsås lasarett, Kungälvs sjukhus och SÄS. Väntetid till operation av höftfraktur efter ankomst till sjukhus har sakta ökat i riket och i VGR de senaste åren.

Andelen patienter som är åter till ursprungligt boende 4 månader efter operation av höftfraktur är något lägre i VGR än i riket, men denna skillnad är inte statistiskt säkerställd. En återgång till tidigare boendeform kan ses som en indikation på att patienten har återfått eller förväntas i stort återfå den funktionsförmåga som fanns före höftfrakturen. En del av patienterna kan dock ha bott i ordinärt boende, trots att de inte självständigt klarade sig hemma, dvs var i behov av särskilt boende redan innan höftfrakturen och då är inte målet att återvända till ordinärt boende.

Fraktur på lårbenshalsen (cervikal höftfraktur) åtgärdas med osteosyntes (spikning) eller med höftprotes. Nyare behandlingsrekommendationer siktar mot att cirka 65 - 70 procent av patienterna med cervikal höftfraktur bör opereras med protes i stället för osteosyntes. Andelen protesopererade är något högre i VGR jämfört med riket.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan). 

Höftprotesoperationer görs på grund av artros eller artrit som skadar ledbrosket och då sätts en ny ledskål, ledkula och lårbensdel in (helprotes). Höftprotesoperation görs även när orsaken är lårbensbrott och då behöver i vissa fall enbart en ny ledkula och lårbensdel sättas in (halvprotes). I Sverige görs totalt cirka 16 000 höftprotesoperationer per år där hela höftleden byts ut. För att följa kvaliteteten av höftprotesvården används Svenska höftprotesregistret. Det finns Nationella riktlinjer från 2012 och en av rekommendationerna är att patienter med artros ska erbjudas fysisk träning. Denna rekommendation kvarstår i remissversionen av nya nationella riktlinjer 2020. Det finns inga nationella måltal avseende höftprotesoperationer.

Ett mått på kvaliteten är sannolikheten att en patient har kvar det inopererade höftimplantatet (inte revideras) vid 10 år efter operation. Revision innebär att en eller flera delar av protesen byts ut eller att hela protesen tas bort. Andelen höftprotesoperationer som har behövt revideras inom 10 år har varit i stort sett konstant de senaste fem åren såväl i riket som i Västra Götalandsregionen (VGR).

Reoperation innefattar alla kirurgiska ingrepp som direkt kan relateras till höftprotesen, det vill säga allt från mindre ingrepp som sårrevision till utbyte av protesdelar eller att hela protesen tas bort. Andelen reopererade inom två år är framförallt ett mått på tidiga komplikationer. VGR som helhet är i nivå med genomsnittet i riket.

Patienternas tillfredsställelse med operationsresultatet mäts med en enkät ett år efter total höftprotesoperation. Andelen nöjda patienter är ca 85 procent i riket och i VGR.

Protesoperation vid artros ska utföras om patienten har svåra besvär och andra åtgärder inte haft effekt. Personer som genomgår höftprotesoperation bör före operationen ha deltagit i artrosskola. Andelen patienter som genomgått artrosskola har ökat successivt både i riket och i Västra Götalandsregionen (VGR).

Antalet patienter som opereras med halvprotes har ökat senare år eftersom många patienter som drabbats av höftfraktur protesopereras och då framförallt med halvprotes istället för fixation av brottet. Implantatöverlevnaden för halvprotes beräknas efter ett år eftersom detta är en grupp patienter med stor sjuklighet och hög risk för komplikationer. Implantatöverlevnaden vid halvprotes är 96 till 97 procent såväl i riket som i VGR.

Reoperation av halvprotes inom sex månader innefattar alla kirurgiska ingrepp som direkt kan relateras till höftprotesen, det vill säga allt från mindre ingrepp som sårrevision till utbyte av protesdelar eller att hela protesen tas bort. Andelen reopererade inom sex månader är framförallt ett mått på tidiga komplikationer för höftfrakturpatienter. VGR ligger i nivå med riket och har en reoperationsfrekvens på tre procent.

Mortalitet (dödlighet) inom 90 dagar efter operationen följs upp som en indikator på tidiga komplikationer och på patientgruppens skörhet. Mortaliteten i VGR är i nivå med riket.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan). 

Knäprotesoperationer används för behandling av framförallt artros, men även efter trauma eller vid ledinflammation i knät. Artros, även kallat ledsvikt, utvecklas långsamt. Det går flera år från tidiga förändringar i brosk och andra vävnader i leden till ett symtomgivande slutstadium av artros med typiska röntgenförändringar. Det uppskattas att endast 10 % av dem som drabbas av artros behöver protesopereras och de är i snitt 70 år vid operationen.

Protesen brukar hålla länge, ytterst få behöver omopereras inom en 10-årsperiod. Risken för omoperation är inte högre i Västra Götalandsregionen (VGR) än i riket, men det finns en viss variation inom regionen.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan). 

Förträngningar i kotpelaren (spinal stenos) och diskbråck kan orsaka bensmärta genom att nerverna kläms. Vid svåra besvär, eller då besvären efter ett diskbråck inte går över, kan operation bli aktuellt. Andelarna patienter som rapporterar smärtfrihet eller betydande förbättring efter sådana operationer är lika stora i Västra Götalandsregionen (VGR) som i riket. Redovisade värden baseras på 2018 års data. 

SVEUS är en nationell samverkan för värdebaserad ersättning och uppföljning i hälso- och sjukvården. SVEUS-rapporten "Värdebaserad uppföljning av kirurgisk behandling vid diskbråck och spinal stenos" når du via denna Länk.

Avsnittet kommer att uppdateras med 2019 års data inom kort. Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan). 

 Varje år görs i Sverige cirka 13 000 operationer där gallblåsan tas bort (kolecystektomi). Orsaken är oftast besvär av gallstenar. Det en fördel om operationen kan göras med teknik som innebär ett så begränsat ingrepp som möjligt (miniinvasiv teknik) och i såväl Västra Götaland som riket opereras nästan alla patienter med sådan teknik oavsett om det rör sig om en akut eller planerad operation.

Tidigare gavs ofta antibiotika vid planerade operationer där gallblåsan avlägsnades, men enligt nyare rekommendationer bör förebyggande antibiotika bara ges till utvalda patienter. Användandet av förebyggande antibiotika vid planerad gallkirurgi är dock fortfarande högt i Västra Götaland, högre än det planerade målet om högst 12 procent och det finns klara inomregionala skillnader.

Vid planerade operationer där gallblåsan avlägsnas är komplikationsfrekvensen låg i såväl Västra Götaland (drygt 5 %) som i riket (drygt 4 %). Inget av sjukhusen har en komplikationsfrekvens som säkert skiljer sig från riksgenomsnittet. Vid akuta operationer är som förväntat komplikationsfrekvensen något högre och det finns inomregionala skillnader som inte är obetydliga.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan). 

I Sverige görs cirka 16 000 ljumskbråcksoperationer per år, varav cirka 2 000 i Västra Götaland. Drygt 10 procent av operationerna görs på kvinnor. Som mått på kvaliteten anges andel ljumskbråck som omopereras inom fem år. Få omoperationer behöver göras och det regionala målet är högst 3 procent omopererade inom fem år. Västra Götalandsregionen (VGR) har de senaste tre tidsperioderna nått målet. Tre av de redovisade sjukhusen når dock inte målet senaste perioden.

Operation i dagkirurgi är effektivt ur resurssynpunkt varför operationer bör göras i dagkirurgi om det är medicinskt lämpligt. Västra Götalandsregionen har som mål att minst 80 procent av ljumskbråcksoperationerna skall utföras i dagkirurgi och VGR når målet även om det finns vissa inomregionala skillnader.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan). 

När njurarna slutar fungera kan blodet inte renas från slaggprodukter och kroppen kan inte reglera vätske- och saltballansen. Grav njursvikt kan behandlas med dialys eller transplantation. Dialys kan ske genom att blodet renas (hemodialys) eller med bukdialys (peritonealdialys) där vätska leds in i bukhålan så att blodet kan renas via bukhinnan.

Vid dialys är det viktigt att blodreningen är tillräcklig. Genom att mäta dialysdosen, blodreningen, kan man säkerställa att behandlingseffekten är korrekt. Dialys sker ofta på sjukhus men såväl bloddialys som bukdialys kan i många fall också ske i hemmet. För patienten kan det innebära många fördelar om dialysen sker i hemmet, såväl praktiska som medicinska. 

I Västra Götaland följs dialysvården med tre indikatorer vilka samtliga har fastställda regionala måltal. Minst 82 procent av patienterna skall nå behandlingsmål för dialysdos, minst 72 procent skall ha så kallad kärlaccess med arterio-venös fistel eller graft och minst 30 procent av patienterna skall få dialys i hemmet. Varken Västra Götaland eller merparten av de behandlande enheterna i regionen når målet för behandlingsdos. Västra Götaland når inte målet för kärlaccess. Däremot nås målen för dialys i hemmet, även om inomregionala skillnader ses. 

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan). 

Framfall i underlivet (genital prolaps) kan ge betydande besvär. Det kan vara framväggen, bakväggen eller vaginaltoppen med eller utan livmodertapp/livmoder som buktar i eller utanför slidan. Framfall kan behandlas konservativt (ringbehandling) eller opereras. I allt högre grad genomförs behandlingen i dagkirurgi, medan mer komplicerade operationer görs i slutenvården. Andelen framfallsopererade i dagkirurgi har succesivt ökat både i riket och i Västra Götaland och 2019 är vi i stort på samma nivå som riket.

En Framfallsoperation kan vara olika svår, från ett enkelt dagkirurgiskt ingrepp till en mer komplicerad operation. Några kliniker specialiserar sig på fast track-kirurgi och gör endast relativt enkla operationer, medan andra kliniker fungerar som remisskliniker för de mera komplexa fallen. Vid jämförelse mellan olika kliniker är det nödvändigt att ta hänsyn till dessa skillnader i patientsammansättning.

För mer rättvisande jämförande redovisningar har GynOp utvecklat en svensk standardpatient prolaps. Standardpatienten är en frisk, högst 80 år gammal kvinna som inte tidigare opererats för framfall. Patienter där man samtidigt utför mera komplicerade operationer i slidtoppen eller andra operationer utesluts. En standardpatient förväntas ha samma resultat efter operationen, oberoende av klinik, län eller region. 2019 frångick man att studera endast denna grupp, då man inte sett att resultatet (på stor population) skiljt sig åt.

Enligt patientenkäter är resultaten för sjukhusen i Västra Götaland i stort på samma nivå som riksgenomsnittet, även om det finns en viss inomregional variation. Ett år efter operationen rapporterar cirka 70 procent av kvinnorna att de inte längre har några framfallssymtom.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenten (se nedan). 

Hysterektomi innebär borttagande av livmodern. Vanligen görs det till följd av en godartad (benign) orsak som till exempel muskelknuta (myom) eller rikliga blödningar i samband med menstruation. Hysterektomi kan också göras vid cancer, förlossning, i samband med framfallsoperation eller vid skada.

Operationen kan ske genom så kallat buksnitt, vilket innebär att buken öppnas för att komma åt livmodern eller med så kallad minimalinvasiv teknik, då operationen sker via slidan eller med titthålsteknik (laparoskopi eller så kallad robotassisterad laparoskopi). Den senare tekniken är mer skonsam och kan vara att föredra framför allt om livmodern inte är allt för stor. Föreligger risk för sammanväxningar eller vid ”stor” livmoder kan det vara mer lämpligt att göra operationen med öppen teknik. Operation med minimalinvasiv teknik ger kortare vårdtider, mindre behov av smärtstillande samt att patienten snabbare kan återgå till normala aktiviteter. I Västra Götaland (VGR) opereras cirka 62 procent av kvinnorna med sådan teknik, vilket är något färre än riksgenomsnittet.

Stor variation finns dock inom VGR, där andelen varierar från 30 till 82 procent. I gruppen som har blivit opererad med hysterektomi, där livmodern vägt <500g ligger andelen som opererats med minimalinvasiv teknik på samma nivå som riksgenomsnittet, ca 77 procent. Även i den gruppen föreligger en variation inom VGR mellan 40 procent och 94 procent. Antalet hysterectomier har minskat betydligt senaste åren på SU, NU, SÄS och SKaS (2019 var antalet operationer reducerat till 62 procent – 75 procent jämfört med antalet operationer med hysterectomi år 2014) medan en betydande ökning ses på Carlanderska Sjukhuset under samma period (211 procent), vilket kan påverka resultatet.

Allvarliga komplikationer efter hysterektomi är ovanliga. Några få procent av opererade kvinnor i såväl riket som Västra Götaland har haft oönskade händelser inom 28 dagar efter operationen. Två månader efter operationen uppger nästan 80 procent sig fria från någon komplikation och utan oväntade besvär. Andelen som är nöjda efter ett år är strax under 90 procent och inte skiljt från riket.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenten (se nedan). 

I Sverige utförs cirka 8000 operationer av äggledare och äggstockar (adnexoperationer) per år var av cirka 1300 utförs i Västra Götalandsregionen. I riket såväl som i VGR påbörjas 80 procent av samtliga operationer med minimalinvasiv teknik (titthålskirurgi).

Titthålskirurgi (laparoskopi) är en så kallad minimalinvasiv teknik och är en mindre påfrestande operation än öppen bukkirurgi, då buken öppnas med ett snitt. Operationer av godartade tillstånd i adnex lämpar sig väl för minimalinvasiv kirurgisk teknik. Det finns väl dokumenterade fördelar för patienten med att använda denna teknik: kortare vårdtider, snabbare återhämtning och kortare sjukskrivning. Det finns även vetenskapliga belägg för att tekniken medför färre komplikationer. Det är därför önskvärt att ha en hög andel minimalinvasiv kirurgi.

Uppgifterna är hämtade ur Nationellt kvalitetsregister inom gynekologisk kirurgi (Gynop), vilket ger en mycket god täckningsgrad i riket som helhet. Dock skiljer sig klinikerna åt i vilken mån alla patienter inkluderas. En relativt stor andel av adnexkirurgin är akut (till exempel utomkvedeshavandeskap, torsion eller cystruptur med blödning) och det är stor skillnad mellan klinikerna om denna patientkategori är inkluderad eller inte.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenten (se nedan). 

Många kvinnor drabbas av urinläckage (urininkontinens) vid till exempel ansträngning. I många fall kan problemet avhjälpas kirurgiskt och varje år opereras i Sverige cirka 3 700 kvinnor för urininkontinens. I Västra Götaland görs drygt 600 sådana operationer per år. Hög ålder (> 75 år), kraftig övervikt (BMI > 35) och tidigare inkontinens- eller framfallsoperation är faktorer som kan försämra behandlingsresultatet. Blandinkontens påverkar också resultatet. Ingreppet sker oftast som dagkirurgi.

Kvaliteten på åtgärden följs noggrant med enkät till opererade patienter två månader respektive ett år efter operationen. Efter två månader anger cirka 85 procent av kvinnorna i såväl Västra Götaland som i riket att de varit komplikationsfria och utan oväntade besvär. Ett år efter operationen svarar 70 procent kvinnorna att de är kontinenta, det vill säga att de har urinläckage mer sällan än en gång per månad. Andelen kvinnor som uppger att de är förbättrade ett år efter inkontinensoperation är >90 procent. Resultaten i Västra Götaland följer riksgenomsnittet även om det finns vissa inomregionala skillnader.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenten (se nedan). 

Förlossningsvården i Västra Götalandsregionen (VGR) är generellt god, resultaten är vanligtvis bättre eller på samma nivå som riksgenomsnittet, och skillnaderna mellan de olika förlossningsenheterna är oftast små. Statistik har tidigare redovisats från Medicinska Födelseregistret för perioden 2004 - 2016 medan årets sammanställning utgår från graviditetsregistret från perioden 2014 - 2019.

Rökning under graviditet ökar riskerna för barnet. Andel kvinnor med tobaksbruk i graviditetsvecka 30-32 fortsätter att minska från 3,8 procent (2014) till 3,2 procent (2019). Andelen är vanligare bland yngre kvinnor, vilket ses i hela riket. Trenden har varit nedåtgående, men data från 2019 antyder en ökning i denna grupp, vilket inte ses i riket. Andelen gravida med tobaksbruk är lägst bland kvinnor från Göteborgsområdet och statistiskt säkerställt lägre än i riket, medan andelen är signifikat högre i Skaraborgsområdet, så även bland de unga under 24 år.

Alkohol under graviditet kan skada fostret. För att kunna upptäcka riskbruk av alkohol används inom mödrahälsovård screeningsinstrumentet AUDIT som speglar alkoholvanor året före graviditeten. 2019 screenades 96,8 procent av inskrivna kvinnor för riskbruk för alkohol före graviditet, jämfört med 90,5 procent i riket. 

Bland förstföderskor är andelen allvarligare bristningar i bäckenbotten (grad III och IV) fortsatt allt lägre. I gruppen förstföderskor drabbades 2019 3,4 procent av kvinnorna av en grad III- eller IV-bristning, vilket kan jämföras med 4,6% i riket. Skillnaderna inom regionen är små, men kan ses.

Andel kvinnor med stor blödning (mer än 1000 ml) vid vaginalförlossning är på samma nivå i VGR som i riket. Variationer mellan sjukhusen, som delvis kan bero på olika ålderssammansättning bland kvinnorna (större andel kvinnor med blödning i högre åldersgrupp) samt att metoden för att skatta blödning varierar. Varje förlossningsklinik kan se sin egen förbättringspotential, dels till standardisering av mängd blödning, dels om andelen patienter med riklig blödning kan reduceras.

Andelen kejsarsnitt bland förstföderskor med spontan värkstart (Robson 1) har varit relativt konstant under många år, motsvarande cirka 8 procent i Västra Götalandsregionen såväl som i riket. Senaste åren har andelen minskat i riket till 7,5%, medan en tendens ses om högre nivå 2019 i VGR (8,1% jfr 6,9% för 2018). Andelen ökar med stigande ålder.

I gruppen som inte startat sin förlossning spontant utan igångsätts (induceras) ses hög andel kejsarsnitt i VGR såväl som i hela riket. En positiv trend ses på Södra Älvsborgs Sjukhus, som här har en nedåtgående trend. Gruppen som genomgår induktion är succesivt allt större. En ökning sågs i slutet på 2019 och förväntas öka ytterligare. Gränsen för överburenhet (idag 42+0) ses över och handläggningen av graviditeter som når >41+0 ändras, varför fler induceras och därmed en ökad risk för att förlossningen avslutas med ett kejsarsnitt. Det är därför viktigt att se över processen kring induktioner.

Apgar är ett standardiserat poängsystem för bedömning av nyfödda barns vitalitet, till exempel om barnet är påverkat till följd av syrebrist under förlossningen. Bedömningen görs vid 1, 5 och 10 minuter ålder, där barnet maximalt kan få 10 poäng vid varje mättillfälle. Låg Apgar–poäng (<4) vid 5 minuter ger en tydlig indikation på att barnet är påverkat efter förlossningen och används som en indikator  i nationella kvalitetsregister. I Västra Götalandsregionen såväl som nationellt är det få barn som har Apgar <4 efter 5 minuter, kring 0,3%. Enstaka förlossningsklinik kan ett år nå såväl lägre som högre siffror, men då antalet är mycket få kan en enstaka uppgång eller nedgång inte betraktas som trend då det totalt rör sig om 60 barn i hela VGR.

Graviditetsregistret är ett nationellt kvalitetsregister som täcker vårdkedjan för mödrahälsovård, fosterdiagnostik och förlossning/BB. Uppgifterna om förlossning överförs direkt till Graviditetsregistret från journalsystemet. Varje år föds mer än 115 000 barn i Sverige, cirka 82 procent genom en vaginal förlossning, övriga med kejsarsnitt. I princip alla gravida kvinnor deltar i mödrahälsovård.

Först när förlossningsjournalen signeras av ansvarig läkare förs kompletta data över till Graviditetsregistret. Eftersläpande signering gör att de senaste månadernas data är preliminära.

2019 rapporterade 40 kliniker från 17 landsting och regioner sina förlossningar direkt från journalsystem till Graviditetsregistret, vilket motsvarar 92 procent av Sveriges förlossningar. Täckningsgraden för mödrahälsovårdsdelen i Graviditetsregistret i VGR uppgick 2018 till ca 88 procent och har fortsatt att öka.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan). 

Kvinnor som genomgår gynekologisk operation på benign indikation följs upp med enkät efter 8 veckor och 1 år. Enkäten som patienten fyller i efter ca 8 veckor ersätter i många fall ett återbesök och det är därför av största vikt att kliniken bedömer enkätsvaren och i de fall patienten påtalar behov av kontakt ska sådan erbjudas.

Enkät utgår till samtliga patienter som deltar i registret och som genomgått följande operationer: hysterectomi, operation för tillstånd i adnexa (åggledare och/eller äggstock), operation för framfall och inkontinens samt intrauterin kirurgi och också efter åtgärd av bristning efter förlossning.

Reumatologi omfattar inflammatoriska sjukdomar som ofta drabbar lederna. De vanligaste sjukdomarna är reumatoid artrit och spondartit som drabbar 0,7 procent respektive 0,2 procent av befolkningen. Behandling av reumatoid artrit (RA) med biologiska läkemedel har fått ett stort genomslag då behandlingen inte bara lindrar symtomen utan den påverkar också sjukdomsförloppet så att funktionsförmågan i betydligt högre grad bevaras.

Användandet av dessa läkemedel har därför ökat i såväl Västra Götalandsregionen (VGR) som i riket. Även om en kraftig ökning skett så är användningen i VGR något lägre än i riket. 2018 hade cirka 66 procent av patienterna i riket och 62 procent i VGR, blivit förbättrade efter start av biologisk behandling och skattar sin hälsa som tillfredsställande efter insatt behandling. Data saknas ännu för 2019.

Redovisade värden baseras på data inhämtad från Svensk Reumatologis Kvalitetsregisters visualiserings- och analysportal den 2020-04-23. Observera att data i registret är dynamisk, d.v.s. kan komma att justeras efterhand i samband med det kliniska arbetet. Redovisade värden kan därför skilja sig något åt från värden inhämtade från en annan tidpunkt.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan). 

Antal anställningar inom Hälso- och sjukvården i Västra Götalandsregionen var i december 2019 47 107, vilket var 96 färre än föregående år. Minskning har skett inom sjukhus medan övriga verksamheter ökat.

Det är främst tillsvidare- och visstidsanställda som minskat. Ökningen var störst både till antal och andel inom Primärvård.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenten (se nedan).

Kostnaderna för sjukresor 2019 uppgår till 392,8 mnkr (miljoner kronor) vilket är en ökning med 28,5 mnkr kronor jämfört med föregående år. Kostnaderna för sjukresetaxi inklusive Västtrafiks administrativa kostnader har ökat med 30 mnkr.

Antal sjukresor inklusive loginätter och bårtransporter (ej särredovisat nedan) är 1 119 913. Det är en minskning med 46 526 jämfört med föregående år varav 38 297 är sjukresetaxi.

Snittnettokostnaden/resa samt snittnettokostnad/resminut för sjukresetaxi ligger på en högre nivå jämfört med föregående år.

Ett nytt regelverk infördes 1 juni 2019. Regelverket styr mot mer miljövänliga och trafiksäkra resor till vården. Resandet med Rondenlinjerna har tex ökat med 18%.

En stor del av vårdgivarna utfärdar nu intyg för sjukresetaxi via webben istället för på blankett. Detta underlättar för vården som inte längre behöver skicka in intyg till sjukresekontoren. 

I Västra Götalandsregionen finns fem patientnämnder direkt underställda regionfullmäktige; norra patientnämnden, patientnämnden Göteborg, södra patientnämnden, västra patientnämnden och östra patientnämnden. Varje patientnämnd tar emot klagomål på vårdgivare inom sitt geografiska område, oavsett patientens bostadsort. Patientnämndernas uppdrag omfattar all offentligt finansierad hälso- och sjukvård i Västra Götalandsregionen samt den kommunala hälso- och sjukvården genom överenskommelser med samtliga 49 kommuner i länet.

Uppdraget för patientnämnderna regleras i lag (2017:372) om stöd vid klagomål mot hälso- och sjukvården.

Patientnämnderna tog emot sammanlagt 5 221 klagomål under 2019. Totala antalet klagomål ökade jämfört med föregående år med 298 stycken, vilket motsvarar 6 procent. Patientnämnden Göteborg ökade mest följt av mindre ökning i södra, västra och östra patientnämnderna, i norra patientnämnden minskade klagomålen något

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan).

Sedan början av 2000-talet har Västra Götalandsregionen, tillsammans med övriga regioner och landsting i Sverige, frågat befolkningen om dess uppfattning, förväntningar och erfarenheter av hälso- och sjukvården i en nationell intervjustudie. Undersökningen genomfördes under samordning av SKR, Sveriges Kommuner och Regioner (tidigare Sveriges Kommuner och Landsting) och gick under benämningen Vårdbarometern.

Efter 2015 års mätning gjordes undersökningen om. Vårdbarometern bytte skepnad till Hälso- och sjukvårdbarometern och såväl metodologiska som innehållsmässiga förändringar genomfördes i syfte att öka representativiteten och svarsbenägenheten. Mot bakgrund av denna förändring ska jämförelser innan 2016 göras med stor försiktighet. 

2019 samlades drygt 42 000 svar in från svenska medborgare i åldern 18 år och äldre. Knappt 7 540 av dessa var hemmahörande i Västra Götaland.

Resultatet från 2019 års undersökning visar att 83 procent av invånarna i Västra Götaland upplever att de har tillgång till den vård de behöver. Det är en ökning jämfört med föregående mätår, men resultatet hamnar fortsatt signifikant under riksgenomsnittet.

Befolkningen i Västra Götaland har vidare något lägre förtroende för hälso- och sjukvård i stort än befolkningen i övriga riket och anser i lägre grad att väntetider till besök och behandling på sjukhusen är rimliga. Detta mönster har observerats under flera år. De senaste åren har mätningarna pekat mot ett något försvagat förtroende även för vårdcentralerna i regionen samt att befolkningen i lägre grad anser att väntetider till desamma är rimliga. Någon signifikant minskning i befolkningens förtroende för vårdcentraler ses inte i 2019 års resultat jämfört med föregående års mätning. När det kommer till väntetider till besök och behandling på sjukhus och vårdcentraler, visar årets resultat på en signifikant förbättring.

Utvecklingen för förtroendet för 1177 ser något annorlunda ut mellan de olika plattformarna, men är generellt god och i nivå med föregående års resultat. För 1177 via webben ses en långsiktig positiv trend såväl i regionen som i Sverige generellt. Befolkningen i Västra Götaland hamnar i nivå med riks-genomsnittet både om vi ser till förtroende för 1177 via telefon och 1177 via webben. Däremot ligger förtroendet för 1177 Vårdguidens e-tjänster signifikant lägre om vi jämför med riket i övrigt och hamnar på samma nivå som övriga landet avseende förtroendet för digitala vårdbesök (20 procent). 

Resultaten från Hälso- och sjukvårdsbarometern skiljer sig genomgående i olika demografiska grupper, där ålder, födelseland och självskattat hälsotillstånd tenderar att ha störst betydelse. Ett mönster som är att betrakta som nationellt snarare än specifikt för Västra Götaland.

Antibiotikaresistens har på senare år utvecklats till ett snabbt växande globalt folkhälsoproblem.

Omfattningen av antibiotikaresistens varierar kraftigt mellan olika länder på grund av stora skillnader i antibiotikaanvändning och hygienrutiner. Även i Sverige ökar andelen resistenta bakterier vid våra vanligaste infektioner. En internationell rörlighet av varor, livsmedel och människor bidrar till en allt snabbare spridning av resistenta bakterier.

Flera faktorer påverkar utvecklingen:

• Det resistensförebyggande arbetet (rationell antibiotikaanvändning och minskad smittspridning).
• Uppkomst och spridning av nya typer av resistenta bakterier.
• Utveckling av nya behandlingsalternativ för infektioner, särskilt nya antibiotika och vacciner.
• Utvecklingen i samhället beträffande hälsa, resande, migration, handel och livsmedelsproduktion.

I Sverige är antibiotikaförbrukningen inom såväl human som veterinärmedicinen jämförelsevis låg, och Västra Götaland har minskat antalet antibiotikarecept med 30 % sedan 2012. Från att ha varit ett av de tre mest högförskrivande regionerna tillhör Västra Götalandsregionen numera de 7 regioner med lägst förskrivning i landet. Under 2019 minskade antalet antibiotikarecept i Västra Götaland med 7 procentenheter jämfört med 2018.

Variationen är dock stor mellan olika kommuner vilket kräver fortsatta insatser.

I december 2019 var det tre kommuner som uppnått målet under 250 recept/1000 invånare och år; Herrljunga, Lidköping och Grästorps kommun. Antalet recept per invånare var vid detta tillfälle lägst i Grästorps kommun (219 recept/1000 invånare och år) och högst i Åmåls kommun (344 recept/1000 invånare och år).

Regionens sjukhus fortsätter att minska sin användning av resistensdrivande medel, men den totala användningen av antibiotika till inneliggande patienter ökar.          

Kungälvs sjukhus minskar sin användning av cefalosporiner liksom SkaS och Alingsås. Västra Götalandsregionen tillhör de landsting i landet som använder minst av de resistensdrivande antibiotikaklasserna cefalosporiner och kinoloner.

Mer information om Stramas nationella och regionala arbete mot antibiotikaresistens finns att tillgå på strama.se samt vgregion.se/strama

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenten (se nedan).

Vårdrelaterade infektioner (VRI) är ett stort problem för drabbade patienter, men också för sjukvården. Betydande insatser har gjorts genom åren för att minska antalet vårdrelaterade infektioner, där de positiva effekterna av dessa åtgärder har utvärderats med korttidsmätningar två gånger per år (punktprevalensmätningar). För att komma ännu längre i arbetet med att minska de vårdrelaterade infektionerna har regionen 2014/2015 infört det så kallade Infektionsverktyget som på enhetsnivå registrerar alla nya vårdrelaterade infektioner som behandlas med antibiotika (incidensmätning).

Resultat från de första åren med Infektionsverktyget visar att regionen nått det uppsatta målet om högst 5,5 procent av vårdtillfällen förenade med förekomst av en vårdrelaterad infektion. Målet sänktes inför 2019 sänkts till 5 procent och gäller regionen som helhet, inte nödvändigtvis de enskilda sjukhusen eller enskilda kliniker eftersom de har olika patientgrupper och olika uppdrag. Målet 2020 är oförändrat

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan). 

Antibiotikaresistens har på senare år utvecklats till ett snabbt växande globalt folkhälsoproblem.

Omfattningen av antibiotikaresistens varierar kraftigt mellan olika länder på grund av stora skillnader i antibiotikaanvändning och hygienrutiner. Även i Sverige ökar andelen resistenta bakterier vid våra vanligaste infektioner. En internationell rörlighet av varor, livsmedel och människor bidrar till en allt snabbare spridning av resistenta bakterier.

Flera faktorer påverkar utvecklingen:

• Det resistensförebyggande arbetet (rationell antibiotikaanvändning och minskad smittspridning).
• Uppkomst och spridning av nya typer av resistenta bakterier.
• Utveckling av nya behandlingsalternativ för infektioner, särskilt nya antibiotika och vacciner.
• Utvecklingen i samhället beträffande hälsa, resande, migration, handel och livsmedelsproduktion.

I Sverige är antibiotikaförbrukningen inom såväl human som veterinärmedicinen jämförelsevis låg, och Västra Götaland har minskat antalet antibiotikarecept med 30 % sedan 2012. Från att ha varit ett av de tre mest högförskrivande regionerna tillhör Västra Götalandsregionen numera de 7 regioner med lägst förskrivning i landet. Under 2019 minskade antalet antibiotikarecept i Västra Götaland med 7 procentenheter jämfört med 2018.

Variationen är dock stor mellan olika kommuner vilket kräver fortsatta insatser.

I december 2019 var det tre kommuner som uppnått målet under 250 recept/1000 invånare och år; Herrljunga, Lidköping och Grästorps kommun. Antalet recept per invånare var vid detta tillfälle lägst i Grästorps kommun (219 recept/1000 invånare och år) och högst i Åmåls kommun (344 recept/1000 invånare och år).

Regionens sjukhus fortsätter att minska sin användning av resistensdrivande medel, men den totala användningen av antibiotika till inneliggande patienter ökar.          

Kungälvs sjukhus minskar sin användning av cefalosporiner liksom SkaS och Alingsås. Västra Götalandsregionen tillhör de landsting i landet som använder minst av de resistensdrivande antibiotikaklasserna cefalosporiner och kinoloner.

Mer information om Stramas nationella och regionala arbete mot antibiotikaresistens finns att tillgå på strama.se samt vgregion.se/strama

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenten (se nedan).

Varje år blir cirka 35 000 äldre så sjuka av sina läkemedel att de måste få sjukhusvård. Enligt en rapport sammanställd av Socialstyrelsen 2014 går det att förebygga runt 60 procent av sjukhusinläggningarna.

Socialstyrelsen har sammanställt en lista över läkemedel med hög risk för biverkningar för äldre. Preparaten bör endast användas om det finns särskilda skäl för det. Det ska vidare finnas en välgrundad och aktuell orsak (indikation) för att använda läkemedlet och läkaren ska ha bedömt att den förväntade nyttan med läkemedlet står i rimlig proportion till riskerna. Behandlingen bör också följas upp och omprövas regelbundet med täta intervaller.

Antalet äldre med olämpliga läkemedel i Västra Götaland har minskat kontinuerligt, men är fortsatt högt jämfört med övriga regioner enligt data som redovisas i Vården i siffror.

Enligt Socialstyrelsens Indikatorer för god läkemedelsterapi hos äldre är zopiklon det mest lämpliga sömnmedlet för äldre, p.g.a. dess relativt korta halveringstid, förutsatt att det inte finns någon bakomliggande orsak till sömnbesvären som gör att det krävs en annan behandling.

Andelen zopiklon av den totala användningen av sömnmedel hos äldre låg 2019 på samma nivå som 2018. Utvecklingen har under de senaste åren varit god i den mån att "rätt" sömnläkemedel används, samt att den totala användningen av sömnmedel i regionen har minskat.

Vårdgivare ska erbjuda individer som är 75 år eller äldre och som är ordinerade minst fem läkemedel en enkel eller fördjupad läkemedelgenomgång där patientens aktuella läkemedelsbehandling gås igenom. I VGR har andelen med registrerade läkemedelgenomgångar senaste åren legat på cirka 54 %.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan).

Västra Götalandsregionen är en av de regioner som använder mest lugnande medel i landet. En handlingsplan för att minska användningen av bensodiazepiner och bensodiazepinliknande medel har implementerats och ser ut att ha fått effekt. 

Även förskrivningen av sömnläkemedel är fortsatt hög i regionen jämfört med riksgenomsnittet. Andelen zopiklon, som är det rekommenderade förstahandsvalet bland sömnläkemedel ökar dock, vilket är positivt.

Västra Götalandsregionen följer med riktade analyser upp användningen av opioider, men det finns i nuläget inte någon regional indikator för att beskriva området.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan).

Andelen av befolkningen i Västra Götaland som hämtar ut läkemedel på recept håller sig relativt konstant jämfört med föregående år. 

Kvinnor hämtar ut receptläkemedel i större utsträckning än män.

Västra Götalandsregionens läkemedelskostnader har ökat jämfört med föregående år, både avseende receptläkemedel och rekvisitionsläkemedel. Kostnadsökningarna ses både på sjukhusen samt inom vårdval vårdcentral och övriga.

Sjukhusen står för 60 procent av de totala läkemedelskostnaderna. Introduktion av nya läkemedel liksom införande av nya behandlingsriktlinjer och vårdprogram sker till stor del inom specialistvård på sjukhus vilket är kostnadsdrivande.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenten (se nedan).

Överbeläggningar och utlokaliseringar uppstår när patienter inte kan erbjudas en disponibel vårdplats. Andelen överbeläggningar och utlokaliseringar i förhållande till disponibla vårdplatser kan ses som ett mått på bristen av disponibla vårdplatser. Överbeläggning och utlokalisering av en patient, innebär en ökad risk för vårdskada. De vanligaste skadorna är vårdrelaterad infektioner och trycksår.

SKR och Socialstyrelsen har tillsammans med regionerna utvecklat en modell för att varje månad följa upp förekomsten av överbeläggningar och utlokaliserade patienter. Utvecklingen kan också följas via väntetider i vården. Antalet överbeläggningar, utlokaliseringar och disponibla vårdplatser mäts per avdelning och dag. Uppgifterna rapporteras därefter in per sjukhus för både somatisk slutenvård och psykiatrisk slutenvård.

Överbeläggning definieras som en händelse när en inskriven patient vårdas på vårdplats som inte uppfyller kraven på disponibel vårdplats. Med disponibel vårdplats avses en vårdplats i slutenvård med fysisk utformning, utrustning och bemanning som säkerställer patientsäkerhet och arbetsmiljö. Inom den somatiska vården har Västra Götalandsregionen, ett högre antal överbeläggningar per 100 disponibla vårdplatser än riket. Inom psykiatrin har antalet överbeläggningar minskat under 2019 och ligger under rikets nivå.

En utlokaliserad patient definieras som en patient som är inskriven och vårdas på annan vårdenhet än den som har specifik kompentens och medicinskt ansvar för patienten. Utlokaliseringar av patienter ger en ökad risk för vårdskador efter det inte alltid finns tillräcklig kompetens och kapacitet för att mäta patienternas behov. Enligt Socialstyrelsen ökar risken för en vårdskada med 60 procent. Inom somatiken ligger antalet utlokaliseringar i nivå med riket. Uppgifter om utlokaliserade patienter inom psykiatrin, saknas.

Resultaten för Västra Götalandsregionen och riket avser antal överbeläggningar per hundra disponibla vårdplatser och antal utlokaliseringar per hundra disponibla vårdplatser.

En patient som inte längre behöver sjukhusets resurser ska kunna lämna sjukhuset och istället vårdas i hemmet eller i andra vårdformer. En patient är utskrivningsklar när den behandlande läkaren på sjukhuset anser att patienten inte längre behöver vårdas på sjukhuset.

En ny lag om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård, gäller sedan 2018. Enligt den nya lagen ska kommunerna betala för färdigbehandlade patienter som ligger kvar på sjukhuset efter tre kalenderdagar, inklusive helgdagar och inte fem arbetsdagar, som gällde tidigare. Antalet vårddagar som utskrivningsklara patienter blivit kvar på sjukhus har sedan den nya lagen trädde i kraft, minskat betydligt.  

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan). 

Ambulansverksamheten i Västra Götalandsregionen (VGR) är organiserad i fem sjukhusförvaltningar; Sjukhusen i Väster (SiV), Skaraborgs sjukhus (SkaS), NU-sjukvården, Sahlgrenska Universitetssjukhuset (SU) samt Södra Älvsborgs sjukhus (SÄS). Förutom ambulanssjukvård ingår även liggande sjuktransport i verksamheten. Ambulanshelikoptern är en regional resurs, organisatoriskt förlagd till Sjukhusen i Väster.

Ambulanssjukvårdens uppgifter är flera och består av att på plats bedöma, vårda och behandla patienten samt vid behov transportera patienter till rätt vårdnivå, alternativt att hänvisa till annan vårdnivå eller färdigvårda på plats hos patienten.

Ambulansuppdragen delas in efter prioritet (prio) som värderas utifrån patientens tillstånd:

• Prio 1 är uppdrag med högsta prioritet där patienten bedöms ha akuta och livshotande symtom.
• Prio 2 är uppdrag med hög prioritet där patienten bedöms ha akuta men ej livshotande symtom.
• Prio 3 innebär att patienten har ett vårdbehov, men att det är av mindre akut karaktär.

I de fall där patienten inte har ett vårdbehov under transporten kan uppdragen utföras av liggande sjuktransport, prio 4, alternativt kan hänvisning ske till sittande sjukresa.

SOS Alarm Sverige AB (SOS) har genom avtal med staten uppdraget att svara på nödnumret 112. Från april 2019 drivs prioriteringsfunktionen inom Västra Götalandsregionen dygnet runt av Sjukvårdens Larmcentral (SvLc) som tillhör Regionhälsan. SvLc tar emot medicinska nödsamtal som inkommer via 112. SvLc svarar även för vårdens beställning av ambulans- och liggande sjuktransport samt dirigerar liggande sjuktransport och ambulanshelikoptern i VGR (HEMS-koordination).

Fördelen med att driva verksamheten i egen regi är att bedömningarna görs med hög medicinsk kompetens vilket innebär en större möjlighet att tillgodose rätt vårdnivå direkt och med rätt resurs. 

Utifrån SvLc:s prioritering och bedömt behov av ambulans har VGR avtal med SOS om dirigering av delar av ambulanssjukvårdens resurser.

Redovisning av verksamheten sker månadsvis. Fram till 2018 redovisades utfallet årsvis. För prio 1 har det från år 2017 skett en förändring av mätintervallet. Tidigare räknades intervallet från noll minuter till och med minut 20. Sedan 2017 mäts intervallet från noll minuter till och med minut 19, det vill säga, 19 minuter och 59 sekunder. Förändringen gjordes för att kunna jämföra utfallet i VGR med utfallet nationellt.

Statistik presenteras per sjukhusförvaltning och hälso- och sjukvårdsnämnd. Det finns vissa skillnader mellan sjukhusförvaltningarnas och hälso- och sjukvårdsnämndernas upptagningsområde.

Diagrammen nedan visar andel prio 1 som når patienten inom 20 minuter, väntetid för prio 1 och prio 2 samt antal uppdrag per prioriteringskategori (prio 1 - 4) per sjukhusförvaltning och hälso- och sjukvårdsnämnd.

Länk till avsnittet Ambulansssjukvården i verksamhetsanalys 2018

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan). 

Vårdplatser

Med antal disponibla vårdplatser avses det genomsnittliga antalet vårdplatser i slutenvård som genomsnittligt under året varit tillgängliga (beläggningsbara) med hänsyn tagen till planerade och oplanerade stängningar samt att de krav som ställs på patientsäkerhet och arbetsmiljö för disponibla vårdplatser ska ha varit uppfyllda.

Antalet disponibla vårdplatser har minskat mellan 2016 och 2019. År 2016 var antalet genomsnittliga vårdplatser 4 030 stycken, 2017 fanns det 3 879 platser, 2018 och 2019 fanns det 3 807 platser respektive 3 641 platser.

Antal disponibla vårdplatser går inte att jämföra fullt ut med tidigare år eftersom Sveriges kommuner och regioner (SKR) har valt att ändra en del i medicinsk verksamhetsindelning under respektive delverksamhetsområde för 2017.

Extern Länk till interaktiva diagram och tabell där diagrammen kan brytas ned i vårdform, vårdgivarkategori, driftform mm.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan).

År 2019 hade 78,4 procent av befolkningen i Västra Götaland besökt hälso- och sjukvård (primärvård, specialiserad vård) eller varit inskriven på sjukhus. 71 procent av befolkningen hade besökt primärvård, 47 procent hade besökt specialiserad öppenvård och drygt åtta procent hade slutenvårdats.

I snitt gjorde befolkningen 6,3 besök och/eller vårdtillfällen per invånare år 2019, vilket motsvarade 10,8 miljoner besök och 216 000 vårdtillfällen.

Vårdkonsumtionen har ökat kontinuerligt sedan 2008, från 5,9 till 6,3 per invånare, med undantag för en liten minskning mellan 2011 och 2014 (Figur 1 nedan). Mönstret över tid speglar framförallt förändringar i primärvårdskonsumtion. Det är framförallt besök till övriga personalkategorier i primärvård utöver läkare som ökat över tid. År 2014 infördes vårdval rehab i Västra Götalandsregionen, vilket ledde till en kraftig ökning av antal besök till fysioterapeut år 2015. Antalet har sedan fortsatt att öka kontinuerligt. Men en ökning ses även för besök till sjuksköterska, psykolog och undersköterska. Antalet läkarbesök inom primärvård har däremot minskat kontinuerligt efter 2011. Även antalet slutenvårdstillfällen har minskat kontinuerligt senaste tio åren.

Kvinnor hade i högre grad besökt vården än män (84 procent jämfört med 73 procent), oavsett vårdform. Bland de äldsta (80 år eller äldre) hade 100 procent av befolkningen besökt primärvården under ett år. Lägst andel som besökt vården fanns bland åldrarna 7-44 år där cirka 70 procent hade besökt vården (Figur 2 nedan).

Det fanns inga stora skillnader mellan nämndområden i andel av befolkningen som besökt hälso- och sjukvård eller vårdkonsumtion, men det fanns skillnader per vårdform mellan nämndområden.

Vårdkonsumtionen har varit högre i Norra nämndområdet än i övriga områden under hela perioden 2005-2019 och den förklaras av en högre primärvårds- och slutenvårdskonsumtion, trots länets lägsta konsumtion av specialiserad öppenvård (Figur 3, 4 nedan). Lägst konsumtion sågs i Göteborg och Östra nämndområdet år 2019. Östra har lägst antal besök till primärvårdsläkare i regionen, medan Göteborg har färre primärvårdsbesök till övrig personal utöver läkare (med undantag för besök till psykolog/psykoterapeut/kurator där Göteborg och Västra ligger högst i länet).

Antal vårdkontakter per invånare varierar mellan regionens kommuner och stadsdelar i Göteborg mellan 5,6 och 7,1 besök och/eller vårdtillfällen per invånare. Högst antal primärvårdsbesök bland 65 år eller äldre sågs i Kungälv och Tanum år 2019 (8,5 besök per invånare) och lägst i Vårgårda och Herrljunga (5,4 besök per invånare).

De inomregionala skillnader som ses både i andel av befolkningen som sökt vård respektive i vårdkonsumtion kan ha flera förklaringar. Ålderssammansättning, vårdbehov, sökmönster, efterfrågan, vårdutbud, tillgänglighet är exempel på faktorer som kan påverka vårdkonsumtionen.

Extern Länk till interaktiva diagram och tabell där diagrammen kan brytas ned i åldersgrupper, kön, HSN, vårdform, vårdgivarkategori mm.

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenter (se nedan). 

Här listas benchmarkingrapporter om hälso- och sjukvård, framtagna av Västra Götalandsregionen. De fullständiga rapporterna nås via vidhängande länkar.

Koncernavdelning data och analys publicerar den sextonde upplagan av Verksamhetsanalysen. Huvuddelen av alla medicinska resultat för tidsserier till och publiceras 8 juni 2020, medan övrig information liksom rapporter publiceras löpande under året.

Verksamhetsanalysen beskriver olika delar av sjukvården i Västra Götaland, medicinsk kvalitet, patientsäkerhet, tillgänglighet, ambulanssjukvård, patientens och befolkningens syn på sjukvården, samt vårdkonsumtion, vårdproduktion, hälso- och sjukvårdspersonal, kostnader och resurser. Befolkningen i Västra Götaland beskrivs i eget avsnitt utifrån ålder, kön, geografi, socio-demografi, samt befolkningsprognos.

I de medicinska kvalitetsavsnitten redovisas resultaten för hundratals olika kvalitetsindikatorer, oftast uppdelade på sjukhus eller geografiska områden, kön och åldersgrupper. Målet är att resultaten skall innefatta senaste kalenderåret och att tidsserierna skall sträcka sig minst fem år bakåt i tiden. De medicinska kvalitetsindikatorerna är uppdelade efter de nationella programområdena inom kunskapsstyrningen, för de områden där det finns tillgång till indikatorer. Vissa avsnitt kan publiceras på flera ställen, ex primärvård, akutvården och patientsäkerhet.

Utöver verksamhetsanalysen sammanställs resultaten för sjukhusindikatorerna årligen i en rapport, som också innehåller förslag till förbättringsområden för så väl de enskilda förvaltningarna men också på övergripande nivå. Nytt för i år är att resultaten för ett urval av indikatorer för primärvården sammanställs i en primärvårdsrapport. Rapporterna nås via knapp till vänster om menyknappen.

I verksamhetsanalysen publiceras också fördjupningsrapporter framtagna av Enheten för vårdanalys Koncernkontoret, rapporter från Öppna jämförelser och benchmarkingrapporter. 

Avsnitten i Verksamhetsanalysen inleds alltid med en sammanfattning. Indikatorerna redovisas sedan i form av interaktiva diagram. Under diagrammet beskrivs indikatorn i text samt en analys av utfallet.

Interaktiva diagram öppnas genom att klicka uppe i högra hörnet på diagrammet. Med hjälp av knappar i diagrammet går det sedan att välja och filtrera informationen och vad som visas. På de öppnade diagrammen finns också knappar för att spara diagrammet som bild utifrån de val man gjort, och man kan fälla ner en tabell som visar underlaget till diagrammet. Tabellen kan exporteras till en Excel-fil. Den web-baserade verksamhetsanalysen fungerar i vanlig dator, på surfplatta och i smartphone.

Koncernavdelning data och analys rapporterar också medicinska resultat i Kvartalen, Munin och Hugin. I Analysportalen nås dessa liksom alla övriga statistikverktyg och rapporter från Koncernavdelning data och analys.

Verksamhetsanalysen publiceras årsvis i juni, men uppdatering sker fortlöpande under året i takt med att data blir tillgänglig. Preliminära publiceringstider för de olika områdena är:

• Medicinska resultat och de flesta övriga sammanställningar uppdateras i början av juni, med eftersläpning för vissa avsnitt
• Tillgängligheten uppdateras månadsvis
• De olika rapporterna publiceras fortlöpande

Marie Röllgårdh, avdelningschef, koncernavdelning data och analys

Västra Götaland är ett av landets största län både sett till yta och till antalet invånare. Här bor idag strax över 1,7 miljoner invånare. Befolkningen är emellertid ojämnt spridd över regionen, med drygt en tredjedel av befolkningen centrerad till Göteborgs stad. Länet har haft en kraftig befolkningsökning de senaste årtiondena och prognosen visar på en fortsatt befolkningstillväxt de kommande decennierna. 

Ökningen av antalet invånare i regionen beror bland annat på positiva flytt- och födelsenetton; fler flyttar hit än lämnar och fler föds än dör, men också på grund av att vi blir allt äldre och lever längre. Detta är av stor betydelse för behovet av hälso- och sjukvård eftersom kostnaderna för slutenvård per individ ökar brant från 65 års ålder. Andelen äldre används därför ofta som ett mått på resursbehov för vård.

År 2019 var nästan en femtedel (19,5 procent) av befolkningen i Västra Götaland 65 år eller äldre, och drygt 5 procent var äldre än 80 år. Åldersstrukturen skiljer sig emelltertid mycket åt mellan regionernas kommuner. Göteborg har den yngsta befolkningen sett till medelålder (39,0 år), medan Sotenäs är den kommun med högst medelålder (49,4 år). I Härryda kommun utgör barn (0-17 år) mer än en fjärdedel av populationen (26,3 procent). Motsvarande andel i Sotenäs är 14,7 procent. 

Befolkningen i Västra Götaland förväntas öka till 1,89 miljoner invånare år 2040. Det innebär cirka 165.000 fler invånare jämfört med dagens befolkning och betyder drygt 8.000 fler invånare i genomsnitt för varje år. I rapporten Befolkningsprognos i Västra Götaland 2020 - 2040 presenteras av SCB framtagna beräkningar av folkmängd och befolkningsförändringar, som exempelvis födelse- och flyttnetto, befolkningsökning per åldersgrupp samt befolkningsstruktur. Befolkningsprognosen presenteras för Västra Götaland totalt, per enskilda kommuner samt uppdelat på delregioner och hälso-och sjukvårdsnämndsområde (HSN).

Vid frågor om redovisade resultat i avsnittet, kontakta skribenterna (se nedan). 

Underlag för nämndernas vårdbehovsplanering

Koncernavdelning data och analys har tagit fram en version till planeringsunderlag (vårdbehovsanalys) för respektive hälso- och sjukvårdsnämnd.

Analysen beskriver demografiska förutsättningar och identifierar områden inom sjukvården där det finns utrymme för insatser. Underlaget baseras i huvudsak på de analyser som gjorts i Verksamhetsanalys 2019, Hälsoläget 2019, Sjukhus- och Primärvårdsrapporterna 2019.

Underlagen har under mars och april redovisats för respektive hälso- och sjukvårdsnämnd. Inför nästa period är avsikten att vårdbehovsanalyserna ska utvecklas genom samverkan mellan olika enheter inom koncernkontoret.