Verksamhetsanalysen uppdateras ej efter 2020. Avsnitten som beskriver olika delar av hälso- och sjukvården uppdateras och publiceras på Statistik- och analysportalen:
https://www.vgregion.se/statistik-analysportalen/Bröstmjölk är bra för barnen och bröstmjölk kan minska risken för infektioner. WHO rekommenderar amning de första sex månaderna, men rekommendationerna om vid vilken ålder annan mat ska introduceras är under diskussion.
Andelen barn som ammas, antingen helt eller delvis, har sjunkit något över tid bland yngre barn såväl i Västra Götaland som i riket medan andelen ammade vid 9 och 12 månaders ålder ökat. Andelen ammade barn vid 1 veckas ålder är i stort sett lika i Västra Götaland och i riket medan andelen ammade vid 2 och 4 månaders ålder är något lägre i Västra Götaland.
Amningsfrekvensen i de olika hälso- och sjukvårdsnämndsområdena i Västra Götaland varierar. Oavsett barnets ålder är det högst andel ammade i Göteborgs hälso- och sjukvårdsnämndsområde och lägst andel i Östra Hälso- och sjukvårdsnämndsområdet.
I Göteborgs stad är andelen ammade barn upp till och med 6 månaders ålder i nivå med eller högre än genomsnittet i Västra Götaland i alla stadsdelar utom SDN-Angered.
Alla barn i Sverige erbjuds kostnadsfri vaccinering mot difteri, stelkramp, polio, kikhosta, haemophilus influenzae typ B (HiB), pneumokocker, mässling, påssjuka och röda hund. Dessutom erbjuds BCG-vaccin (Bacille Calmette-Guérin) till barn som löper ökad risk att utsättas för tuberkulos.
Vaccinationstäckningen är god. Andelen barn i Västra Götaland som vid 2 års ålder fått tre vaccindoser mot difteri, stelkramp, polio, kikhosta, HiB och pneumokocker och en vaccindos mot mässling, påssjuka och röda hund (MPR) är i nivå med riksgenomsnittet. BCG-vaccination vid ökad tuberkulosrisk var i början av perioden något lägre i Västra Götaland men är senaste året i nivå med rikssnittet.
Vaccinationstäckningen i de olika hälso- och sjukvårdsnämndsområdena är i stort sett i nivå med riksgenomsnittet medan andelen riskbarn som får BGC-vaccination varierar. Södra och Norra HSN har under hela perioden haft hög andel BCG-vaccinerade riskbarn och Västra HSN en relativt låg andel.
Inom Göteborgs stad är vaccinationstäckningen för de allmänna vaccinationerna likaledes hög med undantag av SDN-Angered där andelen vaccinerade senaste året är lägre än genomsnittet i Västra Götaland. Däremot är det stor variation i frekvensen av BCG-vaccination bland barn med ökad risk för tuberkulossmitta där SDN-Angered senaste året vaccinerade nästan alla riskbarn medan SDN-Centrum vaccinerade knappt tre fjärdedelar av dessa barn.
Vid cerebral paren (CP) är rörelseförmågan påverkad. CP beror på att hjärnan skadats innan födelsen eller någon gång under de första två levnadsåren. Epilepsi, utvecklingsstörning samt syn- och hörselnedsättning kan förekomma vid CP, men de flesta har bara försämrad rörelseförmåga. Av 400 födda barn drabbas cirka ett barn av CP. Genom noggrann uppföljning och behandling kan flera senkomplikationer förebyggas, bland annat kan risken för ledstelhet (kontraktur) minskas.
Uppföljningsprogrammet för CP (CPUP) rekommenderar att barn med CP skall bedömas av fysioterapeut (sjukgymnast). Av de yngre barnen skall minst 90 procent bedömas årligen, medan intervallen kan vara något glesare för tonåringar med lindrig rörelsepåverkan. Nästan alla barn under 6 års ålder, i såväl Västra Götaland som riket, har senaste året bedömts av sjukgymnast. Av de äldre barnen är motsvarande siffra knappt 90 procent. De yngre barnen har också god sträckningsförmåga i knäled, men andelen sjunker sedan succesivt med stigande ålder.
Diabetessjukvården är generellt god i Sverige. Sedan 2010 har behandlingen av blodtryck och förhöjda blodfetter blivit allt bättre, och andelen patienter som genomgått ögonbottenfotografering och fotundersökning har ökat. Andelen patienter med god (HbA1c < 52 mmol/mol) respektive medelgod blodsockerkontroll (HbA1c < 71 mmol/mol) har varit relativt stabil på cirka 52 procent respektive 89 procent. I Västra Götaland är resultaten snarast bättre, fler patienter har god och medelgod blodsockerkontroll, och fler har bra blodtryckskontroll. Behandlingen av förhöjda blodfetter är lika god i Västra Götaland som i riket, men vi kan bli bättre på ögonbottenfotograferingar och på fotundersökningar.
Att jämföra sig mot riksgenomsnittet är tveksamt, då det i sig inte är ett mål för behandlingen - ofta vill man nå än längre. Men jämförelsen kan ändå tjäna som måttstock då klara och väldefinierade målnivåer inte alltid finns.
Behandlingen av typ 2-diabetes i de olika nämndområdena i Västra Götaland är i stort som i riket eller bättre, men där finns klara skillnader. Måluppfyllnad för blodsockerkontroll är generellt god i samtliga nämndområden, och de inomregionala skillnaderna är små. Detsamma gäller behandling av blodtryck. Däremot ses relativt stora inomregionala skillnader för de övriga indikatorerna, där resultaten i vissa nämndområden är bättre än i riket, och andra sämre. Sämst resultat ses för fotundersökningar, där andelen undersökta är lägre i samtliga nämndområden jämfört med riket.
HSN-Göteborg och HSN-Norra är de nämndområden som har flest patienter som når alla fem delmål i den så kallade basnivån. Områdena är också de med lägst andel patienter med ökad risk att utveckla hjärt-kärlsjukdom inom 5 år.
Hysterektomi innebär borttagande av livmodern. Vanligen görs det till följd av en godartad (benign) orsak som till exempel muskelknuta (myom), framfall eller rikliga blödningar i samband med menstruation. Hysterektomi kan också göras vid cancer, förlossning eller vid skada. Av de som opererades under perioden 2010 till 2015 angav cirka 60 procent av kvinnorna att de två månader efter operationen inte haft några komplikationer eller oväntade besvär. Resultaten för de olika sjukhusen i Västra Götaland är i nivå med riksgenomsnittet.
Framfall av livmodern eller slidan (genital prolaps) kan ge betydande besvär, där den kirurgiska behandlingen kan variera från enklare ingrepp till mer komplicerad operation. I allt högre grad genomförs behandlingen i dagkirurgi, medan mer komplicerade operationer görs i slutensjukvården.
Enligt patientenkäter är resultaten för sjukhusen i Västra Götaland i stort på samma nivå som riksgenomsnittet, även om viss variation finns. Ett år efter operationen rapporterar cirka 70 procent av kvinnorna att de inte längre har några framfallssymtom.
Inkontinensproblem (urinläckage) vid till exempel ansträngning är inte ovanligt, särskilt inte vid hög ålder eller kraftig övervikt. Urinläckaget kan ofta åtgärdas med en operation, och ett år efter operationen anger cirka 70 procent av kvinnorna att de blivit kontinenta. Resultaten för de olika sjukhusen i VGR är bättre eller på samma nivå som riksgenomsnittet.
Kirurgiska ingrepp på blodkärlen är komplicerade och inte helt riskfria då operationen syftar till att reparera ett skadat eller tilltäppt blodkärl. Resultaten från tre sådana operationstyper redovisas. Operation av symtomgivande förträngning av halspulsådern bör helst göras inom 14 dagar för att ha god förebyggande effekt på stroke. I såväl Västra Götaland som riket opereras mer än 80 procent av patienterna inom 14 dagar.
En sjuklig vidgning av kroppspulsådern (aortaaneurysm) är ett allvarligt tillstånd då risken för död är hög om kroppspulsådern brister. Vid planerade operationer av vidgad kroppspulsåder är dock dödligheten låg inom 90 dagar efter ingreppet, cirka två procent såväl i Västra Götaland som riket.
Vid kärlförträngning i benen syftar operationen till att återställa blodcirkulationen. Andelen som avlider eller behöver amputeras ovan fotled inom 30 dagar är mått på hur väl ingreppet lyckats. Resultaten i såväl Västra Götaland som riket är goda såtillvida att endast cirka fyra procent avlider eller behöver amputeras.
Efter sjukhusvistelse för akut sjukdom, oavsett vilken, räknar man vid utskrivningen med att patientens tillstånd är så stabilt och välbehandlat, och uppföljningen så välplanerad att de inte oplanerat närmaste dagarna skall behöva återinskrivas för samma sjukdom. Ej heller att de skall behöva återinskrivas för någon virusinfektion eller annan infektion som de smittats av, eller drabbats av, under vårdtiden. Andelen som trots allt återinskrivs kan eller bör inte vara noll, då det skulle leda till orimlig överbehandling av många patienter. Men rimligen skall nivån vara låg. Inom vuxensjukvården finns inom vissa områden riktvärden för acceptabel återinskrivningsfrekvens. Några sådana riktnivåer finns inte för barnsjukvården. Sektorsrådet för barnsjukvård i Västra Götalandsregionen vill därför prova att införa sådana riktvärden för två vanliga sjukdomstillstånd hos barn under 6 års ålder; ett om maximalt 6 procents oplanerad återinskrivning inom 7 dagar efter sjukhusvård för gastroenterit, och ett om maximalt 3 procent efter sjukhusvård för astma och obstruktiva andningsbesvär.
Resultaten visar att återinskrivningsfrekvensen efter gastroenterit minskat så att frekvensen år 2015 är lägre än 5 procent vid samtliga barnklinikerna i VGR. Däremot ses ingen säker förändring av återinskrivningsfrekvenser efter vård för astma och obstruktiva andningsbesvär, den är som tidigare cirka 3 procent.
Vid akut försämring av astma, så kallad exacerbation, blir andningsbesvären ibland så svåra att barnet behöver hjälp på akutmottagningen eller sjukhusvård. Efter en sådan akut försämring av astman rekommenderas uppföljning för kontroll och eventuell medicinjustering. Av de drygt 1700 oplanerade besök barn gjort under 2015 på grund av astma, finns endast ett efterföljande planerad besök inom 90 dagar registrerat hos knappt 40 procent.
Kraftig övervikt (obesitas) kan medföra psykosociala problem och annan sjuklighet såsom diabetes och hjärtkärlsjukdom. Kirurgisk behandling erbjuds till patienter med kraftig övervikt där annan behandling inte varit tillräckligt framgångsrik. Målet med behandlingen är att förbättra patientens hälsotillstånd, att viktminskningen skall ge ökad livskvalitet, minskad samsjuklighet och minskad dödlighet. I Västra Götaland opereras cirka 600-700 patienter per år vid regionens egna sjukhus. Tre av fyra är kvinnor.
Den kirurgiska behandlingen utvärderas i denna sammanställning genom att presentera hur stor andel av de opererade patienterna som följs upp efter ett respektive två år, samt andel minskad övervikt efter ett respektive två år.
Andel uppföljda ett år efter den kirurgiska behandlingen är god, cirka 90 procent såväl i riket som i Västra Götaland. Däremot är andelen uppföljda efter två år klart lägre, endast 60 till 70 procent av patienterna har varit på en planerad 2-årskontroll. Uppföljningsfrekvensen för patienter opererade vid regionens egna sjukhus är generellt något bättre än i riket.
Andelen minskad övervikt har succesivt ökat från 79 procent för opererade 2010, till 83 procent för opererade 2014. Resultaten för Västra Götaland är i stort som i riket, om än några procentenheter lägre.
En akut höftfraktur bör opereras inom 24 timmar. Dröjer tiden till operation ökar risken för komplikationer. Inom VGR finns därför regionalt måltal som anger att minst 75 procent av patienterna ska vara opererade inom 24 timmar. Vissa av sjukhusen i VGR når redan detta mål, men inte alla.
Andelen patienter som är åter till ursprungligt boende 4 månader efter operation av höftfraktur är något högre i VGR än i riket.
Vid brott på lårbenshalsen används oftast protes. Andelen protesopererade är något högre i VGR jämfört med riket.
Förträngningar i kotpelaren (spinal stenos) och diskbråck kan orsaka bensmärta genom att nerverna kläms. Vid svåra besvär, eller då besvären efter ett diskbråck inte går över, kan operation bli aktuellt. Andelarna patienter som rapporterar smärtfrihet eller betydande förbättring efter sådana operationer är lika stora i VGR som i riket.
SVEUS är en nationell samverkan för värdebaserad ersättning och uppföljning i hälso- och sjukvården. SVEUS-rapporten om ryggkirurgi vid diskbråck och spinal stenos når du via denna länk SVEUS Värdebaserad uppföljning av kirurgisk behandling vid diskbråck och spinal stenos.pdf
Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor. Varje år insjuknar drygt 8 000 kvinnor i Sverige.
Resultaten i bröstcancervården har tydligt förbättrats under de senaste decennierna och den relativa 5 års-överlevnaden är nu 90 procent. Orsaken är främst de förbättringar som genomförts i alla delar av processen; den tidiga diagnostiken som utvecklats genom screening och hög tillgänglighet, den kirurgiska behandlingen som blivit all mer specialiserad och den onkologiska behandlingen i form av hormonell behandling, cytostatika och strålbehandling.
Starka framgångsfaktorer har också varit en multidisciplinär samverkan, implementering av forskningsresultat i vårdprogram och väl utvecklade kvalitetsregister.
Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen diagnosår 2015 är 100 procent.
Data i diagrammen presenteras per hälso- och sjukvårdsnämnd samt för Västra Götalandsregionen och riket.
Karta över hälso- och sjukvårdsnämnderna samt befolkningsstatistik
Varje år får nästan 1 400 personer huvud- och halscancer i Sverige. De flesta är över 65 år. Diagnosen är vanligare bland män än bland kvinnor, men fördelningen varierar beroende på var primärtumören är lokaliserad.
Huvud- och halscancer är ett samlingsbegrepp för tumörer i läpp, munhåla, svalg, struphuvud, näsa, bihålor, spottkörtlar samt lymfkörtelmetastas på halsen med okänd primärtumör. Varje diagnosgrupp är i sin tur indelade i undergrupper som skiljer sig åt, både vad gäller tillväxt, risk för spridning, prognos och behandling. De tre vanligaste grupperna är cancer i munhåla, mellansvalg och struphuvud.
Huvud- och halscancer kan behandlas med kirurgi, strålning eller cytostatika. Patienter med tumör som upptäcks i ett mer avancerat skede får oftast en kombinationsbehandling vilket ökar risken för bestående problem, exempelvis med sväljning och muntorrhet.
Indikatorerna nedan visar bland annat att:
Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen diagnosår 2015 är 100 procent.
Data i diagrammen presenteras per hälso- och sjukvårdsnämnd samt för Västra Götalandsregionen och riket.
Karta över hälso- och sjukvårdsnämnderna samt befolkningsstatistik
Hudcancer tillhör de vanligaste tumörsjukdomarna. I Sverige diagnosticeras cirka 11 500 personer varje år, varav drygt 3 000 har melanom och drygt 8 000 har skivepitelcancer.
Inräknat förstadier och basalcellscancer, den lindrigaste hudcancertypen, rapporterades över 66 000 nya hudcancerfall 2013. (finns nyare siffra?)
Antalet tumörer ökar generellt med fem, sex procent årligen. Bland äldre är ökningstakten ännu snabbare.
För patienter med tunna melanom, vilket är ungefär hälften av fallen, är den relativa femårsöverlevnaden 93 procent hos kvinnor och 86 procent hos män.
Information till befolkningen om melanom och förbättrade sol- och solarievanor bör kunna bryta sjukdomsökningen.
Indikatorerna nedan visar bland annat att:
Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen diagnosår 2015 är 99,6 procent.
Data i diagrammen presenteras per hälso- och sjukvårdsnämnd samt för Västra Götalandsregionen och riket.
Karta över hälso- och sjukvårdsnämnderna samt befolkningsstatistik
I Sverige drabbas årligen cirka 3 800 personer av lungcancer. Incidensen har de senaste decennierna minskat och planat ut bland män, medan den ökat bland kvinnor under en längre tidsperiod. I dag får lika många kvinnor som män lungcancer. Hälften av patienterna är 69 år eller äldre, och färre än fem procent är under 50 år vid diagnos.
Den totala femåröverlevnaden för lungcancer är 16 procent. Omkring 3 500 personer dör varje år i lungcancer som är den cancerformen som tar flest liv i Sverige och i resten av världen.
Lungcancer delas in i olika vävnadstyper. De vanligaste är adenocarcinom (ca 45 procent), skivepitelcancer (ca 25 procent), storcellig cancer (5-10 procent) och småcellig cancer (ca 15 procent). Adenocarcinom, skivepitelcancer och storcellig cancer grupperas ofta tillsammans under beteckningen icke-småcellig cancer. Utvecklingen av läkemedel med specifika effekter vid olika tumörtyper gör dock att en detaljerad vävnadstypning blivit allt viktigare, vilket också ställer krav på provtagning från tumören. De vanligaste provtagningsteknikerna är bronkoskopi, ev med stöd av EBUS (ultraljudsledd provtagning), och nålbiopsier genom bröstväggen med ledning av datortomografi. Utredningen omfattar också en noggrann stadieindelning, och vid planerad operation undersökning av patientens hjärt- och lungfunktion.
Behandlingen vid lungcancer innefattar operation vid tidigare stadier (stadium I-II), strålbehandling vid lokalt avancerad sjukdom (stadium III), och läkemedelsbehandling vid spridd sjukdom (stadium IV). Operation och strålbehandling kombineras ofta med läkemedelsbehandling, och har vid stadium I-III en potentiellt botande effekt. Återfall efter behandling är dock vanligt, vilket sammantaget med att flertalet patienter redan vid diagnos har spridd sjukdom förklarar de låga överlevnadstalen vid lungcancer.
Nya läkemedelsprinciper med så kallade målriktad terapi som blockerar tillväxtsignaler till tumörceller (EGFR- och ALK-hämmare) eller hämmar blodkärlsförsörjningen till tumören (VEGF-hämmare) har medfört betydande förbättring av behandlingen hos vissa grupper av patienter med icke-småcellig cancer. Med så kallade molekylärpatologiska analyser av tumörvävnad kan man också testa vilka patienter som har störst sannolikhet för nytta av dessa läkemedel. Nyligen har immunterapi med PD-1- och PD-L1-hämmare tillkommit i behandlingsarsenalen. Denna behandlingsprincip går ut på att aktivera kroppens eget tumörspecifika immunförsvar, vilket i flera studier visat bättre effekter än konventionella cytostatika.
Över åren ses en långsam förbättring av resultaten och överlevnaden efter diagnos stiger successivt. Detta kan delvis förklaras av bättre diagnostik. Så har till exempel tillgången till positron-emissionstomografi (PET) medfört en betydligt bättre precision i stadieindelningen än tidigare, och fler patienter erbjuds rätt behandling. Mycket av utvecklingen ligger dock på behandlingssidan. Strålbehandlingstekniken har under de senaste decennierna genomgått en stark utveckling, vilket tillsammans med bättre läkemedel medfört att fler patienter med lokalt avancerad sjukdom kan leva längre.
De stora framgångarna vid lungcancer kommer dock inte förrän vi kan identifiera sjukdomen i ett tidigare skede av förloppet, medan botande behandling fortfarande kan erbjudas, eller helst förebygga sjukdomen helt. Screening av lungcancer har i många studier misslyckats med att minska dödligheten i sjukdomen. I en större amerikansk studie som publicerades 2011 såg man dock för första gången att screening med lågdosdatortomografi minskade dödligheten i lungcancer med ca 20 procent i relativa tal i en högriskgrupp. Screening har ännu inte införts som rutin utanför USA, och i Europa inväntas resultaten av pågående liknade studier.
Den största riskfaktorn för lungcancer är tobaksrökning. Sedan det nationella lungcancerregistret infördes 2002 har andelen rökare och före detta rökare legat stadigt kring 90 procent av alla nyinsjuknade patienter. Rökning bedöms vara den dominerande orsaken i minst 80 procent av fallen. Även om det finns andra bidragande orsaker (radonexponering, allmänna luftföroreningar, asbest) skulle ingen enskild åtgärd på sikt ha så dramatisk effekt på insjuknandet i lungcancer som ett generellt rökstopp.
Indikatorerna nedan visar bland annat att:
Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen diagnosår 2015 är 99 procent.
Data i diagrammen presenteras per hälso- och sjukvårdsnämnd samt för Västra Götalandsregionen och riket.
Karta över hälso- och sjukvårdsnämnderna samt befolkningsstatistik
Tjocktarmscancer är tillsammans med ändtarmscancer en av de vanligaste cancerformerna i Sverige. Cancertumörer som sitter i de nedersta 15 centimetrarna av tarmen kallas ändtarmscancer. Tumörer i andra delar av tjocktarmen kallas för tjocktarmscancer. Det finns också en ovanlig typ av cancer i nedersta delen av ändtarmen som kallas analcancer eller cancer i ändtarmsöppningen.
Varje år drabbas cirka 4 100 personer av tjocktarmscancer. De flesta av dem som insjuknar, 75 procent, är över 65 år och omkring fem procent är under 50 års ålder. Tjocktarmscancer är lika vanligt hos män som hos kvinnor.
Dagens behandlingsmetoder har ökat möjligheterna att bli botad. Symtomen visar sig ofta tidigt och de flesta har stora chanser att bli botade ifall man snabbt kontaktar vården.
Den vanligaste behandlingen är att operera bort tumören genom ett snitt i magen. Man kan också behöva behandling med cellhämmande läkemedel, cytostatika.
Sedan maj 2016 görs utredning och undersökningar enligt ett standardiserat vårdförlopp som är ett sätt att organisera utredningen så att den går så snabbt som möjligt. Syftet är också att ge en mer jämlik och patientfokuserad vård över hela landet.
Femårsöverlevnaden har förbättrats under de senaste decennierna. För patienter diagnosticerade med tjocktarmscancer 2005 - 2009 var femårsöverlevnaden 61 procent för män och 65 procent för kvinnor.
Indikatorerna nedan visar bland annat att:
Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen diagnosår 2015 är 99,1 %.
Data i diagrammen presenteras per hälso- och sjukvårdsnämnd samt för Västra Götalandsregionen och riket.
Karta över hälso- och sjukvårdsnämnderna samt befolkningsstatistik
Ändtarmscancer är tillsammans med tjocktarmscancer en av de vanligaste cancerformerna i Sverige. Cancertumörer som sitter i de nedersta 15 centimetrarna av tarmen kallas ändtarmscancer. Tumörer i andra delar av tjocktarmen kallas för tjocktarmscancer. Det finns också en ovanlig typ av cancer i nedersta delen av ändtarmen som kallas analcancer eller cancer i ändtarmsöppningen.
Varje år drabbas cirka 2 100 personer av ändtarmscancer. De flesta av dem som insjuknar, 75 procent, är över 65 år och omkring fem procent är under 50 års ålder. Ändtarmscancer är något vanligare hos män än hos kvinnor.
Dagens behandlingsmetoder har ökat möjligheterna att bli botad. Symtomen visar sig ofta tidigt och de flesta har stora chanser att bli botade ifall de snabbt kontaktar vården.
Den vanligaste behandlingen vid ändtarmscancer är att operera bort tumören och skarva ihop ändtarmen med tjocktarmen. Ofta ges strålbehandling före operationen och ibland får man cellhämmande läkemedel, cytostatika.
Ibland är det nödvändigt att göra en stomioperation, som resulterar i att tarmen mynnar ut i ett hål på magen där avföringen samlas i en stomipåse.
Sedan maj 2016 görs utredning och undersökningar enligt ett standardiserat vårdförlopp som är ett sätt att organisera utredningen så att den går så snabbt som möjligt. Syftet är också att ge en mer jämlik och patientfokuserad vård över hela landet.
Femårsöverlevnaden har förbättrats under de senaste decennierna. För patienter diagnosticerade med ändtarmscancer 2005 - 2009 var femårsöverlevnaden 61 procent för män och 64 procent för kvinnor.
Behandlingen av ändtarmscancer har koncentrerats till fyra av regionens sju sjukhus sedan 2015.
Indikatorerna nedan visar bland annat att:
Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen diagnosår 2015 är 99 procent.
Data i diagrammen presenteras per hälso- och sjukvårdsnämnd samt för Västra Götalandsregionen och riket.
Karta över hälso- och sjukvårdsnämnderna samt befolkningsstatistik
Varje år får cirka 700 kvinnor äggstockscancer (ovarialcancer) i Sverige. Antalet fall har minskat betydligt de senaste tio åren. Det beror troligen på att fler kvinnor som kommer upp i 60-årsåldern har använt p-piller, vilket ger en skyddseffekt. När man refererar till kvinnor med äggstockscancer så innefattar det oftast även kvinnor med äggledarcancer (tubarcancer) och bukhinnecancer (peritoneal cancer). Vanligtvis benämns alla dessa tre diagnoser av praktiska skäl som äggstockscancer.
Sedan 2011 har Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Västra Götalandsregionen ett nationellt ansvar för omhändertagandet av kvinnor med avancerade stadier av äggstockscancer.
De första symtomen på äggstockscancer är ofta vaga, till exempel svullen mage och diffusa magbesvär som illamående, aptitlöshet, värk, tyngdkänsla eller sura uppstötningar. Man kan också uppleva ett ökat tryck mot ändtarmen, eller att man behöver kissa ofta.
Eftersom äggstockarna ligger fritt i bukhålan kan en tumör växa sig ganska stor innan den ger kännbara symtom. Därför upptäcks sjukdomen ofta i ett sent skede. Många kan dock leva länge med cancer och med god livskvalitet.
Sjukdomen behandlas oftast med kirurgi och efterföljande cytostatika. Andelen kvinnor i Sverige som överlever minst fem år är cirka 50 procent.
De flesta som får äggstockscancer är runt 60-70 år. Orsakerna till sjukdomen är oklara, men antalet ägglossningar har betydelse. Tillstånd som innebär att ägglossningen hämmas, till exempel graviditet, amning och användning av kombinerade p-piller, minskar risken att insjukna.
Indikatorerna nedan visar bland annat att:
Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen diagnosår 2015 är 100 procent.
Data i diagrammen presenteras per hälso- och sjukvårdsnämnd samt för Västra Götalandsregionen och riket.
Karta över hälso- och sjukvårdsnämnderna samt befolkningsstatistik
Lymfom, eller lymfkörtelcancer, är ett samlingsnamn på en rad cancersjukdomar som uppstår i celler som tillhör lymfsystemet, som är en del av immunförsvaret. Det finns över 60 olika typer av lymfom. De skiljer sig åt och behandlas på olika sätt.
I Sverige diagnostiseras nästan 2000 personer med någon typ av lymfom varje år. Sjukdomen är något vanligare hos män än hos kvinnor. Även ungdomar och unga vuxna kan få sjukdomen, men den är vanligast hos personer över 60 år. Av nydiagnosticerade fall är 90 procent non-Hodgkin-lymfom (NHL) och 10 procent Hodgkins lymfom (HL). Av NHL är över 90 procent B-cellslymfom och mindre än 10 procent T-cellslymfom. Cirka en tredjedel av B-cellslymfomen är aggressiva, vilket motsvarar drygt 500 fall per år. Resten av B-cellslymfomen är opåverkbara (indolenta) och inkluderar follikulära lymfom, KLL/SLL, marginalzonslymfom (MZL), mantelcellslymfom (MCL), hårcellsleukemi (HCL) och mb Waldenström (WM).
Botbara lymfom är aggressiva T- och B-cellslymfom samt Hodgkins lymfom (HL) och vissa marginalzonslymfom (MZL).
Aggressiva lymfom uppvisar obehandlade ett snabbt sjukdomsförlopp med dödlig utgång, Hodgkins lymfom och MZL ger oftare ett lugnare sjukdomsförlopp.
40 procent av alla nydiagnostiserade lymfom är botbara och behandlas snarast möjligt när diagnosen är ställd. Icke botbara eller kroniska lymfom behandlas vid symtomgivande sjukdom enligt allmänt accepterade kriterier. Exempelvis vid trycksymptom, smärta eller andra besvär.
Behandlingen av lymfom har utvecklats och allt fler personer kan botas eller bli långvarigt fria från sin sjukdom. Bättre läkemedel och intensivare behandlingar används. Dessutom har kunskapen om hur biverkningar kan motverkas ökat. Det finns i dagsläget nationellt godkända vårdprogram för aggressiva B-cellslymfom, mantelcellslymfom och kronisk lymfatisk leukemi. Uppdateringar av vårdprogram/riktlinjer för follikulära lymfom, Hodgkins lymfom, T-cellslymfom samt standardiserat vårdförlopp för lymfom och kronisk lymfatisk leukemi har varit ute på remissrundor under 2016.
Indikatorn nedan visar bland annat att:
Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen diagnosår 2015 är 94 procent.
Data i diagrammen presenteras per hälso- och sjukvårdsnämnd samt för Västra Götalandsregionen och riket.
Karta över hälso- och sjukvårdsnämnderna samt befolkningsstatistik
I Sverige får cirka 1 000 personer njurcancer varje år, vilket innebär att det är den tionde vanligaste cancerformen. Sjukdomen är vanligare hos män än hos kvinnor.
Ungefär 15 procent av patienterna har spridd njurcancer vid diagnos, så kallade metastaser. Ytterligare ungefär 20 procent av patienterna diagnosticeras med metastaser vid uppföljning. Medianåldern vid diagnos av njurcancer är cirka 65 år.
40 procent av patienterna med njurcancer har symtom, till exempel blod i urinen. Resten av all njurcancer upptäcks som bifynd vid utredning av andra åkommor.
Den relativa femårsöverlevnaden är 83 procent för patienter utan metastaser, och 15 procent för patienter med metastaser vid diagnos.
På senare år har utvecklingen av medicinsk behandling med så kallad målriktad behandling avsevärt förbättrat överlevnaden för patienter med metastaser.
Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen diagnosår 2015 är 100 procent.
Data i diagrammen presenteras per hälso- och sjukvårdsnämnd samt för Västra Götalandsregionen och riket.
Karta över hälso- och sjukvårdsnämnderna samt befolkningsstatistik
Urinblåsecancer är näst efter prostatacancer den vanligaste urologiska tumörformen. Cirka 2500 fall registreras årligen med en medianålder på kring 73 år och 75 procent är män. De senaste åren har cirka 500 nya fall registerats per år inom Västra Götalandsregionen. Cirka 75 procent av de nydiagnosticerade fallen har en mer ytlig tumör, som inte går in i blåsans muskulatur.
Det vanligaste symtomet för urinblåsecancer är synligt blod i urinen. Andra, mer ovanliga, symtom kan vara att det svider när man kissar och trängningar, det vill säga att det känns som om man är kissnödig fastän man precis har kissat.
Den vanligaste behandlingen mot urinblåsecancer är operation. Vid operation förs ett intrument in genom urinröret till urinblåsan där tumören tas bort. För de som har en muskelinvasiv sjukdom kan behandlingen innebära att urinblåsan behöver tas bort, eventuellt förgånget av cellgiftsbehandling, strålning eller enbart cellgiftsbehandling.
Indikatorerna nedan visar bland annat att:
Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen diagnosår 2015 är 100 procent.
Data i diagrammen presenteras per hälso- och sjukvårdsnämnd samt för Västra Götalandsregionen och riket.
Karta över hälso- och sjukvårdsnämnderna samt befolkningsstatistik
I Sverige diagnostiseras cirka 10 000 män varje år. Sjukdomen drabbar framför allt äldre män – cirka hälften är över 70 år och sjukdomen är mycket ovanlig före 50 års ålder.
Risken att avlida av prostatacancer är starkt beroende på cancerns utbredning och hur aggressiv den är. Den relativa 5-årsöverlevnaden är drygt 90 procent.
Prostatacancer indelas i lågriskcancer (27 procent), intermediärriskcancer (34 procent), högriskcancer (19 procent) och metastaserad cancer (18 procent).
PSA-testning minskar dödligheten i prostatacancer men leder till att vissa män behandlas i onödan, med minskad livskvalitet som följd.
PSA står för prostataspecifikt antigen. Det är ett protein som tillverkas i prostatakörteln. PSA finns vanligen i små mängder i blodet och det är det värdet som mäts genom PSA-provet.
Aktiv monitorering innebär att man följer män med lågrisktumörer för att senare behandla de män vars cancer tillväxer. Denna behandling tillämpas allt mer och är standard vid mycket lågrisktumörer.
Fyra nya läkemedel med effekt på kastrationsresistent prostatacancer har blivit tillgängliga sedan 2014.
Multidisciplinär konferens (MDK) för män med högriskprostatacancer införs nu i hela landet.
Indikatorerna nedan visar bland annat att:
Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen diagnosår 2015 är 100 procent.
Data i diagrammen presenteras per hälso- och sjukvårdsnämnd samt för Västra Götalandsregionen och riket.
Karta över hälso- och sjukvårdsnämnderna samt befolkningsstatistik
I Sverige görs cirka 16 000 höftprotesoperationer per år där hela höftleden byts ut. Ett mått på kvaliteten är hur stor andel av proteserna som "överlever" (inte revideras) inom 10 år efter operation. Revision innebär att en eller flera delar av protesen byts ut eller att hela protesen tas bort. Andelen proteser som inte revideras har ökat över tid och var vid senaste mätperioden runt 94 procent såväl i riket som i Västra Götaland.
Reoperation innefattar alla kirurgiska ingrepp som direkt kan relateras till höftprotesen, det vill säga allt från mindre ingrepp som sårrevision till utbyte av protesdelar eller borttagande av protesen. Andelen reopererade inom 2 år är framförallt ett mått på tidiga komplikationer. Västra Götaland som helhet är i nivå med genomsnittet i riket men alla sjukhus når inte det regionala målet om högst 2 procent reopererade.
Patienternas tillfredsställelse med operationsresultatet ett år efter total höftprotesoperation mäts genom att patienten anger nöjdhet på en VAS-skala. Andelen nöjda patienter är lägre i Västra Götaland än i riket och det finns även en inomregional variation.
Antalet patienter som opereras med halvprotes har ökat på senare år eftersom många patienter som drabbats av höftfraktur protesopereras och då framförallt med halvprotes. Implantatöverlevnaden beräknas efter ett år eftersom detta är en grupp patienter med stor sjuklighet och hög risk för komplikationer. Implantatöverlevnaden är runt 97 procent såväl i riket som i Västra Götaland.
Diabetesvården i Västra Götaland är generellt god, ofta är resultaten bättre eller jämförbara med riksgenomsnittet.
God blodsockerkontroll är mycket viktigt i behandlingen av diabetes. Andelen patienter med god blodsockerkontroll är högre i Västra Götaland än i riket, och alla sjukhus i regionen når mål för god blodsockerkontroll. De flesta sjukhus når också målet med att minska andelen patienter med dåligt kontrollerad diabetes, även om vissa regional skillnader finns.
Behandling av förhöjda blodfetter och förhöjt blodtryck är viktiga delar i förebyggandet av hjärt-kärlsjukdom och andra komplikationer till diabetessjukdomen. Även här är resultaten för Västra Götaland goda, ofta bättre eller på ungefär samma nivå som riket.
Vid diabetes finns risk för så kallade diabeteskomplikationer, där känsel och cirkulation i framförallt fötterna påverkas. I ögonbottnarna kan blodkärl skadas, med risk för synnedsättning och blindhet. Njurarna kan ta skada med njursvikt som följd. För att kunna hitta tidiga tecken på sådana komplikationer rekommenderas att patientens fötter undersöks årligen, att albumin i urinen kontrolleras årligen som screening för njurskada, och att ögonbottnarna undersöks med ögonbottenfotografering vart annat år. Även om det finns inomregionala skillnader i hur ofta dessa kontroller görs, är resultaten för Västra Götaland relativt goda jämfört med riksgenomsnitten. Ögonundersökningar och kontroll av albumin i urin görs i högre grad än i riket, medan antalet fotunderökningar skulle behöva öka. Ögonundersökningar och fotundersökningar skulle också behöva öka generellt, i såväl Västra Götaland som riket, om Socialstyrelsens nya målnivåer skall kunna nås.
SVEUS är en nationell samverkan för värdebaserad ersättning och uppföljning i hälso- och sjukvården. SVEUS-rapporten om diabetesvård når ni via denna länk. SVEUS Värdebaserad uppföljning av diabetesvård 2015-06.pdf
Diabetessjukvården är generellt god i Sverige. Sedan 2010 har behandlingen av blodtryck och förhöjda blodfetter blivit allt bättre, och andelen patienter som genomgått ögonbottenfotografering och fotundersökning har ökat. Andelen patienter med god (HbA1c < 52 mmol/mol) respektive medelgod blodsockerkontroll (HbA1c < 71 mmol/mol) har varit relativt stabil på cirka 52 procent respektive 89 procent. I Västra Götaland är resultaten snarast bättre, fler patienter har god och medelgod blodsockerkontroll, och fler har bra blodtryckskontroll. Behandlingen av förhöjda blodfetter är lika god i Västra Götaland som i riket, men vi kan bli bättre på ögonbottenfotograferingar och på fotundersökningar.
Att jämföra sig mot riksgenomsnittet är tveksamt, då det i sig inte är ett mål för behandlingen - ofta vill man nå än längre. Men jämförelsen kan ändå tjäna som måttstock då klara och väldefinierade målnivåer inte alltid finns.
Behandlingen av typ 2-diabetes i de olika stadsdelarna i Göteborg är i stort som i riket eller bättre, men där finns skillnader. Till exempel är andelen som når måluppfyllnad för god blodsockerkontroll bättre eller på jämförbar nivå med riket i alla 10 stadsdelarna. Detsamma gäller behandling av förhöjda blodfetter. Andelen som når mål för god blodtryckskontroll är bättre eller på jämförbar nivå med riket i 8 stadsdelar. Däremot kan nio av tio stadsdelar bli bättre på fotundersökningar, och tre av tio behöver göra fler ögonbottenfotograferingar för att kunna mäta sig med riksgenomsnittet.
SDN-Hisingen Norra förtjänar att nämnas då deras resultat är bättre än riket för alla åtta indikatorer. Det är också den stadsdel, tillsammans med SDN-Angered, som har flest patienter som når alla fem delmål i den så kallade basnivån. I SDN-Västra Göteborg är förhållandena omvända. För fyra av åtta indikatorer är resultaten lägre än i riket, och stadsdelen är den som har lägst andel patienter som når de fem delmålen i basnivån. Stadsdelen är också den med högst andel patienter med hög risk att utveckla hjärt-kärlsjukdom inom 5 år.
Diabetes är den näst vanligaste kroniska sjukdomen hos barn och ungdomar (0-17 år). Typ 1-diabetes (insulinberoende diabetes) är den helt dominerande gruppen. I Sverige är cirka 7000 barn och ungdomar drabbade, varav drygt 1200 i Västra Götaland.
Behandlingen med insulin är livslång. För att undvika framtida komplikationer är det viktigt att bland annat blodsockernivån inte är för hög. Genom allt bättre behandlingsmetoder och uppföljningsrutiner har blodsockernivåerna successivt förbättrats. Målet är att så många barn och ungdomar som möjligt skall ha ett långtidsvärde för blodsocker (HbA1c) som är mindre än 57 mmol/mol, och att så få som möjligt skall ha värden som är över 70 mmol/mol.
Till avsnittet finns också en fördjupningsanalys av diabetesvården för barn i Västra Götaland 2010 - 2014, publicerad 151210. En sammanfattning av analysen visas längst ner på sidan medan den kompletta rapporten nås via den vidhängande länken.
Under mätperioden 2010 till 2015 sågs en successiv förbättring av blodsockernivåerna i såväl Västra Götaland som riket. År 2010 hade 26 procent av barn och ungdomar i Västra Götaland med diabetes ett HbA1c mindre än 57 mmol/mol. År 2015 hade siffran stigit till 56 procent. Resultaten för VGR var under första delen av mätperioden något sämre än riksgenomsnittet men de senaste tre åren är resultaten snarast något bättre. Fem av sex centra i regionen redovisar resultat som det senaste året är bättre riksgenomsnittet.
I åtgärderna för att förebygga och behandla eventuella diabeteskomplikationer ingår också att minst 80 procent av barnen från 10 års ålder skall genomgå ögonbottenfotografering vart annat år, samt att blodtryck och äggvita (albumin) i urin kontrolleras en gång årligen. Inom regionen finns klara skillnader i hur väl man når utsatt målet.
I Sverige görs cirka 14000 ljumskbråcksoperationer per år, och i Västra Götaland cirka 2400. Ett mått på kvaliteten är andelen ljumskbråck som behöver omopereras inom fem år. Mycket få omoperationer behöver göras, andelen i såväl Västra Götaland som riket är i storleksordningen 3-4 procent.
Inom regionen finns vissa skillnader, men i stort sett samtliga sjukhus har resultat som är på samma nivå som riket eller bättre.
Varje år görs i Sverige drygt 12 000 operationer där gallblåsan tas bort (kolecystektomi). Orsaken är oftast besvär av gallstenar. Det en fördel om operationen kan göras med teknik som innebär ett så begränsat ingrepp som möjligt (miniinvasiv teknik), och i såväl Västra Götaland som riket opereras nio av tio patienter med sådan teknik. Tidigare gavs ofta antibiotika vid operationer där gallblåsan avlägsnades, men enligt nyare rekommendationer bör förebyggande antibiotika bara ges till utvalda patienter. Även om antibiotika på senare år ges mer sällan, når regionen inte det utsatta målet om högst 12 procent. Komplikationer i samband med operation där gallblåsan avlägsnas var år 2015 inte säkert skilt från riksgenomsnittet.
Knäprotesoperationer görs vanligtvis på grund av förslitning i knälederna. Protesen brukar hålla länge, ytterst få behöver omopereras inom en 10-årsperiod. Risken för omoperation är inte högre i VGR än i riket, men det finns en viss variation inom regionen.
SVEUS är en nationell samverkan för värdebaserad ersättning och uppföljning i hälso- och sjukvården. SVEUS-rapporten om planerad ledkirurgi når du via denna länk SVEUS Värdebaserad uppföljning av vården för planerad kirurgi vid ledsjukdom.pdf
Behandling av reumatoid artrit (RA) med biologiska läkemedel har fått ett stort genomslag då behandlingen inte bara lindrar symtomen utan den påverkar också sjukdomsförloppet så att funktionsförmågan bevaras.
Användandet av sådana läkemedel har därför ökat i såväl Västra Götalandsregionen (VGR) som i riket. Även om en kraftig ökning skett så är användningen i VGR något lägre än i riket.
Hos personer 50 år och äldre är benskörhet en inte ovanlig orsak till frakturer, särskilt vid vissa typer av frakturer och frakturer som uppkommer efter relativt lindrigt trauma.
Med läkemedelsbehandling mot benskörhet kan ytterligare frakturer förebyggas. Även om andelen behandlade ökat i VGR finns sannolikt en generell underbehandling i hela landet.
Varje år diagnosticeras nästan 12 000 människor med en cancersjukdom i Västra sjukvårdsregionen. Ungefär 60% av dem som fått diagnosen botas, många lever med en kronisk cancersjukdom och dör av andra orsaker än cancer. Just nu lever fler än 80 000 människor som en gång har fått en cancerdiagnos. Ännu fler är närstående till en person som får eller fått diagnosen och de påverkas också av sjukdomen på flera olika sätt.
Antalet personer som får diagnosen har ökat de senaste tjugo åren med i genomsnitt cirka 2% per år. Detta är delvis en effekt av att medellivslängden ökar, då risken för att få en cancersjukdom ökar med stigande ålder. Andra orsaker kan vara en mer aktiv diagnostik. Hälso- och sjukvårdens ansvar för cancervård är brett och i regionen pågår utvecklingsarbete kring prevention inklusive screening, tidig upptäckt, sammanhållna patientprocesser för utredning och behandling, patientmedverkan, rehabilitering, psykosocialt stöd och palliativ vård. Förväntningarna på detta arbete är stort, färre människor ska insjukna och dö i cancer, de som överlever ska påverkas mindre av sjukdom och behandling och de och deras närstående ska få en bättre livskvalitet.
Personer med cancer får i många fall sin utredning, behandling, eftervård och rehabilitering vid olika enheter och vid olika sjukhus. Vårdens resultat är beroende av allas insatser och den goda cancersjukvården är ett gemensamt ansvar.
Cancer är inte EN sjukdom, den har olika karaktär och förlopp i olika organ och även inom ett organ finns det olika grader av hur elak tumören är. Cancer uppstår när celldelningen sker på ett okontrollerat sätt. För att beskriva hur tumören vuxit och spridit sig (stadium) finns ett internationellt system (TNM) där
- T (tumör) beskriver tumörens storlek och hur långt den spridit sig lokalt,
- N (nodes) beskriver om det finns spridning till lymfkörtlar och
- M (metastasis) beskriver om det finns spridning till andra organ såsom lever eller lunga.
Sjukvårdens strävan är att hitta tumören i så tidigt stadium som möjligt motsvarande T0-1, N0, M0, eftersom detta ökar möjligheterna att personen blir botad och bieffekter av behandlingen så små som möjligt. Screeningprogrammet för livmoderhalscancer syftar främst till att påvisa och ta bort förstadier till cancer (prevention). Detta program har i Västra sjukvårdsregionen varit mycket framgångsrikt och vi har nu en lägre incidens an livmoderhalscancer än riket i övrigt. När det gäller mammografisk hälsokontroll handlar det främst om att hitta cancer så tidigt som möjligt. Även för detta program görs insatser för att höja deltagandet. Insatser görs också för att stärka regionens resurser för koloskopier för att det ska bli möjligt att medverka i det nationella programmet för kolorektalcancerscreening. Det pågår också arbete för att stödja primärvårdens möjligheter att hitta cancer tidigt och för att förtydliga var ansvarsgränsen går mellan primärvård och sjukhusvård vid utredning av cancer.
Eftersom cancer egentligen är många olika sjukdomar och upptäcks i olika stadier blir antalet insjuknade för vissa beräkningar litet vilket gör uppgifterna mindre säkra rent statistiskt. Men de variationer som finns mellan sjukhus och över tid bör ändå stimulera till kvalitetsdriven verksamhetsutveckling. För att ge verksamheter och processteam ännu bättre möjlighet till detta ger de nationella kvalitetsregistren nu de kliniska verksamheterna ökade möjligheter att följa resultat för olika indikatorer över tid. Cancerstudier i Sverige är ett nationellt register över pågående kliniska studier inom cancervården i syfte att öka antalet patienter som behandlas i kliniska studier.
Generellt ligger regionens cancervård väl i nivå med den i riket. Det finns i årets rapport data att glädjas över. Fler patienter med misstänkt cancer utreds med PET/DT vilket gör att behandlingen kan planeras på ett mer ändamålsenligt och patientsäkert sätt. De vanligaste behandlingsmetoderna vid cancer (kirurgi, strålbehandling och cytostatikabehandling) erbjuds allt fler patienter och blir alltmera effektiva. Immunterapi är på väg att bli en etablerad behandlingsform vid flera olika cancersjukdomar. Minskade väntetider ses redan för några processer till en del sannolikt beroende på ett successivt införande av standardiserade vårdförlopp sedan 2015. Det finns också data som visar att regionen inte lever upp till jämlik vård utifrån ett geografiskt perspektiv, delvis kan det bero på skillnader i bemanning exempelvis på diagnostiksidan men det finns skäl för sjukhusen att se över flöden och kompetenser.
Verksamhetsanalysen redovisar inte hur antalet patienter fördelar sig mellan olika sjukhus. Regionen har i ett nationellt perspektiv kommit långt med ändamålsenlig arbetsfördelning mellan sjukhusen. För några cancersjukdomar finns det ett fortsatt behov av att diskutera hur invånarna ska garanteras jämlik vård både vad gäller utredning, behandling och eftervård. Både regionalt och nationellt pågår koncentrering av ovanliga och komplicerade åtgärder med botande syfte vid ett antal cancer-diagnoser för att garantera kvaliteten på vården.
Den regionala utvecklingsplanen: En ännu bättre cancervård är en Västra sjukvårdsregionens gemensamma agenda för prioriterade frågor i cancervården från 2015 och framåt. För det viktiga arbete som utförs av olika patientprocessteam vid sjukhusen, i primärvården och i den kommunala hälso- och sjukvården är Regionalt cancercentrum väst ett stöd för utveckling av den goda cancersjukvården. Patient- och närståendeperspektivrådet (PNP-rådet) är ett fristående råd knutet till Regionalt cancercentrum väst. PNP-rådet arbetar för att patienters och närståendes perspektiv ska genomsyra förbättringsarbeten och för att stärka patientens ställning i cancervården.
Vårdrelaterade infektioner (VRI) är ett stort problem för drabbade patienter, men också för sjukvården. Betydande insatser har gjorts genom åren för att minska antalet vårdrelaterade infektioner, och de positva effekterna av dessa åtgärder har utvärderats med korttidsmätningar två gånger per år (punktprevalensmätningar). För att komma ännu längre i arbetet med att minska de vårdrelaterade infektionerna har regionen 2014/2015 infört det så kallade Infektionsverktyget som på enhetsnivå registrerar alla nya vårdrelaterade infektioner som behandlas med antibiotika (incidensmätning).
Resultat från det första året med infektionsverktyget visar att regionen når det uppsatta målet om minst 6 procent vårdrelaterade infektioner som behandlas med antibiotika. Däremot når regionen inte målet om högst 7 procent vårdrelaterade infektioner enligt punktprevalensmätningen våren 2015.
Behandlingen av HIV med bromsmediciner är effektiv. Med behandling skall HIV-virus (virus-RNA) enligt de nationella riktlinjerna inte kunna påvisas hos minst 95 procent av patienterna. Såväl Västra Götalandsregionen som riket når denna målnivå. Även de enskilda sjukhusen i regionen når målnivån, eller har resultat som är mycket nära målnivån.
Avsnittet kommer att uppdateras med resultat från Verksamhetsanalys 2017 under hösten 2018.
Diagrammen i de medicinska avsnitten i Verksamhetsanalysen visar för varje indikator hur kvaliten utvecklats över tid. Ifall det finns rekommenderade mål som bör uppnås, är dessa antingen inlagda i diagrammen eller kommenterade i texten.Varje diagram ger därför en utmärkt bild av hur kvaliteten för just den indikatorn utvecklats över tid och hur den är jämfört med övriga sjukhus i Västra Götalandsregionen (VGR) och med riksgenomsnittet. I slutet på varje ämnesavsnitt finns en matris som sammanfattar de olika indikatorerna för en viss sjukdom eller ett visst tillstånd.
Däremot är det svårt att få en överblick av den medicinska kvaliteten i Västra Götaland. Vi har försökt skapa en sådan överblick genom att visa hur resultaten i Västra Götaland är jämfört med riksgenomsnittet. En sådan jämförelse ger en bild av kvaliteten i sjukvården, men man måste vara medveten om att jämförelsen har brister. Det är en rent statistisk eller numerär jämförelse. En skillnad mot riket kan vara statistiskt säkerställd, eller rankas högre, men det innebär inte att den behöver vara kliniskt relevant. Jämförelsen ger heller ingen vägledning om ifall resultatet som sådant är bra eller dåligt, endast om det skiljer sig från riksgenomsnittet.
Hur resultatet skall tolkas är inte heller självklart men man kan säga att om andelen indikatorer bättre än riket överstiger antalet som är sämre, är VGR eller sjukhuset sannolikt bättre eller minst lika bra som riksgenomsnittet.
I diagrammen (Figur 1-3) visas resultaten för VGR jämfört mot riket, uppdelat på sjukdomar/sjukdomsgrupper respektive på de olika sjukhusen. De mörkblå fälten visar indikatorer där resultatet för Västra Götalandsregionen är bättre än riksgenomsnittet. De mellanblå är samma/statistiskt ej skilt från riksgenomsnittet och de ljusblå visar indikatorer där vi är sämre än riksgenomsnittet.
Resultaten för VGR visar att 82 procent av de 132 unika indikatorerna är bättre eller inte statistiskt sämre än riksgenomsnitten, men andelen som är bättre än riket är färre än de som är sämre varför VGR vid denna jämförelse inte når genomsnittet i riket.
Ifall indikatorerna rankas mot riket, det vill säga endast graderas utefter ifall de är bättre eller sämre än riksgenomsnittet, blir bilden tydligare. Endast fyrtiofyra procent av indikatorerna har ett resultat som är bättre eller exakt samma som riket.
I tabell 1 visas hur kvaliteten förändrats över tid. Från år 2013 har en succesiv försämring skett. Andelen mätpunkter som är bättre eller på samma nivå som riket har minskat från drygt 88 procent till 82 procent.
Nationell patientenkät (NPE) är en sedan 2009 årligen återkommande mätning av patientupplevd kvalitet inom sjukvården som samordnas av Sveriges Kommuner och landsting (SKL). Från och med 2015 har Nationell patientenkät skiftat fokus och mäter patientupplevelse istället för som tidigare patienttillfredsställelse. Frågorna består av ett antal påståenden till vilka patienten ställer sig positiv, neutral eller negativ. Resultatet redovisas i form av positiva svar på sju dimensioner där varje dimension består av flera frågor vars svar viktas ihop.
Primärvårdsmätningen 2015 genomfördes vid samtliga vårdcentraler i Västra Götaland där totalt 49507 enkäter skickades ut och antalet inkomna svar var 20012 vilket innebär en svarsfrekvens om 40,4 %. Genomsnittlig svarsfrekvens i riket var 41,2 %. Kvinnor och äldre personer besvarade i högre grad enkäten jämfört med män och yngre.
Andelen positiva svar per dimension var mellan 2 och 5 procentenheter lägre i Västra Götaland jämfört med genomsnittet i riket, men det finns inga uppgifter huruvida skillnaderna är statistiskt säkerställda.
Bemötandet inom primärvården i Västra Götaland upplevdes som mycket gott. Däremot var man mindre nöjd med kontinuitet och koordinering. Män upplevde i högre grad än kvinnor att deras behov blivit tillgodosedda. Äldre personer var mer nöjda än yngre och minst nöjda var patienter i åldern 18-29 år.
Telefonintervjuundersökningen Vårdbarometern visar att tre av fyra personer i Västra Götaland upplever att de har tillgång till den sjukvård de behöver, oavsett om de besökt vården eller ej. Andelen har ökat kontinuerligt sedan 2002, men efter 2012 har andelen minskat.
61 procent av befolkningen har stort förtroende för hälso- och sjukvården. Andelen som har stort förtroende för sjukhus har varit relativt oförändrad senaste åren, medan förtroendet för vårdcentraler har minskat senaste åren.
Resultatet för Västra Götaland ligger ofta nära rikssnittet, men befolkningen i Västra Götaland anser i lägre grad än genomsnittssvensken att väntetider till sjukhus är rimliga och har något lägre förtroende för sjukhus.
Andel som känner till webbplatsen 1177.se respektive att man kan ringa 1177 för att få råd och hjälp, har ökat stort både i Västra Götaland och i övriga riket. Kännedomen om 1177.se är klart högre bland yngre personer än bland äldre.
Drygt hälften av de tillfrågade i Västra Götaland bedömde värdet av att läsa sin egen journal på internet som stort. Unga personer såg högst värde.
Palliativ vård, det vill säga lindrande vård, används vid svår sjukdom där botande eller bromsande behandling inte längre är meningsfull. En övergång från botande eller bromsande behandling till palliativ vård är ett ställningstagande som syftar till att patient och anhöriga skall kunna påverka vården i livets slutskede, och att sjukvården skall kunna planera så att man på bästa sätt skall kunna hjälpa patienten. Dessa frågor kommuniceras med patienten vid brytpunktsamtal. Sådana brytpunktsamtal finns registrerade för drygt 50 procent av patienterna i riket och Västra Götaland, när alla typer av vårdenheter är inräknade. Räknas enbart de sjukhusbaserade enheterna i Västra Götaland är andelen något lägre. Inom regionen finns också skillnader i andelen patienter som haft brytpunktsamtal.
Patienter som är stillaliggande eller stillasittande löper ökad risk för trycksår. Alla vårdenheter som vårdar patienter med risk för trycksår ska ha rutiner för hur sådana skall förebyggas. Enligt SKLs mätningar har också andelen patienter i såväl riket som Västra Götaland med trycksår minskat från cirka 17 procent år 2011 till drygt 13 procent våren 2016.
Längst ner på denna sida finns en länk till SKL-rapporten om trycksår.
Sveus är ett samarbete för vidareutveckling av hälso- och sjukvårdens styrsystem i syfte att skapa bättre möjligheter för vårdgivare och landsting/regioner att följa upp och analysera den vård som bedrivs. Samarbetet innefattar fler än 50 organisationer inklusive berörda specialitetsföreningar, kvalitetsregister, patientföreningar, landsting/regioner, universitet, Försäkringskassan och Socialdepartementet. Nedan listas publicerade Sveus-rapporter, där de fullständiga rapporterna nås via vidhängande länkar.
Mer att läsa om Sveus-projektet finns på www.sveus.se
Här listas benchmarkingrapporter om hälso- och sjukvård, framtagna av Västra Götalandsregionen. De fullständiga rapporterna nås via vidhängande länkar.
Dödligheten i hjärtinfarkt och ischemisk hjärtsjukdom har varit i sjunkande under flera år, men är fortfarande betydande. Resultaten för Västra Götalandsregionen (VGR) skiljer sig dock inte från riket i stort.
Vid hjärtinfarkt leder en blodpropp i de centrala kranskärlen snabbt till skada på hjärtmuskeln. Ju snabbare cirkulationen kan återupprättas genom reperfusion, desto mindre blir den bestående skadan på hjärtat. Reperfusion görs oftast med ballongsprängning, men kan även göras med blodproppslösande läkemedel eller bypass-kirurgi.
I såväl VGR som riket når man målet för andelen patienter som behöver sådan behandling, även om varken riket eller VGR alltid lyckas ge behandlingen inom utsatt tid.
Behandlingsmålen nås också för flera andra viktiga utrednings- och behandlingssteg vid hjärtinfarkt. Däremot finns ytterligare områden där såväl riket som VGR skulle behöva nå något längre när det gäller att förebygga ny hjärtinfarkt och fortskridande hjärt- kärlsjukdom. Det gäller till exempel kontroll av blodtryck och blodfetter, samt rökstopp och fysisk träning.
Rapporteringen från SÄS-Borås är osäker på grund av tekniska problem med dataöverföringen till Swedeheart för perioden 2010-2014. Därför visas endast 2015 års resultat för SÄS-Borås, i de fall data finns i tillräcklig stor utsträckning. Se tidigare verksamhetsanalyser för rapportering gällande perioden före 2015.
För psykiatriska sjukdomar visas resultat från flera olika nationella kvalitetsregister.
Bipolär sjukdom kallas ibland även manodepressiv sjukdom, och innebär att man ibland är manisk och ibland deprimerad. Det korrekta medicinska namnet är bipolär affektiv sjukdom. Ett mål med behandlingen är att förebygga nya skov, där behandlingsmålet är att högst 40 procent av patienterna skall få nytt skov inom en 12-månadersperiod. Andelen patienter i Västra Götaland som återfaller i skov är i stort jämförbar med riksgenomsnittet, dock är det långt kvar till man når rekommenderad målnivå.
Vid svårare depressioner är elektrokonvulsiv terapi (ECT) en effektiv behandlingsform. I vissa fall är den direkt livräddande. Vid slutenvårdad svår depression rekommenderas i bland annat Socialstyrelsens nationella riktlinjer att minst 40 procent av patienterna skall behandlas med ECT. I riket behandlades år 2014 drygt 39 procent av patienterna, vilket är nära målnivån. I Västra Götaland är andelen lägre (knappt 35 procent). Dessutom finns stora skillnader inom regionen.
ECT-behandlingen bör utvärderas, och för detta använder man olika symtomskattningsskalor. Målet är att minst 60 procent av patienterna ska ha utvärderats med MADRS/MADRS-S. En successivt ökad användning har skett i riket, år 2015 utvärderades 52 procent av patienterna. Mönstret är detsamma i Västra Götaland, men regionen når år 2015 endast 38 procent. Dessutom ses en betydande variation inom regionen.
För psykossjukdom rapporteras andelen kvinnor och män som haft läkemedelsgenomgång med läkare senaste 12 månaderna. Rekommenderad målnivå är 60 procent, vilket varken riket eller Västra Götaland når år 2015. Siffrorna för såväl Västra Götaland som riket är cirka 47 procent.
Inom den rättspsykiatriska vården redovisas dels andelen patienter med kraftig övervikt (BMI 30 eller högre), och dels andelen patienter som återfaller i brottslig gärning. I riket hade år 2015 drygt 40 procent av patienterna i rättspsykiatrisk vård ett BMI på 30 eller högre. I Västra Götaland är andelen något lägre (36 procent). Andelen som återfallit i brottslig gärning är numer cirka 10 procent i såväl riket som Västra Götaland.
Skattningsskalor används för att systematiskt kunna utvärdera symtom och behandlingseffekter. Vid ADHD används fyra olika skalor för barn, och tre för vuxna. i ämnesrapporten kan man se hur de olika skattningsskalorna används i behandlingen av ADHD..
Möjligheterna till aktiv medicinsk behandling vid stroke har ökat kraftfullt sista decenniet, så även behandlingsmöjligheterna mot de vanligaste riskfaktorerna som till exempel hypertoni, förmaksflimmer, diabetes och rökning. Variationerna för dödlighet vid förstagångsstroke mellan riket och VGR är små, och någon klar könsskillnad ses inte.
VGR har tidigare varit sämre än riket på antikoagulantiabehandling vid samtidigt stroke och förmaksflimmer, men den skillnaden har suddats ut de senaste åren efter flera riktade satsningar. Generellt är uppfattningen dock att hela riket inklusive VGR behöver öka andelen av patienter med förmaksflimmer som får antikoagulantiabehandling.
Trombolys (blodproppslösande behandling) är en akutbehandling vid stroke som introducerades för cirka 10 år sedan. Vid stroke orsakad av blodpropp ska propplösande läkemedel ges så fort som möjligt och senast inom 4,5 timmar från debut av symtomen. Enligt socialstyrelsens riktlinjer skall behandlingen ges till alla som medicinskt uppfyller kriterierna upp till 80 års ålder. Sedan några år tillbaka finns koncensus om att personer äldre än 80 år också ska erbjudas trombolys eftersom nyare studier inte visat någon ökad komplikationsrisk vid behandling av vitala äldre individer.
Ökningen av trombolysbehandlingen har de senaste åren varit kraftig, särskilt för de äldre. Riket ligger idag strax under den 15 % målnivå som såväl Riksstroke som Socialstyrelsen satt för hög måluppfyllelse för patienter upp till 80 års ålder. VGR passerade gränsen 2015 och ligger nu på 15,8 %. Vi noterar en stor inomregional variation för andelen trombolysbehandlade.
Vid hotande stora hjärninfarkter på grund av proppbildning i hjärnans stora centrala kärl ger man numera en mycket effektiv tilläggsbehandling: trombektomi (mekanisk propputdragning) som bara görs på universitetsklinikerna i Sverige och i VGR på SU/Sahlgrenska. Detta är en teknik där man drar ut blodproppen manuellt via blodkärlen. På SU gjordes runt 140 sådana behandlingar 2015.
Strokevården i Västra Götaland 2005-2013 är en fördjupad analys av observerade inomregionala skillnader, publicerad 2015. En sammanfattning av resultaten finns längst ner på sidan där ni också hittar länken till den fullständiga rapporten.
SVEUS är en nationell samverkan för värdebaserad ersättning och uppföljning i hälso- och sjukvården. Längst ner på sidan finns SVEUS-rapporten om strokesjukvård.
Där finns också "Vårdbehov i Västra Götaland" som utgör en del av underlaget för beställningsarbetet av hälso- och sjukvård samt för utvecklingen av hälso- och sjukvården i Västra Götalandsregionen.
Läkemedelsbehandlingen av Multipel Skleros (MS) har dramatiskt förändrats de senaste cirka femton åren i och med introduktionen av effektiva sjukdomsmodifierande läkemedel, så kallade bromsmediciner som bromsar upp sjukdomsförloppet. Sjukdomsmodifierande läkemedel används vid skovvis förlopande MS.
I såväl Västra Götaland som i riket får nästan alla patienter med skovvis förlöpande MS behandling med sjukdomsmodifierande läkemedel. I Västra Götaland ges behandlingen till nästan 90 procent av patienterna, i riket knappt 80 procent.
Förlossningsvården i Västra Götaland är generellt god, resultaten är vanligtvis bättre eller på samma nivå som riksgenomsnittet, och skillnaderna mellan de olika förlossningsenheterna är oftast små.
Bland förstföderskor är allvarligare bristningar i bäckenbotten (grad III och IV) låg, mindre än 5 procent, vilket är någon procentenhet lägre än i riket. Skillnaderna inom regionen är små och ej statistiskt säkra.
Andelen kejsarsnitt bland förstföderskor med spontan värkstart har varit relativt konstant under perioden 2004 - 2014, motsvarande cirka 8 procent i såväl Västra Götaland som i riket. Lägst andel ses hos mödrar under 25 år. Andelen ökar sedan med stigande ålder. Hög andel kejsarsnitt ses också vid igångsatt (inducerad) förlossning, där andelen hos förstföderskor når drygt 25 procent. Då antalet inducerade förlossningar nästan dubblerats under perioden 2004 – 2014, har också antalet kejsarsnitt ökat. Det är därför viktigt att se över processen kring induktioner, framförallt rutiner för beslut om när man ska sätta igång en förlossning.
Apgar är ett standardiserat poängsystem för bedömning av nyfödda barns vitalitet, till exempel om barnet är påverkat till följd av syrebrist under förlossningen. Bedömningen görs vid 1, 5 och 10 minuter ålder, där barnet maximalt kan få 10 poäng vid varje mättillfälle. Låg Apgar–poäng brukar definieras som en poängsumma mindre än 7 vid fem minuter. I såväl riket som Västra Götaland är det få barn som har låg Apgar, drygt 1 procent.
Förlossningsvården vid sjukhusen i Västra Götaland 2002-2013 har belysts i en fördjupningsrapport inom ramen för Verksamhetsanalys. Rapporten, som publicerades januari 2015, kan nås via huvudmenyn eller direkt via länk.
I maj 2015 presenterades en rapport om förlossningssjukvården från det landstingsgemensamma forskningsprojektet Sveus. Västra Götalandsregionen var ett av sju deltagande landsting/regioner. Genom att samla in och justera resultaten med data från olika källor, kan kunskaperna bli bredare och förbättringsarbetet stödjas, visar rapporten. Resultaten i Sveus-rapporten stödjer de resultat som presenterats i VGRs fördjupningsrapport. Sveus-rapporten nås via huvudmenyn, eller direkt via länk.
Rapporter från Öppna jämförelser, publicerade under 2015 och 2016.
Vissa rapporter och underlag från Öppna jämförelser presenteras också i särskilda sammanställningar och bildserier där vi presenterar resultaten ur ett Västra Götalandsperspektiv. I dessa sammanställningar jämförs alltid resultat för Västra Götaland mot riksgenomsnitten.
Incitamentet för en sådan analys är vanligen att inomregionala skillnader noterats i rapporterna från olika nationella kvalitetsregister, eller att Västra Götalands resultat märkbart skulle skilja sig från riksgenomsnittet.
Rapporterna publiceras löpande, efter publiceringsdatum, i denna flik men finns också att finna i anlutning till respektive ämnesområde.
I Västra Götaland görs drygt 17 000 operationer av grå starr (katarakt) per år. Tillgängligheten mäts bland annat genom att mäta andelen patienter med synskärpa mindre än 0,5 på bästa ögat vid tid för operation. Andelen skall således vara så låg som möjligt. För VGR var andelen 2015 knappt 18 procent, vilket var 1,7 procentenhet högre än riksgenomsnittet. Skillnaderna inom regionen är däremot betydande då andelen med synskärpa mindre än 0,5 på bästa ögat varierar från enstaka procentenheter på vissa kliniker till 27 procent på andra. Jämförelser skall dock göras med försiktighet då vissa kliniker bara opererar något hundratal patienter per år medan andra utför cirka 3000 operationer per år. Drygt 90 procent av patienterna anser att synen blivit bättre efter operationen.
Makuladegeneration innebär förändringar i gula fläcken som leder till synnedsättning. Vid den allvarligare formen, våt makuladegeneration, är injektioner av biologiska läkemedel i ögat en effektiv behandling som i hög grad leder till bevarad eller rent av förbättrad syn. Resultaten för VGR visar att knappt 40 procent av patienterna fått förbättrad eller bevarad syn efter behandlingen, vilket är cirka 10 procentenheter lägre än riket.
Utifrån sammanlagt 5 689 inkomna patientklagomål har bland annat följande problematik uppmärksammats på regionövergripande nivå.
Kvaliteten och belastningen på en intensivvårdsavdelning (IVA) kan mätas på flera sätt, där riskjusterad dödlighet (Standardized Mortality Ratio, SMR) är en sådan kvalitetsindikator, medan utskrivning nattetid och återinskrivning inom 72 timmar i första hand speglar belastningen på avdelningen.
Riskjusterad dödlighet inom 30 dagar är ett internationellt jämförelsemått där dödligheten på en intensivvårdsavdelning jämförs med en för avdelningen i ett internationellt perspektiv förväntad dödlighet, där man också tagit hänsyn till patientens ålder och komplicerande sjukdomar. Intensivvårdsavdelningarna i Västra Götalandsregionen (VGR) och i riket har generellt sett en dödlighet som är klart lägre än förväntat, vilket således är ett gott betyg. Under tidsperioden 2010 till 2015 var SMR något högre i VGR jämfört med riket, men flertalet intensivvårdsavdelningar följer i stort riksgenomsnittet även om viss variation ses inom regionen.
Utskrivning nattetid till allmän vårdavdelning, och oplanerad återinskrivning till samma intensivvårdsavdelning inom 72 timmar, är mått som till viss del speglar belastningen på intensivvårdsavdelningen. Svenska intensivvårdsregistret anger som mål att mindre än 6,8 procent av alla utskrivningar skall ske nattetid, och att den oplanerade återinskrivningsfrekvensen skall vara lägre än 3 procent. Vid en sammanvägning av dessa två indikatorer som mått på belastning på Intensivvårdsavdelningarna i VGR, så skiljer sig dessa som grupp inte från riksgenomsnittet. Enstaka intensivvårdsavdelningar i regionen har dock tecken på hög belastning, med en oplanerad återinskrivningsfrekvens över rekommenderade 3 procent.
Koncernavdelning data och analys publicerar 2016 den tolfte upplagan av Verksamhetsanalysen. Medicinska resultat för tidsserier till och med 2015 publiceras i maj, medan övrig information liksom rapporter publiceras löpande under året.
Verksamhetsanalysen beskriver olika delar av sjukvården i Västra Götaland, som till exempel medicinsk kvalitet, patientsäkerhet, tillgänglighet, ambulanssjukvård, patientens syn på sjukvården, samt kostnader och resurser. I de medicinska kvalitetsavsnitten redovisas resultaten för mer än 150 olika kvalitetsindikatorer, oftast uppdelade på sjukhus eller geografiska områden, kön och åldersgrupper. Målet är att resultaten skall innefatta senaste kalenderåret och att tidsserierna skall sträcka sig minst fem år bakåt i tiden.
Nytt för i år är att:
Den web-baserade verksamhetsanalysen fungerar i vanlig dator, på surfplatta och i smartphone.
Koncernavdelning data och analys rapporterar också medicinska resultat i Kvartalen, Munin och Psykiatrikompassen.
Kvartalen (www.kvartalen.se) ger en online-uppdatering var tredje månad av kvalitetsindikatorer med måltal. Redovisas per sjukhusförvaltning.
Munin (www.munin.vgregion.se) presenterar kvalitetsresultat för primärvården.
Psykiatrikompassen (www.psykiatriregister.se/content/psykiatrikompassen) presenterar kvalitetsresultat för psykiatrin.
Marie Röllgårdh, Avdelningschef, Koncernavdelning data och analys
I Västra Götaland bor drygt 1,6 miljoner invånare, varav cirka hälften i Göteborgsområdet. Nästan en av fem är 65 år och äldre och andelen förväntas öka de närmaste decennierna. Det finns fler kvinnor än män över 65 år. Befolkningens behov av hälso- och sjukvård bestäms i hög grad av befolkningens ålder, och en ökande medelålder hos befolkningen innebär ökat behov av hälso- och sjukvård.
Den här sidan kommer att uppdateras med siffror för år 2015. Tills dess hänvisas till avsnittet om regionens befolkning i Verksamhetsanalys 2014:
http://analyshsa.vgregion.se/#/2014/befolkningen-i-vstra-gtaland
Undvikbara skador (vårdskador) uppkommer i samband med mellan 5 och 10 procent av alla slutenvårdstillfällen. Även i öppen vård förekommer vårdskador. Patientsäkerhetsarbetet ska i grunden innebära en nollvision för vårdskador vilket innebär att sjukvården hela tiden ska sträva efter att minska antalet undvikbara skador. Det övergripande målet är att minska förekomsten av vårdskador. Den infrastruktur som byggts upp 2011-2014 i och med den nationella satsningen har bibehållits och utvecklas ständigt så att de metoder för förbättring och uppföljning som använts blivit etablerade och där nya metoder prövas och införs för att stärka det systematiska patientsäkerhetsarbetet. Som grund för arbetet 2015 ligger Patientsäkerhetsplan 2015 (Appendix C) med mål och aktiviteter. Uppföljningen görs i denna patientsäkerhetsberättelse (Appendix B).
Patientens och närståendes synpunkter på vården tas i allt större omfattning tillvara, genom att bl.a. på flera olika sätt underlätta för dem att komma till tals och även delta i det aktiva arbetet tillsammans med personal och ledning. Klagomålen bemöts också direkt i de berörda verksamheterna. Systematiken i handläggningen av synpunkter och klagomål har ökat i det att de registreras i avvikelsehanteringssystemet och där genomgår samma process som andra avvikelserapporter, med t.ex. händelseanalys vid allvarliga händelser. De utgör därigenom ett betydelsefullt bidrag som underlag i verksamhetsförbättring. Antalet klagomål till Patientnämnderna och ansökningar till Löf har ökat något, vilket bl.a. kan förklaras med ökade informationsinsatser till patienterna om deras rätt att framföra klagomål. Antalet klagomål till IVO som kommer Västra Götalandsregionen tillkänna visar en minskande trend. Samtidigt har andelen beslut där IVO riktar kritik minskat ytterligare under året. Patienter och/eller närstående erbjuds rutinmässigt att delta i händelseanalyser vid vårdskador (delaktighet ses i 60 % av analyserna).
Patientsäkerhetsarbetet monitoreras och följs upp genom flera system för egenkontroll, där markörbaserad journalgranskning och Infektionsverktyget nu är de senaste etablerade tillskotten. Tillsammans med stärkningen av avvikelsehanteringssystemet och händelseanalys som nu är systematisk och strukturerad, där it-stödet Nitha säkrar kvaliteten i de flesta förvaltningarna, kan brister i sjukvårdens processer åtgärdas på ett riktat sätt. Våra förvaltningar lämnar också ett betydande bidrag av händelseanalyser till den nationella Kunskapsbanken (Nitha) så vi nu kan lära av varandra över vårdgivargränserna. Mycket talar för att medvetenheten om patientsäkerhet hos personalen har ökat, bl.a. genom att skador rapporteras i större utsträckning. Trots detta upplevs patientsäkerhetskulturen som bristfällig inom flera viktiga områden, inklusive rapporteringsbenägenheten, enligt den patientsäkerhetskulturmätning som gjordes, där svarsfrekvensen vid årets mätning också var mycket låg (45 %). Ytterligare insatser inte minst när det gäller återföring och kommunikation kring avvikelser behöver göras. System av återkommande patientsäkerhetsronder, där Gröna Korset med dagliga ronder, har införts på allt fler enheter med omvittnat stort engagemang i upptäckt och åtgärd av oönskade händelser i ”realtid”. Detta har också ökat inrapporteringen i avvikelserapporteringssystemen vilket är mycket positivt.
Samverkan mellan olika aktörer kring och med patienten och närstående har utvecklats ytterligare genom bl.a. ökat samarbete mellan sjukhus, primärvård och kommuner. Patientens behov av såväl hälso- och sjukvård och omsorg i vardagen kan i de flesta fall säkras på ett godtagbart sätt även om många förbättringar kan göras. Ett kvarstående och betydande problem är alltjämt överbeläggningar som utöver bristande tillgång till kompetent personal också orsakas av fördröjningar i att tillgodose behov av omsorg för utskrivningsklara patienter. Detta är fortfarande ett utvecklingsområde där samverkan med kommunerna är oundgänglig. Ett viktigt område är den pågående utvecklingen och etableringen av olika system för närsjukvård som är anpassade efter de olika förutsättningar och
behov som finns i olika delar av regionen. Genom detta system kan framför allt patienter med flera sjukdomar få vård tidigare, ofta i hemmet, vilket för patienten medför en bättre hälsa och livskvalitet.
2015 är det första året med fullständiga data från Infektionsverktyget från alla sjukhusförvaltningar. Rapporter har distribuerats kvartalsvis som stöd i den lokala användningen av Infektionsverktyget som en del i förbättringsarbetet. En regionövergripande validering har genomförts av orsak till antibiotikaordination som lett till förslag på åtgärder för att öka kunskapen om hur en vårdrelaterad infektion ska skiljas från en samhällsförvärvad. Följsamhetsmätningar till basala hygienrutiner och klädregler är nu integrerade i det fortlöpande patientsäkerhetsarbetet i verksamheterna. Ledningssystemen i flera förvaltningar har förstärkts för att säkerställa en god vårdhygienisk standard och för att förebygga infektioner. Prevalensen av vårdrelaterade infektioner var oförändrad jämfört med tidigare år. Riktade insatser mot flera riskfaktorer bör därför genomföras.
Infektionsverktyget i kombination med rekvisitionsdata används nu för att följa antibiotikaanvändningen inom slutenvården. Stora insatser har gjorts i implementering av behandlingsriktlinjer, med bl.a. utbildningsinsatser för såväl läkare som sjuksköterskor särskilt inom urinvägsinfektioner och lunginflammation, samt de vanligaste infektionerna i öppenvård. Mobilappen Strama VGR har uppdaterats. Reflekterande möten med falldiskussioner samt reflektion över antibiotikaförskrivning på invid- och enhetsnivå, sammanfattat av varje enhet i en årlig självdeklaration utgör underlag för arbetet att förbättra följsamheten inom primärvården. Antibiotika på recept fortsätter att minska, främst inom primär vården och tandvården. Inom slutenvården ökar användningen av antibiotika t.ex. av piperacillin-tazobactam och karbapenemer. Smalspektrumanvändningen var för låg jämfört målet undantaget de förvaltningar som lyckats minska cefalosporinanvändningen påtagligt.
Punktprevalensmätning av trycksår visade en prevalens på 14 % vilket är högre än målet (12 %). Trenden är ändå nedåtgående. Tidiga preventionsåtgärder är ett viktigt fokusområde. Under slutet av 2015 har ett arbete startat med att utarbeta en regionövergripande strategi för fallprevention.
Läkemedelsberättelser till alla patienter som skrivs ut från sjukhusvård fortsätter att vara ett utvecklingsområde.
Målet om en medelbeläggning i slutenvården på högst 90 % uppnåddes endast i en förvaltning (Skaraborgs sjukhus).
Systematiska uppföljningar har gjorts av strålsäkerheten i samtliga förvaltningar där också flertalet har utarbetat styrdokument för strålsäkerhet.
År 2015 hade 78 procent av befolkningen i Västra Götaland besökt vården (primärvård, specialiserad vård) eller varit inskriven på sjukhus. Andelen har minskat en procentenhet sedan år 2011, i motsats till den ökning som sågs mellan 2004 och 2010. Det är framförallt andelen som besökt läkare i primärvård som minskat. Minskningen var störst bland personer yngre än 65 år.
Det fanns inga stora skillnader mellan nämndområden i andel som besökt hälso- och sjukvården, men det fanns skillnader per vårdform. Antal läkarbesök inom primärvård har minskat i alla nämndområden, men är lägst i Östra nämndområdet.
Befolkningen gjorde i snitt 3,5 primärvårdsbesök per invånare år 2015. Kvinnor hade klart högre primärvårdskonsumtion än män, utom bland personer över 80 år och bland barn.
Antal primärvårdsbesök per invånare har minskat sedan år 2011, vilket medfört att år 2014 var antalet på samma nivå som vid införandet av vårdval VG primärvård år 2009. Det var framförallt antalet läkarbesök som minskade och denna minskning sågs i alla åldersgrupper. Men år 2015 ökade antalet övriga besök jämfört med år 2015, vilket gjorde att den totala primärvårdskonsumtionen ökade år 2015. Det var framförallat besök till fysioterapeut som ökade, som en följd av införandet av vårdval rehab.
Syftet med ”Vårdbehov i Västra Götaland” är att öka hälso- och sjukvårdens möjligheter att bidra till förbättrad folkhälsa i Västra Götaland, med särskild uppmärksamhet på grupper i befolkningen med sämre hälsa eller som löper större risk att drabbas av ohälsa samt på patientgrupper som befaras ha ojämlik tillgång till vård i olika delar av Västra Götaland.
Målet är att arbetet ska kunna användas som en del av underlaget för beställningsarbetet av hälso- och sjukvård samt för utvecklingen av hälso- och sjukvården i Västra Götalandsregionen. Målgruppen är politiker och tjänstemän i Västra Götalandsregionen.
En väsentlig faktor att ta hänsyn till är att det finns många faktorer utöver hälso- och sjukvårdsinsatser som påverkar hälsan i befolkningen och det goda livet. Till de viktigaste hör sysselsättning, arbetsförhållanden, utbildning, andra socioekonomiska faktorer och infrastruktur.
Ambitionen är att ta fram långsiktiga prognoser och omvärldsbevakningar som fokuserar på faktorer som förväntas påverka vården och behandlingen närmsta åren, samt identifiera ojämlikheter och förbättringsområden inom hälso- och sjukvården. Underlaget ska ses som en kunskapsbank och ett komplement till övriga underlag för beställningsarbete och utveckling av hälso- och sjukvård i Västra Götalandsregionen, tex Verksamhetsanalysen.
Behov beskrivs ofta som ett gap mellan ett aktuellt tillstånd och ett önskvärt tillstånd. Under våren 2016 fokuseras vårdbehov inom fyra områden; barn med diabetes, stroke, somatisk sjuklighet vid psykisk sjukdom samt asylsökande. Områdena har valts ut genom att skillnader som observerats i Verksamhetsanalys 2014, behövde belysas närmare. Området asylsökande valdes pga. att frågan är aktuell med anledning av senaste flyktingströmmen och rapport kommer senare.
Underlagen publiceras dels som vårdbehovsrapporter, dels som powerpointpresentationer för respektive hälso- och sjukvårdsnämndsområde på verksamhetsanalysens hemsida i februari 2016 http://analys.vgregion.se/2016/vardbehov-i-vastra-gotaland/. I powerpointpresentationerna finns utöver fyra nämnda områden även en sammanfattning om äldre, barn, psykisk ohälsa och cancer baserat på redan framtagna data. Powerpointpresentationerna innehåller nämndspecifika kommentarer.
Tandhälsoläget i Västra Götalandsregionen för barn och ungdomar visar en alltjämt sjunkande kariesfrekvens även i mer utsatta områden.
Av Världshälsoorganisationens uppsatta mål för tandhälsa når Västra Götalandsregionen målet att den tredjedelen av 12- åringar med sämst tandhälsa (Sic-index) i genomsnitt ska ha färre än 3 skadade tänder. Samtliga kommuner och stadsdelar utom Angered i Göteborg klarar det målet.
För 2020 är WHO:s mål att det genomsnittliga antalet skadade tänder för samtliga 12-åringar inte ska överstiga 1,5. Västra Götalandsregionen har sedan många år nått det målet.
Regionen når dock ännu inte målet att andelen 6-åringar med kariesskadade tänder ska vara högst 20 procent 2020. Andelen 6-åringar med kariesskadade tänder uppgick till 22,5 procent 2015.
Även om tandhälsoläget varierar mellan nämnder och även inom orter, så är tandhälsoläget för barn, ungdomar och unga vuxna (3 - 24 år) gott i Västra Götaland, där hälsoläget som helhet väl överensstämmer med övriga Sverige.
Vårdproduktionen i regionen redovisas nedan för åren 2014 och 2015 per sjukhus/förvaltning, primärvårdsförvaltning respektive privat vård. Produktionsstatistik har hämtats från den regionala vårddatabasen Vega.
Vidare redovisas för sjukhusen genomsnittligt antal disponibla vårdplatser samt inom vilka specialiteter dygnsjourer finns. Vårdgivarnas ekonomi redovisas översiktligt. Från och med 2014 ingår inte barnmorskebesök i gruppen sjuksköterskebesök, utan de inkluderas i gruppen övriga besök.
Resultatet för sjukresor blev 288,6 miljoner kronor, vilket är 2,4 miljoner kronor mindre än budgeten för sjukresor. Kostnaderna för sjukresor totalt har ökat med 7,8 miljoner kronor jämfört med 2014. Det är sjukresetaxi som står för ökningen av kostnaderna. Antalet sjukresetaxi har ökat med 3930 resor, och kostnaderna har ökat med 8 miljoner kronor.
Sektion sjukresor har till koncernkontoret lämnat förslag på översyn av regelverk för sjukresor för mer miljövänliga, trafiksäkra och kostnadseffektiva sjukresor i Västra Götalandsregionen.
Ett flertal projekt har startas tillsammans med Västtrafik för att utveckla och förbättra transporter och beställning av sjukresetaxi och Ronden. Det har tagits fram ett teknikstöd som ger kommunikatörerna på beställningscentralen möjlighet att i första hand hänvisa sjukresenärer till kollektivtrafik och Ronden. Detta är i linje med målet att öka resor med kollektivtrafik och minska antalet sjukresetaxi.
Arbetet med att utveckla tillståndshanteringen för sjukresetaxi via en webbapplikation har pågått under året och väntas komma i drift under 2016. Detta innebär en enklare och snabbare hantering för både vårdpersonalen och patienterna.
Antal anställningar inom Hälso- och sjukvården i Västra Götalandsregionen (VGR) var i december 44 883, vilket är 672 fler än föregående år. Antalet tillsvidareanställda och timavlönade har ökat medan antal visstidsanställda minskat.
Ökningen är antalsmässigt störst inom sjukhusen men andelsmässigt större inom Folktandvård och Primärvård.
I Västra Götalandsregionen bedrivs ett aktivt arbete för att uppnå en god kvalitet och effektivitet i läkemedelshantering och läkemedelsanvändning. Regionen har ett systematiskt arbetssätt för att introducera nya medicinska metoder och läkemedel i rutinsjukvården, ”Ordnat införande”. Arbetet med kvalitet, resultat och kostnader visar en förbättring inom flertalet områden i Öppna jämförelser 2015.
Västra Götalandsregionen är ett av de landsting som använder mest sömnmedel och lugnande medel i landet. En handlingsplan för att uppnå förbättringar inom detta terapiområde har tagits fram och implementeringen av åtgärderna pågår.
Regionens läkemedelskostnader uppgick under 2015 till drygt 4,5 miljarder kronor, vilket var 6,6 procent mer än 2014.
Ambulanssjukvården i Västra Götalandsregionen är organiserad i fem sjukhusförvaltningar (Kungälvs sjukhus, Skaraborgs sjukhus, NU-sjukvården, Sahlgrenska Universitetssjukhuset samt Södra Älvsborgs sjukhus). Verksamheten består dels i att bedöma, initiera behandling samt vid behov transportera patienter till sjukhus, men även att i ökande grad slutvårda patienten på plats eller att hjälpa till med att etablera kontakt med t ex primärvård. Ambulansuppdragen delas in efter hur akut patientens tillstånd är. Den mest akuta graden kallas Prio 1 och innebär att transport sker med blåljus och sirener. Prio 2 innebär akut behov av sjukvård, men ingen fara för liv. Prio 3 innebär vårdbehov, men av mindre akut karaktär. Om bårtransport måste utföras, men inget behov av medicinsk övervakning eller behandling finns under transporten, tilldelas det ärendet Prio 4. Transporten av Prio 4 patienter sker oftast i ett fordon kallat liggande sjuktransportfordon, till skillnad från Prio 1-3 uppdrag som alltid utförs med ambulans.
När en person eller vårdinrättning ringer till SOS Alarm genomförs intervju och prioritering av SOS Alarms personal. Även utlarmning och dirigering av ambulanser sköts av SOS Alarm. Vid beställning av liggande sjuktransport sker mottagning av beställningen av regionens egen enhet AmbuAlarm som även sköter dirigering och logistik för regionens liggande sjuktransportfordon.
Antalet uppdrag för ambulanssjukvården är i ökande. Varken regionen eller de enskilda sjukhusförvaltningarna når med säkerhet de uppsatta målen för väntetid vid Prio 1 uppdrag eller punktlighet vid förbeställda sjuktransporter. Endast Sahlgrenska universitetssjukhuset (SU) tangerar målnivåerna för Prio 1 uppdrag.
Måluppfyllelsegraden för vårdgarantin har gått ned tydligt för VGR mellan dec 2013 och dec 2015. Nedgången är större än för riket. Idag är VGR överrepresenterat i antal väntande till första besök och till åtgärdsstart. I synnerhet vad gäller antalet väntande > 90 dagar.
Av allt att döma är det en komplex väv av faktorer som förklarar utvecklingen för VGR. Frågorna verkar idag vara fler än svaren.
Det bör understrykas att redovisningen omfattar VGR på en övergripande nivå. Och att bilden inte är enhetlig inom organisationen. Det finns MVO:n och sjukhus som avviker från det generella mönstret och som därför kan värda särskilda analys. Det är inte omöjligt att sådana analyser kan få till resultat att ovan anförda hypoteser behöver modifieras.
I de jämförelser som redovisas nationellt avseende resursförbrukning har Västra Götalandsregionen låga kostnader per invånare även när hänsyn tas till de strukturella skillnader som finns mellan rikets landsting och regioner. Speciellt är kostnaderna låga inom specialiserad somatisk vård. Däremot är genomsnittskostnaden för invånarnas konsumtion av somatisk vård högre än riksgenomsnittet vilket tyder på en låg konsumtion av somatisk vård. I jämförelser mellan sjukhusen i VGR kan vi se att det är relativt stora skillnader i produktivitet mellan sjukhusen, både för all vård inom ett sjukhus och för specifika diagnoser.