Verksamhetsanalysen uppdateras ej efter 2020. Avsnitten som beskriver olika delar av hälso- och sjukvården uppdateras och publiceras på Statistik- och analysportalen:
https://www.vgregion.se/statistik-analysportalen/I Sverige drabbas årligen cirka 3 800 personer av lungcancer. Incidensen har de senaste decennierna minskat och planat ut bland män, medan den ökat bland kvinnor under en längre tidsperiod. I dag får lika många kvinnor som män lungcancer. Hälften av patienterna är 69 år eller äldre, och färre än fem procent är under 50 år vid diagnos.
Den totala femåröverlevnaden för lungcancer är 16 procent. Omkring 3 500 personer dör varje år i lungcancer som är den cancerformen som tar flest liv i Sverige och i resten av världen.
Lungcancer delas in i olika vävnadstyper. De vanligaste är adenocarcinom (ca 45 procent), skivepitelcancer (ca 25 procent), storcellig cancer (5-10 procent) och småcellig cancer (ca 15 procent). Adenocarcinom, skivepitelcancer och storcellig cancer grupperas ofta tillsammans under beteckningen icke-småcellig cancer. Utvecklingen av läkemedel med specifika effekter vid olika tumörtyper gör dock att en detaljerad vävnadstypning blivit allt viktigare, vilket också ställer krav på provtagning från tumören. De vanligaste provtagningsteknikerna är bronkoskopi, ev med stöd av EBUS (ultraljudsledd provtagning), och nålbiopsier genom bröstväggen med ledning av datortomografi. Utredningen omfattar också en noggrann stadieindelning, och vid planerad operation undersökning av patientens hjärt- och lungfunktion.
Behandlingen vid lungcancer innefattar operation vid tidigare stadier (stadium I-II), strålbehandling vid lokalt avancerad sjukdom (stadium III), och läkemedelsbehandling vid spridd sjukdom (stadium IV). Operation och strålbehandling kombineras ofta med läkemedelsbehandling, och har vid stadium I-III en potentiellt botande effekt. Återfall efter behandling är dock vanligt, vilket sammantaget med att flertalet patienter redan vid diagnos har spridd sjukdom förklarar de låga överlevnadstalen vid lungcancer.
Nya läkemedelsprinciper med så kallade målriktad terapi som blockerar tillväxtsignaler till tumörceller (EGFR- och ALK-hämmare) eller hämmar blodkärlsförsörjningen till tumören (VEGF-hämmare) har medfört betydande förbättring av behandlingen hos vissa grupper av patienter med icke-småcellig cancer. Med så kallade molekylärpatologiska analyser av tumörvävnad kan man också testa vilka patienter som har störst sannolikhet för nytta av dessa läkemedel. Nyligen har immunterapi med PD-1- och PD-L1-hämmare tillkommit i behandlingsarsenalen. Denna behandlingsprincip går ut på att aktivera kroppens eget tumörspecifika immunförsvar, vilket i flera studier visat bättre effekter än konventionella cytostatika.
Över åren ses en långsam förbättring av resultaten och överlevnaden efter diagnos stiger successivt. Detta kan delvis förklaras av bättre diagnostik. Så har till exempel tillgången till positron-emissionstomografi (PET) medfört en betydligt bättre precision i stadieindelningen än tidigare, och fler patienter erbjuds rätt behandling. Mycket av utvecklingen ligger dock på behandlingssidan. Strålbehandlingstekniken har under de senaste decennierna genomgått en stark utveckling, vilket tillsammans med bättre läkemedel medfört att fler patienter med lokalt avancerad sjukdom kan leva längre.
De stora framgångarna vid lungcancer kommer dock inte förrän vi kan identifiera sjukdomen i ett tidigare skede av förloppet, medan botande behandling fortfarande kan erbjudas, eller helst förebygga sjukdomen helt. Screening av lungcancer har i många studier misslyckats med att minska dödligheten i sjukdomen. I en större amerikansk studie som publicerades 2011 såg man dock för första gången att screening med lågdosdatortomografi minskade dödligheten i lungcancer med ca 20 procent i relativa tal i en högriskgrupp. Screening har ännu inte införts som rutin utanför USA, och i Europa inväntas resultaten av pågående liknade studier.
Den största riskfaktorn för lungcancer är tobaksrökning. Sedan det nationella lungcancerregistret infördes 2002 har andelen rökare och före detta rökare legat stadigt kring 90 procent av alla nyinsjuknade patienter. Rökning bedöms vara den dominerande orsaken i minst 80 procent av fallen. Även om det finns andra bidragande orsaker (radonexponering, allmänna luftföroreningar, asbest) skulle ingen enskild åtgärd på sikt ha så dramatisk effekt på insjuknandet i lungcancer som ett generellt rökstopp.
Indikatorerna nedan visar bland annat att:
Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen diagnosår 2015 är 99 procent.
Data i diagrammen presenteras per hälso- och sjukvårdsnämnd samt för Västra Götalandsregionen och riket.
Karta över hälso- och sjukvårdsnämnderna samt befolkningsstatistik
Källa: Nationellt kvalitetsregister för lungcancer, 2016-10-12
Vilka år avses: Diagnosår 2011-2015
Täljare: Fall som diskuterats på multidisciplinär konferens
Nämnare: Registrerade patienter som fått diagnos 2011-2015.
Vad visar indikatorn: Indikatorn redovisar andelen patienter som diskuterades vid multidiciplinär konferens (MDK).
MDK är ett globalt vedertaget arbetssätt som implementerats i cancervården i syfte att säkra jämlik bedömning av hög kvalitet, korta beslutsvägar och öka följsamheten till vårdprogram och behandlingsriktlinjer. MDK innebär en schemalagd, återkommande och strukturerad värdering av patienten utifrån diagnostiska och behandlingsrelaterade perspektiv. Genom samverkan mellan olika discipliner får patienten en behandlingsrekommendation baserad på flera experters synpunkter. Dessutom kan MDK användas för att identifiera patienter som kan behandlas inom kliniska studier.
Målnivå: I de nationella riktlinjerna från 2011 anges 74 procent av behandlingsbesluten som målnivå, baserat på de tre ”bästa” länen (motsvarande 90:e percentilen av faktiska utfall i landet) vid tidpunkten för utgivning av riktlinjerna. I styrdokument för standardiserat vårdförlopp från 2015 fastställs att ”Beslut om behandlingsrekommendation bör fattas vid MDK”, utan angivande av målnivåer.
Västra Götaland jämfört med riket: Under perioden 2011-2015 har multidiciplinär konferens (MDK) genomförts av en ökad andel patienter i Västra Götalandsregionen från knappt 50 procent 2011 till 65 procent 2015. Detta ligger fortfarande under den angivna målnivån från 2011. Siffran gäller enbart beslut om primär behandling. Ett flertal patienter diskuteras senare i sjukdomsförloppet och ibland vid flera tillfällen, till exempel för beslut om palliativ strålbehandling eller läkemedelsbehandling vid tumörprogression. Dessa MDK-beslut rapporteras ej till kvalitetsregistret, och inkluderas därmed inte i täljaren.
Andelen patienter som diskuteras i MDK är lägre i Västra Götalandsregionen än riksgenomsnittet, som ligger nära målnivån från 2011.
Skillnader inom regionen: Deltagande i MDK varierar mellan sjukhusgrupper och hälso- och sjukvårdsnämndernas (HSN) områden inom regionen. HSN Göteborg har genomgående högsta andelen MDK-beslut, medan HSN Norra och vissa år även HSN Östra tenderar att ligga lägre. Detta kan delvis bero på tillgänglighet. Före 2015 har de tekniska lösningarna för videokonferenser varit dåliga.
Under 2015 byggdes MDK-verksamheten ut med bättre videokonferensteknik på Sahlgrenska Universitetssjukhuset så att alla utredande och behandlande sjukhus i regionen kan delta fysiskt eller via videolänk. En begränsande faktor är tillgänglig arbetstid för specialister.
Förutom tillgängligheten spelar även case mix av patienter roll. Det medicinska motivet för MDK-beslut bedöms vara starkast hos patienter som planeras för kurativ eller multimodal behandling vilka följaktligen prioriteras för denna beslutsform, medan beslut om läkemedelsbehandling eller palliativ vård mindre ofta diskuteras.
Vid en genomgång av tumörstadium vid diagnos inom Västra Götalandsregionen hos patienter med behandlingsbeslut 2011-2015 finner man en ojämn fördelning mellan de olika hälso- och sjukvårdsnämnderna. HSN Göteborg och HSN Västra har vid jämförelse med övriga HSN-områden en högre andel tumörer i tidigt stadium (I-III) där indikationen för kirurgi, strålbehandling eller multimodalitetsbehandling bör diskuteras vid MDK, medan HSN Norra och HSN Östra har en högre andel patienter med avancerad sjukdom (stadium IV) där motivet för MDK är något svagare. Den ojämna fördelningen av initialt tumörstadium inom regionen är statistiskt säkerställd. Om denna variation i tumörstadium vid diagnos beror på skillnader i tillgänglighet, socioekonomiska faktorer eller annat kan inte bedömas på föreliggande data.
Könsskillnader: Under perioden 2011-2015 diskuterades något högre andel kvinnor än män för behandlingsbeslut vid MDK, men könsskillnaden var marginell.
Källa: Nationellt kvalitetsregister för lungcancer, 2016-10-12
Vilka år avses: År för påbörjad behandling 2011-2015
Vad visar indikatorn: Tid från utfärdande av remiss till behandlingsstart. Median samt 25:e och 75:e percentil i antal dagar, det vill säga dag då hälften, respektive 25 procent eller 75 procent av patienterna slutfört ledtiden.
Urvalet består av alla registrerade patienter som påbörjat behandling 2011-2015. Fall då registrerad behandlingsstart ligger före remiss eller då väntetiden överstiger 365 dagar har uteslutits.
Målnivå: Målnivåer för utredningstider anges i nationellt styrdokument för standardiserat vårdförlopp till 44 dagar vid kurativ behandling och 40 dagar vid läkemedelsbehandling. Denna målnivå kan aldrig uppnås för alla patienter och en vanlig tillämpning är att målnivån skall uppnås för 75-80 procent av patienterna.
Västra Götaland jämfört med riket: Ledtiderna i Västra Götalandsregionen är i grova drag dubbelt så långa som målnivån, det vill säga mediantider kring 55 dagar och Q3-tider (75 procent percentilen) kring 90 dagar. Detta innebär också att vi hos färre än 50 procent (snarare närmare 40 procent) av patienterna klarar målnivån. Under perioden 2011-2015 ses ingen egentlig trend, i vart fall inte mot det snabbare hållet.
Västra Götalandsregionen har något längre utredningstider än riksgenomsnittet, men även riksgenomsnittet ligger en bra bit ifrån målnivån.
Skillnader inom regionen: Väntetiderna för varje regiondel varierar år från år, men en trend är att HSN Göteborg och HSN Norra har längre genomloppstider än övriga, och att HSN Östra är något snabbare.
Även utredningstiden är starkt relaterad till tumörstadium, där patienter i tidigare stadier genomgår en mer omfattande och därmed tidskrävande utredning för att fastställa om de kan genomgå kurativ behandling, medan det vid avancerad sjukdom i huvudsak krävs en diagnos för start av palliativ behandling, inklusive läkemedelsbehandling. Detta kan delvis förklara de längre tiderna i HSN Göteborg och de kortare tiderna i HSN Östra (se ovan angivna olikheter i tumörstadier inom regionen), men förklarar inte all variation inom regionen.
Införandet av SVF under 2016 och ett genomgripande arbete med utbildning, planering och resursförstärkning i samband med detta kan vara en startpunkt för successivt kortare ledtider. Samtidigt upplever man inom flera utredande enheter svårigheter med kompetensförsörjningen både av läkare och sjuksköterskor vilket kan äventyra genomförandet.
Könsskillnader: Under perioden 2011-2015 var ledtiderna något kortare för kvinnor än för män, men skillnaden var marginell (cirka 3 dagar för mediantid och 4 dagar för Q3-tid).
Källa: Vården i siffror, 2016-10-12
Vilka år avses: 1994-2013 (femårs-perioder)
Vad visar indikatorn: Relativ treårsöverlevnad vid lungcancer. Avser patienter 30-89 år vid diagnos (åldersstandardiserade värden).
Målnivå: I nationella riktlinjer för lungcancer från 2011 anges målnivån för treårsöverlevnad till 24 procent, beräknat på samma statistiska grunder som diskuterats ovan.
Västra Götaland jämfört med riket: I Västra Götalandsregionen ses under senare år en treårsöverlevnad på knappt 21 procent.
Västra Götalandsregionen ligger nära riksgenomsnittet på drygt 22 procent treårsöverlevnad. Utvecklingen av Västra Götalandsregionens kurva följer nära riksgenomsnittet över tiden. Dock ligger både regionen och riket under målnivån på 24 procent.
Skillnader inom regionen: Ej aktuellt.
Könsskillnader: Kvinnor har en signifikant bättre treårsöverlevnad och total överlevnad efter lungcancerdiagnos jämfört med män. Denna könsskillnad står sig genom åren och ses även internationellt. Fenomenet har redovisats i åtskilliga vetenskapliga rapporter, och har ingen enhetlig förklaring. Könsskillnaderna kvarstår även efter justering för andra kända prognosfaktorer.