Källa: Socialstyrelsen, patientregistret och läkemedelsregistret

Vilket år avses: Tidsserie 2010 till 2014

Täljare: Antal personer 50 år och äldre som för första gången vårdats inom slutenvården för någon av nedanstående frakturer som huvuddiagnos och som hämtat ut respektive läkemedel mot benskörhet någon gång 6-12 månader efter slutenvårdstillfället.

Nämnare: Antal personer 50 år och äldre som för första gången vårdats inom slutenvården för någon av nedanstående frakturer som huvuddiagnos. I analysen exkluderas personer som avlidit under perioden från slutenvårdstillfället fram till slutet av observationsperioden.

Vad visar indikatorn: Andel personer 50 år och äldre som 6 - 12 månader efter sjukhusvård för benskörhetsrelaterad fraktur behandlas med bisfosfonater (övre diagram, könsuppdelat) respektive hormoner (nedre diagram, enbart kvinnor). Med benskörhetsrelaterad (osteoporosrelaterad) fraktur avses fraktur i höft, knä, ländkotpelare, bäcken, bröstkotpelare, handled eller axel. Med behandling avses uthämtning av läkemedel, bisfosfonater respektive hormoner, som osteoporosförebyggande behandling. Vetenskapliga studier pekar mot att 60 - 70 % av patienter med ökad risk för benskörhetsfrakturer bör behandlas med läkemedel för att förebygga nya frakturer. Socialstyrelsen fastställde i nationella riktlinjer 2015 att minst 30 procent av patienterna bör ha behandling med benspecifika läkemedel vid benskörhet. Måltalet är satt i relation till den i dagsläget låga andelen behandlade patienter och är tänkt att revideras inom två år.

Västra Götalandsregionen jämfört med riket: VGR följer i stort sett riket för såväl bisfosfonat- som hormonbehandling, möjligen är trenderna mer positiva i VGR än i riket. Såväl VGR som riket har dock långt kvar till Socialstyrelsens målnivå.

Skillnader inom regionen: I VGR har frekvensen som behandlats med bisfosfonater ökat, från 10 % 2010 till 14 % 2014 (övre diagram). Merparten av denna ökning beror på en betydande ökning vid SkaS. SkaS har tidigare följt VGR-genomsnittet med en behandlingsfrekvens motsvarande cirka 8 - 10% men 2013 ökade frekvensen till 32 % för att under 2014 sjunka till 22 %. Även vid Alingsås lasarett ses en ökning, från cirka 9 % 2010 till 17 % 2014. Vid SU, Kungälvs sjukhus och SÄS har behandlingsfrekvensen under perioden 2010 – 2014 varit i stort sett i nivå med genomsnittet i VGR medan behandlingsfrekvensen i NU-sjukvården legat något lägre.

Andelen kvinnor som får hormonbehandling efter sjukhusvård för benskörhetsfraktur har varit relativt konstant under perioden 2010 - 2014, motsvarande cirka 1 – 2 % (nedre diagram). De olika sjukhusen följer i stort VGR-genomsnittet, med undantag för Alingsås lasarett och Kungälvs sjukhus där inte några kvinnor behandlats vissa år.

Könsskillnader: Under hela perioden är det cirka tre gånger så många kvinnor som män som behandlas med bisfosfonater efter benskörhetsfraktur i riket såväl som i VGR.