Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) är en vanlig sjukdom, oftast orsakad av tobaksrökning. Exakt hur vanlig den är i befolkningen vet man inte säkert då många sannolikt inte är diagnosticerade. Däremot har vi uppgift om hur många som sökt vård för KOL, det vill säga besök eller vårdtillfälle där KOL-diagnos finns registrerad. I Västra Götaland var det 25 128 personer, 45 år och äldre med KOL-diagnos, som under 2016 haft kontakt med sjukvården. Cirka 32 procent av dessa fanns också registrerade i Luftvägsregistret, ett relativt nytt nationellt kvalitetsregister för astma och KOL. Trots att Luftvägsregistret år 2016 endast inkluderade drygt 30 procent av KOL-patienterna i VGR förefaller urvalet att vara representativt då såväl åldersfördelning som könsfördelning är densamma som i vårddatabasen VEGA med 25 128 registrerade patienter. Andelen patienter med KOL som fortfarande röker var också på samma nivå som i primärvårdsdatabasen QregPV. Det är därför vår bedömning att Luftvägsregistret redan 2016 i flera avseenden speglade KOL-sjukvården i VGR, åtminstone för de frågor där svarsfrekvensen var hög. Eftersom Luftvägsregistret är den enda datakälla som mäter effekten av de behandlings- och uppföljningsriktlinjer som Socialstyrelsen rekommenderat i rapporten Vård vid astma och KOL 2015, är det viktigt att anslutningsgraden till Luftvägsregistret fortsätter öka i samma snabba takt som hittills.

I denna rapport har vi valt att studera år 2016 och utfallet för indikatorerna spirometri, strukturerad utbildning, bedömning av hälsostatus med frågeformuläret CAT, exacerbationer, läkemedelsbehandling, rökning och dietistkontakt. 

Lungfunktionsmätning med spirometri skall göras vid diagnos och därefter årligen för vissa patientgrupper. Inom den specialiserade öppenvården görs spirometri vid nästan alla besök medan andelen är betydligt lägre inom primärvården. Den låga andelen i primärvården år 2016 kan dock berott på tekniska problem med den automatiska dataöverföringen. I de allra senaste uppgifterna från Luftvägsregistret närmar sig andelen den förväntade varför dessa problem verkar vara lösta.

Hälsobedömning med CAT är viktigt i en strukturerad uppföljning. Inom VGR är det vissa enheter som använder CAT vid i princip samtliga besök medan andra enheter knappt börjat. Användningen av CAT ökar dock snabbt både i VGR och riket. Sedan 2016 var enligt Luftvägsregistret andelen dubblerad i januari 2018.

Nästan 40 procent av patienterna med KOL röker fortfarande, en siffra som är förvånansvärt hög. Särskilt när man ser till hur få som enligt registerdata erbjuds hjälp att sluta röka. Troligen har de alla någon gång erbjudits hjälp att sluta röka men erbjudandet behöver sannolikt upprepas.  

Bedömning av uppgifterna om strukturerad utbildning, exacerbationer, läkemedelsbehandling och dietistkontakt är svårtolkade då svarsfrekvensen ofta är låg. Uppgifterna går endast att bedöma för de behandlingsenheter som har hög svarsfrekvens på respektive fråga. Stora förändringar har dock gjorts i Luftvägsregistret i syfte att underlätta registreringen men det är ännu för tidigt att värdera utfallet av dessa.

Syftet med denna rapport är att kartlägga KOL-sjukvården i Västra Götaland. Två kohorter med nydiagnosticerade KOL-patienter som var 45 år eller äldre vid insjuknandet har studerats under vardera fyra år. Startår för kohorterna är 2012 (n=5 211) respektive 2013 (n=4 251). Uppgifterna har hämtats från Västra Götalandsregionens regionala vårddatabas, Statistiska Centralbyrån och Västfolket. I rapporten redovisas huvudsakligen vård för KOL (ICD-10 J44) eller någon av de diagnoskoder som anger en akut försämring av KOL-sjukdomen, en så kallad exacerbation (se metod för definition).

Knappt hälften av personerna har under hela fyraårsperioden enbart vårdats för sin KOL-sjukdom i primärvård och cirka 10 procent har enbart vårdats i specialiserad vård. Sammanlagt under hela den studerade perioden har KOL-sjukdomen föranlett 62 000 besök i öppen vård och 82 procent av dessa besök skedde vid en vårdcentral.

Första året besöker nästan hälften av patienterna en akutmottagning vid sjukhus och under de följande 3 åren är det varje år en tredjedel av personerna som söker vård på en akutmottagning. Hälften av dessa besök på akutmottagning leder till inskrivning i sluten vård (dvs. de leder till ett vårdtillfälle).

Under insjuknandeåret vårdas en fjärdedel av personerna någon gång i sluten vård för sin KOL-sjukdom och under de tre följande åren vårdas varje år cirka 15 procent av personerna i sluten vård. I genomsnitt vårdas dessa mellan 11 och 13 dagar per person och år, vilket sammantaget blir 71 000 vårddygn under de studerade åren.  

Enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer ska patienter med akut exacerbation ha uppföljande besök inom 6 veckor. Mellan 75 och 80 procent av personerna i denna studie har varit på något besök i öppen vård (dvs. oavsett vilken personalkategori som svarat för besöket) inom 6 veckor efter exacerbationsbesök på akutmottagning. Andelen som varit på något öppenvårdsbesök efter ett första vårdtillfälle i sluten vård med exacerbation är lägre, mellan 67 och 74 procent per år. Andelen som varit på läkarbesök är cirka 70 procent efter besök på akutmottagning och cirka 50 procent efter vårdtillfälle med exacerbation. Endast cirka 10 procent av personerna i studien har varit på sjukgymnastbesök inom 6 veckor efter en vårdkontakt med exacerbation.

Enligt de nationella riktlinjerna ska spirometri genomföras i samband med diagnos samt årligen de fem första åren och därefter årligen för rökande personer, men enligt registreringen av KVÅ-koder är det bara cirka 30 procent av personerna i denna studie som har genomgått spirometri.

Rökstopp och fysisk träning är de viktigaste åtgärderna vid KOL. Enligt KVÅ-registreringen har cirka 30 procent av personerna fått någon form av råd eller rådgivande samtal om tobaksbruk vilket skulle kunna motsvara andelen rökare i de två kohorterna. Däremot har knappt en av tio personer erhållit fysisk träning. KVÅ-registreringen tyder också på att väldigt få personer utretts med funktionstest eller 6 minuters gångtest.

Fördjupningsstudien om kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) är initierad av koncernavdelning Data och analys, Koncernkontoret, Västra Götalandsregionen (VGR). Syftet var att kartlägga KOL-sjukvården i VGR, särskilt hur diagnostik, behandling och uppföljning fungerar. Anledningen till att vi valde att göra en fördjupningsrapport om KOL-sjukvården var dels att Socialstyrelsen 2015 utkommit med nya riktlinjer för astma och KOL dels att vi i olika kvalitetsuppföljningar noterat de kvalitetsproblem som ofta förekommer då vården vid vissa sjukdomar spänner över flera vårdenheter och vårdnivåer.

Under 2018 påbörjas dessutom en omställning av sjukvården i VGR, i syfte att förbättra kvalitet och effektivitet. Även kunskapsorganisationen för sjukvården skall reorganiseras, och som del i detta har KOL-sjukvården utsetts till pilotområde. Fördjupningsstudien om KOL-sjukvården i VGR har därför utvidgats till att även vara en baslinjemätning av KOL-sjukvården inför omställningen och inför reorganisationen av kunskapsorganisationen, där vi inför den framtida uppföljningen och utvärderingen även värderar de datakällor och indikatorer vi hade tillgång till och möjlighet att definiera då studien initierades i början av år 2017.

För att svara på de olika frågeställningarna har vi utgått från fyra datakällor, Luftvägsregistret (LVR), Västra Götalandsregionens vårddatabas (Vega), Statistiska Centralbyrån (SCB) och Västfolket. Studien omfattar personer 45 år och äldre.

Resultatet presenteras i två delrapporter:

KOL-Luftvägsregistret 2016 redovisar KOL-sjukvården i VGR så som den fångas i Luftvägsregistret, med inomregionala skillnader och jämförelse mot riksgenomsnittet.

KOL-Regionala vårddata följer två kohorter med nydiagnosticerad KOL, med startår 2012 och 2013. Varje kohort följs under fyra år. Datakällor är Vega (vårddata), SCB (utbildning) och Västfolket.

Utöver dessa rapporter pågår ett uppdrag att utreda och analysera rehabiliteringsinsatser för personer med astma/KOL & hjärtsjukdom i Västra Götalandsregionen (Dnr HS 2017-00448). Uppdraget ska vara slutfört 2018-06-30 .

Bland patienter med diabetes, hjärtinfarkt, hjärtsvikt och stroke har 1-3 % samtidigt allvarlig psykisk sjukdom (psykos/bipolär sjukdom). Patienter med både psykisk och somatisk sjukdom är dessutom i högre grad drabbade av annan samsjuklighet t ex missbruk och depression/ångest.

I Västra Götaland, liksom i riket i övrigt, har patienter med psykos/bipolär sjukdom och samtidig somatisk sjukdom (diabetes, hjärtinfarkt, hjärtsvikt, stroke) en ökad dödlighet jämfört med psykiskt friska. De behandlas i lägre grad med relevanta läkemedel och konsumerar mer somatisk slutenvård än de psykiskt friska som drabbats av dessa somatiska sjukdomar.

Det är internationellt och nationellt väl känt att individer med allvarlig psykisk sjukdom har en livsstil som ökar risken för medicinska komplikationer. Dessa individer röker oftare, konsumerar mer alkohol, har sämre kostvanor och lägre grad av fysisk aktivitet än personer som inte lider av psykos/bipolär sjukdom.

Frågan om den somatiska överdödligheten, översjukligheten och den medicinska underbehandlingen vid samtidig allvarlig psykisk sjukdom är ett sjukvårdsproblem här och nu. Det handlar om att uppmärksamma denna svaga och drabbade patientgrupp. För det krävs ingen sofistikerad ny teknik eller betydande nyrekrytering av personal. Det viktiga är att uppmärksamma problemet och ställa tydliga krav på såväl psykiatri som somatik att ge också dessa patienter vård på lika villkor.

Koncernavdelning data och analys har medverkat i två fördjupade rapporter om personer med allvarlig psykisk sjukdom och samtidig somatisk sjuklighet. Den ena är en deskriptiv sammanställning som beskriver somatisk vård och hälsoutfall för personer med samtidig psykisk sjukdom. Den andra är en kvalitativ studie som beskriver vilka hinder som kan finnas och vilka förutsättningar som behövs för att personer med somatisk ohälsa vid samtidig psykisk sjukdom ska få adekvat somatisk hälos- och sjukvård.

Syftet med denna rapport är att ge en bild av asylsökandes sjukvård- och tandvårdskonsumtion i Västra Götaland under perioden 2011-2016 som underlag för planering av framtida hälso- och sjukvård i regionen.

Asylsökande står för en mycket liten del av den totala hälso- och sjukvårdskonsumtionen i Västra Götalandsregionen, drygt en procent år 2016.

Asylsökande erhåller mindre vård jämfört med övriga befolkningen, och vårdkonsumtionsmönstret skiljer sig åt. Vuxna asylsökande personer erhöll mindre primärvård med undantag år 2016 och mindre specialiserad vård, men fler akutmottagningsbesök och slutenvårdstillfällen jämfört med folkbokförda i Västra Götaland. Asylsökande barn erhöll mindre primärvård, fram till år  2016 men får generellt mer vård jämfört med folkbokförda barn i regionen. Särskilt stora skillnader ses inom den psykiatriska vården, där asylsökande barn både har fler öppenvårdskontakter och fler slutenvårdstillfällen jämfört med folkbokförda barn. Asylsökande får tandvård i samband med att akuta besvär uppkommer, samtidigt som man finner ett stort ackumulerat tandvårdsbehov. Asylsökande barn får i låg grad den förebyggande tandvård som de har rätt till.

Antalet asylsökande i Sverige ökade kraftigt hösten 2015. Under 2016 minskade antalet påtagligt. I januari 2017 fanns 18 000 asylsökande i Västra Götaland. Därtill finns ett okänt antal personer som vistas i Sverige utan tillstånd (papperslösa) och antalet förväntas öka som en följd av lagändringar. Den asylsökande populationen är mycket yngre än den folkbokförda. Majoriteten är pojkar och unga män, medan väldigt få asylsökande är över 65 år. Rapporten beskriver vårdkonsumtion i åldrarna 0-64 år.

En hälsoundersökning erbjuds alla asylsökande. Enligt fakturerade uppgifter genomgår ungefär hälften av alla asylsökande en sådan. Enhetlig registrering och uppföljning av hälsoundersökningar saknas dock i vårddatabasen varför uppgifterna är osäkra.

Trots att studier visar att stor andel av asylsökande lider av psykisk ohälsa, ser vi både lägre antal besök och färre diagnoser bland asylsökande vuxna inom psykiatrin jämfört med folkbokförda. Asylsökande barn har däremot fler psykiatriska kontakter och skillnaderna mellan asylsökande barn och vuxna liksom mellan asylsökande och folkbokförda vuxna har blivit mer uttalade över tid, till följd av minskat antal besök bland asylsökande. Posttraumatiskt stressyndrom är en diagnos som ses i betydligt högre utsträckning bland både asylsökande barn och vuxna. Asylsökandes vårdkontakter för posttraumatiskt stressyndrom sker framförallt inom specialiserad öppenvård.

Flera studier visar att diabetes typ 2 och hjärt-kärlsjukdom är vanligare bland vissa migrantgrupper. Besök och vårdtillfällen med dessa diagnoser är vanligare bland asylsökande jämfört med folkbokförda.

Asylsökande kvinnor föder fler barn och frekvensen kejsarsnitt är högre, vilket ger längre vårdtider.

Tuberkulos och virushepatit är betydligt vanligare bland asylsökande där behandlingen i vissa fall är långvarig.

Rapporten indikerar att det faktiska vårdbehovet bland asylsökande inte är tillfredsställt, vilket ökar risken för ett större och mer kostsamt framtida behov av sjukvård. Särskilt när det gäller psykiatrisk vård bland vuxna talar data för att det föreligger ett avsevärt vårdbehov som inte är tillfredsställt. Dessutom förväntas antalet personer som vistas i Sverige utan tillstånd (papperslösa) öka vilket kan leda till stora utmaningar, inte minst inom infektionsvård, förlossningsvård och i synnerhet barn- och vuxenpsykiatrin.

Ett flertal barriärer som försvårar asylsökandes tillgång till hälso- och sjukvård har identifierats. De mest framträdande barriärerna är konsekvenserna av att asylsökande endast har rätt till vård som inte kan anstå, brist på kvalificerade tolkar och brist på information. Rapporten avslutas med slutsatser och förslag.

Strokeinsjuknandena minskar i Västra Götaland på samma sätt som i Riket och bedöms bero på förbättrad primär- och sekundärprevention. Förekomsten i regionen varierar, men det finns ingen säker förklaring till variationen. Invandrartäta områden i Göteborg har tidigare haft högre förekomst än områden med låg andel invandrare. Dessa skillnader håller på att utjämnas.

Rökning är en riskfaktor för stroke. Andelen rökare av de som har drabbats av stroke minskar både bland män och kvinnor.

Strokeenhetsvård för patienter med misstänkt stroke är mycket högt prioriterat. Andelen patienter med stroke som har direktintagits på strokeenhet utan att först ha vårdats på annan vårdenhet har ökat från ca 70 till 80 procent. Direktintagning på strokeenhet i Västra Götalandsregionen når i snitt bara till måttlig målnivå i det nationella kvalitetsregistret för stroke, Riks-Stroke. Förklaringen till att patienter med stroke inte tas in direkt på strokeenhet i högre omfattning beror troligen i första hand på brist på strokevårdplatser, men en bristande kompetens eller bristande rutiner för att identifiera strokepatienter på akutmottagningarna kan också bidra. Ytterligare ansträngningar behöver göras för att öka andelen direktintag.

Larm för trombolys har ökat kraftigt och numera är det lika vanligt med larm för de äldre (över 80 år) som för de yngre. Ökningen har skett i hela regionen. Det larmas mer sällan för ensamboende, som inte har någon anhörig som kan larma. Det larmas oftare för män än för kvinnor vilket till del kan förklaras av att kvinnor mer ofta än män är ensamboende men detta är inte hela förklaringen utan skillnader kvarstår. Dessutom larmas det mer sällan för strokepatienter i områden med hög andel födda utanför Sverige.

Andelen patienter med hjärninfarkt som får reperfusionsbehandling har ökat under perioden, men VGR når inte upp till Riks-Strokes höga målnivå eller Socialstyrelsens måltal, bägge 15 procent. SkaS Skövde är det enda sjukhus i VGR som når den höga målnivån. Kvinnor får reperfusionsbehandling i något lägre utsträckning än män, vilket kan förklaras med kvinnors högre ålder samt att de bor ensamma i större utsträckning än män. Det senare kan bidra till att tid från symptomdebut till sjukhus blir för lång för att reperfundernade behandling ska kunna sättas in. En något högre andel av invånare med eftergymnasial utbildning fick reperfusionsbehandling än de med lägre utbildning. En förklaring till detta kan vara en större kunskap om stroke bland de med högre utbildning.

Det är viktigt att tiden till reperfusionsbehandling är så kort som möjligt. Mediantiden från ankomst till sjukhuset tills dessa att trombolysbehandling påbörjas i Västra Götaland för 2013 uppfyller de måltal som Riks-Stroke anger som hög målnivå samt även Socialstyrelsens måltal, dvs max 40 minuter. Denna tid har förkortats år från år. Sahlgrenska var bäst i Sverige 2013 med 23 minuter, men tre sjukhus i Västra Götalandsregionen når inte målnivån. Det är viktigt att se över rutinerna så att tiden till behandling fortsätter att minska.

Sekundärpreventionen har förbättrats. Andelen patienter med stroke som har blodtryckssänkande behandling vid utskrivning har stadigt ökat under perioden 2005-2013. De med kortare utbildning och de som bor i områden med stor andel födda utanför Sverige får oftare blodtryckssänkande behandling.

Andelen patienter i åldersgruppen 18-80 år med stroke och förmakflimmer som har blivit insatta på antikoagulantia har ökat. Även antikoagulantiabehandling för de som är äldre än 80 år har ökat. Kvinnor får antikoagulantia mer sällan än män, även efter att hänsyn tagits till ålder. Patienter med förgymnasial utbildning får antikoagulantia i mindre utsträckning än de med högre utbildning. Patienter med låg utbildning får antikoagulantiabehandling i lägre utsträckning än de med högre utbildning.

Män får blodfettsänkande behandling med statiner oftare än kvinnor. Patienter med inkomst på hög- och mellannivå med hjärninfarkt fick statinbehandling vid utskrivning i något högre utsträckning än de med låg inkomst.

Dödligheten 90 dagar efter stroke var något lägre för patienter med inkomst på mellan- och hög nivå, i övrigt fanns inga skillnader.

ADL-oberoende efter tre månader, för de som var oberoende innan insjuknandet, skiljer sig åt med avseende på inkomst på så sätt att de med inkomst på hög- och mellannivå har högst ADL-oberoende och de med låg inkomst har lägre grad av ADL-oberoende efter att justeringar gjorts för ålders-skillnader.

Diabetessjukvården för barn i Sverige är mycket god, bland den bästa i världen. 2014 fanns fortfarande inomregionala skillnader i andelen barn som når mål för HbA1c, men resultaten för samtliga kliniker i Västra Götaland var på samma nivå som riksgenomsnittet eller bättre.

Hög andel barn med insulinpump, och frekventare kontroller av barn med sämre blodsockerkontroll, var två identifierade framgångsfaktorer för goda behandlingsresultat.

Regionens sjukhus ligger mycket bra till vid en internationell jämförelse. Vid en nationell jämförelse finns förbättringspotential för att komma i nivå med de bästa sjukhusen i landet.

Andelen induktioner har ökat mellan 2002-2013 och ökningen har bidragit till fler kejsarsnitt under perioden. Induktioner leder även till längre tid på förlossning, samt längre vårdtider totalt. Det är därför viktigt att se över processen kring induktioner, framförallt rutiner för beslut om inducerad förlossningsstart.

Andelen akuta kejsarsnitt har ökat något under perioden 2002-2013. Andelen planerade kejsarsnitt har varit konstant. Om man gör ett liknande förbättringsarbete som gjorts i Linköping som har landets lägsta kejsarsnittsfrekvens, finns förutsättningar för en sänkt kejsarsnittsfrekvens i regionen.

Frekvensen perinealbristningar har varit relativt stabil men ligger över de nivåer som kliniker i Norge och Finland rapporterat. Även här finns en tydlig förbättringspotential.

Andel mödrar med blödning >1000 ml har ökat under perioden.

Eftersom övervikt och fetma är ett ökande folkhälsoproblem bör man förbättra registreringen av mödrars vikt och längd på mödravårdscentralen. Ett aktivt arbete för att minska andelen mödrar med övervikt och fetma bör stimuleras.

Hur påverkas vårdkonsumtion och vårdpersonal till följd av att befolkningen ökar? I december 2017 publicerade koncernavdelning data och analys en rapport om hur antal vårdbesök och vårdtillfällen respektive antal nettoårsarbetare inom hälso- och sjukvården förväntas förändras fram till år 2025 i Västra Götaland och per hälso- och sjukvårdsnämndområde baserat på hur folkmängden ökar.

Antalet vårdbesök och vårdtillfällen förväntas öka mellan 9 procent och 12 procent, och antal nettoårsarbetare med 8 procent fram till år 2025 om allt annat hålls konstant.

Det finns givetvis en mängd andra faktorer som har betydelse för framtida vårdkonsumtion, t.ex. hälsan i befolkningen, ökad medellivslängd där sjukligheten kanske förlängs eller möjligen komprimeras, utbudsförändringar, effektiviseringar inom hälso- och sjukvården, medicinteknisk utveckling och förväntningar på hälso- och sjukvården. Och hur vårdpersonalen kommer att se ut hänger intimt samman med bl.a. utbildningsval, genomströmning och förväntningar på arbetsmarknaden.

En viktig påverkansfaktor är den omställning av hälso- och sjukvården som pågår i Västra Götalandsregionen. Rapporten kan ses som ett underlag för att prognostisera framtida vårdkonsumtion och personal.

Mätningen belyser patientens upplevelse av den specialiserade sjukhusvården inom somatik. Den är uppdelad i två delar, öppen- och slutenvård.

Det är det senaste besöket i öppenvården eller vårdtillfället i sluten-vården som svaren på frågorna ska belysa. Mätningen genomförs i alla landsting och regioner vartannat år (jämna år). Region Gotland deltog inte i årets mätning.

Deltagandet för de offentliga sjukhusen i regionen är obligatoriskt medan det för de privata vårdgivarna är frivilligt.

Alla åldrar omfattas av mätningen men till patienter under 15 år skickas en vårdnadshavarenkät ut.

Nedanstående urval och resultat avser endast de offentliga sjukhusen. Privata vårdgivare ingår i totalen för Västra Götaland och riket.

Öppenvårdsmätning 2016 i Västra Götaland genomfördes på samtliga offentliga sjukhus samt följande privata vårdgivare; Capio Lundby sjukhus, Orthocenter, Spine Center, Aleris Specialistvård Axesshuset, HandCenter Göteborg specialistmottagning och Capio Medocular Göteborg.

Det totala antalet utskickade enkäter i Västra Götaland var
42 558 och antalet inkomna svar var 20 189, vilket gav en svarsfrekvens på 47 %. I riket var andelen på samma nivå. Äldre patienter besvarade enkäten i högre utsträckning än yngre.

Dimensionen Helhetsintryck fick den högsta andelen positiva svar i mätningen. Delaktighet och involvering upplevdes mindre bra och fick lägst andel positiva svar. 

Primärvårdsmätningen 2015 genomfördes vid samtliga vårdcentraler i Västra Götaland där totalt 49507 enkäter skickades ut och antalet inkomna svar var 20012 vilket innebär en svarsfrekvens om 40,4 %. Genomsnittlig svarsfrekvens i riket var 41,2 %. Kvinnor och äldre personer besvarade i högre grad enkäten jämfört med män och yngre.  

Andelen positiva svar per dimension var mellan 2 och 5 procentenheter lägre i Västra Götaland jämfört med genomsnittet i riket, men det finns inga uppgifter huruvida skillnaderna är statistiskt säkerställda.

Bemötandet inom primärvården i Västra Götaland upplevdes som mycket gott. Däremot var man mindre nöjd med kontinuitet och koordinering. Män upplevde i högre grad än kvinnor att deras behov blivit tillgodosedda. Äldre personer var mer nöjda än yngre och minst nöjda var patienter i åldern 18-29 år.

Uppdatering med data för 2016 sker hösten 2017.

Nationell Patientenkät (NPE) är en årligen återkommande mätning av patientupplevd kvalitet inom hälso- och sjukvården som samordnas av Sveriges Kommuner och landsting (SKL). Resultaten används för att utveckla och förbättra vården utifrån ett patientperspektiv. Nationell Patientenkät har funnits sedan 2009.

Från och med januari 2015 har Nationell Patientenkät skiftat fokus och mäter patientupplevelse istället för som tidigare patienttillfredsställelse. Nationell Patientenkät består nu av två delar där del 1 baseras på postala enkätundersökningar vartannat år avseende patienternas upplevelse om primärvård samt specialiserad somatisk och psykiatrisk sjukvård. Del 2 består av behovs- och målgruppsanpassade enkäter som till exempel digitala enkäter, webb-enkäter, väntrumsenkäter i pappersform och SMS-enkäter. Del 1 är obligatorisk för samtliga landsting och regioner i landet medan medverkandet i del 2 är frivilligt. Från och med 2015 är det nytt upplägg och ny metod för de obligatoriska mätningarna (del 1) vilket innebär att jämförelse med tidigare år inte är möjlig.

Det övergripande målet med Nationell Patientenkät är att ge deltagande verksamheter ett underlag till förbättringsarbete men resultaten kan även användas till öppna jämförelser. Det är på lokal nivå man ser de flesta kvalitetsförbättringarna. Några exempel är möjligheten till webb-bokning inom primärvården i Västra Götalandsregionen (VGR), som tillkommit som ett direkt resultat av patienternas efterfrågan. Frölunda Specialistsjukhus och Kungälvs sjukhus har samlat in handlingsplaner från alla sina mottagningar med konkreta förbättringsförslag kopplat till NPE-resultaten.

Frågorna i Nationell Patientenkät belyser patientens upplevelser och består av ett antal påståenden till vilka patienten ställer sig positiv, neutral eller negativ.

Resultatet redovisas i form av positiva svar på sju dimensioner där varje dimension består av flera frågor vars svar viktas ihop. De sju dimensionerna är:

Respekt och bemötande belyser vårdens förmåga att bemöta patientens individuella behov och förutsättningar.

Tillgänglighet belyser tillgänglighet avseende närhet och kontaktvägar och personalens tillgänglighet för patienten och dess anhöriga.

Delaktighet och involvering belyser patientens involvering och delaktighet i vården och besluten och om behandlaren tar hänsyn till patientens önskemål.

Information och kunskap belyser hur väl vården förmår informera och kommunicera om väntetider, ge svar på frågor och informera om behandlingen.

Emotionellt stöd belyser personalens lyhördhet för patientens oro, ångest, smärta etcetera och om personalen är tillgänglig och stöttande i detta.

Kontinuitet och koordinering belyser hur väl vården samordnas internt och externt och patientens önskemål om kontinuitet.

Helhetsintryck belyser helhetsaspekten, upplevd effektivitet och utfall, omhändertagande och trygghet.

Utöver att besvara de fasta frågor som ställts kan patienterna lämna ytterligare kommentarer och synpunkter. Detta tillför undersökningen ytterligare en dimension och ger verksamheterna ett större underlag att använda sig av i sitt utvecklingsarbete

Mer information om Nationell Patientenkät finns via denna länk:

Nationell patientenkät

Nationella vårdgarantin

Måluppfyllelsegraden för vårdgarantin inom den specialiserade hälso- och sjukvården har under en längre tid gått ned inom Västra Götalandsregionen (VGR). Nedgången i VGR är större än i riket. Idag är antal väntande till första besök och till operation/åtgärd högre i VGR än i riket, i synnerhet vad gäller antalet som har väntat mer än 90 dagar.

Befolkningen i Västra Götaland utgör omkring 17 procent av Sveriges befolkning, men antalet väntande till första besök och väntande till operation/åtgärd som gjort så i mer än 90 dagar utgjorde, i oktober 2017, 22 resp. 27 procent av det totala antalet som väntat mer än 90 dagar i riket.

Det bör understrykas att den sjunkande måluppfyllelsen gäller VGR på en övergripande nivå. Och att bilden inte är enhetlig inom organisationen. Det finns specialiteter och sjukhus som avviker från det generella mönstret och som därför kan vara värda särskilda analyser.

Rikets resultat uppdateras omkring en vecka senare än Västra götalansregionens resultat.

Observera
p.g.a. problem med datafångst i samband med byte av operationsplaneringsystem redovisas för "operation/åtgärd" för Sahlgrenska Universitetssjukhuset 2018-04 värden från 2018-03 

Observera
Redovisning av "operation/åtgärd" har uteblivit p.g.a. byte av operationsplaneringssystem från Kungälvs Sjukhus 2017-03, NU-sjukvården 2017-10, Alingsås Lasarett 2017-12, Skaraborgs Sjukhus 2018-01. 

För mer information on den Nationella Vårdgarantin:
http://www.vantetider.se/veta-mer/vardgaranti/

Särskild satsning, Barn- och ungdomspsykiatri (BUP)

Andelen patienter som väntat längre än 30 dagar på första besök till BUP, på fördjupad utredning inom Barn- och ungdomspsykiatrin eller på behandling, är fortsatt hög. Störst ter sig problemet vara på åtgärdssidan, där VGR december 2017 visar en måluppfyllelse på 9 % till fördjupad utredning och på 20 % till behandling BUP.

Gemensamt för dessa tre vårdutbud är att över den redovisade tidsperioden (2013-01 – 2018-01), har det skett en stor ökning av det totala antalet väntande patienter. Denna ökning har hanterats till viss del, dock inte fullt ut, vilket återspeglas i den sjunkande måluppfyllelsen.

För mer information om Särskild satsning, Barn- och ungdomspsykiatri:
http://www.vantetider.se/veta-mer/Barn-och-unga-med-psykisk-ohalsa

Nationella vårdgarantin - Primärvård
Mätningar i primärvården sker vid två tillfällen per år, två veckor under våren och två veckor under hösten.

Läkarbesök inom 7 dagar:
Vid den senaste mätningen våren 2018 uppvisade vårdcentralerna i Västra götaland en måluppfyllelse av 92%.
Resultatet för riket var under samma period 89%.

Telefontillgänglighet:
Vid den senaste mätningen våren 2018 uppvisade vårdcentralerna i Västra götaland en måluppfyllelse av 88%.
Resultatet för riket var under samma period 86%.

För mer information om den Nationella Vårdgarantin:
http://www.vantetider.se/veta-mer/vardgaranti/

Sjukvårdsrådgivningen (1177)
Efter att under 2015 - 2016 visat sämre resultat än riket både vad gäller andel besvarade samtal till sjukvårdsrådgivningen och medelväntetiden för besvarade samtal, har Västra Götalandsregionen under 2017 haft resultat mycket nära rikets nivå.

Ledtider på akutmottagning
Inga utav de i denna rapport redovisade mätetalen gällande akutmottagningarnas ledtider eller besöksvolym har på VGR-nivå rört sig nämnvärt under här redovisad tidsperiod, 2013-01 - 2018-04.
Undantag från detta mönster ses för enskilda mottagningar och mätetal.

• Antal akutbesök
• Tid till triage (TTT)
• Tid till läkare (TTL)
• Totalt vistelsetid (TVT)
• Åter oplanerat inom 72 timmar

Överbeläggningar - Somatik
Inom den somatiska vården har Västra Götalandsregionen, undantaget två mätningar under redovisad mätperiod (2013-01 - 2018-01), uppvisat ett högre antal överbeläggningar per 100 disponibla vårdplatser än Riket.

Överbeläggningar - Psykiatri
Resultaten inom Psykiatrin är svårtolkade. Variation i antalet Disponibla vårdplatser kan vara en bidragande orsak och beror möjligen på bemanningsproblematik .
Efter att under en period (2015-02 - 2016-04), redovisat färre överbeläggningar per 100 disponibla vårdplatser än Riket, ligger Västra Götalandsregionens resultat återigen i nivå med Rikets

Utlokaliseringar - Somatik
Under perioden 2013-01 - 2018-01 redovisar Västra Götalandsregionen resultat i nivå med riket bortsett från enskila mätningar

Utskrivningsklara
Antalet dagar som patienter i snitt ligger utskrivningsklara har under redovisad mätperiod legat relativt stabilt. Sedan årsskiftet 2016-2017 ses dock en liten minskning. Stor del av denna minskning kan härledas till Sahlgrenska Universitetssjukhuset. En möjlig förklaring till denna förändring kan vara förberedelser från kommunernas sida, inför de förändringar i betalningsansvarslagen som träder i kraft 2018.

Koloskopiundersökningar
Andelen patienter som har väntat längre än 90 dagar på koloskopiundersökning har under den senaste tiden ökat. Detta på grund av en ökning av det totala antalet väntande patienter. Den kö som normalt byggs upp under sommarmånaderna har efter sommaren 2016 fortsatt påverkan.

Neuropsykiatriska utredningar – Vuxna
Ökad följsamhet till gällande registreringsrutiner ligger till grund för den kraftiga förändring vi kan se i resultaten för de neuropsykiatriska utredningarna för vuxna patienter (2017-01). Detta försvårar möjligheterna att uttyda vilket håll resultaten faktiskt rör sig. Huruvida vi ser en faktisk förändring av väntetiderna får tiden utvisa.

Regional vårdgaranti cancer
Måluppfyllelsegraden är även fortsatt god på en regional nivå.
Enskilda förvaltningar uppvisar dock ett sjunkande resultat, men då med en ökande volym av antal väntande patienter totalt.  

Ätstörningar har multifaktoriell bakgrund och debuterar oftast i puberteten. Ätstörningar kännetecknas av patologisk fixering vid mat, vikt och kroppsuppfattning. Självkänslan är överdrivet påverkad av kroppsvikt och form samt kan medföra allvarliga somatiska och psykiatriska komplikationer. Viktigt för god prognos är tidig upptäckt och behandling

Ett av de vanligaste utfallsmåtten i behandlingsstudier om ätstörningar är remission, vilket innebär att de diagnostiska kriterierna för ätstörningar inte längre uppfylls.

Västra Götaland har valt målnivå om att minst 65 procent av patienterna ska ha blivit av med anorektisk undervikt vid ettårsuppföljningen alternativt behandlingsavslut. 

I riket var 41 procent av patienterna i remission efter 1 år eller vid behandlingsavslut. Motsvarande siffra för Västra Götaland var drygt
37 procent, där skillnaden mot riksgenomsnittet inte är statistiskt säkert.

Hysterektomi innebär borttagande av livmodern. Vanligen görs det till följd av en godartad (benign) orsak som till exempel muskelknuta (myom), framfall eller rikliga blödningar i samband med menstruation. Hysterektomi kan också göras vid cancer, förlossning eller vid skada.

Operationen gjordes tidigare med så kallat buksnitt vilket innebär att buken öppnas så att livmodern kan kommas åt. På senare år har man i ökad grad använt skonsammare operationsmetoder med så kallad minimalinvasiv teknik där operationen görs via slidan eller med titthålskirurgi. Dessa operationstekniker innebär kortare vårdtider, mindre behov av smärtstillande samt att patienten snabbare kan återgå till normala aktiviteter. I Västra Götaland (VGR) opereras cirka 60 procent av kvinnorna med sådan teknik, vilket är något fler än riksgenomsnittet. Viss variation finns dock inom VGR, där andelen varierar från 45 till 69 procent.

Komplikationer efter hysterektomi är ovanliga. Mindre än tre procent av opererade kvinnor i såväl riket som Västra Götaland har haft oönskade händelser inom 28 dagar efter operationen och cirka 60 procent av kvinnorna uppger att de två månader efter operationen är komplikationsfria och utan oväntade besvär.   

I Sverige görs cirka 14000 ljumskbråcksoperationer per år, varav cirka 2400 i Västra Götaland. Ett mått på kvaliteten är andelen ljumskbråck som behöver omopereras inom fem år. Mycket få omoperationer behöver göras och det regionala målet är högst 3 procent. Västra Götaland når inte riktigt målet, andelen som omopereras är strax över 3 procent. Av de tio sjukhusen som redovisas är det sex som når det regionjala målet om högst 3 procent. 

Operation i dagkirurgi är effektivt ur resurssynpunkt varför operationer bör göras i dagkirurgi om det är medicinskt lämpligt. Västra Götalandsregion har som mål att minst 80 procent av ljumskbråckoperationerna skall utföras i dagkirurgi och Västra Götalandsregionen når det målet även om det finns vissa inomregionala skillnader.   

Framfall av livmodern eller slidan (genital prolaps) kan ge betydande besvär, där den kirurgiska behandlingen kan variera från enklare ingrepp till mer komplicerad operation. I allt högre grad genomförs behandlingen i dagkirurgi, medan mer komplicerade operationer görs i slutensjukvården.

Enligt patientenkäter är resultaten för sjukhusen i Västra Götaland i stort på samma nivå som riksgenomsnittet, även om det finns en viss inomregional variation. Ett år efter operationen rapporterar knappt 70 procent av kvinnorna att de inte längre har några framfallssymtom.

Hjärtsvikt är en vanlig sjukdom, speciellt hos äldre och innebär att hjärtats pumpfunktion är otillräcklig. Hjärtsvikt med nedsatt systolisk funktion behandlas bland annat med läkemedel, där basbehandlingen består av så kallade RAAS-hämmare i kombination med betablockerare. God inställd basbehandling minskar risken för sjukhusinläggningar, hjärtinfarkt och tidig död hos hjärtsviktspatienter.

Regionala måltal saknas men enligt nationella riktlinjer bör målnivå på landstingsnivå vara 65 % eller mer, vilket alla sjukhus i VGR uppnår men med viss regional skillnad.

ADHD (attention deficit hyperactivity disorder) är ett tillstånd som karakteriseras av stora och varaktiga uppmärksamhetsproblem och/eller impulsivitet och överaktivitet. Detta påverkar vardagsfungerandet i så hög grad att det medför en funktionsnedsättning.

Det är också mycket vanligt att såväl barn och ungdomar som vuxna med adhd har andra psykiatriska problem samtidigt, t ex hos barn utagerande beteendeproblem såsom trotssyndrom (ODD – Oppositional Defiant Disorder) eller uppförandestörning (CD – Conduct Disorder) och hos vuxna ångest och depression.

Vid behandlingsuppföljning av säkerställd ADHD används olika skattningsskalor (barn-SNAP, CGI, SGAS och vuxna-CGI, ASRS, GAF) för att systematiskt kunna utvärdera symtom och behandlingseffekter.

I både Västra Götaland och i riket har sammantaget skattningsskalorna fått en gradvis minskad användning. 66 procent av patienterna i regionen och 74 procent i riket följs upp med samtliga systematiska metoder i BUSA för behandlingsutvärdering.

Socialstyrelsen konstaterade 2011 i fyra rapporter att personer med psykisk sjukdom tenderar att underdiagnostiseras, underbehandlas och att de inte får lika god somatisk vård som övriga patienter i befolkningen. Detta resulterar i en förkortad medellivslängd på 15–20 år och ett stort lidande. Även patienter med lätt till måttligpsykisk ohälsa och kontakt med primärvården har förkortad medellivslängd.

Indikatorn undvikbar somatisk slutenvård ska belysa omhändertagandet vid vissa specificerade sjukdomstillstånd, som metabola sjukdomar (hjärt- och kärlsjukdom, typ 2-diabetes), astma m.fl.  Den högre andelen undvikbar somatisk slutenvård för personer med psykisk ohälsa kan exempelvis bero på att sjukdomen upptäcks sent i förloppet, att behandlingen inte alls sker eller tar längre tid, eller att patienterna hade behövt mer information och stöd för att kunna följa den givna ordinationen.

Målgruppen har dessutom en ökad förekomst av livsstilsriskfaktorer. Personer med en allvarlig psykisk störning kan också ha svårt att sköta viss behandling i somatisk öppen vård, vilket kan resultera i att patienten vårdas inneliggande. En studie har genomförts med en induktiv kvalitativ forskningsdesign i regionen, för att kartlägga organisatoriska samt individuella förutsättningar och hinder för tillgång till somatisk hälso- och sjukvård för personer med psykisk sjukdom; från patienters, närståendes och vårdgivares perspektiv. Resultat ännu ej publicerat.

Jämfört med föregående år noteras en smärre ökning av undvikbar slutenvård i Västra Götaland. Detta kan paradoxalt nog vara positivt och ett utslag av ett förbättrat arbetssätt när det gäller att diagnosticera och behandla somatisk sjukdom hos psykiskt sjuka

Psykossjukdomar är ett samlingsbegrepp för tillstånd med psykotiska symtom där schizofreni är den största enskilda diagnosgruppen. Schizofreni innebär en förändrad verklighetsuppfattning, nedsatt social och kognitiv förmåga, vilket ofta leder till en försämrad funktionsförmåga. I Västra Götalandsregionen finns runt 4 500 patienter med schizofreni. Vanligen används begreppet psykossjukdomar för att beteckna dels schizofreni, men även andra tillstånd som schizo-affektivt syndrom, kroniska vanföreställningssyndrom, akuta och övergående psykotiska syndrom samt ospecificerad icke-organisk psykossjukdom. Det totala antalet patienter med psykossjukdom är således fler när alla aktuella diagnoser räknas in.

Läkemedel är en viktig del av behandlingen, men måste kombineras med andra insatser såsom olika psykosociala åtgärder (familjeinterventioner, psykologisk behandling och arbetslivsinriktad rehabilitering), samt fokus på ökad samverkan mellan hälso- och sjukvården (psykiatrin) och socialtjänsten.

Förmaksflimmer är den vanligaste hjärtrytmrubbningen och innebär en snabb och oregelbunden aktivering av hjärtats förmak som leder till en oregelbunden och ofta snabb hjärtrytm. Vid förmaksflimmer ökar risken för ischemisk stroke vilket kan förebyggas med blodförtunnande behandling (antikoagulantia). Om sådan behandling ska ges eller inte avgörs genom en riskbedömning där andra sjukdomar, ålder och kön ingår.

Det innebär att inte alla patienter med förmaksflimmer ska ges behandling med antikoagulantia. Samtliga sjukhus når regionala måltalet och skillnader mellan sjukhusen är små. Det förekommer att kvinnor ges blodförtunnande behandling i något större utsträckning än män.

Makuladegeneration innebär förändringar i gula fläcken som leder till synnedsättning. Vid den allvarligare formen, våt makuladegeneration, är injektioner av biologiska läkemedel i ögat en effektiv behandling som i hög grad leder till bevarad eller rent av förbättrad syn.

Resultaten för VGR visar att knappt 40 procent av patienterna fått förbättrad eller bevarad syn efter behandlingen, vilket är cirka 10 procentenheter lägre än riket.

Diabetes är den näst vanligaste kroniska sjukdomen hos barn och ungdomar (0-17 år). Typ 1-diabetes (insulinberoende diabetes) är den helt dominerande gruppen. I Sverige är cirka 7000 barn och ungdomar drabbade, varav drygt 1200 i Västra Götaland.

Behandlingen med insulin är livslång. För att undvika framtida komplikationer är det viktigt att bland annat blodsockernivån inte är för hög. Genom allt bättre behandlingsmetoder och uppföljningsrutiner har blodsockernivåerna successivt förbättrats. Målet är att så många barn och ungdomar som möjligt skall ha ett långtidsvärde för blodsocker (HbA1c) som är mindre än 57 mmol/mol, och att så få som möjligt skall ha värden som är över 70 mmol/mol.

Till avsnittet finns också en fördjupningsanalys av diabetesvården för barn i Västra Götaland 2010 - 2014, publicerad 151210. En sammanfattning av analysen visas längst ner på sidan medan den kompletta rapporten nås via den vidhängande länken.

Under mätperioden 2010 till 2015 sågs en successiv förbättring av blodsockernivåerna i såväl Västra Götaland som i riket. År 2010 hade 26 procent av barn och ungdomar i Västra Götaland med diabetes ett HbA1c mindre än 57 mmol/mol. År 2016 hade siffran stigit till 56 procent. Resultaten för VGR var under första delen av mätperioden något sämre än riksgenomsnittet men de senaste tre åren är resultaten snarast något bättre. Ett av sex centra i regionen redovisar resultat som är bättre riksgenomsnittet. Ett center är sämre än riksgenomsnittet och övriga fyra centra har resultat som i stort följer riksgenomsnittet. Fem av sex centra i Västra Götaland når det regionala målet att minst 85 % av barnen skall ha HbA1c mindre än 70 mmol/mol.

I åtgärderna för att förebygga och behandla eventuella diabeteskomplikationer ingår också att minst 80 procent av barnen från 10 års ålder skall genomgå ögonbottenfotografering vart annat år, samt att blodtryck och äggvita (albumin) i urin kontrolleras en gång årligen. I årets redovisning har definitionerna anpassats så att de är identiska med de som används i SwediabKids årsrapport. Med denna definition når varken riket, Västra Götaland eller merparten av sjukhusen i Västra Götaland de utsatta målet och de inomregionala skillnaderna är betydande.

Vid cerebral pares (CP) är rörelseförmågan påverkad. CP beror på att hjärnan skadats innan födelsen eller någon gång under de första två levnadsåren. Epilepsi, utvecklingsstörning samt syn- och hörselnedsättning kan förekomma vid CP, men de flesta har bara försämrad rörelseförmåga. Av 400 födda barn drabbas cirka ett barn av CP. Genom noggrann uppföljning och behandling kan flera senkomplikationer förebyggas, bland annat kan risken för ledstelhet (kontraktur) minskas.

Uppföljningsprogrammet för CP (CPUP) rekommenderar att barn med CP skall bedömas av fysioterapeut (sjukgymnast). Av de yngre barnen skall minst 90 procent bedömas årligen, medan intervallen kan vara något glesare för tonåringar med lindrig rörelsepåverkan.       

En försämring över tid har skett, särskilt under senaste året. Såväl andel undersökta barn som andel barn med god sträckförmåga i knäled har minskat från nivåer över 90 procent till nivåer mellan 83 och 89 procent..  

Även om andelen undersökta fortfarande är mycket hög i den yngsta åldersgruppen (0-5 år) ses en minsknining i samtliga tre åldersgrupper, särskilt i grupperna 6-10 år och 11-17 år.  

Nästan alla barn 0-5 år, i såväl Västra Götaland som riket, har god sträckförmåga i knäleden, men andelen har minskat något under senaste året. Med stigande ålder minskar andelen barn med god sträckförmåga i knäled från över 90 % i åldrarna 0-10 år till knappt 80 % i åldersgruppen 11-17 år.   

Efter sjukhusvistelse för akut sjukdom, oavsett vilken, räknar man vid utskrivningen med att patienternas tillstånd är så stabilt och välbehandlat, och uppföljningen så välplanerad att de inte oplanerat närmaste dagarna skall behöva återinskrivas för samma sjukdom. Ej heller att de skall behöva återinskrivas för någon virusinfektion eller annan infektion som de smittats av, eller drabbats av, under vårdtiden. Andelen som trots allt återinskrivs kan eller bör inte vara noll, då det skulle leda till orimlig överbehandling av många patienter. Men rimligen skall nivån vara låg. Inom vuxensjukvården finns inom vissa områden riktvärden för acceptabel återinskrivningsfrekvens. Några sådana riktnivåer finns inte för barnsjukvården. Sektorsrådet för barnsjukvård i Västra Götalandsregionen vill därför prova att införa sådana riktvärden för två vanliga sjukdomstillstånd hos barn under 6 års ålder; ett om maximalt 6 procents oplanerad återinskrivning inom 7 dagar efter sjukhusvård för gastroenterit, och ett om maximalt 3 procent efter sjukhusvård för astma och obstruktiva andningsbesvär.

Resultaten visar att återinskrivningsfrekvensen efter gastroenterit senaste åren minskat så att frekvensen år 2016 är lägre än 4 procent vid samtliga barnkliniker i VGR, det vill säga klart bättre än rekommenderad målnivå om högst 6 procent. 

Även för astma och obstruktiva andningsbesvär ses klar förbättring över tid där samtliga barnkliniker i Västra Götaland år 2016 har en återinskrivningsfrekvens lägre än rekommenderad målnivå på högst 3 procent.        

Bröstmjölk är bra för barnen och bröstmjölk kan minska risken för infektioner. WHO rekommenderar amning de första sex månaderna, men rekommendationerna om vid vilken ålder annan mat ska introduceras är under diskussion. 

Andelen barn som ammas, antingen helt eller delvis, har sjunkit något över tid bland yngre barn såväl i Västra Götaland som i riket medan andelen ammade vid 9 och 12 månaders ålder ökat. Andelen ammade barn upp till och med 4 månaders ålder är i stort sett lika i Västra Götaland och i riket medan andelen ammade vid 6 - 12 månaders ålder är något lägre i Västra Götaland.   

Amningsfrekvensen i de olika hälso- och sjukvårdsnämndsområdena i Västra Götaland varierar. Högst andel ammade barn finns i Göteborgs hälso- och sjukvårdsnämndsområde och lägst andel i Östra Hälso- och sjukvårdsnämndsområdet.

I Göteborgs stad är andelen ammade barn upp till och med 4 månaders ålder under hela perioden i nivå med eller högre än genomsnittet i Västra Götaland i alla stadsdelar utom Angered.

Alla barn i Sverige erbjuds kostnadsfri vaccinering mot difteri, stelkramp, polio, kikhosta, haemophilus influenzae typ B (HiB), pneumokocker, mässling, påssjuka och röda hund. Dessutom erbjuds BCG-vaccin (Bacille Calmette-Guérin) till barn som löper ökad risk att utsättas för tuberkulos.

Vaccinationstäckningen är god. Andelen barn i Västra Götaland som vid 2 års ålder fått tre vaccindoser mot difteri, stelkramp, polio, kikhosta, HiB och pneumokocker och en vaccindos mot mässling, påssjuka och röda hund (MPR) är i nivå med riksgenomsnittet 2012 - 2014. BCG-vaccination vid ökad tuberkulosrisk var i början av perioden något lägre i Västra Götaland men är 2014 i nivå med rikssnittet.

Vaccinationstäckningen i de olika hälso- och sjukvårdsnämndsområdena är i stort sett i nivå med riksgenomsnittet medan andelen riskbarn som får BGC-vaccination varierar. Södra och Norra HSN har under hela perioden haft hög andel BCG-vaccinerade riskbarn.

Inom Göteborgs stad är vaccinationstäckningen för de allmänna vaccinationerna likaledes hög med undantag av Västra Hisingen där andelen vaccinerade senaste året är lägre än genomsnittet i Västra Götaland. Däremot är det stor variation i frekvensen av BCG-vaccination bland barn med ökad risk för tuberkulossmitta.

Tobaksrök i hemmiljön under spädbarnstiden kan leda till att barnen oftare drabbas av luftvägsinfektioner. Andelen barn som stadigvarande bor tillsammans med någon person som röker dagligen är cirka 11 procent 2015. Det finns en inomregional variation där andelen exponerade barn ökat de senaste åren i Norra HSN medan den minskat i övriga hälso- och sjukvårdsnämndsområden. 

Inom Göteborgs stad har andelen barn som exponeras för tobaksrök i hemmiljön minskat i samtliga stadsdelar under den studerade tidsperioden men det är trots det drygt en femtedel av barnen födda 2015 i Angered
och Östra Göteborg som exponeras.

Varje år diagnosticeras nästan 12 000 människor med en cancersjukdom i Västra sjukvårdsregionen. Ungefär 60 procent av dem som fått diagnosen botas, många lever med en kronisk cancersjukdom och dör av andra orsaker än cancer. Just nu lever fler än 80 000 människor som en gång har fått en cancerdiagnos. Ännu fler är närstående till en person som får eller fått diagnosen och de påverkas också av sjukdomen på flera olika sätt.

Personer med cancer får i många fall sin utredning, behandling, eftervård och rehabilitering vid olika enheter och vid olika sjukhus. Vårdens resultat är beroende av allas insatser och den goda cancersjukvården är ett gemensamt ansvar.

Cancer är inte EN sjukdom, den har olika karaktär och förlopp i olika organ och även inom ett organ finns det olika grader av hur elak tumören är. Cancer uppstår när celldelningen sker på ett okontrollerat sätt. För att beskriva hur tumören vuxit och spridit sig (stadium) finns ett internationellt system (TNM) där;

- T (tumör) beskriver tumörens storlek och hur långt den spridit sig lokalt,

- N (nodes) beskriver om det finns spridning till lymfkörtlar och

- M (metastasis) beskriver om det finns spridning till andra organ såsom lever eller lunga.

Sjukvårdens strävan är att hitta tumören i så tidigt stadium som möjligt motsvarande T0-1, N0, M0, eftersom detta ökar möjligheterna att personen blir botad och bieffekter av behandlingen så små som möjligt. Screeningprogrammet för livmoderhalscancer syftar främst till att påvisa och ta bort förstadier till cancer (prevention). Detta program har i Västra sjukvårdsregionen varit mycket framgångsrikt och vi har nu en lägre incidens an livmoderhalscancer än riket i övrigt. När det gäller mammografisk hälsokontroll handlar det främst om att hitta cancer så tidigt som möjligt. Även för detta program görs insatser för att höja deltagandet. Insatser görs också för att stärka regionens resurser för koloskopier för att det ska bli möjligt att medverka i det nationella programmet för screening för kolorektalcancer. Det pågår också arbete för att stödja primärvårdens möjligheter att hitta cancer tidigt och för att förtydliga var ansvarsgränsen går mellan primärvård och sjukhusvård vid utredning av cancer.

Eftersom cancer egentligen är många olika sjukdomar och upptäcks i olika stadier blir antalet insjuknade för vissa beräkningar litet vilket gör uppgifterna mindre säkra rent statistiskt. Men de variationer som finns mellan sjukhus och över tid bör ändå stimulera till kvalitetsdriven verksamhetsutveckling. För att ge verksamheter och processteam ännu bättre möjlighet till detta ger de nationella kvalitetsregistren nu de kliniska verksamheterna ökade möjligheter att följa resultat för olika indikatorer över tid. Cancerstudier i Sverige är ett nationellt register över pågående kliniska studier inom cancervården i syfte att öka antalet patienter som behandlas i kliniska studier.

Generellt ligger regionens cancervård väl i nivå med den i riket. Det finns i årets rapport data att glädjas över. Fler patienter med misstänkt cancer utreds med PET/DT vilket gör att behandlingen kan planeras på ett mer ändamålsenligt och patientsäkert sätt. De vanligaste behandlingsmetoderna vid cancer (kirurgi, strålbehandling och cytostatikabehandling) erbjuds allt fler patienter och blir allt mera effektiva. Immunterapi är på väg att bli en etablerad behandlingsform vid flera olika cancersjukdomar. Minskade väntetider ses redan för några processer till en del sannolikt beroende på ett successivt införande av standardiserade vårdförlopp sedan 2015. Det finns också data som visar att regionen inte lever upp till jämlik vård utifrån ett geografiskt perspektiv, delvis kan det bero på skillnader i bemanning exempelvis på diagnostiksidan men det finns skäl för sjukhusen att se över flöden och kompetenser.

Verksamhetsanalysen redovisar inte hur antalet patienter fördelar sig mellan olika sjukhus. Regionen har i ett nationellt perspektiv kommit långt med ändamålsenlig arbetsfördelning mellan sjukhusen. För några cancersjukdomar finns det ett fortsatt behov av att diskutera hur invånarna ska garanteras jämlik vård både vad gäller utredning, behandling och eftervård. Både regionalt och nationellt pågår koncentrering av ovanliga och komplicerade åtgärder med botande syfte vid ett antal cancer-diagnoser för att garantera kvaliteten på vården. 

Den regionala utvecklingsplanen: En ännu bättre cancervård är på Västra sjukvårdsregionens gemensamma agenda för prioriterade frågor i cancervården från 2015 och framåt. För det viktiga arbete som utförs av olika patientprocessteam vid sjukhusen, i primärvården och i den kommunala hälso- och sjukvården är Regionalt cancercentrum väst ett stöd för utveckling av den goda cancersjukvården. Patient- och närståenderådet är ett fristående råd knutet till Regionalt cancercentrum väst. Patient- och närståenderådet arbetar för att patienters och närståendes perspektiv ska genomsyra förbättringsarbeten och för att stärka patientens ställning i cancervården.

Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor. Varje år insjuknar drygt 8 000 kvinnor i Sverige.

Resultaten i bröstcancervården har tydligt förbättrats under de senaste decennierna och den relativa 5 års-överlevnaden är nu 90 procent. Orsaken är främst de förbättringar som genomförts i alla delar av processen; den tidiga diagnostiken som utvecklats genom screening och hög tillgänglighet, den kirurgiska behandlingen som blivit all mer specialiserad och den onkologiska behandlingen i form av hormonell behandling, cytostatika och strålbehandling.

Starka framgångsfaktorer har också varit en multidisciplinär samverkan, implementering av forskningsresultat i vårdprogram och väl utvecklade kvalitetsregister.

Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen diagnosår 2016 är 99 procent.

Data i diagrammen presenteras per hälso- och sjukvårdsnämnd samt för Västra Götalandsregionen och riket. 

Karta över hälso- och sjukvårdsnämnderna samt befolkningsstatistik

Hudcancer tillhör de vanligaste tumörsjukdomarna.

I Sverige diagnosticeras cirka 11 500 personer varje år, varav drygt 3 800 har melanom och drygt 6 300 har skivepitelcancer. Inräknat förstadier och basalcellscancer, den lindrigaste hudcancertypen.

Antalet tumörer ökar generellt med fem, sex procent årligen. Bland äldre är ökningstakten ännu snabbare.

För patienter med melanom är den relativa femårsöverlevnaden 95 procent hos kvinnor och 91 procent hos män.

Information till befolkningen om melanom och förbättrade sol- och solarievanor bör kunna bryta sjukdomsökningen.

Indikatorerna nedan visar bland annat att:

• 12 procent av patienterna som genomgått utvidgad kirurgi på grund av en tumör större än 1 mm diskuterades på multidisciplinär konferens.
• Medianväntetiden i Västra Götalandsregionen från första besök till start av behandling är 59 dagar.
• Den relativa femårsöverlevnaden för malignt melanom är 93 procent.

Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen diagnosår 2016 är 100 procent.

Data i diagrammen presenteras per hälso- och sjukvårdsnämnd samt för Västra Götalandsregionen och riket. 

Karta över hälso- och sjukvårdsnämnderna samt befolkningsstatistik

Antalet fall av huvud- och halscancer ökar. Under 2016 fick nästan 1 400 personer diagnosen i Sverige. De flesta är över 65 år. Diagnosen är vanligare bland män än bland kvinnor, men fördelningen varierar beroende på var tumören är lokaliserad.

Huvud- och halscancer är ett samlingsbegrepp för tumörer i läpp, munhåla, svalg, struphuvud, näsa, bihålor, spottkörtlar samt lymfkörtelmetastas på halsen med okänd primärtumör. Varje diagnosgrupp är i sin tur indelade i undergrupper som skiljer sig åt, både vad gäller tillväxt, risk för spridning, prognos och behandling. De tre vanligaste grupperna är cancer i munhåla, mellansvalg och struphuvud.

Huvud- och halscancer kan behandlas med kirurgi, strålning eller cytostatika. Patienter med tumör som upptäcks tidigt behandlas oftast med operation eller strålbehandling. Patienter med en cancer i ett mer avancerat skede får oftast en kombinationsbehandling vilket ökar risken för bestående problem, exempelvis med sväljning och muntorrhet.

Indikatorerna nedan visar bland annat att:

• 99,6 procent av de med nyupptäckt huvud- och halscancer diskuterades under multidisciplinär konferens (målnivå 90 procent).
• Medianväntetiden från remiss till behandlingsstart är 44 dagar.
• Den relativa fem års överlevnaden låg på 67 procent (målnivå 70 procent).

Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen diagnosår 2016 är 95 procent.

På grund av eftersläp av registreringar har täckningsgraden under tidigare år, gått upp till 100 procent. Det beräknas även årets täckningsgrad göra.

I Sverige drabbas årligen cirka 4 000 personer av lungcancer. Incidensen har de senaste decennierna minskat och planat ut bland män, medan den ökat bland kvinnor under en längre tidsperiod. I dag får lika många kvinnor som män lungcancer. Hälften av patienterna är 69 år eller äldre, och färre än fem procent är under 50 år vid diagnos.

Den totala treårsöverlevnaden för lungcancer är 23 procent. Omkring 3 600 personer dör varje år i lungcancer som är den cancerformen som tar flest liv i Sverige och i resten av världen.

Lungcancer delas in i olika vävnadstyper. De vanligaste är adenocarcinom (ca 45 procent), skivepitelcancer (ca 25 procent), storcellig cancer (5-10 procent) och småcellig cancer (ca 15 procent). Adenocarcinom, skivepitelcancer och storcellig cancer grupperas ofta tillsammans under beteckningen icke-småcellig cancer. Utvecklingen av läkemedel med specifika effekter vid olika tumörtyper gör dock att en detaljerad vävnadstypning blivit allt viktigare, vilket också ställer krav på provtagning från tumören. De vanligaste provtagningsteknikerna är bronkoskopi, ev med stöd av EBUS (ultraljudsledd provtagning), och nålbiopsier genom bröstväggen med ledning av datortomografi. Utredningen omfattar också en noggrann stadieindelning, och vid planerad operation undersökning av patientens hjärt- och lungfunktion.

Behandlingen vid lungcancer innefattar operation vid tidigare stadier (stadium I-II), strålbehandling vid lokalt avancerad sjukdom (stadium III), och läkemedelsbehandling vid spridd sjukdom (stadium IV). Operation och strålbehandling kombineras ofta med läkemedelsbehandling, och har vid stadium I-III en potentiellt botande effekt. Återfall efter behandling är dock vanligt, vilket sammantaget med att flertalet patienter redan vid diagnos har spridd sjukdom förklarar de låga överlevnadstalen vid lungcancer. 

Nya läkemedelsprinciper med så kallade målriktad terapi som blockerar tillväxtsignaler till tumörceller (EGFR- och ALK-hämmare) eller hämmar blodkärlsförsörjningen till tumören (VEGF-hämmare) har medfört betydande förbättring av behandlingen hos vissa grupper av patienter med icke-småcellig cancer. Med så kallade molekylärpatologiska analyser av tumörvävnad kan man också testa vilka patienter som har störst sannolikhet för nytta av dessa läkemedel. Nyligen har immunterapi med PD-1- och PD-L1-hämmare tillkommit i behandlingsarsenalen. Denna behandlingsprincip går ut på att aktivera kroppens eget tumörspecifika immunförsvar, vilket i flera studier visat bättre effekter än konventionella cytostatika.

Över åren ses en långsam förbättring av resultaten och överlevnaden efter diagnos stiger successivt. Detta kan delvis förklaras av bättre diagnostik. Så har till exempel tillgången till positron-emissionstomografi (PET) medfört en betydligt bättre precision i stadieindelningen än tidigare, och fler patienter erbjuds rätt behandling. Mycket av utvecklingen ligger dock på behandlingssidan. Strålbehandlingstekniken har under de senaste decennierna genomgått en stark utveckling, vilket tillsammans med bättre läkemedel medfört att fler patienter med lokalt avancerad sjukdom kan leva längre. 

De stora framgångarna vid lungcancer kommer dock inte förrän vi kan identifiera sjukdomen i ett tidigare skede av förloppet, medan botande behandling fortfarande kan erbjudas, eller helst förebygga sjukdomen helt. Screening av lungcancer har i många studier misslyckats med att minska dödligheten i sjukdomen. I en större amerikansk studie som publicerades 2011 såg man dock för första gången att screening med lågdosdatortomografi minskade dödligheten i lungcancer med ca 20 procent i relativa tal i en högriskgrupp. Screening har ännu inte införts som rutin utanför USA, och i Europa inväntas resultaten av pågående liknade studier.

Den största riskfaktorn för lungcancer är tobaksrökning. Sedan det nationella lungcancerregistret infördes 2002 har andelen rökare och före detta rökare legat stadigt kring 90 procent av alla nyinsjuknade patienter. Rökning bedöms vara den dominerande orsaken i minst 80 procent av fallen. Även om det finns andra bidragande orsaker (radonexponering, allmänna luftföroreningar, asbest) skulle ingen enskild åtgärd på sikt ha så dramatisk effekt på insjuknandet i lungcancer som ett generellt rökstopp.

Indikatorerna nedan visar bland annat att:

• 60-65 procent av de med nyupptäckt lung- och lungsäckscancer diskuteras på multidisciplinär konferens (målnivå saknas).
• Medianväntetiden från remiss till start av behandling är 55-60 dagar (målnivå 44 dagar för botande behandling och 40 dagar för läkemedelsbehandling).
• Den relativa tre års överlevnaden är 21 procent (målnivå 24 procent).

Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen diagnosår 2016 är 85 procent.

På grund av eftersläp av registreringar har täckningsgraden under tidigare år, gått upp till 100 procent. Det beräknas även årets täckningsgrad göra.

Tjocktarmscancer är tillsammans med ändtarmscancer en av de vanligaste cancerformerna i Sverige. Cancertumörer som sitter i de nedersta 15 centimetrarna av tarmen kallas ändtarmscancer. Tumörer i andra delar av tjocktarmen kallas för tjocktarmscancer. Det finns också en ovanlig typ av cancer i nedersta delen av ändtarmen som kallas analcancer eller cancer i ändtarmsöppningen.

Varje år drabbas cirka 4 100 personer av tjocktarmscancer. De flesta av dem som insjuknar, 75 procent, är över 65 år och omkring fem procent är under 50 års ålder. Tjocktarmscancer är lika vanligt hos män som hos kvinnor.

Dagens behandlingsmetoder har ökat möjligheterna att bli botad. Symtomen visar sig ofta tidigt och de flesta har stora chanser att bli botade ifall man snabbt kontaktar vården.

Den vanligaste behandlingen är att operera bort tumören genom ett snitt i magen. Man kan också behöva behandling med cellhämmande läkemedel, cytostatika.

Sedan maj 2016 görs utredning och undersökningar enligt ett standardiserat vårdförlopp som är ett sätt att organisera utredningen så att den går så snabbt som möjligt. Syftet är också att ge en mer jämlik och patientfokuserad vård över hela landet. 

Femårsöverlevnaden har förbättrats under de senaste decennierna. För patienter diagnosticerade med tjocktarmscancer 2005 - 2009 var femårsöverlevnaden 61 procent för män och 65 procent för kvinnor.

Indikatorerna nedan visar bland annat att:

• 94,4 procent av patienter som planeras för operation med nyupptäckt tjocktarmscancer diskuteras på multidisciplinär konferens (målnivå fler än 90 procent).
• Medianväntetiden från remiss till start av behandling är 35 dagar (målnivå 39 dagar).
• Den relativa femårsöverlevnaden är 66 procent (målnivå 67 procent).

Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen diagnosår 2016 är 99,3 %.

Ändtarmscancer är tillsammans med tjocktarmscancer en av de vanligaste cancerformerna i Sverige. Cancertumörer som sitter i de nedersta 15 centimetrarna av tarmen kallas ändtarmscancer. Tumörer i andra delar av tjocktarmen kallas för tjocktarmscancer. Det finns också en ovanlig typ av cancer i nedersta delen av ändtarmen som kallas analcancer eller cancer i ändtarmsöppningen.

Varje år drabbas cirka 2 100 personer av ändtarmscancer. De flesta av dem som insjuknar, 75 procent, är över 65 år och omkring fem procent är under 50 års ålder. Ändtarmscancer är något vanligare hos män än hos kvinnor.

Dagens behandlingsmetoder har ökat möjligheterna att bli botad. Symtomen visar sig ofta tidigt och de flesta har stora chanser att bli botade ifall de snabbt kontaktar vården.

Den vanligaste behandlingen vid ändtarmscancer är att operera bort tumören och skarva ihop ändtarmen med tjocktarmen. Ofta ges strålbehandling före operationen och ibland får man cellhämmande läkemedel, cytostatika. 

Ibland är det nödvändigt att göra en stomioperation, som resulterar i att tarmen mynnar ut i ett hål på magen där avföringen samlas i en stomipåse. 

Sedan maj 2016 görs utredning och undersökningar enligt ett standardiserat vårdförlopp som är ett sätt att organisera utredningen så att den går så snabbt som möjligt. Syftet är också att ge en mer jämlik och patientfokuserad vård över hela landet.

Femårsöverlevnaden har förbättrats under de senaste decennierna. För patienter diagnosticerade med ändtarmscancer 2005 - 2009 var femårsöverlevnaden 61 procent för män och 64 procent för kvinnor. 

Behandlingen av ändtarmscancer har koncentrerats till fyra av regionens sju sjukhus sedan 2015. 

Indikatorerna nedan visar bland annat att:

• 98,4 procent av de med nyupptäckt ändtarmscancer diskuteras på multidisciplinär konferens (målnivå 90 procent).
• Medianväntetiden från remiss till start av behandling är 49 dagar (målnivå 39 dagar)
• Den relativa femårsöverlevnaden ligger på 65 procent både i Västra Götalandsregionen och i riket (målnivå 67 procent).

Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen diagnosår 2016 är 100 procent.

Varje år får cirka 700 kvinnor äggstockscancer (ovarialcancer) i Sverige. Antalet fall har minskat betydligt de senaste tio åren. Det beror troligen på att fler kvinnor som kommer upp i 60-årsåldern har använt p-piller, vilket ger en skyddseffekt. När man refererar till kvinnor med äggstockscancer så innefattar det oftast även kvinnor med äggledarcancer (tubarcancer) och bukhinnecancer (peritoneal cancer). Vanligtvis benämns alla dessa tre diagnoser av praktiska skäl som äggstockscancer.

Sedan 2011 har Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Västra Götalandsregionen ett regionalt ansvar för omhändertagandet av kvinnor med avancerade stadier av äggstockscancer.

De första symtomen på äggstockscancer är ofta vaga, till exempel svullen mage och diffusa magbesvär som illamående, aptitlöshet, värk, tyngdkänsla eller sura uppstötningar. Man kan också uppleva ett ökat tryck mot ändtarmen, eller att man behöver kissa ofta.

Eftersom äggstockarna ligger fritt i bukhålan kan en tumör växa sig ganska stor innan den ger kännbara symtom. Därför upptäcks sjukdomen ofta i ett sent skede. Många kan dock leva länge med cancer och med god livskvalitet. 

Sjukdomen behandlas oftast med kirurgi och efterföljande cytostatika. Andelen kvinnor i Sverige som överlever minst fem år är cirka 50 procent.

De flesta som får äggstockscancer är runt 60–70 år. Orsakerna till sjukdomen är oklara, men antalet ägglossningar har betydelse. Tillstånd som innebär att ägglossningen hämmas, till exempel graviditet, amning och användning av kombinerade p-piller, minskar risken att insjukna.

Indikatorerna nedan visar bland annat att:

• 100 procent av alla nyupptäckta fall av äggstockscancer diskuteras under multidisciplinär konferens.
• Medianväntetiden från det att patient informerats om att en operation behövs till att operation sker är 15–18 dagar (målnivå 24 dagar).
• Den relativa femårsöverlevnaden i riket har förbättrats sedan Sahlgrenska Universitetssjukhuset fick regionalt ansvar för omhändertagandet av de avancerade stadierna.

Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen diagnosår 2016 är 99 procent.

Lymfom, eller lymfkörtelcancer, är ett samlingsnamn på en rad cancersjukdomar som uppstår i celler som tillhör lymfsystemet, vilket är en del av immunförsvaret. Lymfsystemet samverkar med benmärgen. Ibland uppstår lymfom primärt i andra organ. Det finns över 60 olika typer av lymfom. De olika lymfomen skiljer sig åt och behandlas på olika sätt. 

I Sverige diagnostiseras nästan 2000 personer med någon typ av lymfom varje år. Sjukdomen är något vanligare hos män än hos kvinnor. Även ungdomar och unga vuxna kan få sjukdomen, men den är vanligast hos personer över 60 år.

Behandlingen av lymfom har utvecklats och allt fler personer kan botas eller bli långvarigt fria från sin sjukdom. Det krävs ett kirurgiskt ingrepp med vävnadsprov för att ställa rätt lymfomdiagnos, men behandlingen är medicinsk, eventuellt kompletterad med strålbehandling. Aggressiva lymfom, Hodgkins lymfom och vissa mer ovanliga former är botbara och behandlas direkt vid diagnos, övriga lymfom behandlas vid symtom eller organpåverkan.

De läkemedel som används är olika sorters cellgifter, antikroppar mot lymfomcellerna, immunmodulerande läkemedel samt på senare år läkemedel mot specifika delar av lymfomcellernas ämnesomsättning. I utvalda fall genomförs, vid återfall, stamcellstransplantation med egna (autologa) eller givares (allogena) stamceller. Det finns också ökande kunskap om hur biverkningar kan motverkas, liksom om rehabiliteringsinsatser och närståendestöd, inte minst när barn är anhöriga.

Prognosen för patienter som får lymfom förbättras kontinuerligt men det återstår många utmaningar. I dagsläget finns det fastställda nationella vårdprogram och regionala medicinska riktlinjer för kronisk lymfatisk leukemi (KLL), aggressiva B-cellslymfom och mantelcellslymfom. Det finns även standardiserat vårdförlopp för maligna lymfom och KLL har ett godkänt nationellt vårdprogram.  

Omkring 500 personer i Sverige insjuknar årligen i aggressiva lymfom. Huvuddelen av dessa lymfom är av typen diffust storcelligt B-cellslymfom, medan andra undergrupper är mer ovanliga.

Obehandlade har dessa sjukdomar i allmänhet ett snabbt förlopp. Med dagens behandling – som oftast har botande syfte – är prognosen i många fall god. Nya läkemedel kan framöver förbättra behandlingsresultaten ytterligare. Läs mer i det nationella vårdprogrammet.                                  

Indikatorn nedan visar bland annat att medianväntetiden från remiss till start av behandling är 18 dagar (målnivå saknas).

Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen diagnosår 2016 är 61,1procent. 

På grund av eftersläp av registreringar har ett diagnosårs täckningsgrad först efter cirka ett år gått upp till nivåer nära 100 procent. Det beräknas även årets täckningsgrad göra.

Karta över hälso- och sjukvårdsnämnderna samt befolkningsstatistik

I Sverige får cirka 1 000 personer njurcancer varje år, vilket innebär att det är den tionde vanligaste cancerformen. Sjukdomen är vanligare hos män än hos kvinnor. 

Ungefär 15 procent av patienterna har spridd njurcancer vid diagnos, så kallade metastaser. Ytterligare ungefär 20 procent av patienterna diagnosticeras med metastaser vid uppföljning. Medianåldern vid diagnos av njurcancer är cirka 65 år. 

40 procent av patienterna med njurcancer har symtom, till exempel blod i urinen. Resten av all njurcancer upptäcks som bifynd vid utredning av andra åkommor.

Den relativa femårsöverlevnaden är 65 procent för patienter utan metastaser.

På senare år har utvecklingen av medicinsk behandling med så kallad målriktad behandling avsevärt förbättrat överlevnaden för patienter med metastaser.

Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen diagnosår 2016 är 98 procent.

Data i diagrammen presenteras per hälso- och sjukvårdsnämnd samt för Västra Götalandsregionen och riket. 

Karta över hälso- och sjukvårdsnämnderna samt befolkningsstatistik

Urinblåsecancer är näst efter prostatacancer den vanligaste urologiska tumörformen. Cirka 2500 fall registreras årligen med en medianålder på kring 73 år och 75 procent är män. De senaste åren har cirka 500 nya fall registerats per år inom Västra Götalandsregionen. Cirka 75 procent av de nydiagnosticerade fallen har en mer ytlig tumör, som inte går in i blåsans muskulatur.

Det vanligaste symtomet för urinblåsecancer är synligt blod i urinen. Andra, mer ovanliga, symtom kan vara att det svider när man kissar och trängningar, det vill säga att det känns som om man är kissnödig fastän man precis har kissat.

Den vanligaste behandlingen mot urinblåsecancer är operation. Vid operation förs ett intrument in genom urinröret till urinblåsan där tumören tas bort. För de som har en muskelinvasiv sjukdom kan behandlingen innebära att urinblåsan behöver tas bort, eventuellt förgånget av cellgiftsbehandling, strålning eller enbart cellgiftsbehandling.

Indikatorerna nedan visar bland annat att:

• 53 procent av de nyupptäckta fallen av urinblåsecancer diskuteras på multidisciplinär konferens (målnivå 100 procent).
• Medianväntetiden från remiss till start av behandling är 100 dagar.
• Västra Götalandsregionen har en högre relativ fem års överlevnad än riket i stort (77, 3 procent respektive 73,3 procent).

Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen diagnosår 2016 är 100 procent.

Diabetesvården i Västra Götaland är mycket god, ofta är resultaten klart bättre än riksgenomsnittet.

God blodsockerkontroll är mycket viktigt i behandlingen av diabetes. Andelen patienter med god blodsockerkontroll är högre i Västra Götaland än i riket, och nästan alla sjukhus i regionen når mål för god blodsockerkontroll. De flesta sjukhus når också målet med att minska andelen patienter med dåligt kontrollerad diabetes, även om vissa regional skillnader finns. Flera sjukhus har till och med resultat som är betydligt bättre än rekommenderade mål för blodsockerkontroll.

Behandling av förhöjda blodfetter och förhöjt blodtryck är viktiga delar i förebyggandet av hjärt-kärlsjukdom och andra komplikationer till diabetessjukdomen. Även här är resultaten för Västra Götaland goda, ofta bättre eller på ungefär samma nivå som riket även om varken Västra Götaland eller riket ännu når målet för god blodtryckskontroll.

Vid diabetes finns risk för så kallade diabeteskomplikationer, där känsel och cirkulation i framförallt fötterna påverkas. I ögonbottnarna kan blodkärl skadas med risk för synnedsättning och blindhet. Njurarna kan ta skada med njursvikt som följd. För att kunna hitta tidiga tecken på sådana komplikationer rekommenderas att patientens fötter undersöks årligen, att äggvita (albumin) i urinen kontrolleras årligen som screening för njurskada och att ögonbottnarna undersöks med ögonbottenfotografering vart annat år. Även om det finns inomregionala skillnader i hur ofta dessa kontroller görs, är resultaten för Västra Götaland relativt goda jämfört med riksgenomsnitten. Ögonundersökningar och kontroll av albumin i urin görs i högre grad än i riket, medan antalet fotunderökningar skulle behöva öka. Ögonundersökningar och fotundersökningar skulle också behöva öka generellt, i såväl Västra Götaland som riket, om Socialstyrelsens rekommenderade målnivåer skall kunna nås.  

SVEUS är en nationell samverkan för värdebaserad ersättning och uppföljning i hälso- och sjukvården. SVEUS-rapporten om diabetesvård når ni via denna länk. SVEUS Värdebaserad uppföljning av diabetesvård 2015-06.pdf   

Diabetessjukvården är generellt god i Sverige. Sedan 2010 har behandlingen av blodtryck och förhöjda blodfetter blivit allt bättre, och andelen patienter som genomgått ögonbottenfotografering och fotundersökning har ökat. Andelen patienter med god (HbA1c < 52 mmol/mol) respektive medelgod blodsockerkontroll (HbA1c < 71 mmol/mol) har varit relativt stabil på cirka 52 procent respektive 89 procent. I Västra Götaland är resultaten snarast bättre, fler patienter har god och medelgod blodsockerkontroll, och fler har bra blodtryckskontroll. Behandlingen av förhöjda blodfetter är lika god i Västra Götaland som i riket, men vi kan bli bättre på ögonbottenfotograferingar och på fotundersökningar.

Att jämföra sig mot riksgenomsnittet är tveksamt, då det i sig inte är ett mål för behandlingen - ofta vill man nå än längre. Men jämförelsen kan ändå tjäna som måttstock då klara och väldefinierade målnivåer inte alltid finns.

Behandlingen av typ 2-diabetes i de olika stadsdelarna i Göteborg är i stort som i riket eller bättre, men där finns skillnader. Till exempel är andelen som når måluppfyllnad för god blodsockerkontroll bättre eller på jämförbar nivå med riket i alla 10 stadsdelarna. Detsamma gäller behandling av förhöjda blodfetter. Andelen som når mål för god blodtryckskontroll är bättre eller på jämförbar nivå med riket i 8 stadsdelar. Däremot kan nio av tio stadsdelar bli bättre på fotundersökningar, och tre av tio behöver göra fler ögonbottenfotograferingar för att kunna mäta sig med riksgenomsnittet.

SDN-Hisingen Norra förtjänar att nämnas då deras resultat är bättre än riket för alla åtta indikatorer. Det är också den stadsdel, tillsammans med SDN-Angered, som har flest patienter som når alla fem delmål i den så kallade basnivån. I SDN-Västra Göteborg är förhållandena omvända. För fyra av åtta indikatorer är resultaten lägre än i riket, och stadsdelen är den som har lägst andel patienter som når de fem delmålen i basnivån. Stadsdelen är också den med högst andel patienter med hög risk att utveckla hjärt-kärlsjukdom inom 5 år.   

I många delar är vården av typ 2-diabetes god i Västra Götaland, andelen med god blodsockerkontroll är bättre än i riket och allt fler patienter får bättre blodtrycksbehandling och bättre hjälp med förhöjda blodfetter. Men på flera områden har resultaten försämrats senaste åren och det finns klara inomregionala skillnader i Västra Götaland.

Drygt hälften av alla patienter med typ 2-diabetes i Västra Götaland har god blodsockerkontroll. Även om andelen med god blodsockerkontroll fortfarande är något högre i Västra Götaland än i riket så har resultatet försämrats de senaste två till tre åren. Dessutom finns en viss inomregional skillnad där två hälso- och sjukvårdsnämndsområden (HSN-områden) har bättre resultat än riket och två sämre. Detsamma gäller andelen patienter med dålig blodsockerkontroll. En viss försämring har setts i Västra Götaland de senaste två åren och varken Västra Götaland eller riket når Socialstyrelsens rekommenderade mål att färre än 10 procent av patienterna skall ha dålig blodsockerkontroll.

Vid diabetes är det viktigt att minska risken för hjärt- kärlkomplikationer varför förhöjt blodtryck och förhöjda blodfetter skall behandlas. I Västra Götaland är det fler som har välbehandlat blodtryck jämfört med riket men det finns inomregionala skillnader och varken Västra Götaland eller riket når Socialstyrelsens rekommenderade mål. Samma förhållande ses för behandling av blodfetter, resultaten blir allt bättre men det finns skillnader inom Västra Götaland där resultaten är bättre än riket i vissa HSN-områden och sämre i andra. 

De små blodkärlen kan skadas vid diabetes vilket kan drabba blodcirkulationen i ögon, njurar, underben och fötter. Med regelbundna kontroller kan problem upptäckas i tid och åtgärdas. Vid typ 2-diabetes rekommenderas därför ögonbottenfotografering vart tredje år samt årliga kontroller av fötter och äggvita i urinen. I Västra Götaland har andelen kontrollerade minskat över tid. Andelen kontrollerade i Västra Götaland är lägre än i riket och varken Västra Götaland eller riket når Socialstyrelsens mål för ögonbottenfotografering respektive fotundersökning.  

Dödligheten i hjärtinfarkt och ischemisk hjärtsjukdom har varit i sjunkande under flera år, men är fortfarande betydande. Resultaten för Västra Götalandsregionen (VGR) skiljer sig dock inte från riket i stort. 

Vid hjärtinfarkt leder en blodpropp i de centrala kranskärlen snabbt till skada på hjärtmuskeln. Ju snabbare cirkulationen kan återupprättas genom reperfusion, desto mindre blir den bestående skadan på hjärtat. Reperfusion görs oftast med ballongsprängning, men kan även göras med blodproppslösande läkemedel eller bypass-kirurgi.

I såväl VGR som riket når man målet för andelen patienter som behöver sådan behandling, även om varken riket eller VGR alltid lyckas ge behandlingen inom utsatt tid.

Andelen patienter med hjärtinfarkt utan ST-höjning som kranskärlsröntgas inom 72 timmar är lägre i VGR än i riket, därtill finns det regionala skillnader.

Behandlingsmålen nås för flera andra viktiga utrednings- och behandlings-steg vid hjärtinfarkt. Däremot finns ytterligare områden där såväl riket som VGR skulle behöva nå något längre när det gäller att förebygga ny hjärtinfarkt och fortskridande hjärt- kärlsjukdom. Det gäller till exempel kontroll av blodtryck och blodfetter, samt rökstopp och fysisk träning.

Rapporteringen från SÄS-Borås är osäker på grund av tekniska problem med dataöverföringen till Swedeheart för perioden 2010-2014. Därför visas endast resultat för 2015, och för en del indikatorer för 2016, och framåt för SÄS-Borås. Se tidigare verksamhetsanalyser för rapportering gällande perioden före 2015.

En akut höftfraktur bör opereras inom 24 timmar. Dröjer tiden till operation ökar risken för komplikationer. Inom Västra Götalandsregionen (VGR) finns därför ett regionalt måltal som anger att minst 75 procent av patienterna ska vara opererade inom 24 timmar. Måltalet nås bara av ett sjukhus under 2016.

Andelen patienter som är åter till ursprungligt boende 4 månader efter operation av höftfraktur är något högre i VGR än i riket.  

Vid brott på lårbenshalsen används oftast protes. Andelen protesopererade är något högre i VGR jämfört med riket. 

Hos personer 50 år och äldre är benskörhet en inte ovanlig orsak till frakturer, särskilt vid vissa typer av frakturer och frakturer som uppkommer efter relativt lindrigt trauma.

Med läkemedelsbehandling mot benskörhet kan ytterligare frakturer förebyggas. Även om andelen behandlade ökat i Västra Götalandsregionen (VGR) finns sannolikt en generell underbehandling. Situationen är liknande i hela landet.

Under perioden 2005 till 2012 har antalet återfrakturer inom 3 år efter benskörhetsfraktur ökat i riket. Även i VGR har antalet ökat men i mindre utsträckning.

Knäprotesoperationer görs vanligtvis på grund av förslitning i knälederna. Protesen brukar hålla länge, ytterst få behöver omopereras inom en 10-årsperiod. Risken för omoperation är inte högre i Västra Götalandsregionen (VGR) än i riket, men det finns en viss variation inom regionen.

SVEUS är en nationell samverkan för värdebaserad ersättning och uppföljning i hälso- och sjukvården. SVEUS-rapporten om planerad ledkirurgi når du via denna länk SVEUS Värdebaserad uppföljning av vården för planerad kirurgi vid ledsjukdom.pdf

I Sverige görs cirka 16 000 höftprotesoperationer per år där hela höftleden byts ut. Ett mått på kvaliteten är hur stor andel av proteserna som "överlever" (inte revideras) inom 10 år efter operation. Revision innebär att en eller flera delar av protesen byts ut eller att hela protesen tas bort. Andelen proteser som inte revideras har ökat över tid i riket men minskat i Västra Götalandsregionen (VGR). Vid senaste mätperioden var andelen knappt 98 procent  i riket och drygt 92 procent i VGR.

Reoperation innefattar alla kirurgiska ingrepp som direkt kan relateras till höftprotesen, det vill säga allt från mindre ingrepp som sårrevision till utbyte av protesdelar eller att hela protesen tas bort. Andelen reopererade inom 2 år är framförallt ett mått på tidiga komplikationer. VGR som helhet är i nivå med genomsnittet i riket men alla sjukhus når inte det regionala målet om högst 2 procent reopererade.

Patienternas tillfredsställelse med operationsresultatet mäts med en enkät ett år efter total höftprotesoperation. Andelen nöjda patienter är runt 88 procent i riket. VGR är i stort sett i nivå med riksgenomsnittet men det finns viss inomregional variation.

Protesoperation vid artros ska utföras om patienten har svåra besvär och andra åtgärder inte haft effekt. Personer som genomgår höftprotesoperation bör före operationen ha deltagit i artrosskola. Andelen patienter som genomgått artrosskola var vid senaste mätningen runt 40 procent både i riket och i VGR. 

Antalet patienter som opereras med halvprotes har ökat på senare år eftersom många patienter som drabbats av höftfraktur protesopereras och då framförallt med halvprotes. Implantatöverlevnaden beräknas efter ett år eftersom detta är en grupp patienter med stor sjuklighet och hög risk för komplikationer. Implantatöverlevnaden vid halvprotes är runt 96 procent såväl i riket som i VGR.

Behandling av reumatoid artrit (RA) med biologiska läkemedel har fått ett stort genomslag då behandlingen inte bara lindrar symtomen utan den påverkar också sjukdomsförloppet så att funktionsförmågan i betydligt högre grad bevaras.

Användandet av dessa läkemedel har därför ökat i såväl Västra Götalandsregionen (VGR) som i riket. Även om en kraftig ökning skett så är användningen i VGR något lägre än i riket. Drygt 60 procent av patienterna, såväl i VGR som i riket, blir förbättrade efter start av biologisk behandling.

Förträngningar i kotpelaren (spinal stenos) och diskbråck kan orsaka bensmärta genom att nerverna kläms. Vid svåra besvär, eller då besvären efter ett diskbråck inte går över, kan operation bli aktuellt. Andelarna patienter som rapporterar smärtfrihet eller betydande förbättring efter sådana operationer är lika stora i Västra Götalandsregionen (VGR) som i riket.

SVEUS är en nationell samverkan för värdebaserad ersättning och uppföljning i hälso- och sjukvården. SVEUS-rapporten om ryggkirurgi vid diskbråck och spinal stenos når du via denna länk SVEUS Värdebaserad uppföljning av kirurgisk behandling vid diskbråck och spinal stenos.pdf

Möjligheterna till aktiv medicinsk behandling vid stroke har ökat kraftfullt sista decenniet, så även behandlingsmöjligheterna mot de vanligaste riskfaktorerna som till exempel hypertoni, förmaksflimmer, diabetes och rökning.

Särskilt betydelsefullt de senaste åren har varit introduktionen av mekanisk propputdragning (trombektomi) som i komplement till propplösande behandling (trombolys) gör att varannan stroke som orsakats av stopp (ocklusion) i ett större centralt kärl kan bli oberoende och väsentligen leva utan stöd från samhället efter utskrivning från sjukhuset. I VGR fick 7,2 per 100 000 invånare den här behandlingen 2015 att jämföra med 4,1 per 100 000 i riket som helhet. Under 2016 har behandlingen ökat ytterligare med cirka 20 % i VGR och trenden under 2017 pekar mot en fortsatt ökning i samma storleksordning. Trombektomi är ett högspecialiserat ingrepp som bara kan utföras på Sahlgrenska sjukhuset. Merparten av alla stroke (90 %) är dock inte så allvarliga att de kan eller bör behandlas med trombektomi. Kvalitetsindikatorn ”Reperfusion” (behandling med syfte att återetablera hjärnans cirkulation) är ett sammantaget mått för bägge behandlingsmetoderna, d.v.s. den andel strokepatienter som behandlats med trombolys och/eller trombektomi. Även sett till denna indikator har andelen i VGR ökat. Ett problem som kvarstår är att patienter som insjuknar i regionen utanför Sahlgrenskas upptagningsområde har sämre förutsättningar, dels p.g.a. långa transportavstånd till Sahlgrenska, dels beroende av lokala förutsättningar i en del av regionens övriga sjukhus.

VGR har tidigare varit sämre än riket på behandling med blodförtunnande läkemedel (antikoagulantia) vid samtidig stroke och förmaksflimmer, men efter flera riktade satsningar och kvalitetsarbete passerar regionen nu riksgenomsnittet med god marginal.

Ett område som faller ut något sämre i VGR jämfört med riket är huruvida patientens uppfattning om behov av stöd och hjälp efter 3 månader är tillgodosedda. En viktig faktor som kan påverka detta är kvaliteten i vårdplanering tillsammans med primärvården och kommunen, ett område där fortsatt kvalitetsutveckling behövs.

Flera av de rapporterade indikatorerna faller ut sämre för enskilda sjukhus. Det kan vara betingat av resursbrist eller suboptimal organisation. Lokalt kvalitetsarbete är en förutsättning för bättre resultat.

Strokevården i Västra Götaland 2005-2013 är en fördjupad analys av observerade inomregionala skillnader, publicerad 2015. En sammanfattning av resultaten finns längst ner på sidan där ni också hittar länken till den fullständiga rapporten.

SVEUS är en nationell samverkan för värdebaserad ersättning och uppföljning i hälso- och sjukvården. Längst ner på sidan finns SVEUS-rapporten om strokesjukvård.

Där finns också "Vårdbehov i Västra Götaland" som utgör en del av underlaget för beställningsarbetet av hälso- och sjukvård samt för utvecklingen av hälso- och sjukvården i Västra Götalandsregionen.

Varje år görs i Sverige cirka 12 000 operationer där gallblåsan tas bort (kolecystektomi). Orsaken är oftast besvär av gallstenar. Det en fördel om operationen kan göras med teknik som innebär ett så begränsat ingrepp som möjligt (miniinvasiv teknik), och i såväl Västra Götaland som riket opereras nästan alla patienter med sådan teknik oavsett om det rör sig om en akut eller planerad operation.

Tidigare gavs ofta antibiotika vid planerade operationer där gallblåsan avlägsnades, men enligt nyare rekommendationer bör förebyggande antibiotika bara ges till utvalda patienter. Användandet av förebyggande antibiotika vid planerad gallkirurgi är dock fortfarande högt i Västra Götaland, högre än det planerade målet om högst 12 procent, och det finns klara inomregionala skillnader. 

Vid planerade operationer där gallblåsan avlägsnas är komplikationsfrekvensen låg (drygt 3 %) i såväl Västra Götaland som i riket. Inget av sjukhusen har en komplikationsfrekvens som säkert skiljer sig från riksgenomsnittet. Vid akuta operationer är som förväntat komplikationsfrekvensen något högre, och det finns inomregionala skillnader som inte är obetydliga. 

Många kvinnor drabbas av urinläckage (urininkontinens) vid till exempel ansträngning. I många fall kan problemet avhjälpas kirurgiskt och varje år opereras i Sverige cirka 3500 kvinnor för urininkontinens. I Västra Götaland görs drygt 600 sådana operationer per år. Hög ålder (> 75 år), kraftig övervikt (BMI > 35) och tidigare inkontinens- eller framfallsoperation är faktorer som kan försämra behandlingsresultatet.

Kvaliteten på åtgärden följs noggrannt med enkät till opererade patienter två månader respektive ett år efter operationen. Efter två månader anger cirka 70 % av kvinnorna i såväl Västra Götaland som i riket att de är komplikationsfria och utan oväntade besvär. Ett år efter operationen svarar två av tre kvinnor att de är kontinenta, det vill säga att de har urinläckage mer sällan än en gång per månad. Resultaten i Västra Götaland följer riksgenomsnittet även om det finns vissa inomregionala skillnader.

Kirurgiska ingrepp på blodkärlen är komplicerade och inte helt riskfria då operationen syftar till att reparera ett skadat eller tilltäppt blodkärl. Resultaten från tre sådana operationstyper redovisas. Operation av symtomgivande förträngning av halspulsådern bör helst göras inom 14 dagar för att ha god förebyggande effekt på stroke. I såväl Västra Götaland som riket opereras mer än 80 procent av patienterna inom 14 dagar.

En sjuklig vidgning av kroppspulsådern (aortaaneurysm) är ett allvarligt tillstånd då risken för död är hög om kroppspulsådern brister. Vid planerade operationer av vidgad kroppspulsåder är dock dödligheten låg inom 90 dagar efter ingreppet, knappt två procent såväl i Västra Götaland som riket.

Vid kärlförträngning i benen syftar operationen till att återställa blodcirkulationen. Andelen som avlider eller behöver amputeras ovan fotled inom 30 dagar är mått på hur väl ingreppet lyckats. Resultaten i såväl Västra Götaland som riket är goda såtillvida att endast cirka fyra procent avlider eller behöver amputeras.  

Kraftig övervikt (obesitas) kan medföra psykosociala problem och annan sjuklighet såsom diabetes och hjärtkärlsjukdom. Kirurgisk behandling erbjuds till patienter med kraftig övervikt där annan behandling inte varit tillräckligt framgångsrik. Målet med behandlingen är att förbättra patientens hälsotillstånd, att viktminskningen skall ge ökad livskvalitet, minskad samsjuklighet och minskad dödlighet. Vid Västra Götalandsregionens egna sjukhus (VGR) opereras cirka 600-700 patienter per år. Medelåldern är drygt 40 år och tre av fyra är kvinnor.

Den kirurgiska behandlingen utvärderas i denna sammanställning genom att presentera hur stor andel av de opererade patienterna som följs upp efter ett respektive två år, samt hur stor andel av patientens övervikt som försvunnit ett respektive två år efter operationen.

Andel patienter uppföljda ett år efter den kirurgiska behandlingen är god, cirka 90 procent i VGR och 80 % i riket. Däremot är andelen uppföljda efter två år klart lägre, endast cirka 60 procent av patienterna har varit på en planerad 2-årskontroll. Uppföljningsfrekvensen för patienter opererade vid VGRs egna sjukhus är generellt något bättre än i riket.

Ungefär 80 procent av patienternas övervikt har försvunnit efter operationen. Resultaten för Västra Götaland är vid 1-årsuppföljningen något sämre än riksgenomsnittet men två år efter operationen har skillnaden jämnats ut så att resultatet för VGR och för de enskilda sjukhusen i VGR är på samma nivå som i riket.

Läkemedelsbehandlingen av Multipel Skleros (MS) har dramatiskt förändrats de senaste cirka femton åren i och med introduktionen av effektiva sjukdomsmodifierande läkemedel, så kallade bromsmediciner som bromsar upp sjukdomsförloppet. Sjukdomsmodifierande läkemedel används vid skovvis förlöpande MS. 

I såväl Västra Götaland som i riket får merparten av patienterna med skovvis förlöpande MS behandling sjukdomsmodifierande läkemedel. Man uppskattar att cirka 70 procent av alla MS-patienter med skovvis förlöpande sjukdom och sjukdomsduration om högst 15 år (RR15-patienter) behandlas med sjukdomsmodifierande läkemedel. Andelen är något högre i Västra Götaland jämfört med riket. Av RR15-patienter i Västra Götalandsregionen (VGR), registrerade i MS-registret, behandlas nästan 90 procent av patienterna. Andelen är på samma nivå vid samtliga större sjukhus i VGR. 

Rättspsykiatrisk vård kan ges i sluten eller öppen form för de patienter som av domstol överlämnats till rättspsykiatrisk vård pga. en allvarlig psykisk störning och särskilda vårdbehov. Rättspsykiatrisk vård kan ges med eller utan beslut om särskild utskrivningsprövning. Vårdinsatserna går ut på att patienten ska klara ett liv ute i samhället utan att återinsjukna i psykisk ohälsa, missbruk och/eller brottslighet.

Kvalitetsregistret RättspsyK har fyra måltal, och två av dessa redovisas här, dels andelen patienter med Body Mass Index (BMI) över eller lika med 30 ska vara mindre än 37 procent, och dels andelen patienter som återfaller i brottslig gärning under pågående vård ska vara mindre än 10 procent.

I riket har 43 procent ett BMI ≥ 30 och i Västra Götaland är andelen något lägre, 38,1 procent år 2016. Den svagt sjunkande trenden sedan 2012 är dock bruten i Västra Götaland.

Måltalet för återfall i brottslig gärning under vårdtiden, har inte uppnåtts varken i riket (11,5 procent) eller i Västra Götaland (11,9 procent).

I Västra Götaland görs cirka 19 000 operationer av grå starr (katarakt) per år. Tillgängligheten mäts bland annat genom att mäta andelen patienter med synskärpa mindre än 0,5 på bästa ögat vid tid för operation. Andelen skall således vara så låg som möjligt.

Vilken nytta patienten haft av operationen utvärderas med en enkät som skickas ut till ett urval av de opererade patienterna tre månader efter operationen.

I Västra Götaland var år 2016 andelen med synskärpa mindre än 0,5 på bästa ögat strax över 20 procent, vilket är högre än riksgenomsnittet och något högre än det regionala målet. Av Västra Götalandsregionens egna opererande enheter är det två som når målet om högst 20 % och två som inte når målet.

Drygt 90 procent av patienterna anser att synen blivit bättre efter operationen, det vill säga de tycker att de har lättare att utföra dagliga aktiviteter.

I Sverige diagnostiseras cirka 10 000 män varje år med prostatacancer. Sjukdomen drabbar framför allt äldre män – cirka hälften är över 70 år och sjukdomen är mycket ovanlig före 50 års ålder.

Risken att avlida av prostatacancer är starkt beroende på cancerns utbredning och hur aggressiv den är. Den relativa 5-årsöverlevnaden är drygt 90 procent.

Prostatacancer indelas i lågriskcancer (27 procent), intermediärriskcancer (34 procent), högriskcancer (19 procent) och metastaserad cancer (18 procent). 

PSA-testning minskar dödligheten i prostatacancer men leder till att vissa män behandlas i onödan, med minskad livskvalitet som följd. 

PSA står för prostataspecifikt antigen. Det är ett protein som tillverkas i prostatakörteln. PSA finns vanligen i små mängder i blodet och det är det värdet som mäts genom PSA-provet.

Aktiv monitorering innebär att man följer män med lågrisktumörer för att senare behandla de män vars cancer tillväxer. Denna behandling tillämpas allt mer och är standard vid mycket lågrisktumörer.

Fyra nya läkemedel med effekt på kastrationsresistent prostatacancer har blivit tillgängliga sedan 2014.

Multidisciplinär konferens (MDK) för män med högriskprostatacancer har införts i hela landet.

Indikatorerna nedan visar bland annat att:

• 74 procent av de med nyupptäckt högriskcancer diskuteras på multidisciplinär konferens (målnivå 80 procent).
• Medianväntetiden från remiss till start av kurativt syftande behandling är 97 dagar (målnivå 50-68 dagar). 

Täckningsgraden mot Cancerregistret för Västra Götalandsregionen diagnosår 2016 är 100 procent.

Data i diagrammen presenteras per hälso- och sjukvårdsnämnd samt för Västra Götalandsregionen och riket. 

Karta över hälso- och sjukvårdsnämnderna samt befolkningsstatistik

Övervikt och fetma är inte sällan psykosocialt belastande för individen och på sikt finns ökad risk för sjukdomar såsom hjärt- kärlsjukdom, typ 2-diabetes och ledbesvär. Hos vuxna används ofta graderingen övervikt vid Body Mass Index (BMI) 25, fetma vid BMI 30 och svår fetma vid BMI 35. Behandlingen av barn med övervikt och fetma sker vid barnmottagningar och barnkliniker, där resultatet av behandlingen följs upp i det nationella kvalitetsregistret BORIS (Barn Obesitas Register i Sverige). Behandlingsresultaten för Västra Götaland skiljer sig sannolikt inte från riksgenomsnittet även om någon direkt jämförelse inte kunnat göras.        

Inom Västra Götaland ses vissa skillnader i behandlingseffekt, där vissa enheter ser ut att lyckas bättre än andra. Enkla jämförelser av behandlingsresultaten är dock svåra att göra då flera faktorer såsom kön, ålder och grad av fetma kan påverka resultaten. En statistisk analys, som tar hänsyn till sådana faktorer visar att en behandlande enhet har bättre behandlingsresultat jämfört med genomsnittet i Västra Götaland medan resultaten för övriga enheter inte säkert skiljer sig från genomsnittet.

Nyfödda barn kan behöva vårdas på nyföddhetsavdelning (neonatalavdelning) om de är sjuka eller för tidigt födda. I Svenskt neonatalt kvalitetsregister (SNQ) fanns år 2016 cirka 4200 barn registrerade, födda i vecka 22-36, varav cirka 750 i Västra Götaland. Av dessa var i riket nästan 350 barn mycket för tidigt födda (graviditetsvecka 22-27). I Västra Götaland var motsvarande siffra 66 barn.

Vården av mycket förtidigt födda barn är komplicerad då barnen behöver hjälp med allt från att hålla normal kroppstemperatur till att kunna nutriera sig, och de behöver oftast hjälp med andning och syresättning. Därtill måste behandlingen vara ytterst skonsam då de mycket förtidigt födda barnen är sköra, deras blodkärl och organsystemen är omogna varför de lätt kan skadas. Barnen är som regel också mycket infektionskänsliga. Genom att mäta eventuella skador eller komplikationer som uppkommit hos de mycket förtidigt födda barnen får man ett mått på kvaliteten på den behandling som givits under tiden på nyföddhetsavdelningen. Sådana mått är till exempel andelen mycket förtidigt födda barn som får blödningar i hjärnan (IVH), som får lungsjukdomen bronkopulmonell dysplasi (BPD) och som får ögonsjukdomen retinopati (ROP). Ett annat generellt mått på kvalitet och patientsäkerhet är att mäta andelen barn som får vårdrelaterade infektioner (VRI).

Nyfödda barn behöver nära kontakt med föräldrarna och möjligheterna till sådan kontakt begränsas ofta vid svår sjukdom eller då barnen är mycket förtidigt födda. Trots sjukdom och för tidig födsel försöker man på nyföddhetsavdelningar så snart det går skapa förutsättningar för att kontakten mellan barn och föräldrar skall bli så normal som möjligt och att barnen i den mån det går lär sig amma. Ett mått på hur väl man lyckats i detta är hur stor andel av barnen som ammas helt eller delvis vid utskrivning från sjukhuset.

Andel barn, födda i vecka 22-36, som ammas vid utskrivning från neonatalavdelning är något högre i Västra Götaland (73 %) än i övriga riktet (68 %). Av de yngsta barnen, födda före vecka 25, är det 15 procent som ammas vid utskrivning. Av de äldre barnen, födda vecka 32-36, ammas cirka 80 procent av barnen.

Vården av de mycket förtidigt födda barnen visar samma kvalitet i Västra Götaland som i övriga riket, mätt som andel barn med blödning i hjärnan (cirka 10 %) och som andel med lungsjukdomen BPD (75-70 %). Däremot har ögonsjukdomen ROP varit något vanligare i Västra Götaland även om skillnaderna minskat något senaste åren. Dessvärre ser man att ögonsjukdomen ROP börjar öka igen sedan år 2013, såväl i Västra Götaland som i riket.

Andelen nyfödda barn med vårdrelaterade infektioner är generellt låg i Sverige, och andelen har minskat något sedan 2010. Nyföddhetsavdelningarna i Västra Götaland skiljer sig inte från övriga riket, frånsett nyföddhetsavdelningen vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset som haft en något högre frekvens, särskilt år 2015.

Astma är en av de vanligaste kroniska sjukdomarna hos barn, en sjukdom som drabbar cirka 5-6 % av barnen i tidig skolålder och cirka 8-10 % av tonåringarna. 

Man brukar tala om två typer av astma hos barn; förkylningsastma och äkta astma. Förkylningsastma debuterar oftast under första levnadsåret. Barnen har bara besvär vid förkylningar. De är inte allergiska och besvären växer bort under förskoleåren.

Äkta astma kan debutera när som helst under livet och är den helt dominerande typen av astma hos skolbarn och tonåringar. Nästan alla med äkta astma har allergi eller annan allergisk sjukdom såsom hösnuva eller eksem.

Vid lindrig astma är besvären episodiska d.v.s. besvären förekommer bara vid exempelvis förkylning och ansträngning. Vid svårare astma är besvären mer kontinuerliga och ett flertal faktorer såsom förkylning, ansträngning, kall luft, rök och allergenexponering kan ge ökade andningsbesvär. Målet för all astmabehandling är att barnen skall vara besvärsfria, kunna leka och idrotta som andra barn och ha en bevarad lungfunktion.  

Tidigare har inte någon nationell kontroll och utvärdering av astmabehandlingen i Sverige kunnat göras. Men allt fler sjukhus, barnmottagningar och vårdcentraler ansluter sig till Luftvägsregistret vilket betyder att kvalitetskontrollen kommer att bli bättre.

I Västra Götaland var det år 2016 endast BUM Gamlestaden samt Allergi- och lungmottagningen vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus som var anslutna till Luftvägsregistret. Båda dessa enheter uppvisade under 2016 ett resultat för god astmakontroll (AKT > 19) som var bättre än riksgenomsnittet. Detsamma gällde andelen barn med normal lungfunktion där resultatet för Allergi- och lungmottagningen vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus var något bättre än i riket som helhet. 

Bipolära syndrom/sjukdomar, även kallad manodepressivitet, innebär riktigt snabba och kraftiga humörväxlingar, liksom depressiva perioder varvade med maniska perioder. Ett mål med behandlingen är att förebygga nya skov, där behandlingsmålet är att högst 40 procent av patienterna ska få nytt skov inom en 12-månadersperiod. Andelen patienter i Västra Götaland som återfaller i skov är i stort jämförbar med riksgenomsnittet, dock är det långt kvar tills rekommenderad målnivå nås. 

Vid svårare depressioner är elektrokonvulsiv terapi (ECT) en effektiv behandlingsform. I vissa fall är den direkt livräddande. Vid slutenvårdad svår depression rekommenderas det enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer att minst 40 procent av patienterna ska behandlas med ECT.

Andelen som återfaller i skov i Västra Götaland är i stort sett jämförbar med riksgenomsnittet, och resultatet är relativt oförändrat från föregående år. En regional medicinsk riktlinje kommer att implementeras hösten 2018 för att säkerställa en mer jämlik vård.

ECT-behandlingen bör utvärderas, och olika symtomskattningsskalor används för detta. Målet är att minst 60 procent av patienterna ska ha utvärderats med MADRS/MADRS-S. Varken riket eller Västra Götaland når detta mål trots att användningen av skattningsinstrumentet ökat, framförallt i regionen. En betydande variation ses fortfarande i regionen.

Särskilt tandvårdsstöd är en individuell rättighet som finansieras med statsbidrag och administreras via landsting och regioner. Stödet har tre delar: N-tandvård och munhälsobedömning, F-tandvård - vid vissa sjukdom eller funktionsnedsättning och S-tandvård - som led i sjukdomsbehandling under begränsad tid, se nedan.

Patienten betalar för sin tandvård enligt det nationella högkostnadsskyddet för öppna hälso- och sjukvården – och får samma högkostnadsskydd och frikort efter 1 100 kronor i patientavgift under 12 månader. Unga vuxna som är skrivna i Västra Götaland betalar ingen patientavgift.

När njurarna slutar fungera kan blodet inte renas från slaggprodukter och kroppen kan inte reglera vätske- och saltballansen. Grav njursvikt kan behandlas med dialys eller transplantation. Dialys kan ske genom att blodet renas (hemodialys) eller med bukdialys (peritonealdialys) där vätska leds in i bukhålan så att blodet kan renas via bukhinnan.

Vid dialys är det viktigt att blodreningen är tillräcklig. Genom att mäta dialysdosen, blodreningen, kan man säkerställa att behandlingseffekten är korrekt. Dialys sker ofta på sjukhus men såväl bloddialys som bukdialys kan i många fall också ske i hemmet. För patienten kan det innebära många fördelar om dialysen sker i hemmet, såväl praktiska som medicinska. 

I Västra Götaland följs dialysvården med tre indikatorer vilka samtliga har fastställda regionala måltal. Minst åttiotvå procent av patienterna skall nå behandlingsmål för dialysdos, minst sextiosju procent skall ha så kallad kärlaccess med arteriovenös fistel eller graft och minst trettio procent av patienterna skall få dialys i hemmet. Varken Västra Götaland eller merparten av de behandlande enheterna i regionen når målet för behandlingsdos. Däremot nås målen för såväl kärlaccess som dialys i hemmet, även om vissa inomregionala skillnader ses. 

I de jämförelser som redovisas nationellt avseende resursförbrukning har Västra Götalandsregionen låga kostnader per invånare även när hänsyn tas till de strukturella skillnader som finns mellan rikets landsting och regioner. Speciellt är kostnaderna låga inom specialiserad somatisk vård.

Däremot är genomsnittskostnaden för invånarnas konsumtion av somatisk vård högre än riksgenomsnittet vilket tyder på en låg konsumtion av somatisk vård. I jämförelser mellan sjukhusen i VGR kan vi se att det är relativt stora skillnader i produktivitet mellan sjukhusen, både för all vård inom ett sjukhus och för specifika diagnoser.

Uppdatering med data för 2016 sker sommaren 2017.

Incitamentet för en sådan analys är vanligen att inomregionala skillnader noterats i rapporterna från olika nationella kvalitetsregister, eller att Västra Götalands resultat märkbart skulle skilja sig från riksgenomsnittet.

Rapporterna publiceras löpande, efter publiceringsdatum, i denna flik men finns också att finna i anlutning till respektive ämnesområde.

Tandhälsoläget i Västra Götaland för barn och ungdomar visar en alltjämt sjunkande kariesfrekvens även i mer utsatta områden.

Av Världshälsoorganisationens uppsatta mål för tandhälsa når Västra Götalandsregionen målet att den tredjedelen av 12- åringar med sämst tandhälsa (Sic-index) i genomsnitt ska ha färre än 3 skadade tänder. Samtliga kommuner och stadsdelar utom Angered i Göteborg klarar det målet.

För 2020 är WHO:s mål att det genomsnittliga antalet skadade tänder för samtliga 12-åringar inte ska överstiga 1,5. Västra Götalandsregionen har sedan många år nått det målet.

Regionen når dock ännu inte målet att andelen 6-åringar med kariesskadade tänder ska vara högst 20 procent 2020. Andelen 6-åringar med kariesskadade tänder uppgick till 22,6 procent 2016.

Även om tandhälsoläget varierar mellan nämndområden och även inom kommuner och stadsdelar, så är tandhälsoläget för barn, ungdomar och unga vuxna (3-24 år) gott i Västra Götaland, där hälsoläget som helhet väl överensstämmer med övriga Sverige.

.

Fyra av fem personer i Västra Götaland upplever att de har tillgång till den hälso- och sjukvård de behöver. Andelen har ökat kontinuerligt sedan 2002, men efter 2012 har den minskat. År 2016 ökade återigen andelen, men resultatet är svårtolkat till följd av metodbyte.

Resultaten baseras på Hälso- och sjukvårdsbarometern som är en nationell undersökning sedan år 2001 avseende befolkningens attityder, förväntningar och erfarenheter av hälso- och sjukvård.

Från år 2016 samlas intervjuer in genom en mixad insamlingsmetod bestående av webbenkät och telefonintervjuer. Frågeformuläret har kortats till tio frågor och finns på sju olika språk. Metodbytet har bidragit till bättre representativitet avseende kön- och åldersgrupper, men gör det svårt att dra slutsatser om förändringen 2016. Andel som uppgav att de hade tillgång till hälso- och sjukvård och att väntetiderna till vården var rimliga ökade kraftigt år 2016 medan förtroendet för hälso- och sjukvården minskade. Det går inte att utesluta att det skett attitydförändringar i befolkningen, men det troligaste är ändå att det är effekter av metodbyte. Tidsserierna redovisas nedan, men år 2016 får ändå ses som en ny baselinemätning. 

År 2016 samlades 41.400 intervjuer in i Sverige, varav 8.100 i Västra Götaland.

Drygt hälften (55 procent) av befolkningen hade stort förtroende för hälso- och sjukvården år 2016; 56 procent hade stort förtroende för vårdcentral och 65 procent hade stort förtroende för sjukhus. Personer äldre än 70 år har ofta mer positiv uppfattning i attitydfrågorna om hälso- och sjukvård än yngre. Personer med självrapporterad dålig hälsa har mindre positiv uppfattning om hälso- och sjukvård.

Befolkningen i Västra Götaland hade lägre förtroende för sjukhus och hälso- och sjukvård i stort än befolkningen i övriga riket och ansåg i lägre grad att väntetider till sjukhus är rimliga. Detta mönster har observerats under flera år.

År 2016 uppgav befolkningen i Västra Götaland även ett lägre förtroende för vårdcentral och ansåg i lägre grad att väntetider till vårdcentral är rimliga jämfört med i övriga riket. Kommande mätningar får visa om detta är ett trendbrott.

Det fanns skillnader mellan hälso- och sjukvårdsnämndområden i hur man uppfattar hälso- och sjukvården avseende tillgång, förtroende och väntetider.

Andel som kände till webbplatsen 1177.se och att man kan ringa 1177 för att få råd och hjälp, har ökat stort både i Västra Götaland och i övriga riket. Kännedomen om 1177.se är klart högre bland yngre än bland äldre.

Drygt hälften av de tillfrågade i Västra Götaland bedömde värdet av att läsa sin egen journal på internet som stort. Unga personer såg högst värde.

Patientnämnderna tog emot 5227 klagomål under 2016. Totala antalet klagomål minskade, men problemområde kommunikation ökade. Utifrån inkomna patientklagomål har bland annat följande problematik uppmärksammats på regionövergripande nivå:

• Patienter känner inte att de blir tagna på allvar eller blir bekräftade i det de säger, man känner sig kränkt. Konsekvensen blir att patienter blir missnöjda och oroliga, söker gång på gång för samma problem och ibland uppsöks akutsjukvård.
• Patienter känner sig inte lyssnade på och deras information tas inte tillvara. Konsekvensen blir att vård och behandling bedöms bristfälligt och diagnoser missas eller fördröjs med allvarliga konsekvenser till följd.

• Patienter känner att de inte får den information de har rätt till. Det gäller besked om hälsotillstånd, prognos, behandling, prov- eller undersökningssvar, läkemedelsbehandlingar och biverkningar. Kontaktvägar mellan patient och vården, vem är ansvarig, vilken vårdnivå är den rätta för patientens sjukdomstillstånd.
• Förutsättningar för valfrihet och betydelsen av den i det enskilda fallet.
• Bristande information kring vårdgaranti och vad som gäller när den inte hålls, vilka alternativ finns, när i tid förväntas man få den vård som är konstaterat att man behöver.

År 2016 hade 78 procent av befolkningen i Västra Götaland besökt hälso- och sjukvård (primärvård, specialiserad vård) eller varit inskriven på sjukhus. 70 procent av befolkningen hade besökt primärvård. Andelen har minskat två procentenheter sedan år 2011, i motsats till den ökning som sågs mellan 2004 och 2010. Det är framförallt andelen som besökt läkare i primärvård som minskat.

Det fanns inga stora skillnader mellan nämndområden i andel av befolkningen som besökt hälso- och sjukvård, men det fanns skillnader per vårdform. Andel av befolkningen som besökt primärvårdsläkare var lägre i Östra nämndområdet. Andel som besökt övrig personal i primärvård var lägre i Göteborg.

Befolkningen gjorde i snitt 6,0 besök och/eller vårdtillfällen per invånare år 2016, vilket motsvarade 9,6 miljoner besök och 216.000 vårdtillfällen. Kvinnor hade klart högre vårdkonsumtion än män oavsett vårdform, med undantag för personer över 80 år och barn 0-9 år.

Vårdkonsumtionen ökade mellan 2005 och 2011 och framförallt inom primärvård. Efter 2011 har antalet läkarbesök inom primärvård minskat i samtliga åldersgrupper och både bland kvinnor och män. År 2015 och 2016 ökade antalet besök till fysioterapeut till följd av införandet av vårdval rehab.

Det finns en variation i vårdkonsumtion mellan nämndområden. Norra nämndområdet har haft högst vårdkonsumtion i länet under perioden 2005-2016, till följd av högre primärvårdskonsumtion och slutenvårdskonsumtion. Lägst konsumtion sågs i Södra och Östra nämndområdet år 2015 och 2016, framförallt till följd av färre besök till läkare.

De inomregionala skillnader som ses både i andel av befolkningen som sökt vård respektive i vårdkonsumtion har inte analyserats. Ålderssammansättning, vårdbehov, sökmönster, efterfrågan, vårdutbud, tillgänglighet är exempel på faktorer som kan påverka vårdkonsumtionen.

I december 2017 publicerades en rapport som beskriver hur vårdkonsumtionen förväntas förändras fram till år 2025 till följd av att folkmängden ökar. Länk till rapporten finns längst ned på sidan.

Kostnaderna för sjukresor för 2016 uppgår till 302 miljoner kronor vilket är en ökning med 13,8 miljoner kronor jämfört med föregående år. Kostnaderna för sjukresetaxi inklusive Västtrafiks administrativa kostnader har ökat med 17 miljoner kronor. Enbart transportkostnaderna för sjukresetaxi har ökat med 19 miljoner kronor. Kostnaderna för övriga transportsätt har minskat med 3,6 miljoner kronor.

Antal sjukresor för perioden är 1 157 638. Det är en minskning med 12 310 jämfört med föregående år. Det är sjukresa med egen bil som har minskat mest med 11 544 resor.

Sektion sjukresor har under året tagit fram en ny sjukresebroschyr ”En vägledning om sjukresor inom Västra Götalandsregionen”.

Ett nytt arbetssätt för kontroll av sjukresetaxi har inletts under hösten 2016 vilket innebär att merparten av resorna nu kontrolleras.

Sjukresekontoret i Borås har flyttats till kontoret i Göteborg.

Antal anställningar inom Hälso- och sjukvården i Västra Götalandsregionen (VGR) var i december 2016, 45 426, vilket är 543 fler än föregående år. Antalet tillsvidareanställda och timavlönade har ökat medan antal visstidsanställda minskat.

Ökningen är antalsmässigt störst inom sjukhusen men andelsmässigt större inom Folktandvården.

Här listas benchmarkingrapporter om hälso- och sjukvård, framtagna av Västra Götalandsregionen. De fullständiga rapporterna nås via vidhängande länkar.

Palliativ vård, det vill säga lindrande vård, används vid svår sjukdom där botande eller bromsande behandling inte längre är meningsfull. En övergång från botande eller bromsande behandling till palliativ vård är ett ställningstagande som syftar till att patient och anhöriga skall kunna påverka vården i livets slutskede, och att sjukvården skall kunna planera så att man på bästa sätt skall kunna hjälpa patienten. Dessa frågor kommuniceras med patienten vid brytpunktsamtal. Sådana brytpunktsamtal finns registrerade för drygt 50 procent av patienterna i riket och Västra Götaland, när alla typer av vårdenheter är inräknade. Räknas enbart de sjukhusbaserade enheterna i Västra Götaland är andelen något lägre. Inom regionen finns också skillnader i andelen patienter som haft brytpunktsamtal.          

Patienter som är stillaliggande eller stillasittande löper ökad risk för trycksår. Alla vårdenheter som vårdar patienter med risk för trycksår ska ha rutiner för hur sådana skall förebyggas. Enligt SKLs mätningar har också andelen patienter i såväl riket som Västra Götaland med trycksår minskat från cirka 17 procent år 2011 till drygt 13 procent våren 2016. 

Längst ner på denna sida finns en länk till SKL-rapporten om trycksår. 

Vårdrelaterade infektioner (VRI) är ett stort problem för drabbade patienter, men också för sjukvården. Betydande insatser har gjorts genom åren för att minska antalet vårdrelaterade infektioner, där de positva effekterna av dessa åtgärder har utvärderats med korttidsmätningar två gånger per år (punktprevalensmätningar). För att komma ännu längre i arbetet med att minska de vårdrelaterade infektionerna har regionen 2014/2015 infört det så kallade Infektionsverktyget som på enhetsnivå registrerar alla nya vårdrelaterade infektioner som behandlas med antibiotika (incidensmätning).

Resultat från de första åren med infektionsverktyget visar att regionen når det uppsatta målet om högst 6 procent vårdrelaterade infektioner som behandlas med antibiotika. Målet 6 procent gäller regionen som helhet, inte nödvändigtvis de enskilda sjukhusen eller enskilda kliniker eftersom de har olika patientgrupper och olika uppdrag.

Behandlingen av HIV med bromsmediciner är effektiv. Med behandling skall HIV-virus (virus-RNA) enligt de nationella riktlinjerna inte kunna påvisas hos minst 95 procent av patienterna.

År 2016 når inte riktigt Västra Götalandsregionen eller riket målnivån även om skillnaden är liten. Av sjukhusen i Västra Götaland når två strax över 95 procent medan de andra två har andelar strax under målnivån.     

Kvaliteten och belastningen på en intensivvårdsavdelning (IVA) kan mätas på flera sätt, där riskjusterad dödlighet (Standardized Mortality Ratio, SMR) är en sådan kvalitetsindikator, medan oplanerad återinskrivning inom 72 timmar i första hand speglar belastningen på avdelningen.

Riskjusterad dödlighet inom 30 dagar är ett internationellt jämförelsemått där dödligheten på en intensivvårdsavdelning jämförs med en för avdelningen i ett internationellt perspektiv förväntad dödlighet, där man också tagit hänsyn till patientens ålder och komplicerande sjukdomar. Intensivvårdsavdelningarna i Västra Götalandsregionen (VGR) och i riket har generellt sett en dödlighet som är klart lägre än förväntat, vilket således är ett gott betyg. Under tidsperioden 2010 till 2016 var SMR marginellt högre i VGR jämfört med riket, men flertalet intensivvårdsavdelningar följer i stort riksgenomsnittet även om viss variation ses inom regionen.

Oplanerad återinskrivning till samma intensivvårdsavdelning inom 72 timmar är mått som till viss del speglar belastningen på intensivvårdsavdelningen. Svenska intensivvårdsregistret anger som mål att den oplanerade återinskrivningsfrekvensen skall vara lägre än 3 procent och de flesta intensivvårdsavdelningar i Västra Götaland klarar 3-procentsgränsen. 

Förlossningsvården i Västra Götalandsregionen (VGR) är generellt god, resultaten är vanligtvis bättre eller på samma nivå som riksgenomsnittet, och skillnaderna mellan de olika förlossningsenheterna är oftast små. Statistik från Medicinska Födelseregistret redovisas för perioden 2004-2015.

Rökning under graviditet ökar riskerna för barnet. Andel kvinnor med tobaksbruk i graviditetsvecka 30-32 har minskat från 6,5 procent till 4,0 procent mellan 2004 och 2015. Andelen är vanligare bland yngre kvinnor. Andelen gravida med tobaksbruk är lägst bland kvinnor som föder barn på SU och statistiskt säkerställt lägre än i riket. Vid övriga förlossningskliniker i regionen är andelen statistiskt signifikant högre än i riket.

Bland förstföderskor är allvarligare bristningar i bäckenbotten (grad III och IV) låg, mindre än 5 procent, vilket är någon procentenhet lägre än i riket. Skillnaderna inom regionen är små, men SU och NU har statistiskt säkerställda lägre värden än riket år 2015.

Andelen kejsarsnitt bland förstföderskor med spontan värkstart har varit relativt konstant under perioden 2004-2015, motsvarande cirka 8 procent i såväl Västra Götaland som i riket. Högst andel ses hos mödrar över 35 år. Andelen ökar med stigande ålder. Hög andel kejsarsnitt ses också vid igångsatt (inducerad) förlossning, där andelen hos förstföderskor når drygt 25 procent. Då antalet inducerade förlossningar nästan dubblerats under perioden 2004 – 2014, har också antalet kejsarsnitt ökat. Det är därför viktigt att se över processen kring induktioner, framförallt rutiner för beslut om när man ska sätta igång en förlossning.

Apgar är ett standardiserat poängsystem för bedömning av nyfödda barns vitalitet, till exempel om barnet är påverkat till följd av syrebrist under förlossningen. Bedömningen görs vid 1, 5 och 10 minuter ålder, där barnet maximalt kan få 10 poäng vid varje mättillfälle. Låg Apgar–poäng brukar definieras som en poängsumma mindre än 7 vid fem minuter. I såväl riket som Västra Götaland är det få barn som har låg Apgar, drygt 1 procent.

.

Förlossningsvården vid sjukhusen i Västra Götaland 2002-2013 har belysts i en fördjupningsrapport inom ramen för Verksamhetsanalys. Rapporten, som publicerades januari 2015, kan nås via huvudmenyn eller direkt via länk.

• Regionens sjukhus ligger mycket bra till vid en internationell jämförelse, men vid nationell jämförelse finns förbättringspotential för att komma i nivå med de bästa sjukhusen i landet.
• Andel förlossningar som startade med igångsättning (induktion) har ökat mellan 2002-2013 och ökningen har bidragit till fler kejsarsnitt under perioden.
• Det finns ingen internationell konsensus om den optimala frekvensen av kejsarsnittsförlossningar men både kostnadsaspekten och variationen i medicinsk praxis mellan olika sjukhus och landsting gör jämförelse intressant: Kejsarsnittsfrekvensen i VGR totalt skiljer sig ej från riket i övrigt men skillnader inom regionen föreligger. Andelen akuta kejsarsnitt har ökat något under perioden 2002-2013. Andelen planerade kejsarsnitt har varit konstant. Om man gör ett liknande förbättringsarbete som gjorts i Linköping, som har landets lägsta kejsarsnittsfrekvens, finns förutsättningar för en sänkt kejsarsnittsfrekvens i regionen.
• Bristningar i bäckenbotten grad III och IV (perinealbristningar) är skador vid förlossningen som om de förblir oupptäckta och inte adekvat åtgärdade kan medföra allvarliga problem för de drabbade kvinnorna. Andelen perineala skador i VGR är något lägre än riket i övrigt. Frekvensen perinealbristningar har varit relativt stabil men ligger över de nivåer som kliniker i Norge och Finland rapporterat. Även här finns en tydlig förbättringspotential.

I maj 2015 presenterades en rapport om förlossningssjukvården från det landstingsgemensamma forskningsprojektet Sveus. Västra Götalandsregionen var ett av sju deltagande landsting/regioner. Genom att samla in och justera resultaten med data från olika källor, kan kunskaperna bli bredare och förbättringsarbetet stödjas, visar rapporten. Resultaten i Sveus-rapporten stödjer de resultat som presenterats i VGRs fördjupningsrapport. Sveus-rapporten nås via huvudmenyn, eller direkt via länk.

Vidare redovisas för sjukhusen genomsnittligt antal disponibla vårdplatser samt inom vilka specialiteter dygnsjourer finns. Vårdgivarnas ekonomi redovisas översiktligt. Från och med 2014 ingår inte barnmorskebesök i gruppen sjuksköterskebesök, utan de inkluderas i gruppen övriga besök.

Sedan början av 2000-talet har Västra Götalandsregionen, tillsammans med övriga regioner och landsting i Sverige, frågat befolkningen om dess uppfattning, förväntningar och erfarenheter av hälso- och sjukvården i en nationell intevjustudie. Undersökningen genomfördes under samordning av SKL, Sverigens Kommuner och Landsting och gick under benämningen Vårdbarometern.

Efter 2015 års mätningar gjordes undersökningen om. Vårdbarometern bytte skepnad till Hälso- och sjukvårdbarometern och såväl metodologiska som innehållsmässiga förändringar genomfördes i syfte att öka representativiteten och svarsbenägenheten. Mot bakgrund av denna förändring ska jämförelser innan 2016 göras med stor försiktighet. 

2017 samlades drygt 41 100 svar in från svenska medborgare i åldern 18 år. Knappt 7600 av dessa var hemmahörande i Västra Götaland.

Resultatet från 2017 års undersökning visar att 82 procent av invånare i Västra Götaland upplever att de har tillgång till den vård de behöver. Det är en marginell ökning jämfört med föregående mätår, men samtidigt något lägre än riks-genomsnittet.

Befolkningen i Västra Götaland har vidare något lägre förtroende för hälso- och sjukvård i stort än befolkningen i övriga riket och anser i lägre grad att väntetider till besök och behandling på sjukhusen är rimliga. Detta mönster har observerats under flera år. De senaste åren pekar mätningarna mot ett något försvagat förtroende även för vårdcentralerna i regionen samt att befolkningen i lägre grad anser att väntetider till desamma är rimliga. 

Förtroendet för 1177 ökar såväl i regionen som i Sverige generellt. Befolkningen i Västra Götaland har ett något större förtroendekapital än riks-genomsnittet både om vi ser till 1177 via telefon eller 1177 via webben. Däremot ligger förtroendet för 1177 Vårdguidens e-tjänster något lägre om vi jämför med riket i övrigt.

Drygt 70 procent av befolkningen i Västra Götaland anser att det är bra att koncentrera operationer till enskilda sjukhus, trots att det eventuellt kan innebära längre restider. Detta ligger i linje med riksgenomsnittet i landet, men andelen skiljer sig åt inom regionen med som mest 9 procentenheter.

Resultaten från Hälso- och sjukvårdsbarometern skiljer sig genomgående i olika demografiska grupper, där ålder, födelseland och självskattat hälsotillstånd tenderar att ha störst betydelse. Ett mönster som är att betrakta som nationellt snarare än specifikt för Västra Götaland.

Januari 2018 publicerade koncernavdelning data och analys rapporten ”Sjukvård i Västra Götalandsregionen – med fokus på sjukhusbaserad vård – resultat från Verksamhetsanalys 2017 med förbättringsförslag”. I augusti 2018 kommer resultaten följas upp. Rapporten kommer att uppdateras december 2018 baserat på resultat från Verksamhetsanalys 2018. 

Rapporten är beställd av hälso- och sjukvårdsstyrelsen och syftet är att granska hur sjukvården i Västra Götalandsregionen förhåller sig vid en jämförelse mot riksgenomsnittet. De rekommendationer som lyfts baseras på avvikelser men också på den kunskap om verksamheterna som inhämtas i samband med regionens kvalitetscontrolling.

Sammanställningen bygger i huvudsak på de resultat som redovisas i Verksamhetsanalys 2017, Kvartalen fram till andra kvartalet 2017, tillgänglighet enligt vårdbehovsanalyserna hösten 2017 och controllingrapporterna hösten 2017. Tyngdpunkten är alltså mot den sjukhusbaserade vården även om vissa områden också innefattar primärvård.

Resultaten avser i huvudsak år 2016, men även uppföljning av operationer och behandling där efterkontroll är gjord 2016. 

De föreslagna förbättringsområdena har valts då inget eller få sjukhus i VGR når rekommenderade mål, eller av att resultaten uppvisar en stor spridning inom VGR.  

 Länk till rapporten.

Viktiga förbättringsområden inom Västra Götalandsregionen

• Kranskärlsröntgen inom 72 timmar vid icke ST-höjningsinfarkt – gäller flera av sjukhusen i regionen
• Operation av höftfraktur inom 24 timmar – gäller flera av sjukhusen i regionen
• Förbättrad strokesjukvård vid NU-sjukvården
• Ökad användning av penicillinpreparat vid behandling med intravenösa antibiotika
• Fotundersökning vid diabetes
• Förbättrad behandling av benskörhet efter benskörhetsfraktur
• Ökad tillgänglighet inom flera områden till första besök och operation/åtgärd

Ökad användning av penicillinpreparat vid behandling med intravenösa antibiotika har valts då vi vill stimulera sjukhusen i Västra Götalandsregionen att arbeta för att nå de nya rekommenderade målen, ett arbete som är viktigt för att minska risken att bakterier utvecklar resistens mot livsviktiga antibiotika.

Försämrad tillgänglighet till besök och behandling är ett ökande problem i VGR, och kanske den viktigaste orsaken till att Västra Götalandsregionen ofta hamnar lågt i nationella jämförelser där både kvalitet och tillgänglighet vägs samman. Tillgänglighetsproblemen är dock inte unisona, tillgängligheten kan vara god inom vissa områden och sämre inom andra. Skillnader ses också mellan olika sjukhus och behandlande enheter, varför arbetet med att förbättra tillgängligheten behöver utgå dels från de enskilda sjukhusförvaltningarna men också vara VGR-övergripande då orsakerna till problemen kan behöva angripas på ett övergripande plan.

I augusti 2018 gjordes en uppföljning av sjukhusrapporten baserat på medicinsk controlling och preliminära resultat i verksamhetsanalys 2018. Läs mer här:

Uppföljning-Sjukvård i VGR MTT 180817.pdf

Ambulanssjukvården i Västra Götalandsregionen (VGR) är organiserad i fem sjukhusförvaltningar (Kungälvs sjukhus, Skaraborgs sjukhus, NU-sjukvården, Sahlgrenska Universitetssjukhuset samt Södra Älvsborgs sjukhus). Verksamheten består dels av att bedöma, initiera behandling samt vid behov transportera patienter till sjukhus, dels av att i ökande grad slutvårda patienten på plats eller att hjälpa till med att etablera kontakt med till exempel primärvård. Ambulansuppdragen delas in efter hur akut patientens tillstånd är. Den mest akuta graden kallas Prio 1 och innebär att transport sker med blåljus och sirener. Prio 2 innebär akut behov av sjukvård, men ingen fara för liv. Prio 3 innebär vårdbehov, men av mindre akut karaktär. Om bårtransport måste utföras, men inget behov av medicinsk övervakning eller behandling finns under transporten, tilldelas ärendet Prio 4. Transporten av Prio 4 patienter sker oftast i ett fordon kallat liggande sjuktransportfordon, till skillnad från Prio 1-3 uppdrag som alltid utförs med ambulans.

När en person eller vårdinrättning ringer till SOS Alarm genomförs intervju och prioritering av SOS Alarms personal. Även utlarmning och dirigering av ambulanser sköts av SOS Alarm. Vid beställning av liggande sjuktransport sker mottagning av beställningen av regionens egen enhet AmbuAlarm som även sköter dirigering och logistik för regionens liggande sjuktransportfordon.

Antalet uppdrag för ambulanssjukvården är i ökande. Varken regionen eller de enskilda sjukhusförvaltningarna når de uppsatta målen för väntetid vid Prio 1 uppdrag eller punktlighet vid förbeställda sjuktransporter.

Nytt för i år är att förutom att data presenteras per sjukhusförvaltning redovisas även data per beställarnämnd. Det finns en differens mellan sjukhusförvaltningarnas och beställarnämndernas ”upptagningsområde”. Månadsuppdelad statistik på nämndnivå finns inte tillgänglig förrän 2016.

Diagrammen nedan visar mätvärden för måluppfyllnad andel Prio 1 inom 20 minuter, väntetid för Prio 1 och Prio 2, punktlighet för förbeställda sjuktransporter, samt antal uppdrag per Prioritetskategori (Prio 1-4) per sjukhusförvaltning och beställarnämnd.

Behovet av hälso- och sjukvård i en region bestäms i hög grad av befolkningens struktur, sammansättning och förutsättningar. Det handlar om faktorer på olika nivåer - både direkta, så som befolkningsstorlek och ålder, och indirekta i form av t.ex. dess utbildningsnivå och ekonomi.  

I Västra Götaland bor drygt 1,67 miljoner invånare. Länet har haft en kraftig befolkningsökning de senaste årtiondena och prognosen visar på en fortsatt befolkningstillväxt de kommande decennierna. Ökningen av antalet invånare i regionen beror bl.a. på positiva flytt- och födelsenetton; fler flyttar hit än lämnar och fler föds än dör. Samtidigt blir invånarna allt äldre. Nästan en femtedel (19 procent) av invånarna i Västra Götaland är idag 65 år eller äldre. Befolkningsprognosen visar dessutom att andelen äldre kommer att fortsätta öka. Invånare 80 år eller äldre beräknas t.ex. öka med 65 procent 2035, jämfört med idag.

Västra Götaland är ett av landets största län sett till yta och befolkningen är ojämnt spridd över regionen. Det finns stora geografiska och sociala skillnader. En tredjedel av regionens befolkning är exempelvis centrerade till Göteborgs stad, två tredjedelar till Storgöteborg (Göteborgs stad med kranskommuner). 

Andelen 65 år eller äldre varierar mellan 11 och 34 procent bland länets kommuner och Göteborgs stadsdelar och andelen utrikesfödda varierar mellan 5 och 25 procent. Några av kommunerna i Göteborgsområdet är vidare bland de kommuner i Sverige som har lägst arbetslöshet, medan det är betydligt tuffare läge i vissa andra kommuner som t.ex. Trollhättan, Åmål, Gullspång och Bengtsfors. Skillnaderna är desstuom stora även inom kommuner. I Göteborg förvärvsarbetar t.ex. över 80 procent av invånarna i stadsdelsnämndsområdet Örgryte-Härlanda medan motsvarande andel i Angered är under 60 procent. 

Patientsäkerhet handlar ytterst om skydd mot vårdskada. En vårdskada är när en patient drabbas av en skada som hade kunnat undvikas om adekvata åtgärder hade vidtagits. Inga vårdskador kan därför anses acceptabla och arbetet för en gemensam och stark patientsäkerhetskultur samt för att minska vårdskador måste prioriteras på alla nivåer. 

Det politiskt övergripande målet är att minska förekomsten av vårdskador och vårdrelaterade infektioner. Som grund för arbetet 2016 ligger Patientsäkerhetsplan 2016 (Appendix C) med mål och aktiviteter. Uppföljningen görs i denna patientsäkerhetsberättelse (Appendix B). 

I dec 2016 kom SKL-rapporten Skador i vården på nationell- samt region- och landstingsnivå. Den redovisade skador och vårdskador baserat på drygt 58000 vårdtillfällen på akutsjukhus under januari 2013-juni 2016 med metoden markörbaserad journalgranskning (MJG). Av rapporten framkommer att det totala antalet vårdskador nationellt har minskat mellan första halvåret 2013 och motsvarande period 2016. Andel vårdtillfällen där patienter utlokaliseras ökar och frekvensen vårdskador är dubbelt så hög för utlokaliserade patienter, varför utlokaliseringar bör undvikas alternativt att ske på ett sätt som minimerar riskerna för patienterna. Kostnaden för den extra vårdtid på sjukhus som beror på vårdskador beräknas till ungefär 7 miljarder årligen. Data presenteras även på landsting/regionnivå och i Västra Götalandsregionen har andelen vårdtillfällen med vårdskador dessvärre ökat mellan första halvåret 2013 (4,8 %) och samma period 2016 (8,5 %). En djupare analys av utvecklingen i VGR under perioden 2013-2015 inom somatiska slutenvården av vuxna återfinns i rapporten Vårskadeutvecklingen och vårdresursanvändningen vid vårdskador i Västra Götalandsregionen som tagits fram under året. Kostnaderna enbart för de extra vårddygn som vårdskadorna medför beräknas uppgå till drygt 600 miljoner kronor årligen.

Utöver en ökande trend vad gäller vårdskador inom somatisk slutenvård ses även en ökande trend sedan 2013 gällande vårdplatsreduktion, medelbeläggningsgrad samt överbeläggningar sommartid. Medelbeläggningsgraden inom somatisk slutenvård för vuxna var rekordhög sommaren 2016 på 99 % vilket ökar risken för vårdskador påtagligt. En djupare analys återfinns i rapporten Vårdplatssituationen och patientsäkerheten i Västra Götalandsregionen sommaren 2016. En veckorapport gällande vårdplatssituation och beläggningsgrad, samt överbeläggningar och utskrivningsklara har tagits fram inför sommaren. Rapporten har fortsatt distribuerats till förvaltningarna även under hösten, då en fortsatt vårdplats- och beläggningsproblematik förelegat. Svårigheter att rekrytera och behålla kompetenser är en starkt bidragande faktor och det finns ett nära samband mellan arbetsmiljö och patientsäkerhet. Den höga beläggningsgraden är sannolikt bidragande till ökningen av vårdskador och åtgärder mot detta bör ses som ett prioriterat område för att stärka skyddet mot vårdskada.

Patientens och närståendes synpunkter på vården tas tillvara i verksamheterna. Klagomålen bemöts i större omfattning direkt i de berörda verksamheterna och registreras även i större omfattning i avvikelsehanteringssystemet. Antalet klagomål till Patientnämnderna har minskat något medan ansökningarna till Löf har fortsatt öka. Antalet klagomål till IVO gällande Västra Götalandsregionen är väsentligen oförändrat och andelen beslut där IVO riktar kritik ligger oförändrat kring 21-24 %.

Patienter och/eller närstående erbjuds rutinmässigt att delta i händelseanalyser vid vårdskador.

Patientsäkerhetsarbetet och dess resultat följs upp genom flera system för egenkontroll, där markörbaserad journalgranskning och Infektionsverktyget nu är väl etablerade. Den systematiska användningen av avvikelsehanteringssystemet och utredning med händelseanalyser, där metodstödet Nitha används i de flesta förvaltningarna, gör att brister i sjukvårdens processer kan identifieras och åtgärdas. Våra förvaltningar lämnar också ett betydande bidrag av händelseanalyser till den nationella Kunskapsbanken (Nitha) för lärande över förvaltnings- och vårdgivargränserna. En fortsatt ökad rapportering av skador ses, vilket kan tala för en ökad medvetenhet om patientsäkerhet hos personalen. Ytterligare insatser gällande återföring och kommunikation kring avvikelser behövs, där innehållet i Nitha Kunskapsbank kan utgöra en värdefull resurs.

Regionens övergripande mål att prevalensen trycksår kategori 2-4 inte ska överstiga 5 % uppnåddes inte. Punktprevalensmätning vecka 10 visade en prevalens kategori 1-4 på 13,8 % (i nivå med 2015).  Förekomst av trycksår kategori 2-4 6,9 % (även detta i nivå med 2015). 

Under 2016 har en kartläggning av arbetet med fall och fallprevention inom VGR slutförts. Resultatet av arbetet finns presenterat i dokumentet: Fallprevention inom Västra Götalands sjukhus. Här är framgångsfaktorer, kunskapsunderlag och praktiska tillämpningar samlade för att ge en översiktlig bild av de olika delarna i det fallförbyggande arbetet som stöd till förvaltningarna i det preventiva arbetet.

Sammanfattningsvis görs många goda insatser för att minska vårdskador, men arbetet behöver fortsätta och intensifieras för en hållbart minskande trend. Sambandet mellan hög beläggningsgrad gällande vårdplatser, arbetsmiljö och risken för vårdskador behöver beaktas för att skapa förutsättningar för ett framgångsrikt förbättringsarbete.

Länk till den fullständiga rapporten:

Patientsäkerhetsberättelse för år 2016.pdf

Ungefär 12 % av Västra Götalandsregionens totala kostnader för hälso- och sjukvård utgörs av läkemedel. Regionens läkemedelskostnader uppgick under 2016 till drygt 4 miljarder kronor, vilket var en ökning med 7,4 % jämfört med föregående år.

I Västra Götalandsregionen bedrivs ett aktivt arbete för att uppnå hög kvalitet och effektivitet i läkemedelsanvändningen.

Läkemedelskommittén föreslår i princip samma fokusområden för 2017 som föregående år. Överst på listan står ”Öka användningen av biosimilarer”.

Antalet äldre med olämpliga läkemedel har minskat kontinuerligt, men är fortsatt högt jämfört med övriga landsting.

Västra Götalandsregionen är också ett av de landsting som använder mest lugnande medel i landet. En handlingsplan för att minska användningen av bensodiazepiner och bensodiazepinliknande medel har implementerats och ser ut att ha fått effekt.

Även förskrivningen av sömnläkemedel är fortsatt hög i regionen jämfört med riksgenomsnittet. Andelen zopiklon, som är det rekommenderade förstahandsvalet bland sömnläkemedel, ökar dock, vilket är positivt.

Andelen patienter med förmaksflimmer som behandlas med blodförtunnande läkemedel har ökat stadigt de senaste åren, och under 2016 nådde regionen Socialstyrelsens behandlingsmål för männen.

Förskrivningen av antibiotika på recept har fortsatt att minska i regionen under 2016, om än i långsammare takt än tidigare och minskningen inom primärvården är inte lika påtaglig som tidigare.

Andelen cefalosporiner och piperacillin/tazobactam av intravenösa antibiotika på sjukhuskliniker fortsätter att minska särskilt på två sjukhus, vilket är i linje med rekommendationerna från Strama - Samverkan mot antibiotikaresistens.

Koncernavdelning data och analys publicerar 2017 den trettonde upplagan av Verksamhetsanalysen. Huvuddelen av alla medicinska resultat för tidsserier till och med 2016 publiceras i 170607, medan övrig information liksom rapporter publiceras löpande under året.

Verksamhetsanalysen beskriver olika delar av sjukvården i Västra Götaland, som till exempel medicinsk kvalitet, patientsäkerhet, tillgänglighet, ambulanssjukvård, patientens syn på sjukvården, samt kostnader och resurser. I de medicinska kvalitetsavsnitten redovisas resultaten för mer än 150 olika kvalitetsindikatorer, oftast uppdelade på sjukhus eller geografiska områden, kön och åldersgrupper. Målet är att resultaten skall innefatta senaste kalenderåret och att tidsserierna skall sträcka sig minst fem år bakåt i tiden.

I verksamhetsanalysen publiceras också faktaunderlagen till Vårdbehovsanalyserna, rapporterna från Öppna jämförelser, SVEUS-rapporter och våra egna fördjupnings- och benchmarkingrapporter. 

Diagrammen är interaktiva. De öppnas genom att man klicka på dem, sedan går det att med de olika knapparna välja och filtrera informationen och vad som visas.

På de öppnade diagrammen finns också knappar för att spara diagrammet som bild, och man kan fälla ner en tabell som visar tabellunderlaget till diagrammet. Tabellen kan exporteras till Excel-fil. 

Den web-baserade verksamhetsanalysen fungerar i vanlig dator, på surfplatta och i smartphone.

Koncernavdelning data och analys rapporterar också medicinska resultat i Kvartalen, Munin och Psykiatrikompassen. I Analysportalen nås dessa liksom alla övriga statistikverktyg och rapporter från Koncernavdelning data och analys.

Marie Röllgårdh, Avdelningschef, Koncernavdelning data och analys

Verksamhetsanalysen publiceras årsvis, men uppdatering sker fortlöpande under året i takt med att data blir tillgänglig.

Preliminära publiceringstider för de olika områdena är:

• Vårdbehov - faktaunderlag, i månadsskiftet januari/februari
• Medicinska resultat och de flesta övriga sammanställningar uppdateras 170607 kl 1500
• De olika rapporterna publiceras fortlöpande