Verksamhetsanalysen uppdateras ej efter 2020. Avsnitten som beskriver olika delar av hälso- och sjukvården uppdateras och publiceras på Statistik- och analysportalen:

https://www.vgregion.se/statistik-analysportalen/

Sammanfattning

Hos personer 50 år och äldre är benskörhet en vanlig orsak till frakturer, särskilt vid vissa typer av frakturer och frakturer som uppkommer efter relativt lindrigt trauma.

Med läkemedelsbehandling mot benskörhet kan ytterligare frakturer förebyggas. Även om andelen behandlade ökat i Västra Götalandsregionen (VGR) finns sannolikt en generell underbehandling.

I tidigare års Verksamhetsanalys har vi bara kunnat redovisa perorala läkemedel, medan det i årets data även finns med uppgifter för de läkemedel som ges som injektion. Resultaten visar då en behandlingsnivå i VGR som är klart högre än tidigare redovisad. Det går dock inte att jämföra resultaten mot riket då dessa uppgifter inte finns framtagna för riket. Det är även svårt att göra direkta jämförelser inom regionen då kvaliteten på registreringen av parenterala läkemedel givna på vårdenhet varierar.

Under perioden 2005 till 2013 har antalet återfrakturer inom 3 år efter benskörhetsfraktur ökat i riket. I VGR har antalet ökat fram till och med år 2011 för att de sedan minska betydligt. Vid senaste mättillfället har VGR ett betydligt lägre antal återfrakturer jämfört med riket.


Publicerad 2017-06-07 Uppdaterad 2018-05-29

Läkemedel mot benskörhet

Källa: Vega och Digitalis

Vilket år avses: Tidsserie 2012 - 2016

Täljare: Antal personer 50 år och äldre som vårdats i eller besökt specialiserad vård för någon av nedanstående diagnoser och som hämtat ut läkemedel mot benskörhet (ATC-kod M05B) någon gång inom 12 månader efter besöket eller vårdtillfället eller som har fått behandling med subkutant läkemedel eller infusion givet i samband med besök eller vårdtillfälle där benskörhetsdiagnos registrerats (KVÅ-koder DT016, DT021 respektive ATC-kod M05B08, M05BX04).

Nämnare: Antal personer 50 år och äldre som vårdats i specialiserad vård för någon av nedanstående diagnoser. Vid flera besök eller vårdtillfällen har första besöket/vårdtillfället under respektive år valts. Personer som avlidit under perioden från besöket/vårdtillfället fram till slutet av observationsperioden ingår inte i analysen.

Aktuella diagnoskoder (ICD-10): M80, M81, M82, M85.9.

Vad visar indikatorn: Indikatorn visar andel personer 50 år och äldre som diagnosticerats med benskörhet och som därefter behandlats med läkemedel mot benskörhet. Med behandling avses att patienten antingen hämtat ut läkemedel mot benskörhet (ATC-kod M05B) eller fått subkutan eller intravenös behandling med sådant läkemedel i samband med ett besök eller vårdtillfälle på sjukhus.

Västra Götalandsregionen jämfört med riket: Värdet för riket finns inte tillgängligt.

Skillnader inom regionen: I VGR har andelen som behandlas mot benskörhet ökat från 50 % 2012 till 59 % 2016 med viss inomregional variation. Högst andel behandlade, 70 % 2016, finns inom HSN G och HSN Ö. Lägst andel behandlade finns inom HSN S (45% 2016). Det är dock svårt att göra direkta jämförelser inom regionen då kvaliteten på registreringen av parenterala läkemedel givna på vårdenhet varierar.

Könsskillnader: Jämförelsen avser år 2016. Det finns inga statistiskt säkerställda skillnader mellan könen.

 

Källa: Vega och Digitalis

Vilket år avses: Tidsserie 2012 - 2016

Täljare: Antal personer 50 år och äldre som vårdats i eller besökt specialiserad vård för någon av nedanstående frakturer och som hämtat ut läkemedel mot benskörhet (ATC-kod M05B) någon gång inom 12 månader efter besöket/vårdtillfället eller som har fått behandling med subkutant läkemedel eller infusion givet i samband med besök/vårdtillfälle där benskörhetsdiagnos registrerats (KVÅ-koder DT016, DT021 respektive ATC-kod M05B08, M05BX04).

Nämnare: Antal personer 50 år och äldre som vårdats inom slutenvården för någon av nedanstående frakturer som huvuddiagnos. I analysen exkluderas personer som avlidit under perioden från vårdtillfället fram till slutet av observationsperioden.

Aktuella diagnoskoder (ICD-10): S22 S32.1 S32.2 S32.3 S32.4 S32.5 S32.6 S32.7 S32.8 S42.2 S42.3 S52.5 S52.6 S72.0 S72.1 S72.2 S72.3 S72.4 S82.1.

Benskörhetsdiagnos vid parenterala läkemedel på vårdenhet: ICD-10 M80-M82, M85.9

Vad visar indikatorn: Andel personer 50 år och äldre som vårdats för benskörhetsrelaterad fraktur och som behandlats med läkemedel mot benskörhet. Med benskörhetsrelaterad (osteoporosrelaterad) fraktur avses fraktur i höft, knä, ländkotpelare, bäcken, revben, bröstben, bröstkotpelare, handled eller axel. Med behandling avses att patienten antingen hämtat ut läkemedel mot benskörhet (ATC-kod M05B) eller fått subkutan eller intravenös behandling med sådant läkemedel i samband med ett besök eller vårdtillfälle på sjukhus.

De frakturer som definierats som benskörhetsrelaterade förekommer ofta vid samtidig benskörhet men kan även uppkomma utan att benskörhet föreligger, till exempel vid trauma.

Vetenskapliga studier pekar mot att 60 - 70 % av patienter med ökad risk för benskörhetsfrakturer bör behandlas med läkemedel för att förebygga nya frakturer. Socialstyrelsen fastställde i nationella riktlinjer 2015 att minst 30 procent av patienterna bör ha behandling med benspecifika läkemedel vid benskörhet. Måltalet är satt i relation till den 2015 låga andelen behandlade.

Västra Götalandsregionen jämfört med riket: Värdet för riket finns inte tillgängligt. 

Skillnader inom regionen: I VGR har andelen behandlade ökat från 12 % 2012 till 23 % 2016 med viss inomregional variation. Högst andel behandlade 2016, finns inom HSN G och HSN Ö, med 28 respektive 27 %. Lägst andel behandlade finns inom HSN S (12 % 2016). Det är dock svårt att göra direkta jämförelser inom regionen då kvaliteten på registreringen av parenterala läkemedel givna på vårdenhet varierar.

Könsskillnader: Jämförelsen avser år 2016. Det är betydligt högra andel kvinnor jämfört med män som efter fraktur behandlas med läkemedel mot benskörhet.

Återfraktur inom tre år efter benskörhetsfraktur

Källa: Patientregistret, Socialstyrelsen

Vilket år avses: Tidsserie 2005 - 2013

Vad visar indikatorn: Antal nya benskörhetsfrakturer inom tre år per 100 000 levnadsår efter en första benskörhetsfraktur. Indikatorn avser personer 50 år eller äldre där såväl förstagångsfrakturen som återfrakturen behandlats i öppen eller sluten specialiserad vård. Frakturer som behandlats i primärvården ingår inte. Värdena är åldersstandardiserade. Året anger tid för första frakturen.

Vid benskörhetsfraktur är det viktigt med åtgärder för att försöka förebygga nya frakturer. Åtgärderna kan vara läkemedelsbehandling, fallprevention och ökad fysisk aktivitet.

I de nationella riktlinjerna för rörelseorganens sjukdomar har Socialstyrelsen angett som målnivå att andelen återfrakturer ska minska med 20 procent vilket skulle innebära som mest cirka 6 000 återfrakturer i riket år 2018. 

Västra Götalandsregionen jämfört med riket: Antalet återfrakturer har ökat i riket från cirka 7 300 per 100 000 levnadsår år 2005 till knappt 9 200 år 2013. I VGR har antalet ökat från cirka 7 900 år 2005 till cirka 9 400 år 2011 för att därefter sjunka. Under 2013 var det i VGR cirka 7 500 återfrakturer per 100 000 levnadsår. Sedan 2007 har antalet återfrakturer varit lägre i VGR jämfört med riket med undantag för år 2011. Skillnaden är dock inte statistiskt säkerställd för åren 2010 och 2012.

Könsskillnader: Under hela mätperioden har kvinnor högre antal återfrakturer jämfört med män i riket. Även i VGR har kvinnor fler återfrakturer än män under samtliga år men skillnaden är inte statistiskt säkerställd för åren 2005 och 2007.

Sammanfattning av resultat för senaste mätperioden - jämförelse mot riksgenomsnittet

I tabellen nedan visas senast tillgängligt värde för antal återfrakturer inom 3 år. Det mörkblå värdet visar att VGR är signifikant bättre än genomsnittet i riket.