Västra Götalands län är ett till ytan stort och brokigt sammansatt län. Här samsas städer och samhällen i olika storlekar och naturen växlar friskt mellan bl.a. skogar, slätter, åkermark, kustlandskap, hav och insjöar. Länet omfattar hela landskapet Bohuslän, huvuddelarna av Dalsland och Västergötland samt mindre delar av Halland (Lindome socken) och Värmland (Södra Råda socken). Det består av totalt 49 kommuner och bebos av nästan 1,7 miljoner människor i olika åldrar, ojämnt fördelade över länets yta.

Västra Götalandsregionen har ett omfattande vårdutbud fördelat över länet. Här finns exempelvis 19 sjukhus inriktade mot patienter som behöver specialistsjukvård och invånarna i regionen kan välja bland cirka 200 vårdcentraler och ännu fler tandläkarmottagningar. Sedan 2015 är Västra Götaland indelad i fem hälso- och sjukvårdsnämndsområden (HSN) med politiskt utsedda ledamöter. Nämndernas uppgift är att verka för god vård och hälsa på lika villkor. De har ett befolkningsansvar vilket bl.a. innebär att de ska säkerställa befolkningens vårdbehov, verka för en förbättrad folkhälsa samt säkra tillgången till regionens vårdinsatser och anpassning för funktionsnedsättningar.

Länktips:
Regionfakta; Västra Götaland 

Verksamhetsanalysen: Vårdbehovet i Västra Götalandsregionen

Studier av vad människor bedömmer som viktigast i livet visar att en god hälsa kommer på en klar förstaplats. Utan en grundläggande hälsa kan livet vara mycket begränsat. Hälsan är emellertid ojämlikt fördelad inom och mellan olika befolkningsgrupper. 

Forskning på området visar att hälsans fördelning i en befolkning beror på fördelningen av inkomster, varor och tjänster samt makt. Skillnader i hälsa uppstår till följd av fördelningen av till exempel hälsovård, skolor och utbildning, men även arbetsförhållanden, fritid och bostäder. Vidare har invånarnas sociala nätverk, födelseland, sexuella läggning och kön också betydelse i sammanhanget liksom eventuella tidigare hälsoproblem och funktionsnedsättningar (se t.ex. Jämlikhetsrapporten 2017, Skillnader i livsvillkor och hälsa i Göteborg 2014, Göteborgs stad).

Sammanfattande brukar man idag tala om att hälsa framför allt påverkas av sociala bestämningsfaktorer, det vill säga vardagslivets villkor. Det är faktorer som kan påverkas av samhället (på en strukturell nivå) och som kan påverka (o)hälsan. En jämlik fördelning av hälsa innebär att alla, oavsett social position ska ha likvärdiga möjligheter att uppnå en god hälsa - inte att alla har samma hälsotillstånd. 

Eftersom Sverige är ett välfärdsland handlar utmaningarna i skillnader i ohälsotal i huvudsak om hur kvaliteten fördelas mellan olika grupper i samhället samt om tillgängligheten till välfärden är likvärdig för alla. Befolkningens hälsa är av stor betydelse för samhällets möjligheter till ekonomisk och social utveckling. Ett samhälle med stora sociala skillnader i livsvillkor eller stor socioekonomisk segregation är också ett samhälle med stora skillnader i hälsa mellan olika grupper. (se t.ex. Jämlikhetsrapporten 2017, Göteborgs stad)

Det finns olika sätt att mäta hälsa och ohälsa. Medellivslängden är ett välanvänt mått som tydligt och enkelt beskriver ojämlika skillnader i en befolkning. Medellivslängden i Sverige har förbättrats under många årtionden och många hälsoproblem har minskat över tid. Förklaringarna står till stor del att sinna i förbättrad sjukvård och ökade ekonomiska resurser, men framförallt i en höjd utbildningsnivå.

Medellivslängden i Västra Götaland följer riksgenomsnittet väl både sett över tid och till skillnader mellan olika grupper så som t.ex. män och kvinnor. Medellivslängden varierar drygt 4,5 år mellan den kommun som har högst respektive lägst medellivslängd i regionen. Analyser av skillnader i medellivslängd mellan kommuner ska dock göras med viss försiktighet då ett fåtal dödsfall i unga åldrar i kommuner med liten befolkning och få döda kan medföra stora skillnader mellan olika perioder. 

Länktips:

• Regionfakta; Hälsa och ohälsa
• Öppna jämförelser; hälso och sjukvården  
• Hälsoläget - Västra Götaland  
• Vården i siffror
• Nationella folkhälsoenkäten

Ett annat sätt att titta på individers hälsa på ett övergripande plan är att se till deras självskattade hälsotillstånd. Detta mått speglar i stor utsträckning även andra hälsoutfall. Exempelvis hänger den intimt samman med medellivsnivåerna och förutsäger individens återstående livslängd (Kommission för ett socialt hållbart Malmö, 2014). Medellivslängd och självskattad hälsa används inte sällan i kombination, och har blivit ett vedertaget sätt att titta på hälsa både internationellt och nationellt.

Det är välkänt att hälsan är ojämlikt fördelad inom och mellan grupper i en befolkning. Generellt kan sägas att de grupper som har sämre hälsa också i högre grad än andra uppger att de har sämre livsvillkor.

Äldre och kvinnor uppskattar i lägre grad än yngre att de har bra hälsa. Det är ett nationellt mönster som också går att urskilja i Västra Götaland. Det råder också stora skillnader mellan regionens olika geografiska områden. (Figur 2)

Självskattad hälsa kan även mätas som hälsorelaterad livskvalitet med instrumentet EQ-5D. Det är ett viktigt instrument i hälso- och sjukvårdsforskning, framförallt för olika sjukdomsgrupper. 

EQ-5D baseras på fem enkätfrågor som omfattar rörlighet, möjlighet att klara av den egna hygienen, möjlighet att klara av sina huvudsakliga aktiviteter (arbete, studier, hushållssysslor, fritid), smärtor/besvär samt oro/nedstämdhet. Det är graden av besvär som anges. Svaren på frågorna viktas så att de besvär som är mest plågsamma får en högre vikt än de som anses mindre plågsamma. Om man har svarat ”inga problem” på alla fem frågor får man index 1 - full hälsa. Andra svarsalternativ ger avdrag i olika grad. Lägsta indexvärdet är 0.

EQ-5D-indexmedelvärdet bland de svarande är 0,82. Kvinnor har ett lägre EQ-5D-indexmedelvärde än män (0,79 respektive 0,84). Medelvärdet sjunker med stigande ålder. I gruppen 16-29 år är medelvärdet 0,86 medan det i gruppen 65-84 år sjunker till 0,78. EQ-5D varierar stort mellan olika grupper av de svarande, på liknande sätt som för självskattat allmänt hälsotillstånd.

Se vidare Hälsoläget samt Folkhälsomyndighetens dokumentation

Ohälsotal med utgångspunkt i arbetslivet är ytterligare ett övergripande mått som ofta redovisas för att skildra befolkningens hälsa. Måttet utgår ifrån antal summerade nettodagar med sjukpenning, arbetsskadesjukpenning, sjukersättning, aktivitetsersättning och rehabiliteringsersättning under en given tidsperiod. 

Ohälsan i arbetslivet i form av sjukskrivningar ökade kraftigt under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet. Även om det har skett en viss nedgång i ohälsotalet sedan 2003, är det fortfarande alldeles för många som är frånvarande från sina jobb på grund av sjukdom. Västra Götaland ligger något högre än genomsnittet i riket. Kvinnors ohälsotal ligger betydligt högre än männens. Det finns dessutom stora skillnader inom länet.